NJA 1997 s. 660

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Söderlind, föreslog i betänkande, som inleddes med en redogörelse för bakgrunden i allt väsentligt motsvarande referatets inledning, att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: Den till HD:s prövning hänskjutna frågan rymmer bl a frågeställningen huruvida skydd erhållits mot eventuella konkurrerande förvärvare. En fråga härom kan prövas i förhållande till sådan förvärvare endast i mål där denne är part. HD begränsar därför prövningen till frågan huruvida Traven erhållit skydd mot Finnbodas borgenärer och därför har separationsrätt till flytdockan i Finnbodas konkurs.

Flytdockan utgjorde vid överlåtelsen ett s k industritillbehör till Finnbodas tomträtt. Enligt 2 kap 7 § JB gäller överlåtelse av tillbehör till fast egendom inte mot tredje man, förrän tillbehöret skils från fastigheten på ett sådant sätt att det inte längre kan anses tillhöra denna. Det följer vidare av 13 kap 9 § samma balk att bestämmelserna om tillbehör till denna fastighet äger motsvarande tillämplighet i fråga om tomträtt som har inskrivits. Enbart köpeavtalet d l sept 1987 gav således inte Traven något skydd mot Finnbodas borgenärer.

Traven har, såsom bolaget får förstås, i HD gjort gällande att avtalet d 1 sept 1987, på grund av en Finnbodas överlåtelse i slutet av år 1988 eller början av år 1989 till ett tredje bolag av tomträtten med undantag för industritillbehören, beredde Traven skydd mot Finnbodas borgenärer, oavsett vilken rättsverkan som tillmäts inskrivningen av den i målet aktuella förklaringen. Den hänskjutna frågan gäller emellertid huruvida sakrättsligt skydd uppkom genom avtalet eller inskrivningsbeslutet eller möjligen avtalet i förening med inskrivningsbeslutet och inte huruvida sådant skydd uppkom genom avtalet i förening med andra rättshandlingar efter att avtalet träffats. HD, som lämnar vad Traven i det nu angivna hänseendet har anfört utan avseende, går därför över till att pröva om inskrivningen d 23 dec 1988 av förklaringen enligt 2 kap 3 § JB gav skydd mot Finnbodas borgenärer.

I 2 kap 3 § JB stadgas bl a följande. "Till fast egendom som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten, om fastighetsägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i fastighetsboken enligt 24 kap."

Enligt 24 kap 1 § JB har den fastighetsägare för vilken lagfart senast är sökt rätt att ansöka om inskrivning i fastighetsboken av förklaring som avses i 2 kap 3 §. Bestämmelsen är enligt 24 kap 3 § JB tillämplig även på tomträtt som inskrivits.

Möjligheten att, enligt 2 kap 3 § andra meningen JB, genom en förklaring som inskrivits skilja industritillbehör från fastighet eller tomträtt infördes d 1 jan 1986. Lagrummets ordalydelse ger knappast utrymme för att en sådan förklaring får omfatta annat än alla industritillbehör som finns på och, sedan förklaringen inskrivits, tillförs fastigheten. Det var också avsikten vid tillkomsten av bestämmelsen att den skulle ha den nu antydda innebörden (jfr prop 1983/84:128 s 46 samt s 96f och SOU 1981:76 s 83; se också specialmotiveringen till 24 kap 1 § JB, a prop s 98). Bestämmande för valet att möjliggöra endast att skilja alla eller inga industritillbehör från en fastighet var hänsyn till ordningen på fastighetspanträttens område. I inskrivningsregistret (eller, i förekommande fall, fastighets- eller tomträttsbok) liksom i bevis om inskrivning av en sådan förklaring som nu är i fråga antecknas inte heller annat än att förklaring enligt 2 kap 3 § inskrivits. En begränsning av det slag som gjorts i den nu aktuella förklaringen framgår alltså inte av inskrivningsregistret eller av bevis om inskrivningen. En förklaring om att endast ett visst eller vissa industritillbehör inte hör till en fastighet eller tomträtt är till följd av det anförda inte av beskaffenhet att kunna inskrivas. Ansökningen om inskrivning av förklaringen hade mot denna bakgrund bort avvisas av inskrivningsmyndigheten.

HD har berett parterna tillfälle att yttra sig över frågan huruvida den i målet åberopade förklaringen står i överensstämmelse med 2 kap 3 § JB och, om så icke är fallet, vilken betydelse detta har i målet.

Traven har anfört att inskrivningsförklaringen avfattats i enlighet med ordalydelsen av 2 kap 3 § JB och att rättsverkan av inskrivningsbeslutet var att flytdockan övergick till att bli lös egendom samt att denna rättsverkan består till dess inskrivningsbeslutet har undanröjts efter - såvitt nu kan vara aktuellt - särskild talan med stöd av 19 kap 16 § JB. Traven har tillagt att inskrivningsbeslutet inte har angripits och inte heller kan angripas av någon i sammanhanget skyddsvärd eftersom panthavaren i tomträtten hördes och lämnade sitt samtycke i inskrivningsärendet. Konkursboet har för sin del anfört att rättsverkan av inskrivningsbeslutet, oavsett att förklaringen inte är gjord i överensstämmelse med 2 kap 3 § JB, var att all Finnbodas befintliga och framtida rörelseegendom kom att avskiljas från tomträtten.

Parternas inställning i fråga om den rättsliga bedömningen av en omständighet saknar visserligen betydelse för domstolens prövning. Parternas argumentation i en rättslig fråga kan dock självfallet påverka domstolens bedömning.

Redan vad parterna anfört i frågan är emellertid ägnat att inge tvekan om det lämpliga i att tillerkänna inskrivningsbeslutet rättsverkan. Och även om beslutet tillerkändes rättsverkan är det oklart vilken omfattning denna verkan skulle ha. Beslutet anger inte mer än att förklaring enligt 2 kap 3 § JB inskrivits. Det är uppenbart att parterna inte har samma uppfattning om vilken innebörd inskrivningsbeslutet har. Det är vidare sannolikt att tomträttspanthavaren, som samtyckte till inskrivningen, till skillnad från vad konkursboet anfört som sin uppfattning föreställde sig att inte mer än vad som utsades i förklaringen avskildes från fastigheten. Det är ovisst vad eventuellt senare tillkomna företagshypotekshavare kan ha föreställt sig om underlaget för företagshypotek. Frågan har vidare betydelse för eventuella oprioriterade borgenärer i Finnbodas konkurs. Då även företagshypotek upplåtits i rörelsen påverkas, om inskrivningen anses ha haft rättsverkan, dessas möjlighet till utdelning i konkursen av huruvida samtliga industritillbehör skall anses ha varit avskilda, om tomträttspanthavarens pantfordran inte varit lika stor som eller större än värdet av tomträtten med tillbehör. De anförda exemplen på svårigheter med godtagande av "partiella" inskrivningsförklaringar visar att det finns goda skäl förutom dem som redovisats i förarbetena att respektera lagstiftarens avsikt att medge inskrivning endast av förklaringar som omfattar alla industritillbehör.

Av JB:s förarbeten framgår att det som en allmän grundsats anses gälla att beviljande av inskrivning inte har någon betydelse för det materiella rättsläget, även om tillämpningsområdet för principen väsentligt har inskränkts, främst genom bestämmelserna i 18 kap om godtrosförvärv på grund av inskrivning (jfr prop 1970:20 del B 1 s 537f och SOU 1960:25 s 559f samt s 697f). Detta kan med andra ord uttryckas så att inskrivningsbeslutet i sig inte skapar eller ändrar någon rätt annat än i särskilt angivna fall. Grundsatsen kommer till direkt uttryck i 19 kap 16 § JB. Av bestämmelsen framgår bl a att den prövning som där avses kan göras utan hinder av att inskrivningsbeslutet vunnit laga kraft. I de förutnämnda förarbetsuttalandena är visserligen utgångspunkten att inskrivningen inte avskär rätt till talan på grund av materiella brister i det inskrivna förvärvet och att den som kränks av inskrivningen har att vid domstol väcka talan mot rättighetens innehavare.

Det kan emellertid inte ha varit avsikten att från grundsatsens tillämplighet utesluta fall där motpart som grund för bestridandet åberopar omständigheter som medför att inskrivningsbeslutet som käranden grundar sitt påstående om bättre rätt på skall lämnas utan avseende. Inte heller kan avsikten ha varit att utesluta fall där det av kärandens talan uppenbart framgår att inskrivningsmyndighetens beslut inte avspeglar det materiella rättsläget.

En förklaring enligt 2 kap 3 § JB om att industritillbehör inte längre hör till en fastighet ändrar, sedan den inskrivits, det materiella rättsläget såtillvida att fastighetspanträtt därefter inte gäller i fastighetens tillbehör, vilka i stället utgör underlag för företagshypotek. En förklaring som inte omfattar samtliga tillbehör har emellertid inte ett sådant innehåll som förutsätts i det angivna lagrummet och är således inte av beskaffenhet att förändra det materiella rättsläget. En sådan förklaring kan inte heller skrivas in. När, som i det aktuella fallet, inskrivning ändå skett kan beslutet härom inte skapa någon annan rätt än förklaringen hade kunnat göra. Inskrivningsbeslutet saknar till följd av det anförda verkan.

Traven kan alltså inte grunda någon rätt på inskrivningsbeslutet och har följaktligen inte heller genom inskrivningen d 23 dec 1988 av förklaringen enligt 2 kap 3 § JB erhållit sakrättsligt skydd mot Finnbodas borgenärer. Då äganderättsförbehållet skulle ha betydelse först om Traven gjort ett sakrättsligt giltigt förvärv från Finnboda, har Traven inte heller på denna grund separationsrätt till flytdockan i Finnbodas konkurs.

Härtill kan läggas att flytdockan såvitt framkommit inte vid något tillfälle efter Travens förvärv lämnat Finnbodas besittning innan Finnboda försattes i konkurs. Ingen omständighet som HD haft att beakta har anförts som kunnat medföra att flytdockan, även om den efter inskrivning av en korrekt förklaring enligt 2 kap 3 § JB hade skilts från tomträtten, blivit annan lös egendom än lösöre. En förklaring enligt 2 kap 3 § JB ersätter inte och är inte ett s k sakrättsligt moment.