NJA 2001 s. 572

(Jfr 1999 s. 166)

I ansökan om stämning, vilken ansökan inkom till Stockholms TR d. 17 aug. 2000, yrkade M. L., medborgare i Demokratiska Republiken Kongo, att vårdnaden om hans och N. T:s gemensamma barn A., född 1985, och B., född 1987, skulle tillkomma M. L. ensam.

M. L. inkom efter föreläggande till TR:n med följande uppgifter om hans och barnens anknytning till Sverige. Han och hans nuvarande sambo M. T. har bott tillsammans sedan i juni 1995 och har gemensamt en dotter född 1996, som liksom sin mor är svensk medborgare. Hans barn A. och B. har nyligen beviljats uppehållstillstånd i Sverige p.g.a. deras anknytning till honom i egenskap av deras biologiske far. Barnen bor numera hos honom och har redan börjat i svensk skola. Avsikten är att de skall stanna i Sverige. Barnens mor N. T. är gift med en annan man och bor i Demokratiska Republiken Kongo. Hon har ingen anknytning till Sverige.

TR:n antecknade i protokoll d. 4 sept. 2000 bl.a. följande: Av ingivna handlingar i målet framgår följande. Enligt personbevis folkbokfördes M. L. i Sverige d. 24 sept. 1999. Hans barn A. och B. folkbokfördes i Sverige d. 20 juli respektive d. 21 juli i år. Genom beslut från Statens invandrarverk d. 15 juni 2000 beviljades A. och B. uppehållstillstånd i Sverige fram till d. 15 juni 2001. Enligt den utredning som gjordes i samband härmed har M. L. bildat ny familj i Sverige och beviljats permanent uppehållstillstånd från d. 15 juni 2000. Vidare finns en uppgift om att båda barnen bor hos modern i Kinshasa i Demokratiska Republiken Kongo.

TR:n (tingsfiskalen Erman) anförde i slutligt beslut samma dag d. 4 sept. 2000: Skäl. För att svensk domsrätt i mål avseende vårdnad om barn skall anses föreligga, krävs enligt praxis att barnet har hemvist i Sverige. Svensk domsrätt kan även föreligga om vårdnadshavaren men inte barnet har hemvist i Sverige, men då i princip under förutsättning att en dom meddelad i barnets hemvistland inte skulle erkännas eller vara verkställbar i Sverige (jfr NJA 1988 s. 538). Det är emellertid inte tillräckligt att den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet har hemvist i Sverige (jfr NJA 1993 s. 65 och NJA 1999 s. 166).

I 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap definieras begreppet hemvist på så sätt att den som är bosatt i viss stat vid tillämpning av lagen anses ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Detta stadgande anses också vägledande för bestämmande av svensk domsrätt i mål avseende vårdnad om barn.

Av handlingarna och de uppgifter som lämnats framgår att A. och B. folkbokfördes i Sverige för bara några månader sedan och att de fram till dess i princip bott hos sin mor i Kinshasa i Demokratiska Republiken Kongo. De kan därför inte anses ha vistats i Sverige under så pass lång tid att de bör betraktas såsom stadigvarande bosatta här i landet. Svensk domsrätt kan därför inte föreligga utifrån barnens hemvist i Sverige.

Såvitt avser M. L. är han medborgare i Demokratiska Republiken Kongo och folkbokfördes här i landet d. 24 sept. 1999, dvs. för knappt ett år sedan. Enligt M. L:s egna uppgifter har han dock varit bosatt i Sverige en längre tid och han har även beviljats permanent uppehållstillstånd. Barnens mor N. T., som även är ensam vårdnadshavare för dem, har emellertid aldrig haft hemvist i Sverige. Med hänsyn härtill kan inte heller parternas egen anknytning till Sverige anses vara tillräckligt stark för att svensk domsrätt skall anses föreligga.

Sammanfattningsvis skall käromålet avvisas p.g.a. att svensk domsrätt inte föreligger.

Slut. TR:n avvisar käromålet.

Svea HovR

M. L. överklagade i Svea HovR och yrkade att TR:ns avvisningsbeslut skulle undanröjas och målet skulle återförvisas till TR:n för fortsatt handläggning.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck samt hovrättsråden Lennberg och Schött, referent) anförde i slutligt beslut d. 3 jan. 2001:

Av utredningen i målet framgår att barnen A. och B. har vistats i Sverige i cirka sju månader. HovR:n finner i likhet med TR:n att A:s och B:s bosättning i Sverige, med hänsyn till vistelsens varaktighet, inte kan anses som stadigvarande. Barnen kan därmed inte anses ha hemvist i Sverige. Svensk domstol är därför inte behörig att uppta målet till prövning (se bl.a. NJA 1987 s. 600). Inte heller M. L:s och barnens mor N. T:s anknytning till Sverige kan anses vara tillräckligt stark för att svensk domsrätt skall anses föreligga. Överklagandet skall därför avslås.

HovR:n avslår överklagandet.

HD

M. L. överklagade och yrkade att HD skulle undanröja avvisningsbeslutet och återförvisa målet till TR:n för fortsatt handläggning.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Barnen A. och B. hade tidigare hemvist först hos båda föräldrarna och därefter - sedan fadern M. L. 1991 lämnat hemlandet för Sverige - hos sin mor N. T. i Kinshasa, Demokratiska Republiken Kongo. Föräldrarna var inte gifta. Alla fyra är medborgare i republiken Kongo. Fadern, som har uppgett att han vistats här sedan 1991, har bildat ny familj med en svensk medborgare med vilken han har ett barn, fött i juli 1996, och är numera folkbokförd här i landet med permanent uppehållstillstånd. Modern har i samband med ny familjebildning bett fadern att ta hand om barnen och inför domstol i Kongo överlåtit vårdnaden om barnen på fadern för vistelse i Sverige. Barnen har folkbokförts i Sverige i juli 2000 för att med moderns medgivande bosätta sig i Sverige hos fadern. Båda gick under skolåret 2000/01 i Bredängsskolan, A. i årskurs 9 och B. i årskurs 7.

Med hänsyn till vad sålunda framkommit måste barnen numera anses ha hemvist i Sverige. Beträffande internationella vårdnadsmål har i praxis fastlagts att svensk domsrätt föreligger oavsett föräldrarnas och barnens medborgarskap om barnen har hemvist i Sverige. Av det anförda följer att svensk domstol är behörig att pröva den talan som M. L. har väckt.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av domstolarnas beslut om avvisning av M. L:s talan visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Gregow, Svensson, referent, Munck, Pripp och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. A. och B. bodde tidigare hos sin mor i Demokratiska Republiken Kongo. Med moderns medgivande flyttade de sommaren 2000 till Sverige för att bosätta sig hos fadern, M. L. De går i skolan i en förort till Stockholm sedan höstterminen 2000. Den 15 juni 2000 beviljade Statens invandrarverk permanent uppehållstillstånd åt M. L. och tillfälligt uppehållstillstånd åt A. och B. till och med d. 15 juni 2001. Tidsbegränsningen motiverades endast med att frågan vem som skall ha vårdnaden av barnen inte var avgjord.

Med hänsyn till den tid A. och B. har vistats i Sverige och omständigheterna i övrigt får de anses ha hemvist här i landet. Svensk domstol är därför behörig att ta upp målet om vårdnaden av dem till prövning (se bl.a. NJA 1999 s. 166 med där angivna hänvisningar samt Lennart Pälsson i Festskrift för Lars Hjerner s. 488 ff.).

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av domstolarnas beslut om avvisning av M. L:s talan visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD:s beslut meddelades d. 28 sept. 2001 (mål nr Ö 393-01).