NJA 2011 s. 349

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Laila Kirppu) anförde följande i dom den 18 november 2008.

Domskäl

R.J. har förnekat brott. Han har bestritt ansvar för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död men har vidgått de faktiska omständigheterna. R.J. har bestritt skadeståndsansvar. Om rätten skulle finna honom ansvarig har han yrkat att skadestånden ska jämkas till 0 kr på grund av att M.M. varit medvållande.

På åklagarens begäran har förhör hållits med R.J. Därtill har vittnesförhör hållits med N.R. På R.J:s begäran har vittnesförhör hållits med K.M. På målsägandebiträdets begäran har målsägandeförhör hållits med A.M.

Som skriftlig bevisning har åklagaren åberopat informationsunderlag rörande trafikolyckan, skiss över olycksplatsen, rättsmedicinsk obduktionsrapport avseende M.M. och fotografier från olycksplatsen.

Av förhör och övrig utredning i målet har följande klarlagts avseende den aktuella händelsen. Den 4 maj 2007 runt kl. 08.00 körde R.J. lastbil med släp som var lastad med timmer. Han hade varit och lastat på och av timmer på Asas område och skulle sedan köra riksväg 31 i riktning mot Vetlanda. När R.J. kom till Marhult skulle han köra in till sågverket och påbörjade därmed en vänstersväng. När R.J. hade påbörjat svängen kom M.M. körandes i en personbil i den motsatta körbanan, vilken R.J. korsade. M.M:s bil kolliderade därefter med lastbilen och bilen åkte av vägen. Den högsta tillåtna hastigheten på den aktuella vägen var 90 km/h. Vägen på den aktuella platsen består av en raksträcka med fri sikt i flera hundra meter. Efter olyckan fanns på platsen bromsspår från lastbilen och släpet. Lastbilen hade vid kollisionen förflyttats cirka en meter i sidled. Några bromsspår från M.M:s bil fanns inte. Vid tidpunkten för olyckan var det uppehållsväder, vägbanan var torr och det rådde dagsljus. M.M. avled av skadorna han ådrog sig i kollisionen.

Utöver detta har den tilltalade och vittnen var för sig uppgett i huvudsak följande.

R.J: Han har kört lastbil sedan han var 21 år och har sedan fyra år tillbaka kört lastbil med timmer. Han har under tre år kört lastbil i Sverige under somrarna. Den aktuella dagen hade han lastat timmer på Asas område och skulle sedan åka till Marhult. Han hade 35 till 36 ton timmer lastat på bilen och släpet. Lastbilen med släp väger cirka 23 500 kg. Han är välbekant med vägen som han körde på den aktuella dagen. När han närmade sig Marhultskrysset skulle han svänga in till sågverket. Han hade inte så hög fart, han lät fordonet rulla nedför en liten backe för att spara bränsle. Innan han skulle svänga tittade han framåt och såg då inga bilar. Han tittade sedan åt vänster mot vägen till sågverket för att se om det kom någon bil där. Efter att ha tittat först framåt och sedan åt vänster och konstaterat att det var fritt började han svänga. Han ville undvika att stanna på vägen och höll vid svängen 10 till 15 km/h. När han hade börjat svänga tittade han framåt igen och såg då en personbil komma i hög fart. Det tog ett tag innan han insåg att bilen kom så fort. Han kan inte säga hur fort bilen körde men den hade en mycket hög fart. När han först såg bilen var den lite över 100 meter bort. Han insåg att han inte skulle hinna backa undan och bromsade istället, bilen var då 30 till 40 meter bort. Sedan kolliderade personbilen med lastbilen. Efter kollisionen klev han ur lastbilen och tittade till personbilen. Personbilen hade träffat lastbilens nos i mitten och mot den vänstra sidan. Han började springa mot sågens kontor men såg sedan en annan bil komma. Han bad personen i bilen att ringa efter ambulans.

