NJA 1993 s. 616

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Jalvemyr) anförde i dom d 15 juli 1993:

Domskäl. J.S.G. har förnekat allt vad åklagaren lagt honom till last.

Han har bestritt skadeståndsskyldighet.

Utredningen

Till utveckling av sin talan har åklagaren anfört bl a följande.

Familjerna E och S G har varit nära bekanta i flera års tid. De bodde grannar i ett hyreshus, men för snart 2 1/2 år sedan flyttade familjen E till en villa i Bromma. Familjen S G kom att bosätta sig i ett närliggande område. J.S.G. sågs ofta som gäst i familjen E:s hem. J.S.G. var familjen E behjälplig med allehanda sysslor. Han deltog därvid i vården av barnen i familjen genom att sitta barnvakt och duscha och tvätta håret på barnen. J.S.G. har också haft ett sexuellt förhållande med S.E:s mor, X.X.. Misstankar om J.S.G:s övergrepp mot S.E. uppstod genom att S.E. d 29 maj 1993 berättade fragment av händelserna för sin mamma. S.E. hade då berättat om saken för en kamrat, som uppmanat henne att berätta allt för sin mamma. S.E. hade mått dåligt en längre tid och föreföll psykiskt nedstämd i skolan, bl a vid jultid 1992. Då hon verkade trött och frånvarande rekommenderade hennes lärare att hon undersöktes av läkare. En sådan undersökning utfördes men läkaren gjorde inte några fynd. I samband med utredningen har S.E. genomgått rättsmedicinsk besiktning utan att några fysiska skador kunnat konstateras. S.E. är god vän med S.L.. De har träffats genom att familjerna har sommarställen på samma plats. S.L. har ibland sovit över hos S.E. i villan i Bromma. Vid ett sådant tillfälle har övergreppet mot S.L. ägt rum.

TR:n har tagit del av S.E:s och S.L:s under förundersökningen lämnade uppgifter genom att videoupptagningar av förhören spelats upp vid huvudförhandlingen. S.E. har hörts vid tre tillfällen och S.L. vid ett. Utskrifter av samtliga dessa förhör finns intagna i förundersökningen.

Vid förhör d 4 juni 1993 har S.E. berättat i huvudsak följande.

Vid 40-45 tillfällen under två års tid har J.S.G. hållit på och tafsat på henne. Han har också pussat henne med tungan och hållit på med sin snopp. Det senaste tillfället var för 2-3 veckor sedan. Då tog han upp henne till hennes rum i villan. Han tog en bok som S.E. brukar rita i. Hon hade ritat en strand med palmer. Han berättade massor med snuskiga grejor som att han hade legat med en naken tjej med stora tuttar på stranden. S.E:s mamma kom in i rummet och då började J.S.G. att berätta om att han ätit middag med en fin flicka. S.E:s mamma sade något om att J.S.G. berättade fint och hon lämnade rummet. S.E. och J.S.G. satt på golvet med ryggarna mot sängen. S.E. var klädd i tights och en tröja. J.S.G. höll om henne och klappade henne. Han tog sin hand innanför hennes tröja och rörde hennes tuttar. Det kändes äckligt och obehagligt. Hon vågade inte säga något. Hon var rädd och chockad. Dörren till rummet var stängd men inte låst. Det finns inget lås på den dörren. Han rörde henne på tuttarna i ungefär någon minut. När S.E:s mamma lämnat rummet tog J.S.G. S.E. på rumpan. Han sade åt henne att lyfta på sig litet och när hon gjorde det satte han sin hand under henne. Han liksom klämde. Det var obehagligt. Detta pågick också någon minut. Sedan gick J.S.G. ned till bottenvåningen. S.E. gick också ned för hon ville inte vara kvar där uppe om han skulle komma upp igen. S.E. vågade inte berätta vad som hänt för någon. Hon tyckte det skulle vara pinsamt och hon kände sig dum. Tre dagar senare - under en helg som varade i fyra dagar - tog J.S.G. in S.E. på toaletten på övervåningen. Han höll handen på hennes rygg och puttade på henne. J.S.G. hade sina målarkläder på sig - hängselbyxor med en tröja under. Han knäppte upp byxorna vid hängslena och tog fram snoppen. Snoppen stod rakt upp. Efter en stund sade han att hon skulle känna på den. S.E. tog omkring den. Den var hård. Det kändes väldigt äckligt och otrevligt. J.S.G. sade flera gånger "vad skönt det är". Sedan rörde J.S.G. snoppen själv. Han höll på mellan en halv och en minut. S.E. stod på toalettlocket och tittade sig omkring. Det kom något vitt från snoppen. Det såg slemmigt ut och det droppade ned på golvet och rann från snoppen. S.E. stod kvar på toalettlocket när det vita kom ur snoppen. Han sade åt henne att gå ned. J.S.G. torkade av snoppen med papper och satte på sig byxorna. Han gick ut från toaletten. S.E. torkade upp det vita från golvet för hon ville inte att hennes mamma skulle se det.

Vid förhöret d 4 juni 1993 har S.E. beskrivit ytterligare en händelse, som enligt henne inträffat omkring nio veckor före förhöret. S.E. har berättat följande om detta tillfälle.

Hon tror att det inträffade en onsdag. Hon hade lekt med barbiedockor hos sin kamrat A. tidigare på dagen. S.E. tittade på sin klocka och den visade 16.15. S.E:s pappa och bror var hemma. De pratade med J.S.G. om någon salong eller att han skulle måla något. Samtalet ägde rum ute på terrassen utanför familjens E:s hus. J.S.G. tecknade åt S.E. att hon skulle komma. S.E. och A. hade badat i poolen hemma hos S.E., men A. hade gått hem för att äta. S.E. följde med J.S.G. ned till badrummet på bottenvåningen. Han drog ned hennes byxor och trosor ett stycke. Han drog också ned sina egna byxor. Han hade ljusblå kalsonger, bruna finbyxor och en beige skjorta. Han stod på huk eftersom han är längre än S.E.. Han höll rätt hårt om hennes midja. S.E. sade ingenting för att hon var rädd. Hon stod upp. Det var obehagligt när hon kände snoppen mot sissan. Han stoppade in snoppen en liten bit. Han rörde på sig. Detta pågick någon minut. J.S.G. hade särat på hennes ben. Han gjorde detta genom att greppa om hennes vrister. Efteråt pussade han henne med tungan. Det var inte speciellt trevligt. Han kände på hennes tuttar utanpå kläderna och hon försökte ropa på sin pappa. J.S.G. lät litet andfådd. Han gick ut ur badrummet och S.E. gick också ut senare. J.S.G. hade låst badrumsdörren när de befann sig i badrummet. J.S.G. hade flera gånger sagt till henne att hon inte fick berätta något för någon. J.S.G. har gjort liknande saker med en kamrat till S.E. som heter S.L..

