NJA 1991 s. 558

Domskäl

TR:n (ordf fd lagmannen Matz) anförde i dom d 17 dec 1990:

Domskäl. G.F. har förnekat obehörigt avvikande från trafikolycksplats under åberopande av att han saknat brottsligt uppsåt. Han har i övrigt inte kunnat ta ställning i ansvarsfrågan på grund av att han saknar varje minne av den tid åtalet avser.

G.F. har berättat: Den 5 okt 1990 begav sig G.F. tillsammans med sin son från hemmet i Vimmerby till familjens torp i Mörlunda, ca 4 mil söder om Vimmerby. På kvällen drack G.F. några snapsar och starköl. Efter att nästa dag ha besökt Vimmerby på förmiddagen återvände de till torpet. Även denna kväll drack G.F. alkohol. På morgonen d 7 okt 1990 skjutsade G.F. hem sin son och återvände sedan ensam till torpet, där han lade sig att sova en stund. G.F. kommer ihåg att han steg upp men saknar varje minne av vad som därefter hände, intill dess han senare på dagen fördes in i sitt hem i Vimmerby av några polismän.

G.A. har, hörd som målsägande, uppgivit: Han framförde vid tillfället sin bil på riksväg 34 söderut mot Målilla med en hastighet av omkring 80 km i timmen. Plötsligt såg han en mötande bil som i hög hastighet fördes på hans körbana. G.A. förde ut sitt fordon till höger så långt, att bilens vänstra hjulpar kom utanför vägens kantmarkering. Då bilarna möttes hördes en smäll såsom av ett pistolskott. Den mötande bilen fortsatte norrut. På G.A. bil hade uppkommit plåtskador utmed den vänstra sidan.

Vittnesförhör har ägt rum med R.H., B.G., polisassistenten N-E.J. och kriminalinspektören B.S.. Vidare har ett av B.S. d 10 okt 1990 upprättat protokoll över teknisk undersökning av G.F:s och G.A. bilar föredragits varjämte skisser och fotografier från olycksplatserna företetts. Enligt företedda analysbevis uppgick alkoholkoncentrationen i G.F:s blod d 7 okt 1990 kl 16.43 till minst 4,10 promille och kl 17.57 till minst 3,91 promille.

TR:n finner genom utredningen i målet styrkt att G.F. vid tillfället fört sin bil från Mörlunda till Hultsfred. B.G. har omvittnat att hon och hennes make omkring kl 15.20 uppmärksammade G.F:s bil stående på en gågata i Hultsfred och att G.F. satt och sov i förarsätet. Då N-E.J. en kort stund senare omhändertog G.F. var denne så berusad att han inte kunde gå själv. Av förhören med G.A. och R.H., vilken förde den i gärningsbeskrivningen angivna taxibilen, är vidare styrkt, att G.F. framfört sin bil på sätt åklagaren påstått. Med hänsyn härtill och till analysresultaten är bevisat, att G.F. gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Eftersom G.F. genom sitt körsätt ådagalagt grov oaktsamhet samt visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv och egendom, har han även gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik. Vad gäller åtalet för olovligt avlägsnande från trafikolycksplats visar utredningen, att sidorutan vid förarplatsen på G.F:s bil krossats, uppenbarligen vid sammanstötningen mellan bilarna, varvid glassplitter yrt in i bilen och återfunnits bl a i G.F:s hår och kläder. G.F. måste därför ha märkt att en trafikolycka inträffat. Då han likväl kört vidare, har han uppsåtligen avlägsnat sig från olycksplatsen och gjort sig skyldig till brott även i detta avseende.

De bilspår som återfunnits i anslutning till den avkörda reflexstolpen vittnar om att det varit G.F. som åstadkommit även denna skada. Eftersom händelsen emellertid väl kan ha undgått hans uppmärksamhet, har han genom att avlägsna sig från platsen icke gjort sig skyldig till brott.

Rörande G.F:s personliga förhållanden är utrett: G.F. är gift och har två barn. Familjen bebor en högt belånad villafastighet i Vimmerby. G.F. driver sedan år 1980 egen advokatverksamhet i Vimmerby. Hans hustru arbetar på kontoret. G.F. dömdes d 30 aug 1988 av Västerviks TR för rattfylleri till fängelse en månad. Denna påföljd har till fullo verkställts d i okt 1988. G.F. hade under några år haft vissa alkoholproblem och genomgick efter fängelsevistelsen en antabuskur. Han återföll emellertid i sitt missbruk och hade under ett halvår före den med detta åtal avsedda körningen druckit alkohol i stor omfattning. Under tiden d 9-15 okt 1990 vårdades G.F. på psykiatriska kliniken vid Västerviks sjukhus. För att komma ifrån sitt alkoholberoende intar G.F., under hustruns överinseende, antabus och har fortlöpande kontakt med psykolog. - G.F:s taxerade inkomst för år 1989 uppgick till 64 000 kr. G.F. var sjukskriven under en månad efter d 7 okt 1990. G.F. har framhållit att han härigenom och genom den uppmärksamhet som åtalet väckt drabbats mycket hårt i sin yrkesutövning.

