NJA 1989 s. 346

Domskäl

TR:n (rådmännen Björkegren, Djurberg och Hahn) anförde i dom d 27 nov 1986:

Domskäl. Päls-bolaget har åberopat utsaga under sanningsförsäkran av F.B., vilken berättat: Han har arbetat som körsnär i Stockholm sedan 1948 och driver sin körsnärsverksamhet i ateljéform. Han har en fast kundkrets och är välkänd i Vasastan. Han har haft inbrottsförsäkring i Hansa i 20 år och han har i samråd med bolagets tekniker installerat fler lås än som krävdes enligt försäkringsvillkoren, försett dörr och skyltfönster med galler samt installerat larm i såväl butiken som i kylhuset. För 15 eller 16 år sedan föreslog Hansas försäkringsombud att F.B. skulle anlita ett bevakningsbolag för att på så sätt minska premiehöjningarna. Bolagets tekniska personal föreslog Securitas som det säkraste bevakningsbolaget. Securitas installerade larmet och några år senare en detektor som larmade om någon rörde sig inne i Päls-bolagets lokaler. F.B. fick för några år sedan ett brev från polisen med anmodan att vidta åtgärder på grund av att det ofta var larm från hans affär som senare visade sig vara falska. Samtidigt hade en minkpäls försvunnit under mystiska omständigheter och en vakt från Securitas hade uppfört sig på ett underligt sätt när F.B. av en tillfällighet kommit tillbaka till affären på kvällen. Han började misstänka att allt inte stod rätt till hos Securitas och begärde att få tillbaka de nycklar som Securitas haft till affären och kylhuset. Det bestämdes att om larmet gick, Securitas skulle ringa hem till F.B. i stället för att göra en utryckning. Han blev tillsagd att inte röra det inställda larmet och att inte heller ändra koden för då skulle inte larmet fungera. Han hade nu två omgångar nycklar till vardera affären och kylhuset. De anställda - ett par som började arbeta en timme före öppningsdags - hade nycklar så de kunde komma in i affären men inte till kylhuset eller till kylhusets kodskåp. Ingen annan än F.B. själv hade nycklar till kylhuset. Ingen av de anställda kände till koden till detta. Inte heller fick någon av de anställda gå ensam dit. F.B. har inte heller lämnat ifrån sig nycklarna till kylhuset till någon annan. Den extra omgången nycklar hade han inlåst i en skrivbordslåda på kontoret. - Stölden upptäcktes någon dag efter det att han öppnat efter sommarstängningen. En dam kom in och ville ha en minkpäls, som hon fått av sin man, värderad. F.B. kände igen pälsen. Han gjorde en polisanmälan, kontrollerade sitt kylhus och upptäckte att 79 pälsar var stulna. Av dessa var 30-40 st kundpälsar som lämnats in för förvaring. Han lät byta samtliga lås samma natt. Polisen gjorde ingen teknisk undersökning angående hur stölden gått till utan man konstaterade bara att någon åverkan på dörrarna inte hade gjorts. Själv tror F.B. att tjuvarna kan ha använt sig av elektroniska dyrkar eller att någon gjort förfalskningar av nycklarna då de förvarades hos Securitas. Stölden har inte klarats upp. Dock har mannen, vars hustru ville ha pälsen värderad, dömts för häleri vad gäller inköp av pälsen. - F.B. har hela tiden trott att försäkringen gällde för brand, vattenskador och inbrott. Enligt försäkringsombudet (säljaren) hade han en fullständig försäkring och kunde inte få en bättre. Om han hade trott att försäkringsvillkoren skulle tolkas på det sätt som Hansa gjort gällande skulle han inte ha tagit emot kundpälsar för förvaring utan att kontrollera att kunden hade en egen hemförsäkring som gällde vid förvaring hos honom.

Päls-bolaget har i första hand gjort gällande att dyrk, eventuellt i kombination med falska nycklar, använts vid inbrottet. Hansa har bestritt att dyrk använts vid inbrottet under åberopande att det gäller ett stort antal lås och att uppdyrkning i sådant fall är ett mycket tidsödande arbete och att det är helt osannolikt att tjuvarna skulle ha dyrkat tillbaka låsen i låst läge. Då någon teknisk undersökning av brottsplatsen inte gjorts av polisen och då någon bevisning inte förebragts i denna del har Päls-bolaget inte gjort sannolikt att inbrottet - helt eller delvis - skett med användande av dyrk.

