NJA 1995 s. 437

En verkställande direktör i aktiebolag, som också var ensam firmatecknare, har ansett inte inneha sådan ställning eller ha fått sådant uppdrag av styrelsen att han haft befogenhet att sluta visst avtal. Har medkontrahenten bort inse detta?

Merchant G. & Partners Holding AB (Merchant) är moderbolag i en koncern som huvudsakligen bedriver fondkommissionsverksamhet. Merchant innehade tidigare aktier i Utvecklings AB Optimum som var moderbolag i Optimumkoncernen. Innehavet motsvarade 49 % av aktiernas röstvärde och 19 % av bolagets kapital.

G.G. var verkställande direktör och ensam firmatecknare i Merchant och kontrollerade 45 % av röstvärdet för bolagets aktier. Han var också styrelseledamot i Optimum.

H.S. och det av honom helägda AB Styrbord förvärvade en större aktiepost i Optimum när det bolaget bildades. H.S. blev då också verkställande direktör i Optimum och sedermera styrelseledamot i flertalet av de dotterbolag som ingick i Optimumkoncernen.

H.S. och Styrbord väckte vid Stockholms TR talan mot Merchant och yrkade att Merchant skulle till dem utge närmare angivna belopp jämte ränta. Som grund för yrkandena åberopade de att Merchant vägrat att betala köpeskillingen enligt ett mellan parterna d 20 sept 1990 träffat avtal om förvärv av aktier m m i Optimum.

Merchant bestred käromålen.

TR:n förordnade med stöd av 17 kap 5 § RB att särskild dom (mellandom) skulle ges över frågan om avtal enligt H.S:s och Styrbords påstående hade kommit till stånd.

H.S. och Styrbord yrkade att TR:n skulle genom mellandomen fastställa att det genom en muntlig överenskommelse d 20 sept 1990 mellan G.G. och H.S. hade slutits ett ovillkorat avtal mellan parterna enligt vilket Merchant skulle förvärva aktier, konvertibla skuldebrev och optionsrätter till de belopp som framgick av en till mellandomen fogad "Överenskommelse".

Överenskommelsen, som inte var undertecknad, innefattade i huvudsak dels att H.S. skulle lämna sin befattning som verkställande direktör i Optimum och sina uppdrag som styrelseledamot i Optimum och dess dotter- och intressebolag, dels att Merchant "i och med undertecknaridet av detta avtal" förvärvade aktier, konvertibla skuldebrev och optionsrätter i Optimum från H.S. och Styrbord. Förvärvet från H.S. omfattade 12 971 aktier, 7 000 optionsrätter och ett konvertibelt skuldebrev på 2 150 000 kr. Förvärvet från Styrbord omfattade 8 050 aktier, 200 optionsrätter och ett konvertibelt skuldebrev på 100 000 kr. Köpeskillingen angavs till 500 kr per aktie, 363 kr per optionsrätt och 417% på konvertibelt skuldebrevs nominella värde, varjämte föreskrevs om tilläggsköpeskilling för den händelse Merchant senare under år 1990 skulle rikta ett uppköpserbjudande på förmånligare villkor till övriga aktieägare eller innehavare av optionsrätter eller konvertibla skuldebrev i Optimum.

Merchant bestred H.S:s och Styrbords yrkanden. Som grund för bestridandet åberopade Merchant att något avtal inte hade slutits mellan parterna eller, om TR:n skulle finna att ett avtal hade slutits, att detta varit beroende av villkor. Enligt Merchant var ett avtal mellan parterna beroende av att den muntliga överenskommelse som träffades mellan H.S. och G.G. d 20 sept 1990 bekräftades skriftligen av avtalsparterna, att Merchant lämnade ett bud på hela Optimurnkoncernen, att avtalet godkändes av Merchants styrelse samt att avtalet godkändes av bankinspektionen.

Till utveckling av sin talan anförde parterna bl a följande.

H.S. och Styrhord: Planerna på att Merchant skulle förvärva Optimumkoncernen presenterades för H.S. av G.G. vid ett möte mellan dem d 14 aug 1990. H.S. kände dock till planerna sedan tidigare. Vid mötet gjorde G.G. klart för H.S. att denne inte längre kunde räkna med att få någon betydelsefull position i den nya organisationen.

