NJA 1994 s. 236

C.v.R. förde efter stämning å B.v.R., A.v.R-P. och H.P. vid Jönköpings TR den talan som framgår av TR:ns dom. TR:n (rådmannen Thorelli, tf rådmannen Waren och tingsfiskalen Frick) anförde i dom d 7 dec 1990:

Bakgrund

B.v.R. har tre barn, C.v.R., A.v.R-P. samt K.v.R-P., som är gift med H.P.. År 1951 startade B.v.R. en egen patentbyrå i Jönköping. Under åren fram till 1977 arbetade döttrarna tidvis i patentbyrån. C.v.R. anställdes 1976. Den 1 jan 1977 bildades ett handelsbolag vari B.v.R. och C.v.R. samt K.v.R-P. var bolagsmän. A.v.R-P. vistades vid denna tidpunkt utomlands. År 1983 ombildades handelsbolaget av skattetekniska skäl till ett aktiebolag och B.v.R. Patentbyrå AB (patentbolaget) bildades. B.v.R. och C.v.R. ägde ursprungligen hälften var av aktierna. Hösten 1985 påfordrade B.v.R. att bolaget skulle ombildas så att hans tre barn skulle erhålla en tredjedel var av aktierna i bolaget. C.v.R. ansåg sig inte ha anledning att gå med på detta. Under hösten 1986 hölls en extra bolagsstämma där dessa frågor diskuterades. Några beslut fattades dock inte. Styrelsen i bolaget utgjordes vid denna tidpunkt och fram till d 24 juni 1987 av B.v.R., C.v.R., A.v.R-P. och H.P.. Sedermera överlät B.v.R. genom gåva sina aktier till A.v.R-P. och K.v.R-P.. Detta innebär att aktierna i patentbolaget numera fördelar sig med 50 procent på C.v.R. samt med 25 procent på envar av A.v.R-P. och K.v.R-P.. Den 5 nov 1986 inregistrerade B.v.R., A.v.R-P. och H.P. ett nytt bolag, R och Partner AB (partnerbolaget). Omkring årsskiftet 1986/87 meddelade B.v.R. att "hans" patentombudsuppdrag inte längre skulle handläggas av patentbolaget varefter han under nyårshelgen flyttade flertalet akter, bokföring och vissa kontorsmöbler från patentbolagets lokaler, vilka var inrymda i B.v.R:s bostadsfastighet. Akterna fördes till lokaler som hyrts av partnerbolaget. Vid ett styrelsemöte i patentbolaget d 24 jan 1987 ställde sig en majoritet av patentbolagets styrelse, bestående av B.v.R., A.v.R-P. och H.P., bakom B.v.R:s åtgärd. B.v.R. har i partnerbolaget fortsatt att bedriva den verksamhet han tidigare bedrivit i patentbolaget.

Yrkanden och grunder

C.v.R. har, såsom han slutligen bestämt sin talan, yrkat att B.v.R., A.v.R-P. och H.P. skall förpliktas att solidariskt utge skadestånd till patentbolaget med 2 266 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 15 febr 1990 tills betalning sker. I andra hand har C.v.R. yrkat att de ovan nämnda skall förpliktas att solidariskt utge skadestånd till patentbolaget med 1 555 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 15 febr 1990 tills betalning sker.

B.v.R., A.v.R-P. och H.P. har bestritt yrkandena. Något skadeståndsbelopp har inte vitsordats som skäligt i och för sig. De har vitsordat skäligheten av ränteyrkandet såvitt avser ränta på 1368 000 kr från d 15 febr 1990.

Som grund för käromålet har C.v.R. åberopat följande. B.v.R. har med de båda andra svarandenas godkännande fört bort patentombudsuppdragen från patentbolaget, varigenom han "tömt" patentbolaget på rörelsens tillgångar. Härefter har han fortsatt att tillsammans med A.v.R-P. driva rörelsen i partnerbolaget. De patentombudsuppdrag som B.v.R. bortfört från patentbolaget tillhör bolaget. B.v.R:s åtgärd att bortföra uppdragen för att fortsätta med dessa i ett nybildat och med patentbolaget konkurrerande bolag har stötts av A.v.R-P. och H.P.. Härigenom har B.v.R., A.v.R-P. och H.P. förfarit oaktsamt och är enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen skadeståndsskyldiga gentemot patentbolaget. Det yrkade skadeståndet, som avser fem uteblivna årsvinster 1987-1991, har beräknats med stöd av hjälpregeln i 35 kap 5 § RB. Andrahandsyrkandet har beräknats på motsvarande sätt med reduktion för sk förskottsarvoden om 709 621 kr, vilka patentbolaget fått behålla. Grunden för yrkandet om skadestånd i framtiden är att bolagets rörelse inte kan fortsätta och således inte generera några framtida intäkter.

