NJA 1997 s. 41
Tillstånd till prövning i HovR har meddelats, när TR:ns dom grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade åberopar ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande (ändringsdispens). 49 kap 14 § 2 RB.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Stockholms TR åtal mot L.W., född 1939, enligt 5 § 1 st trafikbrottslagen (1951:649) för obehörigt avvikande från trafikolycksplats enligt följande gärningsbeskrivning: L.W. har d 7 jan 1994 fört personbil på Skånegatan i Stockholm och där påkört och skadat annat fordon. Trots att han märkt kollisionen, har han avvikit från platsen utan att ta kontakt med fordonsägaren eller i övrigt vidta de åtgärder vartill olyckan skäligen bort föranleda.
Domskäl
TR:n (tingsfiskalen Malmström) anförde i dom d 29 aug 1994: Domskäl. L.W. har bestritt ansvar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats.
På åklagarens begäran har målsägandeförhör hållits med M.A.. Vidare har L.W. åberopat ett fotografi utvisande dragkroken på hans bil.
Utredningen i målet ger följande bild. L.W. hade parkerat sin bil på Skånegatan. När han skulle köra därifrån stod M.A:s bil bakom L.W:s bil. För att komma ut från parkeringsplatsen backade L.W. och hans och M.A:s bil sammanstötte då. Härefter körde L.W. iväg och M.A. följde efter. Vid korsningen Östgötagatan/Folkungagatan lämnade M.A. sin bil och gick fram till L.W:s bil. De samtalade och L.W. svängde härefter vänster ut på Folkungagatan. Härefter hade M.A. och L.W. inte någon mer kontakt.
För att ansvar enligt 5 § trafikbrottslagen skall kunna bli aktuellt krävs att en trafikolycka har inträffat. I målet har M.A. berättat att främre registreringsskylten blev intryckt. på mitten. TR:n finner ingen anledning, även om L.W:s dragkrok var klädd med gummi, att ifrågasätta M.A:s uppgift på denna punkt. TR:n finner således att en trafikolycka i trafikbrottslagens mening har ägt rum.
L.W. har uppgivit att han kände att bilarna när han backade sammanstötte. Han har också anfört att han åkte från platsen eftersom han bedömde att sammanstötningen inte kunde ha lett till någon skada samt då M.A. inte då reagerade över sammanstötningen på något sätt, t ex genom att tuta. M.A. har dock uppgivit att sammanstötningen var ganska kraftig och att hans bil skakade till. Med hänsyn till att, såsom utredningen i målet visar, skada faktiskt uppstod vid tillfället gör TR:n den bedömningen att sammanstötningen inte kan ha varit helt obetydlig. Med anledning härav måste L.W., som för övrigt själv uppgivit att han märkte sammanstötningen, ha förstått att det fanns en risk för att någon form av skada kunde ha uppstått.
L.W. har berättat att han avsåg att stanna och prata med M.A. på Folkungagatan och att han därför letade efter en parkeringsplats på den gatan. Han har vidare berättat att han såg att M.A. vände på Folkungagatan och därför trodde att M.A. inte längre var intresserad av att prata med honom. M.A. har dock berättat att L.W. gjorde ett kraftigt gaspådrag från korsningen Östgötagatan/Folkungagatan och att L.W. körde i vänsterfilen på Folkungagatan och inte alls letade parkeringsplats utan försvann ut på Götgatan. TR:n anser att det förefaller märkligt att M.A., som hade förföljt L.W. från Skånegatan till korsningen Östgötagatan/Folkungagatan och där lämnat sin bil för att gå fram till L.W. och påtala sammanstötningen, plötsligt inte längre skulle vara intresserad av att få kontakt med L.W.. Med anledning härav sätter TR:n större tilltro till M.A:s uppgifter om L.W:s körning på Folkungagatan. Med hänsyn till vad som således framkommit om L.W:s agerande kan det antagas att han skulle ha avvikit från incidenten på Skånegatan även om han varit säker på att någon form av skada på grund av sammanstötningen hade uppkommit. Åtalet för obehörigt avvikande från trafikolycksplats skall därför bifallas.
Med hänsyn till att skadan var ringa bestäms påföljden till 30 dagsböter.
Domslut
Domslut. TR:n dömde L.W. enligt 5 § 1 st trafikbrottslagen (1951:649) för obehörigt avvikande från trafikolycksplats till 30 dagsböter å 150 kr.
Svea HovR
L.W. överklagade i Svea HovR och hävdade att någon skada inte uppkommit och att målsäganden lämnat felaktiga uppgifter. HovR:n (hovrättsråden Bergenfalk och Lundmark, referent, samt tf hovrättsassessorn Delin) anförde i slutligt beslut d 27 okt 1994: HovR:n meddelar ej prövningstillstånd. TR:ns dom står därför fast.
HD
L.W. (ombud advokaten L.H.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut skulle meddela tillstånd till prövning av målet i HovR:n.
Riksåklagaren förklarade sig inte motsätta sig att HovR:ns beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Eva Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl L.W. har som grund för att han skall frikännas i huvudsak anfört att den lätta sammanstötning som skett mellan dragkroken på hans personbil och den främre registreringsskylten på målsägandens personbil inte har orsakat någon skada.
Till styrkande av att någon synlig skada på registreringsskylten inte uppkommit har L.W. i HD som ny bevisning åberopat fotografier av skylten, intyg från B.A. vid Besiktningscentrum Drive in Bilskador och en konstruktionsskiss samt sitt eget hörande och vittnesförhör med A-C.L.W. angående deras iakttagelser av skylten i samband med fotografering av denna.
Av den kompletterande utredningen som Riksåklagaren låtit göra framgår att den assistent som upptagit anmälan i målet inte besiktigat skadan. Målet gäller påbackning av ett parkerat fordon. För att trafikolycka skall anses ha uppkommit i 5 § trafikbrottslagens mening i ett sådant sammanhang fordras att skada av något slag har orsakats. I detta hänseende krävs uppsåt hos vägtrafikanten (jfr NJA 1984 s 659).
Med hänsyn till den utredning som numera åberopats förekommer anledning till ändring av TR:ns domslut. Tillstånd till målets prövning i HovR:n skall därför meddelas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.
HD (JustR:n Gregow, Nyström, Svensson, Thorsson, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl: Målet gäller avvikande från platsen för en trafikolycka som bestått i att den tilltalade backat på målsägandens bil. För att en trafikolycka, i den mening som avses i 5 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, skall anses ha inträffat fordras att skada av något slag har orsakats. För straffansvar krävs att uppkomsten av skada omfattas av trafikantens uppsåt (NJA 1984 s 659).
L.W. har som grund för att han skall frikännas i huvudsak anfört att den lätta sammanstötningen mellan den gummiklädda dragkroken på hans bil och den främre registreringsskylten på målsägandens bil inte orsakat någon skada.
Till styrkande av att någon synlig skada på registreringsskylten inte uppkommit har L.W. i HD som ny bevisning åberopat dels fotografier av skylten, ett besiktningsintyg och en konstruktionsskiss över den främre stötfångaren på målsägandens bil, dels sitt eget hörande och vittnesförhör med A-C.L.W. angående iakttagelser av skylten i samband med att den fotograferades.
Av den kompletterande utredning som Riksåklagaren låtit göra framgår att den assistent som tog upp polisanmälan inte besiktigat skadan.
I en situation som den nu föreliggande, där TR:ns dom grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning men där det åberopas ny bevisning som väcker tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande, skall tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas (se prop 1992/93:216 s 57f).
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.
HD:s beslut meddelades d 11 febr 1997 (mål nr Ö 4924/94).