Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vidgade möjligheter till beslag och förverkande av knivar och andra farliga föremål som påträffas hos någon i situationer då det finns risk för att föremålen skall användas vid våldsbrott. Farliga föremål som polisen tar ifrån någon som berövas friheten. exempelvis vid berusning, behöver med den föreslagna ordningen inte alltid lämnas tillba- ka vid frigivandet. Ordningen innebär också möjlighet att ingripa med beslag av farliga föremål vid sammanstötningar mellan rivaliserande ung- domsgrupper och liknande händelser.

I propositionen föreslås att åklagaren skall få pröva frågan om förver- kandc i de fall då föremålcts värde uppskattas till mindre än 500 kr.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1983.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1982/83: 89

1. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

lx)

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 3 Ö brottsbalken skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föremål. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omstän- digheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning. måiirklarasfört-'erkat även i annat

Föreslagen lydelse

Förrerkandefär även [ (mnatfall än som avses i 2 # beslutas i fråga om

.I. föremål. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omstän- digheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

2. andraföremäl, som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har på- träffats ander omständigheter som gat-' anledning att befara att de skulle komma till sådan använd- ning.

fall än som avses i 2 så .

Denna lag träder i kraft den ljuli 1983.

2. Förslag till

Lag om förfarandet vid förverkande av vissa farliga föremål

Härigenom föreskrivs följande.

l 5 Har ett föremål som är ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa tagits i beslag och uppkommer fråga om förverkande av föremålet enligt 36 kap. 3 %% brottsbalken . får frågan prövas av åklagaren. om föremålets värde uppskattas till mindre än femhundra kronor.

2 & 1fa11 som avses i 1 5 skall. med avvikelse från vad som i allmänhet är föreskrivet. gälla följande.

1. Beslut om förverkande skall meddelas skriftligen.

2. Den från vilken beslaget har skett får hos åklagaren anmäla missnöje med förverkandebeslutet inom en månad från det han fick del av det.

3. Anmäls missnöje skall åklagaren. om beslaget inte hävs. väcka talan om föremålets förverkande. Har detta inte skett inom en månad från det anmälan har inkommit till åklagaren, skall beslaget gå åter.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1983.

' Senaste lydelse 1968: 165.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1982/83: 89 3

Utdrag JUS'l'ITlEDEPARTEMENTE'I” PROTOKOLL

vid rc'geringssammanträdc

1982-12-16

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden l. Carlsson, Lundkvist. Feldt. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peter- son. Andersson. Rainer, Boström, Bodström. Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson. Holmberg '

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss om ändring i brottsbalken m.m. (förverkande av knivar m. m. till förebyggande av våldsbrott)

3.1. Allmänt

I gällande rätt finns inte några generella bestämmelser som begränsar rätten att inneha knivar eller andra livsfarliga tillhyggen. I den mån egen- dom av sådant slag har använts som brottsverktyg exempelvis vid mord. dråp eller misshandel eller vid rån kan egendomen tas i beslag och förkla- ras förverkad enligt regler härom i rättegångsbalken (RB") och brottsbal- ken. Möjlighet l'tnns också att utan samband med brott förklara sådan egendom förverkad om den kan befaras komma till brottslig användning till följd av sin särskilda" beskaffenhet och omständigheterna i övrigt.

I fråga om skjutvapen finns i vapenlagen (1973: 1176) en reglering som bygger på principen att ingen utan särskilt tillstånd får inneha ett sådant vapen, förvärva ammunition. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller driva handel med skjutvapen. I förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stilettcr m. m. (stilettförordningen) finns särskilda bestämmelser bl. a. om ungdomars innehav av sådana vapen.

Angående vissa uppgifter om utländsk rätt av intresse i sammanhanget hänvisas till redovisningen i Ds .lu 1982:5 (s. 11—14).

3.2 Brottsbalken

Någon generell straffbestämmelse inriktad på bärande eller användande av knivar eller andra farliga tillhyggen finns inte i brottsbalken . Att vapen har använts kan dock när det gäller tillämpningen av flera straffbestäm- melser utgöra en försvårande omständighet som påverkar bedömningen av gärningen.

I 36 kap. finns bestämmelser omförverkande. Ett par av dessa bestäm- melser är av intresse när det gäller ingripande mot innehav av knivar eller andra livsfarliga vapen.

Enligt 36 kap. 2 & får egendom som har använts som hjälpmedel vid brott TI Riksdagen [982/83. I saml. Nr 89

• Sida 6
•  Original

Prop. 1982/83: 89 6

enligt brottsbalken eller som har frambragts genom sådant brott förklaras förverkad. om detär påkallat till förebyggande av brott eller om det annars finns skäl till det. Detsamma gäller egendom vars användande utgör brott enligt brottsbalken eller som annars någon har tagit sådan befattning med. som utgör sådant brott. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Enligt 36 kap. 3 5 får föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning förklaras förverkad även i andra fall än som avses i 2 &. Här behöver alltså inte föremålet ha använts vid brottslig gärning. men å andra sidan ställs kravet på en "särskild beskaffenhet" hos föremålet. En kniv uppfyller normalt inte det kravet. och detsamma gäller en del av de andra tillhyggen som inledningsvis har nämnts.

3.3. Rättegångsbalken

Regler om beslag av egendom finns i 27 kap. RB . Enligt 27 kap. 1 s' får föremål som skäligen kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott avhänt från någon eller på grund av brott förverkat tas i beslag.

Enligt 27 kap, 14aä gäller att föremål som skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 ä BrB får tas i beslag. Härvid gäller bestämmel- serna i 27 kap.

3.4. Praxis

Ett avgörande av Svea hovrätt under år 1980 har under den senaste tiden i viss mån varit vägledande för polis- och åklagarmyndigheternas hantering av frågor i samband med att knivar och andra livsfarliga vapen påträffas hos någon i en situation. där risk för vapnens användande mot någon bedömts föreligga. I målet hade knivar. en kätting. en batong och två nunshaku-käppar (karatepinnar) påträffats hos två ungdomar som uppehöll sig på tunnelbanecentralen i Stockholm. Ungdomarna dömdes av hovrät- ten för förberedelse till misshandel och föremålen förklarades förverkade. (Rättsfall från hovrätterna. RH 35: 81 ).

Enligt uppgift tillämpas i Stockholm den ordningen att karatepinnar och liknande farliga s. k. gatustridsvapen som påträffas hos någon på allmän plats tas i beslag. varvid innehavaren anmäls såsom misstänkt för förbere- delse till misshandel eller. om förutsättningar föreligger. för olaga hot. Föremålen kan då förklaras förverkade enligt 36 kap. 2 & BrB. Om brott inte kan visas. rapporteras beslaget enligt 27 kap. 14 a & RB med sikte på förverkande enligt 36 kap. 3 :$ BrB.

