NJA 1999 s. 166

O.T. ansökte vid Växjö TR om stämning å B.S. med yrkande att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om parternas gemensamma barn D., född d 29 dec 1993.

B.S., bosatt i Belgien, hemställde att O.T:s stämningsansökan inte skulle prövas.

TR:n (rådmannen Belfrage) prövade i anledning av B.S:s invändning frågan om svensk domsrätt och anförde i beslut d 11 juli 1997: Skäl. Målet gäller om ett avgörande av belgisk domstol i vårdnadsfrågan skall erkännas här eller om svensk domstol skall pröva vårdnadsfrågan.

Av i målet ingivna handlingar framgår inledningsvis följande. Parterna har tidigare sammanlevt med varandra och har under denna tid haft sin bostad i Belgien och i Sverige. De har gemensamt barnet D., född i Sverige i december 1993. Fadern och barnet är svenska medborgare under det att modern är medborgare i Vitryssland. På parternas gemensamma begäran beslutade Växjö TR i dom d 14 jan 1994 att vårdnaden om barnet skulle tillkomma dem gemensamt. Fadern och barnet är bägge avregistrerade från folkbokföringen, fadern d 28 dec 1990 och barnet d 9 dec 1994. Sedan sammanlevnaden mellan parterna upphörde i maj 1995 har fadern tagit med sig barnet till Belgien. O.T. har obestritt uppgett att det skedde d 15 maj 1995. Av beslut d 28 juni 1995 av belgisk domstol, domstolen i Antwerpen, framgår att den domstolen i tredskodom d 10 maj 1995 tillsvidare tillerkände B.S. tillsynen över D.. På ansökan av fadern förordnade ungdomsdomstolen i Antwerpen i dom d 5 juli 1995 att fadern ensam skulle ha vårdnaden om barnet. På moderns begäran tillerkändes hon av samma domstol genom dom d 6 mars 1996 rätt till visst umgänge med barnet att utövas i Belgien. Enligt domen skulle moderns reskostnader ersättas av fadern. Den senare domen överklagades av modern till hovrätten i Antwerpen. Hon inställde sig emellertid inte till huvudförhandlingen inför hovrätten d 13 febr 1997, med följd att domstolen d 6 mars 1997 meddelade tredskodom mot henne. I domen förordnades vidare att förhandlingen skall återupptas d 23 okt 1997.

Parterna har lämnat olika uppgifter om i vilken utsträckning barnet kommit att vistas hos O.T.. O.T. har uppgett att D. var hos henne hösten 1995. Hon har vidare uppgett att han var hos henne följande antal dagar under 1996: januari 19, februari 20, mars 12, april 19, maj 15, juni 7, juli 27, augusti 15, september 17, oktober 10, november 24 och december 10 dagar samt en vecka några timmar under dagen. Hon har vidare uppgett att under 1997 till och med maj var sonen hos henne följande antal dagar: januari 7, februari 13, mars 15, april 15 dagar och maj månad. Hon har upplyst att umgänget huvudsakligen skett i Sverige.

O.T. har gett in ett intyg av dagmamman M.Å. i Växjö om antalet dagar under 1996 som dagmamman haft hand om D.. Det är ostridigt mellan parterna att D. haft daghemsplats i Växjö sedan augusti 1996.

B.S. har uppgett: O.T:s umgänge med D. i Sverige har aldrig någon månad överstigit 10 dagar. M.Å. har vid samtal berättat att hon under 1996 inte haft hand om D. vissa dagar. D. har en daghemsplats i Belgien och har börjat frivillig förskola där. Av intyg d 16 juni 1997 från daghemmet i Växjö framgår att D. har en deltidsplacering där, vilket innebär att platsen får utnyttjas högst 100 timmar/4 veckor. Han har en lägenhet i Antwerpen på 100 kvadratmeter. D. äger en bostadsrätt i Växjö. Bostadsrätten är en övernattningslägenhet där han och D. bor vid sina besök i Växjö.

TR:n gör följande bedömning.

I 6 kap 17 § 1 st FB stadgas att frågor om vårdnad skall tas upp i rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Forumregeln ansluter sig därmed till vad som gäller i praxis vid bedömningen huruvida svensk domsrätt föreligger (jfr bland annat NJA 1993 s 65). Vid bestämmandet av barnets hemvist har TR:n att analogt tillämpa 7 kap 2 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (jfr NJA 1983 s 359). Enligt denna bestämmelse skall den som är bosatt i viss stat anses ha hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Av dagmamman M.Å:s intyg sammanställt med B.S:s obestridda komplettering drar TR:n slutsatsen att dagmamman under 1996 haft hand om D. följande antal dagar; januari 5 (från och med den 25:e), februari 10, mars 11, april 14, maj ll, juni 5 och juli 2 dagar (till och med den 2:a).

O.T:s uppgifter om antalet dagar som hon haft umgänge med D. vinner visst stöd av de uppgifter som M.Å. lämnat. D. synes nu vara bosatt både i Sverige och i Belgien. Med hänsyn till den omfattning i vilken han synes ha vistats i Sverige, att han är svensk medborgare och vad som i övrigt förekommit i målet får hans vistelse här anses vara stadigvarande. D. har därmed hemvist i Sverige. B.S. lämnade in ansökan om stämning till belgisk domstol d 10 maj 1995. Vid den tidpunkten har D:s anknytning till Belgien, såvitt framkommit i målet, varit mycket begränsad. I enlighet med 6 § 1 st 3 lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m m och om överflyttning av barn kan de belgiska domarna därmed inte erkännas i Sverige. Någon grund för att avvisa O.T:s stämningsansökan har då inte visats föreligga.

TR:ns beslut. TR:n beslutar att pröva O.T:s talan. Stämning skall utfärdas för målet i dess helhet.

B.S. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle avvisa käromålet. Han påkallade muntlig förhandling i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsrådet Mogren och hovrättsassessorn Tolke, referent) anförde i beslut d 24 nov 1997: Som TR:n funnit föreligger det enligt praxis svensk domsrätt i mål om vårdnad mellan föräldrar som varken är eller har varit gifta med varandra, om barnet har hemvist här i landet. Denna princip har ansetts gälla oberoende av föräldrarnas och barnets medborgarskap och även om svaranden saknar hemvist i Sverige (se bl a NJA 1987 s 600 och 1988 s 538).

Med hemvist avses en bosättning som med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Av utredningen framgår att D., som snart fyller fyra år, vid tiden för talans väckande bodde omväxlande i Belgien och i Sverige. Utredningen ger vidare vid handen att hans boende i Sverige - i vart fall sedan något år tillbaka - har varit omfattande. D., som är svensk medborgare och äger en bostadsrättslägenhet här, har vistats i Sverige inte bara när han varit hos O.T. utan också när han varit tillsammans med B.S.. Sammantaget gör HovR:n bedömningen att D. vid tidpunkten för talans väckande hade så stark anknytning till Sverige att han får anses ha haft hemvist här. Svensk domstol är därför behörig att pröva talan.

Belgisk domstol har genom dom d 5 juli 1995 anförtrott B.S. vårdnaden om D.. Oavsett om detta avgörande kan erkännas i Sverige eller ej, utgör avgörandet inget hinder mot att vårdnadsfrågan nu tas upp till prövning på nytt.

HovR:n, som inte finner skäl att hålla muntlig förhandling, lämnar överklagandet utan bifall.

B.S. (ombud advokaten C.S.) överklagade och yrkade att HD skulle avvisa O.T:s stämningsansökan.

O.T. (ombud advokaten M.E.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Söderlind, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. För fall med internationell anknytning där föräldrarna varken är eller har varit gifta med varandra saknas lagregler om svensk domsrätt beträffande bl a vårdnadsfrågor. I praxis har ansetts att svensk domsrätt föreligger i mål om överflyttande av vårdnad, om barnet har hemvist i Sverige (se t ex NJA 1993 s 65). Begreppet hemvist har ansetts böra i förevarande fall ges samma innebörd som vid tillämpning av 7 kap 2 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (se NJA 1983 s 359).

Parternas uppgifter om var de och D. haft sitt hemvist före ungdomsdomstolens i Antwerpen avgörande d 5 juli 1995 av frågan om vårdnaden om D. går visserligen isär och det saknas säkert stöd för att med utgångspunkt i endast de uppgifterna fastslå huruvida D. före eller vid tiden för det avgörandet hade hemvist i Belgien eller i Sverige. Utredningen i övrigt i målet, och då särskilt uppgifterna ur folkbokföringsregister, ger dock visst stöd för att B.S. och O.T. före D:s födelse hade hemvist i Belgien och att vistelsen i Sverige i samband med D:s födelse var tillfällig. O.T. har vidare biträdd av advokat personligen närvarat vid huvudförhandlingen i Antwerpen inför avgörandet av vårdnadsfrågan, utan att vare sig då eller dessförinnan göra någon invändning rörande bristande belgisk domsrätt. Inte heller har hon gjort någon sådan invändning i den efterföljande processen vid belgisk domstol om umgänge med D.. Det får på grund av det anförda anses övervägande sannolikt att D. vid tiden för det belgiska vårdnadsavgörandet hade hemvist i Belgien.

Det belgiska avgörandet gäller uppenbarligen, enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m m och om överflyttning av barn, här i landet. B.S., som sedan d 28 dec 1990 varit avregistrerad från folkbokföringen i Sverige och som såvitt framkommit i målet därefter haft fast bostad i Antwerpen fram till slutet av 1997 då han tillsammans med D. flyttade till Schweiz, har således efter d 5 juli 1995 lagligen ensam haft vårdnaden om D.. Det förhållandet att han efter det belgiska vårdnadsavgörandet tillbringat semestrar och i övrigt viss tid i Sverige tillsammans med D. samt därutöver tillåtit ett, låt vara tidvis tämligen omfattande, umgänge i Sverige mellan D. och O.T. kan inte medföra att D. skall anses ha fått nytt fast hemvist i Sverige. Att D., som nu är fem år gammal, äger en bostadsrätt i Sverige saknar betydelse för denna bedömning.

Såväl D. som B.S. är svenska medborgare. Detta är emellertid varken taget för sig eller tillsammans med övriga angivna förhållanden tillräckligt för att svensk domsrätt skall anses föreligga. HovR:ns beslut skall i följd av det anförda ändras.

HD (JustR:n Gregow, Munck, Danelius, referent, Regner och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Svensk domsrätt i mål avseende vårdnad om barn vars föräldrar inte är eller har varit gifta med varandra grundas enligt fast rättspraxis framför allt på barnets hemvist i Sverige (se NJA 1974 s 390, 1983 s 359, 1987 s 600, 1988 s 538, 1993 s 65 samt 1995 s 241 och s 770). Under vissa förutsättningar kan även vårdnadshavarens hemvist utgöra grund för svensk domsrätt (se NJA 1988 s 538), medan det inte är tillräckligt att den av föräldrarna som inte har vårdnaden om barnet har hemvist i Sverige (se NJA 1993 s 65).

Handlingarna i nu förevarande mål utvisar följande. D. S, som är född d 29 dec 1993, är son till B.S. och O.T.. Föräldrarna, som inte har varit gifta med varandra, fick genom Växjö TR:s dom d 14 jan 1994 gemensam vårdnad om sonen. Sedan familjen under en tid varit bosatt i Belgien, flyttade O.T. till Sverige, medan B.S. och D. stannade kvar i Belgien. I slutet av 1997 flyttade B.S. med D. till Schweiz. D. var folkbokförd i Antwerpen alltsedan sin födelse och anges i det svenska folkbokföringsregistret som avregistrerad d 9 dec 1994.

Genom dom d 5 juli 1995 tillerkände ungdomsdomstolen i Antwerpen B.S. ensam vårdnaden om D.. O.T. erhöll genom samma dom interimistiskt rätt till umgänge med D.. Närmare föreskrifter om umgängets omfattning lämnades av samma domstol i dom d 6 mars 1996, och denna dom fastställdes d 20 nov 1997 av appellationsdomstolen i Antwerpen. I appellationsdomstolens dom anges särskilt att ingen av parterna i målet ifrågasatt belgisk domstols behörighet att döma i målet samt att B.S. och D. båda var bosatta i Antwerpen, där D. också gick i skola. Någon grund för att de belgiska domarna inte skulle erkännas i Sverige har inte förebragts (jfr 5-10 §§ lagen 1989:14 om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m m och om överflyttning av barn).

Utredningen får anses visa att B.S., efter det att han tillerkänts vårdnaden om D., haft hemvist i Belgien tills han flyttade till Schweiz. Eftersom han var vårdnadshavare för D., kan denne, om det inte föreligger speciella omständigheter, antas ha haft samma hemvist.

Det har upplysts att D. under åren 1995-1998 vid många tillfällets och under en sammanlagt lång tid vistades i Sverige, framför allt i Växjö, där O.T. då var bosatt. Besöken i Växjö måste ses mot bakgrund av den omfattande rätt till umgänge med D. som tillerkänts O.T., och D:s vistelser i Växjö, under vilka O.T. kunde utöva denna umgängesrätt, kan inte ha medfört att han förvärvat hemvist i Sverige. Det har visserligen upplysts att han även därutöver uppehållit sig i Sverige under vissa perioder, men ingenting tyder på att han därvid vistats i landet under så lång tid eller under sådana förhållanden att detta kan ha medfört någon förändring av hans till vårdnadshavaren knutna hemvist i Belgien.

Svensk domsrätt kan således inte grundas på D:s hemvist. Med hänsyn härtill och då det inte heller föreligger någon annan grund för sådan domsrätt, skall O.T:s talan i målet avvisas.