NJA 1997 s. 535

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å B.A., medborgare i Irak, för grovt narkotikabrott med påstående att B.A. d 10 nov 1996 tillsammans och i samråd med annan person olovligen i överlåtelsesyfte innehaft 33,63 gram heroin i ett hus vid Tallidsvägen i Nacka. Åklagaren yrkade vidare att B.A. skulle utvisas ur riket.

B.A. förnekade brott och bestred utvisningsyrkandet.

B.A. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, lindra fängelsestraffet. I vart fall yrkade han att beslutet om utvisning skulle hävas. B.A. åberopade i utvisningsfrågan en minnesaffisch med arabisk text samt översättning av denna till styrkande av att B.A:s far var medlem i kommunistiska partiet.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Zachrisson, hovrättsrådet Hökborg, fd hovrättsrådet Matton, referent, samt nämndemännen Klaesson-Nilsson och Thorell) meddelade dom d 18 febr 1997.

HovR:n fann i likhet med TR:n åtalet mot B.A. vara styrkt och gärningen vara att bedöma som grovt narkotikabrott.

I frågorna om påföljd och utvisning anförde HovR:n i domskälen: Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Invandrarverket har i förnyat yttrande hit d 21 jan 1997 anfört bl a: "Invandrarverket bedömer numera med tanke på ändringen av 8 kap 1 § utlänningslagen (prop 1996/97:25 s 294) samt med hänsyn till den rådande situationen i Irak att hinder enligt 1 § mot verkställighet av en utvisning rörande B.A. till Irak inte kan uteslutas."

I den aktuella propositionen (s 294) anges bl a följande. Enligt den nya lydelsen får en avvisning eller en utvisning aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara i den fara som anges i paragrafen. Enligt nuvarande lydelse krävs grundad anledning.

B.A. har hänvisat till ovan angivet yttrande i utvisningsfrågan och tillagt att han riskerar dödsstraff om han skulle utvisas till Irak. Enligt HovR:ns mening utgör de av B.A. åberopade omständigheterna inte något hinder mot att verkställa en utvisning av denne. Här har vidare klarlagts att B.A. aldrig kommit in på den svenska arbetsmarknaden, att han ej på flera år träffat sitt barn samt att hans anknytning hit i övrigt är ringa. Med hänsyn härtill och av de skäl TR:n angivit skall B.A. därför utvisas ur riket.

Skäl att nedsätta det av TR:n utmätta straffet föreligger inte.

B.A. (offentlig försvarare advokaten J.O.) överklagade och yrkade att beslutet om utvisning skulle upphävas.

Riksåklagaren medgav ändringsyrkandet men yrkade straffskärpning för det fall att beslutet om utvisning upphävdes.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Ann-Marie Nyholm)

HD (JustR:n Gregow, Svensson, Danelius, referent, Lambe och Regner) beslöt följande dom: Domskäl. Efter att tidigare vid två tillfällen ha dömts för narkotikabrott har B.A. i detta mål funnits skyldig till grovt narkotikabrott bestående i att han tillsammans med annan person i överlåtelsesyfte innehaft 33,63 gram heroin. För detta brott dömdes han genom TR:ns av HovR:n fastställda dom till fängelse två år och till utvisning ur riket med förbud att återvända hit före d 20 dec 2001. I sin dom angav TR:n att den vid påföljdens bestämmande hade beaktat det men som B.A. skulle lida genom utvisningen. B.A. har d 24 febr 1997 avgivit nöjdförklaring beträffande fängelsepåföljden.

B.A. har permanent uppehållstillstånd i Sverige sedan 1986. Med hänsyn till karaktären av det brott som han begått och till att han återfallit i narkotikabrott finns synnerliga skäl till utvisning enligt 4 kap 10 § 2 st utlänningslagen (1989:529). Frågan är emellertid om det föreligger ett sådant verkställighetshinder som enligt 4 kap 12 § samma lag skall beaktas vid prövningen av frågan om utvisning.

Enligt 8 kap 1 § utlänningslagen i dess från d 1 jan 1997 gällande lydelse får en utvisning inte verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. B.A. har gjort gällande att han i Irak skulle riskera att torteras och dödas på grund av att han varit verksam i en kommunistisk tidning samt dessutom undandragit sig militärtjänst och flytt ur landet med hjälp av en förfalskad identitetshandling.

Statens invandrarverk (SIV) har i yttrande d 17 april 1997 till Riksåklagaren hänvisat till de irakiska myndigheternas oberäkneliga agerande gentemot landets medborgare och uttalat att det finns skälig anledning att tro att B.A. skulle vara i fara att utsättas för kroppsstraff eller annan förnedrande behandling om han återsändes till Irak. Med hänsyn härtill och till att möjlighet saknas att verkställa utvisningen till annat land har SIV ansett hinder mot verkställighet av utvisning föreligga enligt 8 kap 1 § utlänningslagen.

Med godtagande av SIV:s bedömning har Riksåklagaren medgivit att beslutet om utvisning upphävs. Ingenting har förekommit i målet som ger anledning att avvika från SIV:s uppfattning att det föreligger verkställighetshinder. Det finns inte heller grund för antagande att detta hinder inte kommer att bestå vid den tidpunkt då fråga om verkställighet av utvisningen skulle uppkomma.

På grund av det anförda skall beslutet om utvisning upphävas. Som en följd härav bör brottspåföljden skärpas.