[ sammanhanget kan också nämnas att marknadsdomstolen genom be- - slut i ett särskilt fall med stöd av 4 & marknadsföringslagen ( 1975: 1418) har

• Sida 7
•  Original

Prop. 1982/83: 89 _ 7

förbjudit en näringsidkare att till konsumenter för eget bruk saluhålla karatepinnar. Vidare har konsumentombudsmannen förbjudit en annan näringsidkare att saltthålla churikbrickor.

3.5. Stilettförordningen

Enligt förordningen (1959: 312) om förbud mot innehav av vissa stiletter m.m. får springstilett och springkniv inte förvärvas eller innehas av den. som inte fyllt 21 år. eller överlåtas eller upplåtas till sådan person. Vidare gäller att dessa föremål inte får tillverkas i eller införas till riket. De får inte heller förvaras på tullager eller i frihamn.

Den som bryter mot förbudet att inneha springstilett eller springkniv kan straffas med dagsböter. I sådant fall skall stiletten eller kniven. även om straffinte ådöms. vara förverkad. om det inte är uppenbart obilligt.

Om en springstilett cller springkniv innehas av ett barn som inte har fyllt 15 år. kan den som har vårdnaden om barnet straffas med dagsböter. om han har haft vetskap om innehavet och inte gjort vad som ankommit på honom för att förhindra det.

Springstiletter och springknivar som innehas olovligen kan tas i beslag i enlighet med de allmänna reglerna härom i 27 kap. rättegångsbalken . Om åtal inte väcks kan åklagaren pröva om stiletten eller kniven skall vara förverkad. Om inte påföljden har förelagts och godkänts i samband med strafföreläggande. får den från vilket beslaget skett anmäla missnöje med förordnandet hos åklagaren inom en månad. Anmäls missnöje skall åklaga- ren. om han inte häver beslaget. väcka talan om stilettens eller knivens förverkande. Om han inte gör det inom en månad från anmälan skall beslaget gå åter (4 s).

Stilettförordningen utfärdades efter det att riksdagen genom proposition beretts tillfälle att yttra sig över ett inom inrikesdepartementet upprättat förslag ( prop. 1959: 158 . 2LU 1959: 41. rskr 1959: 309). Riksdagen avvisade därvid ett motionsförslag om ett generellt förbud mot innehav av springsti- letter m.m. men uttalade samtidigt att om den föreslagna ordningen inte skulle visa sig effektiv så borde frågan om generellt förbud upptas till förnyatövervägande (2LU 1959:-ll s. 13).

4. Uttalanden i riksdagen om knivförbud m. m.

I en motion till 1980/81 års riksmöte hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om förslag till lag beträffande "polismans rätt att beslagta gripen persons kniv" i 48 timmar efter frisläppandet av den aktuella personen. Vid sin behandling av motionen uttaladejustitieutskot- tet (JuU 1980/81:33 s. 20) bl.a. att kraftfulla åtgärder enligt utskottets mening måste sättas in för att bemästra inte minst den våldsbrottslighet

• Sida 8
•  Original

Prop. 1982/83: 89 8

som sker med användning av kniv. Den av motionären lanserade tanken var enligt utskottets mening. även om principiella skäl fanns mot den. väl värd att prövas i samband med andra åtgärder i syfte att bemästra vålds- brottsligheten. Utskottet utgick från att så skulle ske och att något särskilt initiativ från riksdagens sida inte behövdes samt avstyrkte bifall till motio- nen. Riksdagen följde utskottet.

I en motion till 1981/82 års riksmöte begärdes snabba åtgärder mot innehav av knivar och vapen. Justitieutskottet uttalade .vid sin behandling av motionen (JuU 1981/82: 38 s. 24) att utskottet hade stor förståelse för de tankar som fördes fram i motionen. och utskottet framhöll angelägenheten av att insatser gjordes för att förekomma att ungdomar utan fog innehar knivar eller andra farliga vapen. Med hänsyn till att överväganden i ämnet pågick inom justitiedepartementet ansåg utskottet dock att någon åtgärd inte var påkallad från riksdagens sida med anledning av motionen. Riksda- gen följde utskottet.

Det förtjänar också anmärkas att riksdagen under våren 1981 behandlat en motion rörande betydelsen i straffrättsligt hänseende av användande av vapen. Enligt motionären hade vapen. inte minst knivar. blivit vanligare i samband med brott som misshandel och rån. Motionären menade därför att det i lagtexten beträffande de angivna brotten borde anges att använ- dande av vapen var en omständighet som kunde föranleda att brottet bedömdes som grovt. l sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1980/ 81: 26 s. 5) uttaladejustitieutskottet att redan gällande bestämmelser röran- de misshandels- och rånbrotten innebär att brott kan bedömas som grovt om det har förövats med livsfarligt vapen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen päkallades inte enligt utskottet.

Angående andra tillfällen då hithörande frågor har diskuterats i riksda- gen hänvisas till riksdagens prot. 1977/78: 125. 1979/80: 61 och 1981/82:56.

5. Projektgrupp inom rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrclsen tillsatte i januari 1979 en projektgrupp för utredning och förslag till åtgärder med anledning av ökningen av antalet våldsbrott under senare tid, särskilt med avseende på våldet på gator. allmänna platser och allmänna kommunikationsmedel. Enligt sina direktiv skulle gruppen analysera det aktuella läget samt undersöka vilka åtgärder som kunde vidtas från polisens sida för att åstadkomma förbättrade förhållan- den för allmänheten i berört hänseende. Gruppen skulle vidare ägna upp- märksamhet åt polisens arbetsmiljöfrågor och avge förslag till de förbätt- ringar av arbetsmiljön som kunde finnas påkallade. Arbetet skulle begrän- sas till Stockholms och Västerås polisdistrikt.

Gruppen överlämnade i augusti 1982 till rikspolisstyrelscn promemorian "Åtgärder mot gatuvåldet" jämte bilagor. [ promemorian uttalas bl.a. att

• Sida 9
•  Original

Prop. 1982/83: 89 9

det inte har kunnat konstateras någon säker förändring av antalet våldsv brott under senare år. Det s.k. mörkertalet är dock sannolikt betydande just när det gäller gatuvåldsbrott. Även om antalet brott är oförändrat. har dessa enligt gruppen likväl ändrat karaktär. Knivar och andra tillhyggen kommer ofta till användning. och sparkar med träskor och hårda kängor är inte ovanliga. Över huvud taget är kniven det vanligaste hjälpmedlet vid grova våldsbrott. Knivar används vid alla typer av misshandelsbrott. vid rån — särskilt personrån — och vid våldtäkter. Det'är lika vanligt att kniv kommer till användning vid våld inomhus som utomhus. Utvecklingen har lett till att personer som rör sig i Stockholms undre värld vare sig de själva är kriminella eller inte i många fall bär kniv. De uppger ofta att de är rädda för att bli överfallna och att de bär kniv till självförsvar.

Enligt gruppen bär flera våldsdåd med kniv. som förövats under senare -tid, stark prägel av impulshandlingar. Just därför att gärningsmannen råkat ha kniv på sig har en händelse. som börjat som ett ganska oskyldigt bråk. övergått i ett allvarligt våldsbrott.

