lagen.nu

NJA 1998 s. 534

Fråga huruvida gåva till syftet är att likställa med testamente. 7 kap 4 § ÄB.

B.R. och K.R. samt M.G. är barn i äktenskap mellan X.X., född 1920, och G.R.. Äktenskapet upplöstes genom äktenskapsskillnad år 1959. År 1964 gifte sig X.X. med B.G., född 1917. Hon avled d 12 okt 1993.

År 1967 förvärvade X.X. egendomen Barksäter, som bestod av sju jordbruksfastigheter i Östra Vingåkers socken, Katrineholms kommun. Makarna G flyttade till egendomen och rustade upp den. B.G. lämnade sitt yrke som officer och bistod därefter X.X. med egendomens skötsel. Egendomen omfattar, förutom corps de logi, ekonomibyggnader och andra byggnader, ungefär 100 ha åker och 500 ha skog. Vid sidan om jord- och skogsbruk bedrev makarna G fårskötsel.

Genom gåvobrev d 7 april 1983 skänkte X.X. egendomen - med visst undantag - till Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Akademien accepterade gåvan och erhöll lagfart på fastigheterna d 4 april 1984.

I gåvobrevet anges syftet med gåvan vara att för framtiden bevara egendomen i dess dåvarande omfattning för att möjliggöra forskning inom jordbruk, skogsbruk och husdjursskötsel. Gåvobrevet innehåller bl a följande villkor:

1. Tillträdesdag skall vara d 1 juli 1983.

2. Givaren och hennes make skall under sin livstid utan särskilt vederlag ensamma inneha jakt- och fiskerätten på fastigheterna.

3. Från en av fastigheterna undantas ett markområde om ca 5 000 kvm, vilket skall avstyckas och bibehållas av givaren. Gåvotagaren skall bära samtliga förrättningskostnader för denna avstyckning.

4. Gåvotagaren övertar betalningsansvaret för i fastigheterna antecknad gäld, 635 596 kr hos Mälarprovinsernas Hypoteksförening och 750 000 kr hos Oppunda Sparbank.

5. Om avstyckningen enligt punkt 3 ej skulle kunna ske skall gåvan omfatta även detta område och i övrigt bestå på oförändrade villkor. Akademien utsåg en styrelse med uppgift att förvalta Barksäter. X. och B.G. adjungerades till denna.

Enligt ett hyresavtal daterat samma dag som gåvobrevet hyrde X. och B.G. huvudbyggnaden på egendomen med tillhörande tomt samt erforderliga utrymmen i ekonomibyggnader och uppställningsplatser fr o m d 1 juli 1983 och under sin återstående livstid. I avtalet anges att hyran är 15 000 kr per år samt att hyresgästen svarar för uppvärmningskostnad. Hyran höjdes 1989 till 24 000 kr. I tillägg samma dag till avtalet anges att X. och B.G. även efter det att avtalet beträffande huvudbyggnaden upphört skall ha rätt att utan särskilt vederlag disponera vissa utrymmen i ekonomibyggnader samt markområden för viltåkrar.

Akademien erhöll av X.X. i anslutning till donationen av egendomen nyttjanderätt till vissa maskiner mot en årlig ersättning om 15 000 kr inklusive mervärdesskatt. Genom testamente d 31 jan 1992 testamenterade X.X. maskinerna till akademien samt nyttjanderätten till dem till B.G..

Akademien betalade en lön om 5 000 kr i månaden till X.X.. Efter hennes död har motsvarande belopp betalats till B.G..

I ett brev till B.R. d 24 april 1983 redogjorde X.X. för gåvan. Brevet innehåller bl a följande:

Jag har länge funderat över hur Barksäters framtid skall bli, då L. och jag ej längre orka hålla på. Som tiderna är, anser jag det omöjligt för Er att vid mitt frånfälle ta över eller lösa ut varandra, och då min önskan är att denna gamla förnämliga Sörmlandsgård, som gått i släkten sedan början av 1930-talet, och som jag är otroligt fäst vid, och som jag gästat många gånger som ung (utan att då ha en aning om att jag en gång skulle bli ägare till den), ej skall försäljas utan leva vidare i oförändrat skick.

