NJA 2005 s. 523

Vissa föremål som införts till landet och saluhållits här har ansetts omfattade av införselförbudet i 1 § förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål och saluhållandeförbudet i 2 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (gatustridsvapen).

Helsingborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs tingsrätt åtal mot C.N. för grov smuggling och brott mot knivförbudslagen, grovt brott enligt följande gärningsbeskrivning:

C.N. har vid sex tillfällen enligt följande, under tiden den 16 januari 2001-den 5 februari 2002, som företrädare för Golden Body HB med verksamhet i Mörarp, i samband med införsel till landet av varor, som inte fått föras in i landet utan tillstånd, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet brutit mot förbudet genom att underlåta att anmäla dem till tullbehandling eller genom att lämna oriktiga uppgifter om dem:

a) den 16 januari 2001 vid införsel av 60 st. kombinerade knivar och knogjärn av typen Dragon Claw,

b) den 25 januari 2001 vid införsel av 50 par handskar av typen Sap Glove med blytyngder vid knogarna,

c) den 7 juni 2001 vid införsel av 150 par handskar av typen Sap Glove med blytyngder vid knogarna,

d) den 15 november 2001 vid införsel av 24 st. slagvapen av typen Arrow Skinner samt av 100 st. kombinerade knivar och knogjärn, varav 40 st. Phantom, 30 st. Warrior Spirit och 30 st. Big Warrior,

e) den 16 januari 2002 vid införsel av 153 par handskar av typen Sap Glove med blytyngder vid knogarna,

f) den 5 februari 2002 vid införsel av 30 st. slagvapen av typen Arrow Skinner samt av 230 st. kombinerade knivar och knogjärn, varav 200 st. Phantom, 15 st. Warrior Spirit och 15 st. Big Warrior.

Han har vidare under tiden den 16 januari 2001-den 20 februari 2002, genom annonsering på hemsidan www.oldeagle.com på Internet, uppsåtligen eller av oaktsamhet, saluhållit följande föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa:

a) kombinerade knivar och knogjärn av typerna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior,

b) handskar av typen Sap Glove med blytyngder vid knogarna,

c) slagvapen av typerna Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner och Heart Attack,

d) kaststjärnan Batman Knife.

Av dessa föremål har han under perioden sålt minst 142 Sap Glove, 85 st. Phantom, 42 st. Eagle Punchdagger, 40 st. Arrow Skinner, 28 st. Warrior Spirit, 24 st. Big Warrior och 7 st. Batman Knife.

Smugglingsbrottet är grovt på grund av att det avsett ett betydande antal farliga föremål, vilka införts för att säljas i en yrkesmässigt bedriven verksamhet av större omfattning.

Brottet mot knivförbudslagen är grovt på grund av att det utgjort en betydande del av en yrkesmässigt bedriven verksamhet av större omfattning.

Lagrum. 5 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt 2 § och 4 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Åklagaren yrkade dessutom dels förverkande enligt 16 § lagen om straff för smuggling och 5 § knivförbudslagen av ett antal i beslag tagna föremål som åtalet avsåg dels förverkande enligt 16 § lagen om straff för smuggling av 138 856 kr, motsvarande värde av föremål som varit föremål för brott enligt den lagen och som sålts, samt utbyte av införseln.

I skrift från försvararen angavs C.N:s inställning till åtalet enligt följande:

C.N. förnekar åtalet för grov smuggling och brott mot knivförbudslagen. Vad gäller påståendet om smuggling bestrider C.N. att de varor som omfattas av åtalet är tillståndspliktiga. I vart fall har C.N. inte insett att varorna varit tillståndspliktiga. Han förnekar vidare att han underlåtit att anmäla varorna till tullbehandling och att han lämnat oriktiga uppgifter om varorna. Beträffande varorna under punkten A hävdar C.N. att produkten Dragon Claw är att betrakta som en kniv. Han bestrider således att det är frågan om ett knogjärn.

Beträffande handskarna under punkterna B och C bestrids att dessa är försedda med blytyngder. Handskarna är att betrakta som arbetshandskar.

Vad gäller produkterna under punkten D hävdar C.N. att produkten Arrow Skinner ej är ett slagvapen. Övriga produkter under punkten D är enligt C.N. knivar och ej kombinerade knivar och knogjärn. Samma inställning avser produkterna under punkten F.

I vart fall görs gällande att gärningen är att betrakta som brott av normalgraden.

Vad gäller påståendet om brott mot knivförbudslagen vitsordar C.N. att han saluhållit angivna produkter i påstådd omfattning. Han bestrider att produkterna är ägnade att användas som vapen. Produkterna har legala användningsområden eller är produkterna att betrakta som samlarföremål. Produkterna under punkten A är knivar och ej kombinerade knivar och knogjärn. Produkterna under punkten C är enligt C.N. ej slagvapen och produkten under punkten D är inte en kaststjärna.

I vart fall görs gällande att brottet mot knivförbudslagen ej är grovt.

C.N. åtalades också för vapenbrott, ringa brott (olovligt innehav av en tårgassprayanordning) samt för bokföringsbrott, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning:

C.N. har bedrivit enligt bokföringslagen bokföringspliktig verksamhet i Mörarp genom att under affärsnamnet Old Eagle via en hemsida på Internet sälja bland annat böcker, musik-CD, kläder, knivar, vapen. Han har under tiden juli 2000-juni 2001 uppsåtligen åsidosatt sin bokföringsskyldighet genom att helt underlåta att bokföra affärshändelserna. Till följd härav kan rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen.

Brottet är grovt med hänsyn till att verksamheten varit omfattande, bokföringen åsidosatts systematiskt, bokföringen åsidosatts helt och att bokföringsskyldigheten åsidosatts i skattebedrägligt syfte.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Thed Adelswärd) meddelade dom den 6 februari 2003.

Domskäl

I domskälen angavs inledningsvis att på åklagarens begäran vittnesförhör hade ägt rum med tullinspektören M.S. och tulltjänstemannen T.R. samt syn hållits på de föremål som omfattades av åtalet. Vidare anfördes följande:

C.N. har för rätten företett ett antal produkter, däribland flertalet knivar, en bälteshållare och en pennkniv samt en käpp med stickvapen, vilka samtliga har varit föremål för beslag som har hävts av åklagaren och således inte kommit att omfattas av åtalet.

Tingsrättens bedömning såvitt avser det påstådda smugglingsbrottet

Till den del åtalet avser smugglingsbrott är i målet ostridigt att C.N. vid de av åklagaren angivna tillfällena under perioden den 16 januari 2001 till den 5 februari 2002, som företrädare för Handelsbolaget Golden Body med verksamhet i Mörarp, till landet har infört de varor som omfattas av åtalet.

Är de importerade produkterna tillståndspliktiga?

C.N. har i sak invänt att produkterna benämnda Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior inte är att betrakta som knogjärn eller som kombinerade knivar och knogjärn, utan skall anses som knivar. Han har vidare bestritt att produkten benämnd Arrow Skinner utgör ett slagvapen. C.N. har vitsordat att handskarna av typen Sap Glove, över respektive handskes knogparti är förstärkta med fyllnadsmaterial bestående av blykulor, men hävdat att handskarna är att betrakta som arbetshandskar. C.N. har mot bakgrund av det anförda i första hand bestritt att någon av de varor som omfattas av åtalet skulle vara tillståndspliktiga.

Enligt 1 § förordningen (1990:415) om tillstånd för införsel av vissa farliga föremål får springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar och batonger samt karatepinnar, spikklubbor eller liknande inte föras in till landet utan särskilt tillstånd. Den nämnda bestämmelsens första sats utgör en uttömmande uppräkning av föremål att omfattas av införselförbudet, medan bestämmelsens andra sats utgör exemplifiering av tillståndspliktiga föremål.

Artiklarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior har en uppenbar och framträdande knogjärnsfunktion. Vad C.N. anfört om att det material som omger skaften endast skulle utgöra ett skydd för handen och att metallspetsarna på Dragon Claw skulle vara avsedda att avskräcka vilda djur om dessa skulle anfalla då artikeln används i samband med jakt förtjänar inte något avseende. Att föremålen - utöver att utgöra knogjärn - också till större eller mindre del har en knivfunktion förtar inte deras beskaffenhet av att vara knogjärn. De nu angivna föremålen faller således direkt under tillståndsplikten i den nyssnämnda bestämmelsen.

