NJA 1996 s. 776

område av en fastighet har i visst fall ansetts utgöra ett sådant totalt ianspråktagande av området att den inte bör tillåtas som servitut.

(Jfr 1983 s 292)

G.E. äger fastigheten Turingen 19:2 och A.F. fastigheten Turingen 5:19 i Haverö, Ange kommun.

A.F. ansökte hos fastighetsbildningsmyndigheten, Änge lantmäteridistrikt, (FBM) om förrättning enligt 50 § anläggningslagen "beträffande väg i Turingen". Förrättningen inleddes vid sammanträde d 29 juni 1992, varvid A.F. yrkade att Turingen 5:19 skulle erhålla rätt att för träning och motion av hästar använda en träningsbana, som sträckte sig i en slinga in på Turingen 19:2. Banan hade enligt A.F. anlagts under 1985 efter muntligt löfte från förre ägaren till 19:2, G.E:s moder I.E. G.E. bestred den begärda vägrättsupplåtelsen.

FBM - som handlade förrättningen som fastighetsreglering - meddelade d 15 juni 1992 fastighetsbildningsbeslut, enligt vilket Turingen 5:19 erhöll rätt att för träning och motion av hästar använda området a av Turingen 19:2 i enlighet med en till den fastighetsrättsliga beskrivningen fogad kartskiss.

Förenklad kopia av kartskissen.

I skälen till sitt beslut antecknade FBM utom annat följande:

"FBM anser att det är av väsentlig betydelse för Turingen 5:19 att fastigheten har tillgång till träningsbana. Detta kan inte ordnas inom fastigheten och lämpligen heller inte på annat sätt än där banan nu är anlagd. Vidare anser FBM att olägenheterna för Turingen 19:2 i stort sett är försumbara. Detta gäller särskilt som tillgången till betesmark är mycket god i Turingen och sökanden har erbjudit sig att ordna sådan tuark för 19:2."

G.E. överklagade FBM:s beslut hos Härnösands TR, fastighetsdomstolen, och yrkade att fastighetsbildningsbeslutet skulle upphävas. A.F. yrkade att beslutet skulle fastställas.

G.E. anförde bl a följande. Turingen 19:2, som tillkorn genom avstyckning 1985, utgör det förutvarande brukningscentret till Turingen 19:1. Fastigheten innehåller en areal av 1,4857 ha i ett skifte, bestående av en bebyggd tomtplats vid byvägen i öster och betesmark ner mot Mellansjön i väster. Fastigheten används för bostadsändamål och - sedan 1992 - också för fårskötsel. G.E. har i kompanjonskap med grannen på Turingen 6:69 köpt två tackor samt satt upp stängsel bl a i gränsen mot Turingen 5:19. Turingen 19:2 är väl lämpad för fårskötsel i begränsad omfattning. År 1985 anlade A.F. utan tillstånd från dåvarande markägaren en träningsbana bl a på 19:2. Banan går i en båge in på 19:2 och lämnar endast en bredd av ca 20 m för fårens passage ner till Mellansjön. Eftersom stängsel måste sättas upp längs banans ytterkant kommer en betydande del av fastighetens betesmark att gå förlorad om servitutet inte upphävs. - Vid servitutsbildning skall prövas huruvida de allmänna rekvisiten i 14 kap 1 § JB är uppfyllda. Om servitut - som nu synes ha skett - bildas genom fastighetsreglering skall även prövas om åtgärden är förenlig med bestämmelserna i 7 kap FBL. Ändamålet skall till att börja med vara av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten. G.E. bestrider att så är fallet vad gäller den upplåtna rätten till träningsbana. Framför allt gör G.E. gällande att det ej är av väsentlig betydelse för den härskande fastighetens ändamålsenliga användning att genom servitut få tillgång till mark för träningsbana. Turingen 5:19 är en stor, för trakten typisk skogsfastighet, med över 400 ha skogsmark samt ca 4 ha åker och 3 ha bete. Det är alltså inte fråga om en specialfastighet för uppfödning och träning av travhästar, som för sin funktion kräver tillgång till träningsbana. Utrymme för att anlägga en bana finns inom den del av Turingen 5:19 som ligger norr och nordost om 19:2. Även en så förlagd bana berör huvudsakligen plan inägomark. A.F. har således möjligheter att tillgodose sitt behov av träningsbana inom den egna fastighetens gränser.

A.F. anförde: Han förvärvade sin fastighet 1974. Redan dessförinnan hade han ägnat sig åt travverksamhet. 1976 byggdes ett nytt stall på gården. Stallet brann ned 1979 och nytt stall med plats för tio hästar byggdes. Han har nu tio hästar, varav fem egna eller delägda och fem inhyrda. Träningsbanan anlades under barmarksperioden 1985 med markägarens muntliga tillstånd och har sedan dess använts utan erinran från G.E:s sida fram till 1992, då denne plötsligt stängde banan. 1985 användes marken inom 19:2 varken som åker eller till bete. A.F. och hans familj får sin försörjning dels från skogen på Turingen 5:19, dels från trav- och hästuppfödningsverksamheten på fastigheten. För att ge möjlighet till snabbhetsträning av hästarna måste banan ha dels tillräckligt långa raksträckor, dels doserade kurvor som påminner om en vanlig travbana. Den nu anlagda banan har en längd av nära 800 m, vilket får betraktas som ett minimum för att nå god träningseffekt. Att förlägga en bana av den omfattningen helt på egen mark är ej möjligt utan mycket stora kostnader. A.F. anser för sin del att G.E:s fastighet inte påverkas negativt av banan. Tvärtom bidrar banan till att inarken väster om bostadshuset hålls öppen ner emot sjön. Förutsättningar att bedriva fårskötsel på bostadsfastigheten Turingen 19:2 saknas på grund av fastighetens helt otillräckliga areal.

TR:n (lagmannen Olsgren, tingsdomaren Bouvin, fd fastighetsrådet Bergsjö och två nämndemän), som i samband med huvudförhandlingen hållit syn, anförde i utslag d 11 mars 1993:

Skäl. TR:n finner att den yrkade servitutsbildningen är en sådan åtgärd som kan med stöd av 7 kap FBL beslutas vid fristående förrättning. Av utredningen i målet framgår att den härskande fastigheten Turingen 5:19 är en kombinerad jord- och skogsbruksfastighet, belägen i utpräglad glesbygd. Med fastighetens jordbruksdel som bas drivs sedan lång tid tillbaka en rörelse för uppfödning och träning av travhästar. Detta företag, kombinerat med avkastningen från det på fastigheten bedrivna skogsbruket, ger den huvudsakliga försörjningen åt ägaren och dennes familj. TR:n finner att denna användning av fastigheten är väl anpassad både till förhållandena på fastigheten och till den allmänna situationen i denna trakt, där sysselsättningsaspekterna är av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Användningen av fastigheten för uppfödning och träning av travhästar kan därför förväntas bli stadigvarande. En viktig förutsättning för att denna verksamhet skall kunna bedrivas med framgång är att det finns möjligheter till effektiv träning av hästarna.

Mot bakgrunden av det anförda finner TR:n att det måste anses vara av väsentlig betydelse för Turingen 5:19, och den verksamhet som numera bedrivs på fastighetens jordbruksdel, att ha tillgång till en träningsbana för travhästar.

Den tjänande fastigheten Turingen 19:2 är att betrakta som en överstor bostadsfastighet. Den inom fastigheten tillgängliga betesmarken är otillräcklig för att en ekonomiskt godtagbar fårskötsel skall kunna bedrivas där. Servitutsupplåtelsen medför enligt TR:ns mening inte sådant intrång på Turingen 19:2 att den i mindre mån än före servitutsbildningen lämpar sig för bostadsändamål eller i övrigt minskar i värde i väsentlig mån. Det föreligger heller inte skäl att anta att en träningsbana, förlagd helt inom gränserna för Turingen 5:19 på sätt G.E. föreslagit, skulle kunna utföras på sådant sätt att ändamålet med banan uppnås utan oskälig kostnad.

På grund av vad sålunda anförts, och då hinder ej heller i övrigt föreligger mot den yrkade servitutsupplåtelsen med hänsyn till bestämmelserna i 5 och 7 kap FBL, skall det överklagade beslutet fastställas.

Slut. TR:n fastställer det överklagade fastighetsbildningsbeslutet.

G.E. överklagade i HovR:n, för Nedre Norrland och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

A.F. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hegrelius Jonson, hovrättsrådet Grefberg, fastighetsrådet Hultdin och hovrättsassessorn Magnusson, referent) anförde i utslag d 22 nov 1994: Skäl. Parterna har i allt väsentligt anfört detsamma som vid fastighetsdomstolen.

HovR:n har företagit syn på de av fastighetsregleringen berörda fastigheterna, varvid G.E. förevisat hur, enligt hans mening, en motsvarande träningsbana med två alternativa sträckningar kan anläggas inom gränserna för Turingen 5:19.

HovR:n finner inte skäl att till någon del frångå fastighetsdomstolens bedömning.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer överklagade utslaget.

HD

G.E. (ombud advokaten A.K.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns utslag skulle upphäva fastighetsbildningsmyndighetens beslut.

A.F. (ombud agronomen A.L.) bestred ändring. Statens lantmäteriverk (LMV) avgav yttrande i målet.

I yttrandet anförde LMV bl a: Det allmänna servitutsrekvisitet (14 kap JB). Servitutsbegreppet vid fastighetsbildning är detsamma som enligt jordabalken. Enligt denna kan för en fastighet servitut upplåtas för att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk en annan fastighet. eller att råda över dess användning i visst hänseende. Även om en sådan rätt till ett visst område kan vara långtgående och dominerande (NJA 1982 s 69) får den inte leda till ett totalt ianspråktagande av området (NJA 1983 s 292).

Frågan om intrånget i det aktuella fallet ryms inom servitutsfiguren eller inte beror till en del på hur fastighetsbildningen skett. Handlingarna är inte helt entydiga i det avseendet. LMV har uppfattat att servitutet omfattar hela det område (a) som består av vägslingan och den mark som innesluts av denna. I förening med beskrivningen av servitutet medger servitutet enligt LMVs mening en tämligen fri användning för härskande fastighet av området a.

I begreppet "träning och motion" av hästar kan således tänkas ingå även annat än travträning, t ex hoppträning med redskap inom det markerade området, något som befäster intrycket av totalt ianspråktagande. En sådan användning kan i praktiken komma att utesluta annan användning av det upplåtna området och ett så dominerande markutnyttjande bör normalt tillgodoses genom att mark förs över till fastigheten.

Om däremot rätten begränsades till enbart vägslingan och om befogenheterna begränsades till att avse en användning av marken utefter slingan i befintligt skick för travträning, dvs utan ytterligare anordningar på marken skulle upplåtelsen lättare kunna godtas som servitut.

En upplåtelse av området a behöver emellertid inte nödvändigtvis innebära ett sådant totalt ianspråktagande som gör den oacceptabel som servitut. I förhållande till 1983 års rättsfall finns det avvikelser som får anses visa på att det där var fråga om ett större mått av ensamrätt till marken.

Utan att ha varit på platsen anser sig LMV inte kunna uttala någon bestämd mening i frågan. Det finns därför inte skäl att avvika från de bedömningar som fastighetsbildningsmyndigheten och domstolarna samstämmigt gjort. Servitutet bedöms således falla inom servitutsfiguren.

Sammanfattning och slutsats. LMV anser att upplåtelsen trots att den antyder ett långtgående ianspråktagande av det angivna området ändå ryms inom servitutsfiguren. LMV bedömer att fastighetsbildningen i övrigt uppfyller aktuella villkor, dvs närmast väsentlighetsvillkoret, de allmänna lämplighetsvillkoren och regleringsvillkoren.

LMV avstyrker bifall till överklagandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bramstång, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande utslag: Skäl. Vid fastighetsbildning avseende servitut gäller det allmänna servitutsbegreppet. Enligt 14 kap 1 § JB krävs bl a att servitutsupplåtelsen är ägnad att främja en ändamålsenlig markanvändning. Detta innebär. att åtgärden typiskt sett skall leda till en positiv nettoeffekt, dvs inte vara till nytta för den härskande fastigheten på den tjänande fastighetens bekostnad utan skapa underlag för en totalt sett effektivare användning av fastigheterna. Servitutsupplåtelsen får inte innebära ett totalt ianspråktagande av den tjänande fastigheten. Vid fastighetsbildning förutsätts enligt 7 kap 1 § FBL att servitutet skall vara av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. Detta villkor innebär en skärpning av det allmänna kravet i 5 kap 4 § 1 st samma lag att fastighetsreglering skall medföra en mer ändamålsenlig markanvändning.

Det upplåtna området utgör en i vart fall ytmässigt inte oväsentlig del av Turingen 19:2. Servitutsändamålet, träning och motion av hästar, innebär i realiteten ett närmast totalt ianspråktagande av området (jämför NJA 1983 s 292). För den tjänande fastigheten uppkommer inte obetydliga olägenheter, bl a försämras tillgängligheten till det område av fastigheten som ligger närmast stranden. Vid en samlad bedömning av ändamålsenligheten måste även beaktas, att verksamheten för uppfödning och träning av travhästar på Turingen 5:19 är av en relativt begränsad omfattning och direkt knuten till den nuvarande ägaren och dennes familj.

Servitutsbildningen kan vid angivna förhållanden inte anses förenlig med det allmänna servitutsbegreppet, ej heller med kravet på ändamålsenlighet enligt 14 kap 1 § JB och 7 kap 1 § FBL.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns utslag upphäver HD fastighetsbildningsmyndighetens beslut.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, referent, Lars Å Beckman, Svensson och Thorsson) beslöt följande utslag: Skäl. Ett servitut får inte innebära ett totalt ianspråktagande av den tjänande fastigheten. I 14 kap 1 § JB används för att framhäva detta uttrycket "i visst hänseende nyttja" (se prop 1970:20 del B s 731). Denna begränsning i möjligheten att upplåta servitut har tillämpats även när det var fråga om ett totalt ianspråktagande inte av hela den tjänande fastigheten utan av en del av denna (se NJA 1983 s 292 och Sten Hillert, Servitut, 3 uppl 1991, s 39ff).

Den aktuella servitutsupplåtelsen avser rätt för Turingen 5:19 att för träning och motion av hästar använda ett område, betecknat a, av Turingen 19:2. Det finns i målet inte någon exakt uppgift om storleken av område a men det utgör i vart fall ytmässigt en inte oväsentlig del av Turingen 19:2. Den huvudsakligen på Turingen 5:19 belägna travbanan skulle enligt servitutsupplåtelsen sträcka sig ca 30 meter in på Turingen 19:2. Travbanans södra kurva skulle komma att ligga ca 20 meter från den södra fastighetsgränsen på Turingen 19:2.

Servitutet skulle i och för sig kunna begränsas till att avse endast den mark som tas i anspråk av själva travbanan. I praktiken torde emellertid ägaren av Turingen 19:2 vara avskuren från all användning av den del av område a som skulle inneslutas av travbanan. Det nu sagda leder till slutsatsen att en servitutsupplåtelse, oavsett hur den utformas i nu berört hänseende, skulle leda till att fastigheten Turingen 19:2 skulle komma att nyttjas inte efter fastighetsgränsen utan efter servitutsgränsen.

Servitutet har visserligen preciserats att avse endast ett visst speciellt ändamål. Som framgår av det redan sagda skulle emellertid servitutet i praktiken innebära att ägaren av Turingen 19:2 avskars från all användning av område a till förmån för grannfastigheten Turingen 5:19. Ett sådant totalt ianspråktagande bör inte tillåtas genom servitutsupplåtelse.

På grund av det anförda skall fastighetsbildningsmyndighetens beslut upphävas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns utslag i huvudsaken upphäver HD fastighetsbildningsmyndighetens beslut.

HD:s utslag meddelades d 20 dec 1996 (mål nr Ö 5738/94).