NJA 1996 s. 461
Sexuellt umgänge?
Handens TR
Allmän åklagare yrkade vid Handens TR ansvar å F.Y. född 1951, enligt följande
Grovt sexuellt utnyttjande av underårig. 6 kap 4 § 2 st BrB. F.Y. har under tiden augusti 1986 till juni eller juli 1992 vid upprepade tillfällen i en lägenhet på Idunvägen i Haninge kommun haft sexuellt umgänge med S.A. som varit under 18 år och som stått under hans fostran. Det sexuella umgänget har bestått i att F.Y. under tiden augusti 1986 - någon gång under 1988 eller 1989, då han suttit i en soffa, gungat S.A. i sitt knä varvid han gnidit sitt könsorgan mot hennes bakdel eller lår samt, under tiden därefter - juni eller juli 1992, att han lagt sig bakom henne i hennes säng eller i en soffa och gnidit sitt könsorgan mot hennes bakdel eller lår. F.Y. har vid flera av nämnda tillfällen fått utlösning. Brottet är att anse som grovt med hänsyn till S.A:s från början låga ålder, att gärningarna varit mycket frekventa och ägt rum under lång tid samt att S.A. lidit påtaglig skada.
Misshandel 3 kap S § BrB. F.Y. har någon gång i juni eller juli 1992 i sin bostad på Idunvägen 3 i Haninge kommun misshandlat sin styvdotter S.A. genom att tilldela henne ett flertal slag med händerna mot huvudet och ett flertal sparkar mot kroppen, huvudsakligen benen. Av misshandeln har S.A. åsamkats smärta och rodnad.
S.A, som biträdde åtalet, yrkade skadestånd av F.Y. med 80 000 kr avseende åtalspunkt 1 och 3 500 kr avseende åtalspunkt 2, jämte ränta.
F.Y. förnekade vad han åtalats för. I andra hand invände han att gärningen under åtalspunkten 1 inte borde bedömas som grovt brott och att gärningen under åtalspunkten 2 borde bedömas som ringa till följd varav den var preskriberad.
Han bestred skadeståndsskyldighet gentemot S.A.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Backström) anförde i dom d 14 mars 1996: Domskäl. Skuldfrågorna.
F.Y. har hörts. Vidare har hållits målsägandeförhör med S.A. och vittnesförhör med M.Y. (som är mor till S.A. och som tidigare varit gift med F.Y. S.C.Y. (som är väninna till M.Y. och tidigare även till F.Y.) S.T. (som är väninna till S.A.), polisinspektören L.L. (som bl a hållit ett polisförhör med F.Y. d 28 mars 1995) och socionomen, legitimerade psykologen L.F. (som behandlar S.A. terapeutiskt). Vidare har viss skriftlig bevisning förebringats.
Beträffande bakgrunden till åtalet är följande utrett. F.Y. och M.Y. ingick äktenskap i Turkiet d 20 aug 1984. M.Y. hade i tidigare äktenskap dottern S.A. född d 27 juli 1976. F.Y. kom till Sverige 1985 som politisk flykting, och M.Y. och S.A. kom hit ca ett halvår därefter. Familjen bosatte sig i Haninge. F.Y. och M.Y. har tillsammans två döttrar, Ö. född d 1 dec 1986 och B. född d 11 juni 1989. TR:n dömde genom deldom d 23 dec 1995 till äktenskapsskillnad mellan F.Y. och M.Y. Domen har vunnit laga kraft. I beslut samma dag förklarade TR:n att M.Y. skulle interimistiskt ha vårdnaden om de gemensamma döttrarna och att F.Y. skulle interimistiskt ha visst umgänge med barnen. Vårdnads- och umgängesrättsfrågorna är inte slutbehandlade av TR:n.