Handskarna av typen Sap Glove innehåller fickor fyllda med blyhagel som sytts fast i anslutning till respektive handskes knogparti. De skulle utan tvekan kunna orsaka liknande skador som de som uppstår när knogjärn används som vapen. Handskarnas utformning skiljer sig emellertid avsevärt från vad som i normalt språkbruk avses med knogjärn. De omfattas således enligt tingsrättens uppfattning inte av tillståndsplikten vid införsel av knogjärn. De är enligt tingsrättens uppfattning inte heller att anse såsom riv- eller nithandskar, utan bör ses som en annan typ av farligt föremål än de som uppräknats och exemplifierats i den aktuella bestämmelsen. För införseln av handskarna till landet är inte föreskrivet särskilt tillstånd.

Vad så avser produkten benämnd Arrow Skinner är inte denna sådan att föremålet liknar springstilett, springkniv, knogjärn eller kaststjärna. Den har ett fast knivblad men synes inte vara ägnad som kastvapen och kan inte heller anses närbesläktad med något av de exemplifierade föremålen. Tingsrätten finner att inte heller Arrow Skinner är ett föremål för vilket är föreskrivet särskilt införseltillstånd.

Har C.N. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet brutit mot förbudet mot att utan tillstånd införa de produkter som är tillståndspliktiga?

Tingsrätten har härefter att pröva huruvida C.N. i samband med införsel till landet av de föremål som befunnits kräva särskilt införseltillstånd nämligen Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har brutit mot förbudet att införa dessa utan tillstånd genom att underlåta att anmäla varorna till tullbehandling eller genom att lämna oriktiga uppgifter om varorna vid tullbehandling.

C.N. har, såsom andrahandsinvändning, gjort gällande att han i vart fall inte har insett att de nu prövade föremålen har omfattats av ett särskilt föreskrivet införselförbud eller införselvillkor. För det fall tingsrätten skulle finna att de objektiva förutsättningarna för smugglingsbrott är uppfyllda har C.N. således förnekat att han skulle ha agerat med uppsåt. Till stöd för sin inställning har C.N. förevisat ett antal av honom till landet införda produkter som tagits i beslag, men vilka beslag sedermera har hävts av åklagaren; C.N. har påtalat svårigheten för honom att bedöma huruvida de prövade produkterna omfattas av tillståndsplikt eller införselförbud.

C.N. har också inför tingsrätten uppgett att han vid upprepade tillfällen har efterhört hos Tullverket vilka produkter som är tillåtna respektive otillåtna att införa till landet och att han i anslutning till sina förfrågningar har erhållit beskedet att springknivar, springstiletter, butterflyknivar och spikklubbor inte är tillåtna att importera samt att han därtill mottagit en förteckning över förbjudna föremål. Till yttermera visso har C.N., enligt egen utsago vid huvudförhandlingen, i samband med sina hänvändelser till Tullverket för myndigheten uppvisat specifika föremål för bedömning.

På åklagarens begäran har tulltjänstemannen T.R. hörts som vittne. Av dennes vittnesutsaga framgår att han i sin tjänst inom Tullverkets upplysningsverksamhet för Södra Sverige i mars 2002 besvarat ett allmängiltigt telefonsamtal gällande införselvillkor avseende knivar och föremål av knivliknande beskaffenhet. T.R. har vittnat att han för den för honom okände frågeställaren sökt förklara vilka föremål som var tillståndspliktiga och att han därvid citerade ur förordningen om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål. T.R. har vidare berättat att han inte har gett frågeställaren, med vilken han inte alls har diskuterat några närmare angivna produkter, klartecken att till landet fritt införa vissa specifika farliga föremål.

Åklagaren har upplyst att det, trots efterforskningar, inte anträffats någon annan tulltjänsteman som besvarat frågor om tillstånd till införsel av knivar och andra farliga föremål.

I målet är vidare upplyst att beslaget av flera av de föremål som C.N. uppvisat vid huvudförhandlingen hävts på grund av att det inte visats att han beställt dessa; föremålen kan ha skickats till C.N. som varuprover utan att han begärt det och det har därför inte ansetts utrett att de varit föremål för smugglingsbrott. Någon slutsats beträffande tillåtligheten att uppsåtligen införa produkterna kan inte dras av att beslagen hävts.

Tingsrätten konstaterar att C.N. inte närmare har preciserat de tillfällen vid vilka han påstår sig från Tullverket dels ha inhämtat upplysningar om införselförbud respektive införselvillkor för vissa farliga föremål, dels ha erhållit godkännande för import av de aktuella produkterna. T.R. har inte kunnat erinra sig namnet på den person som i mars 2002 framställt förfrågan beträffande införselvillkor för knivar, men minns samtalet eftersom denna slags hänvändelse är så sällsynt att den utgjort den enda förfrågan av dylikt slag som han har ombesörjt. Även om det varit C.N. som talat med T.R. om införselförbud och införselvillkor har innehållet i samtalet - för vilket T.R. har noggrant redogjort och vars uppgifter tingsrätten finner tillförlitliga och trovärdiga - inte varit av sådan beskaffenhet att det har kunnat ge C.N. grundad anledning att tro att kombinerade kniv- och knogjärn inte skulle omfattas av tillståndsplikt för införsel. Sammantaget med vad som framgår av utskrifter av C.N:s e-postkorrespondens kan det enligt tingsrättens förmenande hållas för visst att C.N., för det fall han inte känt sig övertygad om tillståndsplikten, i vart fall insett risken att de ifrågavarande farliga föremålen omfattats av tillståndsplikt och att han inte skulle ha underlåtit att införa dem även om han varit fullt säker på att villkoret förelegat.

Har C.N. anmält varorna till tullbehandling?

Åklagaren har gjort gällande att C.N. brutit mot förbudet att utan tillstånd införa de beslagtagna artiklarna. I 3 § första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling straffbeläggs att någon bryter mot ett särskilt föreskrivet införselförbud genom att uppsåtligen underlåta att anmäla en vara till tullbehandling. C.N. har förnekat att han har underlåtit att anmäla de förhandenvarande produkterna till tullbehandling. Av importhandlingarna och utskrifterna från tulldatasystemet avseende importförsändelser till bolaget Old Eagle respektive Handelsbolaget Golden Body, vilka har sammanställts av tullinspektören M.S., kan med viss svårighet utläsas att C.N. vid vederbörligt införseltillfälle har anmält samtliga artiklar benämnda Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior till tullbehandling. C.N. skall därmed inte hållas ansvarig för smugglingsbrott jämlikt nyssnämnda lagrums första stycke.

Har C.N. lämnat oriktiga uppgifter om varorna?

Fråga uppkommer då huruvida C.N. har gjort sig skyldig till smugglingsbrott på sätt stadgas i nämnda lagrums andra stycke genom att vid tullbehandling uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämna oriktiga uppgifter om de importerade varorna. C.N. har förnekat att han i samband med tullbehandling lämnat oriktiga uppgifter om artiklarna. Av förarbetena (prop. 1999/2000:124 s. 116) framgår att med oriktig uppgift förstås dels positiv oriktig uppgift, dels bristfällig och ofullständig uppgift, dels underlåtenhet att lämna uppgift av betydelse. Att underlåta att lämna föreskriven uppgift tar sikte på att någon vid tullbehandlingen låter bli att lämna föreskriven uppgift utan att det kan anses att han ”lämnar oriktig uppgift” enligt nyss sagda. Vidare gäller att den som lämnar felaktig eller ofullständig uppgift om en varas art eller beskaffenhet har lämnat oriktig uppgift. Detsamma gäller den som visserligen anger varans art och beskaffenhet men felaktigt anger att tillstånd för införseln finns eller som underlåter att lämna föreskriven uppgift om exempelvis ändamålet med införseln.

Stadgandet i 3 § lagen om straff för smuggling har utformats efter mönster av vad som föreskrivs beträffande ansvar för tullbrott jämlikt 8 § första stycket samma lag. Även förarbetena till det sistnämnda lagrummet tjänar därför, i tillämpliga delar, som ledning för tolkningen av begreppet ”oriktig uppgift” i målet. Härav följer att det exempelvis är straffbart att i tulldeklaration lämna felaktiga uppgifter om varornas art, beskaffenhet, statistiknummer eller mängd liksom att utesluta en väsentlig uppgift. Även lämnande av annan oriktig uppgift - skriftlig eller muntlig - rörande något förhållande som har betydelse för Tullverkets taxeringsbeslut är straffsanktionerat. Därjämte följer att det också är straffbart att lämna oriktiga uppgifter i följebrev till tulldeklarationen, kompletteringar till densamma samt att inge förfalskade fakturor eller osanna intyg om varuslag, värde eller ursprungsland. Straffbudet riktar sig även till den som inte själv har fört varan över territorialgränsen men som enligt tullagstiftningen därefter har övertagit ansvaret för att varan anmäls till tullbehandling.

I målet är följande utrett. Av leverantörsfaktura utställd med anledning av införseln den 16 januari 2001 av 60 stycken kombinerade knivar och knogjärn av typen Dragon Claw kan utläsas produktbeskrivningen ”PEO69 with sheath and box pkg”. Av packlista i anslutning härtill framgår att ”PEO69” avser ”Hunting knife with leather sheath”. Av en s.k. Air Waybill framgår att införseln avser ”12-cartons containing surgicial instruments”. Tillhörande körsedel och speditionsfaktura anger att godset utgörs av ”knife with leather she”. I ett deklarationsunderlag uppges varuslaget ”knivar”, vilket varuslag även framgår av en utskrift från tulldatasystemet.

I samband med införseln den 15 november 2001 av 100 stycken kombinerade knivar och knogjärn återges artiklarna Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior i leverantörsfakturan under benämningarna ”phantom knife silver”, ”hunting knife 15’ overall color wood handle w/ sheath” respektive ”hunting knife 15 ¼’ overall metal handle w/ sheath”. I handlingen Air Waybill framställs godset såsom ”knives” och i speditionsfakturan anges att leveransen avser ”knivar”, vilket varuslag återkommer såväl i hithörande deklarationsunderlag som i en utskrift från tulldatasystemet.

Såvitt avser införseln den 5 februari 2002 av 230 stycken kombinerade knivar och knogjärn deklareras artiklarna Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior i leverantörsfakturan under likalydande benämningar som angetts i leverantörsfakturan utställd med anledning av införseltillfället den 15 november 2001, och vilka har återgivits ovan. Av en Air Waybill framgår att godset i försändningen den 5 februari 2002 utgörs av ”fancy knifes, collector & gift item”. I utskriften från tulldatasystemet anges varuslaget ”knivar”.

Tingsrätten finner att det vid samtliga tre införseltillfällen har ålegat C.N., i dennes egenskap av behörig ställföreträdare för importbolaget, att tillse att de i importhandlingarna lämnade uppgifterna beträffande de införda varornas art och beskaffenhet har överensstämt med respektive artikels faktiska beteckning och utformning. Det saknar betydelse att C.N. har anlitat en speditör att ombesörja den fysiska införseln över territorialgränsen. De lämnade uppgifterna, som i bästa fall har bestämts till varusort, har enligt tingsrättens mening varit så vaga att de närmast framstår som direkt osanna eller i vart fall som allvarligt missvisande. Av importhandlingarna kan överhuvudtaget inte utläsas att produkterna är försedda med knogjärn, vilket förhållande har varit av största betydelse vid tullbehandlingen. Importhandlingarna och utskrifterna av C.N:s e-postkorrespondens i den del denna avser Dragon Claw samt utredningen i övrigt visar att C.N. haft direkt uppsåt att lämna oriktiga uppgifter. Åtalet för brott mot lagen om straff för smuggling är styrkt.

De produkter åtalet avser är tveklöst farliga och har införts i syfte att saluhållas i en yrkesmässigt bedriven verksamhet. Föremålens farlighet kan emellertid inte jämställas med sådana vapen som är tillståndspliktiga enligt vapenlagen. Omfattningen av införseln av de kombinerade knivarna och knogjärnen har heller inte varit större än att C.N. har kunnat förvara artiklarna i hemmet och därifrån själv distribuera dem per post till en relativt begränsad kundkrets. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att gärningen skall bedömas som smugglingsbrott av normalgraden.

Tingsrättens bedömning såvitt avser det påstådda brottet mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål

I målet är ostridigt att C.N. under tidsperioden den 16 januari 2001 till den 20 februari 2002 genom annonsering på en hemsida på Internet, har saluhållit de produkter som omfattas av åtalet i av åklagaren påstådd omfattning. C.N. har emellertid i sak, i likhet med sin inställning till det åtalade smugglingsbrottet, bestritt att artiklarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior utgör kombinerade knivar och knogjärn och istället hävdat att dessa är att betraktas som knivar. Beträffande handskarna av typen Sap Glove har han, i enlighet med sin inställning till åtalet för smugglingsbrott, vitsordat att knogpartiet på respektive handske är förstärkt med fyllnadsmaterial bestående av blykulor, men gjort gällande att handskarna är att betrakta som arbetshandskar. Vidare har C.N. bestritt att artikeln Batman Knife är en kaststjärna och gjort gällande att produkten är en kniv. Han har slutligen förnekat att produkterna benämnda Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner och Heart Attack utgör slagvapen, men inte närmare redogjort för sin uppfattning om föremålens användningsområde eller beskaffenhet i och för sig. C.N. har, såvitt avser samtliga produkter som omfattas av åtalet, anfört att föremålen antingen har legala användningsområden så att de t.ex. kan användas för att flå djur med eller att de skall betraktas som samlarobjekt.

Av 2 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål följer att knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt springstiletter eller springknivar inte får överlåtas till personer under 21 år eller saluhållas. Enligt förarbetena till lagen (prop. 1987/88:98 s. 17) avses med ”andra sådana föremål” främst så kallade gatustridsvapen, vars utmärkande funktion är att de kan användas som vapen. Utöver vad som anges i lagrummet innefattar formuleringen även föremål såsom karatepinnar, strypsnaror, rivhandskar, skarpslipade mejslar, blydaggar, så kallade precisionsslangbågar, morgonstjärnor, kedjor som har försetts med handtag samt ölburkar som har fyllts med cement (prop. 1999/2000:27 s. 86 f.). Avgörande för vad som skall hänföras till den förbjudna kretsen är att föremålet genom sin konstruktion skall vara särskilt ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Det skall således vara fråga om ett föremål som typiskt sett uteslutande är avsett för våldsanvändning och som inte har något annat naturligt legitimt användningsområde (jfr prop. 1989/90:129 s. 15). Som exempel härpå nämns även tunga metallbälten som, utöver sin bältesfunktion, har konstruerats för att kunna användas som slagvapen. Utanför tillämpningsområdet för bestämmelsen faller enligt förarbetena däremot i princip alla knivar och andra stick- och skärvapen. Begränsningen markeras lagtekniskt genom kravet på att de förbjudna föremålen skall vara ”sådana” som knogjärn och kaststjärnor samt ”särskilt” ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa (se prop. 1987/88:98 s. 17).

Vid angivna förutsättningar, och med utgångspunkt i vad anförts med anledning av det åtalade smugglingsbrottet beträffande den likhet med knogjärn som artiklarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior företer, gör tingsrätten bedömningen att dessa föremål utan tvekan är ”sådana” som knogjärn samt ”särskilt” ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Samtliga fyra produkter har konstruerats på ett sådant sätt att de, förutom att nyttjas som knivar, också kan användas som slagvapen. De är typiskt sett endast avsedda för våldsanvändning och har inte något naturligt legitimt användningsområde. Att någon i och för sig kan önska ”samla” på denna typ av föremål medför heller inte att föremålen kan anses ha ett legitimt användningsområde som ”samlarobjekt”. Bedömningen att föremålen är ägnade och avsedda att användas som vapen vinner stöd av de åberopade utskrifterna av C.N:s e-postkorrespondens, varav exempelvis framgår att ”ringarna på handtaget” på artikeln Phantom skyddar så att ”ingen ’dåre’ springer in med huvudet mot din hand” och att samma produkt ”om man inte fäller ut den är (…) ett knogjärn”. Av C.N:s e-postkorrespondens kan därutöver också utläsas att C.N. i samband med leverans av produkten av typen Dragon Claw har uppmanat leverantören att inte ”ange ’pricky knuckle’, (dvs. knogjärn; tingsrättens anmärkning), för att undvika problem med tullen”.

