NJA 1987 s. 600

(Jfr 1974 s 390 och 629, 1977 s 706 samt 1983 s 359 och 573)

L-M.P. och K.A-K. har varit gifta med varandra och har i äktenskapet sonen X.A-K., född 1973. Enligt intyg d 31 juli 1984 av iranska ambassaden i Stockholm erhöll mannen i samband med äktenskapsskillnad år 1977 vårdnaden om sonen. Parterna och sonen var vid denna tidpunkt bosatta i Iran och alla var iranska medborgare. Enligt uppgift gifte sig L-M.P. år 1979 med en amerikansk medborgare, som vistades i Iran. Samma år flyttade hon tillsammans med sin nye man till USA, medan sonen stannade kvar i Iran. Efter kortare tids vistelse i USA kom L-M.P. 1979 till Sverige, där hon sedan dess vistats. Den 3 april 1984 blev hon svensk medborgare. K.A-K. erhöll i maj 1984 uppehållstillstånd i Sverige för sig och sonen i 60 dagar för att L-M.P. och sonen, vilka inte sett varandra sedan 1979, skulle få träffas. Fadern anlände därefter tillsammans med sonen från Iran till Sverige i slutet av juni 1984. De befinner sig alltjämt här och sonen bor hos sin moder, medan fadern efter kortare tids boende hos L-M.P. nu bor på annat håll. Fadern har sökt de svenska myndigheternas medverkan för att få hand om sonen och har bl a sökt verkställighet enligt 21 kap FB. Fadern har därvid åberopat att han är legal vårdnadshavare för sonen och har sagt sig ämna återvända till Iran med sonen.

I en d 28 aug 1984 till Jakobsbergs TR inkommen ansökan om stämning på K.A-K. yrkade L-M.P. bl a att hon skulle tillerkännas vårdnaden om deras son.

TR:n (rådmannen Rüger) avvisade i slutligt beslut d 10 sept 1984 L-M.P:s talan med följande motivering: I målet har L-M.P. inte visat att hon ensam är vårdnadshavare för sonen X. eller att hon ens har gemensam vårdnad om honom tillsammans med K.A-K.. Av vad som framkommit om X:s vistelse i Sverige, kan ej heller dras den slutsatsen att han numera har sitt hemvist härstädes. Med hänsyn till ovannämnda omständigheter finner TR:n, att målet inte anhängiggjorts vid behörig domstol.

L-M.P. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att TR:ns avvisningsbeslut måtte undanröjas.

HovR:n (hovrättsråden von Möller och Fröhling samt hovrättsassessorn Lundin, referent) anförde i slutligt beslut d 2 nov 1984:

Skäl. Till stöd för sin talan i avvisningsfrågan har L-M.P. sammanfattningsvis anfört följande. Länsrätten i Stockholms län har under hänvisning till rättsfallet NJA 1974 s 629 i sin dom d 5 sept 1984 uttalat att utländska avgöranden angående vårdnad om barn i brist på lagstöd inte kan tillerkännas rättskraft här i landet. Mot den bakgrunden måste L-M.P. - även med beaktande av det ifrågavarande iranska dokumentet - anses ha i vart fall gemensam vårdnad om barnet tillsammans med barnets far. Därför får Jakobsbergs TR anses vara rätt forum.

- - -

HovR:ns bedömning.

Avgörande för frågan om den av L-M.P. väckta talan kan prövas av svensk domstol är om hennes och K.A-K:s son kan anses ha hemvist här i riket. Av utredningen framgår att fadern och sonen, vilka båda är iranska medborgare, kom från Iran till Sverige i slutet av juni 1984 sedan de fått tillstånd att uppehålla sig här i sextio dagar för att modern och sonen skulle få träffas. På grund av föreliggande tvist om barnet har uppehållstillståndet därefter förlängts. Barnets ifrågavarande vistelse här i riket kan enligt HovR:ns mening inte bedömas såsom stadigvarande bosättning. Barnet kan alltså inte anses ha hemvist i Sverige. Svensk domstol är därför inte behörig att uppta målet. Besvären skall i denna del lämnas utan bifall.

- - -

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

L-M.P. (ombud advokaten E-M.G.) anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja TR:ns och HovR:ns avvisningsbeslut och återförvisa målet till TR:n för erforderlig behandling.

K.A-K., som förelagts att inkomma med skriftlig förklaring, lät sig inte avhöra.

Betänkande

HD (JustR:n Höglund, Sven Nyman, Bengtsson, Jermsten och Nyström, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.