Gruppen förordar att ett förbud införs mot att bära kniv på allmän plats och uttalar bl. a. följande:

I några andra länder har man lagar om förbud mot att bära kniv på allmän plats. Visserligen kan det sägas att den som planerar ett våldsdåd med kniv inte lär avstå från detta bara av det skälet att själva innehavet av kniv också är straffbart. Men man kan anta att många i dag bär kniv utan egentlig tanke på att använda den och det kan inte uteslutas att flera av dessa personer skulle dra sig för att bära kniv om det var förbjudet.

Det finns dock ingen anledning tro att ett knivförbud skulle vinna någon mer allmän respekt. Däremot skulle polisen kunna ta knivar som påträffas i beslag och de skulle också kunna förverkas till Kronan. Därigenom skulle ett knivförbud få en inte obetydlig effekt. I många fall kan det i dag vara stötande att polisen tvingas lämna tillbaka en kniv till en person som t.ex. varit omhändertagen för berusning och vars allmänna omdöme är sådant att han inte borde betros med att bära kniv.

Det starkaste motivet för att införa ett knivförbud är alltså att ett sådant skulle" ge polisen rätt att ta knivar i beslag. Lagen bör i första hand utformas så att det är förenat med straff att bära kniv på allmän plats och att knivar som påträffas kan tas i beslag och förverkas till Kronan. [ andra hand är det tänkbart att utforma bestämmelsen så att innehavet visserligen inte är straffbart men att en kniv som bärs på allmän plats kan tas i beslag och förverkas.

Lagen bör också gälla andra stickvapen och sådana tillhyggen som kan antas vara avsedda att brukas vid misshandel. En samordning med nu gällande lagstiftning mot innehav av vissa stiletter m.m. är angelägen.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1982/83: 89 10 6 Promemorieförslaget

l departementspromemorian uttalas att våldskriminaliteten tillhör de brottskategorier mot vilka kampen enligt beslut av statsmakterna f.n. måste prioriteras särskilt högt och att statsmakternas ställningstagandc skall ses mot bakgrund av att våldsbrottsligheten utan tvekan är ett allvar— ligt samhällsproblem som måste angripas på bred front. Alkohol— och narkotikamissbruk. befolkningsutveckling. bebyggelsestruktur och segre- gation. utvecklingen på arbetslivets och fritidens områden samt påverkan från ohöljda väldsframställningar i film och på video är bara några exempel på faktorer som brukar nämnas i diskussionen om orsakerna till utveck- lingen av detta slags kriminalitet. . '

Enligt vad som uttalas i promemorian torde det vidare stå klart att kriminalitetsutvecklingen när det gäller brott som begås med knivar eller andra tillhyggen motiverar särskilda lagstiftningsåtgärder.

I promemorian redovisas de skäl som i den allmänna debatten har åberopats som stöd för tanken på ett straffsanktionerat förbud mot att bära knivar och andra farliga tillhyggen på allmän plats. Ett sådant förbud har sagts kunna bli till stor nytta för polisen i den brottsförcbyggande verksam- heten. Även om efterlevnaden av förbudet inte kan kontrolleras i någon större omfattning. skulle polisen med större tyngd kunna ingripa mot omotiverade och farliga vapeninnehav. Gränsdragningsproblem skulle na- turligtvis uppstå, men dessa har kunnat bemästras i andra länder och bör därför inte heller i Sverige vara ett avgörande skäl mot en förbudslagstift- ning. har man menat. '

De motiv som i enlighet härmed har åberopats till stöd för kravet på en mera allmän förbudslagstiftning är — uttalas det i promemorian — beak- tansvärda. Till detta skall enligt promemorian läggas att en förbudslag- stiftning möjligen också skulle få en allmänt preventiv effekt, dels natur- ligtvis genom straffhotet och dels genom att hos allmänheten inskärpa de risker som är förenade med ett omotiverat bärande av knivar eller andra tillhyggen. Kunde man därigenom åstadkomma en mera allmän begräns-' ning i bruket att bära knivar eller andra farliga föremål, skulle kanske många tragiska händelser förebyggas. Redan själva innehavet av en kniv kan ju utgöra en frestelse att göra bruk av den vid handgemäng eller konfrontationer av annat slag.

Samtidigt är det dock. sägs det i promemorian. helt klart att ett förbud inte kan kontrolleras särskilt effektivt och att det måste förses med in- skränkningar och undantag som är ägnade att skapa tillämpningssvåtig- heter. Med hänsyn till angelägenheten av att upprätthålla en allmän re- spekt för lagar och andra föreskrifter har kriminalpolitiska skäl här i landet av tradition brukat åberopas mot tanken på kriminalisering på områden. där kontrollen med nödvändighet måste bli ineffektiv och slumpmässig. När det gäller de preventiva effekterna av en lagstiftning av det slag som

• Sida 11
•  Original

Prop. 1982/83: 89 1 1

nu diskuteras måste man också räkna med att en eventuell attitydpåverkan blir förhållandevis ringa i fråga om den grupp som man framför allt vill nå. samtidigt som en betydande osäkerhet skulle uppstå hos stora grupper som av yrkesmässiga skäl eller med hänsyn till legitima fritidsintressen har behov av att bära knivar och liknande föremål på sig i särskilda situationer. Sannolikt skulle en förbudslagstiftning liksom i Finland komma att tilläm— pas huvudsakligen i samband med omhändertaganden av berusade eller eljest i anslutning till polisingripanden som primärt sker av andra skäl. Ett allmänt förbud bör därför inte införas annat än om det är påkallat av starka skäl och man därigenom kan uppnå effekter som inte i åtminstone rätt stor utsträckning kan uppnås på annat sätt.

Vad som enligt promemorian i första hand är angeläget är att motverka risken för att personer bär knivar och liknande föremål i situationer och på platser. där risken typiskt sett är stor för att föremålet skall komma till användning i samband med våldsbrott. Detta önskemål synes åtminstone till stor del kunna tillgodoses, om man öppnar större möjligheter för polisen att ta hand om sådana föremål som här är aktuella hos personer som för dem med sig i de angivna situationerna. Kan en sådan möjlighet skapas bör man kunna räkna med att skälen för förbudslagstiftning i stor utsträckning bortfaller.

En nära till hands liggande metod att skapa möjlighet till beslag i nu aktuella situationer är enligt promemorian att utöka möjligheten till förver- kande av föremål som är ägnade som brottsverktyg.

Såsom 36 kap. 3 s' BrB är utformad står det enligt promemorian klart att bestämmelsen endast ger begränsade möjligheter till ingripanden mot den som bär kniv eller annat tillhygge även om omständigheterna ger anledning befara att dessa föremål kan komma till brottslig användning. Paragrafen synes dock enligt promemorian vara en lämplig utgångspunkt för en lag- ändring i syfte att uppnå en möjlighet till beslag och förverkande av föremål som är ägnade som farliga brottsverktyg utan att därför ha en "särskild beskaffenhet".

