lagen.nu

NJA 1998 s. 364

Genom s k spärrförbindelse har en byggherre som likvid för leveranser överlåtit visst belopp av sin rätt enligt ett byggnadskreditivkontrakt till leverantören, varvid det för utbetalning ur kreditivet förutsatts att leverantören hos kreditgivaren kunde styrka sin rätt mot byggherren genom attest från denne eller på annat sätt. Fråga om leverantörens rätt enligt spärrförbindelsen, när kreditgivaren sagt upp kreditivet efter det att leverantören påkallat lyftning av beloppet men innan leverantören kunnat styrka sin rätt.

(Jfr 1996 s 252)

Varnäsföretagen AB förde efter stämning å Stadshypotek AB vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (chefsrådmannen Carbell, rådmannen Hägglund och tingsfiskalen Nilsson) anförde i dom d 30 juni 1994: Bakgrund. Gota Kredit AB Gigab (Gigab) beviljade d 10 juni 1991 kommanditbolaget Skivarp 38:22 (Skivare) ett s k byggnadskreditiv uppgående till 15 351 000 kr för finansiering av ett byggnadsprojekt på fastigheten Skurup Skivarp 38:22. Som villkor för utbetalning av lånet gällde bl a att Gigab kunde medge detta med hänsyn till byggnadsarbetenas fortskridande. Varnäsföretagen AB (Varnäsföretagen) skulle leverera hus till Skivarp och detta bolag överlät genom en s k spärrförbindelse ett belopp om 6 364 875 kr av sin rätt enligt byggnadskreditivkontraktet till Varnäsföretagen. Detta spärrbelopp skulle enligt villkoren i spärrförbindelsen utgöra likvid för leverans av material och/eller utfört arbete avseende fastigheten. Spärrförbindelsen, vilken var utformad enligt ett av Gigab utformat standardformulär, undertecknades av Skivarp d 13 juni 1991 och av Gigab d 9 juli 1991. Spärrförbindelsen fogas till domen som domebilaga 1. I stället för Gigab har sedermera Stadshypotek AB (Stadshypotek) inträtt som långivare.

(Red:s anm. I den som domsbilaga 1 till domen fogade, av Skivarp såsom kredittagare utfärdade spärrförbindelsen angavs att Gigab beviljat Skivarp ett byggnadskreditiv om 15 351 000 kr, att spärrbeloppet till Varnäsföretagen utgjorde 6 364 875 kr och att som säkerhet för byggnadskreditivet hade pantförskrivits pantbrev i fastigheten Skivarp 38:22 på 15 351 000 kr. Spärrförbindelsen upptog bl a följande villkor, i vilka "jag" står för Skivarp:

'Kredittagarens överlåtelse av spärrbeloppet m m.

GIGAB har beviljat mig ovan angivna byggnadskreditiv för uppförande av byggnad på fastigheten. Enligt byggnadskreditivkontraktet får kreditivet utnyttjas efter framställning av mig genom successiva lyft, i den mån GIGAB efter besiktning finner, att detta kan medges med hänsyn till ställd säkerhet och byggnadsarbetets fortskridande och även i övrigt på de villkor som framgår av byggnadskreditivkontraktet.

Av min rätt enligt byggnadskreditivkontraktet överlåter jag härmed spärrbeloppet till leverantören som likvid för leverans av material och/eller utfört arbete avseende fastigheten.

Leverantören har rätt att självständigt hos GIGAB göra framställning om lyftning av spärrbeloppet eller del därav. Sådan rätt skall utövas före kredittidens utgång. GIGAB har att efter leverantörens framställning direkt till denne utbetala det av honom begärda beloppet i den mån jag är berättigad till lyft enligt byggnadskreditivkontraktet. Som ytterligare förutsättning för utbetalning gäller dels att vad GIGAB sålunda utbetalar inte sammanlagt överstiger spärrbeloppet, dels att leverantören genom min attest eller på annat för mig bindande sätt - genom lagakraftvunnen dom eller skiljedom om GIGAB det påfordrar - styrker att jag intill det ifrågavarande beloppet står i skuld till leverantören för verkställda leveranser och/eller utfört arbete avseende fastigheten.

GIGAB är utan hinder av denna spärrförbindelse berättigad att till mig utbetala varje för lyft tillgängligt belopp som inte omfattas av leverantörens begäran hos GIGAB om utbetalning enligt förbindelsen, förutsatt att vad som därefter kvarstår att lyfta av kreditivet inte understiger återstoden av spärrbeloppet och av andra motsvarande spärrbelopp.