Då E.M. besökte oss i höstas, förde jag detta på tal och E.M. kom då med ett förslag, att kunde man på något sätt koppla in Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, i forts AK. Efter mycket funderande och tänkande ombads E.M., som sedan 1967 är ledamot i AK, att ta kontakt med preses, Agronom C., vice preses jägmästare Y.Y. och sekreteraren professor O.J.. Ett sammanträffande med dem och E.M. ordnades här och senare hade vi ännu ett möte här, som återigen efter mycket tänkande (min hjärna är nästan utnött) och olika förslag, nu har resulterat i att jag har överlåtit Barksäter med hus, jord och skog till AR, för forskning inom jordbruk, skogs- och husdjursskötsel.

För B.G:s och min del innebär detta nu inga stora förändringar, vi bo kvar och sköter gården så länge vi orka och vill, styckar av en tomt och bygger oss senare ett litet och lättskött hus. Jag får av AK en livränta, vi uppbär lön för vårt arbete och hyr för en rimlig summa huset.

AK är gammal, stiftades redan 1811, adr Drottninggatan 95 B, Stockholm, där de äger ett stort vackert hus. Vår kung är dess beskyddare och många kända namn finns med bland dess många ledamöter, bl a P.E..

Hoppas nu att Ni förstår mina synpunkter. Själv är jag mycket tillfreds med det steg jag tagit och hoppas och tror att det kommer att bli bra för alla parter.

Genom ytterligare ett gåvobrev d 1 nov 1988 skänkte X.X. till akademien en aktiepost som vid gåvotillfället var värd ca 1 milj kr. I gåvobrevet anges att gåvan på bästa sätt skall förvaltas och utgöra grunden till en fond benämnd X. F-G fond B. Därutöver anges bl a att avkastningen skall nyttjas enligt bestämmelser för en tidigare inrättad fond, X. F-G fond, dock att tre fjärdedelar av den årliga avkastningen skall stå till styrelsens för Barksäters egendom förfogande för egendomens behov.

X.X. led sedan 1970-talet av lungemfysem och vårdades under 1980-talet flera gånger på sjukhus på grund härav. Fr o m 1988 nödgades hon vid andningsbesvär använda syrgas i hemmet. I början av samma år genomgick hon operation på grund av en cancertumör i ena bröstet. Vid en kontroll i juni samma år befanns hon recidivfri. X.X. avled av en hjärtattack.

B.R., K.R. och M.G. väckte talan mot akademien vid Stockholms TR och yrkade att TR:n skulle fastställa, att X.X:s gåva till akademien av Barksäter, till den del den kränkte deras laglotter, skulle återbäras till dödsboet efter X.X. eller, om så inte kunde ske, att ersättning för dess värde skulle utges till dödsboet.

B.R. och K.R. yrkade vidare att TR:n skulle fastställa att X.X:s gåva till akademien avseende aktier till den del den kränkte deras laglotter skulle återbäras till dödsboet eller, om så inte kunde ske, att ersättning för dess värde skulle utges till boet.

Som grund för sin talan avseende gåvan av Barksäter åberopade B.R., K.R. och M.G. att X.X. vid gåvotillfället var, eller trodde att hon var, svårt sjuk och trodde att hon snart skulle dö. Genom gåvan ville hon ordna beträffande Barksäter efter sitt frånfälle. Gåvan var därför till syftet att jämställa med ett testamente och kränkte deras laglotter.

Gåvan av aktier hade enligt B.R. och K.R. sådant samband med gåvan av Barksäter att samma grunder som åberopades till stöd för nedsättning av gåvan av Barksäter i motsvarande mån åberopades i fråga om aktiegåvan.

Akademien bestred käromålen och gjorde gällande att varken Barksäter eller aktierna givits under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet var att likställa med testamente.

För den händelse gåvorna skulle anses vara att likställa med testamente gjorde akademien gällande att det förelåg särskilda skäl mot nedsättning av gåvorna.

Till utveckling av sin talan anförde parterna bl a följande:

B.R., K.R. och M.G.: X.X. var storrökare och utvecklade lungemfysem. Hon hade även astma, ständigt återkommande magbesvär samt förmaksflimmer. Sjukdomarna påverkade henne i stor utsträckning. Vid gåvan av Barksäter var hon sedan lång tid så dålig att hon trodde att hon snart skulle dö. Hon kunde endast gå 20-30 meter utan att stanna och hämta andan och låg mycket. Av en journalanteckning från Kullbergska sjukhuset i Katrineholm d 10 dec 1976 framgår att X.X. hade nattliga ångestattacker samt tbc- och cancerskräck. Tbc-skräcken hade hon sedan hennes far hade dött i den sjukdomen på 1930-talet. I början av år 1988 opererades X.X. för bröstcancer. Samma år avled en väninna till henne i cancer och X.X:s cancerskräck tilltog då.

