RH 2020:14

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Björn R. le Grand och Joakim Westerlund, referent, rådmannen Sofia Tauson samt nämndemännen Hans Clair och Anna Berg von Linde) anförde i dom den 16 april 2020 följande.

SKÄL

Åldersbestämning

D.A. har gjort gällande att han är född den 22 februari 2001 och att han således var 15 respektive 16 år när han begick brotten. Åklagaren har däremot påstått att D.A. hade fyllt 18 år när brotten begicks.

När det gäller frågan om en tilltalads ålder har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2016 s. 719 angett att man inte kan tala om en bevisbörda för åklagaren och att det inte är adekvat att resonera i termer av ett beviskrav. I stället har rätten ett ansvar för att den utredning som krävs finns tillgänglig, även om det i många fall ligger på parterna att uppmärksamma rätten på förhållanden som kan ha betydelse. När rätten sedan sammantaget prövar hela utredningen ska den bedöma vilken ålder som är mest sannolik. Om utredningen tillåter olika slutsatser ska rätten välja den bedömning som är förmånligast för den tilltalade.

Hovrätten hade i sin tidigare prövning tillgång till ett utlåtande från Rättsmedicinalverket som baserades på en undersökning av D.A. och som visade att lårbenets nedre tillväxtzon hade uppnått slutstadium samt att undersökt visdomstand inte hade gjort det. Resultatet av undersökningarna talade, enligt Rättsmedicinalverket, för att D.A. vid undersökningstillfället i juli 2017 var 18 år eller äldre.

Inför den förnyade prövningen i hovrätten har Rättsmedicinalverket kompletterat sitt tidigare utlåtande med en utvidgad stadieindelning av visdomständer baserad på det undersökningsmaterial som togs fram i juli 2017. Enligt utlåtandet hade D.A:s undersökta visdomstand då uppnått stadie F, där ej uppnått slutstadium kan indelas i en skala A–G, i vilken A utgör det tidigaste stadiet. Utifrån undersökningen av visdomstanden har Rättsmedicinalverket bedömt att det på populationsnivå är mer sannolikt att D.A. vid undersökningstillfället var under 18 år än att han var 18 år eller äldre.

Det framgår vidare av det kompletterade utlåtandet att den aktuella kombinationen av undersökningsresultat (visdomstand i stadie F och slutstadium avseende lårbenets nedre tillväxtzon) bör kunna ses hos personer av manligt kön som är både yngre och äldre än 18 år. Slutsatsen i utlåtandet är att D.A. enligt undersökningsresultaten i juli 2017 kan ha varit såväl något över som något under 18 år. Rättsläkaren C.J.W. vid Rättsmedicinalverket har i hovrätten förklarat att ”något” i detta fall kan röra sig om ”ett par år” och att D.A. enligt undersökningen således kan ha varit såväl 16 som 20 år.

Den närmare analys av det ursprungliga undersökningsmaterialet som Rättsmedicinalverket gjort inför det kompletterande utlåtandet ger alltså vid handen att bedömningen som gjordes i juli 2017 brast i tillförlitlighet (se även denna hovrätts dom 2018-09-26 i mål nr B 1757-18). Det framstår enligt analysen som mest sannolikt att D.A. i juli 2017 inte hade uppnått 18 års ålder, och analysen lämnar öppet om han kan ha varit född vid den tidpunkt han påstår, nämligen den 22 februari 2001. För att han var född redan då talar huvuddelen av den skriftliga utredning som D.A. har tillfört målet till stöd för sitt påstående.

Passhandling, familjebok, personbevis, födelsebevis (för användning inom och utom Syrien) och skolintyg innehåller nämligen samtliga uppgift om att D.A. är född den 22 februari 2001. Pass, personbevis och familjebok har bedömts vara äkta vid dokumentundersökning genomförd av Polismyndighetens gränspolissektion. Födelsebeviset för användning utom Syrien och skolintyget har granskats av Nationellt forensiskt centrum (NFC). Enligt NFC talar resultaten för att födelsebeviset för användning utom Syrien ”i någon mån” är, i teknisk mening, äkta (Grad +1). När det gäller skolintyget talar resultaten av NFC:s granskning ”varken för eller emot att handlingen är äkta” (Grad 0).

D.A:s far, A.A., har uppgett att han i samtliga fall erhållit handlingarna av behöriga myndigheter och att han hämtat ut dem antingen själv eller med hjälp av ombud.

Dokumentgranskaren A.I. vid Migrationsverket har förklarat att Syrien hade ett välfungerande folkbokföringssystem före 2013, men att situationen efter år 2013 är sådan att det inom flera områden i landet inte går att kontrollera vem som utfärdar identitetshandlingar m.m. och att handlingar därför i vissa fall kan innehålla felaktiga uppgifter även om de framställts på sedvanligt sätt.

Det har inte presenterats någon utredning som på ett konkret sätt talar för att de nu aktuella handlingarna skulle vara felaktiga i betydelsen att de är förfalskade eller innehåller felaktiga uppgifter. Det förhållandet att D.A. i två olika konversationer på Facebook Messenger har uppgett att han skulle fylla 19 år i februari 2017 har i sammanhanget begränsat värde och påverkar inte bedömningen.

Sammanfattningsvis anser hovrätten, efter en helhetsbedömning av den utredning som lagts fram i målet, att det är mest sannolikt att D.A. är född den 22 februari 2001.

Utvisning

D.A. är syrisk medborgare. Han ansökte om asyl i Sverige den 30 juni 2014 och beviljades den 26 juni 2015 permanent uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande i enlighet med 4 kap. 2 § första stycket 1 första ledet utlänningslagen (2005:716).

D.A. har uppgett att han har sina föräldrar och två bröder här i landet. Han har vidare uppgett att han bor hos sina föräldrar sedan han försattes på fri fot i januari 2020 och att han har börjat delta i skolundervisning på distans.

En utlänning som döms för brott som kan leda till fängelse får enligt 8 a kap. 1 § utlänningslagen utvisas ur Sverige om den brottslighet som han har gjort sig skyldig till är av sådant slag och omständigheterna är sådana att det kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar. När en domstol överväger om en person bör utvisas ska hänsyn tas till dennes anknytning till det svenska samhället. Härvid ska bl.a. personens familjeförhållanden och hur länge han eller hon har vistats i Sverige beaktas.

Den brottslighet som D.A. har gjort sig skyldig till har ett så högt straffvärde och är av så allvarligt slag att det finns starka skäl för utvisning. Det kan konstateras att D.A. inte har haft permanent uppehållstillstånd eller varit bosatt i Sverige under så lång tid att det på grund av sådana förhållanden är förbjudet eller krävs synnerliga skäl för att utvisa honom. Han har inte heller sådan anknytning till det svenska samhället genom arbete eller sysselsättning att det i sig motiverar att han ska få stanna i Sverige. Att han har sina föräldrar och syskon i Sverige utgör visserligen en betydelsefull anknytning till landet. Detta motiverar dock inte att han ska få stanna trots de allvarliga brott han har begått.

När en fråga om utvisning enligt 8 a kap. 1 § utlänningslagen prövas ska rätten enligt 4 § även ta hänsyn till om utlänningen på grund av bestämmelserna i 12 kap. samma lag inte kan sändas till visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att beslutet verkställs.

Det är inte endast sådana hinder som anges i 12 kap.1–3 §§utlänningslagen som ska beaktas, t.ex. risk för tortyr eller förföljelse, utan också andra särskilda hinder som kan tänkas föreligga, exempelvis av humanitär natur eller att det finns anledning att anta att det avsedda mottagarlandet inte kommer att vara villigt att ta emot utlänningen. Om det vid prövningen visar sig att ett avlägsnandebeslut inte skulle gå att verkställa bör enligt motiven beslut om avvisning eller utvisning inte meddelas (se prop. 1988/89:86 s. 166).

