NJA 1996 s. 68

Handelsbolaget E.H. har tecknat ansvarsförsäkring i Försäkringsaktiebolaget Skandia. Enligt försäkringsvillkoren (moment 5.11) omfattar försäkringen skadeståndsskyldighet för person- och sakskada. Handelsbolaget yrkade i ansökan om stämning på Skandia vid Stockholms TR att TR:n skulle fastställa att handelsbolaget var berättigat till ersättning av Skandia på grund av försäkringen för viss närmare angiven skada.

Skandia bestred handelsbolagets talan med hänvisning till att ifrågavarande skada inte var att anse som en sakskada utan som en ren förmögenhetsskada och att ansvarsförsäkringen inte omfattade sådan skada.

Handelsbolaget anförde till utveckling av sin talan vid TR:n i huvudsak följande.

Handelsbolaget bedriver en omfattande grossistverksamhet med bl a försäljning av högkvalitativa metallprodukter. Under år 1991 sålde handelsbolaget till Volvo Flygmotor AB ett parti smidda flänsämnen (härefter benämnda A). Produkterna A, som skulle ha ett antal kvalitetsegenskaper, bl a ifråga om kornighet, svetsades av Volvo Flygmotor fast i en större komponent (härefter benämnd B). Sedan A och B svetsats samman uppstod en ny produkt (härefter benämnd C). C skulle därefter levereras till en amerikansk flygmotortillverkare, Garrett, för inmontering i flygplansmotorer. Det visade sig emellertid att A inte uppfyllde Volvo Flygmotors kvalitetskrav vad gällde produkternas kornighet. Härigenom blev hela produkten C obrukbar för avsett ändamål. Handelsbolaget nödgades utge ett omfattande skadestånd till Volvo Flygmotor i ersättning för de produkter som, till följd av angiven felaktighet, måste kasseras. Tvisten rör enbart dessa kasserade enheter, sammanlagt 22 stycken. Handelsbolaget har hos Skandia begärt att ansvarsförsäkringen skall täcka skadeståndet till Volvo Flygmotor. Skandia har emellertid avböjt handelsbolagets anspråk under åberopande av att skadefallet är att anse som en ren förmögenhetsskada, som ej omfattas av försäkringen.

Handelsbolaget gör således gällande att den skada som bolaget orsakat Volvo Flygmotor är att anse som en sakskada, som berättigar till ersättning enligt försäkringsvillkoren. Den aktuella rättsfrågan är vad som skall förstås med en sakskada inom produktskadeområdet. I fall som detta brukar försäkringsbolagen i första hand undersöka om A har påverkat B på så vis att B har undergått någon förändring i förhållande till hur B var före monteringen. Tolkningen av begreppet sakskada i produktskadesammanhang kan emellertid inte ske på detta enkla sätt. Sakskadebegreppet bör fastställas genom en avvägning av olika omständigheter såsom reglernas ändamål samt försäkrings- och rättstekniska synpunkter för att man därigenom skall uppnå en funktionell inriktning av begreppet. - I förevarande fall bör beaktas att A och B sammanfogas permanent genom svetsning och att de tillsammans bildar en ny produkt C. Enbart denna omständighet bör ge anledning att frångå försäkringsbolagens schematiska prövningsteknik. Det måste således vara felaktigt att pröva om A har påverkat B på så vis att B har undergått någon förändring i förhållande till hur B var före monteringen, när A och B inte existerar efter montering. Därvid existerar endast produkten C, vilken är defekt (jfr NJA 1960 s 441). Annorlunda uttryckt utgör A och B ingredienser för skapandet av C; om A är defekt blir även C defekt, vilket får anses vara en sakskada.

Skandia anförde till bemötande av käromålet bl a följande.

