NJA 2001 s. 511

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Söderberg, rådmannen Larnefeldt och tingsfiskalen Lilja) anförde i dom d. 14 april 1998: Bakgrund. Superbus häst Blaze of Glory segrade i ett lopp på Jägersro d. 14 maj 1994. I loppet var segrande häst berättigad till en prissumma om 90 000 kr och uppfödarpremie om 9 000 kr. STC utbetalade prissumman till Superbus. I enlighet med STC:s reglemente genomfördes därefter ett dopingprov på segrande häst. Provet utvisade att Blaze of Glory i kroppen hade det icke steroida antiinflammatoriska läkemedlet Naproxen i okänd mängd. På anmodan av H. A., tränare till Blaze of Glory, kvantitetsbestämdes dopingprovet. Efter att STC genomfört en utredning fråndömdes Superbus prissumman genom beslut av STC d. 30 juni 1996. STC betalade aldrig ut uppfödarpremien. H. A. dömdes d. 21 mars 1996 av STC:s överdomstol till tre månaders körförbud och 25 000 kr i böter i enlighet med STC:s s.k. strikta tränaransvar.

År 1900 bildades Svenska Trafsällskapet, som 1925 delades upp i två organisationer. Den ena av dem ombildades 1929 till STC. För närvarande är 50 travsällskap medlemmar i STC, varav 30 sällskap anordnar totalisatorspel. Superbus är inte medlem i STC. Medlemskap i ett travsällskap beslutas av dess styrelse. Av medlemmarna i ett travsällskap skall minst hälften vara hästägare. Med hästägare avses härvid endast den som är ansluten till en hästägareförening. De 50 medlemmarna i STC utser minst en delegat var till STC:s fullmäktige, som är STC:s högsta beslutande organ. Fullmäktige väljer i sin tur STC:s styrelse, som består av nio ledamöter. Till styrelsen finns knuten en verkställande direktör med ett VD-kansli och sex avdelningar med olika huvudinriktningar, såsom information och utbildning, administration, planering av tävlingsdagar, säkerhet samt djurskydd. Inom STC:s kansli är det säkerhetsavdelningen som bär ansvaret för att kraven på oförvitlighet kan upprätthållas avseende spelet om pengar och att hästarna inte överutnyttjas och vållas lidanden. Vidare finns STC:s förtroenderåd med uppgift dels att i vissa fall besluta självständigt, dels utgöra ett rådgivande organ till styrelsen. Förtroenderådet består av de ordinarie ledamöterna i STC:s styrelse och representanter för de 26 travsällskap som har en egen travbana och inte är representerade bland de ordinarie styrelseledamöterna. En av förtroenderådets viktigaste uppgifter är att utse de ledamöter och suppleanter som ingår i STC:s överdomstol. STC har två organ vilka prövar samtliga frågor som kan uppkomma inom travsporten. Måldomarnämnden är med något undantag högsta myndighet i alla ärenden som rör tävlingarna. Vissa funktionärer kan före och under ett lopp fatta beslut som inte kan överklagas. En banveterinär kan t.ex. själv avvisa en häst som verkar halta eller om den uppvisar något annat tecken på att allt inte står rätt till. STC:s andra nämnd, ansvarsnämnden, beslutar i medicinska frågor. Både måldomarnämndens och ansvarsnämndens beslut kan överklagas till STC:s överdomstol, vars beslut inte kan överklagas. STC har även ett samrådsorgan, STC-BAS, mellan STC:s styrelse och sex basorganisationer för avel och träning av travhästar.

Tävlingsreglementet för Svensk Travsport (reglementet), fastställt av STC:s styrelse, har följande lydelse, såvitt är av intresse i målet.

33 §

(st. 5) Om det - efter att loppet körts - framgår genom analys av dopingprov eller på annat sätt att häst tävlat i strid mot bestämmelserna i 43-45 §§, skall tåsten fråndömas vunnet pris och betraktas som om den ej hade startat i loppet. Detta gäller oavsett om någon ådöms påföljd eller inte för brott mot dessa bestämmelser. Beslut om fråndömande av pris meddelas av STC. Totalisatorresultatet kvarstår oförändrat.

44 §

(st. 1) På häst, som avses starta i tävling får ej användas preparat eller vidtas andra särskilda åtgärder som vid tiden för tävlingen kan medföra en positiv eller negativ förändring av hästens aktuella prestationsförmåga. Därför får häst ej starta i tävling om den

(st. 3) 2. inom 336 timmar (14 dygn) före start behandlats med - ATCH- preparat

- glukokortikoider

- icke steroida antiinflammatoriska medel, t.ex. fenylbutazon, flunixin m.fl. - medel innehållande koffein

- medel innehållande procain

- erhållit ledinjektion i någon form.

Yrkanden m. m. Superbus har yrkat att STC skall förpliktas att till Superbus betala 99 000 kr jämte ränta.

STC har bestritt käromålet men vitsordat kapitalbeloppet och yrkad ränta som skäliga i och för sig.

Grunder. Superbus har som grund för käromålet åberopat att STC i strid mot STC:s reglemente dels återtagit ett pris, som Superbus häst Blaze of Glory vunnit vid tävlingstillfället d. 14 maj 1994, dels underlåtit att utbetala uppfödarpremie till Superbus.

