lagen.nu

NJA 2003 s. 400

Tillstånd till prövning i HovR beträffande ett skadeståndsanspråk i ett brottmål har meddelats när TR:ns dom grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade åberopar ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande (ändringsdispens). (Jfr 1997 s. 41)

Allmän åklagare väckte vid Uppsala TR åtal mot M.W. för bl.a. tillgrepp av fortskaffningsmedel, alternativt olovligt brukande enligt 8 kap. 7 §, alternativt 10 kap. 7 § 1 st. BrB (åtalspunkt 1) och för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § BrB (åtalspunkt 3) enligt följande gärningsbeskrivningar: Åtalspunkt 1: M.W. har d. 6 april 2001 olovligen tagit och för färd brukat en J.E.H. tillhörig personbil, reg.nummer FPW 462, som stått parkerad på en gårdsplan i Björkhem, Järlåsa. M.W. har genom sitt förfarande vållat skada eller annan olägenhet för ägaren. - Åtalspunkt 3: M.W. har någon gång under natten mellan d. 14-15 april 2001 uppsåtligen med hjälp av en kniv punkterat däcken på en J.E.H. tillhörig bil, reg.nummer FPW 462, varvid skador för ett okänt belopp uppkommit.

J.E.H. yrkade i anslutning till åtalspunkterna 1 och 3 att M.W. skulle förpliktas att betala skadestånd till honom med sammanlagt 13 000 kr, varav 10 000 kr för plåtskador, reparation och lack på bilen och 3 000 kr för fyra däck inklusive montering och balansering.

I fråga om åtalspunkt 1 erkände M.W. olovligt brukande. Han erkände skadegörelse enligt åtalspunkt 3. Vidare medgav han att betala ersättning med 3 000 kr för däcken. Han bestred skadeståndsyrkandet i övrigt på den grunden att skadorna på bilen fanns redan innan han brukade den.

TR:n (ordf. rådmannen Lindblom) meddelade dom d. 27 juni 2002. Under rubriken Domskäl antecknades beträffande åtalspunkterna 1 och 3 att M.W. och J.E.H. hade hörts och vad de hade berättat. TR:n fann att M.W. skulle dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel och skadegörelse. I fråga om skadestånd gjorde TR:n följande bedömning: Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen är M.W. skadeståndsskyldig gentemot J.E.H., som har berättat att hans bil var oskadad när M.W. tillgrep den och att skadorna uppstod i samband med att M.W. tog och brukade hans bil. Av M.W:s uppgifter framgår dels att han inte tittade på bilens högra sida vid tillgreppet dels att han hade druckit alkohol före tillgreppet. TR:n anser genom J.E.H:s uppgifter klarlagt att bilen skadades av M.W. under den tid han brukade bilen och han skall därför utge yrkad ersättning till J.E.H.

Enligt TR:ns domslut dömdes M.W. för tillgrepp av fortskaffningsmedel enligt 8 kap. 7 § 1 st. BrB och för skadegörelse enligt 12 kap. 1 § BrB samt för annan brottslighet till fängelse tio månader. M.W. ålades att utge skadestånd till J.E.H. med 13 000 kr.

M.W. överklagade i Svea HovR. Han yrkade att HovR:n, med ändring av TR:ns dom, skulle befria honom från ålagd skadeståndsskyldighet mot J.E.H. med 10 000 kr (åtalspunkt 1) och bestämma påföljden till skyddstillsyn eller skyddstillsyn med behandlingsplan. Under alla förhållanden hemställde han att fängelsestraffet skulle sättas ned.

HovR:n (hovrättsråden Hesser och Lindgren, referent, samt tf. hovrättsassessorn Matz) anförde i slutligt beslut d. 24 sept. 2002: HovR:n, som konstaterar att målet såvitt avser påföljdsfrågan inte kräver prövningstillstånd, meddelar inte prövningstillstånd såvitt avser den överklagade skadeståndsfrågan. TR:ns dom står därför fast i vad den avser skadestånd.

M.W. överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

J.E.H. förklarade att han inte hade något att anföra i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindbäck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. M.W. dömdes av Uppsala TR för bl.a. tillgrepp av fortskaffningsmedel och skadegörelse. I anledning av åtalen yrkade målsäganden ersättning för skador med 13 000 kr, varav 10 000 kr avsåg plåt- och lackskador och 3 000 kr för fyra däck. M.W. medgav att betala 3 000 kr men bestred yrkandet beträffande ersättning för plåt- och lackskador på den grunden att skadorna på bilen fanns redan innan han brukade den. TR:n biföll skadeståndsyrkandet i sin helhet.