Genom ett tillägg till den bestämmelsen kan det — sägs det i promemo- rian —- skapas utökade möjligheter till ingripande mot omotiverat bärande av farliga tillhyggen under omständigheter som ger anledning att befara att de kommer att användas för att skada andra.

Enligt promemorieförslaget bör 36 kap. 3 & BrB förses med en andra mening. i vilken "det anges att vapen, dolk eller annat föremål. som är särskilt ägnat att användas vid brott mot liv eller hälsa. får när annat ej är särskilt föreskrivet. förklaras förverkat oberoende av dess beskaffenhet i övrigt. om de förhållanden under vilka föremålet har påträffats och om- ständigheterna i övrigt ger anledning till antagande att det är påkallat till förebyggande av sådant brott.

Det vanligaste fall då det blir aktuellt att tillämpa den nya bestämmelsen torde enligt promemorian vara då föremålen tas i beslag hos någon som har

• Sida 12
•  Original

Prop. 1982/83: 89 |?

omhändertagits enligt lagen (1976: 51 1) om omhändertagande av berusade personer m.m. För dessa fall synes det mindre rationellt om talan an- gående förverkande av föremålet måste föras vid domstol. Med hänsyn härtill och till det ringa ekonomiska värde som föremål av nu avsett slag regelmässigt har föreslås att åklagare får pröva förverkandefrågan på sam- ma sätt som nu är föreskrivet beträffande föremål som har beslagtagits enligt stilettförordningen. Detta resultat uppnås genom att det i lagen (1958z205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. införs en ny paragraf. där det i den lagen föreskrivna förverkandeförfarandet — som i sak överensstämmer med stilettförordningens — görs tillämpligt beträffan- de nu aktuella beslagtagna föremål.

7. Föredragandens överväganden

7.1. Allmänt

Vid våldsbrott kommer inte sällan vapen och tillhyggen av olika slag till användning. l åtskilliga uppmärksammade fall har knivar begagnats. och knivar och andra tillhyggen förefaller allt oftare finnas med i bilden vid våld och oroligheter av olika slag. Enligt promemorian motiverar utveck- lingen särskild lagstiftning.

Behovet av lagstiftning vitsordas av samtliga remissinstanser. För egen del kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Samtidigt vill jag framhålla att en lagstiftning på det nu aktuella området självfallet aldrig kan bli annat än ett begränsat bidrag till strävandena att bringa ned den allvarligare våldskriminaliteten. För att man skall komma tillrätta med det allvarliga samhällsproblem som våldsbrottsligheten utgör behövs generellt förebyg- gande åtgärder av ett helt annat slag som bl. a. är inriktade på att minska de sociala problem som ofta ligger bakom sådan brottslighet.

När det gäller den närmare utformningen'av en lagstiftning inriktad på att motverka att knivar och andra tillhyggen används vid våldsbrott anslu- tcrjag mig i huvudsak till promemoricförslaget. Jag kommer i det följande att i anslutning till det förslaget och remissvaren redogöra för min syn på de frågor som aktualiseras dch lägga fram de förslag som föranleds härav.

7.2. Knivförbud?

Som redovisas i promemorian har frfn flera håll förordats att man i Sverige liksom i en del andra länder inför ett straffsanktionerat förbud mot att bära knivar och andra farliga tillhyggen på allmän plats då godtagbara skäl inte kan åberopas. Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen att de skäl som har åberopats till stöd för kravet på ett förbud är beaktans- värda. Kunde man på denna väg förebygga åtminstone en del av de våldsbrott som det här är fråga om. skulle enligt min mening de olägen-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1982/83: 89 13

heter som ett sådant förbud skulle föra med sig för medborgare i allmänhet i och för sig vara värda sitt pris.

I promemorian anförs emellertid. som jag har redovisat i'det föregående ( avsnitt 6 ). flera skäl mot ett allmänt förbud. De remissinstanser som har gått in på frågan har i allmänhet anslutit sig till de. uttalanden som i denna del görs i promemorian. Tillämpningen av ett mera generellt förbud sägs vara förenat med avsevärda svårigheter. och den allmänna uppfattningen är att man i första hand bör välja någon mindre ingripande åtgärd.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att andra åtgärder än knivförbud i första hand bör tillgripas. Som också sägs i promemorian bör det praktiska utfallet av .så'dana åtgärder följas med uppmärksamhet, och skulle utvecklingen visa sig motivera en ytterligare reglering får frågan tas upp på nytt.

7.3 Allmänt om en ny reglering

Det i promemorian framlagda förslaget att det till 36 kap. 3 .5 BrB skall läggas en ny mening om förverkande av vissa farliga föremål som påträffas i ett sammanhang där de kan komma till brottslig användning har accepte- rats av de flesta remissinstanserna. Förslagets syfte är att motverka att personer bär knivar eller liknande föremål i situationer och på platser. där risken typiskt sett är stor för att föremålet skall komma till användning i samband med våldsbrott. Detta är även enligt min mening angeläget. och jag ansluter mig till uppfattningen att polisen bör få större möjligheter än f. n. att ta hand om sådana föremål. Med hänsyn till de intressen som står på spel liksom till de aktuella föremålens genomsnittligt sett begränsade värde kan integritetssynpunkter inte innefatta något avgörande hinder mot en sådan lösning.

Som närmare framgår av redovisningen i promemorian står det klart att förverkandebestämmelsen i 36 kap. 3 5 BrB i nuvarande utformning ger endast begränsade möjligheter till ingripanden mot dem som bär kniv eller annat tillhygge även när omständigheterna ger anledning befara att föremå— len kan komma till brottslig användning. Jag tillstyrker förslaget att en utökad möjlighet -till beslag och förverkande av vissa farliga föremål lagtek- niskt skall genomföras som ett tillägg till 36 kap. 3 & BrB. Denna lösning kan inte sägas innebära någon principiell nyhet utan endast en utvidgning av de möjligheter till förverkande som lagrum'met redan f. n. erbjuder.

7.4. Vilka föremål skall kunna förklaras förverkade?

En ny förverkanderegel bör i enlighet med vad som föreslås i promemo- rian i princip ta sikte på alla sådana föremål. som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa men som inte nu kan förklaras förverkade enligt 36 kap. 3 % BrB. Exempel på sådana föremål kan vara — förutom TZ Riksdagen [982/83. I saml. Nr 89

• Sida 14
•  Original

Prop. 1982/83: 89 14

knivar — kättingar. vajrar. batonger. olika slags käppar och metallrör liksom andra farliga eggvapen än knivar såsom bajonetter. Beträffande stiletter och springknivar bör nuvarande särskilda lagstiftning behållas.

De flesta remissinstanserna har accepterat den beskrivning av de av— sedda föremålen som föreslås i promemorian: "vapen. dolk eller annat föremål. som är särskilt ägnat att användas vid brott mot liv eller hälsa". BRÅ anser dock att möjligheten till förverkande bör begränsas till "knivar och andra tillhyggen". Därigenom skulle man utesluta sådant som flaskor med bensin. stålskodda kängor. pepparspray och gift. Enligt polisehefsför- eningarna bör ordet dolk ersättas med kniv.