STC har åberopat följande till grund för bestridandet.

Superbus har genmält följande. Målet kan prövas av allmän domstol. Det föreligger inte några föreningsrättsliga inslag i tvisten som skulle kunna förhindra en sådan prövning. Även om sådana inslag skulle anses

föreligga är omständigheterna sådana att tvisten kan prövas materiellt av allmän domstol.

Sakframställningar. Superbus har anfört följande: H. A. har en egen gård belägen någon kilometer från Jägersro på vilken han tränar sina tävlingshästar. Han hyr även några stallplatser vid Jägersro för unghästar. Under maj 1994 behandlades några av unghästarna med Naproxen, bl.a. hästen Earth Angel. Ingen av de hästar som tränades på hans egen gård behandlades med Naproxen vid denna tid. Den 14 maj 1994 transporterade han personligen tävlingshästen, Blaze of Glory, från gården till Jägersro. Blaze of Glory placerades i Earth Angels box. Boxen hade tidigare rengjorts av hästskötaren R. N. Eftersom H. A. var bekant med riskerna rengjordes boxen noggrant genom att krubba och vattenho torkades rent. När H. A. kontaktades av STC:s ledningsgrupp och fick beskedet att Blaze of Glory bar spår av Naproxen blev han fullständigt överraskad. En av hans anställda erinrade sig att Blaze of Glory stått i Earth Angels box och att Earth Angel behandlats med Naproxen. Naproxen ges genom att medlet smulas sönder och blandas med fodret i hon. Eftersom man visste att Earth Angels box noga rengjorts drog man slutsatsen att Blaze of Glory måste ha fått i sig mycket små mängder. H. A. bad därför STC att göra en kvantitetsbestämning av provet. När han fick reda på att Blaze of Glory hade endast 0,1 mg/ml i blodet blev han mycket lättad. Travlab räknade ut att Blaze of Glory fått i sig 1/100-1/1000 av den terapeutiska dosen.

STC drar en felaktig slutsats av innebörden av 33 § st. 5 reglementet. En häst skall anses vara icke startberättigad enligt 33 § enbart om den tävlat i strid mot bestämmelserna i 43-45 §§. För att en häst skall ha tävlat i strid med 44 § skall den antingen ha använt preparat som kan medföra en positiv eller negativ förändring av hästens aktuella prestationsförmåga eller ha behandlats med t.ex. Naproxen. STC har enbart gjort gällande att Blaze of Glory har behandlats med Naproxen i strid mot 44 §. Ordet behandla innebär dock att någon aktivt tillför en häst medlet. Eftersom H. A. inte aktivt, medvetet gett Naproxen till Blaze of Glory kan förbudet enligt 44 § inte aktualiseras. För övrigt kunde den mängd Naproxen som Blaze of Glory fick i sig inte förändra hästens prestationsförmåga varför Blaze of Glory inte heller av den anledningen kunde anses vara icke startberättigad enligt 33 §.

STC har till utveckling av sin talan åberopat de omständigheter som tidigare antecknats i avsnittet Bakgrund och har utöver detta anfört bl.a. följande: Det är inte lämpligt att allmän domstol på materiell grund prövar olika frågor rörande överträdelse av STC:s reglemente. Det föreligger ingen anledning att frångå en sådan ordning. Sporten måste själv få möjlighet att avgöra vilken påföljd som är mest lämplig. Alla beslut som fattas av ansvars- eller måldomarnämnden kan inte överprövas av STC:s överdomstol.

I flera offentliga utredningar har lyfts fram vikten av att allmänheten har förtroende för travsporten såsom en förutsättning såväl för en utveckling av en framgångsrik tävlingsverksamhet som för säkra system för vadhållning. I Trav- och galopputredningens betänkande "Trav- och galoppsport i Sverige" (Ds jo 1972:8 s. 101 f.) anfördes bl.a. följande. "I fråga om kontrollen av totalisatorspelet finner utredningen en självklar utgångspunkt vara att denna måste vara ytterst betryggande. Den måste skydda den spelande allmänheten från fusk och alla slag av oegentligheter. Då förtroendet från spelarnas sida över huvud taget är av största betydelse för spelets utveckling och en förutsättning för en framgångsrik tävlingsverksamhet, ligger det i hög grad i anordnarnas intresse att tillse att formerna för vadhållningen är betryggande. Härtill kommer den mycket stora omfattningen av verksamheten som nödvändiggör uppbyggnaden av säkra system för vadhållningen. - Den offentliga kontroll som nu förekommer kan sägas vara inriktad på bara en del av den kedja av åtgärder som krävs för att garantera spelarnas rättmätiga intressen, t.ex. oddsuträkningens riktighet. Med den syn på möjligheterna att på sporten själv delegera vissa funktioner som utredningen i det föregående redovisat talar övervägande skäl för att begränsa den särskilda offentliga kontrollen för att i stället förstärka den interna kontrollen inom sporten. En självklar utgångspunkt är sålunda att sporten skall uppvisa tveklöst korrekta tävlingsarrangemang i alla led i kedjan. För att underbygga förtroendet kan snarare en överhård bedömning än en mildare attityd vara nödvändig."