Päls-bolaget har vidare gjort gällande att nycklarna åtkommits genom stöld hos Securitas under den tid som de förvarades där, kopierats och lämnats tillbaka. Hansa har bestritt att något inbrott ägt rum hos Securitas som kan ha med stölden i Päls-bolagets lokaler att göra. Inte heller i denna del har Päls-bolaget åberopat någon bevisning och som skäl för detta uppgett att Securitas inte lämnar ut uppgifter om sin interna verksamhet. Päls-bolaget har därför inte gjort sannolikt att de nycklar som tjuvarna använt sig av åtkommits genom inbrott i annan lokal.

Den förebragta utredningen ger vid handen att stölden sannolikt förövats med hjälp av obehörigen kopierade nycklar. Päls-bolaget har gjort gällande att försäkringsvillkoren täcker detta fall medan Hansa bestritt detta.

Enligt rättspraxis och enligt ordets allmänna betydelse anses ett inbrott föreligga bl a då någon medelst dyrk eller falsk nyckel förskaffar sig ingång till rum, hus eller liknande. Päls-bolaget har tecknat en företagsförsäkring, som bl a skall täcka skada vid inbrott. Hansa anser sig genom försäkringsvillkoren ha friskrivit sig från ersättningsskyldighet för inbrott som inte skett medelst våld eller dyrk eller nyckel som åtkommits genom rån eller inbrott i annan lokal. Päls- bolagets avsikt med försäkringen och övriga skyddsanordningar har varit att skaffa sig bästa möjliga skydd mot skador orsakade genom inbrott. Hansas exemplifiering av vad som skall utgöra inbrott enligt försäkringsvillkoren är att betrakta som en ansvarsbegränsande klausul. Med hänsyn till att försäkringsavtalet utgör ett standardformulär och att de däri intagna försäkringsvillkoren utformats ensidigt av försäkringsgivaren skall enligt TR:ns mening en ansvarsbegränsande klausul av nu ifrågavarande slag tolkas restriktivt, d v s till försäkringstagarens förmån. En inskränkning av ett begrepps allmänt vedertagna betydelse i ett försäkringsvillkor kan enligt TR:ns mening endast godtagas om det kommit till fullt tydligt uttryck. Om Hansas avsikt med villkoren i företagsförsäkringen varit att endast åta sig ansvar för vissa former av inbrott hade detta bort framgå av villkoren. Det skulle sålunda klart och tydligt angivits vilka former av inbrott som ej omfattas av försäkringen. Försäkringstagaren kan då överväga hur han skall skydda sig mot de risker som han inte är försäkrad för. Hansas villkor kan inte, såsom de formulerats, anses uppfylla det krav på klarhet och tydlighet som en ansvarsbegränsande klausul bör ha för att kunna göras gällande. Hansa måste med hänsyn härtill anses vara närmare än Päls-bolaget att bära följderna av den otydlighet som i denna del kommit att vidlåda villkoren. Försäkringsvillkoret skall därför tolkas så att det även gäller för inbrott medelst falska nycklar. På grund härav är Hansa betalningsskyldigt i anledning av det av Päls-bolaget åberopade försäkringsfallet.

Domslut

Domslut. Hansa förpliktas att till Päls-bolaget utgiva 519 800 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 18 okt 1984, till dess betalning sker.

Domskäl

Domskäl. Parterna har till stöd för sin talan i HovR:n åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n, dock med den preciseringen att Hansa, förutom invändningen att försäkringsvillkoren inte är oskäliga, bestritt tillämpligheten av 36 § avtalslagen på den grund att en obligationsrättslig förpliktelse inte kan utvidgas med stöd av nämnda lagrum.

I HovR:n har F.B. ånyo hörts under sanningsförsäkran. Han har därvid i huvudsak berättat i enlighet med vad som antecknats i TR:ns dom med följande tillägg. För att komma in i kylutrymmet där de stulna pälsarna förvarades måste man kunna öppna tolv olika lås och passera två kodanordningar. Gärningsmannen måste alltså, om han inte använde dyrkar, ha haft tillgång till tolv nycklar och två kodnummer samt en planritning över lokalerna. F.B. har inte själv innehaft någon planritning men Securitas hade en sådan. Efter det att en securitasvakt vid ett tillfälle hade påträffats i lokalen utan att kunna nöjaktigt förklara sin närvaro och 10-15 oförklarliga falsklarm hade ägt rum, fick F.B. på egen begäran tillbaka nycklarna från Securitas. Detta skedde under år 1982. Därefter har ingen annan än han själv haft tillgång till de två uppsättningar nycklar som funnits. Däremot behöll Securitas planritningen över lokalerna. I kylutrymmet förvarades vid tiden för stölden mellan 2 000-3 000 pälsar, av vilka 74 st speciellt utvalda pälsar stals.