Till säkerhet för den leverantören tillkommande fordran på mig som avses med spärrförbindelsen pantförskriver jag härmed till förmån för leverantören så stor del av ovan angivna pantbrev i fastigheten som svarar mot förhållandet mellan nominella beloppet av hans spärrbevis och det ovan angivna kreditivbeloppet, allt i den mån panten inte behöver tas i anspråk för mina nuvarande eller blivande förbindelser gentemot GIGAB på grund av byggnadskreditivkontraktet. Härvid skall GIGABs panträtt omfatta det kontrakterade beloppet jämte därpå belöpande räntor och kostnader.

Överlåtelse eller pantsättning av leverantörens rätt enligt denna förbindelse får ske endast enligt formulär som GIGAB har godkänt.

jag har inte rätt att ändra eller återkalla denna spärrförbindelse utan leverantörens samtycke.

Denna förbindelse med häri intagen pantförskrivning blir giltig först om och när GIGAB har undertecknat nedan angivna bekräftelse. Sådan bekräftelse förutsätter att till GIGAB meddelade spärrförbindelsers sammanlagda belopp ej överstiger vad som återstår att utnyttja av kreditivbeloppet."

Till spärrförbindelsen hörde en av GIGAB undertecknad bekräftelse). Under våren 1992 utförde Varnäsföretagen husleveranser. Den 21 april 1992 var leveranserna slutförda och Varnäsföretagen begärde då att 1 549 041 kr, vilket återstod outnyttjat av spärrbeloppet, skulle utbetalas. Den 23 april - samma dag som godkänd slutbesiktning av de levererade husen ägde rum - utbetalade Gigab 229 800 kr av det begärda beloppet och meddelade att 1 319 241 kr fanns kvar att utnyttja för Varnäsföretagens räkning. Dock vägrade Gigab att betala mera. Anledningen härtill var att Skivarp inte medverkade till utbetalning genom attest.

I ett brev d 16 juni 1992, ställt till Gigab, gjorde Varnäsföretagen en framställning om att den del av dess fordran som var ostridig, nämligen 1 100 000 kr, skulle få lyftas av spärrbeloppet. Skivarp vägrade emellertid fortfarande att attestera, varför beloppet inte utbetalades. Att Skivarp vägrade attestera berodde på att bolaget, som hade ekonomiska problem, ville få till stånd en ackordsuppgörelse med samtliga fordringsägare.

Sedan Stadshypotek inträtt som långivare sade detta bolag d 21 sept 1992 upp byggnadskreditivet till betalning senast d 5 okt 1992 på grund av Skivarps betalningssvårigheter. Någon uppsägning av spärrförbindelsen eller gentemot Varnäsföretagen skedde inte.

Varbergs TR förpliktade genom en tredskodom d 2 okt 1992 Skivarp att till Varnäsföretagen utge ett kapitalbelopp om 1 296 881 kr. Domen vann laga kraft d 10 nov 1992. Stadshypotek vägrade emellertid fortfarande att utbetala beloppet. Som skäl angavs nu att byggnadskreditivet sagts upp innan domen vann laga kraft och att även spärrförbindelsen därför upphört att gälla.

Skivarp försattes d 24 nov 1992 i konkurs på egen begäran. Yrkanden. Varnäsföretagen har yrkat att Stadshypotek skall förpliktas att till Varnäsföretagen utge, i första hand 1 296 881 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 21 maj 1992 till dess betalning sker, i andra hand 1 100 000 kr jämte ränta därå från d 17 juli 1992 till dess betalning sker.

Stadshypotek har bestritt yrkandena men förklarat sig inte ha någon erinran mot yrkade belopp och ränta i och för sig.

Grunder.

Varnäsföretagen: Varnäsföretagen har till kreditgivaren gjort framställning om lyftning av det yrkade beloppet. Det begärda beloppet översteg inte spärrbeloppet. Skivarp var när framställningen gjordes berättigad att erhålla lån enligt byggnadskreditivkontraktet. Varnäsföretagen har vidare åberopat följande alternativa grunder.

1. Varnäsföretagens fordran ifrågasattes ej av Skivarp, som inte fordrade att den skulle styrkas. Då fordran inte var tvistig behövde den inte styrkas. I vart fall var i juni 1992 en fordran på 1 100 000 kr otvistig. I den mån fordran var otvistig var kreditgivaren skyldig att utbetala beloppet.