Brevet till B.R. visar att X.X. med gåvan av Barksäter har haft för avsikt att ordna successionen. Genom att ge bort Barksäter gjorde X.X. inte någon ekonomisk uppoffring; hennes ekonomi snarare förbättrades efter gåvan. Hon fick av akademien för sin livstid hyresintäkter för maskiner samt ersättning för arbete. Intäkterna för maskinerna motsvarade hyran för huset. Arbetsersättningen omtalas i brevet som en livränta. Det arbete hon och B.G. har utfört har inte motiverat en lön av den storlek som utbetalats. Lönen har betalats ut även för tid när X.X. var sjuk. Hon fick bo kvar i den ståndsmässiga huvudbyggnaden på Barksäter mot låg hyra och hon blev befriad från yttre fastighetsunderhåll. I hyran ingick skötsel av trädgården. Jakträtten fanns efter gåvan av Barksäter kvar i familjen. Arrendet för jakten torde i dag kunna beräknas till 100 000-150 000 kr om året. När X.X. skulle skänka bort Barksäter var fastigheten belånad för troligen ungefär 900 000 kr. I samband med gåvan upptog hon ytterligare lån med Barksäter som säkerhet. Av lånebeloppet fick hon ut minst 600 000 kr kontant. Innehavet av Barksäter gav X.X. en låg inkomst. Taxeringsåren 1981-1983 fick X.X., trots att jordbruksrörelsen gav underskott, betala mer i skatt än vad hon hade i inkomst. Efter bortgivandet av Barksäter blev underskotten i hennes deklarationer väsentligt mindre. Hon fick då lön från akademien samt folkpension.

Akademien: X.X. trodde vid gåvotillfällena inte att hon var svårt sjuk eller att hon snart skulle dö. Lungemfysem är ingen livshotande sjukdom och cancersjukdomen botades genom operation. Det fanns inte något livshotande i X.X:s sjukdomsbild förrän år 1993. X.X. levde ett aktivt liv. Hon gjorde årliga resor till Kanarieöarna, i vart fall t o m 1984, samt reste även senare i Sverige många dagar om året. Hon hade inte dödsångest eller skräck för att dö före vare sig gåvan av Barksäter eller aktierna. Avsikten med gåvorna var inte att ordna successionen utan att Barksäter skulle vårdas och hållas samman enligt X.X:s och B.G:s intentioner. X.X. talade under 1970-talet med K.R. och B.R. om huruvida de kunde ta hand om Barksäter och sköta gården enligt hennes önskemål och K.R. fick år 1977 ett formellt erbjudande om detta. Båda svarade emellertid att de inte hade möjlighet att överta gården. Det fanns en stark känsla hos X.X. att hålla samman gården. Barksäter hade under historien vid två tillfällen räddats av kvinnor från att skingras. När X.X:s söner inte visade intresse för att hålla samman Barksäter, beslutade hon sig för att ordna detta på annat sätt. Hon tog i oktober 1982 kontakt med dåvarande lantbruksdirektören E.M. och berättade för honom att hon funderade på att skänka bort Barksäter. E.M. bad henne att noga tänka över detta. I början av 1983 fick E.M. besked om att X.X. hade bestämt sig för att skänka Barksäter till akademien. X.X. ville bo kvar på gården men avsikten var inte att hon skulle bo i huvudbyggnaden. Ett markområde på vilket X.X. skulle låta uppföra ett hus avstyckades därför. Något hus byggdes dock aldrig. Den hyra som X.X. har betalat till akademien var marknadsmässig. Det var en kallhyra som betalades och huset var dyrt att värma upp. Något vederlagsfritt nyttjande eller någon gynnanderätt till förmån för X.X. förekom inte i samband med gåvan av Barksäter. Maskinhyran svarar sålunda mot faktiska kostnader, bl a i samband med vägunderhåll. X.X. och B.G. har utfört betydande arbete på Barksäter i enlighet med akademiens önskemål för vilket 5 000 kr per månad var en skälig lön. Genom att ge bort Barksäter avstod X.X. från hyres- och arrendeintäkter om 20 000 kr respektive 70 000 kr om året. Hon avstod också från intäkt av skogsavverkning om ungefär maximalt 500 000 kr om året och vidare från möjligheten att utnyttja Barksäter som skatteplaneringsinstrument samt all beslutanderätt avseende egendomen. Det är riktigt att X.X. i samband med bortgivandet av Barksäter tog upp lån med Barksäter som säkerhet. Det var dock endast fråga om omplacering av lån hänförliga till Barksäter för vilka hon tidigare hade haft aktier som säkerhet.