I målet är följaktligen utrett att föremålen benämnda Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior år sådana förbjudna föremål för vilka råder saluhållandeförbud jämlikt 2 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

I enlighet med vad som anförts då det gäller åtalet för smugglingsbrott konstaterar tingsrätten vidare att handskarna av typen Sap Glove till sin beskaffenhet är sådana att de inte är att direkt jämställa med knogjärn. Handskarna är för den sakens skull inte alls att likställa med arbetshandskar. Handskarna har enligt tingsrättens uppfattning en så särpräglad konstruktion att de helt torde sakna ett naturligt legitimt användningsområde och uteslutande är avsedda för våldsanvändning. Uppfattningen vinner stöd av utskrifter av C.N:s e-postkorrespondens, varav framgår dels att C.N. i samband med egna order har anmodat leverantören att i importhandlingarna deklarera handskarna såsom ’”arbetshandskar’ inte SAP handskar”, dels att C.N. såsom svar på förfrågan från egen kundkrets om saluhållande av knogjärn har anvisat ifrågavarande handskar varvid han angett att handskarna ”ser ut som fina läderhandskar” men är ”stoppade med ’fyllning’ (små blykulor) för att skydda bärarens knogar mot slag och stötar ifall någon rusar på dina knogar med sin skalle”. Bedömningen stöds vidare av att handskarna - som åklagaren påvisat - av andra försäljare på Internet saluhålls som vapen avsedda för polisiära och liknande ändamål. Tingsrätten finner att handskarna av typen Sap Glove, trots skillnaden i konstruktion och formgivning, till sitt avsedda användningssätt företer en så påfallande likvärdighet med sedvanliga knogjärn att handskarna utan tvivel måste inbegripas i vad lagstiftaren åsyftat med farliga föremål. Handskarna omfattas därför av förbudet mot saluhållande i 2 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Vad så angår frågan om artikeln Batman Knife råder enligt tingsrättens mening inte någon tvekan om att föremålets utformning, som präglas av en ellipsiskt utformad metallkropp med fyra särskilt markerade vässade uddar, motsvarar den typiska konstruktion som kännetecknar kaststjärnor i allmänhet. Tingsrätten håller vidare för visst att produkten är ändamålsenlig som gatustridsvapen och att dess skadeeffekt torde motsvara den som kaststjärnor kan ge upphov till. C.N. utbjuder föremålet till försäljning på sin hemsida under uppgift att ”kniven används även som kastkniv”. Av utdrag från leverantören Venice Internationals hemsida framgår vidare att artikeln hos leverantören hänförs till varuslaget kaststjärnor. Sammantaget finner tingsrätten att artikeln Batman Knife är att beteckna som kaststjärna i kombination med kniv och därför direkt omfattas av kretsen förbjudna föremål för vilka föreskrivs saluhållandeförbud enligt 2 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Tingsrätten har slutligen att bedöma huruvida produkterna benämnda Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner och Heart Attack utgör sådana typiska gatustridsvapen för vilka saluhållandeförbud råder. Produkterna är likartade såtillvida att deras utmärkande egenskap är deras kniv- eller stickfunktion. De tre förstnämnda produkterna är tillverkade av stål medan den sistnämnda produkten är tillverkad av hårdplastmaterial men likväl med skarp skär- eller stickfunktion. Som ovan anförts träffas skarpslipade mejslar, vilka synes utgöra gatustridsvapen, av saluhållandeförbudet i det aktuella lagrummet, medan kniv- och andra stick- samt skärvapen är undantagna från förbudet mot saluhållande. Såsom lagstiftningen får förstås är således sådana stickvapen som ursprungligen har konstruerats som bruksföremål, men sedermera modifierats för att användas som vapen, inbegripna i kretsen av förbjudna föremål. De nu prövade produkterna - vilka uteslutande är avsedda för våldsanvändning och fullständigt saknar ett legitimt användningsområde samt genom sin ringa storlek framstår som särskilt farliga - synes vid en restriktiv tolkning av lagtexten och i enlighet med vad som uttalats i förarbetena inte omfattas av saluhållandeförbudet. Av det sagda följer att C.N. såvitt avser saluhållandet av artiklarna Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner och Heart Attack inte gjort sig skyldig till överträdelse av 2 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Då det gäller saluhållandet av produkterna med benämningarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior samt Sap Glove har C.N. haft full vetskap om hur föremålen varit utformade och konstruerade samt med vett och vilja saluhållit dessa. Det är vidare uppenbart för envar att artiklarna utgjort vad en lekman utan juridisk sakkunskap skulle beteckna som farliga föremål. Att C.N. möjligen gjort en juridisk felbedömning, feltolkat lagstiftningen eller av annat skäl hoppats att någon av de nu nämnda artiklarna skulle falla inom vad som brukar betecknas som en ”lucka i lagen” kan inte frita honom från ansvar för uppsåtligt brott mot 2 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Såvitt avser frågan om huruvida brottet är att anse som grovt gör tingsrätten följande bedömning. I förarbetena till lagen (prop. 1999/ 2000:27 s. 90) uttalas att en överträdelse av saluhållandeförbudet bör bedömas som grovt brott om överlåtelsen skett i större skala eller om den varit av särskilt farlig art, såsom annonsering, exponering eller försäljning till en krets av yngre personer. C.N. har i strid med saluhållandeförbudet, genom annonsering på en hemsida på Internet, till försäljning utbjudit ovan angivna farliga föremål. Artiklarna har saluhållits i en yrkesmässigt bedriven näringsverksamhet. Den omständigheten att han nyttjat Internet för marknadsföring och försäljning medför att han haft en obestämd kundkrets. Härtill kommer att annonseringen, exponeringen och försäljningen av föremålen har skett på en Internetsite där det även saluhålls filmer och publikationer med våldsskildringar som främst kan antas attrahera en krets av yngre, omogna och våldsbenägna personer. Med hänsyn härtill, och med beaktande av att försäljning avsett ett stort antal farliga föremål, skall brottet bedömas som grovt.

I domskälen behandlades härefter åtalet för vapenbrott och bokföringsbrott. Tingsrätten fann att åklagarens talan skulle bifallas, dock att bokföringsbrottet var att anse som ett brott av normalgraden. Härefter anförde tingsrätten:

Påföljdsfrågan

De brott som C.N. begått är alla av allvarligt slag. Yrkesmässigt saluhållande av farliga föremål på ett sådant sätt att det föreligger en uppenbar fara för att föremålen faktiskt skall komma till användning vid brott mot liv och hälsa utgör ett brott av sådan art att fängelse bör väljas som påföljd. Av rättspraxis följer att smugglingsbrott som skett inom ramen för en yrkesmässigt bedriven verksamhet är ett brott av sådan art att fängelse ofta bör väljas som påföljd. Även bokföringsbrott har i rättspraxis ansetts som ett artbrott, dvs. ett brott som av allmänpreventiva skäl normalt förskyller fängelse. Hänsyn till allmän laglydnad talar starkt för att välja fängelse som påföljd när en näringsidkare helt har åsidosatt sin bokföringsskyldighet (se t.ex. NJA 1998 s. 300).

För smuggling är föreskrivet böter eller fängelse i högst två år. För det grova brottet mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål är stadgat fängelse i högst ett år. För bokföringsbrott är straffskalan fängelse i högst två år. Det brottsliga saluhållandet av farliga föremål har i sig ett straffvärde som enligt tingsrättens bedömning inte understiger sex månaders fängelse. Med beaktande av att C.N. även döms för smuggling och bokföringsbrott finner tingsrätten att det samlade straffvärdet för de brott C.N. begått uppgår till tio månaders fängelse. Vad som framkommit om C.N:s personliga förhållanden utgör inte tillräckliga skäl för att välja annan påföljd än fängelse.

Övriga frågor

C.N. har bestritt de särskilda yrkandena om förverkande i anslutning till åtalet för grovt smugglingsbrott och åtalet för grovt brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål.

Yrkandena om förverkande jämlikt 16 § lagen om straff för smuggling jämte 5 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål av 60 stycken Dragon Claw, 155 stycken Phantom, 17 stycken Warrior Spirit och 21 stycken Big Warrior samt, jämlikt 5 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, av 138 stycken Dragon Claw och 17 stycken Batman Knife är i dessa delar lagligen grundade och skall bifallas. Vid angiven utgång i ansvarsdelen skall emellertid beslagen såvitt avser artiklarna Sap Glove, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack hävas.

Om det inte är uppenbart oskäligt skall jämlikt 16 § första stycket lagen om straff för smuggling värde av vara som varit föremål för brott liksom utbyte av brott enligt samma lag förklaras förverkat. Åklagaren har yrkat att värdet av de av åtalet omfattade föremål som har införts i strid med 3 § nämnda lag och som har försålts av C.N., samt utbytet av införseln, skall förklaras förverkat. Åklagaren har vid huvudförhandlingen hänvisat till en sammanställning av vilken framgår att beräkningen skett med ledning av antalet till landet införda artiklar som, efter avdrag för antalet i beslag tagna artiklar, har saluhållits av C.N. multiplicerat med respektive produkts försäljningspris. Hänsyn har inte tagits till eventuella inköpspriser eller omkostnader i verksamheten.

C.N. har vid huvudförhandlingen bestritt den framställda värdeberäkningen under åberopande att han i direkt anslutning till importen har åsamkats kostnader avseende spedition, avgifter, annonsering och returförsändelser, vilka kostnader han inte närmare har preciserat.

Någon anledning att vid beräkningen av värdet av den insmugglade egendomen göra avdrag för kostnader som C.N. haft i sin näringsverksamhet finns enligt tingsrättens uppfattning inte. Tingsrätten finner att värde och utbyte av de saluhållna artiklarna Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior, beräknat på det sätt åklagaren angett skall förklaras förverkat.

Domslut

Tingsrätten dömde C.N. enligt 11 kap. 5 § BrB, 2 § och 4 § 2 st. lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, 9 kap. 1 § 3 st. vapenlagen (1996:67) samt 3 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling för bokföringsbrott, brott mot knivlagen, grovt brott, vapenbrott, ringa brott, samt smuggling till fängelse 10 månader.

Åtalet för smuggling den 25 januari 2001, den 7 juni 2001 och den 16 januari 2002 ogillades.

C.N. förpliktades att som förverkat värde av 85 st. Phantom, 28 st. Warrior Spirit och 24 st. Big Warrior, som varit föremål för brott enligt lagen om straff för smuggling, utge 56 980 kr.

I beslag tagna 60 st. Dragon Claw, 155 st. Phantom, 17 st. Warrior Spirit och 21 st. Big Warrior förklarades förverkade jämlikt 16 § lagen om straff för smuggling och 5 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. I beslag tagna 138 st. Dragon Claw och 17 st. Batman Knife förklarades förverkade jämlikt 5 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Beslagen skulle bestå.

Beslaget av ett antal Sap Gloves, Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack hävdes.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Båda parter överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Hovrätten förordnade i beslut den 17 februari 2003 om beslag av 211 par Sap Gloves samt ett exemplar av var och en av artiklarna Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle

1. döma C.N. dels för smugglingsbrott även beträffande artiklarna Sap Gloves och Arrow Skinner, dels för brott mot knivlagen, grovt brott, även träffande artiklarna Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner och Heart Attack,

2. bedöma smugglingsbrotten som grova,

3. förplikta C.N. enligt 16 § smugglingslagen att som förverkat värde av artiklarna Sap Gloves och Arrow Skinner utge 70 716 kr respektive 11 160 kr,

4. bifalla yrkandet om förverkande enligt 16 § smugglingslagen och 5 § knivlagen såvitt avsåg 211 par Sap Gloves och 1 st. Arrow Skinner,

5. bifalla yrkandet om förverkande enligt 5 § knivlagen såvitt avsåg 1 st. Eagle Claw, 1 st. Eagle Punchdagger och 1 st. Heart Attack, samt

6. under alla förhållanden skärpa fängelsestraffet.

C.N. yrkade att hovrätten skulle helt ogilla åtalet för smuggling och för brott mot knivlagen

samt till följd härav lämna utan bifall åklagarens yrkanden om värdeförverkande och om förverkande av artiklarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit, Big Warrior och Batman Knife. För det fall C.N. dömdes för brott mot knivlagen yrkade han att hovrätten skulle bedöma det som brott av normalgraden. I påföljdsdelen yrkade C.N. att hovrätten under alla förhållanden skulle bestämma påföljden till villkorlig dom kombinerad med föreskrift om samhällstjänst eller, i andra hand, sätta ned fängelsestraffet.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Hanserik Romeling samt tf. hovrättsassessorn Heléne Wahlgren, referent) anförde i dom den 17 december 2003:

Hovrättens domskäl

Enligt tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom har C.N. gjort sig skyldig till vapenbrott, ringa brott, och bokföringsbrott.

Såvitt gäller målet i överklagade delar har i hovrätten C.N., M.S. och T.R. hörts på nytt.

Åklagaren har till utveckling av åtalet, utöver vad som framgår av tingsrättens dom, anfört följande. Artiklarna Sap Glove och Arrow Skinner är så likvärdiga med de föremål som uppräknas i förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål (springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar, spikklubbor eller liknande) att de omfattas av införselförbudet. - Vassa och spetsiga föremål som skarpslipade mejslar och kaststjärnor omfattas av saluhållandeförbudet i 2 § knivlagen. Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Arrow Skinner har alla vassa spetsar eller eggar men är inga knivar i konventionell mening. Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack är avsedda att hållas inne i handen så att en spets sticker ut mellan fingrarna för att träffa offret vid ett slag med knuten hand. Arrow Skinner har två vassa eggar med ett handtag i mitten så att man även med denna kan träffa sitt offer med eggarna genom att slå framåt med handen. Nu nämnda föremål är således att betrakta som slagvapen och de bör ingå i den krets av förbjudna föremål som avses med 2 § knivlagen.

C.N. har anfört samma grunder för sitt bestridande av brotten som vid tingsrätten. I hovrätten har C.N. tillagt följande. Förutom att användas som arbetshandskar används Sap Glove också som skyddsutrustning för polisiära ändamål. - För det fall han skulle dömas för smuggling och brott mot knivlagen, bör brotten inte bedömas som grova. Skälet härför är att det varit fråga om en liten verksamhet som bedrivits i hemmet, att produkterna sålts till en begränsad kundkrets, att marknadsföringen inte riktats mot yngre personer samt att de produkter åtalet omfattar utgör endast en bråkdel av det sortiment som C.N. marknadsfört via sin hemsida.

Åklagaren har åberopat i huvudsak samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. C.N. har åberopat brev från Anky Leather Wears till styrkande av att handskarna Sap Gloves är att betrakta som arbetshandskar.

Åklagaren har vid huvudförhandlingen förevisat de artiklar som är föremål för åtal. C.N. har förevisat andra produkter som han enligt egen uppgift innehar och som han inte åtalats för. Han har härvid påtalat svårigheterna för en enskild importör att bedöma huruvida införselförbud föreligger eller inte.

Skuldfrågorna

Smuggling

I målet är klarlagt att C.N. såsom företrädare för Handelsbolaget Golden Body N. vid de av åklagaren angivna tillfällena under tiden den 16 januari 2001-5 februari 2002 till Sverige har fört in föremål med benämningarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit, Big Warrior, Sap Gloves och Arrow Skinner till de antal som åklagaren påstått. Något särskilt tillstånd för införseln har han inte haft.

Hovrätten har att bedöma dels huruvida de införda artiklarna kräver särskilt tillstånd för införsel enligt 1 § förordningen om tillstånd för införsel av vissa farliga föremål, dels, om så skulle vara fallet, huruvida C.N. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet brutit mot införselförbudet, dels, sedan åklagaren frånfallit påståendet att C.N. underlåtit att anmäla föremålen till tullbehandling, om C.N. vid tullbehandlingen lämnat oriktiga uppgifter om artiklarna.

Vad först avser artiklarna Dragon Claw och Phantom finner hovrätten, liksom tingsrätten, att dessa har en uppenbar och framträdande knogjärnsfunktion och därför främst är att betrakta som knogjärn. Knogjärn är ett sådant föremål som omfattas av den nu aktuella bestämmelsen i 1990 års förordning. Dragon Claw och Phantom kräver således särskilt tillstånd för införsel till landet.

Artiklarna Warrior Spirit och Big Warrior skiljer sig enligt hovrättens mening från Dragon Claw och Phantom. Utmärkande för både Warrior Spirit och Big Warrior är de relativt sett långa knivblad som de är försedda med. Med knivblad och skaft är Warrior Spirit sammanlagt 41 cm lång och Big Warrior 39 cm. Båda artiklarna är också vid skaftet utrustade med ett metallparti med vissa upphöjningar som omsluter fingrarna. Detta metallparti torde troligen gå att använda som knogjärn i och för sig. Emellertid torde föremålen i fråga med hänsyn till storleken vara både opraktiska och otympliga för ett sådant ändamål. Även om artiklarna således får anses ha en viss knogjärnsfunktion är de, enligt hovrättens förmenande, till sin konstruktion och sitt verkningssätt i första hand att betrakta som knivar. Med hänsyn till den restriktivitet som skall prägla lagtolkningen i brottmål anser hovrätten att det inte finns utrymme för bedömningen att ett föremål som i första hand karakteriseras som en kniv skall inbegripas i uttrycket knogjärn i nu aktuell bestämmelse. Varken Warrior Spirit eller Big Warrior kan anses likvärdigt eller nära besläktat med de i förordningen uppräknade föremålen och kan därför inte heller betraktas som en med dessa föremål liknande produkt (jfr NJA 1996 s. 696). Särskilt tillstånd för införsel till landet krävs alltså enligt hovrättens bedömning inte för artiklarna Warrior Spirit och Big Warrior.

Vad gäller handskarna Sap Gloves delar hovrätten tingsrättens bedömning att dessa till sin utformning skiljer sig avsevärt från vad som i normalt språkbruk avses med knogjärn och att de inte heller är att anse som riv- eller nithandskar. Hovrätten har också uppfattningen att de inte är ett föremål liknande dem som uppräknas i den aktuella bestämmelsen. Hovrätten instämmer således i tingsrättens slutsats att handskarna inte är ett föremål av sådan beskaffenhet att det erfordras särskilt tillstånd för införsel.

När det sedan gäller artikeln Arrow Skinner ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Inte heller detta föremål är alltså sådant att det krävs särskilt tillstånd för införsel.

På skäl som tingsrätten anfört finner även hovrätten styrkt att C.N. i samband med införsel till landet av artiklarna Dragon Claw den 16 januari 2001 och av Phantom den 15 november 2001 och den 5 februari 2002, vilka föremål inte fått föras in till landet utan särskilt tillstånd, uppsåtligen brutit mot förbudet genom att i deklarationsunderlag vid tullbehandlingen lämna oriktiga uppgifter om produkterna.

C.N. skall således fällas till ansvar för smuggling av 60 st. Dragon Claw och 240 st. Phantom. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att införseln inte haft den omfattning som krävs för att bedöma smugglingsbrotten som grova.

Brott mot knivlagen

Det är utrett att C.N. under tiden den 16 januari 2001-20 februari 2002, genom annonsering på en hemsida på Internet, har saluhållit artiklarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit, Big Warrior, Sap Gloves, Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner, Heart Attack och Batman Knife.

Frågan i denna del av målet är om nu angivna artiklar kan hänföras till den krets av föremål för vilka det råder förbud mot saluhållning, dvs. utbjudande av en vara till försäljning, enligt bestämmelsen i 2 § knivlagen. Som tingsrätten redovisat skall föremålet, för att hänföras till den förbjudna kretsen av föremål, till sin konstruktion vara särskilt ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Knivar samt andra stick- och skärvapen faller utanför det tillämpningsområde som bestämmelsen är avsedd att täcka (prop. 1987/88:98 s. 17).

Enligt samma överväganden som redovisats under föregående rubrik angående artiklarna Dragon Claw, Phantom, Warrior Spirit och Big Warrior finner hovrätten att Dragon Claw och Phantom är att anse som knogjärn och därmed utgör sådana föremål för vilka det är föreskrivet förbud mot saluhållning. Warrior Spirit och Big Warrior är däremot att betrakta som knivar och är därför inte av sådan beskaffenhet att de kan hänföras till uppräkningen av föremål i den nu aktuella bestämmelsen i knivlagen. Artiklarna Warrior Spirit och Big Warrior får alltså utbjudas till försäljning.

När det gäller handskarna med benämningen Sap Gloves delar hovrätten, som framhållits i det föregående vid bedömningen av åtalet för smugglingsbrott, tingsrättens bedömning att de inte direkt är att jämställa med knogjärn. Det är i målet inte utrett om den fyllning av mindre metallkulor som finns i handskarna förstärker skadeverkningarna av t.ex. ett slag eller om den i stället har en dämpande effekt vid utdelandet av ett sådant. Handskarna kan därför enligt hovrättens uppfattning inte i den mening som avses med den åberopade bestämmelsen anses särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Även artikeln Sap Gloves får alltså enligt den bedömning hovrätten gör utbjudas till försäljning. C.N. kan därför inte fällas till ansvar för saluhållande av sådana handskar.

Artikeln Batman Knife har en smärre knivfunktion. Emellertid talar utformningen och konstruktionen av föremålet i högre grad för att det i första hand är fråga om en kaststjärna. Genom sin konstruktion är Batman Knife särskilt ägnad att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Liksom tingsrätten finner hovrätten således att artikeln Batman Knife är av sådan beskaffenhet att den ingår i den krets av föremål som inte får saluhållas.

Vad sist avser artiklarna Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Arrow Skinner och Heart Attack instämmer hovrätten till fullo i tingsrättens överväganden och bedömning. Dessa produkter är inte sådana att de omfattas av saluhållandeförbudet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att artiklarna Dragon Claw, Phantom och Batman Knife till utseende och konstruktion är av sådan karaktär att de skall inbegripas i den krets av föremål för vilka det råder förbud mot saluhållning enligt 2 § knivlagen.

På skäl tingsrätten anfört finner även hovrätten att C.N. genom att saluhålla nu nämnda artiklar har gjort sig skyldig till uppsåtligt brott mot knivlagen. Trots den ändrade bedömning hovrätten nu gör såvitt gäller Warrior Spirit och Big Warrior är brottet, på de skäl tingsrätten angett, att bedöma som grovt.

Påföljdsfrågan

C.N. döms nu för smugglingsbrott och brott mot knivlagen avseende ett mindre antal artiklar än vad tingsrätten fällt honom till ansvar för. Straffvärdet av de brott för vilka han här döms motsvarar enligt hovrättens mening fängelse sex månader. Som tingsrätten angett är smugglingsbrotten, brottet mot knivlagen och bokföringsbrottet av sådan art att fängelse utgör normalpåföljd. Vad som framkommit om C.N:s personliga förhållanden utgör inte tillräckliga skäl för att välja annan påföljd. Brottens art i förening med det samlade straffvärdet medför att inte heller en frivårdspåföljd i förening med en föreskrift om samhällstjänst framstår som en tillräckligt ingripande påföljd för brotten. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse. Det saknas skäl att vid straffmätningen frångå straffvärdet.

Frågor om förverkande

Mot bakgrund av utgången i skuldfrågorna skall enbart artiklarna Dragon Claw, Phantom och Batman Knife förklaras förverkade. Beslagen avseende dessa föremål skall bestå. Beslagen beträffande artiklarna Warrior Spirit, Big Warrior, Sap Gloves, Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack skall hävas och åklagarens yrkanden om förverkande av dessa föremål skall ogillas.

Vad avser yrkandet om värdeförverkande enligt 16 § första stycket 1 smugglingslagen är det nu enbart artikeln Phantom som kan bli föremål för prövning. Eftersom det inte är uppenbart oskäligt skall värdet av 85 st. försålda Phantom förklaras förverkat. Om sättet för beräkning av beloppet råder inte tvist. Med ändring av vad tingsrätten förordnat om värdeförverkande skall C.N. följaktligen förpliktas att utge 24 480 kr (antal försålda varor multiplicerat med varans försäljningspris, 85 x 288 kr) till staten.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten

1. bestämmer påföljden till fängelse 6 månader,

2. med upphävande av vad tingsrätten förordnat om värdeförverkande av 56 980 kr och med ogillande av åklagarens yrkande om värdeförverkande i övrigt, förpliktar C.N. att såsom förverkat värde av 85 st. Phantom, som varit föremål för brott enligt lagen om straff för smuggling, utge 24 480 kr,

3. ogillar yrkandet om förverkande och häver beslaget såvitt avser 17 st. Warrior Spirit, 21 st. Big Warrior, 211 par Sap Gloves samt ett exemplar av var och en av artiklarna Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack.

Övriga beslag skall bestå.

Nämndemännen Ulla Prytz och Bertil Björkman var skiljaktiga beträffande bedömningen av artiklarna Warrior Spirit och Big Warrior avseende både åtalet för smuggling och brott mot knivlagen. De anförde: Vi instämmer i tingsrättens slutsatser beträffande bedömningen av artiklarna Warrior Spirit och Big Warrior. C.N. skall således, som tingsrätten funnit, dömas för smuggling och brott mot knivlagen, grovt brott, även beträffande Warrior Spirit och Big Warrior. Till följd härav skall C.N., som tingsrätten funnit, förpliktas att såsom förverkat värde av artiklarna Warrior Spirit och Big Warrior utge 17 500 kr respektive 15 000 kr, dvs. sammanlagt ytterligare 32 500 kr. I beslag tagna 17 Warrior Spirit och 21 Big Warrior skall förklaras förverkade och beslagen skall bestå.

I övriga frågor är vi ense med majoriteten.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle bifalla åtalet i dess helhet, bedöma smugglingsbrottet som grovt samt under alla förhållanden bestämma påföljden till ett längre fängelsestraff än det hovrätten dömt ut.

Vidare yrkade riksåklagaren att C.N. skulle förpliktas enligt 16 § lagen om straff för smuggling att som förverkat värde utge 247 110 kr avseende 353 Sap Gloves, 54 Arrow Skinner, 45 Warrior Spirit och 45 Big Warrior.

C.N. bestred riksåklagarens ändringsyrkanden.

HD (justitieråden Svensson, Pripp, referent, Lundius och Calissendorff samt f.d. justitierådet Inger Nyström; justitieråden Lundius och Calissendorff skiljaktiga i viss del) meddelade den 17 juni 2005 följande dom:

Domskäl

I enlighet med hovrättens i dessa delar inte överklagade dom har C.N. gjort sig skyldig till smuggling av 300 knogjärn, varav 60 under namnet Dragon Claw och 240 under namnet Phantom och till brott mot knivlagen (grovt brott) genom saluhållande av knogjärn av nyss nämnda slag och av kaststjärnan Batman Knife samt försäljning av sju Batman Knife- kaststjärnor och 85 Phantom-knogjärn. Han har även enligt tingsrättens i denna del inte överklagade dom gjort sig skyldig till bokföringsbrott och vapenbrott, ringa brott.

I ansvarsfrågan gäller målet i HD om C.N. gjort sig skyldig till

smuggling

genom införsel av även sammanlagt 90 kombinerade knivar och knogjärn, varav 45 under namnet Big Warrior och 45 under namnet Warrior Spirit, sammanlagt 54 slagvapen under namnet Arrow Skinner samt sammanlagt 353 par handskar av typen Sap Glove, och

brott mot knivlagen (grovt brott)

genom saluhållande även av produkterna Big Warrior, Warrior Spirit, Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack samt Sap Gloves, av vilka C.N. sålt minst 24 Big Warrior, 28 Warrior Spirit, 40 Arrow Skinner, 42 Eagle Punchdagger och 142 Sap Gloves.

Vid huvudförhandlingen i HD har C.N. hörts på nytt och en utskrift av vittnet T.R:s vittnesmål i hovrätten lästs upp. I övrigt har riksåklagaren åberopat samma skriftliga bevisning som i hovrätten. Däremot har inte någon av de produkter som prövningen nu avser företetts vid huvudförhandlingen här. Prövningen grundar sig därför på de bilder som förebragts vid huvudförhandlingen och uppgifter som då lämnats om respektive föremål. En kopia av bilder på de aktuella föremålen är fogade till denna dom, se bilaga 2.

C.N. har även i HD förevisat andra produkter än dem som prövningen nu avser.

Smuggling

Kräver de nu ifrågasatta produkterna särskilt tillstånd för införsel?

Enligt 1 § förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål får springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar, spikklubbor eller liknande inte föras in till landet utan särskilt tillstånd. Som HD uttalat i NJA 1996 s. 696 är det vid bedömningen av om ett föremål enligt denna paragraf kan anses som ”liknande” inte tillräckligt att det, i likhet med de i paragrafen uppräknade föremålen, lämpar sig för brottslig användning som vapen och vid sådan användning kan åstadkomma allvarliga kroppsskador. Formuleringen i förordningen måste i stället förstås så att den innefattar ett krav på att föremålet till konstruktion och verkningssätt skall vara likvärdigt eller nära besläktat med något av de särskilt angivna föremålen.

Big Warrior och Warrior Spirit är två produkter, ca 39 respektive 41 cm långa inklusive knivblad. De är vid skaften försedda med ett metallparti som sett för sig har ett knogjärnsliknande utseende. Som också hovrätten uttalat torde de båda produkterna med hänsyn till sin storlek dock vara både opraktiska och otympliga att användas som knogjärn. Till såväl konstruktion som verkningssätt får de uppfattas som knivar med fast blad. I denna egenskap faller de inte in under sådana föremål som är tillståndspliktiga enligt förordningen. Någon ändring i hovrättens dom i denna del skall därför inte göras.

Domsbilaga 2

(Bilder - utesluten här)

Arrow Skinner är ett triangelformat föremål i utskuret stål med ett uttag i mitten som gör det möjligt att hålla i föremålet kring triangelns bas med en hand instucken i uttaget. Triangelns övriga sidor är bågformiga och med slipad egg. Föremålet har sammanlagt tre knivspetsar och två eggar. Eftersom Arrow Skinner varken till konstruktion eller verkningssätt kan anses likvärdig eller nära besläktad med något av de föremål som anges i förordningen, har något särskilt införseltillstånd inte krävts för produkten. Hovrättens dom skall därför inte heller i denna del ändras.

Vad så gäller handskarna av typ Sap Glove är ostridigt att dessa har en fyllning med bly. Utredningen visar att fyllningen utgörs av små blykulor som sytts in kring knogpartierna. Enligt uppgift som C.N. lämnat vid marknadsföringen på Internet uppgår blykulornas vikt till 3 hg per handske.

C.N. har invänt att handskarna utgör arbetshandskar och används bl.a. av byggnadsarbetare som vill skydda sina händer mot slag och av poliser och väktare m.fl. i vissa främmande länder. Invändningen förtjänar enligt HD:s mening inte avseende.

De saluhållna Sap-handskarna har i C.N:s verksamhet erbjudits som alternativ till kunder som varit intresserade av att förvärva ett knogjärn. Det är tydligt att handsken med handen knuten bildar en kompakt massa av bly kring knogpartiet och att denna massa har en slagverkan som kan ge allvarliga skador. Med hänsyn till sin konstruktion och verkningssätt får en Sap Glove vara att klassa som ett med knogjärn ”liknande” föremål som inte får föras in utan särskilt tillstånd.

Har C.N. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet brutit mot införselförbudet?

Riksåklagaren har lagt C.N. till last att han uppsåtligen eller av grov oaktsamhet brutit mot införselförbudet genom att i samband med införsel till landet vid tre tillfällen ha lämnat oriktiga uppgifter om Sap- handskarna.

Av ett e-postmeddelande i november 2000 från C.N. till hans utländske leverantör av Sap-handskar framgår att C.N. uttryckligen anvisade leverantören att när de då beställda Sap-handskarna skulle skickas till Sverige på dokumenten ange ”arbetshandskar” och ”inte SAP handskar” och att leverantören svarade med att försäkra C.N. om att företaget anger ”Arbetshandskar i alla sina dokument” ”i stället för SAP handskar” samt att C.N. inte behövde oroa sig. Utredningen visar också att leveranserna vid införseln angavs avse och av tullmyndigheten registrerades som, vid leveransen den 25 januari 2001 ”Gloves” respektive ”Handskar”, vid leveransen den 7 juni 2001 ”Leather gloves” respektive ”Lädervaror” och vid leveransen den 16 januari 2002 bl.a. ”Working Gloves” respektive ”Skyddshandskar”.

C.N. har genom sin anvisning till leverantören och dennes svar försäkrat sig om att vid varje införseltillfälle uppgifter utelämnades som var av betydelse för tullmyndighetens prövning. C.N. måste sålunda ha insett att det fanns risk för att handskarna inte fick föras in utan särskilt tillstånd. Det är tydligt att frågan huruvida handskarna var tillståndspliktiga eller ej inte utgjorde ett relevant skäl för honom att avstå från införsel. Han har således uppsåtligen brutit mot införselförbudet.

Är gärningarna att bedöma som smugglingsbrott av normalgraden eller som grovt brott?

Som redan inledningsvis sagts är C.N. skyldig till smuggling av 300 knogjärn, varav 60 under namnet Dragon Claw och 240 under namnet Phantom. Därtill kommer nu smuggling av sammanlagt 353 par handskar av typen Sap Glove.

Vid en samlad bedömning av arten och omfattningen av de insmugglade produkterna finner HD att införseln, trots att den skett i en yrkesmässigt bedriven rörelse, inte haft den omfattning som krävs för att smugglingsbrottet skall bedömas som grovt.

Saluhållandet

Enligt 2 § knivlagen är det förbjudet att saluhålla knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Förbudet gäller även springstiletter och springknivar.

Förbudet omfattar vad som brukar kallas gatustridsvapen. Som exempel på förbjudna föremål har i förarbetena nämnts, utöver vad som anges i lagtexten, karatepinnar, strypsnaror, rivhandskar, skarpslipade mejslar, blydaggar, s.k. precisionsslangbågar, morgonstjärnor, kedjor som har försetts med handtag, ölburkar som har fyllts med cement och tunga metallbälten, som är konstruerade för att kunna användas som slagvapen förutom som bälten (se prop. 1999/2000:27 s. 86 f. samt hänvisningen där till prop. 1987/88:98 s. 17, se även prop. 1982/83:89 s. 14). Knivar och andra stick- eller skärvapen faller i princip utanför förbudet mot saluhållande (se prop. 1987/88:98 s. 17).

Som HD nyss uttalat är de båda produkterna Big Warrior och Warrior Spirit att uppfatta som knivar. De är därför föremål av sådan beskaffenhet att de inte faller in under saluhållandeförbudet i knivlagen. Någon ändring i hovrättens dom i denna del skall därför inte göras.

Arrow Skinner är, som nyss sagts, en produkt som får anses avsedd att skära med. Att knivar och skär- och stickvapen anses i princip falla utanför saluhållandeförbudet sägs i förarbetena lagtekniskt markerat genom kravet på att de förbjudna föremålen skall vara ”sådana” som knogjärn, [batonger] och kaststjärnor samt ”särskilt” ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa (prop. 1987/88:98 s. 17). Av detta uttalande kan dock inte dras den slutsatsen att ett saluhållandeförbud inte kan gälla exempelvis ett föremål med skärfunktion. Den exemplifiering som har gjorts i förarbetena av sådana föremål som den förevarande paragrafen avser att täcka innefattar även föremål utan någon som helst likhet med knogjärn eller kaststjärnor. Att knivar och andra stick- och skärvapen inte uttryckligen angetts i paragrafen kan förklaras av att dessa vapen i allmänhet används för andra ändamål än som vapen vid brott mot liv eller hälsa. I de enskilda fall däremot då en produkt med exempelvis skärfunktion tagits fram och produkten är särskilt ägnad att användas som vapen vid brott av nyss nämnt slag, måste den också anses omfattad av saluhållandeförbudet.

Som uttalats i förarbetena måste avgörande för vad som skall hänföras till den förbjudna kretsen föremål vara om föremålet över huvud taget har något annat naturligt, legitimt användningsområde och om föremålet typiskt sett är avsett för våldsanvändning (prop. 1989/90:129 s. 15). Arrow Skinner får sett mot denna bakgrund utan tvekan anses utgöra en produkt som enligt knivlagen inte får saluhållas.

Eagle Claw och Eagle Punchdagger är två produkter tillverkade i stål och med kniv- eller stickfunktioner. Med hänvisning till den tolkning av 2 § knivlagen som nyss gjorts och då produkterna med hänsyn till sin utformning och sitt verkningssätt måste anses särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa finner HD att även dessa båda produkter är av det slaget att de inte får saluhållas här i landet.

Heart Attack är en produkt som till sin utformning ligger nära Eagle Claw och Eagle Punchdagger. Till skillnad mot dessa är den tillverkad i hårdplast. C.N. har genom sin marknadsföring förmedlat intrycket att, i den händelse köparen vill använda Heart Attack som ett vapen, denna först bör vässas med sandpapper. Att C.N. i HD uppgett att produkten inte kan användas som vapen eftersom plastbladet skulle brytas innan skada uppstod förtjänar med hänsyn härtill inte avseende. Heart Attack skall därför bedömas på samma sätt som Eagle Claw och Eagle Punchdagger.

C.N. har saluhållit även handskar av typen Sap Glove. Handskarna, som har en knogjärnsliknande funktion, saknar ett naturligt, legitimt användningsområde. Eftersom de typiskt sett är avsedda för våldsanvändning av allvarligt slag får de inte heller saluhållas.

Sammantaget är visat att C.N. i strid mot förbudet i 2 § knivlagen saluhållit produkterna med namnen Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Heart Attack och Sap Glove. Utredningen i målet styrker att C.N. av dessa produkter utom Eagle Claw försålt minst det antal som påstås i åtalet. Det måste ha stått klart för honom att produkterna har varit särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Att han kan ha svävat i villfarelse om tillåtligheten i saluhållandet kan inte frita honom från ansvar för uppsåtligt brott mot det föreskrivna förbudet. Han skall därför dömas till ansvar för brott mot knivlagen även såvitt gäller dessa produkter. Redan genom det saluhållande som hovrätten funnit C.N. övertygad om är brottet mot knivlagen att anse som grovt.

Påföljd

Utöver de brott som C.N. befunnits övertygad om enligt hovrättens dom är han skyldig till smuggling av 353 par Sap Gloves vid de tillfällen som sägs i åtalet och till att i strid mot knivlagen under den i åtalet angivna tiden ha saluhållit produkterna med namnen Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger, Heart Attack och Sap Glove. C.N:s yrkesmässiga import och försäljning av dessa gatustridsvapen i förening med brottsligheten i övrigt gör att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Fängelsestraffet bör bestämmas till fängelse åtta månader.

Förverkande

C.N. har vitsordat de belopp som riksåklagaren hänfört sig till vad gäller beräkningen av de värden som yrkas förverkade, men har tillagt att produkterna har återlämnats till honom och att inte samtliga av dem har försålts; dock har han inte några Sap Gloves kvar i lager.

Med utgången av den prövning som HD företagit vad gäller åtalet för smuggling skall yrkandet om förverkande av värdet av 54 Arrow Skinner, 45 Warrior Spirit och 45 Big Warrior ogillas.

I fråga om förverkandevärdet av de införda Sap-handskarna godtar HD riksåklagarens beräkning, dvs. att värdet uppgår till 498 kr per styck eller sammanlagt 353 x 498 = 175 794 kr. Eftersom det inte är uppenbart oskäligt att förverka värdet av handskarna, skall yrkandet i den delen bifallas.

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD

1. bifaller åtalet för smuggling enligt 3 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling även såvitt avser införsel av handskar av typen Sap Glove, den 25 januari 2001 av 50 par, den 7 juni 2001 av 150 par och den 16 januari 2002 av 153 par,

2. bifaller åtalet för brott mot 2 § och 4 § första stycket första meningen lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål även såvitt avser saluhållande av produkterna Arrow Skinner, Eagle Claw, Eagle Punchdagger och Heart Attack,

3. bestämmer påföljden till fängelse 8 månader, samt,

4. förpliktar C.N. att - utöver vad hovrätten har bestämt i punkten 2 i domslutet - med stöd av 16 § första stycket 1 lagen om straff för smuggling såsom förverkat värde av 353 handskar av typen Sap Glove utge 175 794 kr.

Justitieråden Lundius och Calissendorff var skiljaktiga beträffande frågan om Heart Attack är en produkt som enligt knivlagen inte får saluhållas och anförde följande:

Eftersom någon syn av Heart Attack inte har kunnat ske i HD saknas möjlighet att ta ställning till om föremålet, trots att det är tillverkat i plast, är ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Åtalet är därför i denna del inte styrkt.

HD:s dom meddelad: den 17 juni 2005.

Mål nr: B 333-04.

Lagrum: 1 § förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål, 2 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt 3 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Rättsfall: NJA 1996 s. 696.