2. Varnäsföretagen har gjort framställning om lyftning före kredittidens utgång. Kreditgivaren var då skyldig att innehålla beloppet till dess fordran styrkts. Genom tredskodomen d 2 okt 1992, vilken vann laga kraft d 10 nov samma år, har fordringen styrkts. Stadshypotek var då skyldig att utbetala beloppet även om krediten då hade sagts upp.

3. Om Varnäsföretagen skulle anses ha varit skyldiga att styrka sin rätt genom dom innan uppsägning av lånet gjordes, gör Varnäsföretagen gällande att uppsägning gentemot Skivarp inte har någon verkan mot Varnäsföretagen, i vart fall inte efter det att krav framställts. Varnäsföretagen har nämligen en självständig rätt enligt spärrförbindelsen. Varnäsföretagens fordran har således styrkts inom kredittiden, eftersom uppsägning mot bolaget inte skett.

4. Om TR:n skulle finna att Varnäsföretagen enligt spärrförbindelsen varit skyldig att styrka sin fordran genom dom innan uppsägning skett gentemot Skivarp gör Varnäsföretagen i sista hand gällande att villkoren i avtalet (spärrförbindelsen) är oskäliga och att avtalet bör jämkas enligt 36 § avtalslagen.

Stadshypotek: Varnäsföretagens framställning om lyftning av spärrbeloppet medförde ingen skyldighet för kreditgivaren att betala ut beloppet, eftersom Skivarp inte hade attesterat utbetalningen och Varnäsföretagen inte heller på annat sätt styrkt sin rätt till betalning av Skivarp. Vid den tidpunkt då Varnäsföretagen erhållit en lagakraftägande dom mot Skivarp förelåg inte heller någon rätt för Varnäsföretagen att utfå utdömt belopp. Detta berodde på att Stadshypotek vid denna tidpunkt hade sagt upp byggnadskreditivet gentemot Skivarp. Därmed hade också Varnäsföretagens rätt till betalning på grund av spärrförbindelsen avskurits, eftersom Varnäsföretagen inte hade bättre rätt till betalning av byggnadskreditivet än Skivarp.

Utveckling av talan.

Varnäsföretagen: Skivarp har genom spärrförbindelsen överlåtit sin fordran på Gigab på grund av byggnadskreditivet till Varnäsföretagen som säkerhet för rättsenlig betalning till Varnäsföretagen för leveranser. Gigab har denuntierats om Varnäsföretagens rätt till betalning när Gigab undertecknade spärrförbindelsen. Varnäsföretagen har haft en fordran på Skivarp och gjort vad som fordras enligt spärrförbindelsen för att få betalt. Enligt skuldebrevslagen är banken därmed skyldig att betala yrkat belopp.

Stadshypotek: Varnäsföretagen har aldrig fått någon fordringsrätt mot kreditgivaren. Skivarp har nämligen inte överlåtit sin rätt mot kreditgivaren till Varnäsföretagen. Stadshypotek har inte genom undertecknaridet av spärrförbindelsen inträtt i något avtalsförhållande med Varnäsföretagen.

Byggnadskreditivet innebär en rätt för Skivarp att lyfta pengar. Denna rätt var villkorad av byggets fortskridande. Den upphörde genom att Stadshypotek sade upp krediten. Spärrinnehavaren har inte bättre rätt till utbetalning enligt byggnadskreditivet än Skivarp hade. Spärrförbindelsen medförde endast rätt för Varnäsföretagen att göra framställning mot lyftning. För att kreditgivaren skulle ha varit skyldig att även verkställa utbetalning hade fordrats att Varnäsföretagen genom Skivarps attest eller på annat för Skivarp bindande sätt styrkt sin fordran innan krediten sades upp mot Skivarp. Det är inte tillfyllest att styrka sin fordran i efterhand.

I detta fall är det ostridigt att Skivarp inte attesterat någon utbetalning. Det är även ostridigt att krediten rättsenligt sagts upp innan Varnåsföretagen genom företeende av lagakraftägande dom styrkt sin fordran. Kreditgivaren har därför inte varit skyldig eller haft rätt att utbetala något belopp på grund av spärrförbindelsen. Kreditgivaren har inte heller varit skyldig att uttryckligen anmoda Varnäsföretagen att styrka sin fordran utan har kunnat förhålla sig passiv. Genom att inte betala ut beloppet har banken indirekt gjort klart för Varnäsföretagen att bolaget måste styrka sin fordran.

Genom att underteckna spärrförbindelsen förband sig Gigab endast att reservera spärrbeloppet för Varnäsföretagens räkning. Varnäsföretagen hade endast passiv legitimation till beloppet. För att beloppet skulle utbetalas fordrades ett lyftningsmedgivande från Skivarp. Om ett sådant medgivande lämnas nedskrivs spärrbeloppet med motsvarande belopp. Om byggnadskreditivet skulle överlåtas till en ny fastighetsägare gäller spärrförbindelsen inte mot nye ägaren. Denne kan förfoga över hela byggnadskreditivet utan medgivande av den tidigare spärrinnehavaren.

Spärrinnehavaren har rätt att få betalt enligt spärrförbindelsen endast om innehavaren av byggnadskreditivet har rätt att disponera över detta. Spärrförbindelsen innefattar endast en rätt för spärrinnehavaren i förhållande till andra leverantörer, inte någon rätt mot kreditgivaren. Om leverantören vill ha en rätt mot kreditgivaren kan han skaffa sig en bankgaranti. Detta är också en långt vanligare finansieringsform än spärrförbindelse. Om kreditgivaren säger upp byggnadskreditivet förfaller all rätt för spärrinnehavaren. Denne kan alltså inte utfå beloppet genom att därefter styrka sitt krav.

Spärrförbindelser hanteras inom branschen på ovan angivna sätt. Formuläret till den aktuella spärrförbindelsen används allmänt av bankerna. Villkoren är inte oskäliga.

En spärrförbindelse har således endast en begränsad rättsverkan, nämligen att utgöra en säkerhet mot andra leverantörer. Den kan jämställas med att Skivarp skulle ha gett Varnäsföretagen en skriftlig fullmakt att ta ut pengar från banken, alltså en lyftningsfullmakt.

Domskäl. Parterna har endast åberopat skriftlig bevisning. - Sakförhållandena är ostridiga.

TR:ns bedömning.

Varnäsföretagen har i enlighet med spärrförbindelsens villkor och före kredittidens utgång självständigt hos banken gjort en framställning om lyftning av spärrbeloppet. Varnäsföretagen blev emellertid inte därmed utan vidare aktivlegitimerad i den meningen att kreditgivaren skulle varit skyldig att omedelbart utbetala det belopp som lyftningsframställan avsåg. Bl a ålåg det sålunda enligt överlåtelsevillkoren Varnäsföretagen att, genom Skivarps attest eller på annat för Skivarp bindande sätt, styrka att Skivarp stod i skuld till Varnäsföretagen för leveranser och/eller utfört arbete avseende fastigheten. Intill dess så skett saknade Varnäsföretagen aktivlegitimation i förhållande till kreditgivaren.

I spärrförbindelsens villkor finns inte något förbehåll intaget av innehåll att kreditgivaren skulle vara berättigad att, intill dess attest eller leverantörens rätt fastställts av domstol etc, med befriande verkan betala till Skivarp. Ett sådant förbehåll skulle i och för sig kunna ha gjorts, men har som sagts inte uttryckligen föreskrivits i villkoren. Det är, såsom framhållits av Håstad (Studier i sakrätt s 129) inte heller påkallat att tolka in ett sådant förbehåll i spärrförbindelsens villkor. Kreditgivarens intresse av att undvika problem i fråga om vem som är rätt borgenär kan ju tillgodoses genom att det omtvistade beloppet deponeras. Och en ordning, som skulle tillåta kredittagaren att genom en blank attestvägran ensidigt omintetgöra den säkerhetsöverlåtelse som spärrförbindelsen är avsedd att utgöra, är inte önskvärd. Leverantörens bestridda framställning om lyft bör därför visserligen inte ge honom rätt till omedelbar utbetalning (aktiv legitimation) men dock avskära möjligheten för banken att med befriande verkan betala till kredittagaren (passiv legitimation).

Stadshypotek har hävdat att leverantören skulle ha att fullgöra sin skyldighet - att genom attest, dom eller annorledes styrka sin rätt till fordrat belopp - före den tidpunkt då krediten till följd av uppsägning eller av annat skäl upphör. Annars skulle hans rätt förfalla. Stöd för att en sådan ordning skulle gälla står emellertid inte att finna i spärrförbindelsens villkorstext. Vad som enligt villkoren skall ske före kredittidens utgång är att leverantören utövar sin rätt att självständigt göra framställning om lyftning. Däremot föreskriver villkoren ingenting om tidpunkten för vare sig när utredning om det begärda beloppet skall förebringas eller när utbetalning av detsamma skall ske. Detta är också naturligt eftersom sådana till tiden godtyckliga händelser, som bankens uppsägning eller den eventuella tidsutdräkten vid domstolens handläggning, inte bör tillåtas inverka på den rätt som leverantören genom spärrförbindelsen fått på sig överlåten. Håstads slutsats (a a s 130) får också förstås så att leverantören redan genom sin - i och för sig bestridda - begäran om lyftning av spärrbeloppet avskär möjligheten för kreditgivaren att med befriande verkan betala till kredittagaren "ifall det senare (markerat här) visar sig att leverantörens anspråk var lagligen grundat". Att uttrycket "senare" i detta sammanhang även åsyftar tiden efter det att krediten i och för sig upphört synes uppenbart. Den situation som avses är ju att banken, trots att anspråk framställts, till leverantörens förfång betalat till kredittagaren och därför senare, sedan det i vederbörlig ordning visats att leverantörens anspråk var berättigat, får betala ut beloppet ytterligare en gång, förmodligen utan möjlighet att få det åter, eftersom kredittagaren då får förutsättas vara på obestånd.

TR:ns bedömning blir sålunda att det för förverkligande av leverantörens rätt enligt spärrförbindelsen, förutsatt att kredittagaren har rätt till utbetalning enligt byggnadskreditivkontraktet, är tillräckligt att leverantören före kredittidens utgång gör en framställning om lyftning av spärrbeloppet hos kreditgivaren. Därigenom förlorar kredittagaren sin passivlegitimation. Skulle det sedan vara oklart om leverantören har den rätt han påstår åligger det honom, för att han skall bli legitimerad att från banken få utbetalning, att på ett för kredittagaren bindande sätt styrka att denne står i skuld till honom för verkställda leveranser och/ eller utfört arbete avseende fastigheten. Denna utredning får ta den tid som erfordras och det är inte något krav att den kan förebringas före kredittidens utgång.

Varnäsföretagens fordran om 1 296 881 kr är till belopp och ränta godtagen i och för sig av banken. Med hänsyn härtill och då framställning om motsvarande lyft ostridigt gjorts hos banken före kredittidens utgång skall Varnäsföretagens förstahandsyrkande vinna bifall.

Domslut:

1. TR:n förpliktar Stadshypotek AB att till Varnäsföretagen AB utge 1 296 881 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från d 21 maj 1992 till dess betalning sker.

2. ---.

Stadshypotek AB (Stadshypotek) överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle lämna Varnäsföretagen AB:s (Varnäsföretagen) vid TR:n förda talan utan bifall.

Varnäsföretagen bestred ändring.

HovR:n avgjorde med stöd av 50 kap 13 § 1 st 3 RB målet utan huvudförhandling.

HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsråden Holmbergh, referent, och Frideen samt adj led rådmannen Persdius) anförde i dom d 19 dec 1994: HovR:ns domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma omständigheter och bevisning som vid TR:n.

Ett byggnadskreditiv får utnyttjas efter framställning av kredittagaren genom successiva lyft i den mån kreditgivaren finner att det kan medges med hänsyn till ställd säkerhet och byggnadsarbetets fortskridande.

Det är ostridigt att Varnäsföretagen i enlighet med spärrförbindelsens villkor under våren och sommaren 1992, före kredittidens utgång, självständigt hos Stadshypotek gjort framställning om lyftning av spärrbeloppet. Kommanditbolaget Skivarp 38:22 (Skivarp) var vid tidpunkten berättigat till lyft, och det belopp Varnäsföretagen gjorde framställning om att utfå översteg inte spärrbeloppet.

Varnäsföretagen var emellertid vid sin begäran om utbetalning inte aktivt legitimerade att kräva Stadshypotek på prestation. För att Varnäsföretagen skulle bli aktivt legitimerade ålåg det Varnäsföretagen att, genom Skivarps attest eller på annat för Skivarp bindande sätt, styrka att Skivarp stod i skuld till Varnäsföretagen för leveranser och/eller utfört arbete avseende fastigheten.

Stadshypotek har hävdat att Varnäsföretagen skulle ha att visa att bolaget var berättigat att lyfta det begärda beloppet redan före tidpunkten då byggnadskreditivet till följd av uppsägningen upphörde. Stöd för den uppfattningen står inte att finna i spärrförbindelsens villkorstext. Vad som enligt villkoren skall ske före kredittidens utgång är att Varnäsföretagen skall utöva sin rätt att göra framställning om lyftning. Villkoren föreskriver däremot ingenting om den tidpunkt då utredning om det omstridda beloppet skall förebringas.

Genom Varbergs TR:s tredskodom d 2 okt 1992 har Varnäsföretagen styrkt att Skivarp intill det yrkade beloppet stod i skuld till Varnäsföretagen när begäran om lyftning gjordes. Stadshypotek har vitsordat det yrkade beloppet och räntan som skälig. Stadshypotek är därmed skyldigt att utbetala det av Varnäsföretagen i första hand yrkade beloppet även om krediten sedermera sagts upp.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Stadshypotek (ombud bankdirektören L.R.) överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle ogilla Varnäsföretagens talan. Varnäsföretagen (ombud advokaten M.R.) bestred ändring.

Svenska Bankföreningen, som av HD beretts tillfälle att avge yttrande i målet, anförde i yttrande d 20 mars 1996: "Målet rör tolkning av villkoren i en spärrförbindelse och gäller en tvist om huruvida en leverantör behöver styrka sin rätt till ett spärrbelopp före den tidpunkt då det bakomliggande byggnadskreditivet upphör eller om det är tillräckligt att rätten till beloppet visas efter denna tidpunkt. I det aktuella målet har en spärrförbindelse använts som i relevanta delar överensstämmer med formuleringarna i den av Svenska Bankföreningen rekommenderade lydelsen av en spärrförbindelse. Av de remitterade handlingarna framgår att frågan har bedömts olika av två hovrätter. Mot denna bakgrund anser Bankföreningen att det för såväl kreditinstituten som för kredittagare och leverantörer är angeläget att det bringas klarhet i hur villkoren i spärrförbindelsen skall tolkas. Det är därför av vikt för ledning av rättstillämpningen att prövningstillstånd meddelas i målet.

I sakfrågan får Bankföreningen anföra följande. En spärrförbindelse utfärdas av en byggnadskredittagare, som genom förbindelsen överlåter (spärrar) en del av byggnadskrediten (spärrbeloppet) till förmån för en leverantör. Leverantören får därigenom rätt att göra framställning om lyftning av medel under krediten som likvid för leverans av material och/eller utfört arbete avseende ett visst bygge. Arbetet skall alltså ha utförts när begäran om lyft görs. Av villkoren i spärrförbindelsen framgår att rätten att göra framställning skall utövas före kredittidens utgång. Fråga om bevisning för att arbetet har utförts kan uppkomma senast vid utbetalningen. Normalt sker bevisning genom att kredittagaren/beställaren attesterar en faktura från leverantören.

Om kredittagaren inte medger utbetalning omedelbart, har leverantören enligt spärrförbindelsen att på ett annat för kredittagaren bindande sätt styrka sin rätt till beloppet. Som exempel anges i förbindelsen lagakraftvunnen dom och skiljedom. Det ligger därmed i sakens natur att det kan förflyta åtskillig tid från det att leverantören gör framställning om lyftning till dess att rätten till beloppet slutligen kan styrkas. Detta har förutsetts vid utformningen av spärrförbindelsen, som därför inte anger någon tid inom vilken sådan bevisning skall framläggas. Enligt Bankföreningens uppfattning följer det av villkoren i spärrförbindelsen att utredning om det omtvistade beloppet kan framläggas efter kredittidens utgång, så länge framställning gjorts dessförinnan. Detta har i vart fall varit avsikten när Bankföreningen utformade villkoren.

Sakförhållandena i det aktuella målet är ostridiga. Varnäsföretagen har före kredittidens utgång självständigt hos Stadshypotek gjort framställning om lyftning av spärrbeloppet. Genom en tredskodom, som vann laga kraft efter det att kreditavtalet till följd av uppsägning upphört, har Varnäsföretagen styrkt sin rätt till beloppet. Av vad som anförts i det föregående följer att Bankföreningen instämmer i det slut vartill Svea HovR kommit.

Bankföreningen vill slutligen anmärka att om villkoren för spärrförbindelsen skulle anses förutsätta att leverantören inom kredittiden såväl skall göra framställning om lyftning som styrka sin rätt till beloppet skulle en icke acceptabel möjlighet skapas för kredittagaren att genom vägran att attestera en faktura hindra utbetalning av spärrbeloppet. Kredittagaren skulle därigenom kunna uppnå fördelar vid en ekonomisk uppgörelse med sina andra fordringsägare. För leverantören skulle innehavet av spärrförbindelsen under dessa förhållanden ge en ytterst osäker rätt till spärrbeloppet. Leverantören torde i ett sådant läge behöva andra garantier för betalning för utfört arbete. Det kan därmed med fog ifrågasättas om spärrförbindelsen vid den nu antydda tolkningen skulle ha någon funktion. Vad som nu anförts understryker riktigheten av den i det föregående av föreningen angivna innebörden av spärrförbindelsen."

Stadshypotek åberopade ett d 23 maj 1997 dagtecknat rättsutlåtande av professorn Torgny Håstad och ingav vidare dels Lars Ederwall: "Byggnadskreditivet - som säkerhet vid uppförande av byggnader" (Juridiska Fakulteten i Stockholm, skriftserie nr 13) dels Mats Danerlöv: "Spärrförbindelse - En säkerhet att lita på?" (Examensarbete i civilrätt 20 p VT 1993 med professor Håstad som handledare).

Varnäsföretagen ingav och åberopade ett d 8 nov 1997 dagtecknat rättsutlåtande av professorn Jan Ramberg.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Vid tiden för målets avgörande hade Varnäsföretagen ändrat sin firma till Varnäs Fastighets AB och benämndes av HD Varnäsbolaget.

HD (JustR:n Magnusson, Lind, Svensson, Munck, referent, och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. Målet rör den rättsliga betydelsen av den spärrförbindelse (bilaga 1 till TR:ns dom) varigenom KB Skivarp 38:22 (Skivarp) till Varnäsbolaget som likvid för leveranser överlät ett spärrbelopp om 6 364 875 kr av sin rätt enligt det byggnadskreditivkontrakt som gällde mellan Skivarp och Gigab.

Det i spärrförbindelsen åsyftade byggnadskreditivkontraktet, som har beteckningen Kontrakt Bygglån, består av ett av Skivarp till Gigab utfärdat skuldebrev på 15 351 000 kr innefattande pantförskrivning till säkerhet för beloppet av pantbrev i den ifrågavarande fastigheten, samt därtill fogade allmänna lånevillkor för bygglån och interimslån. Enligt lånevillkoren gällde bl a att utbetalning av ett bygglån normalt skulle ske genom successiva utbetalningar och att utbetalning förutsatte att Gigab fann att detta kunde medges med hänsyn till ställd säkerhet och byggnadsarbetets fortskridande. Gigab hade rätt att säga upp kreditförhållandet bl a i det fallet att säkerheten inte längre var betryggande och risk därför förelåg för att låntagaren inte skulle komma att fullgöra sina förbindelser i behörig ordning. Skuldebrevet skulle då vara förfallet till betalning vid den tidpunkt Gigab bestämde.

En utgångspunkt vid bedömningen av spärrförbindelsens rättsverkan måste vara att Varnäsbolaget inte genom Skivarps partiella överlåtelse av sin rätt kunnat få bättre rätt gentemot kreditgivaren än Skivarp. I förbindelsen anges också uttryckligen att framställning om lyftning skulle göras före kredittidens utgång. I enlighet härmed står det klart att, om byggnadskreditivkontraktet till följd av uppsägning från kreditgivarens sida eller av annat skäl hade upphört att gälla till förmån för Skivarp då Varnäsbolaget d 21 april 1992 gjorde framställning om lyftning av del av spärrbeloppet, Varnäsbolaget inte skulle ha haft rätt att påfordra någon utbetalning enligt förbindelsen. Gigab skulle också ha haft rätt att avböja utbetalning till Varnäsbolaget, om Gigab funnit att utbetalning inte kunde medges med hänsyn till säkerheten och byggnadsarbetets fortskridande.

Enligt vad parterna uppgivit i HD ägde uppsägningen av byggnadskreditivkontraktet rum d 21 sept 1992. Kontraktet gällde således alltjämt när Varnäsbolaget gjorde sin framställning om lyftning. Det har i målet inte framkommit stöd för annat antagande än att om någon spärrförbindelse inte hade utfärdats och framställningen om lyftning i april 1992 hade gjorts av Skivarp, detta företag hade medgetts rätt att lyfta det ifrågavarande beloppet. Att utbetalning till Varnäsbolaget efter framställningen om lyftning gjordes med endast en mindre del av spärrbeloppet får i enlighet med den motivering som också ostridigt lämnades av Gigab förutsättas ha berott uteslutande på att Skivarp avböjt att lämna attest avseende utbetalning av ytterligare belopp.

För det fallet att leverantören inte kan styrka sin rätt genom attest från byggherren förutsätter spärrförbindelsen att leverantören på annat för byggherren bindande sätt - "genom lagakraftvunnen dom eller skiljedom om Gigab det påfordrar" - styrker att byggherren intill det ifrågavarande beloppet står i skuld till leverantören. I förevarande fall styrkte Varnäsbolaget sin rätt genom tredskodom mot Skivarp som meddelades d 2 okt 1992 och som vann laga kraft d 10 nov samma år. Frågan blir då om den omständigheten att byggnadskreditivkontraktet hade sagts upp när Varnäsbolaget styrkte sin rätt genom tredskodomen skall anses innebära att Varnäsbolagets rätt till utbetalning enligt spärrförbindelsen hade bortfallit.

Det i spärrförbindelsen uppställda kravet på bevisning måste antas ha till syfte att förebygga tvister i fall då ett krav från leverantörens sida på betalning ur kreditivet visar sig obefogat och får antas ha tillkommit inte bara i byggherrens utan också i kreditgivarens intresse. Kreditgivaren skyddas därmed mot att behöva betala samma belopp två gånger, om byggherren senare kan visa att han inte varit skyldig att infria den faktura som leverantören tillställt kreditgivaren i samband med begäran om betalning ur kreditivet.

Hänsynen till kreditgivaren talar för att han aldrig skall behöva göra någon utbetalning från kreditivet till leverantören och därmed öka sin fordran på byggherren vid en tidpunkt då kreditgivaren bedömer att säkerheten inte längre är betryggande. I konsekvens härmed skulle kreditgivaren inte behöva göra någon utbetalning sedan kredittiden upphört till följd av uppsägning eller av annat skäl. Emellertid ger inte texten i spärrförbindelsen klart besked om att förbindelsen har den innebörden. Det är tvärtom fullt möjligt att läsa spärrförbindelsen så att leverantören tillförsäkrats en självständig rätt till utbetalning från kreditivet, om han begär lyftning vid en tidpunkt då kredittiden alltjämt 1oper och kreditgivaren fortfarande finner säkerheten betryggande, förutsatt att leverantören senare kan styrka sin rätt till betalning.

För det sistnämnda tolkningsalternativet talar spärrförbindelsens uppenbara syfte att tjäna som säkerhet för leverantören. Om i enlighet med Stadshypoteks ståndpunkt spärrförbindelsen ges den innebörden att leverantören vid attestvägran måste styrka sin rätt genom lagakraftvunnen dom eller på annat jämförbart sätt medan kredittiden fortfarande löper, blir leverantörens rätt starkt beskuren i händelse av attestvägran, låt vara att förbindelsen ger leverantören en andrahandspanträtt i fastigheten. Leverantörens möjlighet att hinna utverka en lagakraftägande dom gentemot byggherren under kredittiden - vare sig denna upphör genom uppsägning eller genom att den i kontraktet bestämda tiden går till ända - är nämligen typiskt sett osäker och beroende av omständigheter utanför hans kontroll. I praktiken blir leverantörens rätt därmed i sådan grad beroende av byggherrens medverkan genom attest att det skulle kunna ifrågasättas om den rättighetsöverlåtelse som spärrförbindelsen syftar till att åstadkomma över huvud taget är meningsfull.

Vad som nu har sagts talar starkt för att i enlighet med Varnäsbolagets ståndpunkt i målet spärrförbindelsen bör ges den tolkningen att leverantörens rätt att erhålla betalning för verkställda leveranser ur byggnadskreditivet visserligen förutsätter att framställning om lyftning görs under kredittiden men att leverantörens rätt inte bortfaller, om han i händelse av attestvägran styrker sin rätt gentemot byggherren först sedan byggnadskreditivkontraktet upphört att gälla. Det är i målet också upplyst att spärrförbindelsen i de för tolkningsfrågan relevanta delarna har utformats i enlighet med en lydelse som sedan åtskilliga år tillbaka rekommenderats av Svenska Bankföreningen. Enligt vad som framgår av föreningens yttrande till HD var den nyss angivna tolkningen avsedd när villkoren i spärrförbindelsen utformades.

I enlighet med det anförda kan den omständigheten att byggnadskreditivkontraktet hade sagts upp när Varnåsbolaget styrkte sin rätt till utbetalning genom tredskodomen inte anses innebära att bolaget har förlorat sin rätt till att erhålla det fordrade beloppet ur de medel som reserverats för dess räkning till följd av spärrförbindelsen. Det slut som domstolarna kommit till skall alltså fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 11 juni 1998 (mål nr T 251/95).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1998-06-11
Målnummer
T251-95
Lagrum
1 § avtalslagen (1915:218)
31 § lag (1936:81) om skuldebrev
Rättsfall
NJA 1996 s. 252
Litteratur
Sökord
Avtal
Byggnadskreditiv
Denuntiation
Spärrförbindelse
Skuldebrev
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation