NJA 2003 s. 244

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Sjöblom, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Sedan L.H:s och L.D:s talan vid TR:n bifallits delvis och TR:n förordnat att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, har L.H. och L.D. överklagat TR:ns dom och yrkat fullt bifall till sin vid TR:n förda talan samt även yrkat att NCC (bolaget) skall förpliktas att ersätta deras rätttegångskostnader vid TR:n. Bolaget har genom anslutningsöverklagande yrkat dels att L.H:s och L.D:s talan skall ogillas i sin helhet, dels att de skall förpliktas att ersätta bolagets rättegångskostnader vid TR:n.

Om ena parten överklagat TR:ns dom i tvistemål eller brottmål, har motparten enligt 50 kap. 2 § och 51 kap. 2 § RB rätt att överklaga domen inom en vecka från den dag då den i 1 § samma kapitel angivna tiden gick ut. Enligt lagtexten kan endast en dom överklagas anslutningsvis. 52 kap. RB som reglerar överklagande av beslut innehåller inte någon bestämmelse om anslutningsöverklagande. I fråga om rättegångskostnader har tidigare, om ett huvudöverklagande innefattat - eller enbart avsett - ett i domen intaget beslut om rättegångskostnad, det ansetts tillåtet att anslutningsvis klaga i såväl huvudsaken inklusive rättegångskostnaderna som i fråga om beslutet om rättegångskostnad enbart. Även då huvudöverklagandet gällt endast saken har ett anslutningsöverklagande av rättegångskostnadsbeslutet ansetts möjligt (se prop. 1993/94:190 s. 127, Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, s. 131 ff. samt Rättegång VI, 3:e uppl. s. 77-78).

Att anslutningsöverklagande avseende rättegångskostnadsbeslut ansetts möjligt har berott på att det tidigare i 49 kap. 5 § 2 st. RB stadgades att talan mot ett beslut om ersättning för rättegångskostnader som meddelades i samband med dom skulle föras i samma ordning som domen. Denna bestäm-melse upphävdes d. 1 okt. 1994. Bestämmelsen innebar att talan mot ett beslut om rättegångskostnader i sådana fall skulle föras genom vad vare sig överklagandet avsåg enbart kostnadsbeslutet eller både domen och kostnadsbeslutet (se även 49 kap. 1 § RB i dess lydelse före d. 1 okt. 1994). Detta ansågs också innebära att det som i 50 kap. och 51 kap. RB föreskrevs om dom i tilllämpliga delar även skulle gälla beslut mot vilka rättsmedlet var vad (se Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, s. 131-132).

Har en part överklagat ett beslut som tagits in i en dom eller som får överklagas endast i samband med att domen överklagas och är även domen överklagad gäller numera enligt 52 kap. 13 § 1 st. RB att målen i HovR:n skall handläggas gemensamt enligt 50 kap. eller 51 kap. RB. Efter 1994 års lagändring får enligt 49 kap. 5 § 4 RB en TR:s beslut överklagas särskilt, om TR:n i beslutet prövat en fråga om skyldighet för någon att ersätta rättegångskostnader. 5 § enligt 1994 års lagstiftning skiljer sig från sin tidigare motsvarighet dels genom att bestämmelsen gäller inte bara beslut under rättegången utan också sådana beslut som tas upp i dom eller slutligt beslut enligt 17 kap. 13 § 3 st. och 30 kap. 11 § 3 st. RB, dels genom att överklagande i de i 5 § reglerade fallen inte skall utan får ske särskilt (se prop. 1993/94:190 s. 123-124 och 139-140 samt Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl. s. 24).

Eftersom ett i en dom upptaget beslut inte längre i något fall skall överklagas i samma ordning som domen kan en part numera inte överklaga anslutningsvis beträffande själva saken när huvudklagan avser endast ett i domen upptaget beslut om rättegångskostnader. Inte heller kan ett överklagande i själva saken och/eller beträffande ett i domen upptaget beslut om rättegångskostnader mötas med anslutningsöverklagande beträffande beslutet om rättegångskostnader. Detta gäller oavsett om det även skett ett anslutningsöverklagande beträffande saken (se SOU 1991:106 s. 325, prop. 1993/94:190 s. 127, Fitger, Rättegångsbalken 50:27, Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl. s. 77-78 och NJA 2000 s. 181 I och II, se även Karnov not. 1603 och 1639). Med hänsyn härtill skall HovR:ns avvisningsbeslut fastställas.