Själv anserjag det till en början angeläget att området för förverkande inte blir alltför inskränkt. En ny bestämmelse i ämnet bör kunna användas så snart det rör sig om föremål som är ägnade att användas vid våldsbrott. En uttömmande uppräkning av de föremål som det här kan bli fråga om låter sig knappast göra i en lagbestämmelse. Utvecklingen visarju att nya typer av föremål efter hand dyker upp och används som vapen vid vålds— brottslighet. Möjlighet bör då finnas att tillämpa den nya bestämmelsen för fall då föremålen inte som exempelvis karatepinnar och churikar har den särskilda beskaffenheten att de kan förklaras förverkade enligt 36 kap. 3 & BrB i dess nuvarande lydelse. Som vapen vid våldsbrott kan ju också åtskilliga föremål som har andra. normala användningsområden vara äg- nade. t.ex. cykelkedjor och kättingar. Vid avfattningen av en ny bestäm- melse synes man lämpligen kunna ta fasta på begreppet "vapen". som i den mening vari det används i exempelvis 4 kap. 5 & BrB omfattar också olika sorters redskap. verktyg och bruksföremål som kan skada eller t.o.m. döda andra människor Ufr prop. 19591158 5.8). En tillfredsställande lagteknisk beskrivning av vad som åsyftas torde uppnås. om den nya förverkanderegeln får avse "föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa".

Med denna avfattning kommer en ny regel att kunna ta sikte på många olika sorters föremål. En begränsning ligger i att föremålet skall vara "ägnat" att användas vid brott mot liv eller hälsa. Häri ligger att krav på att föremålet lätt skall kunna användas som tillhygge vid våldsbrottslighet eller annars som ett medel att skada annan. Naturligtvis bör även bensin- tlaskor. pepparspray eller giftiga vätskor kUnna hänföras till denna katego- ri. Jag kan inte se någon olägenhet med detta utan anser tvärtom att en sådan ordning är väl motiverad. '

Den föreslagna avfattningen omfattar efter orden också skjutvapen. för vilka en speeialreglering som förut nämnts finns i vapenlagen . Till förhål- landet mellan sistnämnda lag och den nya bestämmelsen återkommerjag i avsnitt 7.6 .

• Sida 15
•  Original

Prop. 1982/83: 89 15

7.5. Övriga förutsättningar för förverkande

En förutsättning för förverkande skall enligt promemorian vara att en samlad bedömning av de förhållanden under vilka föremålet har påträffats och omständigheterna i övrigt ger anledning till antagande att detär påkal- lat till förebyggande av våldsbrott. Vid denna bedömning får föremålets beskaffenhet ses i ljuset av de övriga omständigheterna. Det måste ju fordras mycket starkare-skäl för att förklara en fickkniv förverkad än en dolk med lång klinga.

De situationer då en tillämpning av den nya bestämmelsen kan aktualise- ras blir enligt promemorian i första hand då föremålen påträffas hos någon som grips av polisen för brott eller som annars berövas friheten. Frihets- berövandet behöver inte vara orsakat av någon våldsbrottslighet utan kan avse annat brott. berusning eller ordningsstörning. Föremål som med stöd av en ny förverkandebestämmelse tas ifrån de personer som avses nu behöver då inte lämnas tillbaka då frihetsberövandet upphör. vilketju i dag är fallet med många livsfarliga föremål som påträffats hos gripna eller omhändertagna personer. Naturligtvis måste här en allmän bedömning göras av de omständigheter som har föranlett polisingripandet. innehava- rens person och ålder — liksom ägarens. om denne är en annan — samt övriga förhållanden. Detta gäller enligt promemorian särskilt fall då inne- havaren har gripits för brott eller på grund av ordningsstörning eller fara härför enligt lagen tl973: 558) om tillfälligt omhändertagande.

Vid en typ av polisingripanden torde det emellertid enligt promemorian vara berättigat att utgå från en nära nog regelmässig tillämpning av en ny förverkanderegel. nämligen när knivar och andra tillhyggen av det slag som här avses påträffas hos den som har omhändertagits enligt lagen (l976: 5l ]) om omhändertagande av berusade personer m.m. Med hänsyn till det starka samband som föreligger mellan våldsbrott och berusning — ett samband som har belysts i åtskilliga statistiska och kriminologiska undersökningar — måste nämligen i dessa fall brottsförcbyggande skäl av tillräcklig styrka praktiskt taget alltid anses föreligga. Enligt promemorian bör den nya bestämmelsen också kunna användas för att ta livsfarliga föremål från andra personer som genom sitt uppträdande ger anledning att anta att de kan komma att använda föremålet för att skada andra. .

Något sådant uppsåt att utföra eller främja brott som erfordras för ansvar för förberedelse bör enligt promemorian inte krävas. Ett typexem- pel utgör det fallet att två rivaliserande ungdomsgrupper konfronteras på allmän plats och vissa av medlemmarna bär på farliga tillhyggen. Om det enligt vad man från polisens eller allmänhetens sida kan konstatera har uppstått en hotfull stämning med provokationer av olika slag. bör föremå— len enligt promemorian kunna tas i beslag och förklaras förverkade även om några våldsamheter ännu inte har hunnit förekomma. Detsamma bör gälla under förhållanden då erfarenhetsmässigt våldsamma sammanstöt-

• Sida 16
•  Original

Prop. 1982/83: 89 [6

ningar mellan olika ungdomsgrupper kan befaras. såsom fallet kan vara vid vissa idrottsevenemang. om omständigheterna i övrigt motiverar det.

Vid remissbehandlingen har dessa förslag och uttalanden i promemorian praktiskt taget genomgående godtagits. Även jag instämmer i princip med vad som har förordats i promemorian. I likhet med någon remissinstans vill jag dock framhålla att det även när olika slags tillhyggen påträffas hos personer som har tagits om hand enligt lagstiftningen om omhändertagande av berusade personer givetvis måste krävas att en allmän bedömning görs av de föreliggande omständigheterna innan förverkande beslutas. Detta gäller naturligtvis i ännu högre grad vid omhändertaganden enligt lagen om tillfälligt omhändertagande.

En särskild fråga som har tagits upp av flera remissinstanser är huruvida omständigheterna dådet aktuella föremålet påträffades skall vara avgöran— de för bedömningen av förverkandefrågan eller om denna bedömning skall göras med beaktande av de förhållanden som föreligger när domstolen tar ställning till frågan. l promemorian förordas den senare lösningen. Det påpekas i promemorian att situationen vid tidpunkten för domstolens prövning givetvis är en annan än när polismannen på fältet gjorde sitt ingripande. [ sakens natur liggerju att samma omedelbart akuta fara för att föremålet skall komma till brottslig användning ofta inte föreligger. sedan en tid har förflutit från den händelse som föranlett beslaget. Enligt prome- morian kan det kanske därför någon gång tänkas förekomma att ett yr- kande om förverkande ogillas. fastän man måste sägasig att beslaget. under de förhållanden då det gjordes. var fullt motiverat.

