RH 1996:155
Förälders rätt till umgänge med barn bosatt i Ryssland har bedömts enligt rysk lag.
S.O. och H.K. ingick äktenskap med varandra år 1993. I äktenskapet föddes den 28 december 1993 dottern A.. S.O. och A. är turkiska medborgare medan H.K. är rysk medborgare. Såväl makarna som dottern var vid dotterns födelse bosatta i Sverige.
H.K. väckte talan om äktenskapsskillnad, varvid hon även yrkade att tingsrätten måtte förordna henne att ha vårdnaden om A. samt förplikta S.O. att utge bidrag till A:s underhåll. S.O. medgav yrkandet om äktenskapsskillnad, men bestred övriga yrkanden samt yrkade för egen del i första hand att han måtte förordnas att handha vårdnaden om A. och i andra hand att han skulle tillerkännas umgängesrätt med dottern. H.K. bestred S.O:s yrkanden.
Tingsrätten förordnade den 3 mars 1994 för tiden intill dess laga kraft ägande dom förelåg att H.K. skulle handha vårdnaden om A. samt att S.O. skulle ha rätt till visst umgänge med dottern.
I april 1994 återvände H.K. tillsammans med dottern A. till Ryssland och bosatte sig där. S.O. är alltjämt bosatt i Sverige.
Den 20 oktober 1994 meddelade tingsrätten deldom angående äktenskapsskillnad.
Skellefteå tingsrätt (1995-10-18, t.f. rådmannen Carl-Erling Halldin samt nämndemännen Tommy Boström, Eivor Karlsson och Karin Eriksson) anförtrodde vårdnaden om A. åt H.K. och tillerkände S.O. rätt till umgänge med A. varannan julhelg med början 1995, varannan nyårshelg med början 1996 och fyra veckor varje sommar. Tingsrätten förordnade vidare att S.O. inte skulle utge något underhållsbidrag för A..
Tingsrätten anförde som skäl följande. Av vad som framkommit i målet får båda parterna anses lämpade att anförtros vårdnaden om dottern A. och de torde båda kunna tillgodose hennes behov. Tingsrätten delar härvid den bedömning som redovisats i vårdnadsutredningen att det bästa för barnet är att vårdnaden anförtros H.K.. Detta särskilt som hon hittills ensam handhaft fostran av och omsorgen om barnet och alltså haft all den faktiska vårdnaden om barnet. Rätten finner härvid att H.K:s förhållanden i Murmansk inte kan anses utgöra skäl för annan bedömning. Inte heller kan de svårigheter att utöva umgänget som följer av föräldrarnas boende i olika länder föranleda annan bedömning. Vad avser umgängesrätt är det rimligt att, med hänsyn till de ifrågavarande förhållandena och vad som anförs i vårdnadsutredningen, bifalla yrkandet. Utifrån vad som upplysts om S.O:s ekonomiska förhållanden skall yrkandet om underhållsbidrag lämnas utan bifall.
H.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade att S.O. inte skulle tillerkännas någon rätt till umgänge med A.. H.K. anförde som stöd för sitt överklagande att för det fall S.O. fick tillfälle att utöva den umgängesrätt som tingsrätten tillerkänt honom det fanns en påtaglig risk att han skulle hålla kvar dottern i Sverige.
S.O. bestred ändring och uppgav att det inte fanns någon risk att han skulle hålla kvar A. i Sverige.
Av utredningen i hovrätten framkom att H.K. och A. alltjämt var bosatta i Ryssland och att S.O. inte fått träffa dottern sedan mars 1993.
Hovrätten för Övre Norrland (1996-11-13, hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Bertil Eriksson, t.f. hovrättsassessorn Agneta Ögren, referent, samt nämndemännen Patrick Nygren och Sonja Segerstedt) ändrade endast på så sätt tingsrättens domslut, i den del som överklagats, att hovrätten såvitt gällde sommarumgänget förordnade att S.O. skulle ha rätt till umgänge med dottern A. två veckor varje sommar. I sina skäl anförde hovrätten .
A. har hemvist i Ryssland. Rysk lag är därför tillämplig i umgängesfrågan (se NJA 1963 s. 489, NJA 1993 s. 420 och Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4:e uppl., 1995, s. 196).
Hovrätten har från utrikesdepartementet inhämtat dokumentation om vad rysk lag stadgar beträffande en förälders rätt till umgänge med sitt barn. Enligt rysk lag har den förälder som inte lever tillsammans med barnet rätt till umgänge med barnet. Denna rätt kan fråntagas föräldern om denne förhindrar barnets normala uppfostran och inverkar ofördelaktigt på barnet.
Av utredningen i målet har inte framkommit något som medför att S.O. skall anses olämplig som förälder och hovrätten anser därför att S.O. skall tillerkännas rätt till umgänge med sin dotter A.. I målet har inte heller framkommit någon omständighet som tyder på att S.O. skulle försöka hålla kvar A. i Sverige. Mot bakgrund härav anser hovrätten att det inte finns något hinder mot att umgänget utövas i Sverige. Hovrätten finner dock skäligt, med hänsyn till att S.O. inte träffat sin dotter sedan mars 1993, att begränsa sommarumgänget till två veckor.