Utredningens överväganden lades sedermera till grund för en uppdelning mellan travsporten och spelet samt att ATG bildades 1973. 1990 års utredning om trav- och galoppsporten underströk i betänkandet "Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten" (SOU 1991:7) vad Trav- och galopputredningen uttalat om det krav på oförvitlighet som måste tillmätas spel om pengar och hästsport, se a.a. s. 35. I båda utredningarna anges sålunda vikten av att spelarna måste ha förtroende för sporten och att hästsportorganisationerna själva ansvarar för att reglerna efterlevs. Doping kriminaliserades 1988. STC försöker genom sitt reglemente genomföra detta förbud. Det utförs ca 2 500-3 000 tester per år. På Jägersro äger ca 10 000 lopp rum varje år med 12 hästar i varje lopp. Antal besökare varje år är ca 2 500 000 st. och antalet tävlingar 1 020 st. Alla dopingprov utförs av Travlab. Om Travlab finner någon otillåten substans i provet verifieras provet på nytt. Svaret sänds därefter till en expertgrupp bestående av en överveterinär samt tre professorer i respektive ämnen; toxikologi, veterinärmedicin och farmakologi. Expertgruppen kontrollerar om testet utförts i enlighet med beprövad teknik. Om så är fallet skickar STC provet till Newmarket i England, som utför de flesta dopingtester i hela världen. Expertgruppen bedömer sedan om det upptäckta ämnet kunde ha påverkat temperament och prestationsförmåga på den aktuella hästen under loppet. I så fall klassificeras provet som ett positivt dopingprov varpå hästen bedöms vara icke startberättigad och fråndöms eventuellt utbetalat pris. Tränaren kan dömas av ansvarsnämnden.

Ingen skugga får falla på sporten eller spelet. Det föreligger ett strikt ansvar för hästtränare. Om en dopad häst vinner får spelarna behålla spelvinsten även om hästen fråndöms priset efteråt. Det är inte praktiskt möjligt att dopingtesta samtliga hästar före ett lopp.

Blaze of Glory var i första hand inte startberättigad eftersom expertgruppen klassificerat provet som ett positivt dopingprov, se 33 § st. 5 reglementet, och i andra hand därför att förbudet i 44 § att behandla en häst med t.ex. Naproxen måste ses i ljuset av syftet med bestämmelsen. STC har ändrat lydelsen av 44 § för att den skall överensstämma med vad som avsågs från början. Meningen var inte att förbjuda enbart aktivt, medvetet handlande från en tränare. Det skulle inte stämma överens med övriga regler inom STC och grundtanken med STC:s verksamhet. Om formuleringen i 44 § skulle anses oklar kan det inte drabba STC då den s.k. oklarhetsregeln inte är tillämpbar på dylika regler.

Det bestrids att den dos Naproxen, som påträffats hos Blaze of Glory, inte haft en farmakologisk verkan och att den inte kan ha påverkat hästens prestationsförmåga. Det kan inte anses utrett att Blaze of Glory fått i sig Naproxen på det sätt som Superbus gör gällande.

Superbus har anfört: Enligt huvudregeln har allmän domstol prövningsrätt vid förmögenhetsrättsliga tvister och i vissa fall även vid föreningsrättsliga tvister. Reglementet har karaktären av ett avtal. Superbus är inte medlem i något travsällskap i STC och inte heller i någon av de organisationer som ingår eller formar STC. Förhållandet i övrigt är inte sådant att det kan jämställas med medlemskap i en ideell förening. Superbus och STC:s verksamhet är av rent kommersiell karaktär. STC har monopol på all travverksamhet i Sverige och STC:s villkor är de enda som återfinns i landet. STC:s återtagande av utbetalat pris rör ett betydande belopp. Superbus kan inom ramen för STC:s reglemente inte få STC:s beslut prövat av något annat fristående organ än av allmän domstol. Således bestrids att tvisten är av sådan karaktär att den inte kan prövas av allmän domstol. I vart fall är samtliga omständigheter sådana att allmän domstol kan pröva tvisten.

STC har genmält: Superbus har självt valt att inte vara medlem i något travsällskap. Den återtagna prissumman är en marginell del av Superbus balansomslutning. STC bedrivs som ett monopol och har inget eget vinstsyfte.

Domskäl. Båda parter har åberopat viss skriftlig bevisning. På Superbus begäran har vittnesförhör hållits med H. A., R. N. och docenten i farmakologisk kemi Sven Björkman. På STC:s begäran har vittnesförhör hållits med en av deltagarna i expertgruppen, professorn Lars-Erik Appelgren.

TR:n har i första hand att ta ställning till om allmän domstol på materiell grund kan pröva det beslut som meddelades av STC d. 30 juni 1996 om återtagande av prissumman om 90 000 kr, som Blaze of Glory vann på Jägersro d. 14 maj 1994. En prövning på materiell grund skulle

innebära att TR:n prövar om STC:s beslut står i överensstämmelse med det reglemente som STC antagit.

STC är en ideell förening. Även om STC inte kan sägas ha som primärt syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, kan föreningen genom sin relativt omfattande ekonomiska verksamhet inte betecknas som en rent ideell förening. STC har genom bl.a. sin koppling till ATG fått en monopolliknande ställning i fråga om travtävlingar med totalisatorspel. Det samverkande intresse som finns inom travsporten från det allmännas, hästägarnas och spelarnas sida, sammanfattas i att travtävlingarna skall kunna ske på rättvisa och lika villkor utan misstanke om oegentligheter. Ansvaret att det finns ett regelsystem inom travsporten som på ett tydligt sätt garanterar en sådan ordning åvilar STC. Detta innebär att var och en som vill träna, startanmäla eller köra en häst i en travtävling - oavsett om det utgör ett led i en hobbyverksamhet eller sker i en yrkesmässig och professionell travrörelse - måste underkasta sig STC:s regelsystem. Den redovisade bundenheten till STC:s regelsystem har ostridigt i målet även gällt Superbus oavsett om bolaget inte är medlem i ett travsällskap. Denna bundenhet till regelsystemet kan enligt TR:ns mening väl jämställas med ett medlemskap i föreningen. Frågan om allmän domstol skall kunna pröva det i målet aktuella beslutet av STC bör alltså kunna ske utifrån förekomsten av ett sådant rättsförhållande - av närmast avtalsrättslig natur - mellan STC och Superbus. Härav följer att det bör vara befogat att TR:n låter den domstolspraxis, som utvecklats avseende frågan om allmän domstol skall kunna materiellt pröva föreningars beslut riktade mot enskilda medlemmar, vara vägledande.

Mot denna bakgrund gör TR:n bedömningen att en materiell prövning endast skall kunna komma i fråga vid mycket ingripande åtgärder från föreningen. Det är därför inte en från allmänna eller föreningsrättsliga aspekter vare sig lämplig eller praktisk ordning att anse allmän domstol behörig att materiellt pröva i princip varje beslut som en förening fattar eller som går en enskild medlem emot. Detta gäller särskilt i de fall det finns en inom föreningen stadgeenlig rätt till en överprövning av ett mer eller mindre fristående organ. TR:n finner således skäl att vid bedömningen av om en materiell prövning bör ske av STC:s beslut, göra motsvarande restriktiva avgränsning som kommit till uttryck i tidigare domstolspraxis.

Frågan är om de i och för sig ingripande åtgärder som fastställts av STC:s beslut d. 30 juni 1996 är av så allvarlig natur att en prövning på materiell grund av allmän domstol är befogad.

TR:n antecknar att H. A. har ådömts körförbud i tre månader och böter om 25 000 kr. Vad gäller det aktuella beslutet att frånta Superbus priset om 90 000 kr är summan betydande även om den är liten i jämförelse med Superbus årsomsättning. Beslutet hade också fått personliga konsekvenser för Superbus tränare H. A. även om han inte ådömts körförbud och böter av överdomstolen. Mot denna bakgrund finner TR:n att beslutet haft så pass stor ekonomisk betydelse för Superbus och i viss mån personlig betydelse för H. A. att TR:n kan göra en materiell prövning av STC:s beslut d. 30 juni 1996.

TR:n övergår till frågan huruvida STC:s beslut att frånta Superbus prissumman och underlåta att utbetala uppfödarpremien stod i strid med bestämmelserna i reglementet. Det är i målet ostridigt att en tävlande häst - Blaze of Glory - omfattas av STC:s reglemente genom att hästen minst ett år före tävling registrerats hos STC. Ingen av parterna har ifrågasatt analysresultatets riktighet. STC har i sin tur inte ifrågasatt ett av Superbus åberopat uttalande av Svenska språknämnden att ordet behandla innebär att någon aktivt, medvetet måste tillföra medel till annan. Superbus har gjort gällande att beslutet att frånta Blaze of Glory strider mot reglementet. STC har i första hand hävdat att beslutet är korrekt då Blaze of Glory inte enligt 33 § reglementet var startberättigad för att den lämnat ett positivt dopingprov. STC har i andra hand påstått att beslutet i vart fall var riktigt eftersom Blaze of Glory tävlat i strid mot 44 § reglementet genom att hästen behandlats med Naproxen.

En tolkning av ordalydelsen ger vid handen att formuleringen i 33 § "Om det - efter att loppet körts - framgår genom analys av dopingprov eller på annat sätt att häst tävlat i strid mot bestämmelserna i 43-45 §§, skall hästen fråndömas vunnet pris och betraktas som om den ej hade startat i loppet" innebär att bestämmelsen skall tolkas med tillämpning av 44 §. TR:n har därvid att ta ställning till huruvida Blaze of Glory har behandlats med Naproxen i den mening som åsyftas i 33 och 44 §§.

Av förhör med H. A. har framgått att han i princip alltid personligen kör den tävlande hästen från sin gård till Jägersro, att den tävlande hästen lånar en box av någon av hans unghästar som tränas på Jägersro samt att boxen dessförinnan noggrant rengörs av någon skötare. Han har även uppgett att ingen häst på gården medicinerades med något antiinflammatoriskt medel vid den tidpunkten, att Blaze of Glory aldrig behandlats med Naproxen och att Earth Angel behandlades med Naproxen som smulats sönder i hästens kraftfoder. Han har vidare bekräftat att han så gott som alltid är närvarande vid samtliga veterinära undersökningar av sina hästar, särskilt när en häst ställs under medicinering.

Av förhör med hästskötaren R. N., som inte längre är anställd av H. A., har framgått dels att han under maj 1994 arbetade som en av tre skötare för H. A:s unghästar vid Jägersro, dels att han rengjorde Earth Angels box d. 14 maj 1994 vilket han som vanligt hade gjort genom att torka ur krubborna med en fuktig svamp.

Mot bakgrund av förhöret med H. A. och R. N. finner TR:n att Superbus visat att Blaze of Glory fått i sig Naproxen genom att R. N. inte tillräckligt noggrant städat ur Earth Angels box. Det är sålunda utrett att H. A. inte aktivt och medvetet gett medicinen till Blaze of Glory.

Ett avtalsinnehåll betecknar resultatet av tolkningsverksamheten med hela det tillgängliga registret av tolkningsdata medan det objektiva

avtalsinnehållet, den objektiva tydningen av ett specifikt ord, endast är ett första steg i en mera omfattande tolkningsoperation. Avtalets formulering och allmänna ändamålsöverväganden skall ingå i en helhetsbedömning i tolkningen av en bestämmelse. Oklarhetsregeln är inte tillämpbar i målet då den har sitt främsta tillämpningsområde inom standardavtalsrätten och är anpassad till mera individuellt anpassade avtalssituationer där tvistepunkten varit föremål för förhandlingar i det enskilda fallet.

Syftet med bestämmelsen i 44 § reglementet är, såvitt framkommit, att värna om hästarnas hälsa, att hästarna skall tävla på lika villkor för att tävlingen och spelet skall vinna spelarnas förtroende samt att de tävlande inte skall dra fördel av att förbjudet medel upptäcks först efter loppet. Lars-Erik Appelgren har i förhör uppgett att minsta hälta på en häst kan kamoufleras av antiinflammatoriska medel, att karenstiden om 14 dagar är nödvändig av djurskyddshänsyn samt att all förekomst av ämnet Naproxen bedöms vara ett positivt dopingprov oavsett mängd.

Det är i målet ostridigt att Blaze of Glory enligt reglementet inte hade fått starta om medlet Naproxen hade upptäckts före start då karenstiden om 14 dagar inte hade gått till ända oavsett på vilket sätt som medlet tillförts hästen. De offentliga utredningar som behandlat frågor kring travsportens verksamhet och regelverk, understryker vikten av att allmänheten, spelarna och de tävlande har ett starkt förtroende för att de tävlande utövar sporten på lika villkor och att hästarnas hälsa skyddas i enlighet med djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Samtliga bestämmelser i reglementet ger uttryck för att t.o.m. minsta försumlighet kan leda till att påföljd utdöms. Hästtränare har som tidigare framgått ett s.k. strikt tränaransvar. STC bedömer alla provsvar av ämnet Naproxen som positiva dopingprov oavsett mängd. TR:n konstaterar även att STC efter maj 1994 ändrat lydelsen av 44 § reglementet för att den bättre skall överensstämma med vad som från början åsyftats. Mot denna bakgrund finner TR:n vid en tolkning av reglementet att Blaze of Glory behandlats med ett icke steroid antiinflammatoriskt medel på sätt som åsyftas i 44 § reglementet varför den enligt 33 § skall fråndömas vunnet pris och betraktas som om den inte hade startat i loppet.

Vid nu angivna bedömningar skall käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Frågan om allmän domstols behörighet att materiellt pröva tvisten. STC har gjort gällande att tvisten rör en föreningsrättslig angelägenhet som det inte ankommer på allmän domstol att pröva materiellt och att i vart fall allmän domstols möjligheter till prövning är begränsade. Superbus har hävdat att tvisten är av rent avtalsrättslig natur och att några särskilda begränsningar i allmän domstols prövningsrätt inte föreligger.

Som ostridigt kan i denna del antecknas följande. STC är en ideell förening som är en juridisk person och bedriver kommersiell verksamhet. Superbus är inte medlem vare sig i STC eller i någon av de sammanslutningar som utser STC:s ledande organ. När en häst tillhörig Superbus tävlar i något av STC anordnat lopp reglerar det av STC beslutade reglementet Superbus rättigheter och skyldigheter i samband med loppet.

Det förhållandet att Superbus i medvetande om de villkor som ställs upp i STC:s reglemente låtit sin häst delta i loppet måste anses innebära att Superbus accepterat de ekonomiska och andra villkor för deltagande som anges i reglementet. Härigenom har ett avtal för deltagandet uppkommit mellan Superbus och STC där villkoren i princip regleras av reglementet. Superbus verksamhet har varit ekonomiskt beroende av att dess hästar deltar i lopp av denna typ, och avtalet måste därför för Superbus del anses vara av renodlat kommersiell innebörd. Även STC:s verksamhet är ekonomiskt beroende av arrangemang av detta slag. Också för STC:s del föreligger därför starka kommersiella intressen i sammanhanget, även om vissa bestämmelser i reglementet i första hand har andra syften än ekonomiska.

Enligt HovR:ns mening kan mot denna bakgrund avtalet mellan Superbus och STC inte ses som något annat än ett vanligt kommersiellt avtal som kan bli föremål för allmän domstols prövning enligt gängse principer och i normal omfattning. Det förhållandet att STC är en ideell förening och att allmän domstols behörighet i vissa särskilda typer av tvister mellan en sådan förening och dess medlemmar ansetts begränsad utifrån föreningsrättsliga aspekter föranleder ingen annan bedömning i förevarande tvist.

Tvisten i sak. STC har hävdat att det står i överensstämmelse med reglementet att frånta Superbus de i målet aktuella prispengarna. STC har därvid hävdat i första hand att en sådan rätt kan utläsas direkt ur reglementets 33 § och i andra hand att den följer stadgad praxis från STC:s överdomstol. Superbus har till stöd för sin ståndpunkt hänvisat till att 33 § reglementet måste läsas tillsammans med reglerna i 44 §, vilka enligt Superbus uppfattning inte ger stöd för att ta ifrån Superbus prispengarna. Att det skulle finnas någon för förhållandet mellan Superbus och STC relevant praxis från överdomstolen som stöder STC:s uppfattning har Superbus bestritt.

Reglementets 33 § innehåller regler om möjlighet för STC: att fråndöma en vinnande häst det vunna priset. I fråga om förutsättningarna för en sådan åtgärd hänvisas emellertid direkt till reglerna i - såvitt nu är aktuellt - 44 §. Enligt HovR:ns mening är det ofrånkomligt att, vid ställningstagandet till om STC haft godtagbara skäl att ta tillbaka prispengarna, låta det bli av avgörande betydelse huruvida utredningen om vad som förevarit ger stöd för att någon överträdelse av reglerna i 44 § ägt rum.

Det är ostridigt att hästen Blaze of Glory vid provtagningen hade i sig den mängd otillåtet antiinflammatoriskt medel som STC påstått. I fråga om hur medlet tillförts hästen har parterna däremot redovisat olika uppfattningar. Från Superbus har bestämt förnekats att hästen aktivt tillförts medlet, utan påståtts att hästen av misstag måste ha fått i sig medlet när den stått i en inte tillräckligt rengjord box strax före tävlingen. STC har sagt sig inte kunna vitsorda detta händelseförlopp och har för sin del inte velat utesluta att hästen varit föremål för aktiv behandling med det antiinflammatoriska medlet. Denna behandling har enligt STC i så fall, med tanke på den låga koncentrationen av medlet, antagligen ägt rum förhållandevis lång tid före tävlingen, dock inom den enligt 44 § punkten 2 i reglementet angivna fjortondygnsperioden. Det kan då, menar STC, ha gått till så att tränaren "chansat på" att så lång tid förflutit sedan medlet tillfördes att det inte skulle finnas kvar några spår vid en provtagning.

Superbus version av händelseförloppet stöds till en början av tränaren H. A:s uppgifter. Denne har på ett trovärdigt sätt berättat att han skulle ha vetat om ifall något antiinflammatoriskt medel aktivt tillförts Blaze of Glory men att så inte skett samt att den enda förklaring till provresultatet som han kan tänka sig är att hästen av misstag fått i sig medlet i boxen på Jägersro. Denna förklaring vinner stöd av övrig bevisning från Superbus sida. Hästskötaren R. N. har berättat att Blaze of Glory ställdes i en box som vanligtvis användes av hästen Earth Angel, och att R. N. dessförinnan rengjort boxen. Av ett veterinärintyg har framgått att Earth Angel d. 11 maj 1994, således tre dagar före loppet och provtagningen, behandlats med sådant antiinflammatoriskt medel som det sedan hittats spår av hos Blaze of Glory.

STC har inte åberopat någon särskild bevisning till stöd för sin version av händelseförloppet, vilket heller knappast kan krävas med tanke på svårigheterna för STC att i efterhand få fram bevisning i det aktuella hänseendet. STC har påstått - något som i och för sig inte förefaller osannolikt - att det allmänt sett är vanligt att hästägaren, när hästen visar ett positivt dopingprov, hävdar att denna måste ha fått i sig preparatet oavsiktligt.

Bevisbördan för att medlet oavsiktligt tillförts hästen måste i princip anses vila på Superbus, men samtidigt kan av naturliga skäl inte särskilt höga krav ställas på bevisningens styrka. Någon absolut säker slutsats om hur medlet tillförts Blaze of Glory tillåter inte utredningen. HovR:n anser emellertid att Superbus lämnat en preciserad förklaring till hur hästen kommit att få i sig medlet, en förklaring som mot bakgrund av den muntliga och skriftliga bevisningen ter sig som fullt rimlig. Några konkreta omständigheter som tyder på att aktiv medicinering förekommit har inte kommit fram. Mot den bakgrunden skall - som TR:n funnit - Superbus förklaring godtas och den fortsatta bedömningen utgå från att hästen av misstag fått i sig medlet strax innan han deltog i loppet.

HovR:n kommer då till frågan hur 44 § i reglementet skall appliceras på de sålunda utredda sakförhållandena. En särskild komplikation när det gäller §:ns innebörd erbjuder samspelet mellan §:ns inledning och vad som sägs i de enskilda punkterna. Det mest naturliga är enligt HovR:ns mening att se inledningen som en mer generell, avsiktsbaserad regel vilken i de numrerade punkterna får en precisering med avseende på vissa särskilda fall. Den bestämmelse som det därvid blir aktuellt att pröva är punkten 2 (i TR:ns dom kallad "tredje stycket"). Vid bedömningen av om skäl till återkrävande av priset förelegat måste därför såväl rekvisiten enligt inledningen som rekvisiten enligt punkten 2 granskas. HovR:n finner det mest ändamålsenligt att börja med den sist nämnda bestämmelsen.