Dessa uttalanden i promemorian har kritiserats vid remissbehandlingen. Bl. a. har ifrågasatts om bestämmelsen blir effektiv med en sådan tillämp- ning som förutsätts i promemorian.

Liksom Hera remissinstanser finner jag det sannolikt att promemorians lösning på denna punkt skulle skapa vissa problem. Uppenbarligen skulle detju i en hel del fall då beslag av knivar och andra farliga föremål varit väl motiverade bli tveksamt om förverkande kan ske. eftersom samma fara för brottslig användning kanske inte föreligger vid det tillfälle då frågan skall prövas av domstol eller åklagare. Detta kan otvivelaktigt leda till en osäkerhet i tillämpningen och minska värdet av den nya förverkandemöj- ligheten.

Ett sätt att undvika en sådan utveckling är enligt min mening att låta domstolens eller åklagarens prövning ta sikte direkt på om det vid det tillfälle då det aktuella föremålet påträffades fanns anledning befara att föremålet skulle komma till brottslig användning. Detta resultat kan upp- nås om regeln - med en viss justering i förhållande till promemorieförsla- get — får den innebörden att förverkande kan ske. om föremålet har påträffats under förhållanden som tillsammans med övriga omständigheter har gett anledning befara att det skulle användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. En sådan avfattning av regeln ger naturligtvis domstolen

• Sida 17
•  Original

_Prop. 1982/83: 89 17

eller åklagaren möjlighet att bedöma den fara som förelåg vid det aktuella tillfället på ett annat sätt än vad den polisman som verkställt beslaget har gjon. låt vara att det faktiska underlaget för bedömningen i princip blir detsamma. Senare tillkomna omständigheter kan också i vissa fall tänkas leda till att förverkande anses obilligt.

Med anledning av ett uttalande av BRÅ under remissbehandlingen om sambandet mellan det beteende som föranlett ingripandet och de föremål som skall förklaras förverkade villjag understryka att det naturligtvis skall göras en reell prövning av risken för brott. Samtidigt måste dock framhål- las att det inte för varje fall kan krävas en direkt konkret sådan risk. Det kan således vara tillräckligt med en mera allmän riskbedömning.

I enlighet med det anförda föreslårjag att 36 kap. 3 & 'BrB kompletteras med en ny bestämmelse av det innehållet att även andra föremål än de som avses i den nuvarande bestämmelsen får förklaras förverkade. om de är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller .hälsa och har påträffats under förhållanden som tillsammans med övriga omständigheter har gett anledning befara. att de skulle komma till sådan användning.

Den aktuella paragrafen bör i linje med ett förslag från Göta hovrätt ges en något annan redaktionell utformning än vad som har föreslagits i prome- morian. Paragrafen bör sålunda delas upp i två punkter. I den ena punkten bör tas upp den nuvarande bestämmelsen om förverkande av brottsverk- tyg medan den nya förverkandebestämmelsen bör tas upp i den andra punkten.

7.6 Förhållandet till andra bestämmelser

1 de fall då förverkande kan ske såväl enligt någon specialstraffrättslig bestämmelse som enligt brottsbalken torde allmänt sett gälla att den spe- cialstraffrättsliga bestämmelsen i första hand skall tillämpas. Exempelvis har bestämmelserna om förverkande i den förut berörda stilettförordning- en tillkommit för att precisera möjligheterna till förverkande i förhållande till vad som tidigare gällt enligt allmänna bestämmelser (se prop. l959: [58 s. 6. I7.jfr SOU l960:28 5.43 ft).

Enligt Stilettförordningen gäller bl.a. att om en springstilett eller en springkniv av det slag som avses i förordningen innehas av den som inte ' har fyllt Zl år. stiletten eller kniven skall förklaras förverkad. om det inte är uppenbart obilligt. Förverkande skall ske även om straff inte ådöms. Här ställs alltså inte som i den nyss föreslagna bestämmelsen krav på en sammanvägning av de förhållanden under vilka föremålet har påträffats och övriga omständigheter. I de fall då Stilettförordningen är tillämplig. skall alltså förverkande ske enligt förordningen och inte enligt brottsbal— ken.

. Enligt 40 & vapenlagen gäller bl.a. att om någon innehar ett skjutvapen utan att vara berättigad till det. vapnet skall förklaras förverkat, om det

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83: 89 . lg

inte är uppenbart obilligt. Innehar någon utan tillstånd ett skjutvapen under sådana särskilda förhållanden som avses med den nya brottsbalks- bestämmelsen. skall enligt de allmänna principer som jag nyss redovisat förverkande ske redan på grund av det olagliga innehavet och inte enligt brottsbalken .

Vapenlagen anvisar även ett sätt för det allmänna att ta hand om ett skjutvapen från den som har tillstånd att inneha vapnet men som genom missbruk eller oaktsamhet eller på annat sätt har visat sig olämplig som vapeninnehavare. Vapnet kan om risk för missbruk föreligger enligt 32 % vapenlagen omhändertas enligt beslut av polismyndighet eller om faran är överhängande. polisman och tillståndet kan återkallas (29 äl. Vapnet kan därefter enligt 33 & vapenlagen inlösas av staten. om det inte har förklarats förverkat eller är taget i beslag.

I praktiken kan situationer tänkas uppkomma som täcks både av de nu senast berörda reglerna i vapenlagen och den nya brottsbalksbestämmel- sen. Enligt promemorieförslaget har sistnämnda bestämmelse avfattats så att den får tillämpas endast "när annat ej är särskilt föreskrivet". Innebör- dcn härav skulle enligt promemorian huvudsakligen vara att vapenlagens regler och inte den nya brottsbalksbestämmelsen skall tillämpas i fall av den typ som nu har berörts. En särskild föreskrift av den innebörden skulle dock enligt min mening vara mindre följdriktig. Inte heller finns det som jag ser det skäl att uttryckligen undanta skjutvapen från den nya bestäm- melsens tillämpningsområde. Jag vill emellertid peka på att den nya be- stämmelsen enligt mitt förslag blir fakultativt formulerad. Även om den formellt blir tillämplig även på skjutvapen. synes övervägande skäl tala för att man i den praktiska tillämpningen i allmänhet väljer-att använda vapen- lagens regelsystem i situationer av här avsett slag. "Den praktiska skillna- den gentemot förverkande blir ju att ägaren får ersättning för vapnet genom ett inlösensförfarande. En sådan tillämpning står därför i överens- stämmelse med den allmänna principen att. i fall då olika regelsystem är tillämpliga. den lösningen i allmänhet bör väljas som innebär det minsta intrånget i den enskildes rättigheter. Ett förverkande kan ju f. ö. bedömas som obilligt i de fall då det med förverkandet åsyftade resultatet kan uppnås genom ett annat mindre ingripande förfarande.