Skadeförsäkringens villkorsnämnd, som till HovR:n avgett yttrande i frågan om tillämpligheten av de i målet aktuella villkorsbestämmelserna, har i utlåtande d 25 nov 1987 anfört följande. "Försäkringsvillkor som innehåller regler om rätt till ersättning för stöld genom inbrott innehåller också vanligen en beskrivning av vad som skall förstås med inbrott vid tillämpning av försäkringsvillkoren. I vissa villkor sägs inledningsvis endast att försäkringen gäller för stöld genom inbrott medan en definition av uttrycket inbrott följer längre fram i villkorstexten. Det har visat sig att många försäkringstagare i sådana fall stannar i läsningen efter att ha noterat att försäkring gäller för inbrott; de fortsätter alltså inte att läsa tills de når definitionen. Andra villkor har getts den utformningen att en beskrivning av vilka situationer som faller under försäkringen i aktuellt avseende följer omedelbart efter ordet 'inbrott'. - I förevarande fall är försäkringsvillkoren utformade på sist angivet sätt. Enligt villkorsnämndens mening får villkoret 1.7.3.1 med tillräcklig grad av tydlighet anses utvisa att de båda strecksatserna innehåller, icke en exemplifiering utan en direkt bestämning av vilka skadefall som omfattas av försäkringen. - TR:n har till grund för sin bedömning lagt att stölden har förövats med hjälp av obehörigen kopierade nycklar. Om man utgår från att så varit fallet, finner nämnden i enlighet med det ovan anförda att skadan inte omfattas av försäkringen enligt det ifrågavarande villkoret."

HovR:n gör följande bedömning.

Det har - som TR:n funnit - inte förebragts någon utredning i målet som visar att dyrk använts vid den stöld som skett från Päls-bolagets kylutrymme eller att inbrott ägt rum hos Securitas. Lika med TR:n finner HovR:n att stölden med all sannolikhet förövats med hjälp av obehörigen kopierade nycklar, s k falska nycklar. Intet motsäger heller F.B:s antagande att nycklarna kopierats vid förvaring hos Securitas.

Av de i målet aktuella försäkringsvillkoren framgår enligt HovR:ns mening klart, att de uttömmande uppräknar vilka situationer som omfattas av försäkringen. Stöld begången med hjälp av obehörigen kopierad nyckel, som inte åtkommits genom inbrott, faller inte in under villkoren. Anledning saknas att på grund av villkorens utformning tolka dessa annorledes än enligt ordalydelsen. Med hänsyn härtill föreligger inte skyldighet för Hansa att med direkt hänvisning till försäkringsvillkoren ersätta Päls-bolaget för den skada det lidit genom stölden.

Päls-bolaget har i andra hand gjort gällande att avtalsvillkoren med stöd av 36 § avtalslagen skall jämkas på så sätt att ersättning skall utgå då tjuvar berett sig tillträde till lokal medelst falska nycklar och försäkringstagarens åtgärder i fråga om förvaring av nycklar inte varit vårdslös.

F.B. har under sanningsförsäkran ingående redogjort för den omsorg han nedlagt när det gällt att förhindra stöld hos Päls-bolaget. Han har oemotsagd hävdat, att ett vaktbolag anlitats på uttrycklig uppmaning av Hansa och att Hansa därvidlag rekommenderat just Securitas. Av F.B:s uppgifter framgår vidare att Päls-bolaget, som sedan många år var kund hos Hansa, trott sig vara försäkrat mot skador sådana som den inträffade. Enligt vad parterna samstämmigt uppgivit har möjligheter saknats för bolaget att på den svenska försäkringsmarknaden utvidga försäkringsskyddet utöver det aktuella försäkringsvillkoret. Skadan framstår till en del som en följd av att Päls-bolaget följt Hansas rekommendationer.

Under hänvisning till anförda omständigheter finner HovR:n att det framstår som så oskäligt att försäkringsersättning ej skall utgå i förevarande fall, att försäkringsvillkoret enligt 36 § avtalslagen bör jämkas så att det omfattar ifrågavarande skadefall.

