NJA 1996 s. 261

Domskäl

TR:n (tf lagmannen Swartling, fd lagmannen Hallström och tingsfiskalen Bergström) anförde i dom d 20 aug 1990:

Bakgrund.

Genom köpebrev d 14 dec 1973 förvärvade B.N. hemmansägare E.P:s rätt till myrslogar i Ore socken. Köpebrevet har följande lydelse: "Undertecknad, hemmansägare E.P. Stockholm, född i Ore, överlåter och försäljer härigenom all mig enskilt tillhörig urminnes äganderätt och all övrig laglig rätt, som kan utvinnas till myrslogar i Ore socken och som finns redovisade under mina ärvda hemman i Ore och - eller redovisade som ägna av mina förfäder och släktingar i arkivakt Ore 45 och övriga handlingar, till B.N. Handen. Överlåtelsen och försäljning av myrslogsfastigheterna sker i befintligt skick för en överenskommen och till fullo gulden köpesumma av 500 kr, som härmed kvitteras och äganderätten överlåten."

Äganderättsutredning avseende Furudals skifteslag i Ore socken påbörjades 1973 och avslutades d 24 sept 1974. Härvid utlades för B.N. en till honom genom nämnda köpebrev överlåten myrslog under Furudal såsom en ägolott, vilken registrerades med beteckningen Furudal 1:17. Vid förrättningen avsattes samfälligheten Furudal s:26 om drygt 287 ha med B.N. i egenskap av ägare till Furudal 1.17 såsom delägare till 0,755 procent och med Korsnäs som delägare till återstoden. Den mark som ingår i s:26, skogsområdet Tenninge Masugn, hade före Korsnäs Aktiebolag äganderättsutredningen innehafts och brukats av Korsnäs såsom ägare till Furudals Bruk.

Äganderättsutredningen överklagades hos fastighetsdomstolen av både Korsnäs och B.N. Korsnäs yrkade därvid att den mark som ingår i s:26 inte skulle upptagas som samfällighet utan anses tillhöra Korsnäs, i följd varav Furudal 1:17 inte skulle ha någon del i denna mark. I utslag d 8 sept 1978 lämnade Falu TR, fastighetsdomstolen, Korsnäs besvärstalan utan bifall såvitt nu är i fråga. --- Korsnäs har sedermera genom fastighetsreglering erhållit Furudal 1:17. Förhandstillträde till fastigheten skedde d 16 juni 1983.

På samfälligheten avverkade Korsnäs under åren 1968-1973 15 614 m3 skog och under år 1981 997 m3 skog.

Den 8 dec 1976 tillställde B.N. Korsnäs ett brev av följande lydelse:

Ang myrslogari Furudal-Tillheds Skifteslag m m

Beträffande myrslogar i Furudal-Tillheds Skifteslag, Kyrkoherdebostället och järnvägsområdet 4:1, 4:2 samt del av 11:1 i Rättviks kommun har fastighetsbildningsmyndigheten fattat äganderättsutredningsbeslut som nu är föremål för fastighetsdomstolens prövning. Min huvudman B.N. har överklagat beslutet såvitt gäller de slogar som framgår av bifogade kopia av inlagan d 18 okt 1974 till domstolen. Korsnäs-Marma AB har överklagat beslutet såvitt gäller B.N:s upptagande som ägare till slogar i enlighet med bifogade kopia av bolagets inlaga d 21 okt 1974. Beträffande samtliga slogar har bolaget gjort gällande, att de på något sätt hävdat slogmarken. Därest hävdandet skett i form av avverkning är min huvudman berättigad till del i det ekonomiska utbyte som avverkningen givit. För B.N:s räkning får jag därför mot bolaget framställa anspråk på ersättning avseende avverkningar under de senaste 10 åren räknat från mottagandet av detta brev. Yrkandet avser de slogar vilka B.N. gjort anspråk på och som genom lagakraftbeslut blir honom tilldelade helt eller delvis. Med anledning av det sagda hemställer jag om en redovisning och verifikation av bolagets avverkningar under nämnda period, vilka intäkter avverkningen givit samt vilka kostnader bolaget haft i samband med avverkningarna och för eventuell skogsvård med avseende på områdena. För avbrytande av tioårspreskriptionen får jag hemställa om att bolaget på bifogade extra kopia av brevet bekräftar att fordran blivit det tillkännagivet.

Yrkanden m m.

B.N. har i målet fört talan mot Korsnäs med yrkande om ersättning för avverkning och älgjakt på s:26 samt på Furudal s:25 och Dalfors s:34-36. Yrkandet avsåg inledningsvis 25 000 kr jämte ränta. Vid muntlig förberedelse i målet d 11 sept 1987 utvidgade B.N. sin talan till att avse 65 500 kr, varav 15 000 kr avsåg avverkning på s:26. TR:n ogillade i mellandom d 9 okt 1987 en av Korsnäs framställd preskriptionsinvändning. Svea HovR fastställde domslutet i dom d 9 sept 1988, varvid HovR:n uttalade bl a att 5 kap JB inte var analogiskt tillämplig i denna tvist såvitt angick preskriptionstid. --- B.N. har, sedan Korsnäs redovisat älgjakt och avverkning, inskränkt sin talan till att avse endast ersättning för avverkning på s:26 med 33 300 kr.

Korsnäs har bestritt käromålet.

Domskäl.

B.N. har till stöd för sin talan anfört: Han förvärvade genom 1973 års köpebrev fastigheten Furudal 1:17 med andel i samfälligheten s:26. Därmed övertog han också fastighetens andel i tidigare avkastning från samfälligheten. Preskriptionsavbrott skedde genom brevet d 8 dec 1976, varför han har rätt till sin fastighets del i avkastningen för tiden 1966-1981. Samfalligheten har under denna tid givit avkastning i form av avverkad skog. Korsnäs har inte varit i god tro beträffande äganderätten till s:26 och skall därför ersätta honom för 0,755 procent av avkastningen under hela den angivna tiden. Även om god tro skulle anses föreligga är bolaget likväl skyldigt att ersätta honom för hans andel av avkastningen. Vid framräkningen av yrkat belopp har indexuppräkning skett genom att hänsyn tagits till årlig skogstillväxt i enlighet med en av honom åberopad beräkning därav. Korsnäs har ej någon rätt att kvitta kostnader mot yrkat belopp.

Korsnäs har till bemötande anfört: B.N. förvärvade äganderätten till Furudal 1:17 först i slutet av år 1973. För tiden dessförinnan har han inte rätt till någon del i avkastningen. Preskriptionsavbrott har ej skett genom brevet 1976, ty detta brev avser endast myrslogar som B.N. ej förvärvat från annan. Vidare har Korsnäs varit i god tro beträffande äganderätten till hela s:26 fram till år 1974, då äganderättsutredningen avslutades. Några anspråk har inte framställts mot Korsnäs dessförinnan. B.N. har således endast rätt till andel i den avverkning som skedde 1981. Någon indexuppräkning av B.N:s anspråk skall ej ske. Såsom framgår av de beräkningar som Korsnäs åberopat i målet uppgår värdet av B.N:s andel till blott 504 kr, vilket belopp skall kvittas mot de kostnader som Korsnäs haft för förvaltning m m å minst samma belopp.

Viss skriftlig bevisning har åberopats av parterna. På Korsnäs begäran har vittnesförhör hållits med skogvaktaren C-G.S.

TR:n gör följande bedömning.

Korsnäs har till en början gjort gällande att det av B.N. 1973 gjorda förvärvet av Furudal 1:17 inte berättigar honom till del i fastighetens avkastning för tiden dessförinnan.

Del i samfällighet innefattande rätt till avkastning därav är knuten till fastigheten och inte till fastighetens ägare. Ordalydelsen i överlåtelsehandlingen 1973, särskilt orden "all övrig laglig rätt", ger vid handen att överlåtelsen avsett även de överlåtna myrslogarnas rätt till del i samfällighet. TR:n finner därför att överlåtelsen 1973 måste ges den tolkningen att den innefattar rätt till avkastning från s:26 också för förfluten tid. Härav följer att B.N. har rätt att i och för sig kräva andel i avkastningen även för tiden före överlåtelsen.

I brevet d 8 dec 1976 står att B.N:s yrkande om avkastning "avser de slogar vilka B.N. gjort anspråk på och som genom lagakraftbeslut blir honom tilldelade helt eller delvis". Denna ordalydelse måste anses avse även avkastningen från s:26, varför preskriptionsavbrott skett 1976.

Kortare preskriptionstid än tio år gäller inte för den typ av fordran varom nu är fråga, varför B.N. genom brevet 1976 bibehållit sin rätt att kunna erhålla ersättning för avkastning från de avverkningar som skett 1968-1973.

Korsnäs har bestritt B.N:s anspråk såvitt avser sistnämnda avverkningar under påstående att Korsnäs fram till dess äganderättsutredningen avslutades 1974 brukat s:26 i den tron att bolaget var ägare till området.