Som grund för sina bestridanden har B.v.R., A.v.R-P. och H.P. åberopat följande. Patentombudsuppdragen är B.v.R:s personliga uppdrag, vilka patentbolaget inte har någon rätt till. Patentbolaget har endast utgjort ett servicebolag och patentombudsuppdragen har inte varit patentbolagets egendom. Patentbolaget har inte haft rätt att hindra B.v.R. att flytta akterna. Svarandena rådfrågade advokaten B.H.S. om vem uppdragen tillhörde. B.H.S. uppgav att enligt hans uppfattning var uppdragen B.v.R:s personliga, varför B.v.R. hade rätt att ta med sig dem och bolaget inte rätt att vägra lämna ut dem. A.v.R-P. och H.P. kunde därför inte hindra B.v.R. att ta med sig akterna. Om de hade hindrat honom hade de riskerat att bli skadeståndsskyldiga gentemot såväl B.v.R. som hans uppdragsgivare. B.v.R., A.v.R-P. och H.P. har därför inte handlat vårdslöst. Vidare har patentbolaget över huvud taget inte lidit någon skada eftersom patentbolaget dels har fått behålla förskottsarvoden på 709 621 kr och dels har erhållit andra ersättningar från partnerbolaget. Sammanlagt uppgår ersättningarna till ca en miljon kronor. Svarandena hade inte kunnat hindra B.v.R. att sluta att anlita patentbolaget. Om TR:n skulle finna att bolaget lidit skada så föreligger därför ej adekvat kausalitet mellan A.v.R-P:s och H.P:s underlåtenhet att handla och den påstådda skadan. - Om TR:n skulle finna att svarandena är skadeståndsskyldiga finns det skäl att helt sätta ned skadeståndet med stöd av bestämmelserna i 15 kap 4 § aktiebolagslagen. Beträffande beräkningen av yrkat skadestånd bestrids att skadestånd kan utdömas såvitt avser framtida förhållanden. Sakframställningar

Till utvecklande av sin talan har parterna anfört.

C.v.R.: Han utbildade sig i Tyskland till s k diplomingenjör, vilket motsvarar en svensk civilingenjörsexamen. Efter 1977 arbetade han heltid i handelsbolaget. Av stiftelseurkunden i patentbolaget framgår att B.v.R. och C.v.R. var stiftare i bolaget och att de tecknade hälften var av aktierna. Enligt bolagsordningen skulle bolaget driva patentbyrå jämte därmed förenlig verksamhet. Patentbolaget hade huvudsakligen tyska uppdragsgivare. Ett patentombud ger in och bevakar ärenden till patent- och registreringsverket (PRV). Hans påstående att patentuppdragen tillhör patentbolaget stöds av det sätt på vilket ansökningarna handlagts. Då en patentansökan kommit in har den diarieförts. Översättare har anlitats. Därefter har ansökningen getts in till PRV. Endera B.v.R. eller C.v.R. har registrerats som ombud hos PRV. Vem som uppgetts som ombud har berott på vem av dem som undertecknat ansökan. Arvodena från uppdragsgivarna har gått in på ett konto i Skandinaviska Enskilda Banken i patentbolagets namn. Kontot har disponerats av bolaget. C.v.R. och B.v.R. har tagit ut lika mycket i lön från bolaget. Patentbolaget har svarat för samtliga löpande kostnader. I patentbolagets årsredovisning för år 1985 har under skulder och eget kapital upptagits en post "förskott grundarvoden" med 709 621 kr per d 31 dec 1985. Bakgrunden till denna post är att bolaget tagit ut ett arvode i förskott från uppdragsgivarna då bolaget fått uppdraget. Detta arvode har avsett ersättning för bevakning av ärendet under den återstående patenttiden. Den del av dessa arvoden som avsåg återstående patenttid skuldfördes i bolaget under posten "förskott grundarvorden". Det är riktigt att B.v.R., A.v.R-P. och H.P. låtit patentbolaget behålla 709 612 kr. - Det kom som en överraskning för C.v.R. när B.v.R. ställde krav på att syskonen skulle likställas i aktiebolaget. Med hänsyn till sitt engagemang i patentbolagets verksamhet ansåg C.v.R. att han inte hade någon anledning att gå med på detta krav. Patentbolagets styrelse sade upp C.v.R. och hans fru A-C.v.R. från deras anställningar per d 1 jan 1987 med sex månaders lön. Som grund för uppsägningarna angavs att B.v.R. från den dagen "anlitar ett nytt bolag för handläggning av sina uppdrag". I ett beslut att driva rörelse - i detta fall en patentbyrå - i handelsbolagsform ligger ett ömsesidigt löfte mellan delägarna om att de personliga arbetsprestationerna skall utföras för handelsbolagets räkning, allt givetvis under förutsättning att avtal av annan innebörd inte upprättats, men så har ej skett här. Med detta handelsbolag som grund har B.v.R. och C.v.R. övergått till att driva verksamheten i aktiebolagsform. Det måste då vara helt verklighetsfrämmande att en av de ursprungliga handelsbolagsmännen med omedelbar verkan skall kunna ändra synsätt och betrakta erhållna uppdrag som -personliga". Distinktionen "personliga uppdrag" och "företagsuppdrag" kan väl ha betydelse för bedömningen av vissa uppdragsrättsliga frågor i förhållandet mellan en patenthavare (sökande) och ett patentombud. I den bolagsrättsliga relationen mellan delägarna i ett patentbyråaktiebolag kan denna distinktion däremot inte tillmätas någon betydelse. Om såsom i detta fall erhållna uppdrag hanterats och redovisats i bolaget, ingår uppdragen - "personliga" eller inte - i bolagets rörelse på sådant sätt att en delägare inte mot annan delägares bestridande kan ta uppdragen ur bolaget. Detta gäller oavsett om en majoritet av bolagets styrelse ställer sig bakom åtgärden eller ej. Det av B.v.R. (och styrelsemajoriteten) använda uttrycket "mina uppdrag" hade kunnat förstås om B.v.R:s inställning hade varit att han drivit egen patentbyråverksamhet i form av enskild firma och utnyttjat B.v.R. Patentbyrå AB som ett servicebolag åt denna firma. En sådan konstruktion hade dock förutsatt ett avtal mellan den enskilda firman och bolaget. Något sådant avtal föreligger inte.

