NJA 1991 s. 228

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Östling) anförde i dom d 20 sept 1989:

Domskäl. E.E. har bestritt ansvars- och skadeståndsyrkandena. Han har dock vidgått att han vid ett tillfälle vid Sörsjön "på skämt" berört M. erigerade penis och att han vid åtminstone tre tillfällen i bastun lagt handen över samt "killat och plockat" med M. penis så att den fick stånd. Han har invänt att detta förfarande inte kan anses vara onani.

E.E. har fungerat som ungdomsledare och tränare i en brottningsklubb och där haft hand om träningen av M. och några andra pojkar i dennes ålder. Enligt E.E. har M. varit busig och svårdisciplinerad men blivit mycket lugnare och mera öppen på grund av E.E:s angivna förfarande.

E.E:s uppgifter om vad som förekommit stöds av ett videobandat förhör med M.. Att det förekommit beröringar av denna art vid flera tillfällen än E.E. erkänt kan inte anses styrkt.

TR:n finner att händelsen vid Sörsjön bör bedömas som sexuellt ofredande samt att de övriga tre gärningarna - oavsett ordvalet - är att bedöma som sexuellt umgänge.

Med hänsyn till brottens art bör påföljden bestämmas till fängelse. Beträffande E.E:s personliga förhållanden föreligger inte sådana omständigheter att annan påföljd kan väljas.

På grund av utgången i ansvarsfrågan är M. enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen berättigad till skadestånd. E.E. har avstått från att uttala sig om skäligt belopp. Med hänsyn till den allvarliga integritetskränkning som brotten utgjort finner TR:n det yrkade beloppet skäligt.

Domslut

Domslut. TR:n dömde E.E. enligt 6 kap 6 och 7 §§ BrB för sexuellt umgänge med barn och sexuellt ofredande till fängelse 1 mån

samt ålade honom att betala skadestånd till M.H. med 10 000 kr.

Talan fullföljdes i Göta HovR av åklagaren och E.E..

Åklagaren yrkade straffskärpning.

E.E. yrkade att samtliga gärningar skulle bedömas som sexuellt ofredande och att han skulle erhålla en icke frihetsberövande påföljd.

E.E. yrkade vidare ogillande av skadeståndstalan eller i vart fall nedsättning av skadeståndsbeloppet.

M.H. bestred ändring i skadeståndsdelen.

Domskäl

Domskäl. Såsom TR:n funnit är E.E:s handling i samband med besöket vid Sörsjön att bedömas som sexuellt ofredande.

Såvitt avser åtalet för sexuellt umgänge med M. i bastun har E.E. berättat så som antecknats i TR:ns dom, dock med följande tillägg och förtydliganden. I samband med brottningsträningen sprang M. omkring och "drog på sig själv överallt", dvs M. drog i sin penis. Han sade åt M. att inte göra så. Det var för att få M. lugn som han vid tre tillfällen i bastun "smekte och kittlade" lite på dennes penis. Det hela gick till så att han helt kortvarigt, vid varje tillfälle under en tidrymd om 10-20 sekunder, med fingrarna "pillade" på M. penis så att den reste sig. Han höll själva handen stilla och han slutade pilla med fingrarna så fort M. fick erektion. Han drog inte förhuden fram och tillbaka.

I HovR:n har videouppspelning skett av förhöret med M.. M. har därvid uppgivit att E.E. "håller handen stilla när han tar i snoppen" samt att M. då "känt sig dålig och gått ut från bastun".

I HovR:n har vidare på E.E:s begäran vittnesförhör hållits med C..Å. som i huvudsak anfört följande. Hon är fritidspedagog och föreståndare för det fritidshem där M. vistats sedan 1986. M. var orolig och aggressiv i sitt uppträdande och det förekom under 1987 flera intermezzon. M. hade ett väldigt "avvikande beteende", bl a gjorde han "samlagsliknande rörelser bakom andra barn". M. beteende föranledde henne att ta kontakt med sin arbetsgivare och "kräva flera resurser". De fick bl a psykologhjälp. Under 1987 kom E.E. i sin egenskap av hantverkare till fritidshemmet. E.E. uppmärksammade hur bl a M. slogs med andra pojkar och erbjöd sig att ta med pojkarna till brottningsträning. Hon kan inte säga huruvida M. beteende förändrades under 1988 men det var då lättare att handskas med honom. Hon vet dock inte huruvida detta berodde på ändrat beteende från M. sida eller på att de hade större kunskap att hantera honom.

HovR:n gör följande bedömning.

Om händelserna i bastun är i målet inte utrett annat än vad E.E. själv uppgett, nämligen att han, på det sätt han berättat, kortvarigt fingrat på M. penis. Vad sålunda visats ha förekommit kan inte anses utgöra sådan masturbatorisk åtgärd att beröringarna skall betraktas som sexuellt umgänge. Även handlingarna i bastun skall således bedömas som sexuellt ofredande.

Påföljden bör bestämmas till böter.

Vad angår skadeståndsfrågan är det inte visat att M. tillfogats sådan skada att ersättning för sveda och värk kan utgå. Skadeståndet för psykiskt lidande enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen kan, mot bakgrund av brottens förhållandevis ringa karaktär och med hänsyn till omständigheterna i övrigt, inte sättas högre än 2 000 kr.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom i fråga om ansvar och påföljd dömer HovR:n E.E. enligt 6 kap 7 § 1 st BrB för sexuellt ofredande till dagsböter 75 om 70 kr.

Med ändring av TR:ns dom jämväl i fråga om skadestånd förpliktar HovR:n E.E. att betala skadestånd till M.H. med 2 000 kr.

Domskäl

Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har E.E. gjort sig skyldig till sexuellt ofredande av M.H. i samband med ett besök vid Sörsjön under sommaren 1988.

När det gäller händelserna i bastun har E.E. vid huvudförhandlingen i HD lämnat i allt väsentligt samma uppgifter som har antecknats i HovR:ns dom. Genom E.E:s uppgifter, sammanställda med utredningen i övrigt, finner HD styrkt att han vid tre tillfällen har fingrat på M. könsorgan. Beröringarna har varje gång varat högst 20 sekunder, och M. har fått erektion.

Frågan är då om E.E:s handlingssätt skall bedömas som sexuellt umgänge med barn eller som sexuellt ofredande.

I brottsbalkskommentaren (Beckman m fl, BrB I, 1987 s 278 f) sägs bl a att, när det gäller homosexuella handlingar, gränsen mellan vad som skall hänföras till sexuellt umgänge och vad som skall anses som sexuellt ofredande får dras på likartat sätt som beträffande handlingar av heterosexuell natur. Såsom sexuellt umgänge, sägs det vidare, bör anses sådana förfaranden som motsvarar normalt könsumgänge i heterosexuella förhållanden, i främsta rummet samlagsliknande handlingar samt masturbatoriska åtgärder av skilda slag. Det framhålls att en beröring av annans könsorgan i regel bör vara inriktad på en viss varaktighet för att anses som sexuellt umgänge samt att betydelse bör tillmätas den föreliggande situationen i dess helhet.

Som exempel på en handling som utgör sexuellt ofredande men inte sexuellt umgänge har i förarbetena nämnts det fallet att en vuxen person av sexuellt intresse mera flyktigt berör ett barns könsorgan (prop 1983/84:105 s 55).

Även om E.E:s fingrande på M. könsorgan inte vid något tillfälle har pågått under en längre tid, har det inte varit fråga om en flyktig beröring. Åtgärderna får närmast anses ha haft masturbatorisk karaktär. För M. torde situationen ha varit särskilt besvärlig genom att E.E. såsom hans brottningstränare hade en speciell auktoritet. Av betydelse är också att det inte har varit fråga om ett enstaka handlande från E.E:s sida utan att samma beteende har upprepats vid flera tillfällen.

Med hänsyn till det anförda finner HD att E.E. har gjort sig skyldig till sexuellt umgänge med barn vid vart och ett av de tre tillfällena i bastun.

I påföljdsfrågan delar HD TR:ns bedömning. E.E. skall således dömas till en månads fängelse.

När det sedan gäller frågan om skadestånd har I.H. uppgett bl a följande. M., som normalt är glad och pigg, blev nervös och okoncentrerad vid tiden för de nu aktuella händelserna. Han hade sömnsvårigheter under mer än ett år, och det hände att han kissade i sängen. I.H. sökte kontakt med psykolog och läkare, men någon behandling av M. kom aldrig till stånd eftersom det ansågs ha gått alltför lång tid efter övergreppen.

Dessa uppgifter, som det inte finns anledning att ifrågasätta, ger vid handen att M. psykiska hälsa har påverkats av E.E:s handlande så att M. har rätt till ersättning för sveda och värk enligt 5 kap 1 § skadeståndslagen. M. har dessutom utsatts för en sådan kränkning av sin personliga integritet att han är berättigad till ersättning enligt 1 kap 3 § samma lag.

Den sammanlagda ersättningen bör inte bestämmas till lägre belopp än M.H. yrkat, 10 000 kr. I förevarande fall saknas anledning att göra en uppdelning i dels ett belopp för sådant psykiskt lidande som utgör personskada, dels ett belopp för sådant lidande som avses i 1 kap 3 § skadeståndslagen.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom, såvitt gäller ansvar och påföljd

samt skadestånd,

fastställer HD TR:ns domslut

i dessa delar.