Vid förhör d 7 juni 1993 har S.E. beskrivit händelsen då J.S.G. "stoppat snoppen i sissan" på henne på i huvudsak följande sätt.

De gick in i badrummet och han tog ned sina byxor. Han tog tag om hennes vrister. Han tog ganska hårt och det gjorde litet ont. Han drog ned byxorna på henne. Han höll i snoppen och hade sedan snoppen i hennes sissa. Snoppen var några centimeter inne i sissan. Det gjorde ont. Han hade snoppen i hennes sissa i ungefär 15 sekunder. När han stoppade in snoppen höll han henne runt midjan. Det var rätt obehagligt. Han höll inte så jättehårt men det kändes som att hon inte kunde komma loss. Hon försökte emellertid inte komma loss.

Vid samma förhör har S.E. också berättat om ett tillfälle då J.S.G. "tagit på S.L:s tuttar". S.E. har lämnat följande beskrivning av händelsen.

Det var för två år sedan när S.L. sov över hos familjen E. J.S.G. var barnvakt. När S.E. och S.L. låg i sängen i S.E:s rum för att sova kom J.S.G. in i rummet. S.E. låtsades sova. S.L. låg innerst mot väggen. J.S.G. satte sig på huk och sträckte sig över S.E.. Han förde sin arm under täcket. Han höll på länge. S.L. hade bara trosor på sig. Dagen efter berättade S.L. för S.E. vad som hänt. Hon berättade att J.S.G. hade tagit på hennes tuttar och tagit hennes hand på hennes sissa.

Utöver de ovan redovisade uppgifterna har S.E. vid förhören berättat om andra händelser, bl a en, då J.S.G. lagt sig i sängen hos S.E. och haft sin penis mot hennes stjärt, och en annan, då S.E. och J.S.G:s dotter P. iakttagit honom när han onanerat i duschen.

Vid förhör d 11 juni 1993 har S.E. berättat att hon en gång tittat på två pornografiska videofilmer hos en kamrat. Hon har berättat att "en kille och en tjej legat i sängen och snuskat sig" på en film, som hette Rapport. S.E. har sagt att den händelse då J.S.G. och hon tittat i hennes ritbok inträffat före det att hon tittat på videofilmerna.

S.L. har berättat följande vid förhör d 14 juni 1993.

Hon skulle sova över hos S.E.. De skulle gå och lägga sig. S.L. gick på toaletten och när hon lagt sig kom J.S.G. in i rummet och skulle säga godnatt. Han började smeka S.L. över hela överkroppens framsida. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon hade bara underbyxor på sig och han "gick ned" över underbyxorna till hennes underliv. Han frågade om det var skönt. Hon visste inte vad hon skulle säga. Han smekte hennes bröst igen. Sedan tog han hennes hand och förde den in under hennes underbyxor till underlivet. Helt plötsligt tog han henne och bar henne in i S.E:s föräldrars säng. Han lade ned henne på sängen och lade sig själv bredvid. Han gjorde ingenting där utan sade bara: "Du är en fin flicka". S.E. kom in i rummet och S.L. och hon gick tillbaka till S.E:s säng.

J.S.G. har lämnat följande uppgifter.

Han har aldrig gjort något sexuellt med något barn. Det är riktigt att han hjälpt familjen E med många saker. Han har bl a suttit barnvakt. Han har också haft ett förhållande med X.X.. För 5-8 månader sedan var han barnvakt åt S.E.. När han kom till familjen E var endast O.E. hemma. Han hade några kamrater hos sig. X.X. var inte hemma. O.E. frågade honom om han kunde titta till barnen. När barnen sov satt J.S.G. och tittade på TV i en timme innan X.X. kom hem. Hon blev arg för att O.E. inte var hemma. Vid det tillfälle då S.L. sov över hos S.E. fanns andra vuxna närvarande också. Det var på sommaren förra året. J.S.G. åtog sig att lägga barnen. Han och S.L. stod utanför badrummet och S.E. var på toaletten. S.L. pratade om att han var så mörk i hyn och uttryckte missnöje med sin egen hudfärg. J.S.G. sade till henne att hon var en jättefin flicka med den färg hon hade. S.L. hade många myggbett på kroppen. Hon rev kraftigt på myggbetten. J.S.G. visade henne att hon i stället bara skulle gnida med handen på myggbetten. Han visade detta på hennes överkropp genom att ta hennes hand och gnida på betten med den. Båda flickorna var bara på överkroppen. De hade endast trosor på sig. När de lagt sig låg S.E. innerst och S.L. längst ut. J.S.G. satt på sängkanten i omkring tio minuter. Han rörde inte S.L:s underliv. Han bar henne inte heller till någon annan säng. De hade emellertid suttit i föräldrarnas säng en stund och pratat. Han förstår inte varför S.L. berättar på detta sätt. Det är riktigt att han och S.E. hade en "sagostund". Det kan ha varit i januari eller februari 1993. X.X. var hemma då och vid 19- eller 20-tiden sade hon åt S.E. och hennes bror, Y., att de skulle plocka ihop sina saker. J.S.G. följde med dem upp till sina rum och hjälpte dem. De plockade först ihop saker i Y:s rum och sedan i S.E:s. S.E. tog fram en bok med teckningar. Hon visade en bild med palmer och sol. J.S.G. sade att det såg ut precis som det gör i Las Palmas. Han och S.E. satt på golvet och han berättade påhittade saker. Han höll på i kanske 3-4 minuter. Han höll om S.E. om axlarna. Han hade inte handen innanför hennes tröja. Han har inte heller lagt sin hand under S.E:s stjärt. Inte heller har han pratat om nakna bröst. Han tycker inte om att prata om "snusk". Han har aldrig medvetet visat sig naken för S.E.. Hon kan emellertid ha sett honom naken någon gång, bl a på landet i samband med bastubad. J.S.G. tror inte att S.E. sett honom ha samlag med X.X.. Det har hänt att han ställt S.E. på toalettlocket för att kunna torka hennes hår efter bad och tvättning. J.S.G. har flera plagg som han använder när han målar. Han har bl a ett par hängselbyxor, men på dessa fungerar inte hängselspännena. Han har aldrig haft några ljusblåa kalsonger. Han tycker bara om mörka kalsonger. För något år sedan gick han helt över till att använda kalsonger med ben, eller "gubbkalsonger" som han säger. Han kan inte förstå att S.E. säger sådana saker som hon berättat om. S.E. var hemma hos familjen S G senast i samma vecka som han greps. Hon har varit lika pigg hela tiden under det senaste året. Hon är minst sagt bortskämd och har ofta varit låtsassjuk och haft ont i magen för att slippa gå till skolan.