S.A. har uppgett. Hennes egen far dog när hon var två år och hon var glad när hon fick en ny pappa. När hon gick i årskurs 4 började F.Y. att utnyttja henne sexuellt. Hon fick då ofta sitta i hans knä med ryggen mot hans bröst. F.Y. tog händerna runt hennes midja och förde hennes kropp fram och tillbaka. Samtidigt rörde han sitt underliv mot hennes "rumpa" och andades snabbare och snabbare som om han var andfådd. Han släppte henne först när flåsandet upphörde. Hon visste då inte vad F.Y. gjorde med henne utan trodde att det var något som pappor brukade göra med sina barn. Hon kunde dock instinktivt känna att det F.Y. gjorde inte var rätt. Det var först när hon i slutet av årskurs 5 eller i årskurs 6 hade sexualundervisning i skolan som hon förstod att F.Y. utnyttjade henne sexuellt. Enligt hennes minnesbild utnyttjade F.Y. därefter och fram till 1988 eller 1989 henne på detta sätt ungefär två gånger per vecka. Det skedde alltid när M.Y. inte var hemma. Hon har räknat ut att det måste ha rört sig om minst 40 tillfällen. De satt vid dessa tillfällen i soffan och de hade alltid kläder på sig. Hon uppskattar att varje händelse pågick upp till en kvart. Hon har i dag inte någon minnesbild av att hon satt och gungade i F.Y:s knä efter det att hon genom sexualundervisningen fick reda på hur en manskropp fungerar. Hon kan i dag inte komma ihåg varje tillfälle, men hon har klara minnesbilder av några tillfällen. Den första gången som hon minns inträffade strax innan O. föddes. De satt då i en av vardagsrummets soffor. F.Y. bad denna gång henne att dra ned sina byxor, vilket hon inte ville göra. Det har han därefter aldrig gjort. Den andra gången som hon minns inträffade innan Ö. hade fyllt ett år. Hon kan säga detta med anledning av att Ö. då inte kunde gå. Vid det tillfället satt de i soffan mitt emot den som de satt i vid det första tillfället. Ö. som satt bredvid dem i soffan, ramlade ur densamma. Hon bad om att få hjälpa systern upp, vilket hon inte fick göra förrän "allting var över". F.Y. som kallade gungandet för gosa, sade ofta att hon, om han fick gosa med henne, skulle få en present, vilket hon tyckte lät bra. Hon fick dock inte presenter varje gång. Hon minns att de, när hon gick i årskurs 4 eller 5, tillsammans gick ut och köpte en svart tröja med vita gubbar och att de därefter gick till en kiosk där de ändrade på prislappen för att M.Y. inte skulle märka det höga priset. Efteråt frågade F.Y. om hon hade sagt priset till M.Y. När hon sade att hon inte hade gjort det, sade F.Y. att det inte skulle vara bra om M.Y. fick reda på vad de höll på med och att man inte behövde berätta allt för mammor. Det förekom även att de gick ut och stal kläder tillsammans och att F.Y. köpte cigaretter åt henne. När hon gick i årskurs 5 började hennes bröst att utvecklas, vilket uppväckte F.Y:s intresse. De sexuella övergreppen ändrade därefter karaktär. F.Y. ville inte längre att de skulle sitta och gosa utan att de skulle ligga och kramas. Han koncentrerade sig också mycket på hennes bröst. Det hände ofta att han stod och stirrade på hennes bröst, att han tittade innanför hennes tröja när hon böjde sig framåt, att han kom bakifrån och tog på hennes bröst och att han tryckte sig mot henne. Detta fick till följd att hon slutade med att bära urringade tröjor. Hon minns tydligt ett tillfälle när hon och Ö. lekte häst i vardagsrummet. F.Y. förde då sin hand underifrån och tog på hennes bröst. Hon skrek till men vågade inte resa sig upp, eftersom Ö satt på hennes rygg. Ett annat tillfälle som hon kommer ihåg var när hon hade fått en sticka i fingret. F.Y. kom då in i hennes rum. Han tittade på stickan samtidigt som han tog henne på brösten. Hon skrek då till, vilket fick till följd att M.Y. kom och frågade vad som var på gång. F.Y sade då att han hade kommit åt stickan. Den händelsen inträffade under 1987 eller 1988. De sexuella övergreppen bestod efter det att knägungandet hade upphört till att hon fick lägga sig på sidan, att F.Y. lade sig bakom henne och att han med hjälp av sitt ena ben drog in hennes ben mellan sina ben. Därefter rörde han sitt underliv mot hennes stjärt och lår samtidigt som han andades häftigt. Det var inte fråga om några stönanden utan mera som pustar. Det hände att F.Y. frågade om han fick ta henne på brösten. Hon vägrade dock att gå med på det, och hon placerade alltid en arm över brösten för att F.Y. inte skulle kunna komma åt dessa. Hon har inte någon minnesbild av att hon sett att F.Y penis var erigerad, dock hände det - framför allt när de låg i sängen och hon hade pyjamas på sig - att hon kände något styvt mot området vid svanskotan. Övergreppen, som var lika frekventa som knägungandet, inträffade till en början oftast i tresitssoffan. Det förekom dock att F.Y. ville att de skulle gå till hennes säng för att det där var bekvämare. Senare övergick de till att mest inträffa i sängen. Det hände att hon ibland lade sig själv men det hände även att hon försökte värja sig genom att slå till F.Y. eller försöka springa undan. F.Y. lyckades flera gånger ta tag i henne och bära henne till sängen. Hon försökte fäkta med armarna och sparka med benen men F.Y. var för stark och hon lyckades vid dessa tillfällen aldrig att komma loss. I sängen höll han fast henne till dess att hon hade kommit i den position som han ville att hon skulle ha. Vid ett tillfälle lyckades hon komma ur F.Y:s grepp genom att slänga sig ut från sängen. I samband med att F.Y. försökte gripa tag i henne kom hans hand att hamna innanför hennes trosor. Då hon skrek till, släppte han taget. Därefter sprang hon till toaletten. Det hände även vid andra tillfällen att hon, innan F.Y. lyckades få tag i henne, lyckades springa till toaletten. Där låste hon in sig och stannade till dess M.Y. kom hem. Hon försökte även genom att ta hem kamrater förhindra att F.Y. förgrep sig på henne. När M.Y. började arbeta inom hemtjänsten - troligen juli 1991 - började F.Y. att nattetid komma in i hennes rum. Det hände att hon vaknade av att hon kände händer på sina bröst. När hon tittade upp såg hon att F.Y. stod bredvid sängen. Det förekom att F.Y. sade att han hade kommit för att han ville känna på hennes bröst, men det hände även att han sade att han hade kommit för att natta henne. Vid några tillfällen försökte hon skrika på hjälp. F.Y. höll då för hennes mun och sade att han skulle gå om hon slutade skrika. Av rädsla för vad F.Y. skulle kunna komma att ta sig för vågade hon inte sova i nattlinne utan sov alltid i pyjamas med tröjan väl nedstoppad i byxorna. När hon hade kommit upp i högstadiet hände det att F.Y. utnyttjade henne sexuellt före det att hon gick till skolan. Hon bad då alltid M.Y. att väcka henne tidigt så att hon skulle hinna klä på sig och bädda sängen innan F.Y. klev upp. Hon kunde på så sätt inte förhindra övergrepp men kände sig ändå därigenom säkrare och tryggare. Den 21 jan 1992 satt hon i sitt rum och pluggade. F.Y. kom då in och lade sig på hennes säng. Han bad henne att lägga sig bredvid henne. När hon inte ville det, ställde han sig bakom henne. Hon såg därefter i ögonvrån att han onanerade samtidigt som han tittade på hennes bröst - Det hände att F.Y. låg kvar i sängen efter det att han hade tillfredsställt sig. Han kunde då prata om det dåliga samlivet med M.Y. och att han hade besökt bordeller i Turkiet - Hon uppskattar att F.Y. fram till juli 1992 utsatte henne för sexuella övergrepp två eller tre gånger i veckan, eller sammanlagt minst 150 gånger. Varje övergrepp pågick 10-15 minuter. Hon kan inte säga om F.Y. alltid fick utlösning, men hon vet att han flera gånger fick det. Till en början visste hon inte vad utlösning var för något. Hon minns att F.Y. flera gånger hade blöta fläckar framtill på byxorna. Hon minns särskilt en gång då de gick tillsammans till centrum utan att F.Y. dessförinnan hade bytt byxor. Hon tyckte då att det var mycket pinsamt och var rädd för att alla skulle förstå hur fläckan hade kommit till. Hon har ingen minnesbild av att hon hade blöta fläckar på sina kläder.
En dag i juli 1992 stod hon och diskade. F.Y. kom då bakifrån eller från sidan och tog på hennes bröst. Hon vände sig om och tilldelade honom en örfil. F.Y. blev arg och skrek något av innebörd att hon behandlade honom respektlöst och att han inte skulle göra så om hon frivilligt lät honom ta på hennes bröst. Hon tror att hon sade till F.Y. att hon hatade honom för att han förstörde hennes liv och att hon skulle berätta om det inträffade för M.Y. F.Y. tilldelade då henne fyra eller fem örfilar i ansiktet. Hon drog sig undan till ett av kökets hörn. Där försökte hon skydda huvudet samt kröp hon ihop på golvet. F.Y. utdelade då fem eller sex sparkar mot hennes lår. Därefter sade han att hon skulle tänka igenom vad han hade sagt samt lämnade han bostaden. Efter den dagen har han inte utsatt henne för några sexuella övergrepp.
Hon har inte haft någon speciellt bra kontakt med M.Y. och har därför inte känt att hon kunnat eller vågat berätta för denna vad som pågick. F.Y. hotade även henne med att säga att han, om hon berättat något, skulle se till att hon "hamnade på gatan" eller att hon och M.Y. skickades tillbaka till Turkiet. Vidare sade han att det inte var någon som skulle tro henne utan att alla skulle tro på honom. Hon försökte dock på olika sätt att få omgivningen att förstå vad som pågick. Det hände att hon högljutt frågade F.Y. varför han beredde sig mot henne som han gjorde i en förhoppning att grannarna skulle höra henne. F.Y. sade att hon inte var hans dotter samt stirrade på henne som om han inte hade gjort något fel. Hon hoppades även att M.Y. skulle själv upptäcka vad som pågick. Bland annat lade hon vid ett tillfälle sin dagbok i vilken hon skrivit ned vad som inträffat öppen på sin obäddade säng i förhoppning att M.Y. skulle läsa vad som stod i den. Olyckligtvis kom F.Y. hem först den dagen. Han frågade varför hon hade skrivit som hon hade gjort och sade att han hade rivit ut sidorna. I början av 1992 talade hon i stora drag om för två skolkamrater – S.E. och S.T. - vad hon hade varit med om. Dessa tyckte att hon skulle ta upp saken med M.Y. Hon pratade även vid andra tillfällen högt för sig själv i förhoppning att grannarna skulle höra henne. Samma dag som F.Y. misshandlade henne berättade hon för M.Y. att F.Y. hade slagit henne och att han hade gjort saker med henne som pappor inte brukade göra med sina barn. M.Y. klarade dock inte av att höra hennes berättelse utan bad henne att skriva ner den. Samma dag skrev hon en kortfattad version i dagboken. Hon visade M.Y. anteckningarna. Denna, som inte behärskade det svenska språket så bra, förstod inte allt vad som stod skrivet och klarade inte heller känslomässigt av att läsa alltihop. Samma dag läste även S.C.Y. igenom anteckningarna. Denna frågade om det som stod var sant och gick därefter och pratade med M.Y. M.Y. tog hand om dagboken men hon vet inte om denna därefter har läst igenom den. F.Y. bodde under den närmaste tiden därefter inte i lägenheten. Några dagar senare var han dock på besök hos dem för att de skulle prata igenom det inträffade. Vid det tillfället hade M.Y. hennes urrivna dagboksanteckningar i handen. F.Y. förnekade att han hade gjort något otillbörligt mot henne samt bad henne att berätta vad som i verkligheten hade hänt. Senare, när F.Y. hade kommit tillbaka från en resa till Turkiet, berättade han att han hade pratat med M.Y. och att de hade kommit överens om att glömma allt. Då hon upplevde det som att hon hade avgörandet av F.Y:s och M.Y:s äktenskap i sin hand och då hon uppfattade det som om M.Y. inte trodde på henne, sade hon till F.Y. att hon förlät honom. F.Y. bodde därefter hos dem i ca ett år. Hon frågade då M.Y. varför denna inte hade trott på hennes berättelse. M.Y. sade att F.Y. hade sagt till denna att hon (S.A.) hade sagt att allt var ett missförstånd. - Hon anmälde det inträffade för polisen för att Ö. och B. inte skulle behöva riskera att råka ut för samma sak som hon har fått göra. - Hon tror att anledningen till att F.Y. inte gått längre i sina övergrepp är att det är viktigt i deras kultur att en kvinna är oskuld när hon gifter sig och att det förelåg en risk för att det då skulle komma fram om han hade tilltvingat sig samlag med henne.
F.Y.
Han har alltid haft ett gott och nära förhållande med S.A. Han har aldrig haft några sexuella känslor för l utan har alltid uppfattat henne som sin dotter. De har alltid lekt, kelat och kramats mycket, och det är mycket möjligt att hon fram till dess att hon var i 10-12årsåldern suttit i hans knä. Det har vid dessa tillfällen varit fråga om ett helt sedvanligt faderligt beteende. Det är inte sant att han bett S. att ta av sig byxorna eller att Ö. vid något tillfälle ramlat ur soffan. Däremot är det riktigt att S. fick bröst tidigare än sina jämnåriga kamrater. Han och M.Y. hade ett bra och normalt sexualliv och han hade inte något behov av sexuell stimulans utanför äktenskapet. S. ljuger när hon påstår att han betett sig mot henne så som hon påstår. Det är riktigt att S. ofta låste in sig på toaletten. Detta berodde dock inte på hans beteende utan på att S. och M.Y. hade grälat. Det är vidare riktigt att han varit med S. och köpt kläder. Det har då varit fråga om helt normala klädinköp. Han har inte några minnesbilder av en händelse vid vilken de skulle ha ändrat på någon prislapp. Han har vid ett tillfälle före 1990 läst i S:s dagbok. Det stod då inte någonting om sexuella övergrepp utan endast om att hon hade börjat röka. Han har aldrig köpt cigaretter åt S. Däremot har han efter det att hon hade fyllt 14-15 år gett henne pengar till cigaretter. Han berättade inte för L.L. så som finns antecknat i aktbil 13 s 33 andra stycket och s 33 andra stycket första meningen. Däremot är det riktigt att L.L. visade en dagbok. Han minns förhöret väl och är helt säker på att han inte godkände det. Inte heller fick han förhöret sänt hem till sig. Det är möjligt att det kan ha uppstått något missförstånd på grund av hans bristfälliga kunskaper i det svenska språket.
Han har under den tid han bodde tillsammans med S: slagit henne med öppen hand på kroppen vid "ett par gånger högst". Slagen har då utdelats i uppfostrande syfte. Han har inte slagit S. vid det tillfälle som hon påstår. S. har blandat samman den händelsen med en händelse som inträffade i vardagsrummet under januari eller februari samma år. S. var då oförskämd varför han tilldelade henne ett slag med öppen hand mot nacken. Den påstådda kökshändelsen har över huvud taget inte ägt rum.
Enligt hans uppfattning har S. och M.Y. kommit överens om att S. skall oriktigt tillvita honom brott för att M.Y. skall komma i ett bättre läge i den pågående umgängesrättstvisten. S. är även en fantiserande person, som mycket väl kan ha hittat på de olika uppgifterna. Han och M.Y:s skilsmässa var orsakad av hans arbetslöshet och depressivitet och hade inte något att göra med de nu framförda lögnaktiga påståendena.
(I domen återgavs härefter vad hörda vittnen uppgivit varefter TR:n anförde följande.)
TR:n gör följande bedömning.
I detta mål liksom i de flesta mål om sexualbrott utgörs bevisningen huvudsakligen av S.A:s uppgifter. Detta hindrar emellertid inte att bevisningen ändå kan befinnas tillräcklig för en fallande dom. För detta förutsätts att TR:n genom den utredning som förebringats finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att F.Y. gjort sig skyldig till vad han åtalats för. Det blir i detta fall av avgörande betydelse att bedöma trovärdigheten av S.A:s uppgifter i belysning av vad som i övrigt har kommit fram i målet. Det är således inte tillräckligt för en fallande dom att S.A:s uppgifter framstår som mer tillförlitliga än F.Y s.
S.A. har lämnat en lång och i sina detaljer sammanhängande berättelse om de olika händelser som omfattas av åtalen. Det sätt på vilket berättelsen lämnats har gett ett trovärdigt intryck. Berättelsen stämmer, såvitt kunnat kontrolleras av processmaterialet, i alla väsentliga avseenden väl överens med vad hon berättat under polisutredningen. De tillägg och förtydliganden som hon här har gjort har hon förklarat med att upplevelserna varit sådana att hon försökt förtränga dem och att det är först nu som hon kunnat erinra sig dessa och i tid placera vissa händelser. S.A. har under ett långt och pressande förhör förmått ge rimliga förklaringar i de hänseenden där hennes uppgifter satts i fråga. Det har inte kommit fram något beaktningsvärt skäl till att S.A. felaktigt skulle vilja tillvita F.Y. brottslig gärning. Det finns inte heller något belägg för att hon under förundersökningen eller vid huvudförhandlingen lämnat några felaktiga uppgifter.
M.Y. S.C.Y. S.T. och L.F:s berättelser om vad S.A. anförtrodde för dem och de iakttagelser de gjorde på S.A. och av hennes beteende efter det inträffade ger stöd åt vissa av S.A:s uppgifter. Även L.L:s vittnesmål ger visst stöd åt uppgifterna.
Mot S.A:s utsaga står huvudsakligen F.Y:s bestämda förnekande. F.Y. har lämnat en relativt torftig berättelse, som till stora delar förefaller vara en efterhandskonstruktion.
Vid övervägande av det anförda och vad utredningen i övrigt visat finner TR:n att S.A:s berättelse måste anses trovärdig och att den skall läggas till grund för TR:ns bedömning. Även om uppgiften om antalet övergrepp skulle vara överdriven, förringar detta, enligt TR:ns mening, inte trovärdigheten av hennes berättelse i stort (jfr HD:s uttalande i NJA 1992 s 446).
Med hänsyn till vad S.A. har uppgett får det anses styrkt att F.Y. under tiden augusti 1986-juli 1992 har utsatt henne för de olika slag av sexuella övergrepp som anges i åtalspunkten 1. Hur många fall av övergrepp som det rör sig om har inte blivit utrett. Det utgör emellertid inte något hinder mot en fallande dom att det exakta antalet handlingar inte kan fastställas och att varje handling inte kan fixeras till tid och rum (se NJA 1991 s 83 och 1992 s 446). Det får genom vad S.A. uppgett anses stå utom rimligt tvivel att det har rört sig om en stort antal tillfällen. TR:n finner med hänsyn till att händelserna varit av sådan varaktighet att S.A. hunnit känna obehag, att de ingått som ett led i ett mer omfattande övergrepp mot S.A. och att de syftat till att tillfredsställa F.Y:s sexuella drift att gärningarna bör bedömas som sexuellt umgänge. F.Y. skall således fällas till ansvar för sexuellt utnyttjande av underårig.
Vad beträffar frågan om de sexuella övergreppen är att hänföra till första eller andra stycket i 6 kap 4 § BrB beaktar TR:n följande. Handlingarna började när S.A. var endast tio år. De har därefter varit frekventa och pågått under en mycket lång tid. S.A. har av händelserna lidit påtaglig psykisk skada. Härtill kommer att F.Y. vid flera tillfällen använt våld för att få sin vilja igenom. Våldet har visserligen inte varit av så allvarlig karaktär. Det har dock ingått som ett moment i en serie övergrepp mot S.A, vilka inneburit en grov kränkning av hennes personliga integritet. De sexuella övergrepp som F.Y. övertygats om är därför att bedöma som grovt sexuellt utnyttjande av underårig.
Slutligen finner TR:n att det genom vad S.A. uppgett är utrett att F.Y. har utövat det våld mot henne som framgår av åtalspunkten 2. F.Y. skall därmed dömas för misshandel. Gärningen är inte att bedöma som ringa brott.
Påföljdsfrågan. Det finns inte någon anteckning om F.Y. i kriminalregistret.
Det sammanlagda straflvärdet av de gärningar för vilka F.Y. nu skall dömas är sådant att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. TR:n anser att straffets längd kan stanna vid minimistraffet för grovt sexuellt utnyttjande av underårig.
Övriga frågor. TR:n fann att F.Y. var skyldig att ersätta den skada S.A. lidit och att den ersättning som S.A. begärt var skälig.
Domslut
Domslut. TR:n dömde F.Y. jämlikt 6 kap 4 § 2 st och 3 kap 5 § BrB för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och misshandel till fängelse 2 år.
F.Y. förpliktades att utge skadestånd till S.A. med 83 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen.
Svea HovR
Åklagaren och F.Y. överklagade TR:ns dom i Svea HovR Åklagaren yrkade straffskärpning. F.Y. yrkade, i första hand att HovR:n skulle frikänna honom från ansvar för grovt sexuellt utnyttande av underårig och misshandel samt till följd därav befria honom från skyldigheten att utge skadestånd till S.A. I andra hand yrkade han att brottet sexuellt utnyttande av underårig inte skulle bedömas som grovt och i sista hand strafflindring. I vart fall yrkade han att skadeståndet skulle sättas ned.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
HovR:n (hovrättsråden Bremberg och Fergmius, tf hovrättsassessorn Mikael Swahn, referent, samt nämndemännen Bergström och Häggqvist) anförde i dom d 22 maj 1996: Domskäl. I HovR:n har F.Y. S.A. och M.Y. hörts på nytt. Förhören med S.C.Y. S.T. L.L. och L.F. har föredragits såsom de antecknats i TR:ns dom. Åklagaren och S.A. har även här åberopat ett intyg utfärdat av L.F.
De personer som hörts i HovR:n har lämnat berättelser som i allt väsentligt överensstämmer med vad de uppgav vid TR:n enligt dess dom. Vad som förekommit i HovR:n har inte gett anledning att bedöma bevisläget annorlunda än TR:n gjort. F.Y. skall således dömas för de åtalade gärningarna. Dessa skall, på de skäl TR:n redovisat, bedömas som grovt sexuellt utnyttjande av underårig respektive misshandel, som inte är att bedöma som ringa.
HovR:n ansluter sig till TR:ns påföljdsval och straffmätning.
Lika med TR:n finner HovR:n att vad S.A. yrkat i skadestånd är skäligt
Den överklagade domen skall följaktligen fastställas i sin helhet.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
HD
F.Y. (offentlig försvarare advokaten Per Branting) överklagade och yrkade att han skulle frikännas från ansvar för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och misshandel och i andra hand att brottet sexuellt utnyttjande av underårig inte skulle bedömas som grovt och i vart fall att straffet skulle lindras. Vid bifall till förstahandsyrkandet yrkade han att han skulle befrias från skadeståndsskyldighet och under alla förhållanden att skadeståndsbeloppet skulle sättas ner.
Riksåklagaren och S.A. (ombud och målsägandebiträde advokaten Anne- Charlotte Westlund) bestred ändring.
HD meddelade prövningstillstånd beträffande dels frågan hur F.Y:s handlande avseende åtalspunkt 1, utifrån vad HovR:n funnit utrett, är att bedöma, dels påföljden, dels ock frågan om skadestånd såvitt avser handlandet under åtalspunkt 1 men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd i övrigt
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen K.Å.).
HD (JustR:n Lind, Solerud, Svensson, referent, Danelius och Regnet) beslöt följande dom: Domskäl. Föremål för HD:s prövning i ansvarsdelen är de gärningar som upptagits i åtalspunkten 1. En utgångspunkt för prövningen är därvid vad HovR:n funnit utrett i målet F.Y. är således övertygad om att under tiden fr o m augusti 1986 till någon gång under 1988 eller 1989, då han suttit i en soffa, ha gungat S.A. i sitt knä varvid han gnidit sitt könsorgan mot hennes bakdel och lår. Han är vidare övertygad om att under tiden därefter t o m juni eller juli 1992 ha lagt sig bakom henne i hennes säng eller i en soffa och gnidit sitt könsorgan mot hennes bakdel och lår. Gärningarna har begåtts vid upprepade tillfällen. F.Y. har vid flera av dessa tillfällen fått utlösning. Frågan i HD är i första hand hur dessa gärningar skall rubriceras och vilken påföljd som skall ådömas F.Y. för de brott gärningarna utgör och för misshandelsbrottet i 6 kap 4 § BrB föreskrivs straff för sexuellt utnytgande av underårig bl a om någon har sexuellt umgänge med den som är under 18 år och som står under hans fostran. Som domstolarna har funnit är de två sistnämnda rekvisiten uppfyllda i målet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att med sexuellt umgänge avses detsamma som könsligt umgänge, ett uttryck som användes i kapitlet före d l juli 1984. Begreppet könsligt umgänge återigen introducerades i samband med brottsbalkens införande och ersatte då uttrycket "otukt". Innebörden av sistnämnda uttryck hade prövats av HD i rättsfallet NJA 1950 s 263. HD hade därvid haft att bedöma följande situation: En vuxen man hade legat på en sexårig flicka med sin blottade och styva manslem tryckt mot hennes könsorgan och gjort samlagsliknande rörelser varvid flickan haft byxor på sig och manslemmen inte vid något tillfälle berört flickans kropp. HD hade funnit att mannen inte utövat otukt i lagens mening. Utgången i det rättsfallet synes straffrättskommitten ha ansett vara otillfredsställande (SOU 1953:14 s 237). Kommitten anförde att könsligt umgänge stundom borde anses äga rum även utan direkt kroppslig beröring mellan den enas könsorgan och den andras kropp och nämnde som exempel den situation som förelåg i det i NJA 1950 s 263 refererade rättsfallet. I propositionen föranledde kommittens uttalanden inte någon särskild kommentar men departementschefen anförde allmänt att uttrycket könsligt umgänge var avsett att täcka dels samlag, dels vissa andra handlingar som kunde anses jämförliga med samlag och hänvisade till kommentarerna i kommittebetänkandet (NJA II 1962 s 167). I brottsbalkskommentaren (Holmberg m fl, Del I, 6 uppl 1995 s 282) återges kommittens uttalande på ett sätt som ger intryck av att den situation som förelåg i 1950 års rättsfall omfattas av begreppet könsligt eller sexuellt umgänge. I doktrinen har rättsfallet anförts som ett exempel på sexuellt umgänge (Jareborg, Brotten I, 1984 s 310). Slutligen har HD i rättsfallet NJA 1993 s 616 anfört 1950 års rättsfall som stöd för sin uppfattning att som sexuellt umgänge räknas i svensk rätt samlagsliknande handling, där direkt beröring hindrats av ett klädesplagg.
Med uttrycket könsligt dvs sexuellt umgänge avsågs alltså ursprungligen dels samlag, dels vissa andra handlingar som kunde anses jämförliga med samlag. Uttrycket sexuellt umgänge i brottsbalken i dess sedan år 1984 gällande lydelse kan emellertid omfatta även vissa andra handlingar än sådana som är jämförliga med samlag. Detta framgår redan av den terminologi som kommit till användning i 6 kap. I 1 § i detta kapitel har det nämligen funnits påkallat att införa en begränsning till sådant sexuellt umgänge som är jämförligt med samlag, medan det kriterium som anges i 2, 3 och 4 §§ är sexuellt umgänge utan någon motsvarande begränsning.
I nu förevarande fall är fråga om övergrepp som F.Y. begått systematiskt under lång tid (jfr NJA 1991 s 228) och som måste ha haft till syfte att med S.A:s kropp som hjälpmedel bereda F.Y. sexuell tillfredsställelse. Fastän såväl F.Y. som S.A. vid gärningstillfällena varit iförda underkläder och byxor har handlingarna haft en så påtaglig sexuell prägel och innefattat en så allvarlig kränkning av S.A:s sexuella integritet att de är att anse som sexuellt umgänge i brottsbalkens mening.
På grund av det anförda skall F.Y. dömas för sexuellt utnyttjande av underårig. Övergreppen har inte bara varit frekventa och systematiska utan också pågått under lång tidsperiod, från det S.A. var 10 år tills hon var 15-16 år. F.Y. har härigenom allvarligt skadat S.A. Gärningarna skall därför som domstolarna funnit bedömas som grova brott. Anledning saknas frångå den påföljd HovR:n bestämt.
Vid denna bedömning av ansvarsfrågan finner HD inte skäl att göra ändring i skadeståndsdelen såvitt gäller åtalspunkten 1.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut såvitt nu är i fråga. Av fängelsestraffet skall en tid av 174 dagar anses verkställd i anstalt.
HD:s dom meddelades d 21 aug 1996 (mål nr B 2555/96).