NJA 1993 s. 263

Domskäl

TR:n (rådmännen Huldt och Tjulander) anförde i dom d 17 jan 1990: Bakgrund. I maj 1957 utgick bröderna E. och T.A. som segrare i flera arkitekttävlingar som avsåg ett förslag till nytt stadshus i Uppsala. Efter deras ritningar projekterades och byggdes åren 1958-64 det hus som sedan döptes till "Stadshuset". Vid sökandet av byggnadslov åberopades ritningar som bröderna A upprättat. I samband med husets färdigställande överlämnades ritningar till kommunen. Dessa var försedda med en stämpel av vilken bl a framgick att E. och T.A. var upphovsmän. Senare uppstod diskussioner om att göra en genomgripande ombyggnad av stadshuset. En arbetsgrupp bildades och 1986 fick Juno Arkitekter AB (Juno) i uppdrag att utarbeta ett förslag. I det förslag som Juno lämnade till kommunen ingick ett omfattande ritningsmaterial som till övervägande del bestod av kopior av ritningar som ursprungligen framställts av E. och T.A.. På dessa ritningskopior hade Juno ritat in de ombyggnader som gjorts under årens lopp (relationsritningar) samt de ändringar som var föranledda av Junos förslag (förslagsritningar). Vidare hade Juno på samtliga ritningskopior avlägsnat den ursprungliga stämpeln med E. och T.A:s namn och i stället satt dit sin egen stämpel. Varken E. eller T.A. kände till Junos arbete. Inte heller hade de blivit tillfrågade om de ville ge tillstånd till att Juno fick använda deras ritningsmaterial. Först i mars 1987 fick T.A. kännedom om att Juno utnyttjat ritningsmaterialet. T.A. reagerade och ville ha bröderna A:s namn på ritningarna. Juno gjorde då en ny ritningsomgång med bröderna A:s stämpel. Dessa ritningar gavs in till kommunen där de mångfaldigades.

Yrkanden m m. Under åberopande att ritningarna haft upphovsrättsligt skydd och att Juno nyttjat dem utan lov och dessutom på ett sätt som kränkt T.A:s konstnärliga egenart har T.A. yrkat ersättning av Juno med 125 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 28 mars 1988 tills betalning sker.

T.A. har anfört: Uppsala stadshus är ett välkänt stilbildande byggnadsverk. Både exteriört och interiört har det sådan verkshöjd att upphovsrättsligt skydd måste anses föreligga. Beträffande ritningarna görs det gällande att sådant skydd föreligger enligt 1 § 2 st upphovsrättslagen. Juno har därför att utge skäligt vederlag för nyttjandet. Yrkandet motsvarar vad T.A. beräknar att det skulle ha kostat att göra nya mätningar och ta fram helt nya ritningar, nämligen 500 timmar a 300 kr eller sammanlagt 150 000 kr. Eftersom talan bara förs av T.A. yrkas hälften av detta belopp. Härjämte anser sig T.A. vara berättigad till 50 000 kr i ersättning för ideell skada. De av Juno utarbetade ändringsförslagen har varit ägnade att kränka hans konstnärliga anseende och egenart. Dessutom innebar Junos utbyte av stämpeln med hans namn ett otillåtet ingrepp i upphovsrätten till ritningarna. Det görs gällande att Junos förfarande utgjort ett grovt åsidosättande av de etiska regler som Sveriges Arkitekters Riksförbund (SAR) och Sveriges Praktiserande Arkitekter (SPA) tillämpar.

Juno har bestritt T.A:s talan. Som i och för sig skäligt skadestånd har Juno vitsordat 15 000 kr. Mot sättet att beräkna ränta har Juno inte haft någon erinran.

Juno har anfört: I febr 1986 kontaktades Juno av Uppsala kommun som planerade en ombyggnad av stadshuset. En arbetsgrupp bildades i vilken Juno ingick. För vissa ommätningar av lokalerna fick Juno fotokopior av ritningar som fanns på fastighetskontoret. Med hjälp av dessa framställde Juno transparenta ritningar i större skala, A3. På dessa ritade Juno in de ombyggnader och andra ändringar som gjorts under årens lopp. Därefter erhölls ett ritningsmaterial som förminskades till A4. Den 1 nov 1986 överlämnade Juno ritningsmaterialet med ett sammanfattande programförslag i ett eller möjligen två exemplar till arbetsgruppen. Materialet mångfaldigades sedan av kommunen. Det var inte Junos avsikt att materialet skulle komma någon annan till del än arbetsgruppen och ytterligare några enstaka tjänstemän i kommunen. Anledningen till att Juno bytte ut bröderna A:s namnstämpel mot sin egen var att Juno trodde att det inte var rätt att låta A:s namnstämpel stå kvar eftersom det inte framgick vilka ändringar Juno hade gjort i ritningarna. Därigenom gavs också rätt upplysning om vem som kunde svara på frågor med anledning av förslaget. Dessutom var bröderna A:s namnstämpel svårläslig.

Som grunder för bestridandet har Juno åberopat följande. Junos rätt att i egenskap av kommunens syssloman (konsult) bearbeta ritningar sammanfaller till alla delar med kommunens rätt. Kommunen har i sin egenskap av fastighetsägare ägt rätt att använda kommunen tillhörigt kopiematerial som tekniskt hjälpmedel vid ombyggnaden av stadshuset. Det hävdas att de ritningskopior som Juno fått inte haft den konstnärliga höjd och egenart att en bearbetning av dessa inneburit en kränkning av bröderna A:s konstnärliga anseende. Ändringarna har ej heller inneburit någon kränkning av bröderna A:s "droit moral" då dessa kopior inte haft den erforderliga egenart och konstnärliga höjd som erfordras för ett skydd enligt upphovsrättslagen. Vidare hävdas att det har utvecklats en praxis inom branschen innebärande att fastighetsägaren har en vidsträckt rätt att i sitt utnyttjande av fastigheten som underlag för ändringar utnyttja av såväl arkitekter som av andra tekniska konsulter vid husets uppförande överlämnat ritningsmaterial. I denna rätt till utnyttjande av ritningsmaterialet ingår även rätt att bearbeta materialet på sätt Juno gjort. Den oinskränkta rätt som enligt 13 § upphovsrättslagen tillkommer ägare till en byggnad att utan arkitektens hörande ändra byggnaden innefattar rätt för ägaren att även ändra i honom tillhöriga ritningar till byggnaden. Denna rätt omfattar i vilket fall kopior av originalritningar. Upphovsmannens konstnärliga anseende kan inte anses kränkt då kopian endast är ett tekniskt hjälpmedel som alternativ till uppmätning eller omritning. Juno har i allt fall haft anledning att förlita sig på att kommunen ägt rätt att ge de instruktioner man givit. Om kommunen överträtt någon rättighet i förhållande till T.A. borde denne rätteligen ha vänt sig till kommunen med sina anspråk på ersättning. T.A. kan inte genom att välja en utomkontrakträttslig grund för sina anspråk få en bättre rätt än den han annars skulle haft gentemot kommunen. - Vad avser Junos utbyte av bröderna A:s namnstämpel bestrider Juno att detta har någon självständig rättslig betydelse vid bedömningen av om intrång i upphovsrätten förekommit. Juno har på första sidan i sitt programförslag angett att bröderna A är stadshusets arkitekter.

Domskäl. Det är i målet ostridigt att stadshuset i Uppsala är ett välkänt byggnadsverk med upphovsrättslig verkshöjd. Föremål för upphovsrätten är såväl byggnaden som de ritningar vilka upprättats för att illustrera verket.

Ägarens rätt enligt 13 § upphovsrättslagen att utan upphovsmannens samtycke ändra en byggnad innefattar enligt TR:ns mening en rätt att därvid använda sig av det ritningsmaterial som upphovsmannen överlämnat till honom. Ägaren har självfallet rätt att vända sig till annan för att få hjälp med upprättande av förslag till eller genomförandet av en ändring i byggnaden.

Juno har på ritningskopior som tillhandahållits av byggnadens ägare, Uppsala kommun, vidtagit åtgärder, vilka i och för sig utgör intrång i den upphovsrätt som tillkommer bl a T.A. men som på grund av innehållet i 13 § upphovsrättslagen ändå varit tillåtna utan samtycke från upphovsmännen.

Junos förfarande att på bearbetade kopior av ritningarna avlägsna den stämpel i vilken upphovsmännens namn angavs har av T.A. åberopats som ett otillåtet ingrepp i verket som sådant. T.A. har uttryckligen förklarat att han inte åberopar 3 § 1 st upphovsrättslagen som grund för sin talan. Enligt TR:ns mening utgör den nu aktuella stämpeln inte någon del av den upphovsrättsligt skyddade ritningen. På grund härav och då T.A. inte åberopat bestämmelsen i 3 § 1 st upphovsrättslagen kan inte heller avlägsnandet av namnstämpeln medföra skyldighet för Juno att utge skadestånd.

Vid nu angivna bedömning skall käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Rådmannen Nyström var skiljaktig beträffande domskälen och anförde:

Som framgår av 13 § upphovsrättslagen får en byggnad ändras av ägaren utan upphovsmannens lov. Förarbetena till stadgandet anger att det vid ändringar av byggnader inte har kunnat undvikas att det konstnärliga inslaget får sättas i efterhand. Det anges också att praktiska skäl talar för att stadgandet inte bör tolkas alltför restriktivt. Emellertid nämns inte särskilt vad som gäller för ritningar. Dock anmärks att en avbildning av ett konstverk principiellt är att anse som ett exemplar av verket (se prop 1960 nr 17 s 61). Särskilt anges att ett fotografi av ett byggnadsverk är att anse som ett exemplar av detta. Rimligen bör en ritning vara att bedöma på samma sätt. Att Juno använt sig av bröderna A:s ritningar är således upphovsrättsligt att bedöma som att Juno ändrat i ett exemplar av byggnadsverket (Stadshuset). Enär detta varit tillåtet för Juno har Juno med avseende på ritningarnas innehåll inte gjort sig skyldigt till något upphovsrättsligt intrång.

Emellertid har TR:n även att bedöma om ritningarna oavsett sitt innehåll är så unika att de ändå har ett upphovsrättsligt skydd enligt 1 § 2 st upphovsrättslagen. Det är fråga om nio relationsritningar och fyra förslagsritningar föreställande plan- och tvärsektioner av stadshuset. Ingen av dessa ritningar skiljer sig i några nämnvärda avseenden från byggnadsritningar i allmänhet. Just som ritningar betraktade kan de därför inte anses ha sådan självständighet, originalitet eller individuell särprägel att de är att likställa med sådana verk som avses i 1 § 2 st upphovsrättslagen.

Vid angivna förhållanden och då i förevarande fall den omständigheten att Juno bytt ut namnstämpeln från ritningskopiorna inte kan tillmätas någon självständig rättslig betydelse skall käromålet ogillas.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma skriftliga och muntliga bevisning som vid TR:n. Vittnena har hörts på nytt. Juno har givit in och åberopat en skrift, utgiven av Svenska Arkitekters Riksförbund, Sveriges Praktiserande Arkitekter och Arkitektförbundet, benämnd Arkitekternas upphovsrätt. Skriften är utgiven efter det att det påstådda intrånget ägde rum.

Dödsboet har i HovR:n åberopat samma grunder till stöd för sin talan som vid TR:n, dock med den ändringen att även 3 § 1 st upphovsrättslagen åberopas till stöd för påståendet om kränkning bestående i att T.A:s namn avlägsnats från ritningarna.

Även Juno har åberopat samma grunder för sin inställning som bolaget enligt TR:ns dom åberopat där. Beträffande kränkningen av den ideella rätten har bolaget gjort gällande att det vid tiden för det påstådda intrånget inte fanns någon enhetlig praxis i fråga om hur en bearbetande arkitekt skulle förfara med den ursprunglige arkitektens namn på ritningarna.

HovR:n gör följande bedömning.

Som TR:n konstaterat är stadshuset i Uppsala en byggnad som är föremål för upphovsrätt. Därav följer, som TR:n funnit, att ritningar som utförts för att tjäna som underlag när byggnaden skulle uppföras också är föremål för upphovsrätt. Undantag kan självfallet tänkas för ritningar som avser triviala detaljer, men detta saknar betydelse i målet.

Ändring eller bearbetning av ett upphovsrättsligt skyddat verk kräver i princip samtycke från verkets upphovsman. Ett undantag från den regeln gäller enligt 13 § upphovsrättslagen för bl a byggnad, som får ändras av ägaren utan sådant samtycke. Bestämmelsen fick detta innehåll först vid lagförslagets behandling i lagutskottet i riksdagen. Bakom bestämmelsen ligger således en i högsta grad medveten avvägning från lagstiftarens sida mellan å ena sidan upphovsmannens intresse av att hans verk inte ändras och å andra sidan ägarens intresse att kunna anpassa sin byggnad, t ex för ändrade behov i fråga om dess användning. Lagstiftaren har ansett att upphovsmannens intresse måste vika för ägarens.

I den juridiska litteraturen har diskuterats om begreppet byggnad i 13 § upphovsrättslagen också skall anses innefatta byggnadsritning. I sitt slutbetänkande (SOU 1990:30) Översyn av upphovsrättslagstiftningen slår upphovsrättsutredningen fast (s 229) att man för svenskt vidkommande inte torde behöva hysa någon tvekan att ordet "byggnad" i denna paragraf inte innefattar ritningar.

Att upphovsmannen sålunda åtnjuter skydd mot ändring och bearbetning av original ritningar och av ritningar som han i senare skeden upprättar för att dokumentera byggnaden, medför dock inte med nödvändighet att dödsboets talan skall bifallas. Den avgörande frågan i målet är nämligen om detta skydd - mot bakgrund av bestämmelsen i 13 § upphovsrättslagen och de bakomliggande övervägandena - utgör hinder mot att skyddade ritningar utan upphovsmannens medgivande utnyttjas som underlag vid upprättandet av s k relationsritningar, som visar en byggnads nuvarande utseende, och för projektering av ändringar i byggnaden. I detta hänseende gör HovR:n följande bedömning.

Den bevisning parterna åberopat ger vid handen att någon uttalad branschpraxis i frågan om rätten till sådant utnyttjande inte fanns vid tiden för det påstådda intrånget. Ett av dödsboet åberopat vittne har t o m hävdat att även om den ursprunglige arkitekten inte kan förhindra att den byggnad han ritat ändras, kan han åtminstone försvåra det genom att vägra användningen av ursprungsritningarna. En sådan inställning rimmar illa med vad som nyss anförts om lagstiftarens intresseavvägning mellan upphovsmannen och ägaren.

För att en bestämmelse om rätt för ägaren till en byggnad att ändra den utan samtycke från upphovsmannen inte skall urholkas måste bestämmelsen rimligen ges det innehållet att ägaren också skall ha rätt att använda de ursprungliga ritningarna för att projektera en ändring. I annat fall skulle ägaren vara i händerna på den ursprunglige arkitekten som skulle kunna ställa upp olika mer eller mindre acceptabla villkor för att tillåta att ritningarna används. Ett sådant villkor skulle kunna vara att endast den ursprunglige arkitekten själv fick rita ändringarna av byggnaden, något som i realiteten skulle ge honom en monopolställning, framför allt vid ändringar där kostnaderna för att utföra nya relationsritningar skulle bli oproportionerligt höga. En sådan tillämpning av bestämmelsen kan enligt HovR:ns mening inte ha varit lagstiftarens mening. Den står för övrigt också i strid med de av Juno åberopade nya anvisningarna som arkitekternas organisationer själva utarbetat. HovR:n finner på grund av det anförda och i likhet med TR:n att Junos ändringar i bröderna A:s ritningar inte utgör intrång i upphovsrätten till dessa.

Det återstår att ta ställning till om Junos avlägsnande av bröderna A:s namnstämpel utgör en kränkning av deras ideella rätt.

De av Juno bearbetade ritningarna har tillhandahållits i ett samlat dokument i vars ingress står att läsa: "Byggnaden ritades av bröderna A..." Enligt 3 § upphovsrättslagen skall upphovsmannen anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Att Juno avlägsnat bröderna A:s namn på de enskilda ritningarna har, med hänsyn till vad som anges i det samlade dokumentet, inte medfört någon som helst tvekan om vilka som ursprungligen ritat byggnaden. Tvärtom skulle - vilket Juno gjort gällande - ett bibehållande av namnstämpeln på de enskilda ritningarna felaktigt kunna ge intrycket av att bröderna A också ritat förslagen till ändringar, låt vara att en sådan tveksamhet skulle kunna uteslutas om Junos namn angavs parallellt med bröderna A:s och med en lämplig rubrik som angav att Juno endast bearbetat ritningen. Att så inte skett kan dock enligt HovR:ns mening inte anses innebära att den ursprunglige upphovsmannen inte har angivits på det sätt som 3 § upphovsrättslagen föreskriver. Inte heller i detta avseende föreligger därför något intrång i bröderna A:s upphovsrätt.

Vid dessa förhållanden föreligger inte någon skyldighet för Juno att utge skadestånd.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Dödsboet efter T.A. (ombud advokaten F.R.) sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda talan.

Dödsboet ingav och åberopade i HD ett, med anledning av HovR:ns dom i målet, d 24 april 1992 avgivet yttrande av docenten, t f professorn M.L..

Motparten, som ändrat sin firma till Barbakan Konsult AB, hade försatts i konkurs och konkursboet förklarade sig inte vilja inträda i rättegången. Konkursgäldenären benämns i fortsättningen bolaget. Bolaget bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl. De ritningar av bröderna E. och T.A. till stadshuset i Uppsala som bolaget använt för sitt förslag till ombyggnad av stadshuset är, som underinstanserna funnit, föremål för upphovsrätt. Enligt 2 § 1 st upphovsrättslagen innefattar upphovsrätt - med vissa i lagen angivna inskränkningar - bl a uteslutande rätt att förfoga över verket i ursprungligt eller ändrat skick eller i bearbetning. Av 3 § 1 st upphovsrättslagen framgår att upphovsmannen har rätt att bli namngiven i förbindelse med verket i den omfattning och på det sätt god sed kräver, och enligt andra stycket i samma paragraf får ett verk inte ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks (respekträtten). Vad angår ändringar i ett verk gäller vidare enligt 28 § upphovsrättslagen att den till vilken upphovsrätt överlåtits inte utan avtal därom har rätt att göra ändringar i verket.

Överlåtelse av upphovsrätt till byggnadsverk innebär normalt att upphovsmannen till beställaren överlåter rätten att uppföra en byggnad efter ritningarna. Bolaget har i målet inte påstått, att Uppsala kommun genom uttryckligt avtal förvärvat någon vidare rätt till E. och T.A:s ritningar än vad som nu sagts. Ej heller har bolaget gjort gällande, att det genom sin bearbetning av ritningarna åstadkommit ett nytt och självständigt verk så att bolaget enligt 4 § 2 st upphovsrättslagen ensamt äger upphovsrätten till detta.

Med upphovsrättslagens uppbyggnad - en ensamrätt för upphovsmännen att förfoga över sina verk varifrån vissa i lag särskilt angivna undantag har gjorts i syfte att tillgodose samhälleliga intressen - är det tydligt att det finns endast ett synnerligen begränsat utrymme för domstolarna att i lagen intolka andra inskränkningar än dem som är angivna där. Sådana inskränkningar syns nära nog uteslutna för andra fall än när den uppkomna situationen är atypisk och knappast förutsedd av lagstiftaren samt starka samhällsintressen kan åberopas; regleringen av mer förutsebara fall av konflikt mellan upphovsmännens individuella intressen och motstående intressen måste förbehållas lagstiftaren. (Jfr NJA 1986 s 702.)

En inskränkning i upphovsrätten gäller enligt 13 § upphovsrättslagen för bl a byggnad, som får ändras av ägaren utan upphovsmannens medgivande. Det framgår visserligen inte uttryckligen av förarbetena till 13 §, som i förening med 26 § upphovsrättslagen utgör ett av praktiska överväganden motiverat undantag från respekträtten, att ordet "byggnad" använts för att ange att regeln gäller endast för färdiga byggnader och inte för byggnadsritningar. Det kan dock, som HovR:n anfört, inte råda någon tvekan om att byggnad i detta sammanhang inte innefattar ritningar. På grund härav och då frågan om upphovsmännens rätt till ritningarna knappast kan ha förbisetts av lagstiftaren kan 13 § inte uppfattas så att den innebär den ytterligare inskränkningen av upphovsmännens rätt att ägaren till en byggnad också skulle ha rätt att förfoga över ritningarna för att projektera en ändring.

I likhet med HovR:n finner HD att någon fast branschpraxis i fråga om rätten till sådant utnyttjande inte fanns vid tiden för det påtalade intrånget. Det kan tilläggas, att de av bolaget i detta hänseende åberopade nya anvisningarna som arkitekternas organisationer utarbetat inte är, enligt vad utredningen visar, uttryck för någon därefter utvecklad praxis utan en bland arkitekter omstridd tolkning av upphovsrättslagen.

På grund av det anförda och då bolagets övriga invändningar saknar fog finner HD att bolagets förfogande över E. och T.A:s ritningar utgör intrång i upphovsrätten till dem.

För detta olovliga utnyttjande skall bolaget enligt 54 § 1 st upphovsrättslagen utge skäligt vederlag. Såvitt framkommit i målet är det vanligt förekommande att överenskommelser träffas mellan arkitekter om rätten att få använda de ursprungliga ritningarna för projektering av ändringar i byggnader och att det därvid endast undantagsvis förekommer att ersättning utgår för utnyttjandet. Dödsboet har inte visat, att förekommande ersättningar uppgår till belopp som motsvarar kostnaderna för att göra nya mätningar och upprätta helt nya ritningar; fastmera tyder utredningen på att ersättningarna uppgår till förhållandevis låga belopp. I avsaknad av närmare utredning om vilka ersättningsnormer som tillämpas finner HD att det skäliga vederlaget till dödsboet bör bestämmas till 15 000 kr.

Bolagets intrång får anses ha skett i vart fall av oaktsamhet. Rätt till ersättning för ideell skada föreligger därför enligt 54 § 2 st upphovsrättslagen.

Byggnadsritningar innehåller regelmässigt upphovsmannabeteckningar. Bolagets förfarande att på de s k relationsritningarna och förslagsritningarna avlägsna E. och T.A:s ursprungliga stämpel med namnteckningar och i stället sätta dit sin egen stämpel får därför anses stå i strid med 3 § 1 st upphovsrättslagen. De av bolaget upprättade förslagsritningarna måste till en del anses kränkande för E. och T.A:s konstnärliga egenart (3 § 2 st). Dödsboets ersättning i angivna hänseenden bör skäligen bestämmas till 25 000 kr.

I enlighet med det anförda är dödsboet berättigat till ersättning med sammanlagt 40 000 kr i vederlag och för ideell skada.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken förpliktar HD Barbakan Konsult AB att till dödsboet efter T.A. utge 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 28 mars 1988 tills betalning sker.