NJA 1997 s. 485

Domskäl

TR:n (rådmannen Persson) anförde i dom d 6 dec 1994:

Yrkanden m m. Contex Förvaltning HB försattes i konkurs d 27 mars 1992. Till förvaltare i konkursen förordnades advokaten P.S. Bolagets enda tillgång var fastigheten Gälby 3:18 i Köping. Nordbanken hade säkerhet i form av pantbrev i fastigheten på ett belopp om 2 750 000 kr med bästa rätt. Bankens fordran i konkursen uppgick till 2 716 134 kr. Fastigheten såldes under hand av konkursboet d 17 juni 1992 för 1 350 000 kr. Nordbanken godkände försäljningen. Konkursboets enda intäkter har varit försäljningslikvid för fastigheten och avkastning av fastigheten i form av hyresintäkter, i sig inte tillräckliga för att betala hela Nordbankens fordran. Fastigheten Gålby 3:18 har varit frivilligt registrerad för mervärdesskatt. Försäljningen av fastigheten medförde en skyldighet att återföra ingående mervärdesskatt om 407 422 kr, varom skattemyndigheten d 7 okt 1992 meddelade konkursboet. Konkursboet hemställde om anstånd med erläggande av den återförda mervärdesskatten till dess Regeringsrätten träffat avgörande i en fråga, som enligt konkursboet var av betydelse för konkursförvaltarens utdelningsmöjligheter i konkursen. Regeringsrätten meddelade dom i målet d 26 okt 1993. Konkursboets anstånd upphörde d 4 nov 1993. Konkursboet erlade den återförda mervärdesskatten till staten d 8 nov 1993. Betalningen togs av fastighetens försäljningslikvid. Genom betalningen till staten om 407 422 kr minskade boets utdelningsbara medel med motsvarande belopp. Nordbanken erhöll 700 000 kr i förskottsutdelning d 10 nov 1992. Genom beslut d 8 juni 1994 fastställde TR:n det i konkursen upprättade utdelningsförslaget, varigenom Nordbanken tillades utdelning med 899 558 kr. Av P.S:s förvaltningsredogörelse och slutredovisning kan konstateras att betalningen av mervärdesskatten fått till följd att utdelningen till Nordbanken minskats med 407 422 kr. Det är upplyst att Nordbanken inom den av rätten föreskrivna tiden invände mot utdelningsförslaget under åberopande av att banken borde ha tillagts de medel som använts till betalningen av mervärdesskatteskulden men att banken därefter återkallade invändningen, enär denna ej kunde påverka storleken av det till utdelning disponibla beloppet.

Nordbanken har genom klander av slutredovisningen yrkat att TR:n skall förplikta P.S att i första hand till banken och i andra hand till Contex Förvaltning HB:s konkursbo utge 407 422 kr jämte ränta.

P.S har bestritt käromålet.

Nordbanken har till grund för käromålet anfört följande. Betalningen till staten har skett i strid med gällande rätt. De medel som fanns i boet härrörde från försäljning och avkastning av den fasta egendom vari Nordbanken hade panträtt. Medlen skulle ha delats ut till Nordbanken, oaktat statens fordran var att anse som massafordran, eftersom Nordbanken inte fått full betalning för sin med panträtt förenade fordran. Utbetalningen har påverkat Nordbankens utdelning i konkursen på så sätt att Nordbankens utdelning minskats i motsvarande mån. Den minskade utdelningen utgör en skada för Nordbanken som banken åsamkats därför att P.S inte iakttagit gällande rätt. Härigenom har P.S varit oaktsam, varför han skall ersätta skadan, som är adekvat till hans oaktsamhet. Skadan uppgår till det yrkade beloppet. Om rätten finner att banken inte varit att anse som direkt skadelidande skall det yrkade beloppet jämte ränta utges till konkursboet, enär det i sådant fall tillfogats den direkta skadan.

P.S har som grund för bestridandet åberopat följande. Varken Nordbanken eller konkursboet har lidit någon skada eftersom konkursboet varit skyldigt att betala skatteskulden till staten. Betalningen har ägt rum i enlighet med gällande rätt. Om TR:n finner att betalningen av skatten stått i strid med gällande rätt har P.S inte varit oaktsam, dels därför att rättsläget beträffande utbetalningen varit osäkert, dels därför att Nordbanken insett eller bort inse att konkursboet avsåg att erlägga mervärdesskatteskulden beroende på utgången i Regeringsrätten. Om TR:n finner att Nordbanken lidit skada som orsakats genom P.S:s oaktsamhet skall skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt, 'ä vart fall" till noll kr. Skälet härtill är att Nordbankens insikt om att konkursboet avsåg att erlägga mervärdesskatten samt Nordbankens underlåtenhet att protestera mot detta gjorde handlingen ursäktlig. Nordbanken, genom U.B, har hållits informerad om konkursboets avsikter genom konkurshandläggaren advokaten A.A. Om TR:n finner att betalningen av mervärdesskatten gjorts i strid med lag och att P.S skall anses vara skadeståndsskyldig har i vart fall, oavsett jämkningsbedömningen, endast konkursboet och inte Nordbanken lidit direkt skada. Medel som Nordbanken genom sitt yrkande kan komma att frånvinna P.S kan därför lagligen endast komma att tillfalla konkursboet för att därefter bli tillgängligt för utdelning.

Nordbanken har genmält följande. Rättsläget har inte varit osäkert. Det saknas skäl till jämkning av skadeståndet. Det är riktigt att konkursförvaltningen fortlöpande haft kontakter med U.B, som är en vanlig tjänsteman i banken och saknar behörighet att besluta i en sådan fråga som det här gäller. Banken har inte haft klart för sig frågeställningen rörande betalningen av mervärdesskatten. U.B har inget minne av att A.A informerat honom om hur förskottsutdelningen om 700 000 kr var framräknad. Även om Nordbanken haft kunskap härom hade banken varken rätt eller möjlighet att påverka P.S:s ställningstagande. Som förvaltare har han haft att självständigt ta ställning till huruvida skatten skulle erläggas eller ej. Frågan har aldrig för Nordbanken formulerats på ett sådant sätt att banken fått klart för sig att mervärdesskatten skulle tas ur den pantsatta egendomen.

P.S har beträffande frågan om Nordbankens insikt anfört: Konkursen har handlagts av A.A. Kontakt etablerades mellan A.A och U.B, som för Nordbankens räkning handlade bankens engagemang. Efter inledande telefonöverläggningar träffades A.A och U.B d 4 maj 1992. Vid mötet beslutades att sälja fastigheten snarast under hand. Efter mötet förekom löpande telefonkontakter mellan A.A och U.B beträffande bl a annonsering av fastigheten. Vidare informerades U.B av A.A om de intressenter som förekom. Vid anbudstidens utgång hade ett anbud inkommit som underställdes berörda borgenärer. Budet godkändes av såväl Nordbanken som Ostgöta Enskilda Bank. Köpekontrakt upprättades och översändes till berörda borgenärer som skriftligen godkände överlåtelsen. Den 7 okt 1992 erhöll P.S en skrivelse från skatteförvaltningen i Köping till Contex Förvaltning HB i konkurs. Kopia av den skrivelsen översändes till Nordbanken för kännedom. Sedan Nordbanken erhållit förskottsutdelning om 700 000 kr informerades U.B av A.A om att den hade beräknats på så sätt att från köpeskillingen om 1 350 000 kr hade innehållits 450 000 kr avseende mervärdesskatt och 200 000 kr avseende förvaltararvode. Det begärdes och beviljades anstånd med erläggande av skatten i avbidan på Regeringsrättens ovannämnda avgörande. Nordbanken informerades om detta i brev, ställt till U.B av d 18 nov 1992.

Nordbanken har vitsordat riktigheten av dessa uppgifter utom - såsom angetts ovan - påståendet att banken informerats om hur beloppet om 700 000 kr framräknats.

Domskäl. Parterna har inte åberopat någon bevisning.

Den mervärdesskatteskuld som uppkom genom försäljningen av konkursboets fastighet har varit en massagäld. P.S har - med hänvisning till att det i 11 kap 1 § KL, föreskrivs att konkurskostnaderna och massagäld skall betalas innan utdelning kan äga rum - hävdat att hans förfarande att betala mervärdesskatteskulden ur de medel som inflöt från fastighetsförsäljningen är lagenligt och att i vart fall rättsläget på denna punkt är oklart.

Bankens fordran har varit förenad med särskild förmånsrätt enligt 6 2 förmånsrättslagen. Sådan förmånsrätt gäller enligt 2 § samma lag vid såväl utmätning som konkurs och avser viss egendom. Enligt 14 kap 18 2 st KL får inte till skada för någon med bättre förmånsrätt betalas annan konkurskostnad än sådan som anges i 1 st samma lagrum ur avkastningen och köpeskillingen för den med förmånsrätt förenade egendomen. Den ifrågavarande mervärdesskatteskulden är inte en kostnad av det slag som avses i 14 kap 18 § 1 st KL. P.S:s åtgärd att betala mervärdesskatteskulden ur köpeskillingen för den pantsatta fastigheten har alltså inte varit förenlig med gällande rätt. Rättsläget i denna fråga kan ej heller anses oklart mot bakgrund av såväl rättspraxis (jfr NJA 1988 s 332) som doktrin (se bl a Lars Welamson i SvJT 1952 s 431-432, Gertrud Lennander i SvJT 1989 s 353, Gösta Walin och Eugene Palmer, Konkurslagen s 915, och Hans Elliot, Handbok i konkursförvaltning, 1989 s 39).

P.S har genom sitt handlande förfarit oaktsamt. Hans oaktsamhet har förorsakat skada. Han är därför enligt 17 kap 1 § KL skadeståndsskyldig. I målet är ostridigt att de medel varmed P.S erlagt mervärdesskatten skulle, om de förelegat till utdelning, ha tillfallit Nordbanken. Vid sådant förhållande är det Nordbanken som är skadelidande och därför berättigad till ersättning.

Banken har erhållit förskottsutdelning om 700 000 kr. Det är dock mot bankens bestridande inte visat att banken fått vetskap om hur detta belopp räknats fram. Det förhållandet att banken därvid inte reagerat för beloppets storlek kan därför inte tillmätas någon betydelse. Det saknas vidare, med hänsyn till P.S:s inställning i målet, skäl att anta att han skulle ha agerat annorlunda än han gjort även om Nordbanken framfört erinringar. Mot utdelningsförslaget i konkursen har banken gjort invändning. Emellertid hade betalningen av, mervärdesskatten då redan ägt rum, varför invändningen inte kunde medföra någon höjning av det till utdelning förefintliga beloppet. Skäl till jämkning av skadeståndet saknas sålunda.

På grund av det anförda och då tvist ej föreligger om storleken av yrkat belopp jämte ränta skall käromålet bifallas.

Domslut

Domslut. P.S skall till Nordbanken betala 407 422 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 23 juni 1994 tills betalning sker.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.