Den 6 sept 1990 träffades H.S. och G.G. på nytt. H.S. förklarade då att han såg det som oundvikligt att lämna Optimum och att han därför krävde en "totaluppgörelse" beträffande såväl sitt arbetsmässiga som ekonomiska engagemang i bolaget. Vid mötet blev H.S. och G.G. överens om att följande punkter skulle ingå i en totaluppgörelse: H.S:s och Styrbords värdepappersinnehav i Optimum skulle avvecklas genom att Merchant förvärvade värdepappren. H.S:s anställning som verkställande direktör i Optimum skulle upphöra. Hans styrelseuppdrag inom Optimumkoncernen skulle övervägas ytterligare. Hans fordran på Optimum om 158 000 kr jämte tantiem skulle slutregleras.

Vid mötet d 6 sept krävde H.S. ersättning för sina och Styrbords aktier i Optimum med 550 kr per aktie. Han begärde också ersättning för optioner och konvertibla skuldebrev. Efter ett senare sammanträffande på Grand Hötel med J.S., styrelseordförande i Merchant, fick emellertid H.S. beskedet att han inte kunde räkna med att få ut en högre ersättning för aktierna än andra aktieägare, om Merchant skulle lämna ett bud på Optimumkoncernen. Merchant var beredd att ge 500 kr per aktie jämte en tilläggsköpeskilling som syftade till att H.S. skulle bli jämställd med övriga aktieägare. H.S. höll dock fast vid sitt krav på 550 kr per aktie.

H.S. och G.G. träffades också d 12, 14, 17 och 18 sept för att diskutera uppgörelsen. Den 20 sept 1990 träffades de på nytt. Som en kompromiss föreslog H.S. då att priset på aktierna skulle bestämmas till 525 kr/st. G.G. förklarade dock att Merchant inte kunde betala mer än 500 kr per aktie jämte tilläggsköpeskilling i enlighet med vad som tidigare sagts. Enligt G.G. var detta pris förankrat hos J.S. och det skulle ses som ett definitivt slutbud. H.S. accepterade då detta pris. Man blev också överens om att likvid skulle erläggas d 20 jan 1991. Därefter gick man noga igenom de villkor som skulle gälla för avtalet i övrigt och G.G. förde anteckningar om dessa. Man konstaterade härefter att man var överens och bekräftade detta med handslag. Eftersom man tidigare varit oense, skulle emellertid på G.G:s förslag en skriftlig bekräftelse på avtalet upprättas. Denna skulle skrivas under vid en resa till Sundsvall d 25 sept. Avtalet skulle hemlighållas till dess att ett senare styrelsemöte hade hållits.

Vid Sundsvallsresan fick H.S. beskedet att det skriftliga avtalet inte var klart. Därefter kontaktade han G.G. per telefon d 27 sept, varvid bl a berördes den hastigt uppkomna oron på finansmarknaden. Vid detta telefonsamtal förklarade G.G. att han och J.S. kommit överens om att köpeskillingen för H.S:s och Styrbords aktier borde bestämmas med utgångspunkt från substansvärdet enligt årsredovisningen per d 31 aug 1990. G.G. föreslog därför att priset skulle bestämmas till 400 kr per aktie jämte en tilläggsköpeskilling upp till 500 kr, om substansvärdet uppgick till detta belopp eller högre. H.S. förklarade dock att det tidigare avtalet skulle fullföljas.

Den 29 nov 1990 påminde H.S. G.G. om avtalet. Han fick då svaret att avtalet varit villkorat av att Merchant lämnade ett bud på Optimumkoncernen. Eftersom denna fråga nu hade fallit, så var Merchant enligt G.G. befriat från avtalet.

Merchant: På sommaren 1990 umgicks Merchant med planer på att lämna ett bud på Optimumkoncernen. G.G. informerade H.S. om detta d 14 aug 1990. Vid det tillfället fördes också diskussioner om förvärv av H.S:s och Styrbords aktier i Optimum och om H.S:s framtida ställning inom koncernen. Merchant var intresserad av att förvärva H.S:s och Styrbords aktier endast under förutsättning att Merchant lade ett bud på samtliga aktier i koncernen.