Utredningen visar att G.F. under körningen haft en osedvanligt hög alkoholhalt i blodet och varit kraftigt påverkad därav. Han har såväl därigenom som genom sitt körsätt utgjort en mycket påtaglig fara för trafiksäkerheten. På grund härav och då G.F. nu återfallit i rattfylleribrott kan annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Vid straffmätningen bör viss hänsyn tas till de svårigheter i yrkesutövningen som till följd av brottet drabbar G.F., liksom även till att denne undergår behandling mot sitt alkoholmissbruk.

Domslut

Domslut. TR:n

ogillade åtalet för obehörigt avvikande från trafikolycksplats såvitt avsåg skada på en reflexstolpe och

dömde G.F. enligt 4 a §, 1 § 2 st och 5 § 1 sttrafikbrottslagen för grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats till fängelse 5 mån.

Domskäl

Domskäl. I enlighet med TR:ns dom har G.F. gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och grov olovlig körning d 7 okt 1990. På av TR:n anförda skäl finner HovR:n också styrkt att han samma dag gjort sig skyldig till obehörigt avvikande från trafikolycksplats.

Efter TR:ns dom har genom frivårdens försorg upprättats den behandlingsplan som finns intagen som bilaga till HovR:ns dom.

G.F. har angående sina nuvarande personliga förhållanden uppgett: Han har tagit antabus sedan han begick trafikbrotten och har lyckats avhålla sig från alkohol. Han går en gång i veckan i samtalsterapi hos psykologen J.L.. Han inser emellertid nu att han på sikt inte kan komma till rätta med sina alkoholproblem utan vård på behandlingshem och ser denna möjlighet som sin räddning. Under dec 1990 gjorde han ett försök att arbeta halvtid men orkade inte med det. Han är alltjämt sjukskriven. På grund av att han inte kunnat arbeta har hans ekonomi blivit mycket dålig. Han har annonserat ut sin advokatbyrå till försäljning och avser på sikt att söka en anställning på annan ort. Förutom antabus intar han antidepressiva medel. Han är fortfarande gift men hans svårigheter medför slitningar i familjen.

G.F. är tidigare dömd för rattfylleri. Den trafikbrottslighet han nu gjort sig skyldig till är av allvarlig beskaffenhet. Det måste därför föreligga starka skäl för att en annan påföljd än fängelse skall kunna komma i fråga.

Den brottslighet G.F. gjort sig skyldig till är alkoholrelaterad och av utredningen framgår att han åtminstone de senaste åren haft allvarliga alkoholproblem. Dessa synes också ha lett till att hans sociala situation nu är mycket skör. Mot bakgrund av det anförda framstår det som angeläget att han får vård för sitt missbruk och det är uppenbart att han inte kan komma tillrätta med detta på egen hand. Den i HovR:n upprättade behandlingsplanen erbjuder möjlighet härtill och innefattar också fem veckors vård på behandlingshem. HovR:n finner att 30 kap 9 § 2 st 3 BrB, även med beaktande av brottens art, ger möjlighet att bestämma påföljden till skyddstillsyn med behandlingsplan.

Eftersom den för G.F. uppgjorda behandlingsplanen varit av avgörande betydelse för att skyddstillsyn bedömts vara en tillräckligt ingripande påföljd skall - enligt 28 kap 6 a § 1 st BrB - i HovR:ns domslut anges hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. HovR:n finner härvid inte skäl frångå TR:ns straffmätning. Övervakningstidens längd skall vidare bestämmas med beaktande av att behandlingen totalt kan antas pågå under mera än ett år.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom bestämmer HovR:n påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

G.F. skall underkasta sig behandling enligt den av honom antagna behandlingsplanen. daterad d 31 jan 1991.

Det åligger G.F:s vårdgivare att genast underrätta åklagaren och skyddskonsulenten om G.F. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

Övervakningen skall pågå under 18 mån.

Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 5 mån ha ådömts.