Av patentbolagets årsredovisningar framgår att rörelseresultatet före avskrivningar i B.v.R. Patentbyrå AB utgjort 445 401 kr under 1984, 525 896 kr under 1985 och 1 106 396 kr under 1986. Resultatet under 1986 är inte rättvisande, eftersom detta påverkats positivt av upplösning av tidigare års reserverade medel avseende förskotterade arvoden. Ett genomsnittligt årsresultat före avskrivningar kan därför beräknas till 500 000 kr, vilket motsvarar 41 667 kr i månaden eller för den tid som förflutit sedan B.v.R. bortförde uppdragen från bolaget (18 mån X 41667 kr=) 750 000 kr. Av årsredovisningarna för 1985 och 1986 framgår att rörelseresultatet före avskrivningar i B.v.R. Patentbyrå AB utgjort 445 000 kr under 1984, 526 000 kr under 1985 och - efter reduktion för upplösningen av förskotterade grundarvoden - (1106 000 - 709 000 =) 397 000 kr under 1986. Det genomsnittliga årsresultatet under de tre år som föregått "tömningen" av bolaget kan således beräknas till

(445 000 + 526 000 + 397 000) = 456 000 kr.

-----------------------------

3

Allt talar för att bolaget, om det fått behålla sin patentbyråverksamhet, skulle ha uppvisat ett sådant resultat under åtminstone 5-10 år framöver. Med stöd av det anförda och under åberopande av hjälpregeln i 35 kap 5 § RB hävdar C.v.R. att svarandena bör åläggas att utge skadestånd till bolaget med i vart fall de fem årsvinster som enligt den anförda beräkningen skulle ha belöpt på tiden 1987-1991. De årsvinster som belöper på framtiden, dvs avser åren 1990 och 1991, bör därvid nuvärdediskonteras med en beräknad realränta om tre procent (jfr NJA 1986 s 272). - - -

B.v.R., A.v.R-P. och H.P.. B.v.R. kom till Sverige som flykting från Estland. Där hade han bedrivit patentbyråverksamhet. År 1951 startade han en patentbyrå i Jönköping och drev den i sitt namn. Då handelsbolaget bildades var dess uppgift att för B.v.R:s räkning ombesörja handläggandet av hans patentuppdrag. Aktiebolagsbildningen skedde uteslutande av skatteskäl och patentbolagets uppgift var att på samma sätt som tidigare skett i handelsbolaget handlägga B.v.R:s patentuppdrag. Patentbolaget övertog handelsbolagets tillgångar utan att K.v.R-P. tillgodoräknades ersättning för sin andel i handelsbolaget. Redan när patentbolaget bildades var det B.v.R:s avsikt att aktierna i bolaget på sikt skulle delas lika mellan barnen. B.v.R. förde aldrig över sina uppdrag till patentbolaget som enbart var ett servicebolag. Patentuppdragen har ställts till B.v.R. personligen. Därefter har fullmaktsformulär in blanco översänts till uppdragsgivaren. Sedan fullmaktsformulären återkommit, undertecknade av uppdragsgivaren, har formuläret kompletterats med angivande av såväl B.v.R. som C.v.R. som ombud. Ansökan till PRV har därefter undertecknats av antingen B.v.R. eller C.v.R.. Att PRV har noterat den som undertecknat ansökningen som ombud beror endast på PRV:s rutiner och saknar rättslig betydelse i detta sammanhang. Uppdragsgivarna, som huvudsakligen kom från Tyskland, visste inte att det fanns ett servicebolag. I Tyskland kan endast fysiska personer vara patentombud. B.v.R. var ensam ansvarig gentemot uppdragsgivarna för uppdragens utförande. Det har inte förekommit någon korrespondens mellan patentbolaget och uppdragsgivarna, utan korrespondensen med dem skedde i B.v.R:s eget namn och på korrespondenspapper med hans namn. Patentbolagets namn har endast förekommit på korrespondenspapper i de fall då B.v.R. delegerat sina uppdrag till ombud i exempelvis Finland eller Norge. För det fall att C.v.R. har undertecknat några skrivelser så har han enbart gjort det för B.v.R:s räkning. På grund av en uppgörelse mellan B.v.R. och C.v.R. sattes samtliga arvoden för uppdrag in på ett konto i S-E-Banken i patentbolagets namn. Under sommaren 1985 försökte B.v.R. få till stånd ett samarbete mellan honom, C.v.R., A.v.R-P. och K.v.R-P.. Syftet var att ombilda patentbolaget så att barnen skulle bli ägare till en tredjedel vardera. B.v.R. upprättade en promemoria härom d 31 juli 1985. C.v.R. ville inte medverka till en sådan ombildning. När A.v.R-P. under hösten 1985 hade kommit tillbaka till Sverige och börjat arbeta i bolaget, påfordrade B.v.R. att bolaget skulle ombildas. Då C.v.R. motsatte sig detta blev samarbetssvårigheterna mellan far och son alltmer påtagliga. B.v.R. ansåg inte att C.v.R. var kompetent att sköta en patentbyrå. H.P., som tidigare inte varit verksam i bolaget, valdes in i styrelsen i bolaget i juni 1986. Han uppbar inte någon ersättning för sitt uppdrag. Avsikten med styrelseuppdraget var att han skulle försöka medla mellan B.v.R. och C.v.R. och få till stånd ett samarbete. Detta lyckades H.P. dock inte med. Samarbetssvårigheterna tilltog, det blev tom dagliga slagsmål om den post som kom till patentbolaget. Till sist blev det omöjligt att fortsätta ett samarbete. B.v.R. meddelade då styrelsen att han inte längre ämnade anlita patentbolaget som ett servicebolag och att han avsåg att hämta sina uppdrag från bolagets kontor. Styrelsen, som inte ansåg att de kunde hindra B.v.R., beslöt att lämna ut uppdragen till honom. Anledningen härtill var att styrel-