Det flänsämne som handelsbolaget levererade var tillverkat av ett engelskt företag. Hos Volvo Flygmotor skedde viss bearbetning av ämnet, varefter detta sammanfogades med en annan detalj till en enhet som därefter levererades till den amerikanska flygmotortillverkaren. Den levererade enhetens funktion var att kapsla in högtryckskompressorn, turbinen och brännkammaren i motorn. Sedan tillverkaren ändrat sin tillverkningsprocess visade det sig att Volvo Flygmotors kvalitetskrav i fråga om kornstorlek inte var uppfyllda. Tillåten kornstorlek var överskriden. Detta innebar att viss osäkerhet rådde angående utmattningshållfastheten. Man kunde befara kortare livslängd på den av Volvo Flygmotor levererade enheten. Innan kvalitetsavvikelsen upptäcktes hade Volvo Flygmotor levererat enheter till cirka 200 motorer, vilka i sin tur monterats på flygplan. Någon åtgärd beträffande dessa motorer har såvitt känt inte vidtagits utöver att man har beredskap för förtida byte.

Ytterligare leverans till Garrett skedde först sedan Volvo Flygmotor skaffat ämnen från annan leverantör. Det bearbetade ämnet hade vidare insatts i 135 enheter från vilka det var möjligt att avlägsna ämnet och ersätta det med nytt. Därutöver fanns 22 helt färdiga enheter från vilka det inte var möjligt att avlägsna ämnet. Dessa enheter har kasserats.

Frågan i målet gäller om Volvo Flygmotor åsamkats en sakskada. Enligt Skandias mening är detta inte fallet. Ämnet har inte orsakat någon påvisbar förändring av vare sig den detalj med vilken ämnet sammanfogats eller av slutprodukten, enheten. Att de 22 enheterna till följd av kvalitetsavvikelsen inte gick att avsätta och därför kasserades innebär inte att sakskada uppstått. - I målet föreligger den situationen att köpeobjektet visat sig behäftat med fel. Detta har på ett adekvat sätt förorsakat att viss annan köparens egendom, som är beroende av att köpeobjektet är felfritt, får anses ha förlorat sitt värde, utan att någon fysisk skada i och för sig uppkommit. Den skada som köparen lider utgör otvivelaktigt en förmögenhetsförlust som han torde vara berättigad att få ersättning för enligt köprättsliga regler. Annorlunda förhåller det sig när det köpta objektet orsakat en fysisk skada på köparens egendom. Då föreligger i princip en produktansvarsskada för vilken köparen inte kan få ersättning på köprättslig grund utan enbart på skadeståndsrättslig. - Om TR:n skulle finna att Volvo Flygmotor åsamkats en sakskada föreligger försäkringsfall och ersättning skall utgå.

Skadeförsäkringens Villkorsnämnd avgav på Skandias begäran d 20 jan 1993 följande utlåtande: "Komponenterna har inte blivit utsatta för någon sådan fysisk förändring som innebär att en sakskada har uppstått. I stället föreligger en ren förmögenhetsskada. Skadan omfattas därför inte av försäkringen enligt det åberopade villkoret."

Genom beslut d 2 dec 1994 hänsköt TR:n (rådmannen Lind) enligt 56 kap 13 § RB till HD:s prövning följande fråga: "Ansvarsförsäkringen omfattar enligt villkoren (se 5.11) skadeståndsskyldighet för person- och sakskada. Är den skada för vilken handelsbolaget begär ersättning av försäkringsbolaget att anse som en sakskada i försäkringsavtalets mening?"

Prövningstillstånd meddelades.

Parterna (ombud för handelsbolaget advokaten P.S. och för Skandia försäkringsjuristen Kjell Olsson) bereddes tillfälle att slutföra sin talan i HD.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Gladh, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Handelsbolaget vill i målet få fastställt att det inträffat en sakskada, som berättigar till ersättning enligt villkoren för ansvarsförsäkringen i Skandia. Annat har inte gjorts gällande än att begreppet sakskada i försäkringsvillkoren skall ges samma innebörd som det har i skadeståndslagen (1972:207).

Skandia har vid TR:n medgivit att utge försäkringsersättning om det konstateras att Volvo Flygmotor drabbats av sakskada. HD:s prövning är därför

- och med hänsyn till hur den till HD hänskjutna frågan har formulerats - avgränsad till denna fråga och avser inte under vilka förutsättningar i övrigt som handelsbolaget ådragit sig skadeståndsansvar.

I målet är ostridigt att det av handelsbolaget till Volvo Flygmotor levererade partiet flänsämnen inte motsvarade de kvalitetskrav parterna avtalat. Detta innebar att de enheter för inkapsling av flygplansmotorer som tillverkades genom sammansvetsning av flänsämnet med av Volvo Flygmotor tillhandahållet material hade brister i fråga om utmattningshållfasthet. Vissa enheter kasserades av Volvo Flygmotor på grund av detta.

Efter sammanfogandet av inkapslingsenheternas beståndsdelar kunde Volvo Flygmotor - på grund av det mindre goda flänsämnet och enheternas till följd härav försämrade egenskaper - uppenbarligen inte få avsättning för produkterna på samma villkor som tidigare. Under dessa förhållanden måste Volvo Flygmotor anses ha åsamkats en sakskada i fråga om de kasserade enheterna.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Svensson, referent, Lennander och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Försäkringen i målet omfattar skadeståndsskyldighet för person- och sakskada. Vad som avses med sakskada framgår inte av försäkringsvillkoren. Närmast till hands ligger att begreppet används i samma mening som sakskada i skadeståndslagen (1972:207). Vissa skäl kan dock tala för en snävare innebörd av ordet i försäkringssammanhang. För en försäkringsgivare kan det innebära fördelar om bedömningen av huruvida försäkringsfall föreligger eller ej knyts till kriterier som är lätta att konstatera och som därigenom underlättar den praktiska hanteringen av försäkringsanspråken. Ett snävt sakskadebegrepp i försäkringssammanhang kan också ge lägre försäkringspremier för försäkringstagare som inte behöver skydd mot annat än med fysiska medel åstadkomna skador på fysiska föremål, medan försäkringstagare som vill försäkra sig mot sådana ingrediens- eller komponentskador som avses i detta mål hänvisas till att teckna och betala för tilläggsförsäkringar (jfr Ullman, Utvidgat skydd vid ingrediensskada, Nordisk Försäkringstidskrift /NFT/nr 3/1995 s 229ff). Skadeståndslagen återigen gäller också utanför försäkringsområdet och det vidare tillämpningsområdet kan motivera ett sakskadebegrepp som bygger på en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet och som ger utrymme för mera nyanserade bedömningar än som görs vid den masshantering av ärenden som försäkringsbranschen administrerar.

De nu anförda skälen gör emellertid inte att begreppet sakskada i försäkringsvillkoren bör ges annan innebörd än det har i skadeståndslagen. Vid prövningen av detta mål har alltså begreppet sakskada samma innebörd i försäkringsvillkoren som i skadeståndslagen.

Principen i 2 kap 1 § skadeståndslagen är att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan. I förarbetena anges att med sakskada i första hand avses genom fysiska medel direkt tillfogad skada på fysiska föremål (prop 1972:5 s 579). I försäkringsbolagens praxis har sakskada kommit att betyda fysisk försämring av egendom (jfr Villkorsnämndens utlåtande 7/1987, Ullman, Sakskada eller ren förmögenhetsskada - var går gränsen i försäkringsrätten, NFT 3/1989 s 189ff och Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl 1965 s 99). Också HD har lagt vikt vid den fysiska förändringen, se t ex NJA 1990 s 80. Benägenheten att fästa avseende vid skadans fysiska natur har blivit hårt kritiserad i doktrinen, som förordat att prövningen om sakskada inträffat skall ske mera med hänsyn till om den försäkrade egendomen fått en försämrad funktion eller ej (se t ex Kleineman, Ren förmögenhetsskada, 1987 s 153ff, och Begreppsbildningen och den skadeståndsrättsliga analysen, JT 1993-94 s 727ff, Roos, Ersättningsrätt och ersättningssystem, 1990 s 16f, Lagerström-Roos, Företagsförsäkring, 1991 s 1570. Skadeförsäkringens Villkorsnämnd har också i vissa fall nöjt sig med att egendomen blivit obrukbar för att sakskada skulle anses föreligga (se t ex 72/1985, 84/1986).

Av betydelse för begreppsbestämningen är också vissa köprättsliga aspekter som kan anläggas på framför allt ingrediens- och komponentskador. Det är en grundläggande princip, att en sakskadeförsäkring inte omfattar sådana skador som består i att försålt gods inte uppfyller avtalade kvalitetskrav, utan att dessa skall bedömas enligt köprättsliga regler om fel i varan. Om emellertid kvalitetsbristerna leder till skador på köparens övriga egendom gällde tidigare att säljaren var skyldig att ersätta i vart fall vissa ingrediensskador enligt de köprättsliga reglerna (NJA II 1990 s 354). Detta är numera ändrat. I 67 § 1 st köplagen (1990:931) föreskrivs att skadestånd enligt den lagen inte omfattar ersättning för förlust som köparen tillfogas genom skada på annat än den sålda varan. Härigenom utesluts ingrediens- eller komponentskador som utgör sakskador från säljarens köprättsliga ansvar. Sådana skador skall numera ersättas enligt produktansvarsiagen (1992:18). Skadestånd betalas enligt 1 § 2 st den lagen bl a för vissa sakskador som en produkt på grund av en säkerhetsbrist har orsakat på enskild egendom. Skador på själva produkten ersätts dock inte. Sakskadebegreppet i produktansvarslagen får antas ha samma betydelse som i skadeståndslagen.

Den nya lagstiftningen innebär att en köpare fortfarande kan på köprättsliga grunder kräva ersättning för ren förmögenhetsskada, som uppkommer t ex när köparens egendom inte kan användas på avsett sätt. Ett snävt sakskadebegrepp ger därför ett vidare utrymme för köprättsligt grundade anspråk på ersättning för ren förmögenhetsskada och vice versa.

Ett sakskadebegrepp som skall täcka skadeståndslagens och produktansvarslagens vida tillämpningsområden måste utformas så att hänsyn kan tas till omständigheterna i det särskilda fallet Den kritik som har riktats mot att låta svaret på frågan om sakskada inträffat helt eller nästan helt bero på om en fysisk förändring av egendomen skett framstår som befogad. Vid bedömningen bör hänsyn också kunna tas till att den ifrågavarande egendomen försämrats genom att dess funktion förlorats eller blivit nedsatt i icke obetydlig grad.

I målet är ostridigt att de flänsämnen som handelsbolaget levererade till Volvo Flygmotor inte uppfyllde avtalade kvalitetskrav. Detta fel skall bedömas enligt köprättsliga regler om fel i varan och är inte föremål för prövning i detta mål.

Vart och ett av de 22 flänsämnen som målet gäller svetsades efter viss bearbetning samman med en annan komponent till en kapsel avsedd att omsluta delar av en flygplansmotor. Felet i flänsämnet innebär att kapselns förmåga att stå emot utmattningsskador är lägre än vad Volvo Flygmotor utlovat i förhållande till flygplanstillverkaren Garrett. Kapseln utgör emellertid inte någon direkt fara för flygsäkerheten att döma av det förhållandet att omkring 200 kapslar som hunnit att monteras in i flygplan innan felet upptäcktes alltjämt är i bruk. I någon mening är kapseln alltså brukbar men den kräver en noggrannare kontroll och har av allt att döma en kortare livslängd än en felfri kapsel.

Volvo har emellertid kasserat de 22 kapslarna. Det måste förstås så att flygplanstillverkaren bedömt de felaktiga kapslarna som otjänliga för sitt ändamål främst med hänsyn till den förkortade livslängden och de förhöjda tillsyns- och underhållskostnaderna. Kapslarna måste därför anses ha en så nedsatt funktion att sakskada föreligger.