RH 1997:32

S.N. ansökte hos Falu tingsrätt om tillstånd att adoptera bangladeshiske medborgaren S.I., född 1975.

Falu tingsrätt (1996-09-10, rådmannen Jörgen Karlsson) lämnade ansökan om adoption utan bifall med följande motivering.

S.I. är nu 20 år. S.N. träffade S.I. februari 1994. S.N. har således inte uppfostrat S.I.. Syftet med adoptionsansökningen kan inte heller anses vara att nu uppfostra S.I.. Det som tingsrätten har att pröva är i stället om det finns särskild anledning till adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan S.N. och S.I..

Av Högsta domstolens avgörande NJA 1989 s. 67 framgår att det på grund av risken för missbruk av adoptionsinstitutet bör ställas stränga krav för att en personlig relation skall anses vara sådan att den utgör en särskild anledning att medge adoption. Av avgörandet framgår vidare att det måste krävas att de faktiska förhållandena otvetydigt visar att det finns anledning att skapa ett familjerättsligt band mellan parterna samt att förhållandet normalt bör vara sådant att det kan jämställas med det förhållande som i allmänhet råder mellan förälder och barn.

Det saknas i och för sig anledning att ifrågasätta de av S.N. lämnade uppgifterna i ärendet. Emellertid är det i förevarande ärende fråga om adoption av en vuxen person som S.N. känt en relativt kort tid. Tingsrätten anser att tidsaspekten - mot bakgrund av det stränga beviskravet - är ett väsentligt moment vid bedömningen av om förhållandet kan jämställas med det som normalt råder mellan förälder och barn. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten inte att de faktiska förhållandena otvetydigt visar att det finns särskild anledning att genom adoption skapa ett familjerättsligt band mellan S.N. och S.I.. Tingsrätten lämnar därför S.N:s ansökan om adoption utan bifall.

S.N. överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sin adoptionsansökan.

Svea hovrätt (1996-12-19, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frídeen och hovrättsassessorn Christel Lundmark, referent) - som höll sammanträde i målet - fastställde tingsrättens beslut samt anförde i skälen följande.

Som tingsrätten funnit har S.N. inte uppfostrat S.I. och syftet med den begärda adoptionen kan inte heller vara att uppfostra S.I.. Avgörande för om adoptionen skall komma till stånd är därför om den skulle vara till fördel för S.I. samt om det personliga förhållandet mellan S.N. och S.I. är sådant att det finns särskild anledning till adoptionen.

Genom de uppgifter som lämnats under sammanträdet i hovrätten samt vad som i övrigt förekommit i målet finner hovrätten utrett att det skulle vara till fördel för S.I. om S.N. adopterade honom.

Fråga är således om det personliga förhållandet mellan S.N. och S.I. är sådant att det finns särskild anledning att medge adoption. Skäl att ifrågasätta de uppgifter som lämnats i målet i denna del föreligger inte. Av utredningen framgår med tydlighet att S.N. känner ett starkt engagemang för S.I. och att denne känner stor tillgivenhet till S.N.. Det är emellertid - såsom framgår av S.N:s egna uppgifter - ett engagemang som uppstått mycket snabbt och som ännu inte har tre år bakom sig. I rättspraxis har hitintills, i god överensstämmelse med vad som kan utläsas av lagens förarbeten, krävts en väsentligt mera långvarig kontakt för att särskilda skäl för adoption skall föreligga, när det inte är fråga om adoption av barn för deras uppfostran. Med beaktande av de principiella konsekvenser ett avkall på detta krav kan få för adoptionsinstitutet bör, enligt hovrättens mening, en förändring i första hand initieras lagstiftningsvägen.

Hovrätten finner mot denna bakgrund att det personliga förhållandet mellan S.N. och S.I. - särskilt med beaktande av tidsaspekten - inte kan jämställas med det som i allmänhet råder mellan föräldrar och barn. Sådan särskild anledning som fordras för att adoption skall kunna tillåtas föreligger därmed inte. Tingsrättens beslut skall därför fastställas.

Målnummer ÖÄ 4008/96