sen ansåg att uppdragen var B.v.R:s personliga. B.v.R. var inte bunden att anlita ett bolag som han inte kände förtroende för. Om TR:n finner att patentbolaget har lidit skada skall ett eventuellt skadestånd reduceras med det belopp som bolaget redan har gottgjorts. B.v.R. tog inte med sig samtliga uppdrag utan de som var C.v.R:s personliga lämnades kvar. Därutöver hade C.v.R. fått vissa uppdrag med anledning av att han tillskrivit B.v.R:s uppdragsgivare och försökt få dem att anlita C.v.R. i stället för B.v.R.. Flertalet av dessa uppdragsgivare reagerade negativt och vände sig till B.v.R., medan några dock började anlita C.v.R.. När patentbolagets verksamhet i praktiken upphörde d 31 dec 1986 intäktfördes i bokslutet per d 31 dec 1986 kvarvarande del av de tidigare skuldförda grundarvodena (709 621 kr). I årsredovisningen för 1986 har under posten "förskott grundarvoden" inte upptagits något belopp per d 31 dec 1986. Under 1986-87 fortsatte emellertid uppdragen som härrörde från patentbolaget att bevakas i partnerbolaget. Grundarvodena för 1986 uppgår till ca 250 000 kr. Dessa har patentbolaget gottgjorts. Vidare har B.v.R. utbetalat 128 577 kr till patentbolaget. Detta belopp avser dels ersättning med 41 247 kr för arbeten som utförts under 1986 men som fakturerats under 1987, dels ersättning med 85 585 kr för arbeten som utförts under 1986 och 1987 och fakturerats 1987. Vidare avser beloppet ersättning med 1 745 kr för diverse inventarier och material som B.v.R. hade tagit med sig. Sammanlagt har således patentbolaget gottskrivits ca en miljon kronor. Dessutom skall beaktas att bolaget har kontanta medel som genererar ränteintäkter. Patentbolaget är på grund härav överkompenserat. - B.v.R., A.v.R-P. och H.P. har inte förfarit oaktsamt. Innan beslutet att lämna ut uppdragen togs, kontaktades B.H.S. och tillfrågades vem han ansåg att uppdragen tillhörde. B.H.S. upplyste härvid styrelsen att enligt hans uppfattning var uppdragen B.v.R:s personliga uppdrag, varför bolaget inte hade rätt att vägra att lämna ut dessa till honom. A.v.R-P. och H.P. var därför vid beslutsfattandet bl a tvingade att beakta, att om bolaget vägrade lämna ut uppdragen kunde bolaget ådraga sig skadeståndsskyldighet gentemot B.v.R.. Vidare var situationen sådan att bolaget inte skulle kunna fortsätta att företräda uppdragsgivarna utan B.v.R:s medverkan, eftersom bolaget inte hade någon fullmakt från dessa. Uppdragsgivarna är utländska sökande som givit privatpersonen B.v.R. i uppdrag att företräda dem och de kände inte till patentbolaget. Att under dessa förhållanden vägra lämna ut uppdragen till den person uppdragsgivarna anlitat, dvs B.v.R., ansåg styrelsen vara felaktigt, eftersom det är uppdragsgivarna och inte styrelsen i ett bolag, som uppdragsgivarna inte känner till, som bestämmer över vem de vill anlita. Patentbolaget kunde därför inte heller kräva att uppdragsgivarna skulle utse bolaget som ombud i stället för B.v.R.. Enligt de etiska reglerna för europapatentombud är ett tidigare ombud skyldigt att överlämna dokument till det nya patentombudet för det fall att en uppdragsgivare önskar anlita ett nytt patentombud. A.v.R-P. och H.P. beaktade även att uppdragsgivarna, om uppdragen inte lämnades ut till B.v.R., skulle kunna komma att rikta skadeståndsanspråk gentemot patentbolaget för dess vägran att lämna ut uppdragen eller för patentbolagets oförmåga att bevaka uppdragen. Styrelsen befann sig således i en mycket besvärlig situation. Efter att ha beaktat vad som nu anförts beslutade styrelsen att lämna ut uppdragen till B.v.R..

C.v.R. har genmält: I samband med aktiebolagsbildningen träffades inte något avtal mellan honom och B.v.R. om att aktierna på sikt skulle fördelas mellan barnen. Ej heller gav B.v.R. uttryck för att detta var hans önskemål. B.v.R. gjorde inte heller någon reservation för att bolaget skulle vara ett servicebolag. Ej heller har det fungerat som ett sådant. Det var inte fler än fem uppdrag som B.v.R. lämnade över till C.v.R.. Eftersom B.v.R. har "sugit över" de gamla uppdragsgivarna till partnerbolaget har det varit omöjligt för patentbolaget att fortsätta att bedriva någon verksamhet. C.v.R. bestrider att bolaget har tillgodogjorts mer än de förskotterade grundarvodena om 709 621 kr. Den 31 dec 1983 upptogs de förskotterade grundarvodena till 648 008 kr, d 31 dec 1984 till 691621 kr. Det hade krävts en enorm volymökning för att få förskotterade grundarvoden om ca 250 000 kr per d 31 dec 1986.

Domskäl.

C.v.R. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med revisorn S.B..

Som skriftlig bevisning har C.v.R. åberopat stiftelseurkund, bolagsordning, redovisning för B.v.R. Patentbyrå AB d 26 juli-d 31 dec 1983, årsredovisningar för 1985 och 1986, resultaträkningar för 1986/1987, 1988 och 1989, styrelseprotokoll d 24 jan 1987 (domsbilaga), utdrag ur registreringstidning för mönster, föreläggande från PRV samt diverse korrespondens. (Domebilagan här utesluten; red:s anm.)

B.v.R., A.v.R-P. och H.P. har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själva.

Som skriftlig bevisning har B.v.R., A.v.R-P. och H.P. åberopat ett flertal brev från olika uppdragsgivare, fullmakter, betalningsavier, brev från advokaten B.H.S., PM upprättade av B.v.R. d 31 juli och d 6 okt 1985 samt sammanställning av grundarvoden.