Hansas vadetalan skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Referenten, adj led Camitz, var av skiljaktig mening beträffande motiveringen och anförde: I frågan om det i målet åberopade försäkringsvillkoret 1.7.3.1 täcker fall där inbrott utförts med obehörigen kopierade nycklar, s k falska nycklar, som hjälpmedel gör jag följande bedömning. Enligt ordalydelsen av villkoret gäller detta bl a vid stöld genom inbrott då någon olovligen med dyrk tagit sig in i lokal som uppfyller för försäkringen gällande krav på inbrottsskydd. Päls- bolaget har gjort gällande att med dyrk skall i samband med inbrott jämställas falska nycklar medan Hansa har bestritt detta. I BrB:s 23 kap 2 § anges närmare vad som avses med hjälpmedel vid brott. Bl a nämns dyrk som exempel på ett sådant hjälpmedel. Enligt kommentaren till BrB (del II, 5 uppl, s 619) är dyrk att jämställa med falsk nyckel. Jag finner inte anledning att vid den nu aktuella inbrottsstölden inte jämställa hjälpmedlet falsk nyckel med dyrk. En sådan tolkning skulle också med hänsyn till omständigheterna vara rimlig och stå i överensstämmelse med vad Päls-bolaget uppfattat sig ha försäkrat sig mot. Att det i villkoret har nämnts inbrott med dyrk utesluter inte att Hansa inte har velat undan ta inbrott medelst falsk nyckel från omfattningen av försäkringen. I vart fall framgår inte på ett klart och tydligt sätt att falsk nyckel har undantagits. Försäkringstagaren kan därför ha haft anledning att utgå ifrån att försäkringen täcker inbrott av den typ som förekommit. Om Hansa hade velat undanta inbrott medelst falsk nyckel från sitt skadeståndsansvar eller inskränka betydelsen av begreppet dyrk borde detta ha angetts i villkoren på ett tydligt sätt eller också skulle en definition på vad Hansa avser med dyrk ha lämnats. Det råder alltså ovisshet om vad begreppet dyrk omfattar. Denna ovisshet skall tolkas till nackdel för Hansa som har utformat villkoret. Försäkringsvillkoret skall därför ges den innebörden att det även avser inbrott medelst falsk nyckel. På grund härav och då övriga krav på inbrottsskydd enligt försäkringsavtalet ostridigt är uppfyllda skall Hansa utge ersättning till Päls-bolaget i anledning av det inträffade försäkringsfallet. Om skadans omfattning och värderingen av denna råder inte tvist. TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domskäl

Domskäl. I villkoren för den företagsförsäkring som Päls-bolaget tecknat hos Hansa anges vid rubriken "Stöld och skadegörelse genom inbrott" att försäkringen gäller för "skada, t ex stöld och skadegörelse, genom - inbrott då någon olovligen med våld brutit sig in i eller med dyrk tagit sig in i lokal som uppfyller för försäkringen gällande krav på inbrottsskydd eller i värdeskåp - att någon tagit sig in i lokal eller i värdeskåp med för låset avsedd nyckel eller kod som åtkommits genom rån eller inbrott i annan lokal eller bostad."

För försäkringens tillämpningsområde är till en början innebörden av uttrycket dyrk av betydelse. Med dyrk får enligt allmänt språkbruk normalt förstås ett verktyg med vilket man kan forcera olika lås av ett visst slag genom att påverka låsmekanismen utan att förstöra låset. Så t ex anges i 1 § lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg att med dyrkverktyg avses i den lagen sådana föremål som är särskilt utformade för att ersätta nycklar vid öppnande av lås. Enligt lagens förarbeten avses däremot nycklar falla utanför begreppet (prop 1978/79:169 s 11).

I vissa fall torde gränsdragningssvårigheter angående den närmare innebörden av uttrycket dyrk kunna uppkomma, och det är inte utan vidare klart att uttrycket i alla sammanhang bör tilläggas samma innebörd som dyrkverktyg enligt den nyssnämnda lagen. Uttrycket kan dock inte anses omfatta vad som brukar betecknas som en falsk nyckel, d v s en obehörigen framställd replik eller kopia av en originalnyckel. I ett av parterna berört motivuttalande till bestämmelsen om förberedelse till brott i 3 kap 2 § strafflagen (numera 23 kap 2 § BrB), i vilket lagrum ordet dyrk förekommer, har angetts att falsk nyckel är att jämställa med dyrk (NJA II 1948 s 195). Uttryckssättet får emellertid ses mot bakgrund av att lagrummet innehåller en exemplifierande uppräkning av hjälpmedel vid brott och att en tidigare bestämmelse i strafflagen om förberedelse (20 kap 13 §) uttryckligen nämnde såväl falsk nyckel som dyrk.