Av punkten 2 följer att den utbetalade prissumman kunnat återkrävas, om det visat sig att Blaze of Glory inom 14 dygn före start "behandlats" t.ex. med den typ av antiinflammatoriskt medel som det varit fråga om här. Med utgångspunkt i det citerade ordets allmänspråkliga innebörd måste det anses befogat att från Superbus sida uppfatta sina skyldigheter i denna del av avtalet uppfyllda, om hästen inte aktivt behandlats med något av de angivna medlen inom den aktuella tidsperioden. Det som avtalats mellan parterna i denna del måste därför anses ha denna innebörd. På grund härav, och eftersom det till grund för bedömningen skall läggas att hästen oavsiktligt fått i sig medlet, kan någon överträdelse av punkten 2 inte läggas till grund för beslutet att återta prissumman.

HovR:n övergår sedan till frågan om överträdelse av reglerna i inledningen till 44 §. Denna har, som tidigare nämnts, en mer generell utformning. I stället för ordet "behandla", som används i punkten 2, talas det i inledningen om att på en startande häst inte får "användas" eller "vidtas andra särskilda åtgärder" som kan medföra en förändring av prestationsförmågan. Det kan möjligen framstå som befogat att - särskilt mot bakgrund av avsikten bakom reglerna - se dessa uttryck som innefattande inte bara det aktiva användandet av prestationsförändrande preparat utan även tillförsel som skett av oaktsamhet. Det skulle i så fall innebära att det sätt på vilket Blaze of Glory tillförts medlet i sig kan vara av sådant slag att denna del av rekvisiten enligt inledningen är uppfylld.

Oavsett hur reglerna skall tolkas i sistnämnda del, krävs emellertid ytterligare att det tillförda medlet "kan medföra" en positiv eller negativ förändring av hästens aktuella prestationsförmåga. Bevisbördan för att en sådan risk föreligger måste anses åvila STC. Utgångspunkten för HovR:ns bedömning skall vidare, enligt vad som tidigare sagts, vara att hästen tillförts medlet strax före loppet. Med hänsyn till den låga koncentration av medlet som uppmätts måste med denna förutsättning den tillförda mängden ha varit mycket liten. Ingen av de vittnen som hörts i målet i denna del - Sven Björkman och Lars-Erik Appelgren - har velat hävda att en så liten mängd skulle kunna ha någon effekt på prestationsförmågan i vare sig positiv eller negativ riktning. Under dessa förhållanden har STC inte visat att förutsättningarna enligt 44 § för att återta prissumman är uppfyllda.

Det återstår frågan huruvida STC:s förfarande, såsom påståtts, är befogat med hänvisning till praxis i STC:s överdomstol. Denna praxis avser emellertid inte hästens ägare - som i det nu aktuella fallet - utan dess tränare, för vilken strikt ansvar ansetts gälla. Att något strikt ansvar skulle föreligga i det nu aktuella rättsförhållandet kan inte utläsas ur den i målet åberopade avtalstexten. Några slutsatser för den nu förevarande tvistens del kan redan av denna anledning inte dras av överdomstolens praxis.

Det anförda leder till slutsatsen att STC:s återtagande av prissumman om 90 000 kr inte kan anses ha stått i överensstämmelse med bestämmelserna i 33 och 44 §§ i STC:s reglemente, vilket enligt vad som tidigare sagts skall anses som avtalsinnehåll mellan parterna. Av detta följer också att STC saknat fog för att underlåta att betala ut den uppfödarpremie om 9 000 kr som det är fråga om i målet.

Superbus talan i målet skall alltså i sin helhet bifallas och TR:ns dom ändras i enlighet härmed.

Domslut

Domslut. Med upphävande av TR:ns dom förpliktar HovR:n STC att till Superbus genast betala 99 000 kr jämte ränta.

STC överklagade och yrkade ogillande av käromålet. Superbus bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domslut

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

JustR:n Gregow och Lennander var skiljaktiga beträffande motiveringen på sätt framgår av följande yttrande: Den av Superbus ägda travhästen Blaze of Glory deltog i ett lopp på Jägersro d. 14 maj 1994 och kom därvid först i mål. Segrande häst var berättigad till en prissumma om 90 000 kr vartill kom en uppfödarpremie om 9 000 kr. Ett efter loppet taget dopingprov visade att Blaze of Glory hade en liten mängd av det icke steroida antiinflammatoriska läkemedlet Naproxen i kroppen. Efter viss utredning beslöt STC d. 30 juni 1994 att fråndöma Superbus prissumman. Uppfödarpremien betalades inte ut. Hästens tränare dömdes senare av STC:s överdomstol med tillämpning av STC:s s.k. strikta tränaransvar till körförbud tre månader och böter 25 000 kr.

Frågan i målet gäller i första hand om Superbus talan om förpliktande för STC att betala ett belopp motsvarande prissumman och uppfödarpremien kan prövas materiellt av domstol.

STC: har gjort gällande att tvisten inte kan prövas av domstol på materiell grund. Superbus har hävdat motsatt ståndpunkt.

Prövning av tvister inom idrott och annan sport har brukat anses i princip förbehållen idrottsrörelsen själv, dvs. i praktiken vederbörande idrottsförening eller andra organ på högre nivå inom rörelsen; sådana frågor anses alltså som regel inte kunna prövas materiellt av domstol. Skälet härtill är den ideella inriktning som präglar idrottslivet och det personliga inslag som i allmänhet föreligger. Idrottsutövande utgör en del av privatlivet och lämpar sig därmed i princip inte för domstolsprövning. Härtill kommer att verksamheten, särskilt i fråga om tävlingar, som regel torde vara närmare reglerad och att idrottens egna organ måste anses bäst lämpade att pröva tillämpningen därav. Beträffande frågan om uteslutning av medlem ur idrottsförening har HD i rättsfallet NJA 1990 s. 687 funnit att det inte är lämpligt att sådana frågor generellt skulle vara underkastade domstols prövning.

Principen att tvister inom idrottslivet inte kan bli föremål för prövning av domstol kan dock inte vara utan undantag. I det nyssnämnda rättsfallet uttalade HD att det framstod som angeläget att fråga om uteslutning kunde prövas av domstol då uteslutningen påstås innebära en diskriminering av den uteslutne på grund av dennes ras, religion eller annan liknande omständighet eller vara grundad på annat jämförbart förhållande som får anses göra uteslutningen uppenbart otillbörlig. Liknande synsätt bör kunna anläggas på tvister som gäller t.ex. tävlingsresultat.

I förevarande fall gäller tvisten om ägaren till en travhäst, tillika uppfödare, är berättigad till prissumma och uppfödarpremie med anledning av hästens tävlande i ett lopp. Mera konkret rör frågan om det varit förenligt med tävlingsreglementet att fråndöma hästen prissumman på grund av dopingresultatet. Vad som här kan tänkas utgöra grund för domstolsprövning av en sådan tvist, som alltså gäller tävlingsresultat, är att tävlandet med hästen utgjort led i en yrkesmässig verksamhet i förening med att prissumman uppgått till ett förhållandevis stort belopp. Det kan då framstå som naturligt att Superbus, i likhet med yrkesutövare i allmänhet, kan få sitt anspråk på betalning för den ifrågavarande prestationen prövat av domstol. Det ideella och personliga inslaget har i en sådan situation också till stor del minskat.

Om en deltagare i travtävling på grund av sin yrkesmässiga verksamhet berättigas att få tävlingsresultatet prövat av domstol, är det emellertid knappast möjligt att vägra andra deltagare utan sådan bakgrund samma rätt. Det måste vidare beaktas att det genom föreskrifterna i tävlingsreglementet - vilket de tävlande underkastat sig - är väl sörjt för en kvalificerad prövning av tävlingar och därmed sammanhängande frågor. Från praktisk synpunkt bör också framhållas att, även om förhållandena just i förevarande fall inte framstår som särskilt komplicerade, de omständigheter som är avgörande för tävlingsresultatet ofta kan vara sådana att en domstol i realiteten skulle vara hänvisad till funktionärernas bedömning; domstolsprövning skulle då inte fylla någon egentlig uppgift. Det är också som regel angeläget att snabbt erhålla ett resultat som är slutligt. Att låta prisets storlek vara avgörande skulle leda till besvärliga gränsdragningsproblem och bör i princip inte komma i fråga.

Vad nu sagts innebär att varken Superbus yrkesmässiga verksamhet eller den förhållandevis stora prissumman kan anses utgöra tillräcklig anledning för att tvisten skall prövas materiellt av domstol. Inte heller vad som i övrigt upplysts rörande Superbus och STC utgör skäl därtill.

Enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har var och en rätt till domstolsprövning av tvister rörande bl.a. civila rättigheter och skyldigheter. Artikeln kan dock inte anses innebära att en fråga av nu förevarande slag måste prövas av domstol.

På grund av det anförda anser vi att frågan om Superbus är berättigat till prissumma och uppfödarpremie på grund av Blaze of Glorys tävlande inte är något som kan prövas av domstol. Vi lämnar på denna grund Superbus talan om förpliktande för STC att betala yrkat belopp utan bifall.

Vi vill tillägga följande. Att ge domstol en generell behörighet att materiellt pröva tvister om tävlingsresultat på idrottsområdet innebär ett stort ingrepp i idrottsrörelsens rätt att själv lösa sina tvister, även om prövningen är begränsad till att avse huruvida det idrottsliga organets bedömning står i uppenbar strid med tävlingsreglementet eller praxis eller om det annars föreligger särskilda skäl att åsidosätta bedömningen. Ståndpunkten torde bryta med vad som allmänt ansetts vara gällande rätt på området, och den kan inte heller anses väl förenlig med HD:s avgörande i rättsfallet NJA 1990 s. 687; detta avgörande gällde visserligen en annan fråga, nämligen uteslutning ur en idrottsförening, men den frågan har nära samband med vissa andra frågor på idrottsområdet. Härtill kommer att det, å andra sidan, är en säregen ordning med en sakprövning som endast skall vara ytlig; det är då inte fråga om en domstolsprövning i vedertagen mening utan mera om en domstolskontroll över att det i stort sett har gått rätt till.

HD:s dom meddelades d. 9 juli 2001 (mål nr T 1236-99).