TR:ns bedömning

Äganderätten till patentombudsuppdragen

Det framgår av B.v.R:s, A.v.R-P:s och H.P:s uppgifter att uppdragen huvudsakligen lämnats till B.v.R. personligen. Av detta kan emellertid inte dras några slutsatser om vad som gällt i förhållandet till patentbolagets verksamhet.

Det avgörande vid bedömningen av om patentombudsuppdragen tillhör B.v.R. personligen eller bolaget är den interna bolagsöverenskommelsen mellan B.v.R. och C.v.R.. B.v.R., A.v.R-P. och H.P. har inte förmått visa att C.v.R. och B.v.R. när patentbolaget bildades träffat en överenskommelse om att bolaget enbart skulle fungera som ett servicebolag. Genom bildandet av patentbolaget övertog detta handelsbolagets tillgångar och skulder. Enligt bolagsordningen skulle bolaget driva patentbyrå och därmed förenlig verksamhet. I årsredovisningarna för patentbolaget har arvoden från erhållna uppdrag redovisats. Dessa förhållanden styrker att patentombudsuppdragen tillförts bolaget.

Patentombudsuppdragen har således tillhört patentbolaget och B.v.R. har som anställd inte ägt att utan patentbolagets tillåtelse ta hand om akterna och därmed patentombudsuppdragen.

Skadeståndsskyldighet

Det är ostridigt att B.v.R. bortförde flertalet uppdrag som redovisades i aktiebolaget och att B.v.R., A.v.R-P. och H.P. genom styrelsebeslutet d 24 jan 1987 godkände detta.

Genom detta handlande har B.v.R., A.v.R-P. och H.P. berett B.v.R. en fördel till nackdel för patentbolaget genom att förväntade intäkter uteblivit för bolaget.

Enligt TR:ns bedömning är skadan, utebliven intäkt för bolaget, en förutsebar effekt av B.v.R:s åtgärd att bortföra uppdragen och styrelsens beslut att godkänna detta handlande.

För att skadeståndsansvar skall inträda enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen skall visas att svarandena inte har iakttagit den omsorg som krävs av en syssloman eller uppdragstagare i allmänhet, varvid oaktsamhetsbedömningen följer allmänna skadeståndsrättsliga principer.

Till försvar för sitt handlande har B.v.R., A.v.R-P. och H.P. under partsförhören uppgivit följande. Situationen blev till sist ohållbar eftersom C.v.R. vägrade att samarbeta och diskutera problemen. Det gick så långt att B.v.R. och C.v.R. gick till handgripligheter, när de bråkade om posten. De anhöriga fruktade för B.v.R:s hälsa. Det fanns helt enkelt inte någon annan lösning på problemen än att föra bort uppdragen och bilda ett nytt bolag som kunde slutföra dessa. Innan beslut fattades rådgjorde de med B.H.S.. H.P. rådgjorde dessutom med en bolagsjurist, som lämnade samma besked som B.H.S..

Av B.v.R:s, A.v.R-P:s och H.P:s uppgifter framgår således att de under lång tid på olika sätt försökt komma till rätta med de problem som rådde inom patentbolaget och att situationen till sist blev ohållbar. Det var därför nödvändigt för styrelsen att vidta åtgärder. Samarbetet mellan far och son kunde inte fortsätta. När styrelsen sammanträdde d 24 jan 1987 hade B.v.R. redan slutat i patentbolaget. Styrelsen kunde inte hindra att han fortsatte verksamheten i partnerbolaget och stod därför inför uppgiften att bestämma på vilket sätt patentombudsuppdragen i fortsättningen skulle avslutas. C.v.R. har hävdat att styrelsen i det läget skulle ha förmått B.v.R. att återlämna ärendena och att patentbolaget sedan skulle försättas i likvidation. Det framgår också av protokollet från styrelsesammanträdet d 24 jan 1987 att styrelsen rekommenderade att nästa ordinarie bolagsstämma skulle fatta ett sådant beslut. En likvidation skulle emellertid inte lösa frågan om vem som skulle slutföra uppdragen. Frågan är då om styrelsens beslut att i praktiken överlåta patentombudsuppdragen till B.v.R. innebär att de gjort sig skyldiga till oaktsamhet. Vad först gäller B.v.R. har han handlat i den fasta förvissningen att uppdragen var hans personliga och att sonen C.v.R. dessutom inte var kompetent att fortsätta och fullfölja dessa. Av A.v.R-P:s och H.P:s uppgifter framgår att de gjort noggranna överväganden i fråga om äganderätten till patentombudsuppdragen och huruvida deras agerande respektive underlåtenhet att agera skulle kunna medföra skadeståndsskyldighet i olika avseenden. TR:n anser att de har haft fog för sin bedömning att patentbolaget eller styrelsen kunde ådraga sig skadeståndsansvar på det sätt som de befarade.

Frågan om patentombudsuppdragen tillhörde B.v.R. eller patentbolaget är svårbedömd. Med beaktande av dels de råd som svarandena fick från B.H.S., dels B.v.R:s erfarenhet och långvariga verksamhet som patentombud och dels att flertalet fullmakter lämnats till B.v.R., har svarandenas åtgärd att lämna över patentombudsuppdragen från patentbolaget till B.v.R. varit försvarlig. Vid bedömningen om svarandena gjort sig skyldiga till oaktsamhet måste också beaktas att patentbolaget fick behålla samtliga förskottsarvoden och även fick viss ersättning för de uppdrag som partnerbolaget slutförde. TR:n finner således inte styrkt att svarandena förfarit oaktsamt. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

C.v.R. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan, varvid han framhöll att det i andra hand yrkade beloppet rätteligen skulle vara 155 7000 kr.

B.v.R., A.v.R-P. och H.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Sjögreen och Olsson, referent, hovrättsassessorn Toijer och t f hovrättsassessorn Runeson) anförde i dom d 30 okt 1991: HovR:ns domskäl. I HovR:n är ostridigt att patentbolagets genomsnittliga resultat för åren 1984, 1985 och 1986 var 456 000 kr. Parterna har också förklarat sig vara överens om att de inbetalningar som B.v.R. och medparter gjort till patentbolaget för arbete som utförts på uppdragen år 1986 och år 1987 - respektive 41 247 kr och 85 585 kr - men fakturerats år 1987 samt ersättning för inventarier mm, 1 745 kr, saknar betydelse för storleken av ett eventuellt skadestånd.

I litteraturen (Hellner, Speciell avtalsrätt II, s 175 f anförs att det kan vara lämpligt att skilja mellan personliga uppdrag och företagsuppdrag. Någon principiell skillnad mellan dessa båda typer kan dock knappast urskiljas och gränserna är flytande. Som exempel på personliga uppdrag anges bl a uppdrag till advokater. Enligt HovR:ns bedömning får även uppdrag till patentombud hänföras till gruppen personliga uppdrag. Vid personliga uppdrag skall en utpekad person utföra uppdraget även om han kan överlåta en del av arbetet till en medhjälpare eller tom anlita fristående företagare.

Vad nu anförts hindrar inte att ett personligt uppdrag anses mottaget på ett handelsbolags eller aktiebolags vägnar. Problemet behandlades - närmast med en skadeståndsrättslig utgångspunkt - i samband med införandet av möjligheten att driva advokatverksamhet i aktiebolagsform (prop 1977/78:2 s 15 ff). Departementschefen framhöll där att det förhållandet att en advokatrörelse drivs i aktiebolagsform inte utan vidare innebär att alla uppdrag som en advokat åtar sig inom bolagets verksamhet också skall anses mottagna på bolagets vägnar och därmed medföra ekonomiskt skadeståndsansvar för bolaget. I stället fick man, anfördes det, skilja mellan olika typfall och utgå från vad som redan tidigare ansågs gälla när advokatrörelse drevs som handelsbolag. Har en advokat, som är delägare i ett sådant bolag, uttryckligen eller underförstått mottagit ett uppdrag på bolagets vägnar, ansvarar bolaget och bolagsmännen också för de ekonomiska förpliktelser som kan följa med uppdraget. Vissa uppdrag, anförde departementschefen, var emellertid av så utpräglat personlig karaktär att något ansvar inte kunde anses åvila bolaget för den händelse advokaten inte skulle ta tillvara sin klients intressen. Närmast gällde detta när advokaten mottagit uppdraget genom myndighetsförordnande, t ex som konkursförvaltare eller offentlig försvarare. Däremot hindrade den omständigheten att endast fysisk person enligt 12 kap 2 § RB kan uppträda som ombud i tvistemål, enligt departementschefen, inte att advokaten mottagit uppdraget på bolagets vägnar.

Enligt HovR:ns mening bör motsvarande synsätt kunna anläggas när en patentbyrå drivs i bolagsform och det skall framhållas att det i svensk rätt inte föreligger hinder mot att ett handelsbolag eller ett aktiebolag uppträder som patentombud.

B.v.R., C.v.R. och K.v.R-P. bildade år 1977 ett handelsbolag för drivande av patentbyrå. År 1983 ersattes handelsbolaget av ett aktiebolag - patentbolaget - i vilket till en början B.v.R. och C.v.R. ägde vardera hälften av aktierna. Enligt 3 § bolagsordningen skulle bolaget driva patentbyrå jämte därmed förenlig verksamhet.

Lika med TR:n finner HovR:n att det får anses styrkt att uppdragen huvudsakligen lämnats till B.v.R.. Det är emellertid också ostridigt att alla patentärendena handlagts först i handelsbolaget och därefter i patentbolaget, att patentbolaget uppburit alla intäkter och svarat för alla kostnader inklusive lön till B.v.R. och C.v.R. samt att bolaget haft rätt till den del av arvodena som inarbetats under år 1986 men fakturerats först senare. Dessa faktiska förhållanden talar för att patentbolaget, som också anges i bolagsordningen, drivit patentbyråverksamhet och inte serviceverksamhet åt en av B.v.R. som enskild firma driven patentbyrå. Att det skulle föreligga ett uttryckligt muntligt eller skriftligt avtal mellan bolaget och B.v.R. med denna innebörd har heller inte ens påståtts. Mot bakgrund av det anförda finner HovR:n att B.v.R. underförstått måste anses ha mottagit uppdragen först på handelsbolagets och därefter på aktiebolagets vägnar. B.v.R. har därför, som TR:n funnit, inte ensidigt ägt förfoga över uppdragen. Varken det förhållandet att K.v.R-P. vid ombildningen till aktiebolag inte synes ha erhållit någon ersättning för sin andel i handelsbolaget eller att det stått huvudmannen fritt att när som helst återkalla uppdragen och anlita ett nytt ombud föranleder härvidlag någon annan bedömning.

Det är ostridigt i målet att B.v.R. kring årsskiftet 1986/1987 flyttade samtliga akter utom fem från patentbolagets till partnerbolagets lokaler. Åtgärden sanktionerades av B.v.R., A.v.R-P. och H.P. på styrelsemötet d 24 jan 1987 och möjligheten av ett sådant handlande synes ha diskuterats redan under hösten 1986. Då införskaffades också partnerbolaget vilket ägdes till lika delar av B.v.R., A.v.R-P. och K.v.R-P.. Det får anses utrett att i vart fall under år 1986 förelåg allvarliga samarbetssvårigheter mellan B.v.R. och C.v.R.. Även med beaktande härav är det enligt HovR:ns bedömning uppenbart att uppdragen inte flyttades från patentbolaget till partnerbolaget i patentbolagets intresse. Genom åtgärden berövades patentbolaget den klientstock som utgjorde grunden för dess verksamhet. Lika med TR:n finner HovR:n att B.v.R:s, A.v.R-P:s och H.P:s ställningstagande d 24 jan 1987 varit ägnat att skada patentbolaget och att skada varit en förutsebar effekt av deras agerande.

För att skadeståndsansvar skall inträda enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen krävs att B.v.R., A.v.R-P. respektive H.P. handlat oaktsamt. De har gjort gällande att så inte är fallet och till stöd för sin ståndpunkt uppgivit att de var övertygade om att B.v.R. hade rätt att förfoga över uppdragen samt att de fått denna uppfattning bekräftad efter konsultation med bl a advokat Bengt S. HovR:n har tidigare konstaterat att denna uppfattning objektivt sett var felaktig. På ett annat rättsområde, frågan om ansvar och återbetalningsskyldighet enligt uppbördslagen, har i rättsfallet NJA 1985 s 13 ansetts att grov vårdslöshet inte förelegat när den tilltalade följt ett felaktigt råd från en advokat. Motsvarande kan emellertid inte utan vidare anses gälla på det nu aktuella rättsområdet, där krav heller inte uppställs på att oaktsamheten skall vara kvalificerad. Det skulle också framstå som stötande om styrelseledamöter utan ansvar, till skada för bolaget, kunde berika sig själva eller någon i vars ställe de är. I förevarande fall har uppdragen sålunda förts över till partnerbolaget som till lika delar ägs av B.v.R., A.v.R-P. och K.v.R-P.. H.P. har själv uppgett att han representerade sin hustru i patentbolagets styrelse och någon anledning att se annorlunda på hans agerande föreligger inte. HovR:n finner således att B.v.R., A.v.R-P. och H.P. handlat oaktsamt i sitt uppdrag som ledamöter i patentbolagets styrelse. De är därför skyldiga att solidariskt ersätta den skada som uppkommit.

B.v.R. och medparter har bestritt att deras åtgärder orsakat patentbolaget skada eller i vart fall större skada än som kompenserats genom att patentbolaget fått behålla samtliga förskottsarvoden. C.v.R. å andra sidan har gjort gällande att patentbolaget orsakats skada motsvarande fem års bortfall av ett genomsnittligt årsresultat samt att avräkning inte skall ske för förskotten.

HovR:n har ovan funnit att B.v.R., A.v.R-P. och H.P. solidariskt skall utge skadestånd till patentbolaget med 680 000 kr. Såvitt framkommit har den skada som drabbat patentbolaget motsvarats av en vinst för partnerbolaget till vilket uppdragen förts. Partnerbolaget ägs till lika delar av B.v.R., A.v.R-P. och H.P:s hustru K.v.R-P.. Redan på grund härav finner HovR:n att det inte finns skäl för jämkning av skadeståndet.

HovR:ns domslut.

B.v.R. och A.v.R-P. (ombud för båda advokaten B.H.S.) samt H.P. (ombud advokaten A.F.) sökte revision och yrkade, såvitt gällde huvudsaken, att HD skulle ogilla C.v.R:s talan.

C.v.R. (ombud advokaten S.L.) bestred ändring.

HD meddelade, såvitt angick huvudsaken, prövningstillstånd i frågan, huruvida skadeståndsskyldighet i och för sig förelåg för B.v.R. och medparter enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen, och förklarade frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt vilande.

Svenska Patentombudsföreningen, som av HD beretts tillfälle att avge yttrande i målet, anförde i yttrande d 3 juni 1993 bl a:

5. Rådighet över akten

Klienten i betydelsen uppdragsgivaren råder över det immateriella innehållet i akten. Det är han som har beslutanderätt över hur patentkrav skall formuleras och vilka klasser en varumärkesansökning skall omfatta. Det är också han som bestämmer om ärendet skall flyttas till en annan byrå och vem som skall sköta ärendet när två delägare i en byrå beslutar sig för att skiljas åt.

Äganderätten till den fysiska akten för ärendet tillkommer däremot byrån med undantag för sådana handlingar som uppdragsgivaren har lämnat som underlag eller liknande. Det är uppenbart att byrån kan behöva säkra originalhandlingar i sina akter såsom bevisning mot påståenden från uppdragsgivarens sida att felaktigheter skulle ha begåtts. Byrån måste därför kunna vägra att lämna ifrån sig sin egen akt.

Å andra sidan är det internationell praxis att byrån är skyldig att tillhandahålla kopior av relevant aktmaterial åt uppdragsgivaren. Oftast tillställs uppdragsgivaren fortlöpande kopior av akthandlingarna. I de fåtaliga fall där ett ärende flyttas till en annan byrå kan således den avlämnande byrån vägra att lämna över sin originalakt men inte att förse den övertagande byrån eller uppdragsgivaren med erforderliga kopior. Det förekommer dock i och för sig att originalakten lämnas till den övertagande byrån.

Vems klientstock?

Enligt föreningens synsätt, som i och för sig har en väsentlig grund i att nästan alla medlemmar saknar erfarenhet av att en patentbyrå drivs i annan form än som aktiebolag, ligger det närmast till hands att anse att aktiebolagets och det tidigare handelsbolagets roll i sammanhanget är att bolaget har blivit uppdragstagare för ärenden som B.v.R. har uppdragit åt det att ombesörja.

Därmed torde B.v.R. ha haft rätt att när som helst, om inte annat uttryckligen avtalats, avsluta ett ärende hos bolaget på vilket stadium som helst. I enlighet med det som redovisats ovan i avsnittet om rådighet över akter är det föreningens uppfattning att B.v.R. relativt bolaget haft rådigheten över det immateriella innehållet i akterna medan bolaget haft äganderätten till och rådigheten över de fysiska akterna i den mån de skapats inom bolaget men inte över originalkorrespondens mellan B.v.R. och dennes uppdragsgivare.

Att såsom HovR:n anse att B.v.R. har mottagit uppdragen på bolagets vägnar framstår för föreningen som helt främmande med hänsyn till att bolagets existens aldrig har bragts till uppdragsgivarnas kännedom.

Ett högst väsentligt kriterium för en uppdragsgivare vid val av uppdragstagare för patent- och varumärkesärenden m m är att han kan lita på att uppdraget blir utfört på ett riktigt sätt. Uppdragsgivarna har i det här fallet litat på B.v.R. och vänt sig till honom - inte till ett bolag, vars existens var helt okänd. När uppdragsgivarna i sinom tid fått reda på brytningen mellan B.v.R. och bolaget har de enligt domstolarnas redovisning i samtliga fall utom fem valt att stanna hos B.v.R.. Mot denna bakgrund är HovR:ns slutsats att bolaget skulle ha berövats sin klientstock genom B.v.R:s åtgärder oförståelig.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

HD (JustR:n Vängby, Sterzel och Danelius, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Vid uppdrag att utföra ett arbete som förutsätter särskilda kunskaper eller särskild skicklighet vill uppdragsgivaren ofta själv välja och träffa avtal med den person som skall utföra arbetet. Det finns alltså ett starkt personligt element i ett sådant uppdragsförhållande, och detta gäller även om den person som utför uppdraget gör detta som ett led i ett bolags verksamhet. Det kan i sådana fall vara oklart om uppdragstagaren i juridisk mening är den person som utför arbetet eller det företag inom vilket han är verksam (jfr NJA 1973 s 42).

Emellertid kan även den, som självständigt åtar sig uppdrag i förhållande till vissa uppdragsgivare men som samtidigt är delägare i eller på annat sätt knuten till ett bolag, ha förbundit sig gentemot bolaget eller delägare i detta att låta det ekonomiska värdet av sina uppdrag ingå som en del av bolagets tillgångar och att inte skada bolaget genom att åtaga sig uppdrag utanför bolaget.

De rättsliga konsekvenserna av att uppdragsverksamhet bedrivs i form av ett aktiebolag måste bedömas i varje särskilt fall med ledning av vad som avtalats i samband med bolagets bildande eller senare under bolagets bestånd. I avsaknad av avtal måste dessa konsekvenser fastställas med ledning av andra omständigheter såsom verksamhetens allmänna karaktär och utformning.

När det i förevarande fall gäller att avgöra om B.v.R. brutit mot sina förpliktelser gentemot patentbolaget kan föga vägledning hämtas ur bolagets bolagsordning, vari verksamhetens syfte helt allmänt anges vara att driva patentbyrå jämte därmed förenlig verksamhet. Det har inte gjorts gällande att något annat avtal som kan vara av betydelse i detta sammanhang har ingåtts mellan delägarna i bolaget eller mellan B.v.R. och bolaget. Bedömningen måste därför grundas på andra omständigheter.

B.v.R. hade sedan 1951 bedrivit egen verksamhet som patentombud, och det var denna av honom upparbetade verksamhet som sedan 1977 fortsatte inom ett handelsbolag och sedan 1983 inom patentbolaget. Alla de uppdrag som tvisten gäller hade lämnats till B.v.R. personligen. Det var också som regel B.v.R. personligen som under uppdragstiden upprätthöll kontakten med uppdragsgivarna. I själva verket spelade bolaget utåt en undanskymd roll. Dess firma förekom inte på brevpapper och fakturor. Uppdragsgivarna tycks för övrigt i allmänhet inte ens ha varit medvetna om bolagets existens.

Av det anförda följer att det överhuvudtaget inte kan anses ha uppkommit något rättsförhållande mellan patentbolaget och de ifrågavarande uppdragsgivarna och att det var B.v.R. som gentemot dessa ensam bar det juridiska ansvaret för att uppdragen utfördes i enlighet med träffade överenskommelser.

Det kan vidare anmärkas att det i stort sett var B.v.R. som vid fullgörande av uppdragen utförde det mest kvalificerade arbetet. Inom patentbolaget framstår han som den ojämförligt mest kunnige och erfarne i fråga om handläggningen av patentärenden och som en garant för att uppdragen kunde utföras på ett tillfredsställande sätt. Vid en jämförelse förefaller de övriga berörda medlemmarna av familjen i hög grad ha spelat rollen av bipersoner med mindre centrala uppgifter.

Genom utredningen i målet framträder bilden av ett bolag som bildats för att betjäna B.v.R. vid utförandet av dennes personliga uppdrag och med syftet att fördela inkomsterna av verksamheten mellan olika familjemedlemmar. Detta talar för att bolaget inte varit avsett att i mera väsentlig mån begränsa B.v.R:s handlingsutrymme och att han i vart fall inte kan anses ha genom bolagsbildningen avstått från rätten att förfoga över de till honom personligen lämnade uppdragen.

Med hänsyn till det anförda kan B.v.R. och medparter inte anses skadeståndsskyldiga enligt 15 kap 1 § aktiebolagslagen.

Av nu angivna slutsats rörande den primära fråga som enligt HD:s beslut upptagits till prövning följer att C.v.R:s talan i målet skall ogillas. Något beslut om prövningstillstånd i de delar av målet där frågan om sådant tillstånd förklarats vilande är med hänsyn till denna utgång i målet inte påkallat.