Vad härefter gäller s.k. gatustridsvapen av typen karate-pinnar bör lämpligen nuvarande praxis-behållas. Dessa bör således tas i beslag och förklaras förverkade enligt 36 kap. 2 ?” BrB. om innehavaren har ådragit sig straffansvar för misshandel eller försök eller förberedelse till sådant brott, och annars enligt 3 åå första punkten samma kapitel. Skulle ingen av dessa föreskrifter anses tillämplig. kan självfallet den nya bestämmelsen använ- das.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83: 89 19

7.7. Kroppsvisitation

En följd av den föreslagna regleringen blir att föremål som skäligen kan antas vara förverkat enligt den nya bestämmelsen kommer att ktrnna tas i beslag med stöd av 27 kap. l4a.$ RB. Under remissbehandlingen av promemorian har från flera håll efterlysts möjligheter för polisen att kroppsvisitera dem som i de här aktuella situationerna misstänks bära knivar eller andra vapen. Om den föreslagna förverkandebestämmelsen kombineras med att en sådan möjlighet införs skulle den enligt dessa instanser bli mera effektiv.

Regler om kroppsvisitation vid utredning av brott finns i 28 kap. RB . Förekommer anledning att brott varå fängelse kan följa har förövats. får sålunda enligt ll % detta kapitel kroppsvisitation företas för eftersökande av föremål som är underkastat beslag eller annars till utrönande av omstän- dighet. som kan ha betydelse för utredning av brottet. Dessa bestämmelser ger såvitt här är av intresse polisen rätt till kroppsvisitation i de fall då någon kan misstänkas för att genom innehav av ett farligt föremål göra sig skyldig till något brott. exempelvis förberedelse till misshandel.

Regler om den visitation som behövs från ordnings- och säkerhetssyn- punkt när någon har berövats friheten av polisen (s.k. skyddsvisitation) finns i lagen (1976: 37!) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen). Enligt 25 häkteslagen skall häktad. om det inte är uppenbart obehövligt. senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras för efter- sökande av föremål som han inte får inneha. Denna bestämmelse gäller inte bara häktade och anhållna utan avser i princip alla fall då någon tas in i häkte eller tas i förvar i polisan'est (18 å). Redan i samband med själva omhändertagandet utför emellertid i här aktuella fall polismannen rutin- mässigt en förberedande visitation av säkerhetsskäl. s.k. provisorisk skyddsvisitation.

Frågor som rör polisens möjlighet att göra visitation trtan samband med brottsutredning utreds f.n. av l98l ars polisberedning (Ju l981:02). som har till uppgift att utarbeta förslag till en polislag. Till grtrnd för arbetet ligger enligt beredningens direktiv de principförslag som har lagts fram i 1975 års polisutrednings betänkande (SOU l979:6) Polisen. Där förorda- des bl. a. att det'i en ny polislag förs in i en bestämmelse som ger uttryck- ligt stöd för en polismans befogenhet att företa provisorisk skyddsvisita- tion i samtliga fall då någon med stöd av lag har berövats friheten. Vidare förordade polisutredningen bestämmelser till stöd för vissa särskilda tvångsåtgärder vid risk för allvarlig brottslighet mot liv eller hälsa. där- ibland visitation i syfte att söka efter farliga föremål.

Frågor om polisens möjlighet att företa visitation utan samband med brottsutredning kommer således att behandlas i det fortsatta arbetet på en ny polislag. Med hänsyn till detta bör enligt min mening inte nu införas någon ny reglering i ämnet av den innebörd som enligt det nyss anförda har

• Sida 20
•  Original

Prop. 1982/83: 89 30

efterlysts av vissa remissinstanser. särskilt som denna från principiell synptrnkt skulle te sig rätt ingripande. Jag vill tillägga att den nya bestäm- melsen som framgått torde få sin största praktiska betydelse för fall då farliga föremål påträffas hos någon som grips av polisen för brott eller som annars berövas friheten. [ dessa fall har polisen regelmässigt visiterat den omhändertagne senast i samband med att denne förs in i arrest. Därmed kan alltid innehavet av ett eventuellt farligt föremål konstateras och en prövning av förutsättningarna för förverkande göras i dessa situationer.

7.8. Förfarandet

Enligt 27 kap. l-4a å RB får som nämnts föremål som skäligen kan antas vara förverkade enligt 36 kap. 3 äBrB tas i beslag. Härvid äger bestämmel— serna i 27 kap. RB om beslag. motsvarande tillämpning. För förfarandet gäller sålunda reglerna i 27 kap. l—l4 åå RB om bl.a. befogenheten 'att verkställa beslag och den enskildes möjlighet att påkalla rättens prövning av beslag som har gjorts utan rättens förordnande. Bestämmelsen i 27 kap. 7 52 RB om utsättande av tid inom vilken åtal skall väckas avser den tid inom vilken talan skall väckas (prop. 1975: 106 s. 6—7).

Talan om egendomens förverkande väcks vid rätten och rättens hand- läggning regleras av 17 ; lagen ( 1946: 804) om införande av nya rättegångs- balken (RP).

Det beskrivna förfarandet skulle också bli tillämpligt i de fall som är aktuella här. om annat ej föreskrivs. .] promemorian uttalas att det med hänsyn till de varierande omständigheter som kan förekomma i enskilda fall vid tillämpningen av den nya förverkandebestämmelsen knappast finns någon anledning att i enlighet med vad som gäller enligt stilettförordningen (se avsnitt 3.5 ) generellt föreskriva ett enklare prövningstörfarandc. Som jag redan har nämnt föreslås dock i promemorian en förenklad prövning för fall då farliga föremål av aktuellt slag har tagits i beslag hos någon som har omhändertagits enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. Den ordning som föreslås innebär att förverkandefrågan i dessa fall skall prövas av åklagare med möjlighet för den som har drabbats av beslaget att genom missnöjesanmälan få en domstolsprövning till stånd. l promemorian föreslås att en bestämmelse härom skall föras in i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.

Promemorieförslaget har i denna del fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Några remissinstanser ifrågasätter om två olika hand- läggningsformer kan anses påkallade. Förslag läggs fram om att åklagare skall pröva frågan om förverkande beträffande både dem som har omhän- dertagits enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. och dem som har tagits om hand enligt lagen om tillfälligt omhänderta- gande. Andra förslag går längre och innebär att åklagare skulle få pröva ' samtliga fall av förverkande enligt den nya bestämmelsen eller t.o.m.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 89 Zl

samtliga fall som omfattas av 36 kap. 3 & BrB. Enligt en remissinstans bör beslutanderätten läggas hos polismyndigheten.