Som domstolarna angett har det inte förebragts någon utredning som visar att dyrk använts vid den stöld som förövats från Päls-bolagets kylutrymme. En helhetsbedömning av de föreliggande omständigheterna gör det ej heller antagligt att så varit fallet. Med denna utgångspunkt är det i HD ostridigt mellan parterna att inbrottet förövats med hjälp av falska nycklar vilka kopierats från dem som Päls-bolaget under viss tid hade deponerade hos det bevakningsföretag som bolaget anlitade. Det har inte framkommit någon omständighet som ger stöd för ett antagande att originalnycklarna åtkommits för kopiering genom inbrott hos bevakningsföretaget.

Av de aktuella försäkringsvillkoren framgår, såsom HovR:n angett, att de situationer som omfattas av försäkringen uppräknas uttömmande. Som villkoren har avfattats täcker försäkringen inte skada på grund av stöld som begåtts med hjälp av obehörigen kopierade nycklar, vilka ej åtkommits genom rån eller inbrott. Villkoren kan i dessa hänseenden ej anses vara formulerade på ett sådant sätt att de objektivt sett ger utrymme för tvekan angående innebörden. De ger inte heller, vare sig genom sin uppställning eller eljest, intryck av att ett heltäckande skydd mot stölder skulle vara avsett. Villkoren får vidare anses konsekventa så till vida som försäkringen omfattar skador när våld eller dyrk använts - antingen vid själva stöldtillfället eller för åtkomsten av nycklar eller kod - men inte andra fall, såsom då gärningsmannen lovligen erhållit tillträde till eller lovligen kommit i besittning av nycklar till lokalen, d v s situationer som närmast kännetecknas av ett förtroendemissbruk.

På grund av det anförda saknas skäl att tolka de aktuella försäkringsvillkoren på annat sätt än enligt ordalydelsen. Päls-bolaget kan följaktligen inte omedelbart på försäkringsvillkoren grunda någon rätt till ersättning för skada som drabbat bolaget på grund av stölden.

Päls-bolaget har i andra hand liksom tidigare gjort gällande att försäkringsavtalet enligt 36 § avtalslagen skall jämkas på ett sådant sätt att ersättning utgår för skadan.

Hansa har gjort gällande att jämkning av ett avtalsvillkor med stöd av 36 § avtalslagen inte kan ske på ett sådant sätt att den ena partens obligationsrättsliga förpliktelser utvidgas. En tillämpning av lagrummet enligt dess grunder måste emellertid i åtskilliga fall få sådan innebörd. För tillämpligheten av lagrummet på ett avtal av förevarande slag kan det inte ha avgörande betydelse huruvida en begränsning i försäkringsgivarens ansvar uttryckligen anges som ett undantag från eljest gällande regler eller - som här är i fråga - motsättningsvis framgår av huvudreglernas avfattning.

Angående bakgrunden till de begränsningar i rätten till stöldersättning som följer av försäkringsvillkoren har Hansa bl a uppgett att de fall som inte täcks av försäkringen typiskt sett ansetts vara sådana som försäkringstagaren har lättast att skydda sig mot. En utvidgning av ersättningsrätten till fall av detta slag skulle enligt Hansa öka risken för anmälningar om fingerade försäkringsfall. Begränsningarna får sålunda anses vila på en rationell motivering och kan inte anses vara oskäliga i sig. Det förhållandet att det på den svenska försäkringsmarknaden enligt vad som upplysts inte går att erhålla ett utvidgat försäkringsskydd i här aktuellt hänseende kan inte medföra någon annan bedömning utan utgör snarare ett ytterligare stöd för Hansas ståndpunkt. Över huvud taget gäller att varken avtalets innehåll eller omständigheterna vid dess tillkomst - inte ens vid beaktande av den underlägsna ställning som Päls-bolaget intagit i förhållande till Hansa - i sig kan motivera en tillämpning av 36 § avtalslagen.

Det berörda lagrummet ger emellertid också utrymme för jämkning med hänsyn till senare inträffade omständigheter. I detta avseende är följande att beakta.

