NJA 1994 s. 374

Allmän åklagare väckte vid Sollentuna TR åtal mot M.B., född 1956, för försök till varusmuggling och narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning: M.B. har d 17 maj 1991 vid Arlanda flygplats inom Sigtuna kommun olovligen innehaft 47,1 g råopium som är narkotika. Han har vid tillfället trots rådande införselförbud uppsåtligen utan att giva det tillkänna för tullmyndigheten försökt införa narkotikan till riket. Smugglingsbrottet kom ej till fullbordan men fara härför har förelegat.

M.B. åtalades dessutom för olovlig körning, grovt brott, bestående i att han vid ett tillfälle fört personbil trots att hans körkort var återkallat.

M.B. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade ogillande av åtalen. I andra hand yrkade han att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom, eventuellt förenad med böter, eller i vart fall att fängelsestraffet skulle lindras.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Zachrisson, tf hovrättsassessorn Stålhandske samt nämndemännen Ahlström och Båging) anförde i dom d 10 sept 1992: Domskäl. Vid huvudförhandling i HovR:n har M.B. åter hörts. Han har därvid berättat i huvudsak i enlighet med vad som antecknats i TR:ns dom med den korrigeringen att han uppgivit att det var metadon han fick då han vårdades för sitt missbruk. Som skriftlig bevisning har åklagaren föredragit analysprotokoll.

HovR:n ansluter sig i skuldfrågorna till TR:ns bedömning. På grund av narkotikabrottets art bör M.B. dömas till fängelse. Med hänsyn främst till den relativt stora mängd narkotika av starkt beroendeframkallande slag som M.B. försökt föra in i riket, saknas anledning till strafflindring. TR:ns domslut skall därför fastställas.

M.B. (ombud advokaten P.S.) sökte revision. HD meddelade prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte skäl att bevilja prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.

M.B. yrkade att han skulle dömas till en icke frihetsberövande påföljd, i andra hand att fängelsestraffet skulle nedsättas. Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen E.N.).

HD (JustR:n Knutsson, Magnusson, Freyschuss, referent, Lennander och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt HovR:ns dom har M.B. gjort sig skyldig till narkotikabrott genom att inneha 47,1 g råopium och försök till varusmuggling genom att försöka föra in denna kvantitet råopium till riket. Vidare är han övertygad om olovlig körning, grovt brott, vid ett tillfälle.

Riksåklagaren har beträffande egenskaper och farlighetsgraden hos råopium samt bruket av detta anfört bl a följande. Ur opiumvallmon utvinns många narkotiska preparat. Råopium erhålls då frökapslarna på opiumvallmon snittas så att en gulvit mjölksaft sipprar ut, stelnar och mörknar. Råopium innehåller ca 10 viktprocent morfin, som är den i detta sammanhang intressanta substansen. Morfin kan i sin tur omvandlas till heroin. Heroin brukar anges som ca 3-5 gånger starkare än morfin. Verkningarna vid missbruk är i allt väsentligt desamma för alla tre preparaten. De är vidare ungefär lika vanebildande och beroendeframkallande. Toleransökningen följer också ett likartat mönster. Vid avbrott i ett missbruk utvecklas jämförbara abstinensbesvär. Vad som skiljer preparaten åt är främst verkningsgraden eller doseringen och sättet för intagning. Råopium kan exempelvis inte injiceras, utan det röks eller sväljs. - Det finns inte någon tydlig bild av hur missbruket av råopium idag ser ut i Sverige. Däremot står det klart att ett omfattande och skadligt missbruk under lång tid har förekommit i andra delar av världen. Det förefaller också som om det missbruk som idag förekommer i Sverige i huvudsak är begränsat till invandrare som tagit med sig denna vana hemifrån. Detta hindrar inte att vanan efter hand kan nå spridning även utanför denna krets. Därvidlag kan en jämförelse göras med rökheroinet. Missbruket av detta preparat var också till en början begränsat till vissa etniska grupper. Numera har rökheroinet i stor omfattning nått gatunivån. Av allt heroin som idag langas i Stockholm utgörs sålunda ca 60 procent av rökheroin. Som en följd av att rökheroinet är förhållandevis enkelt att tillgodogöra sig har risken för spridning till nya missbrukare ökat. När ett missbruk väl är etablerat hos en individ, utvecklas som nämnts en tilltagande tolerans. Det dröjer sedan inte länge förrän det blir nödvändigt för missbrukaren att injicera heroinet, om han vill uppnå den eftersträvade effekten.

I HD har sakkunnigförhör hållits med professorn i klinisk alkohol- och narkotikaforskning vid Karolinska institutet Ulf Rydberg, som även avgivit skriftligt utlåtande i målet. Han har framhållit att råopium kan, om mängderna blir tillräckligt stora, ha samma farlighetsgrad och innebära liknande beroenderisk som heroin. Det finns risk för att bruk av råopium leder till ökad efterfrågan och konsumtion av andra opiater, främst heroin. Den mängd råopium som tagits i beslag från M.B., 47,1 g, torde motsvara ca 15 g utspätt heroin (sk gatuheroin).

Utredningen ger vid handen att användning av råopium är förenad med risker för mycket stora skadeverkningar. Verkningarna av ett missbruk motsvarar i stor utsträckning dem som uppkommer vid missbruk av de närbesläktade preparaten morfin och heroin. Liksom dessa slag av narkotika är råopium vanebildande och beroendeframkallande. Det finns en klar risk för att den som börjar använda råopium efter en tid går över till ett starkare preparat.

Vid ett bestämmande av farlighetsgraden hos råopium, jämfört med andra slag av narkotika, bör som utgångspunkt kunna gälla att styrkan hos råopium motsvarar en tredjedel av styrkan hos samma mängd gatuheroin. Av betydelse är emellertid också att råopium, genom att det röks, är relativt lätt att tillgodogöra sig och att det därmed kan utöva en särskild dragningskraft på ungdomar.

För de brott som M.B. har gjort sig skyldig till med avseende på råopiet kan, med hänsyn till brottens art och straffvärde, någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Vid ett särskilt beaktande av narkotikapreparatets farlighetsgrad och den mängd narkotika som det är fråga om finner HD att M.B. för den samlade brottsligheten bör ådömas det av HovR:n bestämda straffet, 10 månaders fängelse.