Vittne N.R.: Han arbetar som polis och blev kallad till olycksplatsen direkt efter att olyckan inträffat. På platsen sökte han efter detaljer som kunde vara viktiga för olyckan. Han gjorde mätningar och tog fotografier för att få en bild av olycksförloppet. Han konstaterade att bromsspåren från lastbilen var relativt korta. Han mätte även upp hur långt det är fri sikt på platsen. Mätningen gjordes med polispilot. Från avtagsvägen är det åt det håll som personbilen kom ifrån fri sikt i över 300 meter, vägen är helt rak i 240 meter och svänger sedan lite men det är fortfarande fri sikt upp till 365 meter. Åt det andra hållet är vägen helt rak i 350 meter och man har fri sikt. Han har räknat ut hur lång tid det tar för en bil att köra från den punkt där bilen blir synlig för mötande trafik fram till avfartsvägen. Han har då räknat på en hastighet av 160 km/h och antar man att bilen blir synlig vid 365 meter tar sträckan 8,2 sekunder. Tar man samma hastighet och antar att bilen blir synlig vid 240 meter tar sträckan 5,4 sekunder. Han kan inte förstå hur olyckan kunde hända eftersom det är så god sikt på platsen.

Vittne K.M.: Han var den aktuella dagen på väg till sitt arbete. Han blev vid ett tillfälle omkörd av en bil som hade en anmärkningsvärt hög hastighet. När bilen körde förbi svajade det till i hans bil. Han körde i 90 km/h och han uppskattade att den omkörande bilen måste ha hållit 150 km/h. När han kommer en bit längre fram ser han en lastbil stå på vägen och när han kommer närmare ser han en personbil ligga vid sidan av vägen. Personbilen är samma bil som han blev omkörd av tidigare. Han hade inga problem att hinna stanna sin bil innan han kom fram till olycksplatsen. Han ringde efter ambulans och när polisen kom gav han dem sitt kort.

Tingsrättens bedömning

Vårdslöshet i trafik regleras i 1 § 1 stycket lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. För att dömas för vårdslöshet i trafik ska vägtrafikanten i väsentlig mån ha brustit i den omsorg och varsamhet som omständigheterna betingade för att förekomma en olycka. Således ska inte varje avvikelse från erforderlig aktsamhet leda till ansvar för vårdslöshet i trafik trots att en trafikolycka har inträffat. Beteenden som kan resultera i ansvar för vårdslöshet i trafik är enligt förarbetena sådana typiskt sett trafikfarliga beteenden som exempelvis förande av bil i uttröttat tillstånd, allvarliga brott mot regler till skydd för oskyddade trafikanter, trafikfarliga omkörningar, brott mot stopplikt eller körning mot rött ljus som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation, allvarliga hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer och förande av trafikfarliga fordon (prop. 1994/95:23 s. 122). Tingsrätten har då att ta ställning till om R.J. vid utförandet av vänstersvängen har varit oaktsam och om denna i sådana fall har varit av sådant kvalificerat slag att ansvar för vårdslöshet i trafik skall utdömas. Fråga är även om R.J. genom oaktsamhet vållat M.M:s död.

De uppgifter som tingsrätten har som underlag vid denna bedömning är R.J:s egna uppgifter, vittnenas berättelser och viss teknisk bevisning. Genom den tekniska bevisningen är i målet utrett att M.M. avled av skadorna han ådrog sig i kollisionen mellan hans bil och lastbilen. Utredningen har också visat att det på platsen för olyckan finns bromsspår från lastbilen men inga bromsspår från M.M:s bil. Bromsspåren från lastbilen är korta. Det är även visat att det från kollisionsplatsen är fri sikt åt vartdera håll i drygt 300 meter.

Det har inte framkommit någonting som har givit tingsrätten anledning att misstro R.J. och hans uppgifter läggs därför till grund för bedömningen. R.J. har berättat att han skulle göra en vänstersväng varvid han tittade först framåt och sedan åt vänster. Han konstaterade då att det var fritt åt båda håll och påbörjade svängen. När han sedan tittade framåt igen såg han M.M:s bil komma i hög fart i den motsatta körbanan. M.M:s bil har därefter kolliderat med lastbilen. Utredningen har visat att det tar mellan fem och åtta sekunder att ta sig från platsen där bilen blir synlig för trafikanter som kommer från andra hållet till platsen där kollisionen skedde vid en hastighet om 160 km/h. Både K.M. och R.J. har uppgett att M.M. vid det aktuella tillfället körde mycket fort och han överskred den högsta tillåtna hastigheten. Det ska normalt inte vara några problem att hinna stanna en bil på den aktuella vägsträckan. Då det ej har hittats några bromsspår efter M.M:s bil vid kollisionsplatsen får det antas att M.M. har kommit i hög fart och inte upptäckt lastbilen i tid för att hinna börja bromsa. Varför M.M. ej har sett lastbilen som skulle svänga och således befann sig på väg över vägbanan är inte utrett och saknar betydelse för bedömningen. R.J:s handlande kan däremot inte anses ha inneburit att han i väsentlig mån har brustit i omsorg och varsamhet. R.J. har följt trafikreglerna och har heller inte agerat på ett sätt som kan anses som trafikfarligt. Innan han påbörjade svängen har han förvissat sig om att vägen var fri från andra bilar och när han upptäckte M.M:s bil har han gjort vad som kan anses påkomma honom i den aktuella situationen. Inte heller kan R.J:s handlande anses ha varit en oaktsamhet av det klandervärda slag som föranleder ansvar för vållande till annans död. Åtalet mot R.J. ska därför ogillas i sin helhet.

Vid denna utgång ska även skadeståndsyrkandena ogillas då dessa grundade sig enbart på den brottsliga gärningen.

Domslut

Domslut

Tingsrätten ogillade åtalet och skadeståndsyrkandena.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lena Egelin och Cecilia Isgren, tf. hovrättsassessorn Johan Borgström, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 28 april 2009.

Hovrättens domskäl

Frågan om vårdslöshet i trafik

Hovrätten anser att R.J. i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna och att han därför ska dömas för vårdslöshet i trafik.

För vårdslöshet i trafik döms en vägtrafikant som i väsentlig mån brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, se 1 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Lagstiftarens avsikt med kravet att vägtrafikanten ska i väsentlig mån ha brustit i omsorg och varsamhet är att ansvar för vårdslöshet i trafik ska reserveras för sådana beteenden i trafiken som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening. Under trafikbrottslagens tillämpningsområde ska främst hänföras sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet. Från det straffbara området undantas fall där en trafikolycka inträffat på grund av en felbedömning eller tillfällig ouppmärksamhet hos en förare av ett motorfordon, ofta kombinerat med besvärliga väderleks- eller siktförhållanden (se prop. 1994/95:23 s. 57 ff. och 122).

R.J. har haft ansvaret för att den vänstersväng som han skulle göra kunde ske på ett trafiksäkert sätt. Det är allmänt känt att en sådan vänstersväng som det är fråga om i detta fall, nämligen på en riksväg med en högsta tillåten hastighet om 90 km/tim, generellt sett innebär en påtaglig fara för trafikolyckor. Risken för kollison med trafikanter i motsatt körriktning och för påkörning bakifrån är stor. Denna risk gör sig än mer gällande när det svängande fordonet är en lastbil med tungt släp. R.J. har därför varit skyldig att inför svängen försäkra sig om att den kunde ske utan fara för andra trafikanter. Han har då haft att räkna med att, och bedöma om, exempelvis mötande trafik håller en högre hastighet än vad som i och för sig är tillåtet på vägsträckan.

Trafikförhållandena på platsen har varit goda. Olyckan inträffade vid 08-tiden den 4 maj 2007. Det var uppehållsväder, dagsljus och vägbanan var torr. N.R:s mätningar visar också att R.J. hade åtminstone 365 meter fri sikt rakt framåt från korsningen sett.

R.J. har berättat att han inför vänstersvängen tittade framåt utan att se någon mötande trafik och att han därefter tittade åt vänster. Han påbörjade svängen och tittade sedan återigen framåt. Då upptäckte han M.M:s bil cirka 100 meter bort men hade i det läget inte möjlighet att förhindra trafikolyckan.

R.J. har agerat oaktsamt genom att inte försäkra sig om att det motsatta körfältet var fritt från mötande trafik när han påbörjade svängen. N.R:s beräkningar visar att M.M:s fordon måste ha varit inom synbart avstånd från R.J., åtminstone när han påbörjade vänstersvängen. Detta även om M.M. hållit en mycket hög hastighet. Redan genom R.J:s egna uppgifter framgår att han svängde vänster utan att återigen titta framåt sedan han tittat åt vänster. I det skede som han påbörjade svängen hade han alltså inte försäkrat sig om att manövern kunde ske utan fara för eventuella trafikanter i det motsatta körfältet. Om en sådan kontroll hade skett skulle R.J. ha kunnat låta bli att svänga och genom det undvika kollisionen. Det sagda medför att R.J. varit oaktsam då han, om än för en kort stund, brustit i sin uppmärksamhet.

Den oaktsamhet som R.J. visat har varit allvarlig. Ansvaret för att vänstersvängen kunde ske på ett trafiksäkert sätt har legat på R.J. Eftersom det rört sig om ett tungt fordon med släp har han haft anledning att vara särskilt försiktig inför svängen. Vidare har det inte framkommit några förhållanden som har varit ägnade att inverka på R.J:s förutsättningar att genomföra vänstersvängen på ett trafiksäkert sätt. Trafikförhållandena har varit goda. Det har inte heller framkommit några omständigheter kring R.J:s person som medfört att han haft begränsade förutsättningar att göra en korrekt bedömning av trafiksituationen. På grund av detta har R.J:s handlande innefattat en allvarlig oaktsamhet.

Hovrättens slutsats är alltså att R.J. i väsentlig mån har brustit i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna och att han därför inte kan undgå ansvar för vårdslöshet i trafik.

Frågan om vållande till annans död

Hovrätten anser att R.J. ska dömas för vållande till annans död.

Den som genom oaktsamhet orsakar annans död döms för vållande till annans död, se 3 kap. 8 § BrB. Den oaktsamhet som R.J. visat genom att inte försäkra sig om att vänstersvängen kunde ske utan fara för mötande trafikanter har medfört att M.M. kolliderat med honom. M.M. avled av de skador som han fick vid kollisionen, vilket framgår av den rättsmedicinska obduktionsrapporten. R.J. ska därför dömas för vållande till annans död. Detta brott är inte att bedöma som ringa.

Påföljdsfrågan

Påföljden ska bestämmas till villkorlig dom med dagsböter.

R.J. är tidigare ostraffad och verkar leva under ordnade förhållanden. Det saknas särskild anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden kan därför bestämmas till villkorlig dom som enligt huvudregeln, 30 kap. 8 § BrB, ska förenas med ett bötesstraff.

Skadeståndsfrågan

Hovrätten finner att R.J. inte ska betala skadestånd till A.M., G.M., O.M. och S.M.

Det har framkommit att A.M., G.M., O.M. och S.M. fått 25 000 kr vardera i försäkringsersättning för den personskada som M.M:s bortgång inneburit för dem. De har utöver detta begärt skadestånd av R.J. med 10 000 kr vardera för den sveda och värk som de lidit till följd av händelsen.

R.J. har som grund för sitt yrkande om jämkning hävdat att M.M. varit medvållande till trafikolyckan genom att hålla en mycket hög hastighet.

På grund av utgången i ansvarsdelen är R.J. i och för sig skadeståndsskyldig mot målsägandena. När det gäller ersättningens storlek till nära anhöriga till en person som dödats tillämpas i praxis ett schablonbelopp om 25 000 kr för personskada, om skadevållaren agerat vårdslöst (se rättsfallet NJA 2004 s. 26). Beloppet motsvarar ersättning för en akut sjuktid om ungefär ett år med annan vård än sjukhusvård. Omständigheterna i det enskilda fallet kan medföra att schablonbeloppet frångås. Det har inte framkommit någon omständighet som medför att avsteg bör göras från schablonbeloppet. Med hänsyn till detta och till att 25 000 kr har utbetalats till envar av målsägandena i form av försäkringsersättning ska deras talan lämnas utan bifall.

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens dom dömde hovrätten R.J. för vållande till annans död enligt 3 kap. 7 § BrB och vårdslöshet i trafik enligt 1 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott till villkorlig dom och 80 dagsböter.

Målsägandenas skadeståndstalan lämnades utan bifall.

Domskäl

HD (justitieråden Dag Victor, Severin Blomstrand, referent, Stefan Lindskog, Göran Lambertz och Agneta Bäcklund) meddelade den 15 juni 2011 följande dom.

Domskäl

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att åtalet ogillas - - -.