Av utredningen får anses framgå att Päls-bolagets ställföreträdare F.B. lagt ned en ovanligt långtgående omsorg på att förebygga stölder hos bolaget. Med hänsyn bl a till det utvecklade system med olika lås och kodanordningar som hade installerats och de säkerhetsåtgärder som F.B. iakttog i förhållande till personalen får, så länge F.B. ensam haft tillgång till samtliga nycklar, faran för inbrott anses ha varit ringa och risken för ett sådant inbrott som inte täcktes av försäkringsvillkoren praktiskt taget utesluten. F.B:s uppgift att han utgått från att försäkringsvillkoren skulle täcka en stöld som utförts med obehörigen kopierade nycklar får godtas. Även om, som förut har konstaterats, villkoren i objektiv mening får anses ha varit tydliga, framstår hans misstag som förståeligt. Det krävs otvivelaktigt ett ganska betydande mått av eftertanke från den ordinäre försäkringstagarens sida för att han skall inse räckvidden av begränsningarna i försäkringsgivarens ansvar. Detta gäller inte minst den närmare innebörden av begreppet dyrk och den distinktion mellan dyrk och falsk nyckel som följer av villkorens avfattning. Det ter sig sannolikt att F.B., om han föreställt sig att en stöld av nu ifrågavarande slag inte skulle täckas av försäkringen, skulle ha avstått från att deponera nycklarna hos bevakningsföretaget eller att han på annat sätt skulle ha sörjt för skydd gentemot ett sådant tillvägagångssätt.

Det är ostridigt att det var på Hansas direkta föranstaltande som Päls- bolaget anlitade det aktuella bevakningsföretaget. Det kan visserligen inte läggas Hansa till last som försummelse att Hansa inte i anslutning härtill klargjorde de risker i fråga om försäkringsskyddet som kunde vara förenade med att Päls-bolaget i enlighet med vad som är brukligt lämnade ut nycklarna till företaget. Förhållandet måste dock få betydelse vid en skälighetsbedömning enligt 36 § avtalslagen.

Med hänsyn till föreliggande speciella omständigheter får övervägande skäl anses tala för att det skall anses oskäligt att gentemot Päls- bolaget åberopa de ifrågavarande begränsningarna i försäkringsvillkoren.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR Gregow var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande: Jag ansluter mig på de skäl som övriga ledamöter har anfört till meningen att Päls-bolaget inte kan omedelbart på försäkringsvillkoren grunda någon rätt till ersättning av Hansa för den lidna skadan.

När det gäller frågan om tillämpning på det ifrågavarande försäkringsavtalet av 36 § avtalslagen vill jag först framhålla att något hinder av principiella skäl mot att försäkringsavtalet med tillämpning av 36 § avtalslagen jämkas till att omfatta även den i målet föreliggande situationen inte kan anses föreligga.

Det förhållandet att Päls-bolagets försäkringsavtal inte omfattar en sådan situation som den i målet aktuella kan inte anses innebära att försäkringsvillkoren i sig är oskäliga. Det förtjänar härvid särskilt framhållas att, enligt vad som har upplysts i målet det inte är möjligt att hos svenska försäkringsbolag erhålla försäkringsskydd för situationer av sådant slag. Inte heller kan försäkringsvillkoren i nämnda hänseende anses oskäliga med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst.

I fråga om Päls-bolagets anlitande av det bevakningsföretag som erhöll nycklar till affären och kylutrymmet har F.B. uppgett att en representant för Hansa i början av 1970-talet föreslog att Päls-bolaget skulle anlita ett bevakningsföretag för att därigenom minska premierna för försäkringen och att Hansas tekniska personal föreslog det ifrågavarande bolaget såsom det säkraste bevakningsföretaget. Det har inte ens påståtts att Hansa skulle ha lämnat någon garanti eller liknande för bevakningsföretagets tillförlitlighet. Hansas förslag - sett i belysning av att inbrottet, enligt vad som är ostridigt mellan parterna, förövats med hjälp av falska nycklar vilka framställts genom kopiering av de till bevakningsföretaget överlämnade nycklarna - kan inte anses medföra att försäkringsvillkoren är oskäliga genom att de inte täcker den nu ifrågavarande situationen. Vad Pälsbolaget i övrigt åberopat - särskilt att F.B. lagt ner stor omsorg på att förhindra inbrottsstöld, att han sedan många år är kund hos Hansa samt att han trott att bolaget var försäkrat mot sådana inbrottsstölder som den aktuella - kan inte tilläggas någon nämnvärd betydelse för frågan om tillämpning av 36 § avtalslagen.

På grund av det anförda kan Päls-bolagets yrkande om försäkringsersättning enligt min mening inte heller bifallas med tillämpning av 36 § avtalslagen.

Med hänvisning till vad som sagts i det föregående lämnar jag, med ändring av HovR:ns dom, bolagets talan om försäkringsersättning utan bifall.