Hörd som vittne har X.X. berättat följande.

Den 29 maj 1993 kom S.E., som sovit över hos sin kamrat Å., hem och sade att hon skulle säga något till X.X.. S.E. drog på det men sade att J.S.G. gjorde sådant med henne som man inte skall göra med barn. S.E. berättade att han kysste och kramade henne. Hon sade att det inte alls var som när andra var närvarande. Hon sade att han kysste henne med tungan och tog henne på rumpan, brösten och mellan benen. Detta var ungefär vad S.E. berättade. Hon nämnde inga närmare detaljer. Samtalet mellan dem pågick i kanske tio minuter. X.X. blev chockad. Hon trodde absolut på S.E.. X.X. har aldrig upplevt att S.E. ljuger och S.E. har dålig fantasi. Dessutom tycker S.E. om familjen S G. X.X. hade aldrig haft den minsta misstanke om det S.E. berättade. Hon och S.E. berättade tillsammans om saken för O.E.. De skulle ha gått på bröllop på kvällen men ringde återbud. O.E. var väldigt upprörd och de gjorde polisanmälan. Under den följande veckan pratade X.X. med S.E. vid flera tillfällen. X.X. försökte undvika att pressa S.E. på uppgifter och lät S.E. berätta själv. S.E. berättade olika episoder. En gång, när S.L. sov över, var J.S.G. barnvakt. S.E. och S.L. sov i samma säng. J.S.G. skulle ha smekt S.L. på brösten och fört hennes hand till könsorganet. Han skulle ha lyft upp S.L. och burit henne till makarna E:s säng. Detta måste ha varit sommaren 1991, då X.X. var barnvakt åt S.L. och i sin tur hade bett J.S.G. att passa barnen. Vid ett tillfälle skulle J.S.G. ha onanerat i badrummet på övervåningen. Han skulle då också ha bett S.E. att göra det åt honom, vilket hon också fått göra. S.E. berättade att hon under tiden läst texten på schampoflaskor m m i badrummet. En gång skulle J.S.G. ha fört isär hennes ben och fört in sin penis en bit. S.E. visade ett mått på några centimeter. Detta skulle ha börjat med kyssar. J.S.G. skulle ha fått utlösning vid ett tillfälle. Då hade det kommit något vitt, slemmigt, som S.E. torkat upp så att X.X. inte skulle se det. S.E. berättade också om andra sexuella provokationer i samband med dans och kurragömmalek. S.E. har berättat enkelt och sakligt utan att vara upprörd eller gråta. Hon har sagt att det varit jätteäckligt, hemskt och otäckt. Hon har mestadels lämnat korta berättelser utan att nämna mängder med detaljer. S.E. har sagt att hon inte vågat berätta tidigare eftersom hon trodde att X.X. och O.E. skulle bli arga. S.E. har vid ett annat tillfälle berättat att hon sett någon pornografisk film och tidning hos en kamrat. Hon har också berättat vad som visades på filmen. Hon berättade detta omedelbart efter det att hon och hennes lillebror sett filmen. S.E. blandar inte ihop sakerna från filmen med J.S.G:s handlingar mot henne. X.X. vet att det som S.E. berättar är sant. S.E. kan inte ha varit vittne till sexuella handlingar mellan X.X. och J.S.G.. Efter förhören har S.E. varit lättad och spontant pratat med X.X. om händelserna på nytt. Hon har då bl a berättat att hon torkat upp sperma med papper. X.X. har inte tidigare talat om sex med S.E.. S.E. har haft ett stort intresse för det sexuella och ställt besvärande många frågor om sex. X.X. har inget minne av att S.L. skulle ha haft besvär av myggbett när hon sovit över hos familjen E.

Beträffande den "sagostund" som både S.E. och J.S.G. berättat om, har X.X. lämnat följande uppgifter.

Händelsen ägde rum någon gång i våras. Det var på eftermiddagen eller den tidiga kvällen. X.X. befann sig i köket och S.E. och J.S.G. var på övervåningen, vilket i och för sig inte var ovanligt. X.X. tyckte emellertid att de var där uppe länge. Hon gick upp för att se vad de gjorde. Hon tittade in i S.E:s rum. J.S.G. berättade om palmer och stränder. X.X. tyckte att han berättade på ett mycket fint sätt och gick därifrån. S.E. har sedan berättat att J.S.G. ändrat sin berättelse när X.X. kom. Tidigare hade han berättat om en kille och tjej som låg med varandra. Han skulle också ha tagit S.E. på rumpan, sissan och brösten utanpå kläderna.

Även S.E:s far, O.E., har hörts som vittne. Han har i huvudsak lämnat följande uppgifter.

Efter det att polisanmälan gjorts berättade S.E. för O.E. om ett tillfälle då J.S.G. skulle ha tagit in henne på toaletten på övervåningen och tagit fram sin penis. Han skulle ha bett henne att känna på den och sedan onanerat. Detta skulle ha inträffat för 3-4 månader sedan. S.E. gick in på toaletten och visade på plats. När S.E. berättat om denna händelse frågade O.E. om det hänt något mer. Hon berättade då om ett tillfälle som gällt S.L.. Det måste ha varit för två år sedan. En kamrat till O.E. skulle fylla 40 år och O.E. hade några vänner hemma för att planera en för fest för kamraten. Sällskapet satt på terrassen och drack öl när J.S.G. kom förbi. O.E:s vänner ville åka in till City och O.E. följde med efter en viss tvekan. J.S.G. blev ensam med flickorna S.E. och S.L. i flera timmar. Han skulle då ha smekt S.L. under täcket undet det att S.E. låtsats sova.

H.L., som är far till S.L., har hörts som vittne angående åtalspunkten 2. H.L. har lämnat följande uppgifter.

Under helgen d 29-31 maj 1993 fick han av O.E. beskedet att S.E. utsatts för sexuella närmanden från J.S.G:s sida. O.E. berättade också att S.E. sagt att S.L. skulle ha utsatts för sådant närmande i samband med att hon sov över hos S.E.. Detta var omtumlande och på måndagskvällen talade H.L. med sin dotter. Efter att ha varit tyst en stund sade S.L. att det var länge sedan. Därefter berättade hon att hon sov över hos S.E. och låg längst in vid väggen. Hon sade att hon kom att ligga ytterst efter att ha varit på toaletten. Då skulle J.S.G. ha kommit in i rummet och ställt sig på knä. Enligt S.L. hade J.S.G. smekt henne över brösten och magen och frågat henne om det var skönt. S.L. sade att hon inte vetat vad hon skulle säga. S.L. berättade också att J.S.G. fört sin hand över hennes sköte och smekt det. Han skulle enligt S.L. ha burit henne in till makarna E:s säng och sagt: "Vad fin du är!" Då skulle S.E. ha kommit in i rummet och J.S.G. skulle ha burit S.L. tillbaka till S.E:s rum. Händelsen skulle ha ägt rum sommaren 1991. När H.L. frågade S.L. varför hon inte berättat om detta tidigare fick han inget egentligt svar. S.L. är väldigt ärlig och har lätt för att prata om saker och ting och berättar vad hon tycker. S.L:s mor är alkoholiserad och S.L. brukar prata om sina känslor, även sådant som det är svårt att prata om. För H.L. är det helt otänkbart att S.L. fantiserat ihop det hon berättat om J.S.G.. Det är enligt H.L:s mening helt klart att S.E. besväras av denna händelse. Innan H.L. fick beskedet om det inträffade av O.E. hade familjerna träffats tre veckor tidigare på landet. H.L. kan inte kommentera uppgiften att S.L. skulle ha besvärats av myggbett vid den i åtalet avsedda tiden.

På J.S.G:s begäran har hans hustru, E.S., hörts som vittne. Hon har berättat att hennes make aldrig ägt några ljusblåa kalsonger och att hon inför vittnesförhöret utan resultat sökt igenom hela huset efter sådana kalsonger.

Åklagaren har redovisat utlåtande efter rättsmedicinsk besiktning av S.E.. Besiktningen utfördes d 9 juni 1993 efter en anmodan, som redovisar S.E:s uppgifter om de händelser som blivit föremål för åtal. Utlåtandet anger att några fysiska skador inte kunnat iakttas vid besiktningen. Utlåtandet anger också att övergrepp av den typ som nämnts i besiktningsanmodan ej bör lämna några kroppsliga spår.

TR:ns bedömning.

Ansvar.

TR:n har ställts inför en grannlaga bevisvärderingsuppgift i detta mål. Frågan är om det mot J.S.G:s förnekande kan anses ställt utom rimligt tvivel att han gjort sig skyldig till de gärningar, som åklagaren lagt honom till last. Den bevisning, som finns tillgänglig utöver J.S.G:s uppgifter och hans hustrus vittnesmål, är i huvudsak videoinspelade förhör med de båda underåriga flickorna S.E. och S.L. samt vittnesmål av deras föräldrar.

De videoband som spelats upp inför TR:n visar flickorna i förhörssituationen med den kvinnliga förhörsledaren närvarande och synlig i bild. Det är självfallet angeläget att inspelning av förhör med barn sker i så lugn omgivning som möjligt för att inte utsätta barnet för onödig anspänning. Det är också viktigt att inspelningen återger vad som förevarit under förhöret och inte framstår som redigerad och "tillrättalagd". Videoupptagningarna i detta mål kan anses tillgodose de krav som således bör ställas. Detta har emellertid lett till att bevisvärdet hos videoupptagningarna väsentligt förringats genom att dessa skett på ett sådant avstånd att det är svårt att ut tolka några reaktioner hos de hörda barnen. Därtill kommer att inspelningarna skett i ett visst motljus, vilket ytterligare försvårar en tolkning av de hörda barnens uppträdande och reaktioner. TR:n har därför att i huvudsak utgå från de lämnade uppgifterna i sig vid värderingen av flickornas berättelser.

S.E:s berättelse är rapsodisk och det kan vara svårt att finna ett säkert kronologiskt sammanhang i det hon berättat. Å andra sidan kan det i fråga om ett tioårigt barns berättelse inte ställas samma krav som när en vuxen person lämnar en berättelse. När det gäller de åtalade gärningarna har S.E. lämnat uppgifter om detaljer som passar väl in i de större sammanhang som hon beskrivit. På grund av detta framstår händelseförloppen som självupplevda. Hennes uppgifter om händelseförloppen och omständigheterna kring dessa får också väsentligt stöd genom uppgifter av vittnena. X.X. har berättat att hon tittat in i S.E:s rum och funnit J.S.G. i färd med att berätta om sitt hemland för S.E., varför X.X. inte velat störa. Detta stöder S.E:s berättelse om denna händelse. X.X. har också berättat om den tidpunkt, då familjen E tog sin swimmingpool i bruk för säsongen och vilka personer som varit närvarande vid detta tillfälle. Av hennes uppgifter framgår bl a att S.E:s kamrat A. varit närvarande och badat tillsammans med S.E., vilket stämmer väl med S.E:s uppgifter om vad hon gjort den dag, då den påstådda våldtäkten skall ha ägt rum. S.E. har också förlagt händelserna till autentiska miljöer.

Enligt X.X. har S.E. känt lättnad efter polisförhören och visat glädje på ett helt annat sätt än tidigare. X.X. har redogjort för hur S.E. efter förhören kunnat tala lättare och lämnat ytterligare uppgifter om det inträffade, såsom att hon torkat upp sperma på toaletten efter J.S.G:s utlösning. S.E. har således inte lämnat en från början helt "färdig" berättelse, vilket måste ses som ett tecken på att hennes uppgifter inte är påhittade. Det är känt att barn, som utsatts för sexuella övergrepp, sällan lämnar en sammanhängande och tydlig berättelse. Det måste också anmärkas att S.E:s uppgifter om J.S.G:s handlande mot S.L. är väl förenliga med de uppgifter, som S.L. själv lämnat.

Det är utrett att S.E. vid åtminstone ett tillfälle tittat på pornografiska filmer och också sett pornografiska tidningar. Det har ifrågasatts om inte S.E. kunnat hämta sina berättelser från dessa. X.X. har berättat att S.E. för henne berättat vad hon sett på i vart fall en film. Enligt X.X:s vittnesmål skulle S.E. då ha berättat om en kvinna som tillfredsställt sig själv och sagt att kvinnan "plötsligt blivit alldeles ivrig". Sådana scener lär knappast ha påverkat S.E. att lämna den berättelse om J.S.G:s handlande som hon lämnat i målet. X.X:s minnesbild är i övrigt att S.E:s berättelse om porrfilmerna inte stämmer med hennes berättelse om övergreppen mot henne. TR:n finner sannolikt att en tioårig flicka skulle kunnat återge betydligt mer avancerade och för henne märkligare detaljer ur en pornografisk film än de detaljer S.E. lämnat om J.S.G:s handlande mot henne, om hon grundlöst velat anklaga honom för brott.

X.X. har sagt att S.E. visat stort intresse för det sexuella och att hon ställt besvärande många frågor i ämnet. X.X. har förklarat att hon inte besvarat S.E:s mer intima frågor om bl a känslor vid samlag utan hänvisat till att detta hör till X.X:s privata sfär. Sannolikheten att S.E. genom sina frågor till sin mor hämtat inspiration till sanningslösa anklagelser mot J.S.G. framstår därför som helt försumbar. Inte heller det faktum att S.E. kan ha iakttagit sin äldre brors samvaro med en flickvän ger grund för antagande att hon därigenom fått anledning att fantisera om att J.S.G. förgripit sig på henne. Vad som framkommit i denna del är att S.E. sett brodern och flickvännen i sängen med täcket över sig. X.X. har hållit för uteslutet att S.E. bevittnat sexuella handlingar mellan sin mor och J.S.G.. Inte heller J.S.G. har påstått att så varit fallet, även om han inte helt uteslutit detta. TR:n finner därför att inte heller egna iakttagelser av vuxnas sexuella handlingar kan utgöra upphovet till S.E:s uppgifter i målet.

Tanken att S.E. skulle kunna lämna osanna uppgifter om J.S.G:s handlande mot henne reser frågan vilket motiv hon skulle ha för att beljuga honom. Det är utrett att J.S.G. varit en nära vän i familjen och S.E. har enligt uppgifter från flera håll tyckt mycket bra om honom. J.S.G. har uppenbarligen åtnjutit ett stort förtroende hos S.E. och övriga medlemmar av familjen E. Det är inte utrett att S.E. varit medveten om det förhållande som pågått mellan hennes mor och J.S.G.. TR:n håller det för uteslutet att S.E. haft anledning att försätta J.S.G. i denna situation på grund av en önskan att hämnas hans förhållande med S.E:s mor.

Inte heller det som framkommit om S.E:s person ger särskild anledning att ifrågasätta hennes uppgifter. X.X. har förklarat att S.E. har dålig fantasi och att S.E. inte har för vana att ljuga. I justitiedepartementets skrift Misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn (Allmänna Förlaget, tredje reviderade upplagan, 1991, s 41) sägs att det är mycket ovanligt att barn fantiserar om sexuella övergrepp och att falska anklagelser om sådana övergrepp är synnerligen ovanliga enligt såväl svensk som internationell forskning. S.E. har under en längre tid varit nedstämd och trött och haft svårigheter att koncentrera sig i skolan. Hon har därför vid årsskiftet 1992/93 genomgått en läkarundersökning, som inte påvisat några kroppsliga orsaker till hennes besvär. Sedan S.E. börjat berätta om övergreppen har hon enligt X.X. uppvisat ett annat beteende. Dessa omständigheter talar inte emot S.E. utan pekar snarare på att hon kan ha varit utsatt för övergrepp under en längre tid.

I detta sammanhang bör S.E:s uppgift att hon och P. tillsammans sett J.S.G. onanera i duschen beaktas. J.S.G. har förnekat att han onanerat vid ifrågavarande tillfälle, som han i och för sig kunnat erinra sig som ett tillfälle då barnen "spionerat" på honom. Han har hävdat att han endast tvättat sitt könsorgan. TR:n anser sig inte kunna dra några bestämda slutsatser om vad som faktiskt utspelat sig. Det kan emellertid inte uteslutas att S.E. misstolkat J.S.G:s handlande mot bakgrund av hennes erfarenheter i övrigt om hans sexuella beteenden. Vad som framkommit om denna händelse utesluter inte att det som S.E. berättat i övrigt är sant.

S.E. har berättat att J.S.G. burit ljusblåa kalsonger med låg skärning, och utan ben vid det tillfälle, då han fört in sin penis i hennes slida. E.S. har givit stöd åt sin makes förnekande av att han ägt sådana kalsonger under de senaste sju-åtta åren. X.X. har emellertid uttalat att hon sett J.S.G. i om inte "babyblåa" så ändå ljust blåa kalsonger av "Jockeytyp" i vart fall för omkring ett år sedan. TR:n finner att utredningen på denna punkt varken stöder eller motsäger S.E:s uppgift om färgen eller formen på J.S.G:s kalsonger. Utredningen förringar möjligen J.S.G:s egen trovärdighet eftersom det på grund av X.X:s dåvarande förhållande till honom finns anledning att tro att hennes iakttagelse är tillförlitlig.

Sammanfattningsvis bedömer TR:n att det inte står att finna någon annan rimlig förklaring till att S.E. lämnat de uppgifter, som hon faktiskt lämnat, än att händelserna är självupplevda. X.X. har genom sitt vittnesmål givit ett starkt stöd åt S.E:s berättelse. X.X. har utan omsvep berättat om för henne besvärande omständigheter och uppenbarligen vinnlagt sig om att lämna till alla delar korrekta uppgifter. När S.E. berättat om övergreppen har hon använt bl a ordet sissan som benämning på det kvinnliga könsorganet. Hon har vid förhören förtydligat vad hon menat genom att visa på en docka. För TR:n råder det ingen tvekan om att hon avsett slidan när hon talat om att J.S.G. fört in sin penis i "sissan". Enligt vad S.E. visat med dockor under förhören har hon och J.S.G. stått vända mot varandra när detta skett. S.E. har berättat att J.S.G. stått hukad. Även om en sådan ställning kan förefalla akrobatisk synes det inte ha varit fysiskt omöjligt för J.S.G. att utföra det som S.E. beskrivit. Det av försvararen åberopade förhållandet att S.E. vid den rättsmedicinska besiktningen inte uppvisat några fysiska skador mot säger - så som framgår av utlåtandet efter besiktningen - inte att det som S.E. berättat om faktiskt ägt rum. S.E:s uppgifter skall på grund av det sagda läggas till grund för fällande dom mot J.S.G..

S.L:s uppgifter om J.S.G:s handlande mot henne är genom O.E:s vittnesmål knutet till den tid, som åklagaren angivit. Vad som då inträffat har beskrivits av både S.L. och S.E. genom berättelser som är i stort sett överensstämmande. S.L:s berättelse om händelsen inför sin far stämmer väl överens med de uppgifter som hon lämnat vid det videoinspelade förhöret. Inte heller S.L. kan enligt TR:ns mening ha något motiv för att beljuga J.S.G.. Dennes uppgift att S.L. besvärats av myggbett vid detta tillfälle vinner inte något stöd av den övriga utredningen. TR:n finner att också S.L:s uppgifter skall läggas till grund för fällande dom mot J.S.G..

De uppgifter som S.E. och S.L. lämnat och som fått ett starkt stöd av övrig utredning styrker att J.S.G. handlat på det sätt åklagaren påstått. I fråga om den straffrättsliga bedömningen av dessa handlingar från J.S.G:s sida gör TR:n följande överväganden.

J.S.G. har fört in sin penis i S.E:s slida och utfört rörelser, som måste betraktas som samlagsliknande. J.S.G. har skaffat sig möjlighet att göra detta genom att dra ned S.E:s byxor och trosor och sära på hennes ben med sina händer. S.E. har beskrivit att hans grepp om hennes vrister smärtat. Det har emellertid inte varit fråga om något grovt våld från J.S.G:s sida. S.E. har inte heller gjort något direkt motstånd som behövt betvingas. S.E. har emellertid berättat att det känts som att hon inte skulle kunna komma loss när J.S.G. höll henne om midjan. Det kan inte förväntas av en tioårig flicka, som står i S.E:s förhållande till J.S.G., att hon gör motstånd eller ens anstränger sig för att undfly situationen. J.S.G. har genom visst våld tilltvingat sig samlagsliknande sexuellt umgänge med S.E.. Gärningen är därför att bedöma som våldtäkt. Hans handlande är hänsynslöst och har riktat sig mot en liten flicka, till vilken han haft en nära vänskapsrelation. På grund av dessa omständigheter och S.E:s låga ålder skall våldtäkten bedömas som grov.

Det tillfälle, då J.S.G. bl a förmått S.E. att onanera åt honom är tveklöst att bedöma så som åklagaren gjort, dvs som sexuellt umgänge med barn. Det tillfälle, då J.S.G. smekt S.E:s bröst under kläderna och könsorgan utanpå kläderna kan möjligen anses vara att bedöma som sexuellt ofredande om man ser endast till handlandet som sådant. Mot bakgrund av vad TR:n funnit styrkt i övrigt och då det inte varit fråga om helt flyktiga beröringar finner emellertid TR:n att handlandet måste betraktas som mera avancerat. Detta handlande skall därför bedömas som sexuellt umgänge med barn.

Vid det tillfälle som avser J.S.G:s handlande mot S.L. har det förekommit beröring av hennes bröst och könsorgan av mer varaktigt slag från hans sida. J.S.G. har också förmått S.L. att utföra smekningar av sitt eget könsorgan under trosan. Enligt TR:ns mening skall förfarandet bedömas som sexuellt umänge med barn.

Skadestånd.

TR:n fann att J.S.G. skulle åläggas betala skadestånd till S.E. och S.L..

TR:n fann skäligt bestämma skadeståndet till S.E. för kränkning till 150 000 kr och för sveda och värk till 35 000 kr samt skadeståndet till S.L. till 30 000 kr för kränkning och till 5 000 kr för sveda och värk.

Påföljd m m.

J.S.G. förekommer inte i kriminalregistret. Den personutredning som TR:n låtit utföra ger vid handen att hans personliga förhållanden inte ger anledning till några särskilda hänsyn i påföljdsvalet. De gärningar, som J.S.G. övertygats om, har ett ansenligt straffvärde. För grov våldtäkt är inte stadgat lindrigare straff än fängelse fyra år. Brottslighetens allvarliga art gör att påföljden skall bestämmas till fängelse. Utöver ett fall av grov våldtäkt döms J.S.G. också för tre fall av sexuellt umgänge med barn. Det måste beaktas att den grova våldtäkten och två fall av sexuellt umgänge mot barn riktat sig mot en liten flicka i J.S.G:s omedelbara bekantskapskrets. Ett vänskapsförhållande till både offret och hennes föräldrar har givit J.S.G. möjlighet att närma sig S.E. i förtrolighet och utsätta henne för övergreppen. TR:n finner med hänsyn till omständigheterna att fängelsestraffets längd skall bestämmas till fem år.

Domslut

Domslut. TR:n dömde J.S.G. jämlikt 6 kap 1 § 3 st och 5 § BrB för 1. grov våldtäkt och 2. sexuellt umgänge med barn till fängelse 5 år.

Straffet skulle till en tid av 38 dagar anses verkställt i anstalt.

J.S.G. förpliktades utge skadestånd till S.E. med 185 000 kr jämte ränta och till S.L. med 35 000 kr jämte ränta.

Nämndemannen Eva Hjort var skiljaktig och anförde följande: För att kunna fälla någon till ansvar för brott måste rätten vara så övertygad om den tilltalades skuld att det är ställt utom allt rimligt tvivel att han är skyldig. I föreliggande mål är jag inte så övertygad, då jag finner vissa omständigheter förbryllande.

I målet mot J.S.G. (SG) ställdes ord mot ord. Rätten hade att ta ställning i första hand utifrån ett videoupptaget förhör med målsägandena. Kompletterande frågor bl a utifrån vad SG hade sagt var det således omöjligt att ställa. I nedanstående redogörelse för det som jag känner undran och tveksamhet inför utgår jag från flickan S.E. och hennes berättelse.

Även kronologin i den redovisade händelsen som helhet har jag svårt att acceptera.

Enligt S.E. gjorde SG:s övergrepp ont när det skedde men inte efteråt, vilket jag också finner märkligt med tanke på omständigheterna.

I redogörelsen säger S.E. att hon ropade på sin pappa, men han hörde inte.

Med hänsyn till frekvensen övergrepp och till att medlemmar ur S.E:s familj för det mesta tycks ha funnits hemma när de skedde, måste SG ha tagit mycket stora risker. Han slutar inte med övergreppen ens när modern hörs i trappan på väg till S.E:s rum eller när S.E. ropar på sin pappa. Ett sådant beteende, tycker jag närmar sig en besatthet, som inte skyr någonting. Därför borde den också ha uppmärksammats av andra i något sammanhang.

S.E. har tidigare pratat om händelserna med åtminstone två vänner: S.L. (den andra flickan i målet) och Å.. Någon total spärr mot att prata om händelserna verkar således inte ha förelegat. På Å:s uppmaning och utsatt för ett starkt socialt tryck, då Å. följer henne hem, talar hon äntligen med föräldrarna, enkelt och sakligt.

Jag vill betona att jag inte tror att S.E:s berättelser härrör från någon medveten önskan att ljuga för att få mer intresse från föräldrarna och att bli av med SG. Om det helt eller delvis inte är hennes faktiska upplevelser, så är det säkert historier som har vuxit fram under lång tid och i samspel med andra och som internaliserats i hennes medvetande.

Av ovanstående framgår att jag sammantaget inte finner det som framkommit under rättegången vara tillräckligt för en fällande dom i någon av åtalspunkterna. Åtalet mot J.S.G. bör därför ogillas i sin helhet. Därav följer att skadeståndsyrkandena enligt min mening skall lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i ansvarsdelen dömer HD J.S.G. enligt 6 kap 1 § 3 st och 5 § (före d 1 juli 1992 betecknad 6 §) BrB för grov våldtäkt och sexuellt umgänge med barn till fängelse 5 år.

Fängelsestraffet skall till en tid av 170 dagar anses verkställt i anstalt.

HD fastställer HovR:ns dom i skadeståndsdelen.