Om det framkommit något som kan utgöra hinder mot verkställighet ska domstolen ta ställning till om det finns skäl att anta att hindret inte kommer att bestå när frågan om verkställighet av utvisningsbeslutet uppkommer (jfr NJA 1990 s. 526 och NJA 1997 s. 535). Om det finns skäl att anta att hindret inte kommer att bestå bör domstolen besluta om utvisning (jfr NJA 2019 s. 47).

I ett yttrande från Migrationsverket, daterat den 28 februari 2020, anges att D.A. beviljades alternativ skyddsstatusförklaring på grund av det allmänna säkerhetsläget i Syrien samt att ett utvisningsbeslut till hemlandet inte får verkställas tvångsvis så länge denna statusförklaring består.

I ett kompletterande yttrande till hovrätten daterat den 25 mars 2020 har Migrationsverket angett bland annat följande. En statusförklaring kan endast upphävas genom ett beslut om återkallelse. Eftersom D.A. är dömd för brottslighet av aktuell art och omfattning finns det anledning att ta upp frågan om återkallelse av hans statusförklaring med stöd av 4 kap.2 c och 5 c §§utlänningslagen. Migrationsverket har ännu inte fattat något beslut i frågan, men ärende om återkallande av D.A:s skyddsstatusförklaring är fördelat till viss asylprövningsenhet för handläggning och beslut. Eftersom D.A. alltjämt innehar en statusförklaring som alternativt skyddsbehövande, vilket alltså ger honom rätt till uppehållstillstånd i Sverige, utgör denna ett hinder mot att tvångsvis verkställa en utvisning av honom till Syrien. Men skulle Migrationsverket vid prövningen av ärendet om återkallelse av statusförklaringen besluta att denna ska återkallas utgör den allmänna säkerhetssituationen i Syrien inte längre något hinder mot en verkställighet. När D.A. och hans familj beviljades uppehållstillstånd i Sverige bedömdes de sakna individuella skyddsbehov. Det har inte framkommit några synnerliga skäl mot en verkställighet (jfr 12 kap. 3 § utlänningslagen).

Migrationsverket har därefter vid kontakt med hovrätten den 26 mars 2020 förklarat att ärendet om återkallelse av D.A:s skyddsstatusförklaring är prioriterat och att beslut i frågan kan väntas inom en till två månader.

Som redovisats ovan ska domstolen, i samband med sin prövning av utvisningsfrågan, ta ställning till om det finns skäl att anta att ett befintligt verkställighetshinder kommer att bestå när frågan om verkställighet uppkommer. Med hänsyn till att D.A. gjort sig skyldig till mycket grova brott anser hovrätten att det finns starka skäl att anta att hans skyddsstatusförklaring kommer att återkallas med stöd av 4 kap.2 c och 5 c §§utlänningslagen. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats från Migrationsverket kan ett sådant beslut vidare väntas i nära anslutning till att hovrättens dom vinner laga kraft. Det har inte framkommit att det i övrigt föreligger hinder mot utvisning.

Vid en samlad bedömning av de omständigheter som nu redovisats finner hovrätten att D.A. ska utvisas ur riket. Med hänsyn till brottens straffvärde finns inte skäl att sätta ned tiden för återreseförbudet. D.A. ska därför förbjudas att återvända hit före den 13 oktober 2032.

Det men som D.A. drabbas av till följd av utvisningen ska beaktas vid straffmätningen.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar sitt tidigare domslut i påföljdsdelen på så sätt att hovrätten tillämpar 29 kap. 5 § första stycket 6 och 9 samt 7 § första stycket brottsbalken och bestämmer påföljden till fängelse 2 år. Hovrättens domslut i utvisningsfrågan ska stå fast.