B.N. har endast i allmänna ordalag gjort gällande att Korsnäs redan dessförinnan kommit till den uppfattningen att s:26 var en samfällighet. Någon närmare precisering av påståendet har han inte framfört. Annat kan därför inte anses styrkt än att Korsnäs varit i god tro beträffande äganderätten till s:26 under den tid bolaget påstått.

Fråga uppkommer då huruvida Korsnäs goda tro över huvud kan tillmätas betydelse. Såvitt gäller förhållandet då fast egendom frånvinnes någon genom klander efter äganderättstvist, har frågan om god tro avgörande betydelse. Den som frånvinnes fastigheten är nämligen enligt 5 kap 1 § 1 st JB inte skyldig utge ersättning för avkastning för tid då han inte ägde kännedom om den andres bättre rätt till fastigheten. Frågan om rätt till avkastning då område frånvinnes någon efter ägotvist, alltså tvist som gäller fastighets gränser eller vad som eljest tillhör fastighet, regleras emellertid inte i lag. Enligt äldre praxis ansågs att förutvarande ägare i sådant fall hade att utge ersättning för avkastning oberoende av god tro (se NJA 1921 s 382). Några vägledande rättsfall av senare datum finns ej. Frågan huruvida rättsläget alltjämt skulle vara detsamma har berörts i förarbetena till nya jordabalken (se SOU 1947:38 s 286 och NJA II 1972 s 134). Lagberedningen ville hålla före att bestämmelserna om klander i viss utsträckning borde kunna analogivis erhålla tillämpning vid ägotvist och att detta inte kunde anses främmande för gällande rätt. Departementschefen uttalade dock att frågan fick överlämnas till rättstillämpningen. Han ansåg emellertid att analogivis tillämpning kunde ske i vissa avseenden. I doktrinen har kritik riktats mot den praxis som kommit till uttryck i ovannämnda rättsfall. Sålunda ansåg Unden i sin bok "Svensk sakrätt avseende fast egendom" att det inte var motiverat att tappande part i ägotvist behandlades sämre än tappande part i klandertvist i fråga om redovisning för avkastning.

Vid överklagandet av äganderättsutredningen yrkade Korsnäs bl a att s:26 inte skulle upptas som samfällighet. Fastighetsdomstolens mål i denna del avsåg således frågan om Furudal 1:17 hade del i nämnda samfällighet. En sådan tvist är att likställa med ägotvist, varför även rätten till avkastning skall bestämmas i enlighet med vad som gäller för sådant fall. TR:n anser att den kritik mot äldre praxis som framförts i förarbetena till nya JB och i doktrinen är av sådan styrka att övervägande skäl talar för att JB:s regler om god tro vid klandertalan analogivis bör tillämpas i den tvist varom nu är fråga. Korsnäs är därför inte skyldigt att utge ersättning för avkastningen för den tid då Korsnäs var i god tro eller fram till år 1974.

Vid denna prövning är B.N. berättigad till ersättning endast för den avkastning som hänför sig till 1981 års avverkning. B.N. har inte förmått visa att värdet därav överstiger av Korsnäs vitsordat belopp 504 kr. Korsnäs får anses ha visat fog för rätt att kvitta förvaltningskostnader m m till motsvarande belopp. Käromålet skall därför i sin helhet lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.

Domskäl

Domskäl.

Den omständigheten att TR:n, såsom B.N. gjort gällande, skulle ha felaktigt bedömt en sakfråga innebär inte att rättegångsfel förekommit där. Målet skall därför inte återförvisas.

B.N. gjorde vid TR:n gällande att bolaget redan före äganderättsutredningen varit i ond tro. Med hänsyn härtill är de förhållanden han i detta avseende åberopar först i HovR:n inte sådana omständigheter som avses i 50 kap 25 § RB. Det föreligger därför inte något hinder mot att de nu åberopas.

HovR:n instämmer i TR:ns bedömning att överlåtelsen år 1973 måste ges den tolkningen att den innefattat rätt till avkastning från samfälligheten Furudal s:26 även för tiden före överlåtelsen.

HovR:n delar även TR:ns bedömning att preskriptionen avbrutits genom brevet d 8 dec 1976 och att B.N:s anspråk således inte har preskriberats enligt bestämmelserna om tioårig preskription.

Såsom TR:n funnit är den fråga som avgjordes i samband med överklagandet av äganderättsutredningen, nämligen frågan om Furudal 1:17 hade del i samfälligheten Furudal s:26, att jämställa med en ägotvist. Vad gäller frågan huruvida bestämmelsen i 5 kap 1 § JB om tappande parts skyldighet att utge ersättning för avkastning i en klandertvist är analogt tillämplig i denna ägotvist bör enligt HovR:ns mening följande beaktas.

Som TR:n närmare har utvecklat anses enligt rättspraxis - vilken är av gammalt datum - den som förlorat ett område genom en ägotvist vara skyldig att utge ersättning för avkastning oberoende av god tro. Av förarbetena till 5 kap JB kan ingen bestämd slutsats dras i frågan. Därav kan dock utläsas att kapitlet inte är generellt tillämpligt på tvister av detta slag, men att vissa bestämmelser borde kunna vara analogt tillämpliga. I vilken utsträckning analogier är tillåtna har emellertid överlämnats åt rättstillämpningen att avgöra. Det bör anmärkas att HovR:n tidigare i detta mål i en preskriptionsfråga, som avgjorts genom mellandom, funnit att preskriptionsregeln i 5 kap 4 § JB, som avser klandertvist, inte är analogt tillämplig på den talan som nu förs av B.N.

Utgången av nyss nämnda, med ägotvist jämställda tvist blev att Furudal 1:17 redan före äganderättsutredningen ansågs ha del i samfälligheten. Äganderätten till andelen övergick följaktligen inte genom detta avgörande till Furudal 1:17. Den som efter klander avträder en fastighet har däremot innehaft egendomen med stöd av något förvärv som han eller hans fångesman gjort. Att en godtroende besittare i en klandertvist befrias från skyldigheten att utge ersättning för avkastning stämmer för övrigt väl överens med de allmänna reglerna om godtrosförvärv. En av förutsättningarna för godtrosförvärv av egendom, såväl lös som fast, är nämligen att egendomen förvärvats genom överlåtelse. Bolaget har alltså under den tid det tillgodogjort sig avkastningen från samfälligheten misstagit sig i fråga om hur stor andel av samfälligheten bolaget innehade. Bolagets misstag har således, till skillnad mot det fall när en fastighet avträds efter klander, inte sin grund i något förvärv av samfälligheten som bolaget gjort. På grund av det anförda och med hänsyn till praxis på området, låt vara att den är av äldre datum, finner HovR:n att bestämmelsen i 5 kap 1 § JB inte bör tillämpas analogt i detta fall.

Vid detta förhållande är bolaget - oavsett om det varit i god tro eller inte - skyldigt att utge ersättning för den avkastning som under åren 1966-1983 belöper sig på B.N:s andel i samfälligheten och som bolaget tillgodogjort sig.

Det är ostridigt mellan parterna att bolaget under åren 1968 till 1981 avverkat sammanlagt 16 611 m3 skog på samfälligheten, nämligen år 1968 4 725 m3, år 1969 5 936 m3, år 1973 4 953 m3 och år 1981 997 m3. Vid bestämmande av ersättningens storlek anser HovR:n att skogens värde skall uppskattas till det värde den hade vid respektive avverkningstillfälle. Detta värde bör såsom B.N. hävdat beräknas som om skogen försålts som rotpost, till följd varav några kostnader inte skall få avräknas. B.N. har emellertid inte visat fog för sitt yrkande om tillväxtuppräkning. Värdet kan därför beräknas i enlighet med vad bolaget uppgivit som virkesintäkt, nämligen för år 1981 205,63 kr per m3 och för år 1973 67,20 kr per m3. I brist på annan utredning antas virkesintäkterna per m3 för år 1968 och 1969 vara lika stora som 1973. Vid denna beräkning finner HovR:n att den ersättning bolaget har att utge till B.N. skall bestämmas till 9 470 kr enligt följande uppställning (997 x 205,63 x 0,00755) + (4 725 + 5 936 + 4 953) x 67,20 x 0,00755) = 1 548 + 7 922 = 9 470. På detta belopp skall ränta utgå enligt vad B.N. yrkat.

Domslut

Domslut.

HovR:n lämnar B.N:s yrkande om återförvisning utan bifall. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n Korsnäs Aktiebolag att till B.N. betala 9 470 kr jämte ränta från d 23 febr 1987 enligt gällande diskonto med tillägg av 4 procentenheter.

Domslut

Domslut. HD förklarar att Korsnäs Aktiebolag inte är skyldigt att utge ersättning för avkastning på den grunden att Furudal 1:17 befunnits ha andel i samfälligheten Furudal s:26, förutsatt att bolaget varit i god tro.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer HovR:ns dom --- samt visar målet åter till HovR:n.

HD:s dom meddelades d 11 april 1996 (nr DT 78).