TR:n (rådmännen Heino, Wiking L Johnsson och Nilsson, referent) anförde i dom d 28 dec 1995: Domskäl. Förhör under sanningsförsäkran har ägt rum med K.R. på dennes begäran. På K.R:s och B.R:s begäran har ägt rum vittnesförhör med direktören L.A.. På akademiens begäran har B.G., akademiens preses år 1983 J.C. och E.M. hörts som vittnen. Skriftlig bevisning har också åberopats.

Enligt 7 kap 3 § 1 st ÄB äger bröstarvinge påkalla jämkning av testamente för utfående av laglott. Om inte särskilda skäl är däremot har denna bestämmelse enligt 4 § 2 st motsvarande tillämpning på gåva som givits under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente. Detta laglottsskydd kräver inte att givaren haft för avsikt att kränka laglott eller att gåvotagaren varit i ond tro.

Bestämmelsen i 7 kap 4 § ÄB bygger på lagberedningens betänkande SOU 1925:43. I anslutning till lagrummet gör lagberedningen uttalanden av följande innebörd: Såsom gåvor till syftet att likställa med testamentariska förordnanden kommer i betraktande dels fall där givaren väntar döden inom jämförelsevis kort tid, dels fall där egendom bortgivs på sådana villkor eller under sådana omständigheter att givaren kan beräkna att till sin död få ha kvar nyttan av egendomen. I förstnämnda fallet märks främst gåvor givna på dödsbädden eller under givarens sista sjukdom, men även gåvor som givits tidigare kommer i betraktande om ändamålet med dem kan antagas ha varit att ordna successionen efter givarens död. Vad beträffar det andra fallet märks främst gåvor vid vilka givaren för sin återstående livstid förbehållit sig nyttjanderätten till egendomen eller avkastningen därav eller eljest inte själv gör någon kännbar uppoffring genom gåvan. För att en gåva till sitt syfte skall anses vara likställd med testamente fordras dock i samtliga fall att det kan antagas att givarens avsikt med gåvan företrädesvis varit att ordna successionen. Om givaren haft ett eget, på förhållandena under sin livstid riktat intresse att företa rättshandlingen kommer tillämpning av 7 kap 4 § ÄB inte i fråga.

TR:ns bedömning. Utredningen visar att det för X.X. var en angelägenhet av största vikt att Barksäters egendom för framtiden skulle hållas samman. Det framgår även att hon i detta syfte undersökt möjligheten att överföra egendomen i en arvinges hand. Av det sagda kan dragas den slutsatsen att X.X:s gåva till akademien inte i första hand varit betingad av någon vilja från hennes sida att gynna akademien till förmån för sådan forskning som anges i gåvobrevet utan att egendomen skulle hållas samman.

Det är mot denna bakgrund X.X:s gåvor till akademien - dvs frågan om de till sitt syfte är att likställa med testamentariska förordnanden - skall bedömas. Bedömningen skall vidare ske med beaktande av hennes hälsotillstånd i samband med gåvorna samt av omständigheterna i övrigt vid dessa.

Beträffande X.X:s hälsotillstånd har följande framgått. X.X. led vid donationen av Barksäters egendom sedan lång tid av lungemfysem och andningsbesvär på grund härav; hennes hälsa var även i övrigt inte stark - hon hade astma, återkommande magbesvär och förmaksflimmer. Andningsbesvären medförde att hon tidvis fick söka akut läkarvård. Av förhöret med K.R. framgår att X.X., då K.R. år 1977 sagt till sin mor att planeringen för Barksäters framtid kunde anstå, uttalat att detta inte gick eftersom läkaren sagt att hon bara hade tre eller fyra år kvar att leva. Hennes klena hälsa hindrade henne emellertid inte från att fram till 1988 leva ett i viss mån normalt liv innefattande resor såväl inom som utom riket. I början av år 1988 genomgick hon en bröstcanceroperation och samma år förvärrades hennes andningssvårigheter och hon nödgades därefter ha syrgas tillgänglig i hemmet. E.M., med vilken X.X. rådgjorde inför donationen 1983, har i sitt vittnesmål betecknat hennes hälsotillstånd i samband härmed som utmärkt och uppgivit att han inte märkt något av hennes sjukdom förrän 1987 eller 1988.