För egen del fäster'jag mig särskilt vid att de föremål det här gäller i allmänhet har ett ringa ekonomiskt värde. Med hänsyn härtill kan enligt min mening rättssäkerhetsskäl inte anses stå i vägen för att man beträffan- de normalfallen inför en enklare beslutsordning än som följer av allmänna regler. En sådan förenklad ordning bör efter mönster av stilettförordningen och l958 års särskilda förverkandelag innebära att beslutanderätten läggs på åklagaren. och den bör lämpligen gälla oavsett i vilken situation de aktuella föremålen har påträffats. Härigenom uppnås också den fördelen att liknande prövningssystem kommer att gälla i fråga om förverkandeför- faranden som sakligt sett ligger nära varandra. För den angivna lösningen talar slutligen att. om förverkandebesluten skulle läggas på domstol. skulle man i större utsträckning än f.n. få domstolsproeesser gällande enbart frågan om förverkande. en ordning som ter sig föga rationell för de fall som här är aktuella med hänsyn till vad som nyss har sagts om föremålens normalt sett ringa värde.

Man synes å andra sidan inte kunna bortse från att det någon gång kan tänkas inträffa att ett föremål av högre ekonomiskt värde tas i beslag med sikte på förverkande enligt den nya regeln. Av rättssäkerhetsskäl bör därför en värdegräns fastställas. Jag förordar en ordning enligt vilken prövningen skall ankomma på åklagare endast under förutsättning att föremålets värde uppskattas till mindre än 500 kr.

Olika lösningar kan diskuteras när det gäller frågan var en bestämmelse av den angivna innebörden lagtekniskt bör placeras. Den särskilda förver— kandelagen avser huvudsakligen andra ämnen och sambandet med denna lag blir med den lösning i 'sak som jag nyss har förordat inte tillräckligt starkt för att bestämmelsen lämpligen skall kunna tas in i den lagen. En annan lösning som skulle kunna övervägas är att införa bestämmelsen i 17 & RP. som i övrigt innehåller regler om förverkande utan samband med åtal. Inte heller den lösningen synes emellertid fullt tillfredsställande med hänsyn till regleringens speciella karaktär.

Mest ändamålsenligt blir enligt min mening att ta upp de särskilda förfarandebestämmelser som behövs i en ny lag. som lämpligen kan rubri— ceras "lag om förfarandet vid beslag och förverkande av vissa farliga föremål".

Jag föreslår med åberopande av det anförda att det i en särskild lag anges att. om ett föremål som är ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa har tagits i beslag och fråga uppkommer om förverkande av föremålet enligt 36 kap. 3 & BrB. åklagaren får pröva den frågan. om föremålets värde uppskattas till mindre än 500 kr. Bestämmelsen bör kunna tillämpas oavsett om förverkande skall ske enligt första eller andra punkten av 36 kap. 3 & BrB. Om åtal för brott — t.ex. förberedelse till misshandel — väcks i sammanhanget. blir däremot normalt 36 kap. 2 5

• Sida 22
•  Original

Prop. 1982/83: 89 . 77

tillämplig. och förverkandefrågan skall då prövas i rättegången. Åklaga- rens prövning av förverkandefrågan förutsätts i normalfallet ske i samband med att han mottar anmälan enligt 27 kap. 4 & RB om att föremålet har tagits i beslag. 8 Upprättade lagförslag

[ enlighet med vad.jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken .

2. lag om förfarandet vid beslag och förverkande av vissa farliga före— mål.

Förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 3.

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

10. Beslut

Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1982/83: 89

ru |.»

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983—01-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Delin.justitierå- det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträdet den 16 december 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet-och chefen förjustitiedepartemen- tet Rainer beslutas inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken .

2. lag om förfarandet vid beslag och förverkande av vissa farliga före- mål. .

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsasscssorn Nils-Olof Berggren.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

3. Förslaget till lag om förfarandet vid beslag och förverkande av vissa farliga föremål

Lagrådet har påpekat att lagen inte innehåller några egentliga regler om förfarandet vid beslag. Med hänsyn hänill och då de föremål den avser inte i och för sig kan anses farliga förordar lagrådet att rubriken ändras till "Lag om förfarandet vid förverkande av beslagtagna föremål i vissa fall."

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 december 1982.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1982/83: 89 26

När det gäller frågan om de aktuella föremålen bör beskrivas som farliga har jag i och för sig förståelse för vad lagrådet har anfört. Enligt min mening ger emellertid en sådan beskrivning i lagens rubrik ett lämpligt uttryck för lagens närmare innehåll. Jag anser därför att remissförslaget bör vidhållas i den delen. I övrigt godtar jag lagrådets förslag.

Med anledning av vad lagrådet har anfört om innebörden av punkterna 2 och 3 i 2 5 kan bakgrunden till regleringen i 1958 års lag om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. förtjäna att något belysas.

I den lagrådsremiss som föregick propositionen till lagen hade den aktuella bestämmelsen om åklagares beslutanderätt i förverkandefrågor en något annorlunda lydelse än den som slutligen antogs. Enligt remissförsla- get skulle sålunda. om åtal inte väcktes. åklagaren skriftligen förordna att egendomen skulle vara förverkad, om inte den från vilken egendomen tagits i beslag anmälde missnöje hos åklagaren inom en månad efter det att han tick del av förordnandet (_prop. 1958z80 s. l5). Efter påpekande av lagrådetjämkades emellertid bestämmelsen så att den fick den principiella uppbyggnad som den f.n. har (prop. s. 18 och 19) och som alltså har utgjort en förebild för det nu aktuella förslaget. Jämkningen torde dock inte ha haft till syfte att få till stånd någon ändring i den rättsliga konstruktionen, som får anses ha den innebörden att förverkandefrågan inte blir slutligt avgjord förrän tiden för att anmäla missnöje mot åklagarens beslut har gått till ända. Intill dess gäller givetvis ett beslut om beslag som har meddelats i ärendet, om annat ej förordnas.

Den föreslagna regleringen avses få samma innebörd. Lagrådet har också godtagit formuleringen av bestämmelsen.

Utöver vad som följer av det förut anförda bör 2 & Zjämkas i redaktio- nellt hänseende.

Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju 1982: 5) Förverkande av knivar m. m. till förebyggande av vålds-

brott

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 3 ä'

Föremål. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omstän- digheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, må förklaras förverkat även i annat fall än som avses i 2 %.

Föremål. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omstän- digheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, må förklaras förverkat även i annat fall än som avses i 2 &. Vapen. dolk eller annatföremål. som är särskilt ("i gnat att en vändas vid brott mot liv eller hälsa. får när annat ej är sär- skilt ft'ireskrivet förklaras fört-'erkat oberoende av dess beskaffenhet i övrigt. om de förhållanden under vilka föremålet har påträffats och övriga omständigheter ger anled- ning till antagande att det ärpåkal- lat till förebyggande av sådant brott.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1983.

lydelse.

' Senaste lydelse 1968: 165.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1982/83: 89 28 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45

Har vapen, dolk eller annat lik- nande _ft'iremål med stöd av 27 kap. 14 a 5 rr'ittegångsbalken tagits i be- slag hos den som har omhänderta- gits enligt lagen (l976:5ll) om om- händertagande av berusade perso- ner m. m., prövar åklagaren huru- vida jöremålet skall varaförverkat. Vid denna prövning tillämpas 2 55 första stycket punkt 3.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1983.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1982/83: 89 29