NJA 1998 s. 379

Domskäl

TR:n (rådmannen Chambert) anförde i dom d 2 febr 1995: Domskäl. Masters konkursbo har till utvecklande av sin talan anfört: Masters har sedan 1985 bedrivit tillverkning av massiva furumöbler. Under åren 1985 till 1988 förhyrde Masters av Eidenskog Bygg AB fastigheten Sävrarp Södergård 2:63 i Rydaholm. Den 1 april 1989 köpte Masters denna fastighet. Samma dag transporterades köpet på Åro Bygg AB och i samband härmed träffades ett hyresavtal mellan Masters och Aro Bygg AB. Det senare bolaget försålde i slutet av 1990 fastigheten till L & C.K. AB, varefter Masters träffade ett hyresavtal med detta bolag. - Från 1989 utökades verksamheten och bedrevs även i en intilliggande fastighet. Dock redovisade bolaget ingen vinst. För att öka volymen och därigenom lönsamheten planerade bolaget vissa ändringar och inköp av avancerade maskiner. På grund av sin dåliga ekonomi saknade bolaget möjlighet till finansiering av gjorda investeringar. Under försöken att finna finansiärer kom man i kontakt med Bygg-Per koncernen, där N.N. var en av ägarna. Företrädare för koncernen lovade att dels ställa finansiella resurser till Masters förfogande dels att gå in som delägare i Masters. Dock medförde vissa finansiella problem inom Bygg-Per koncernen att de inte kunde gå in som delägare eller med hjälp till finansiering. I stället utformades ett avtal (domsbilaga 1; återges ej här, red:s anm) enligt vilket N.N. från Masters köpte en borrmaskin och viss annan maskinell utrustning, vilken dock skulle kvarbli i säljarens besittning. Någon tradition skedde alltså inte. Överlåtelsen skedde heller inte enligt lösöreköpsförordningens regler. Avtalet innebar alltså att N.N. - och sedermera hans konkursbo - fick en fordran på Masters. De fick dock ingen separationsrätt beträffande maskinerna. Med tillträde d 25 febr 1991 försålde Masters konkursbo de i målet ifrågavarande maskinerna till L & C.K. AB.

N.N:s konkursbo har till utvecklande av sin talan anfört: De uppgifter angående det faktiska händelseförloppet som lämnats av Masters vitsordas i den mån inte i det följande annat uttryckligen anges. Köpeavtalet mellan Masters och N.N. d 12 okt 1989 avser borrmaskiner, fräsar m m och köpeskillingen är 3 900 000 kr exkl moms. Vid samma tid upprättades ett hyresavtal mellan N.N. som uthyrare och Masters som hyresman till samma egendom som köpeavtalet upptog och man kom överens om en årlig hyreskostnad om 936 000 kr/år exkl moms. Någon förflyttning av inventarierna har inte ägt rum. Parterna är vidare ense om att lösöreköpsförordningens regler inte har iakttagits. I novemberdecember 1990 förvärvade L & C.K. AB, där N.N. var hälftenägare, fastigheten som rörelsen drevs på och L & C.K. AB träffade i samband därmed ett hyresavtal med Masters som hyresgäst. - Den 17 jan 1991 gick Masters i konkurs. Därvid inleddes förhandlingar mellan förvaltaren i Masters konkursbo, advokaten B.S., och N.N. om att N.N. skulle köpa hela inkråmet i Masters konkursbo. Under den tiden ägde B.S. vetskap om att N.N. redan tidigare köpt maskinerna angivna i domsbilaga 1. Vid förhandlingarna ifrågasatte B.S. aldrig N.N:s äganderätt till maskinerna. Inte heller redovisades maskinerna - eller någon rätt till dessa - i den konkursbouppteckning som B.S. upprättade. De förhandlingar som fördes mellan N.N. och Masters konkursbo ledde fram till ett köpeavtal som är undertecknat d 4 mars 1991. Svaranden åberopar 1 § i detta avtal till styrkande av att överlåtelsen omfattade allt som inte tillhörde N.N. enligt det tidigare träffade avtalet. Avsikten var att L & C.K. AB skulle driva rörelsen vidare och därför var det nödvändigt att ha tillgång till de maskiner som N.N. redan ägde enligt avtalet d 12 okt 1989. Genom köpeavtalet d 4 mars 1991 övertog L & C.K. AB hela verksamheten och anställde även personal som tidigare arbetat hos Masters. L & C.K. AB fortsatte driften i samma lokaler som Masters tidigare disponerat. Efter denna överlåtelse har Masters konkursbo inte haft möjlighet att på något sätt disponera över eller förfoga över de i målet aktuella maskinerna. I och med att L & C.K. AB "tillträdde köpet" har Masters konkursbo helt fråntagits denna möjlighet. Redan tidigare var ju L & C.K. AB ägare av själva fastigheten. Härefter har diskussioner förts mellan L & C.K. AB och N.N. som gick ut på att man skulle reglera villkoren för L & C.K. AB:s dispositionsrätt till N.N:s maskiner. Detta resulterade i en muntlig överenskommelse som reglerade L & C.K. AB:s nyttjanderätt till maskinerna. När L & C.K. AB gick i konkurs d 17 juni 1991 förordnades advokaten M.M. till förvaltare. Sedan N.N. försatts i konkurs d 2 sept 1991 fördes vissa diskussioner mellan konkursförvaltaren H.G. och M.M. angående rätten till ifrågavarande maskiner. Dessa diskussioner ledde fram till att M.M. inte hävdade någon äganderätt för L & C.K. AB:s konkursbo. Härefter beslutade M.M. och H.G. att d 20 nov 1991 gemensamt hålla en auktion, vid vilken bl a maskinerna såldes för N.N:s konkursbos räkning för ett pris om 668 000 kr. Kort före denna auktion - i brev d 25 okt 1991 - hade B.S., för Masters konkursbos räkning, framfört att han ansåg att konkursboet hade bättre rätt till maskinerna. Detta tillbakavisades brevledes av H.G.. Härefter kom ett nytt brev från B.S. d 31 okt 1991 där han vidhöll sin ståndpunkt och sade sig förbereda en stämningsansökan. Det är alltså i ett mycket sent skede som Masters konkursbo hävdar bättre rätt till dessa maskiner.