JustR Gregow var skiljaktig i frågan huruvida våldtäktsbrottet skall bedömas som grovt brott eller ej och anförde: Det av J.S.G. begångna våldtäktsbrottet har förövats mot ett tioårigt barn. Genom gärningen, som ägt rum i familjen E:s bostad, har han också missbrukat det förtroende som visats honom från familjens sida. Å andra sidan måste också beaktas följande. J.S.G. har använt endast lindrigare våld. Händelseförloppet har varit kortvarigt och det har inte varit fråga om fullbordat samlag. S.E. har såvitt framgår inte åsamkats någon allvarligare skada.

Vid beaktande av samtliga omständigheter kan brottet, ehuru allvarligt, enligt min mening inte anses som grovt. Det bör därför bedömas som våldtäkt enligt 1 st i 6 kap 1 § BrB.

JustR Vängby var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande.

Vad först angår åtalet för övergrepp mot S.L. vinner hennes berättelse om vad som hänt avsevärt stöd av två omständigheter. Dels har hon, lång tid efter den påstådda händelsen och tillfrågad på ett sätt som måste ha kommit överraskande för henne, omedelbart lämnat en berättelse om denna som hon därefter vidhållit även vid polisförhöret. Dels stöds S.L:s berättelse av S.E:s uppgifter om en händelse som i olika hänseenden stämmer väl överens med den som S.L. berättat om. I jämförelse härmed framstår J.S.G:s relation av en likartad händelse som långsökt. Åtalet är på denna punkt styrkt.

S.E. har berättat om liknande närmanden från J.S.G:s sida även gentemot henne, därtill vid ett stort antal tillfällen. Av dessa omfattar åtalet enbart den påstådda händelsen i S.E:s rum. Att det förekommit ett tillfälle då händelsen kan ha inträffat är bekräftat genom J.S.G:s egna och genom X.X:s uppgifter. S.E:s berättelse om händelseförloppet vid detta tillfälle stöds av att det som förekommit enligt S.E. ligger mycket nära vad S.L. berättat om det som hände henne. Åtalet får också på denna punkt anses styrkt.

Det är alltså klarlagt att J.S.G. på ett brottsligt sätt har uppträtt otillbörligt mot S.E. och S.L.. Såvitt angår S.E. är två ytterligare gärningar åtalade. Dessa är av betydligt allvarligare art. Särskilt gäller detta om den gärning som åklagaren rubricerat som grov våldtäkt men även onanigärningen måste, om den ägt rum på det sätt som påståtts, betraktas som ett mycket allvarligt övergrepp mot en tioårig flicka.

HD har under senare år tvingats ta ställning till ett antal fall där en man åtalats för en lång serie sexuella övergrepp mot ett barn eller en kvinna. Det kan i dessa situationer omöjligen begäras att barnet eller kvinnan skall kunna identifiera varje enskild gärning till plats, tid eller exakt händelseförlopp. Det måste ändå vara möjligt att döma den tilltalade för ett obestämt antal övergrepp mot offret. Men HD har fordrat att det skall vara styrkt att varje slag av gärning har förövats (NJA 1991 s 83, 1992 s 446 och 1993 s 68). Det måste sålunda krävas att i förevarande mål, där åtalet avser tre gärningar av olikartad karaktär, varje enskild gärning blir styrkt, för att fällande dom skall kunna meddelas beträffande den gärningen. De sexuella handlingar mot S.E. och S.L. som J.S.G. enligt det förut anförda visats ha gjort sig skyldig till är som antytts av betydligt lindrigare art och det förhållandet att han begått sådana gärningar kan inte styrka att han förövat även de båda andra gärningarna.

När det gäller dessa gärningar bygger bevisningen, som närmare kommer att beröras i fortsättningen, i huvudsak enbart på S.E:s utsagor under polisförhören. Det kan inte sägas vara ett orimligt antagande att händelseförloppet i avgörande delar utspelat sig så som S.E. berättat under dessa förhör. Detta är dock självfallet inte tillräckligt för fällande dom. Inte heller räcker det att S.E:s berättelse må kunna förtjäna tilltro framför J.S.G:s utsagor. För att J.S.G. skall kunna dömas för våldtäkt respektive sexuellt umgänge med barn i de fall som nu är i fråga måste det vara ställt utom rimligt tvivel att han gjort sig skyldig härtill (NJA 1980 s 725 och 1992 s 446, jfr bland många andra avgöranden NJA 1991 s 56).

Bevisläget är i denna typ av mål nästan alltid besvärligt för åklagaren och risken är stor att många övergrepp får ske opåtalade, om beviskraven ställs för högt. Å andra sidan kan detta förhållande inte åberopas till stöd för att åklagaren skall ges någon bevislättnad i förhållande till andra typer av mål om grova brott.

Av väsentlig betydelse i förevarande sammanhang är artikel 6 i europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt det sätt varpå denna bestämmelse tillämpas av Europadomstolen. I artikeln sägs bl a att envar när det gäller anklagelser mot honom för brott skall vara berättigad till en rättvis (fair) och offentlig rättegång och att den anklagade härvid skall ha rätt att förhöra eller låta förhöra vittnen mot honom. Domstolen har i flera fall, där uppgifter av vittne eller målsägande varit den avgörande bevisningen mot den tilltalade, funnit det stridande mot artikel 6 att lägga dem till grund för fällande dom när den som lämnat uppgiften inte hörts i rättegången och den tilltalade eller företrädare för honom inte heller i annat sammanhang fått tillfälle att utfråga uppgiftslämnaren. I svensk rätt har godtagits att i mål om ansvar för sexualbrott mot barn förhör med barnet under förundersökningen förebringats vid huvudförhandlingen; numera sker det genom videoband. Det har ansetts att den misstänkte eller hans försvarare skall ha möjlighet att ta del av vad som förekommit vid förhöret och få till stånd kompletterande förhör innan åtal väcks, för att förfarandet skall vara förenligt med europakonventionen. Härutöver har ifrågasatts om det från konventionens synpunkt är nödvändigt att den misstänkte eller hans försvarare själv är närvarande vid det kompletterande förhöret med barnet och ställer frågor till barnet eller om det är tillräckligt att förhörsledaren håller ett kompletterande bandat förhör, utan att försvararen är närvarande, och ställer de frågor försvararen vill ha svar på. (Se NJA 1992 s 532 med särskilt yttrande av JustR Lind.)

När det gäller vuxna kvinnor som utsatts för sexualövergrepp kan de regelmässigt delta i domstolsförfarandet och försvararen kan hålla motförhör med dem. Dessutom anses det förhållandet, att de över huvud taget utsätter sig för den press som ett domstolsförfarande utgör i denna typ av mål, i sig vara ett stöd för att deras uppgifter är sanna.

Det är i och för sig klart att försvararen i mål av förevarande slag måste beredas tillfälle att få kompletterande förhör genomförda under förundersökningen. Det är däremot enligt min mening inte möjligt att kräva att han skall få vara närvarande och ställa frågor till barnet vid förhöret; risken är alltför stor att barnet därigenom skulle utsättas för en press som förvärrade de skador som redan kan ha uppkommit. Frågan är emellertid om det förstnämnda förfaringssättet ger tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. För att över huvud taget avgöra om det föreligger skälig misstanke mot någon torde det nästan som regel vara nödvändigt att först höra barnet och därvid få preciserat vilken uppfattning barnet har om vad som har hänt. Om händelseförloppet är ett annat än det som barnet berättat, torde det många gånger vara svårt att efter det att barnet sålunda intagit en ståndpunkt få uppgifter om det rätta förhållandet från barnet. Försvararen kommer på grund härav regelmässigt in för sent. Det är sålunda när det gäller barn inte möjligt att vinna motsvarande stöd för bevisningen som beträffande vuxna offer för sexuella övergrepp. Belysande är att i förevarande mål samtliga förhör med S.E. och S.L. ägt rum innan försvararen delgavs förundersökningen; enligt egen uppgift ansåg han det då meningslöst att påkalla nya förhör med barnen och avstod därför från att begära komplettering av förundersökningen på denna punkt.

Jag har alltså ingen annan mening än att i fråga om förhören med S.E. och S.L. såväl åklagaren som försvararen gjort vad som varit möjligt; förhören är för övrigt utmärkt väl genomförda av förhörsledaren. Men man måste vara medveten om att förhörens värde som bevisning med utgångspunkt i det synsätt Europadomstolen anlagt på hithörande frågor är behäftade med två brister från rättssäkerhetssynpunkt. Dels har barnen inte kunnat medverka i domstolsförfarandet och dels har försvararen inte kunnat genomföra motförhör med dem: det förtjänar upprepas att båda handlingsalternativen varit uteslutna. Dessa brister måste på ett eller annat sätt kunna kompenseras för att fällande dom skall kunna meddelas.

HD har upprepade gånger lagt vikt vid det sätt på vilket uppgifter lämnats om sexuella övergrepp. Det sägs t ex att berättelsen i fråga är sammanhängande, klar och detaljerad och att det inte finns punkter i den som ter sig svårförklarliga eller som eljest ger anledning betvivla att berättelsen återger vad som verkligen inträffat. Sådana omständigheter är otvivelaktigt viktiga. Men återigen inverkar de förutsättningar som gäller - och måste gälla - för förhör med barn i sexualmål, särskilt omöjligheten att genomföra ett motförhör. Huruvida det sätt på vilket S.E. berättat och de uppgifter hon lämnat i detalj hänseende förstärker eller försvagar bevisläget för åklagaren kan man ha olika åsikter om - några säkra slutsatser är det enligt min mening inte möjligt att dra på grundval av dessa omständigheter.

Vad som bör krävas för fällande dom synes vara att det vid sidan av förhören finns stödbevisning av viss styrka jfr Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl 1993, s 166). I förevarande mål finns stödbevisning i form av förhör med S.E:s föräldrar. Av dessa förhör framgår att S.E:s uppgifter successivt växt fram under samtal med föräldrarna under loppet av någon vecka och i stort sett bekräftats av de följande polisförhören. Föräldrarnas berättelser försvagar inte på något vis tilltron till S.E:s uppgifter under polisförhören men de kan inte heller ses som någon i förhållande till förhören fristående bevisning.

Den läkarundersökning som utförts visar, vilket inte är oväntat om gärningarna varit av den typ som påståtts, inga skador; den kan sålunda varken förstärka eller försvaga åklagarens bevisläge.

Beträffande S.E:s psyke och om hennes sinnestillstånd under den aktuella tiden har S.E:s föräldrar lämnat uppgifter och även vidarebefordrat iakttagelser från andra håll. I rådande förhållanden måste föräldrarnas uppgifter behandlas med stor försiktighet och övriga iakttagelser eller kompetensen hos de personer som gjort dem har inte blivit styrkta i målet. Vad som sålunda förebragts förstärker inte i nämnvärd mån åklagarens påståenden.

Försvararen har upplyst, att han i samband med häktningsförhandlingen begärt av åklagaren, att denne skulle se till att någon form av psykologisk utredning kom till stånd beträffande S.E. men att detta avböjts av åklagaren som funnit sådan utredning obehövlig. Försvararen har tillagt att i mål av denna typ försvaret måste gå vägen över åklagaren, eftersom försvaret av kostnadsskäl inte själv kan föranstalta om sådan utredning; härtill må anmärkas att försvaret kunnat hemställa att rätten själv skulle utse egen sakkunnig i målet.

I den del försvararens framställning avsett vittnespsykologisk utredning kan det inte antas att sådan skulle i nämnvärd mån ha bidragit till att kasta ljus över S.E:s uppgifter jfr NJA 1992 s 446). Vad däremot angår yttranden av sakkunnig i barnpsykologi eller barnpsykiatri - som bör vara utsedd av rätten - har sådana yttranden vid flera tillfällen förebragts som bevisning i mål av denna typ, som prövats av HD, och därvid visat sig utgöra mycket värdefulla bidrag till utredningen (NJA 1992 s 446, 1993 s 68, jfr 1986 s 821). Sådan bevisning skulle i förevarande mån kunna ha dels belyst värdet av S.E:s uppgifter, dels lämnat upplysningar om huruvida hon företedde psykiska skador som kunde sättas i samband med de påstådda gärningarna. Utredningen skulle måhända i avgörande mån ha antingen förstärkt eller förringat tilltron till S.E:s uppgifter.

Frågan om varför S.E. skulle ha lämnat oriktiga uppgifter, för den händelse så skulle vara fallet, kan man bara spekulera i; det är tillräckligt att säga att alternativa förklaringar inte kan uteslutas och att det inte är försvarets sak att påvisa sådana.

Sammanfattningsvis utgör S.E:s uppgifter sannolika skäl för att det gått till så som åklagaren påstått. Den ytterligare bevisning som skulle kunna styrka gärningspåståendena bortom rimligt tvivel har inte förebragts; tvärtom har åklagaren avstått från att utöver S.E:s uppgifter åberopa en typ av bevisning, nämligen barnpsykologisk eller barnpsykiatrisk sakkunskap, som skulle kunna i avsevärd mån antingen förstärka eller försvaga tilltron till dessa uppgifter. Det föreligger enligt mitt sätt att se betydande utrymme för rimligt tvivel på J.S.G:s skuld i fråga om de nu aktuella gärningarna, nämligen våldtäkten och onanigärningen. Åtalet är därför inte styrkt på dessa punkter.

Överröstad härutinnan instämmer jag beträffande den straffrättsliga bedömningen av våldtäkten med JustR Gregow och är i andra frågor, inbegripet den straffrättsliga bedömningen av de gärningar jag funnit styrkta, ense med samtliga övriga ledamöter.