Det är riktigt att diskussionerna med H.S. fortsatte bl a d 6 och d 20 sept i enlighet med vad H.S. anfört. Det är också riktigt att H.S. och G.G. d 20 sept 1990 träffade en muntlig överenskommelse av innebörd att H.S. och Styrbord skulle erhålla 500 kr per aktie jämte eventuell tilläggsköpeskilling, om ett bud från Merchant till andra aktieägare skulle överstiga detta belopp. G.G. gjorde klart för H.S. att han inte kunde få ett högre pris än övriga aktieägare. Ett förslag till skriftligt avtal skulle upprättas och G.G. uppdrog senare åt T:s advokatbyrå att göra detta. Det är däremot inte riktigt att avtalet skulle undertecknas vid resan till Sundsvall d 25 sept. Troligen d 27 sept frågade H.S. efter avtalet. G.G. svarade då att det inte var så bråttom, eftersom avtalet förutsatte ett beslut från Merchants styrelse. H.S. lät sig nöja med detta besked.

Det var en självklarhet att avtalet var beroende av styrelsens godkännande och att G.G. inte hade befogenhet att själv ingå avtalet. H.S. måste ha förstått detta.

Den 31 okt 1990 bestämde sig Merchants styrelse för att inte lägga något bud på aktierna i Optimum. H.S. kände till att Merchant inte tänkte gå vidare med sina planer.

TR:n (chefsrådmannen Julius, rådmannen Tell och tingsfiskalen Marianne Nilsson) anförde i mellandom d 22 okt 1992: Domskäl. H.S. har under sanningsförsäkran bekräftat de uppgifter som lämnats till utveckling av käromålet och därutöver anfört bl a följande: Han kan inte erinra sig att G.G. vid samtalet d 27 sept sagt att det inte var så bråttom med avtalet eftersom det skulle godkännas av Merchant. Den 8 okt fick han efter egen begäran del av avtalet från T:s advokatbyrå per telefax. Eftersom avtal tidigare hade träffats gjorde han inga invändningar mot innehållet och vidtog inte heller några andra åtgärder med anledning av utskriften. - Den 29 nov stod det definitivt klart för H.S. att G.G. inte längre stod fast vid avtalet. Troligen redan d 15 nov fick han dock klart för sig att Merchant inte skulle lämna något bud på Optimumkoncernen. - Den 10 dec 1990 skulle han enligt avtalet lämna sin anställning som verkställande direktör i Optimum. Detta skedde dock inte förrän d 5 febr 1991 eftersom han ombads att stanna kvar. - Vid ett möte inför Merchants styrelse d 22 april 1991 då H.S., G.G., J.S. - - - var närvarande, fick H.S. tillfälle att lägga fram sin syn på det avtal som han ansåg hade träffats d 20 sept 1990. Av de anteckningar som H.S. förde direkt efter detta möte framgår att G.G. inte vid något tillfälle under tiden 14 aug-20 sept 1990 nämnde att avtalet skulle vara villkorat av styrelsebeslut i Merchant, av att Merchant skulle lägga ett bud på Optimum eller av att bankinspektionen skulle godkänna avtalet.

G.G. har under sanningsförsäkran bl a anfört: Det var på initiativ av J.S. som diskussionerna om att Merchant skulle förvärva Optimumkoncernen kom upp och i juni 1990 fick G.G. i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett sådant förvärv. Tanken var att utredningen skulle vara klar d 20 aug samma år. Den blev dock inte klar förrän d 31 okt 1990. Merchants styrelse beslutade då att något bud inte skulle lämnas på Optimum. - H.S. informerades om utredningen d 14 aug 1990. Vad som anförts om sammanträffandena då och d 6 och 20 sept är riktigt. Det är också riktigt att H.S. och G.G. d 20 sept träffade en muntlig överenskommelse som innehöll de punkter som H.S. och Styrbord redovisat. Överenskommelsen var emellertid beroende av att Merchant skulle förvärva Optimum. G.G. tyckte att det var angeläget med ett skriftligt avtal. Han föreslog därför att ett sådant skulle upprättas. På grundval av de anteckningar han förde vid mötet d 20 sept uppdrog ban åt T:s advokatbyrå att upprätta förslaget. Det var vidare nödvändigt att Merchants styrelse fick del av avtalet. Även om H.S. och G.G. var överens, var det styrelsen som skulle fastställa villkoren. Det var en självklarhet och G.G. sade nog inte detta uttryckligen till H.S. vid mötet d 20 sept. - H.S. fick inte del av avtalsutkastet från G.G. eftersom styrelsen skulle ta upp frågan d 31 okt och J.S. först skulle få del av förslaget. - Den 15 nov 1990 sammanträffade G.G., H.S. och J.S.. Det gjordes då klart för H.S. att Merchant inte avsåg att lämna något bud på Optimum. H.S. utredde därefter olika handlingsalternativ för Merchant och Optimum med anledning av finanskrisen, bl a att Länsförsäkringar skulle förvärva Optimum, vilket också skedde sedermera för 120 kr per aktie. - Vid det styrelsemöte som förekom d 22 april 1991 anförde G.G. att det avtal som H.S. hävdade ha kommit till stånd endast var preliminärt. - Det är riktigt att G.G. inte uttryckligen för H.S. angett att deras överenskommelse var beroende av villkor.

Av förhör med J.S. framgår bl a att en utredning beslutades i juni 1990 om förutsättningarna för att slå ihop Merchant och Optimum, att denna utredning var klar i slutet av okt 1990, att J.S. var informerad om de samtal som fördes mellan G.G. och H.S. och om diskussionen om priset på aktierna, att H.S. och G.G. var oense om innebörden av den överenskommelse som träffades d 20 sept 1990, att det enligt J.S. var fullständigt uteslutet med ett förvärv av aktierna i Optimum samt att Merchants styrelse inte godkänt något avtal om H.S:s och Styrbords aktier i Optimum.

TR:n gör följande bedömning.

Det är i målet utrett att de förhandlingar som fördes mellan H.S. och G.G. resulterade i att en muntlig överenskommelse träffades dem sinsemellan d 20 sept 1990. Överenskommelsen innebar bl a att H.S:s arbetsmässiga och ekonomiska engagemang i Optimumkoncernen skulle avvecklas. Vid bedömningen av om denna överenskommelse utgör ett juridiskt bindande avtal mellan parterna i målet, beaktar TR:n följande förhållanden.

Överenskommelsen innebar att Merchant skulle förvärva H.S:s och Styrbords aktier i Optimum samt även konvertibler och optioner. Överenskommelsen avsåg betydande belopp. Både förvärvet och de villkor på vilka detta skedde måste haft stor betydelse för Merchant. Betydelsen av förvärvet förstärks av att Merchant ostridigt planerade att lämna ett bud på hela Optimumkoncernen. Även med avseende på den framtida ledningsfunktionen inom Optimum måste överenskominelsen haft stor betydelse för Merchant.

Enligt TR:ns mening har G.G. i sin egenskap av verkställande direktör i Merchant inte haft behörighet att med bindande verkan för bolaget ingå en sådan överenskommelse varom fråga är i målet (jfr 8 kap6 och 12 §§aktiebolagslagen). G.G. kan inte heller i sin egenskap av firmatecknare anses ha haft befogenhet att, utan styrelsens godkännande, ingå den aktuella överenskommelsen. Mot den nu angivna bakgrunden finner TR:n att Merchant hatfog för sin inställning att G.G:s överenskommelse med H.S. varit beroende av godkännande från Merchants styrelse. H.S., som var verkställande direktör och styrelseledamot inom Optimumkoncernen, måste enligt TR:ns mening ha insett att sådant godkännande krävdes. Den omständigheten att priset på aktierna var förankrat hos styrelseordföranden i Merchant och att G.G. inte uttryckligen uppgett för H.S. att styrelsens godkännande krävdes, ändrar inte denna bedömning.

TR:n, som med denna bedömning saknar anledning att gå in på om ett avtal mellan parterna varit beroende av skriftlig bekräftelse, bankinspektionens godkännande eller att Merchant lade ett bud på hela Optimumkoncernen, finner alltså att den överenskommelse som träffades mellan H.S. och G.G. d 20 sept 1990 varit beroende av godkännande av Merchants styrelse. Eftersom styrelsen inte godkänt överenskommelsen har något bindande avtal mellan parterna i målet inte kommit till stånd.

Domslut

Domslut. TR:n förklarar att den muntliga överenskommelse om aktieförvärv m m som träffades mellan H.S. och G.G. d 20 sept 1990 inte utgör något bindande avtal mellan parterna i målet.

Svea HovR

H.S. och Styrbord överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Merchant bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Didån, hovrättsråden Grobgeld och Persson, referent, samt tf hovrättsassessorn Karlbom) anförde i dom d 24 juni 1993: Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat i huvudsak samma omständigheter som i TR:n. Till förtydligande av sin talan har Merchant uppgett följande. Merchant bestrider Styrbords och H.S:s yrkande på den grunden att avtal inte har träffats. Om avtal anses ingånget d 20 sept 1990, har detta emellertid varit beroende av följande villkor: a) att ?Merchant förvärvade hela Optimumkoncernen, b) att Merchants styrelse godkände avtalet, c) att avtalet bekräftades skriftligen och d) att Bankinspektionen gav sitt godkännande till övertagandet av Optimumkoncernen. Merchant har till stöd för den i andra hand åberopade grunden för bestridande gjort gällande att G.G. inte hade befogenhet att med bindande verkan för bolaget ingå ett avtal av denna storleksordning och att H.S., som var en erfaren företagsledare, måste ha insett detta. Styrbord och H.S. har å sin sida gjort gällande att denna uppgörelse var en separat affär, som inte hade samband med ett eventuellt övertagande av hela Optimumkoncernen, samt att det enligt H.S:s uppfattning inte rådde någon tvekan om att G.G., som var ensam firmatecknare för Merchant, också hade befogenhet att träffa ett avtal med den innebörd som nu är i fråga.

HovR:n har hållit huvudförhandling i målet, varvid förnyat förhör hållits med H.S., G.G. och J.S.. - - - H.S. och G.G. har avgett berättelser som i stort överensstämmer med vad som anges i TR:ns dom.,J.S. har utöver vad som finns antecknat i TR:ns dom uppgett bl a följande. Från april 1986 ägnar han sig åt styrelseuppdrag och han har varit ledamot i ca 100 styrelser, varav ca 20 för börsnoterade bolag. Oavsett vilken styrelse han suttit i, har det inte förekommit investeringar om 20 milj kr utan att styrelsen har fattat beslut härom. Som exempel kan nämnas LKAB, där verkställande direktören får besluta om investeringar om 5 milj kr inom en ram av 20 milj kr. LKAB gör årligen investeringar på 1-2 miljarder kr. Det är inte så vanligt med instruktioner för firmatecknare. I detta fall handlade det om en investering om ca 20 milj kr och det är självklart att styrelsen skulle besluta i frågan.

HovR:n gör följande bedömning.

Genom parternas samstämmiga uppgifter finner HovR:n visat att Merchants styrelse under sommaren 1990 beslutat undersöka möjligheterna till en fusion mellan Merchant och Optimumkoncernen, att G.G. informerade H.S. om detta, att H.S. - till följd av att han inte skulle komma att få någon ledande befattning inom koncernen efter samgåendet - tillkännagav att han inte ville vara kvar i bolaget, att han och G.G. inledde diskussioner om villkoren för att avveckla Styrbords och H.S:s värdepappersinnehav i Optimumkoncernen samt att de d 20 sept 1990 kommit överens om en prisnivå för dessa.

Vidare framgår att G.G. fått styrelsens uppdrag att utreda möjligheterna till en fusion och att uppdraget skulle redovisas för styrelsen d 31 okt 1990. Detta ledde till att H.S. gjorde en framställan att bli utlöst från Optimumkoncernen.

Fråga är i målet huruvida G.G. - i egenskap av verkställande direktör och firmatecknare i Merchant - kunnat träffa ett för Merchant bindande, villkorslöst avtal av det innehåll H.S. och Styrbord gjort gällande.

En ensam firmatecknare i ett aktiebolag har en obegränsad fullmakt - behörighet - att företräda bolaget. Avtal som firmatecknaren träffat med tredje man med stöd av en sådan fullmakt binder därvid i princip bolaget på samma sätt som om bolagets styrelse själv träffat avtalet (8 kap 11 § 1 och 2 st aktiebolagslagen, 1975:1385, jfr 10 § 1 st lagen, 1915:218, om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, avtalslagen). Denna grundsats inskränks dock i den mån firmatecknaren kan anses ha överskridit det uppdrag att handla på bolagets vägnar - befogenheten - som bolaget gett honom och tredje man insåg eller borde ha insett detta (8 kap 14 § första meningen aktiebolagslagen, jfr 11 § 1 st avtalslagen).

I förevarande fall är ostridigt att G.G. såsom firmatecknare haft behörighet att träffa det ifrågavarande avtalet. Däremot råder tvist om dennes befogenhet att utan bolagsstyrelsens godkännande företa en sådan rättshandling.

Frågan om inlösen av Styrbords och H.S:s värdepapper är att anse som en investeringsfråga kopplad till ett beslut om fusion mellan Merchant och Optimumkoncernen. Genom de uppgifter som lämnats av G.G. och J.S. finner HovR:n visat att det föreligger handelsbruk av innehåll att det ligger utanför en firmatecknares befogenhet att med för huvudmannen/bolaget omedelbart bindande verkan träffa ett avtal av den storleksordning som det nu är fråga om. Styrbord och H.S. har inte visat att G.G:s befogenhet varit större än vad som sålunda annars gällde inom näringslivet. På grund av H.S:s mångåriga verksamhet inom olika företag måste han enligt HovR:ns mening ha förstått att det avtal som G.G. träffade för Merchants räkning förutsatte godkännande av Merchants styrelse.

Med hänsyn till det sagda finner HovR:n att i målet inte är utrett att det träffades ett sådant ovillkorligt avtal som Styrbord och H.S. påstått.

TR:ns domslut skall således fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

HD

H.S. och Styrbord (ombud advokaten L.N.) överklagade och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Merchant (ombud advokaten B.S.) bestred ändring. HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida G.G. haft befogenhet att ingå det ifrågavarande avtalet samt huruvida, för det fall att han saknat sådan befogenhet, H.S. insett eller bort inse detta. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt förklarades vilande.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Knutsson, Solerud och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. H.S. och Styrbord har gjort gällande att G.G. kunnat med bindande verkan för Merchant ingå det i målet omtvistade avtalet eftersom han var verkställande direktör i Merchant och hade rätt att ensam teckna bolagets firma. Merchant har hävdat att G.G. saknat befogenhet härtill och att H.S. insett eller bort inse detta.

Den muntliga överenskommelsen mellan G.G. och H.S. innebar bl a att Merchant skulle av H.S. och Styrbord förvärva aktier, optionsrätter och konvertibla skuldebrev i Utvecklings AB Optimum till ett värde av sammanlagt nära 22 500 000 kr. Genom ett sådant förvärv skulle Merchant, som redan ägde en avsevärd andel i Optimum, öka sitt innehav i detta bolag - efter full konvertering och utnyttjande av optionsrätter - från 31 till 38% av kapitalet och från 49 till 54 % av rösterna. Vid detta förhållande skulle ett så nära samband anses uppkomma mellan de båda bolagen att de, om dispens inte kunde fås av bankinspektionen, skulle underkastas vissa i fondkommissionslagen föreskrivna restriktioner i sin verksamhet. Optimum skulle vidare inte längre ha ställning som ett intressebolag utan som ett dotterbolag med följder bl a för Merchants koncernredovisning. Det kan nämnas att Merchant för att undgå nu nämnda effekter vid tidigare förvärv av aktier i Optimum utnyttjat ett särskilt bolag, Capitans, och där, med den brukade termen, parkerat 24 000 aktier med ett röstvärde på drygt 2 %.

Enligt 8 kap 6 § aktiebolagslagen (ABL) svarar ett aktiebolags styrelse för bolagets förvaltning i stort och den verkställande direktören för den löpande förvaltningen i enlighet med de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar. Verkställande direktören äger enligt 8 kap 12 § ABL alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande åtgärd som enligt 6 § ankommer på honom.

Det förvärv av aktier och andra värdepapper i Optimum som det omtvistade avtalet innefattar kan inte anses ha fallit inom den löpande förvaltningen av Merchant, och H.S. måste ha insett detta.

Frågan är då vilken befogenhet som med avseende på det omtvistade avtalet kan ha tillkommit G.G. som ensam firmatecknare i Merchant.

Styrelsen kan enligt 8 kap 11 § 2 st ABL bemyndiga någon att företräda bolaget och teckna dess firma. En ensam firmatecknare kan sägas ha samma behörighet som styrelsen att företräda bolaget utåt. Behörigheten åtföljs dock inte automatiskt av någon motsvarande befogenhet. Först om firmatecknaren innehar en befattning som medför rätt att i vissa hänseenden handla med utomstående, tex som inköpschef, eller av styrelsen får uppdrag att företa en viss rättshandling eller vissa rättshandlingar får han företräda bolaget.

Att G.G. var verkställande direktör gör inte att han i sin egenskap av firmatecknare får företräda bolaget i vidare mån än vad som följer av bestämmelsen i 8 kap 6 § ABL. I frågan om han hade fått något uppdrag av Merchants styrelse att ingå det i målet omtvistade avtalet eller att förvärva aktier och andra värdepapper i Optimum i den omfattning som det här gäller föreligger uttalanden under sanningsförsäkran av G.G. själv och av Merchants styrelseordförande J.S.. Båda har förnekat att något uppdrag givits i berörda hänseenden. Med hänsyn härtill, och då utredningen i övrigt inte ger anledning till annat, får det anses utrett att något sådant uppdrag inte lämnats.

G.G. hade således inte någon rätt att med för Merchant bindande verkan träffa överenskommelsen med H.S.. Emellertid kan denna ändock vara gällande mot Merchant till följd av bestämmelsen i 8 kap 14 § ABL, enligt vilken rättshandling som ställföreträdare med överskridande av sin befogenhet företar för bolaget inte gäller mot detta, om medkontrahenten insåg eller bort inse att befogenheten överskreds. Lagrummet har ny lydelse from d 1 jan 1995, men någon ändring i sak i här avsett hänseende har inte åsyftats. Bevisbördan för att medkontrahenten inte var i god tro åvilar bolaget.

Bevisbördans placering kan sägas vara ett uttryck för ståndpunkten att en medkontrahent i allmänhet skall kunna räkna med att firmatecknaren har erforderligt uppdrag från styrelsen.

I frågan om H.S. insett eller bort inse att G.G. överskred sin befogenhet kan först konstateras att det är ostridigt att G.G. i samband med att överenskommelsen träffades inte upplyste H.S. om att han inte handlade på uppdrag av Merchants styrelse. G.G. har vid förhör under sanningsförsäkran uppgivit att han ansett att det för H.S. måste ha framstått som självklart att G.G. saknade sådant uppdrag. H.S. har, likaledes under sanningsförsäkran, hävdat att han utgick från att G.G. handlade på uppdrag av sin styrelse.

Tanken att H.S:s aktier skulle förvärvas av Merchant väcktes av H.S. i samband med att G.G. i aug 1990 för honom redovisade olika alternativ för koncernens framtida organisation. Det stod då klart för H.S. att det i den nya organisationen inte skulle finnas någon för honom acceptabel befattning, och han informerade G.G. om att han ville lämna sin anställning i Optimum; han ville också att Merchant skulle förvärva hans och Styrbords innehav av värdepapper utgivna av Optimum. Det ifrågasatta förvärvet hade således samband med de planer på en fusion mellan Merchant och Optimum, varom Merchants styrelse hade inlett en utredning. H.S. var medveten om att något beslut om ett sådant samgående inte hade fattats vid styrelsesammanträdet i aug utan hade uppskjutits till sammanträdet d 31 okt. Väl kan det förhålla sig så att H.S. hade anledning förmoda att en överenskommelse med G.G. också skulle godtas av Merchants styrelse. Varken detta förhållande eller den omständigheten att G.G. vid förhandlingarna till H.S. vidarebefordrade besked från J.S. och förklarade att det erbjudna priset var förankrat hos denne har emellertid givit H.S. fog för antagandet att G.G. haft styrelsens uppdrag att träffa avtal om förvärvet.

Det anförda leder till slutsatsen att H.S. borde ha insett att G.G. saknade uppdrag från Merchants styrelse att med H.S. och Stvrbord träffa det omstridda avtalet.

Domslut

Domslut. HD förklarar att G.G. har saknat befogenhet att med bindande verkan för Merchant ingå det ifrågavarande avtalet d 20 sept 1990 med H.S. samt att H.S. bort inse detta.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns dom skall alltså stå fast.

Referenten, JustR Westlander, med vilken Just R Lambe var ense, var av skiljaktlig mening och ansåg att HD skulle förklara att G.G. hade saknat befogenhet att med bindande verkan för Merchant ingå det ifrågavarande avtalet d 20 sept 1990 med H.S. samt att H.S. varken insett eller bort inse detta.

De ansåg vidare att domskälen borde ha följande lydelse efter det stycke som slutar med orden "på uppdrag av sin styrelse":

Av utredningen framgår att Optimum inte uppfyllde de lönsamhetskrav som Merchant ställde på bolaget och att G.G. var missnöjd med H.S:s sätt att leda detta. Enligt H.S. hade G.G. tidigare försökt att manövrera bort honom från hans befattning som bolagets verkställande direktör. Det framgår vidare att det stod klart för H.S., när G.G. i aug 1990 för honom presenterade de olika alternativen till samgående mellan Merchant och Optimum, att i den nya organisationen inte skulle finnas någon för honom acceptabel befattning, varför han informerade G.G. om att han ville lämna sin anställning mot att Merchant köpte hans och Styrbords innehav av värdepapper i Optimum.

Överenskommelsen orm Merchants köp av H.S:s och Styrbords innehav av värdepapper i Optimum kan med hänsyn till nu anförda omständigheter inte ses isolerad, i vart fall inte ur H.S:s synvinkel, utan som ett led i avvecklingen av H.S:s anställning i bolaget.

Optimum var inte börsnoterat. Enligt vad som uppgivits förekom en viss, inofficiell handel med aktierna i bolaget. Det har inte gjorts gällande att denna handel varit av så liten omfattning att H.S. och Styrbord skulle ha fått svårigheter att på marknaden avyttra sitt innehav av värdepapper i bolaget. Enligt vad H.S. under sanningsförsäkran uppgivit hade G.G. emellertid informerat honom om att Merchant, oberoende av det planerade samgåendet mellan bolagen, ville öka sitt innehav av aktier i Optimum och att bestämmelserna i fondkommissionslagen härvid inte skulle utgöra något hinder, eftersom det var förutskickat att lagen inom kort skulle upphävas och bankinspektionen i vart fall kunde förväntas ge dispens. Det har inte gjorts gällande annat än att det överenskomna priset var marknadsmässigt.

Mot bakgrund av den information som H.S. sålunda uppgivit sig ha fått bör det för honom ha framstått som en fördel för Merchant att genom ett och samma köp kunna förvärva en så stor post värdepapper i Optimum som det här var fråga om. Affären bör vidare i H.S:s ögon inte ha framstått som så betydelsefull för Merchant att H.S. av den anledningen borde ha insett att G.G. inte kunde ha fått sin styrelses uppdrag att genomföra den. Härtill kommer att H.S., enligt vad han uppgivit, under sin tid som anställd, först i Merchant och sedan i Optimum, fått en god inblick i hur verksamheten i Merchant bedrevs och därvid kommit att uppfatta G.G. som den drivande och bestämmande kraften i bolaget, som kunde antas av styrelsen ha fått vittgående befogenheter att ingå olika rättshandlingar för bolaget.

Bara en vecka efter det att G.G. och H.S. hade träffat sin överenskommelse hamnade finansmarknaden d 27 sept 1990 i en allvarlig kris, som särskilt drabbade företag som likt Optimum sysslade med finansiering av handel med värdepapper och fastigheter. Det kan därför vara svårt att dra några bestämda slutsatser om H.S:s goda eller onda tro vid tiden för överenskommelsen med ledning av hur han agerade under denna tid. Anmärkningsvärt kan synas vara att H.S. inte reagerade mot att den avtalstext som han ax, en slump fick i sin hand avvek från vad han och G.G. kommit överens om när det gällde tidpunkten för Merchants förvärv av hans och Styrbords värdepapper. H.S. har emellertid förklarat sin passivitet med att han inte visste om G.G. alls sett eller godkänt texten samt att det viktiga för honom var att gentemot Merchant hävda det pris som överenskommits, eftersom G.G. gjort gällande att överenskommelsen inte var bindande för Merchant och ville diskutera fram ett lägre pris.

Det anförda leder till slutsatsen att det inte är visat att H.S. insett eller bort inse att G.G. saknade uppdrag från Merchants styrelse att med H.S. och Styrbord träffa det omstridda avtalet.

HD:s dom meddelades d 26 juli 1995 (nr DT 127).