Huruvida X.X. genom gåvan av Barksäter gjorde någon kännbar uppoffring råder det delade meningar om. Det är emellertid tydligt att gåvan innebar att X.X. gjorde den uppoffringen att hon efter gåvan inte kunde tillgodogöra sig egendomens förmögenhetsvärde eller dess avkastning. X.X:s egen uppfattning om följderna för hennes och B.G:s del av gåvan framgår av hennes brev till B.R. strax efter gåvan. Den uppfattning, som kommer till uttryck i brevet, måste innebära att hon för sin del ansåg gåvan vara en ringa uppoffring. Enligt TR:ns mening måste vidare - vid avgörande av fråga, huruvida en gåva inneburit en sådan kännbar uppoffring, som medför att gåvan inte kan likställas med testamentariskt förordnande - stor vikt tillmätas givarens egen bedömning av följderna av en gåva. Med hänsyn till den uppfattning X.X. givit uttryck för i brevet och med beaktande även av de avtal som träffades i anslutning till gåvan av Barksäter gör TR:n den bedömningen att gåvan för henne inte inneburit sådan kännbar uppoffring som skulle utesluta tillämplighet av regeln om skyldighet för gåvotagare att återbära gåva.

I brevet till B.R. uttalar X.X. att hon länge funderat över hur Barksäters framtid skulle bli när inte hon och B.G. orkade längre och att hon anser det vara omöjligt för barnen att vid hennes frånfälle ta över Barksäter eller lösa ut varandra samt vidare att hon är otroligt fäst vid gården, som hon inte vill skall säljas utan leva vidare i oförändrat skick.

TR:n finner med hänsyn till det nyss sagda och på grundval av tidigare gjorda bedömningar att X.X:s syfte med gåvan av Barksäter måste antagas företrädesvis ha varit att ordna successionen såvitt avsåg Barksäter och att gåvan således är att likställa med ett testamentariskt förordnande.

Av gåvobrevet avseende aktierna framgår att gåvan av dessa har ett så nära samband med gåvan av Barksäter att det kan antagas att akademien inte hade erhållit dem om den inte dessförinnan hade mottagit Barksäter. Även beträffande aktiegåvan kan det därför antagas att X.X:s avsikt därmed har varit att företrädesvis ordna successionen.

TR:n fann inte vad akademien i övrigt hade anfört utgöra särskilda skäl mot jämkning av gåvorna.

Domslut. TR:n fastställde att X.X:s gåvor till akademien dels d 7 april 1983 av fastigheterna till den del den kränkte B.R:s, K.R:s och M.G:s laglotter, dels d 1 nov 1988 av aktier till den del den kränkte B.R:s och K.R:s laglotter skulle återbäras till X.X:s dödsbo eller, om så inte kunde ske, att ersättning för gåvornas värde skulle utges till dödsboet.

Akademien överklagade i Svea HovR och yrkade ogillande av käromålen.

B.R., K.R. och M.G. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Sjögren och tf hovrättsassessorn Camilla Olsson) anförde i dom d 8 april 1997: Grunder och utvecklande av talan i HovR:n. I HovR:n har parterna åberopat de grunder som TR:n noterat i sin dom samt vidare utvecklat sin talan i allt väsentligt så som där angetts. M.G. har framhållit att hon här - liksom vid TR:n - gör gällande att gåvan av Barksäter kränker hennes laglott oavsett om X.X. var eller trodde sig vara svårt sjuk då gåvan gavs och oavsett om X.X. trodde att hon snart skulle dö. B.R. och K.R. har förtydligat att yrkandet om jämkning av gåvan av aktierna är självständigt och således skall prövas oavsett bedömningen av gåvan av Barksäter.

