NJA 1999 s. 735

S.L. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans vid fastighetsdomstolen förda talan.

LSt:n i Skåne län och Ystads kommun bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsrådet Nilsson, fastighetsrådet Landin och hovrättsassessorn Adelswärd, referent) anförde i utslag d 5 dec 1997: Skäl. S.L. har till stöd för sin talan anfört samma skäl som vid fastighetsdomstolen samt i HovR:n tillagt: Eftersom reservatet inte på något sätt påverkas av ett avstyckningsmedgivande då befintlig byggnad finns på området sedan 1961, måste ett avböjande ses som en myndighetsutövning utan hänsyn till den enskildes rätt att fullfölja ett ingånget avtal. Intrånget är ringa och medför ingen skada för fågellivet. Hans fritidshus ligger inte heller i de känsliga delarna av området.

LSt:n har till grund för sitt bestridande i huvudsak anfört följande. Området där fastigheten ligger utgör ett naturreservat som har vetenskapliga, kulturhistoriska och rekreationsmässiga värden. Det är i 2 kap 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m utpekat som ett område av riksintresse med hänsyn till sina natur- och kulturvärden. Ändamålet med naturreservatet är att bevara de naturvetenskapliga och kulturella värdena samt att tillgodose möjligheterna för allmänheten att uppleva områdets natur och utnyttja det för rekreation och friluftsliv. Det finns ett starkt intresse att hindra enskilt ianspråktagande av reservatsmark och att så långt det är möjligt förhindra åtgärder som kan medföra skada på de värden som reservatsföreskrifterna skall skydda. Samma avsikter har kommit till uttryck i den stadsplan som d 6 april 1989 fastställdes av regeringen. Regeringen har beslutat nominera området som kandidat till det europeiska nätverket Natura 2000 i enlighet med EGRådets direktiv 92/43/EEG. - I samband med reservatsbildningen hade S.L. såsom innehavare av särskild rätt till fastighet möjlighet att få prövning av frågan om ersättning för den begränsning av hans rätt enligt arrendeavtalet som han ansåg att reservatsföreskrifterna förorsakade honom. - Ianspråktagande av mark som tomt skulle inverka menligt på nuvarande möjligheter att fritt färdas inom Sandhammaren. All privatisering av reservatsmark motverkar syftet med naturreservatet och stadsplanen. - Europakonventionen d 4 nov 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ger äganderätten ett mycket starkt skydd. Den för vårt land unika allemansrätten saknar av förklarliga skäl förankring i folkrätten och har inte samma starka skydd. Allemansrätten har dock en stark förankring i det svenska rättsmedvetandet. S.L:s rättsläge är inte identiskt med det som förelåg i Regeringsrättens dom d 18 juni 1996 i målen 6300-92, 6301-92, 4593-93 och 5708-93, eftersom denna behandlar en fastighetsägares rätt att bebygga sin tomtplats, medan den rätt som S.L. hävdar har skapats genom ett nyttjanderättsavtal mellan honom och fastighetsägaren. Om en avvägning ändå skall göras mellan det allmännas intresse och S.L:s enskilda intresse att - inom ramen för planbestämmelserna och reservatsföreskrifterna - omvandla sin förfoganderätt över området från en nyttjanderätt till en äganderätt, måste den skada som en avstyckning kan medföra för naturreservatets syften balanseras mot S.L:s intresse att erhålla äganderätt till markområdet. Med den sökta avstyckningen följer en påtaglig risk för att nyttjandet förändras och att den s k hemfridszonen utvidgas. - Det finns inom reservatet väster om vägen till Sandhammaren 38 stugor på ofri grund och öster om vägen ungefär lika många. Sannolikheten för att en situation liknande den nu aktuella skall uppstå är stor. Det kan ifrågasättas om en dylik skada står i rimlig proportion till de begränsningar som det innebär för S.L. att avstå från äganderätt till det område han för närvarande arrenderar och disponerar. - Reservatsgränsen har varit föremål för noggranna överväganden. Det saknar betydelse att S.L:s fritidshus ligger i reservatets utkant, eftersom detta i sin helhet är lika skyddsvärt.

Ystads kommun har i HovR:n i huvudsak anfört följande. Kommunens, genom byggnadsnämnden, tidigare ställningstagande har varit att avslå ansökan om avstyckning, eftersom en avstyckning strider mot planbestämmelsen att särskilda fastigheter inte får bildas för bebyggelse. Denna planbestämmelse gäller självklart även för den befintliga bebyggelsen och fyller funktionen att hindra att nya fastigheter tillkommer. - I det aktuella fallet har markägare och andra fått tåla inskränkningar i sin rätt att utnyttja sin mark. Såväl kommunen som LSt:n har bedömt att inskränkningarna är rimliga med hänsyn till nyttan som allmänheten vinner på att utnyttja Sandhammarens värdefulla naturresurser i en region som trots allt lider brist på tillgång till allemansrättslig mark. - I stadsplanen har all mark lagts ut som naturmark. Tanken var från början att kommunen skulle lösa in alla fastigheterna inom reservatet. Som kompromiss stannade kommunen emellertid för att utsläcka all byggrätt inom området. Det övergripande syftet med planen i förening med reservatsföreskrifterna är emellertid att all byggnation på sikt skall försvinna från området.

HovR:n har hållit syn, varvid följande iakttagelser gjorts. Det område ansökan om avstyckning avser utgör en del av fastigheten Hagestad 22:7 och är beläget i den nordligaste delen av naturreservatet. Området är bebyggt med ett mindre fritidshus, en komplementbyggnad och ett redskapsskjul och utgörs av naturtomt med undantag av byggnadsytor och kommunikationsytor fram till och i direkt anslutning till byggnaderna. Området är inte inhägnat. Gränserna för området är utmärkta med rör i marken. Vegetationen utgörs av blandskog bestående av tall och lövträd. Marken är kuperad. Cirka 100 meter sydöst om området syns sand i dagen. En mindre väg går i sydöstlig riktning omedelbart förbi den södra gränsen till det av S.L. nyttjade området. Vägen är farbar med motorfordon. Omkring 700 meter sydöst om S.L:s fastighet finns utmed vägen ytterligare byggnader på ofri grund, vilka nyttjas för fritidsändamål.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt 3 kap 2 FBL får inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbestämmelser fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller bestämmelserna.

För det av S.L. arrenderade området gäller stadsplan för Hagestad 27:6 m fl inom Sandhammaren, Ystads kommun. Planbestämmelsernas 4 § lyder:

Exploatering av naturmarken.

Inom med Rn betecknad mark får inte särskilda fastigheter bildas för bebyggelse.

Det av S.L. nyttjade området ligger på mark som betecknats med Rn på plankartan.

Av planbeskrivningen framgår att befintlig bebyggelse får finnas kvar inom planområdet men att förändringar i bebyggelsen inte får motverka syftet med förordnandet enligt naturvårdslagen. Av planen framgår vidare att en viss omstrukturering av bebyggelsen erfordras i de mest känsliga delarna av Sandhammaren, nämligen kusten och de egentliga fossila kustdynerna. Den av S.L. arrenderade marken ligger emellertid inte inom detta område.

Det av kommunen i målet uppgivna, långsiktiga syftet med planen, nämligen att all befintlig byggnation på reservatsmark skall försvinna, redovisas inte i planen, tvärtom gäller för det aktuella området rätt att återuppföra av brand eller våda skadad byggnad. Det förtjänar att påpekas att inte heller bildandet av naturreservatet Sandhammaren angetts ha ett sådant syfte, utan endast att "bidra till en omstrukturering av bebyggelsen så att den på sikt ej motverkar reservatets syften".

Varken den aktuella planbestämmelsens rubrik och ordalydelse eller det redovisade syftet med planen ger således något stöd för att planbestämmelsen avsett att förhindra fastighetsbildning för befintlig bebyggelse. Rubriken till den aktuella bestämmelsen ger snarare stöd för en motsatt tolkning. För det fall det hade varit kommunens avsikt att förhindra tillkomsten av ytterligare fastigheter inom det område där S.L:s fritidshus är beläget, borde detta klart ha framgått av planbeskrivningen. I likhet med fastighetsdomstolen finner HovR:n att bestämmelsen inte kan anses utgöra ett förbud mot fastighetsbildning för befintlig bebyggelse. På grund av det anförda kan fastighetsbildning i enlighet med S.L:s ansökan inte anses stå i strid med stadsplanen för området.

Sandhammaren utgör enligt LSt:ns beslut d 10 nov 1987 naturreservat. Enligt reservatsbestämmelserna (punkt A 4) föreligger enligt 8 § naturvårdslagen (1964:822) förbud för markägare att avstycka tomtmark inom fastigheter eller samfälligheter. Syftet med bestämmelsen är att trygga ändamålet med reservatet, vilket i LSt:ns beslut angetts vara att "bevara de naturvetenskapliga och kulturella värdena innefattande vegetationstyper, geomorfologi och markhistoria, samt att tillgodose möjligheterna för allmänheten att uppleva områdets natur och utnyttja det för rekreation och friluftsliv".

Enligt 12 § naturvårdslagen får LSt:n i särskilda fall medge undantag från meddelade reservatsföreskrifter. När fråga uppkommer om tillämpning av 12 § naturvårdslagen skall de övergripande bestämmelserna i 3 § naturvårdslagen iakttas. Av denna bestämmelse framgår att vid prövning av frågor som rör naturvård tillbörlig hänsyn skall tas till övriga allmänna och enskilda intressen och att lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m m skall tillämpas.

En grundläggande princip vid en sådan avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som avses i 3 § naturvårdslagen är att en inskränkning från det allmännas sida av den enskildes rätt förutsätter att det föreligger rimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen (se Regeringsrättens dom d 18 juni 1996 i mål nr 6300-92 m fl, s 7). I det nu aktuella fallet skall således en avvägning ske mellan S.L:s intresse av att få utnyttja sin rätt till området, däri innefattad rätten enligt arrendekontraktet från 1961 att lösa in området, och de allmänna intressen som reservatsbestämmelserna från 1987 avser att skydda.

För S.L:s del skulle en avstyckning av området främst innebära att han fick ett avsevärt starkare skydd i förhållande till tredje man för sin ursprungliga förfoganderätt över området. En avstyckning skulle härigenom och även i övrigt innebära en inte obetydlig ekonomisk fördel för honom.

En avstyckning av det område S.L. arrenderar kommer inte i och för sig att medföra någon direkt påverkan på de ändamål för vilka reservatet inrättats och inte heller på fågellivet inom området. Mot att S.L. ges tillstånd att avstycka området har emellertid från LSt:ns sida främst anförts, att det föreligger en risk för att hemfridszonen kring hans fritidshus kommer att utökas, vilket skulle inverka menligt på nuvarande möjligheter att fritt färdas inom Sandhammaren.

Vid bedömningen av risken för att en avstyckning av området leder till en utökning av den s k hemfridszonen kring fritidshuset måste reservatsföreskrifterna för området beaktas. Dessa innefattar bl a förbud mot att uppföra stängsel och hägnader i syfte att hindra allmänhetens tillträde och mot att plantera eller så träd eller buskar samt mot att avverka eller röja i träd- eller buskbevuxna områden. Det råder vidare förbud mot att uppföra byggnader eller andra anläggningar eller att vidta om- eller tillbyggnader utan LSt:ns tillstånd. De föreskrifter som meddelats i stadsplan och reservatsbestämmelser gäller oavsett ägarförhållandena. Det kan vidare konstateras att det nu aktuella området är beläget i omedelbar anslutning till en för allmänheten tillgänglig väg och att den avsedda styckningslottens vegetation eller karaktär inte kan antas vara av speciellt intresse för allmänheten. Något skäl för att anta att hemfridszonen kring fritidshuset genom en avstyckning riskerar att utökas eller att allmänhetens möjligheter att färdas inom området inskränks, föreligger enligt HovR:ns uppfattning inte.

LSt:n har vidare gjort gällande att det föreligger en risk för att andra nyttjanderättshavare i motsvarande situation som S.L. kan komma att ansöka om avstyckning, varvid den sammantagna skadan kan bli betydande. I praxis har anförts att den ovan nämnda proportionalitetsprincipen, även med beaktande av de särskilda bestämmelser som finns till skydd för miljön och friluftsintressena i lagen om hushållning med naturresurser m m, måste få genomslag i de enskilda ärenden som föreligger till prövning (jfr Regeringsrättens dom d 18 juni 1996 i mål nr 6300-92 m fl, s 8). Vid den avvägning mellan enskilda och allmänna intressen som skall göras då fråga om meddelande av dispens enligt 12 § naturvårdslagen uppkommer måste därför stor vikt fästas vid de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Ett beviljande av den avstyckning som S.L:s ansökan avser ger inte ledning för hur prövningen av begäran om avstyckningar i likartade men inte identiska fall kommer att utfalla. I målet har heller inte lämnats några närmare upplysningar om hur förhållandena gestaltar sig beträffande övriga hus på ofri grund inom reservatet. Det står enligt HovR:ns uppfattning i strid med den ovan nämnda proportionalitetsprincipen att generellt vägra avstyckningar inom området under hänvisning till att det finns ett antal sådana hus inom reservatet och att det beträffande några av dessa kan föreligga en likartad situation.

HovR:n finner på grund av det anförda att en avstyckning av det aktuella området inte kan befaras leda till att syftet med stadsplanen eller reservatsbestämmelserna motverkas. Det men något allmänt intresse kan lida genom att området avstyckas är litet jämfört med S.L:s intresse av att avstyckning sker. Åtgärden strider heller inte mot övriga bestämmelser i 3 kap FBL. Hinder mot den av S.L. begärda fastighetsbildningen finns därför inte i nu prövade hänseenden, varför ärendet skall visas åter till lantmäterimyndigheten för erforderlig handläggning i enlighet med HovR:ns utslag.

HovR:ns avgörande. Med undanröjande av fastighetsbildningsmyndighetens inställelsebeslut och med ändring av fastighetsdomstolens utslag återförvisar HovR:n målet till Lantmäterimyndigheten i Skåne län för erforderlig handläggning.

LSt:n i Skåne län överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns avgörande skulle fastställa fastighetsdomstolens utslag.

S.L. bestred ändring.

Betänkande