N.N:s konkursbo har angett grunderna för sin talan enligt följande. N.N:s konkursbo hävdar att N.N. gjort ett sakrättsligt skyddat förvärv av de omtvistade maskinerna och att N.N:s konkursbo därför framför Masters konkursbo haft bättre rätt till egendomen. Till stöd för detta åberopar N.N:s konkursbo följande.

Masters konkursbo har genmält:

Beträffande punkten 2: N.N. har visserligen förhandlat angående köp av ifrågavarande maskiner, men han har förhandlat som ombud för L & C.K. AB. Den överlåtelse enligt avtalet daterat d 4 mars 1991 som blev resultatet av förhandlingarna skedde också mycket riktigt till L & C.K. AB. Vad N.N:s konkursbo anfört under denna punkt avhjälper därför inte bristen på tradition av maskinerna.

Beträffande punkten 3: Parterna är ense om att hela Masters konkursbo, förutom ifrågavarande maskiner, överlåtits till L & C.K. AB. Men Masters konkursbo hävdar att inte heller genom denna överlåtelse har maskinerna kommit i N.N:s besiktning. Bristande tradition har alltså inte heller här botats.

Punkten 4. Något sakrättsligt skydd för N.N. har inte uppkommit när L & C.K. AB förvärvat fastigheten Sävrarp Södergård 2:63. Ifrågavarande maskiner fanns i lokalen på fastigheten redan före förvärvet och förvärvet botar inte brister på tradition. Maskinerna var nämligen fortfarande i Masters besittning.

N.N:s konkursbo har som skriftlig bevisning åberopat köpeavtalet d 4 mars 1991, § l, § 2 och § 4.

I målet har på svarandens begäran vittnesförhör ägt rum med N.N., född 1929, vilken uppgett: Anledningen till att N.N. förvärvade maskinerna från Masters var följande. Han hade ett ägarintresse i den fastighet Sävrarp Södergård 2:63 där Masters drev sin verksamhet. Masters hade en dålig finansiell situation. Då träffade N.N. en överenskommelse med Masters bank om att N.N. skulle hjälpa till genom att köpa en del av Masters maskiner. Meningen var att Masters sedan skulle hyra maskinerna från N.N.. Så skedde också och maskinerna stod hela tiden kvar i Masters lokaler. I december 1990 köpte L & C.K. AB fastigheten Sävrarp Södergård 2:63. Det visade sig att Masters inte klarade sin situation och då "satt" N.N. där med alla de ifrågavarande maskinerna. Den 17 jan 1991 gick Masters i konkurs. N.N. lade ett bud på hela fabriken och förhandlade om detta med konkursförvaltaren B.S.. De i målet aktuella maskinerna var uttryckligen på tal och B.S. ifrågasatte aldrig att N.N. ägde dem. Till de maskiner som N.N. redan ägde hörde även vissa verktyg och dessa köptes av L & C.K. AB. Advokaten B.S. såg detta som den enda möjligheten - eftersom N.N. redan ägde de omtvistade maskinerna. N.N. fick senare från advokaten H.G. höra att hans äganderätt till de omtvistade maskinerna hade ifrågasatts av B.S.. Detta hände först efter auktionen d 20 nov 1991. L & C.K. AB fortsatte att använda de omtvistade maskinerna även sedan L & C.K. AB köpt resten av inkråmet i Masters konkursbo av advokaten B.S..

TR:ns bedömning.

I målet är samtliga omständigheter i sak ostridiga mellan parterna. Tvisten gäller huruvida ett sakrättsligt skyddat förvärv uppkommit för N.N:s konkursbo.

Vid bedömningen härav konstaterar TR:n till en början att det är ostridigt mellan parterna att något förfarande enligt lösöreköpsförordningens regler inte ägt rum. Vidare anser TR:n att det inte kan vara fråga om en skentransaktion, eftersom Masters fått fullt betalt för maskinerna.

Nästa fråga blir huruvida tradition eller därmed jämställt förfarande kan anses ha ägt rum.

Knut Rodhe diskuterar i Handbok i sakrätt, s 210, vad som krävs för att en förvärvare av lös egendom skall vinna skydd mot överlåtarens borgenärer. En förutsättning härför är, enligt Rodhe, att överlåtaren avskärs från rådigheten över egendomen. Rodhe konstaterar vidare att rättspraxis är svårtolkad när det gäller frågan huruvida det för sakrättsligt skydd även krävs att förvärvaren vunnit rådighet över egendomen.

Frågan om säljaren avskurits från rådigheten över den lösa egendomen har även i praxis tillmätts avgörande betydelse, jämför NJA 1926 s 281, NJA 1936 s 420 samt NJA 1945 s 400.

Bo Helander anför i Kreditsäkerhet i lös egendom, s 435, att det finns en opinion inom doktrinen för att det för sakrättsligt skydd krävs ett rådighetsavskärande när det gäller överlåtaren, men att ett besittningstagande från köparens sida inte är någon nödvändig förutsättning.

I nu förevarande fall finner TR:n att Masters konkursbo, i och med att det lämnat lokalerna på fastigheten Såvrarp Södergård 2:63, avskurits från rådigheten över ifrågavarande maskiner. Förvaltaren i Masters konkursbo, advokaten B.S., har heller inte någon gång vid förhandlingarna med N.N. om försäljning av den lösa egendomen i konkursboet, förutom aktuella maskiner, ifrågasatt N.N:s äganderätt till nyssnämnda maskiner. Till detta kommer att ett av N.N. hälftenägt bolag köpt den lösa egendomen i Masters konkursbo, förutom de omtvistade maskinerna, och härefter fortsatt driva verksamheten i samma lokaler.

TR:n finner att nu nämnda omständigheter sammantagna konstituerar ett skydd mot överlåtarens borgenärer. N.N:s konkursbo har alltså en sakrättsligt skyddad rätt till ifrågavarande egendom. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten JustR Pripp, med vilken JustR Thorsson instämde, var skiljaktig i själva saken och anförde: jag är ense med majoriteten i fråga om skälen för HD:s dom till och med det stycke som slutar "--- gentemot konkursboet för sitt förvärv" men anser att domen därefter borde lyda så:

Vad nu sagts innebär att maskinerna kom att ingå som en tillgång i Masters konkursbo, utan separationsrätt för N.N.. Varken åtgärder som konkursförvaltaren kan ha företagit eller det förhållandet att maskinerna kom att bli kvar på den fastighet som L & C.K. AB ägde leder till att N.N. därefter kan ha fått sakrättsligt skydd för sitt förvärv. Överklagandet skall därför bifallas.

HD:s dom meddelades d 12 juni 1998 (mål nr T 5450/95).