M.W. överklagade domen dels beträffande påföljden, dels beträffande det utdömda skadeståndet i den del det bestreds vid TR:n. I HovR:n åberopade M.W. två vittnen som inte tidigare hörts i målet. De åberopade vittnena skulle höras om de skador den aktuella bilen haft före tillgreppet till styrkande av att målsäganden inte är berättigad till skadestånd.

HovR:n, som konstaterade att målet såvitt avser påföljdsfrågan inte kräver prövningstillstånd, meddelade inte prövningstillstånd såvitt avsåg den överklagade skadeståndsfrågan.

För att HovR:n skall ge tillstånd till målets prövning där krävs inte att HovR:n är övertygad om att TR:ns avgörande är oriktigt utan det är tillräckligt att det finns utrymme för tvivel om avgörandets riktighet. När HovR:n överväger om ändringsdispens skall beviljas har HovR:n att ta ställning till både bevisfrågor och rättsfrågor i målet. När det gäller bevisfrågorna har HovR:n att gå igenom den bevisning som har förebragts vid TR:n och studera hur TR:n har värderat den. Om bevisning som inte har förebragts vid TR:n åberopas i HovR:n, har HovR:n att ta ställning till om det finns skäl att tillåta denna bevisning och, i så fall, om den kan påverka utgången i målet. Om det vid denna genomgång av bevisfrågorna uppkommer någon tvekan om riktigheten av utgången i TR:n, är rekvisiten för ändringsdispens uppfyllda; det finns i så fall, som det uttrycks i lagen, anledning till ändring i det slut vartill TR:n kommit (se prop. 1992/93:216 s. 45).

M.W. har i HD anfört att de nya vittnena hört av sig till M.W. och förklarat att de sett bilen före tillgreppet och därvid kunnat konstatera att de skador TR:n tillerkänt J.E.H. ersättning för funnits på bilen före tillgreppet. Mot angiven bakgrund får M.W. anses ha haft giltig ursäkt att inte åberopa vittnena i rättegången vid TR:n.

I en situation som den nu föreliggande, där TR:ns dom grundats på målsägandens uppgifter utan stödbevisning men där det åberopas ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande, skall tillstånd till målets prövning meddelas (se a prop. s. 57 f.).

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.

HD (JustR:n Thorsson, Regner, Blomstrand, referent, Lundius och Wersäll) fattade följande slutliga beslut: Skäl. M.W. dömdes av Uppsala TR för bl.a. tillgrepp av fortskaffningsmedel och skadegörelse. I anledning av åtalet yrkade J.E.H. ersättning för skador med 13 000 kr, varav 10 000 kr avsåg plåt- och lackskador, som enligt J.E.H. hade uppkommit vid tillgreppet, och 3 000 kr avsåg fyra däck, som enligt J.E.H. hade utsatts för skadegörelse. M.W. medgav att betala 3 000 kr men bestred yrkandet beträffande ersättning för plåt- och lackskador på den grunden att skadorna på bilen fanns redan innan han brukade den. TR:n biföll skadeståndsyrkandet i dess helhet.

M.W. överklagade domen dels beträffande påföljden, dels beträffande det utdömda skadeståndet i den del där han hade bestritt det vid TR:n. I HovR:n åberopade M.W. två vittnen som inte tidigare hade hörts i målet. De åberopade vittnena skulle höras om de skador den aktuella bilen haft före tillgreppet till styrkande av att J.E.H. inte var berättigad till skadestånd.

HovR:n, som konstaterade att målet såvitt avsåg påföljdsfrågan inte krävde prövningstillstånd, meddelade inte prövningstillstånd såvitt avsåg den överklagade skadeståndsfrågan.

HovR:n synes inte ha försökt utröna varför vittnena inte hade åberopats redan i TR:n. M.W. har i HD anfört att de nya vittnena hört av sig till honom och förklarat att de sett bilen före tillgreppet och därvid kunnat konstatera att de skador TR:n tillerkänt J.E.H. ersättning för funnits på bilen före tillgreppet. Mot angiven bakgrund får M.W. antas ha haft giltig ursäkt att inte åberopa vittnena i rättegången vid TR:n.

I en situation som den nu föreliggande, där TR:ns dom grundats på målsägandens uppgifter utan stödbevisning men där det åberopas ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande, skall tillstånd till målets prövning meddelas (jfr NJA 1997 s. 41).

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n såvitt avser den överklagade skadeståndsfrågan.

HD:s beslut meddelades d. 9 okt. 2003 (mål nr Ö 3730-02).

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2003-10-09
Målnummer
Ö3730-02
Lagrum
49 kap. 14 § 2 rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1997 s. 41
Sökord
Prövningstillstånd
Hovrätt
Skadestånd
Ändringsdispens
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2009 s. 738: Fråga om prövningstillstånd i hovrätt beträffande beslut om ersättning för rättegångskostnad.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation