NJA 1996 s. 764

Bilförare, som kört in i vägkorsning utan att kontrollera att trafiksignalerna i korsningen inte slagit om till rött ljus, har ansetts i väsentlig mån ha brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna. 1 § 1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

TR:n

Allmän åklagare väckte vid Solna TR åtal mot E.L. för vårdslöshet i trafik enligt följande gärningsbeskrivning: E.L. har d 22 sept 1994 vid förande av personbil på E 18 i Rissne, Sundbyberg, i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet genom att i korsningen med Kvarnvägen inte vara tillräckligt uppmärksam på trafikljus och andra trafikanter vilket fått till följd att hon fört sitt fordon mot rött ljus och därvid kört på en motorcyklist som kommit från Kvarnvägen. Såväl person- som sakskador har uppkommit.

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Leven) anförde i dom d 17 febr 1995: Domskäl. E.L. har förnekat gärningen.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat en skiss över olycksplatsen. På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med T.B. och vittnesförhör med R.S.

TR:ns bedömning.

Vad först gäller frågan om E.L. fört sitt fordon mot rött ljus är följande att beakta. E.L. har invänt att hon inte körde mot rött ljus samt att T.B. kan ha kört ut på E 18 innan han fick grönt. Hon har vidare hävdat att den aktuella trafiksignalen slår om från rött till grönt på 2,5 sekunder i stället för 5 sekunder vilket är det korrekta på en 70väg. Vittnet R.S. som färdades som passagerare i en bil 30-40 m bakom E.L. har uppgett att trafiksignalen slog om och -Made helt rött när E.L. hade 60-70 m kvar till korsningen samt att E.L. därefter fortsatte med oförminskad hastighet in i korsningen. Uppgiften motsägs i och för sig inte av vad E.L. själv berättat, nämligen att hon 100 m före korsningen observerade att det var grönt ljus samt att hon därefter koncentrerade sig på nästa korsning och inte såg mer på trafiksignalen i fråga. Vad som ytterligare talar för att E.L. kört mot rött ljus är att kollisionen inträffade sedan T.B. i stort sett fullbordat vänstersvängen ut på E 18. Denne har framhållit att han körde först sedan han fått grönt ljus vilket vinner stöd av R.S:s uppgift om att flera av fordonen på Kvarnvägen körde ut i korsningen samtidigt som T.B. På grund av det anförda, och då inget tvder på att det förelåg några beaktansvärda brister i fråga om trafiksignalernas funktion, finner TR:n utrett att E.L. fört sitt fordon mot rött ljus.

Vad därefter gäller frågan om E.L. varit vårdslös i trafikbrottslagens mening beaktar TR:n följande. I förarbetena till den nya lydelsen av 1 § trafikbrottslagen anges som exempel på typiskt sett trafikfarliga situationer som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik bl a körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation. Det framhålls dock att det trafikfarliga beteendet skall vara täckt i subjektivt hänseende, varför främst sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande bör hänföras under stadgandet. E.L. har berättat att hon, sedan hon ca 100 m före korsningen konstaterat att signalen lyste grönt, började läsa vägskyltarna som fanns uppsatta strax efter korsningen. Anledningen härtill var att hon ville förvissa sig om vilken fil hon skulle välja för att komma rätt i den korsning som följde strax efter. Rödljuskörningen får således antas ha berott på att E.L. på grund av den aktuella trafiksituationen tillfälligt varit ouppmärksam. Beteendet är visserligen att anse som oaktsamt men enligt TR:ns mening är det inte fråga om något medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet som skall medföra ansvar enligt trafikbrottslagen.

Av det anförda följer att åtalet för vårdslöshet i trafik inte skall bifallas utan E.L. i stället skall dömas för att ha fört sitt fordon mot rött ljus.

Påföljden är penningböter.

Domslut

Domslut. TR:n dömde E.L. enligt 7 § 1 st och 164 § 1 st 2vägtrafikkungörelsen till böter 1 000 kr.

Svea HovR

Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att E.L. skulle dömas för vårdslöshet i trafik till dagsböter.

E.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Vilgeus och Dahlgren, referent, samt tf hovrättsassessorn Granditsky Hökeberg) anförde i dom d 11 sept 1995: Utredningen i HovR:n. E.L. har hörts också i HovR:n. Det som målsäganden T.B. och vittnet Roland Skånberg berättat vid TR:n har redovisats i HovR:n genom att förhören med dem har spelats upp. På E.L:s begäran har hennes far, A.L. hörts som vittne för att styrka att ljussignalerna i den aktuella vägkorsningen före växlingen till rött ljus visat grönt+gult ljus under endast 2,5 sekunder i stället för av Vägverket föreskrivna 5 sekunder.

Domskäl

Domskäl. Vad först gäller A.L:s vittnesmål konstaterar HovR:n att hans iakttagelser av ljussignalerna gjorts långt efter den åtalade händelsen, nämligen först i slutet av januari 1995, samt - framför allt - att hans uppgifter grundar sig på mätningar som gjorts med ett gammalt tidtagarur, vars tillförlitlilghet han varken dessförinnan eller senare kontrollerat. Hans uppgifter om att grönt+gult ljus skulle ha visats under endast 2,4-2,6 sekunder motsägs dessutom av vittnet R.S. som uppgett att signalerna slog om precis som vanligt. Övervägande skäl talar således för att grönt+gult ljus visades under den av Vägverket föreskrivna tiden om 5 sekunder.

Enligt HovR:ns bedömning är det emellertid för sakens bedömning av ganska ringa betydelse huruvida grönt+gult ljus visades under ca 2,5 sekunder eller under 5 sekunder. Av E.L:s egna uppgifter framgår nämligen att hon - på en väg där högsta tillåtna hastighet var 70 km/ tim - närmade sig den aktuella vägkorsningen med en hastighet om ca 80 km/tim samt att hon, efter det att hon ca 100 m före korsningen konstaterat att trafiksignalen visade grönt, därefter inte ägnat någon som helst uppmärksamhet åt trafiksignalerna i den aktuella korsningen; vittnet R.S. har dessutom uppgett att signalerna slog om till rött ljus när E.L. hade 60-70 m kvar till korsningen. Genom att på detta sätt köra in i vägkorsningen utan att ägna tillräcklig uppmärksamhet på trafiksignalerna har E.L. enligt HovR:nS mening i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. Hennes beteende - som dessutom lett till en allvarlig trafikolycka - skall bedömas som vårdslöshet i trafik. Åklagarens överklagande skall därför bifallas.

Domslut

Domslut. Med upphävande av TR:ns domslut dömer HovR:n E.L. enligt 1 § 1 st trafikbrottslagen för vårdslöshet i trafik till 40 dagsböter å 100 kr.

E. L. (ombud jur kand Maria Lamm) överklagade och yrkade fastställande av TR:ns dom.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ruhe, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Enligt 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott - i §:ns lydelse vid tidpunkten för den aktuella olyckan - skulle dömas för vårdslöshet i trafik, om vägtrafikant brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna och oaktsamheten ej var ringa. Med ikraftträdande d 1 jan 1995 har emellertid det straffbara området inskränkts genom att endast den som i väsentlig mån brister i omsorg och varsamhet skall dömas för vårdslöshet i trafik. Åtalet mot E.L. skall därför prövas även enligt §:n i dess nya lydelse (se 5 § 2 st BrB:s promulgationslag).

I förarbetena till ändringen i §:n anförs bl a (prop 1994/95:23 s 122) att avsikten med den föreslagna lydelsen av stadgandet är att ansvar för vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana beteenden i trafiken som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Det skall därvidlag vara utan betydelse om trafikolycka inträffat eller inte. Detta innebär ett kraftigare understrykande av att det trafikfarliga beteendet verkligen skall vara täckt i subjektivt hänseende. Under trafikbrottslagens tillämpningsområde skall sålunda främst hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande. Vidare anförs att vid överträdelse av trafikregel skall vid bedömningen hänsyn tas till regelns större eller mindre betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Bland exempel på sådana beteenden som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik nämns körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation.

Av utredningen i målet framgår att E.L. från det att hon på ca 100 meters avstånd från trafiksignalen noterat att den visade grönt ljus inte vidare ägnat den någon uppmärksamhet och att hon hållit en hastighet som - om än bara med 10 km/t - översteg den tillåtna hastigheten om 70 km/t. Att på sådant sätt köra mot en signalreglerad korsning utan att ägna signalerna någon uppmärksamhet måste anses innebära ett sådant medvetet risktagande som avses med den nya lydelsen av 1 § trafikbrottslagen. Därtill kommer att - även om det inte har någon självständig betydelse om en trafikolycka inträffat eller inte - den olycka som faktiskt inträffade visar att körningen mot rött ljus i det konkreta fallet var trafikfarlig.

E.L. skall således fällas till ansvar för vårdslöshet i trafik. Straffet skall bestämmas såsom HovR:n gjort.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Knutsson, SoLrud, Munek, Lambe och Regner, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Av utredningen i målet framgår att E.L. ca 100 m före vägkorsningen konstaterade att trafiksignalerna i denna visade grönt ljus för henne, att hon därefter inte ägnade dem någon uppmärksamhet, att hon med oförändrad hög hastighet körde in i korsningen samt att trafiksignalerna då visade rött ljus för henne.

Den åtalade gärningen ägde rum år 1994. Enligt den lydelse som 1 §

1.

1 st lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott då hade dömdes en vägtrafikant som brast i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingades av omständigheterna, om oaktsamheten ej var ringa, för vårdslöshet i trafik till böter. Lagrummet har därefter ändrats med ikraftträdande d 1 jan 1995 (SFS 1994:1416). Straffbarbeten har härigenom begränsats så att det numera krävs att vägtrafikanten i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet. Vidare är det föreskrivna straffet dagsböter, vilket betyder att ett straffminimum på 30 dagsböter införts (jfr 25 kap 1 och 2 §§ BrB). Huvudfrågan i målet är om denna förändring av ansvarsbestämmelsen medför att E.L. inte skall dömas för vårdslöshet i trafik utan för den förseelse mot vägtrafikkungörelsen (1972:603) för vilken TR:n har fällt henne till ansvar.

Syftet med lagändringen har varit att ansvar för vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana beteenden i trafiken som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Det skall härvidlag vara utan betydelse om någon trafikolycka inträffat eller ej. Under trafikbrottslagens tillämpningsområde bör främst hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande (prop 1994/95:23 s 61). Som exempel på sådana typiskt sett trafikfarliga beteenden som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik nämns i förarbetena körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation (a prop s 122). Det framgår inte av förarbetena att den nya lydelsen är avsedd att innebära någon förändring i fråga om straffmätningen för sådana gärningar som alltjämt är straffbara som vårdslöshet i trafik.

E.L:s körning in i korsningen utan kontroll av att trafiksignalerna inte slagit om till rött ljus måste anses innebära att hon i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna. Hon har sålunda gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik och skulle ha dömts härför även enligt lagrummets nya lydelse. Skäl att ändra det av HovR:n bestämda straffet föreligger inte. HovR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 18 dec 1996 (mål nr B 4333/95).