Utredningen i HovR:n. I HovR:n har på akademiens begäran förnyade förhör hållits med K.R., B.G. och J.C.. Vidare har spelats upp bandupptagningarna av vittnesförhören vid TR:n med E.M. - på begäran av alla parter - och med L.A. - på begäran av B.R. och K.R..

Domskäl. När det först gäller gåvan av egendomen Barksäter har - såsom TR:n konstaterat - utredningen visat att X.X. varit mycket angelägen att hålla samman egendomen; detta är för övrigt ostridigt mellan parterna. Även om detta varit hennes främsta motiv för att donera egendomen till akademien, framgår dock av gåvobrevets lydelse att syftet också varit att gynna akademien till förmån för forskning inom jordbruk, skogsbruk och husdjursskötsel. E.M. har omvittnat att X.X. bestämde sig just för akademien efter information om dess verksamhet och efter noggranna överväganden av andra tänkbara lösningar.

X.X:s önskan att hålla samman egendomen Barksäter är emellertid inte ensamt tillräckligt för att syftet med gåvan skall vara att jämställa med ett testamentariskt förordnande. För att så skall vara fallet krävs därutöver antingen att X.X:s hälsotillstånd vid gåvotillfället varit sådant att gåvan varit inriktad på successionen eller att gåvan under hennes livstid inte innebar någon kännbar uppoffring från hennes sida; allt så som närmare framgår av de av TR:n refererade uttalandena av lagberedningen i förarbetena till den bestämmelse som nu finns i 7 kap 4 § ÄB.

Det som har kommit fram om X.X:s hälsotillstånd vid tiden för gåvan av Barksäter ger sammantaget inte stöd för uppfattningen att hon - även om hennes hälsa emellanåt varit svag - inom en förhållandevis kort tid väntat döden på ett sätt som styrt hennes handlande. X.X:s hälsotillstånd föranleder därför inte att gåvan av Barksäter skall jämställas med ett testamentariskt förordnande.

Vad gäller frågan om gåvan inneburit en kännbar uppoffring från X.X:s sida är följande att beakta. Den bortgivna egendomen omfattar totalt 640 ha mark, varav 460 ha skogsmark och 100 ha åkermark. Vid tiden för gåvan uppgick egendomens taxerade värde till drygt 4 milj kr. En egendom av sådan omfattning utgör för ägaren en avsevärd förmögenhet med hög avkastnings- och nyttjandepotential. Att avstå från en sådan värdefull egendom innebär objektivt sett en stor ekonomisk uppoffring. Genom gåvobrevet har X.X. överlåtit oinskränkt äganderätt åt akademien. Hon har inte - bortsett från jakträtten som hon tidigare överlåtit som gåva till maken B.G. och fiskerätten som hon trott sig redan ha givit maken - förbehållit sig vare sig avkastningsrätt eller nyttjanderätt till egendomen eller uppställt andra särskilda villkor för gåvan.

B.R. och medparter har gjort gällande att X.X. - nu angivna förhållanden till trots - inte kan anses ha gjort någon kännbar uppoffring genom gåvan och därvid hänvisat till dels de övriga avtal som träffades mellan X.X. och akademien i samband med gåvan, dels en av akademien vitsordad sammanställning av taxeringsuppgifter beträffande X.X:s taxeringar åren före och efter gåvan. I fråga om de nämnda avtalen - främst hyresavtalet och avtalet innefattande makarna G:s uppdrag med avseende på förvaltningen av egendomen Barksäter - har J.C. omvittnat att de tillkommit på hans initiativ och att såväl hyran som ersättningen för makarnas arbete bestämts av honom och då på marknadsmässiga grunder. I fråga om taxeringsuppgifterna råder delade meningar om anledningen till de skillnader som finns beträffande tiden före respektive efter gåvan och någon närmare utredning i dessa avseenden har inte åberopats. Dessa omständigheter berättigar dock inte, vare sig var för sig eller tillsammans, till slutsatsen att gåvan inte inneburit någon ekonomisk uppoffring för X.X.. Det förhållandet att X.X. i brevet till B.R. - som enligt vad B.G. omvittnat tillkommit för att lugna B.R. inför offentliggörandet av donationen - anfört att gåvan inte inneburit några "stora förändringar" för henne och B.G. utgör inte heller något avgörande stöd för att X.X. inte ansåg sig göra någon ekonomisk uppoffring genom gåvan.

Annat är således inte visat än att bortgivandet av egendomen även subjektivt inneburit den kännbara ekonomiska uppoffring för X.X. som den objektivt framstår som.

Sammanfattningsvis har således omständigheterna inte varit sådana att gåvan av egendomen Barksäter varit att likställa med ett testamentariskt förordnande. B.R:s, K.R:s och M.G:s käromål i det avseendet skall därför lämnas utan bifall.

När det härefter gäller gåvan av aktierna, som ägde rum inemot fem år före X.X:s frånfälle, är inte heller det som kommit fram om X.X:s hälsotillstånd vid tidpunkten för den gåvan - även om hennes hälsa då var sämre - tillräckligt för att anse gåvan jämställd med ett testamentariskt förordnande. Gåvan omfattade aktier till ett värde av omkring 1 milj kr. Detta innebar - även om det beaktas att tre fjärdedelar av den årliga avkastningen skulle förbehållas Barksäters egendom på vilken makarna G skulle bo - objektivt sett en stor ekonomisk uppoffring. Med hänsyn till det och då det inte visats att X.X. uppfattat saken på annat sätt kan inte denna gåva jämställas med ett testamentariskt förordnande. B.R:s och K.R:s käromål i detta avseende skall därför lämnas utan bifall.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n käromålen. Referenten, hovrättsrådet Dahlgren, var skiljaktig och anförde: Utredningen i HovR:n är i allt väsentligt densamma som vid TR:n. Den ger enligt min mening ej anledning att frångå TR:ns bedömningar och dess slutsats att käromålen skall bifallas.

F d hovrättsrådet Sundström var i så måtto skiljaktig att han i fråga om donationen av egendomen Barksäter anslöt sig till TR:ns bedömning.

B.R. och K.R. (ombud för båda advokaten M.M.) samt M.G. (ombud advokaten C.P.) överklagade och yrkade att HD skulle med upphävande av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom.

Akademien (ombud advokaten P.D.) bestred ändring.

HD (JustR:n Magnusson, Lars K Beckman, Munck, Regner och Blomstrand, referent) beslöt följande dom: Domskäl. HD har hållit huvudförhandling i målet. K.R. har hörts på nytt under sanningsförsäkran, och nya vittnesförhör har ägt rum med B.G. och J.C.. Regleringen i 7 kap 4 § ÄB är att se som ett undantag från den allmänna principen att ägaren till viss egendom har rätt att förfoga över egendomen. Undantaget har tillkommit för att skydda ägarens bröstarvingar mot sådana förfoganden som utgör ett kringgående av bestämmelserna om laglott. Regleringen innebär att, om arvlåtaren i livstiden har gett bort egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente, så skall bestämmelserna om jämkning i testamente äga motsvarande tillämpning. I motiven till 7 kap 4 § ÄB (se NJA II 1928 s 443ff) har gjorts vissa närmare uttalanden om vilka fall som lagrummet är avsett att omfatta. Tolkningen av motivuttalandena försvåras av att de på en del punkter är motsägelsefulla. Ett krav för att lagrummet skall vara tillämpligt får emellertid anses vara att man kan anta en avsikt hos givaren att ordna successionen genom sin gåva. Om givaren däremot har haft ett eget, på förhållandena under livstiden riktat intresse av att företa rättshandlingen, kommer enligt motiven en tillämpning av lagrummet inte i fråga. För det fallet att givaren både har haft till syfte att ordna successionen och haft ett på förhållandena under livstiden riktat intresse att företa rättshandlingen är motivuttalandena inte helt klargörande, men regleringen får anses innebära att man i ett sådant fall skall göra en samlad bedömning av om transaktionen till sitt syfte är att likställa med testamente. Därvid är bl a att beakta att, när det gäller gåvor som är gjorda med hänsyn till blivande dödsfall, det avhållande moment som består i att den ekonomiska följden av gåvan går ut över givaren själv i regel saknas.

Enligt vad som sägs i motiven är det företrädesvis två slags fall som kommer i betraktande, nämligen dels fall där givaren väntar döden inom jämförelsevis kort tid och därför inte längre har samma intresse av sin egendom, dels fall där egendomen visserligen formellt ges bort men detta sker på sådana villkor eller annars under sådana omständigheter att arvlåtaren kan räkna med att till sin död få ha nyttan av egendomen.

Utredningen i målet visar att Barksäters framtid upptog X.X:s tankar i vart fall från mitten av 1970-talet och att hon var angelägen om att egendomen skulle hållas samman. Uppenbarligen var detta ett viktigt motiv för henne när hon skänkte Barksäter till akademien. Det synes ha varit X.X:s uppfattning att Barksäters framtid skulle vara tryggad, om akademien tog över egendomen. Avsikten med gåvan kan således till en del sägas ha varit att ordna successionen till Barksäter. Vad som har förekommit i målet, bl a brevet till B.R. och B.G:s vittnesmål, ger emellertid vid handen att X.X. också hade ett på förhållandena i livstiden inriktat intresse av att gåvan kom till stånd. Utredningen visar att hon var angelägen att ombesörja gåvan även av det skälet att hon befarade att hon och hennes make under kommande år inte skulle orka med att ta ansvar för egendomens skötsel.

B.R. och K.R. har gjort gällande att gåvan av Barksäter föranleddes av att X.X. då var - eller i vart fall trodde att hon var - allvarligt sjuk och väntade döden inom kort. M.G. har hävdat att X.X. visserligen inte ansåg sig vara döende men ändå så sjuk att hon planerade för sitt frånfälle.

Av utredningen i målet, bl a utdrag ur patientjournaler, framgår att X.X:s hälsotillstånd vid tiden för gåvan emellanåt försämrades. Som HovR:n har funnit visar utredningen emellertid inte att hennes handlande styrdes av hennes hälsotillstånd på ett sådant sätt att gåvan av Barksäter av det skälet kan likställas med testamente.

B.R., K.R. och M.G. har vidare hävdat att X.X. gav bort Barksäter på sådana villkor och under sådana omständigheter att hon trots gåvan behöll möjligheten att nyttja egendomen och inte gjorde någon ekonomisk uppoffring.

Vid bedömningen av gåvans innebörd bör hänsyn tas till såväl gåvobrevet som de övriga uppgörelserna mellan makarna G och akademien, främst det hyresavtal och det förvaltningsavtal som förhandlades fram parallellt med gåvobrevet och som dagtecknades samma dag som detta. Det finns ingen anledning att betvivla J.C:s uppgift att dessa avtal tillkom på hans initiativ och i akademiens intresse. Det hindrar inte att avtalsvillkoren var till fördel även för X.X.. I själva verket synes avtalen ha medfört att X.X. och B.G. kunde bo kvar på Barksäter och fortsätta att verka där på väsentligen samma sätt som före gåvan. Så beskrev X.X. också situationen i sitt brev till B.R..

Genom gåvan avstod X.X. emellertid från äganderätten till Barksäter, och akademien tillträdde egendomen kort tid efter gåvotillfället. Akademien övertog rätten att förfoga över egendomen, liksom rätten att uppbära avkastningen av den, och dessa rättigheter hade akademien redan under X.X:s livstid. Varken förvaltningsavtalet eller hyresavtalet innebar någon inskränkning för akademien i dessa avseenden. Innebörden av förvaltningsavtalet var att makarna G fortsättningsvis skulle arbeta i akademiens intresse och efter riktlinjer som bestämdes av styrelsen. Det är inte visat att de fördelar som X.X. bereddes genom avtalen med akademien uppvägde den uppoffring som överlåtelsen av äganderätten till egendomen innebar.

B.R., K.R. och M.G. har också gjort gällande att X.X:s ekonomiska förhållanden i övrigt var sådana att hon trots gåvan kunde fortsätta att leva på samma villkor som tidigare. Detta är emellertid en omständighet som inte inverkar på bedömningen huruvida gåvan till syftet är att likställa med testamente.

På grund av det anförda skall klagandenas talan lämnas utan bifall, såvitt gäller gåvan av Barksäter.

Av de skäl HovR:n har anfört är inte heller gåvan av aktier till syftet att likställa med testamente. Även i den delen skall alltså överklagandet avslås.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 9 okt 1998 (mål nr T 1872-97).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1998-10-09
Målnummer
T1872-97
Lagrum
7 kap. 4 § ärvdabalken (1958:637)
Rättsfall
NJA 1935 s. 203
NJA 1973 s. 687
NJA 1985 s. 414
Litteratur
Sökord
Laglott
Gåva
Testamente
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation