NJA 1987 s. 600

Internationella rättsförhållanden. Fråga om svensk domstols behörighet att upptaga mål om överflyttande av vårdnaden om barn.

HD

(Jfr 1974 s 390 och 629, 1977 s 706 samt 1983 s 359 och 573)

L-M.P. och K.A-K. har varit gifta med varandra och har i äktenskapet sonen X.A-K., född 1973. Enligt intyg d 31 juli 1984 av iranska ambassaden i Stockholm erhöll mannen i samband med äktenskapsskillnad år 1977 vårdnaden om sonen. Parterna och sonen var vid denna tidpunkt bosatta i Iran och alla var iranska medborgare. Enligt uppgift gifte sig L-M.P. år 1979 med en amerikansk medborgare, som vistades i Iran. Samma år flyttade hon tillsammans med sin nye man till USA, medan sonen stannade kvar i Iran. Efter kortare tids vistelse i USA kom L-M.P. 1979 till Sverige, där hon sedan dess vistats. Den 3 april 1984 blev hon svensk medborgare. K.A-K. erhöll i maj 1984 uppehållstillstånd i Sverige för sig och sonen i 60 dagar för att L-M.P. och sonen, vilka inte sett varandra sedan 1979, skulle få träffas. Fadern anlände därefter tillsammans med sonen från Iran till Sverige i slutet av juni 1984. De befinner sig alltjämt här och sonen bor hos sin moder, medan fadern efter kortare tids boende hos L-M.P. nu bor på annat håll. Fadern har sökt de svenska myndigheternas medverkan för att få hand om sonen och har bl a sökt verkställighet enligt 21 kap FB. Fadern har därvid åberopat att han är legal vårdnadshavare för sonen och har sagt sig ämna återvända till Iran med sonen.

I en d 28 aug 1984 till Jakobsbergs TR inkommen ansökan om stämning på K.A-K. yrkade L-M.P. bl a att hon skulle tillerkännas vårdnaden om deras son.

TR:n (rådmannen Rüger) avvisade i slutligt beslut d 10 sept 1984 L-M.P:s talan med följande motivering: I målet har L-M.P. inte visat att hon ensam är vårdnadshavare för sonen X. eller att hon ens har gemensam vårdnad om honom tillsammans med K.A-K.. Av vad som framkommit om X:s vistelse i Sverige, kan ej heller dras den slutsatsen att han numera har sitt hemvist härstädes. Med hänsyn till ovannämnda omständigheter finner TR:n, att målet inte anhängiggjorts vid behörig domstol.

L-M.P. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att TR:ns avvisningsbeslut måtte undanröjas.

HovR:n (hovrättsråden von Möller och Fröhling samt hovrättsassessorn Lundin, referent) anförde i slutligt beslut d 2 nov 1984:

Skäl. Till stöd för sin talan i avvisningsfrågan har L-M.P. sammanfattningsvis anfört följande. Länsrätten i Stockholms län har under hänvisning till rättsfallet NJA 1974 s 629 i sin dom d 5 sept 1984 uttalat att utländska avgöranden angående vårdnad om barn i brist på lagstöd inte kan tillerkännas rättskraft här i landet. Mot den bakgrunden måste L-M.P. - även med beaktande av det ifrågavarande iranska dokumentet - anses ha i vart fall gemensam vårdnad om barnet tillsammans med barnets far. Därför får Jakobsbergs TR anses vara rätt forum.

- - -

HovR:ns bedömning.

Avgörande för frågan om den av L-M.P. väckta talan kan prövas av svensk domstol är om hennes och K.A-K:s son kan anses ha hemvist här i riket. Av utredningen framgår att fadern och sonen, vilka båda är iranska medborgare, kom från Iran till Sverige i slutet av juni 1984 sedan de fått tillstånd att uppehålla sig här i sextio dagar för att modern och sonen skulle få träffas. På grund av föreliggande tvist om barnet har uppehållstillståndet därefter förlängts. Barnets ifrågavarande vistelse här i riket kan enligt HovR:ns mening inte bedömas såsom stadigvarande bosättning. Barnet kan alltså inte anses ha hemvist i Sverige. Svensk domstol är därför inte behörig att uppta målet. Besvären skall i denna del lämnas utan bifall.

- - -

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

L-M.P. (ombud advokaten E-M.G.) anförde besvär och yrkade att HD måtte undanröja TR:ns och HovR:ns avvisningsbeslut och återförvisa målet till TR:n för erforderlig behandling.

K.A-K., som förelagts att inkomma med skriftlig förklaring, lät sig inte avhöra.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hallström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. Svensk domstol är behörig att uppta den av L-M.P. väckta talan, om sonen X. kan anses ha hemvist här i riket.

Enligt 7 kap 2 § lagen (1904:26 s 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap anses vid tillämpning av lagen den som är bosatt i viss stat ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. I senare lagstiftning och praxis på närliggande rättsområden har hemvistbegreppet getts samma innebörd som i 1904 års lag, såsom i rättsfallet NJA 1983 s 359 angående överflyttning av vårdnaden om barn (jfr även prop 1982/83:38 s 12 ff ang namnlagen, prop 1984/85:124 s 39 ff ang internationella faderskapsfrågor samt NJA 1977 s 706 och 1983 s 573).

Av utredningen i målet framgår att X., som är född 1973, kom till Sverige i juni 1984 och är sedan dess bosatt i Bro hos sin moder. Modern är sedan april samma år svensk medborgare. X. går i svensk skola sedan aug 1984 och synes ha funnit sig väl tillrätta. I samband med att fadern anförde besvär i KammarR:n i mål angående överflyttning av X. enligt 21 kap FB uttalade X. inför överläkaren B.P. i mars 1985 att han ville stanna hos modern i Sverige. KammarR:n lämnade i dom d 26 juni 1985 faderns talan om överflyttning utan bifall. Fadern har ensam återvänt till Iran. Någon förändring av X:s förhållanden har därefter inte inträffat.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits måste X. i allt fall sedan slutet av juni 1985 anses ha hemvist i Sverige. Svensk domstol är därför behörig att ta upp målet till prövning.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av domstolarnas beslut om avvisning av L-M.P:s talan visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Höglund, Sven Nyman, Bengtsson, Jermsten och Nyström, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.