NJA 1991 s. 194
Makars ansökan om adoption av hustruns tjugotvååriga systerdotter från Sri Lanka har med hänsyn till vad som framkommit rörande det nära personliga förhållandet mellan den senare och sökandena bifallits.
TR:n
(Jfr 1989 s 67)
R.O., född 1930, och hans hustru J.O., född 1951, ansökte hos Solna TR om tillstånd att som adoptivbarn anta T.F., född d 2 nov 1968.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Åström) anförde i beslut d 31 maj 1989: Följande har blivit upplyst: R. och J.O. gifte sig d 14 maj 1983. J.O. är från Sri Lanka men numera svensk medborgare. De har i äktenskapet dottern I.P., född d 13 juni 1984. T. är medborgare i Sri Lanka och systerdotter till J.O.. T. kom till Sverige på hösten 1988 och vistas hos makarna O. T:s mor är änka och bosatt i Sri Lanka.
Makarna O har som grund för sin ansökan uppgivit i huvudsak följande. De har regelbundet besökt Sri Lanka, och R. har där lärt känna T.. En mycket god relation har uppstått mellan dem. T. har blivit som en storasyster för makarnas femåriga dotter. Makarna har i flera år haft planer på att få T. till Sverige och med tiden adoptera henne. De har under lång tid sörjt för T:s och hennes mors uppehälle. R. är 59 år. Om R. gick bort, skulle det bli svårt för makarnas dotter. T. skulle då vara dottern till stöd och hjälp.
Skäl. I 4 kap 6 § 1 st FB föreskrivs, bl a, att tillstånd till adoption får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.
T. har uppnått vuxen ålder. Makarna O har inte deltagit i hennes uppfostran. De omständigheter som åberopats till stöd för ansökan är inte heller sådana att det av annan orsak finns särskild anledning till adoptionen. Ansökan kan därför ej bifallas.
Slut. TR:n lämnar ansökan utan bifall.
Makarna O anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till adoptionsansökningen.
HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson, hovrättsrådet Karle och adj led Ahlbäck, referent) anförde i beslut d 5 jan 1990: HovR:n, som företagit målet till avgörande trots att det inte framgår att T.F. samtyckt till adoptionen, finner i likhet med TR:n ej skäl att bifalla makarna O:s ansökan om adoption.
HovR:n lämnar därför besvären utan bifall.
Makarna O anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Edling, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. I 4 kap 6 § 1 st FB föreskrivs att rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Enligt bestämmelsen får tillstånd ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.
Enligt 4 kap 5 § 1 st FB får den som har fyllt tolv år inte adopteras utan eget samtycke. T.F., som nu är 22 år gammal, har i HD uttryckligen lämnat sitt samtycke.
R. och J.O. har i HD gjort gällande att de deltagit i T:s uppfostran och att det personliga förhållandet mellan dem och T. är sådant att adoptionen bör medges. De har anfört i huvudsak följande. T. är äldst av sex syskon. Hennes far är död sedan ett antal år och modern lever under fattiga omständigheter i Sri Lanka. Under många år var J. - som levde tillsammans med sin syster och hennes familj - den som förtjänade familjens uppehälle. J. har alltsedan T:s födelse deltagit i hennes uppfostran. R. lärde känna J. och även T. år 1974. Sedan år 1976 har R. bistått familjen F ekonomiskt. Genom J:s arbete och R:s bistånd har T. kunnat gå i skola långt utöver vad som är vanligt i Sri Lanka. Hon har därvid avlagt motsvarigheten till en svensk realexamen. Genom J:s nära förhållande till systern och hennes barn har det mellan J. och T. uppstått en relation som mellan mor och dotter. R. har genom sina återkommande besök i Sri Lanka följt T:s uppväxt. R. och J. ingick äktenskap år 1983 och är båda bosatta i Sverige. De fick en dotter år 1984. Sedan T. hösten 1988 kommit till Sverige lever hon som en dotter i R:s och J:s familj. Deras egen dotter har alltid betraktat T. som sin storasyster.
R. och J.O:s uppgifter, som vinner stöd av utredningen i övrigt, ger vid handen att det sedan länge har funnits en personlig relation mellan dem och T. av väsentligen samma innehåll som den som föreligger mellan föräldrar och barn. Adoptionsansökningen får antas ha till främsta syfte att befästa denna personliga relation. Oavsett om sökandena kan sägas ha uppfostrat T. eller ej får det anses föreligga sådan särskild anledning till adoptionen som fordras för att den skall kunna tillåtas. (Se NJA II 1981 s 148 och 152; jfr rättsfallet NJA 1989 s 67.)
Vid bedömningen av om adoptionen skall anses vara till fördel för T. bör, med hänsyn till den tid hon vistats i Sverige och till hennes ålder, hennes egen önskan att adoptionen skall komma till stånd tillmätas särskild betydelse. Vad som är känt om T:s familjeförhållanden i Sri Lanka talar inte emot adoptionen. Inte heller i övrigt har framkommit annat än att den skulle vara till fördel för T..
På grund av det anförda finner HD det lämpligt att adoptionen äger rum.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bifaller HD R. och J.O:s ansökan om adoption av T.F..
HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Nyström, referent, Lars Å Beckman och Nilsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.