Enligt den vid domen fogade behandlingsplanen skulle behandlingstiden uppgå till 12 mån och inledas med fem veckor vid Stiftelsen Bråvikens behandlingshem. Under rubriken Behandlingsinnehåll angavs i planen:

Man arbetar enligt Minnesotamodellen. Personalen består av läkare, etisk rådgivare, alkohol- och familjeterapeuter varav en del har egen personlig erfarenhet av alkoholism.

Behandlingen pågår under fem veckor. En intensiv tid, fylld av grupp- och samtalsterapi, föreläsningar, etiska samtal och självstudier.

Den tredje behandlingsveckan är i regel patientens familjevecka, då någon närstående deltar i behandlingen.

Efter avslutad behandling skall patienten delta i uppföljning vid fyra tillfällen under ett år. Besök sker då vid behandlingshemmet tillsammans med andra gäster som genomgick behandling samtidigt.

På hemorten (Vimmerby) är det planerat att G.F. skall fortsätta den kontakt han redan etablerat med psykolog J.L. sedan okt 1990. Behandlingen beräknas pågå under ett år.

Drogfrihet - kontroll. Under behandlingstiden råder absolut avhållsamhet från alkohol. Regelbunden kontakt med Alkoholpolikliniken i Vimmerby skall pågå under övervakningstiden enligt frivårdsmyndighetens anvisningar. Vid behov kommer antabusbehandling att sättas in.

Kontakten med övervakaren/frivårdsmyndigheten skall vara minst en gång per månad under behandlingstiden.

Domskäl

Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har G.F. gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, grov vårdslöshet i trafik och obehörigt avvikande från trafikolycksplats.

G.F. förde söndagen d 7 okt 1990 på eftermiddagen sin bil på riksväg 34 inom Hultsfreds kommun en sträcka av åtminstone två mil i tät trafik. I en kurva kom bilen över på vägens vänstra sida. En mötande bilist lyckades styra sitt fordon av vägen men trots att bilens vänsterhjul gick utmed vägrenens vita linjemarkering stötte bilarnas vänstersidor ihop och skrapade emot varandra. G.F. stannade inte utan fortsatte med hög hastighet. Han förde därvid sin bil ömsom på höger och ömsom på vänster sida av vägen. G.F. påträffades senare sovande i sin bil på en gågata inne i Hultsfred. - G.F. har förklarat att han inte har något som helst minne av körningen.

Alkoholkoncentrationen i G.F:s blod uppgick omkring en och en halv timme efter körningen till minst 4,10 promille.

Genom sin körning har G.F. visat uppenbar likgiltighet för sina medtrafikanters säkerhet. Omständigheterna vid körningen i förening med den osedvanligt höga alkoholkoncentrationen i blodet gör att brottsligheten måste anses vara av sådan art att någon annan påföljd än fängelse knappast kan komma i fråga. Härtill kommer att G.F. tidigare gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott. Den 30 aug 1988 dömdes han för rattfylleri till fängelse en månad. Återfall i grovt rattfylleri är också en sådan omständighet som normalt utesluter annan påföljd än fängelse.

Av ett i HD ingivet läkarintyg, utfärdat d 20 sept 1991 av överläkaren S.A., Västerviks sjukhus, framgår bl a följande. G.F. saknade tidigare en djupare, känslomässigt förankrad insikt i sitt rätt allvarliga alkoholberoende. Sedan han under april och maj 1991 vistats fem veckor på behandlingshemmet Bråviken har emellertid hans inställning till hela sin situation och sina alkoholproblem radikalt förändrats. Detta har lett till att han helt ändrat sin livsföring. - G.F. har avyttrat sin rörelse i Vimmerby och har flyttat till Lund där hans hustru fått anställning. Han har själv ännu inte lyckats få något nytt arbete. Han besöker flera gånger i veckan organisationen Anonyma Alkoholister och har hittills klarat sig utan återfall. Sedan - G.F. kommit ifrån sitt alkoholberoende har hans relation till hustru och barn förändrats positivt. - Ur rehabiliteringssynpunkt skulle det enligt S.A. vara mycket olyckligt att nu döma G.F. till ett fängelsestraff.

G.F. har uppgivit att han följer den behandlingsplan som upprättades för honom i HovR:n. Han har gjort ett återbesök på behandlingshemmet och skall enligt planen göra ytterligare tre besök där innan behandlingen är avslutad. Han besöker sjukhus en gång i månaden för leverprov men har inte längre regelbunden kontakt med psykolog.

Vad sålunda framkommit om G.F:s situation utgör inte tillräckliga skäl att döma till annan påföljd än fängelse. Vid straffmätningen skall dock den tid som G.F. vistats på behandlingshem beaktas.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns dom att påföljden för G.F. bestäms till fängelse 3 mån.