NJA 2006 s. 70
Fråga, i ärende om klagan över domvilla på den grunden att lagfart på fastigheter ändrats genom rättelsebeslut utan att den lagfarne ägaren fått tillfälle att yttra sig, vid vilken tidpunkt denne skall anses ha fått kännedom om besluten.
Dödsboet efter R.H. överlät genom köpekontrakt den 6 december 1999 fastigheten Lessebo Tollstorp 3:12 till T.J. med undantag för två i köpekontraktet närmare angivna markområden. Efter att köpebrev hade utfärdats fick T.J. lagfart på fastigheten den 16 mars 2000. Den 21 juli 2000 avstyckades tre tomter från fastigheten och två av tomterna registrerades den 23 augusti 2000 som Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18. Inskrivningsmyndigheten i Växjö domsaga förde, efter ansökan av den fastighetsmäklare som hade förmedlat fastighetsaffären och som åberopade köpekontraktet med de två undantagna markområdena, i beslut om rättelse den 9 oktober 2000 över lagfarten på de nybildade fastigheterna Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18 från T.J. till dödsboet efter R.H. Rättelsebesluten vann laga kraft.
Göta hovrätt
T.J. klagade i Göta hovrätt över domvilla i fråga om rättelsebesluten och yrkade i själva saken att hovrätten skulle på grund av domvilla undanröja besluten om rättelse och därmed således förklara att T.J. är lagfaren ägare till fastigheterna Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18.
Dödsboet efter R.H. bestred yrkandena.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Tomas Stahre, hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson och tf. hovrättsassessorn Niklas Rundberg, referent) anförde i beslut den 16 maj 2005:
Hovrättens skäl
T.J. har anfört i huvudsak följande. Det ursprungliga beslutet om att bevilja honom lagfart var riktigt. Beslutet kan inte ändras genom ett rättelsebeslut. Parterna var i samband med tillträdet den 14 mars 2000 överens om att han var ägare till Lessebo Tollstorp 3:12 men att han skulle överlåta de angivna markområdena, sedan avstyckning skett, till B.H. respektive J.H. Någon sådan överlåtelse har dock inte kommit till stånd. Vidare framgår indirekt av köpekontraktet att säljaren skulle ansöka om avstyckning före tillträdesdagen. Så kom inte att ske. Härtill kommer att inskrivningsmyndighetens rättelsebeslut har tillkommit på ett felaktigt sätt. Myndigheten har nämligen inte lämnat honom tillfälle att yttra sig i rättelseärendet. Han har därigenom inte heller fått kännedom om beslutet om rättelse förrän den 20 november 2003.
Dödsboet efter R.H. har anfört i huvudsak följande. Parterna har hela tiden varit ense om att köpet inte omfattade de undantagna markområdena. Detta anges också i köpekontraktet. I och för sig hade någon ansökan om avstyckning inte inlämnats vid tidpunkten för tillträdet. Detta har dock inte varit något villkor för giltigheten av överenskommelsen. Någon överenskommelse av det slag T.J. angett har inte förekommit. De rådande lagfartsförhållandena speglar därför vad parterna varit ense om. Även om inskrivningsmyndighetens rättningsbeslut skulle vara angripbart ur ett formellt perspektiv, har det ändå resulterat i ett materiellt sett riktigt resultat. T.J. har alltsedan lantmäteriförrättningens genomförande varit fullt medveten om att B.H. respektive J.H. hävdat de nybildade fastigheterna som sina och att B.H. även bor permanent på Lessebo Tollstorp 3:17. Även om han möjligen inte kontrollerat lagfartsförhållandena med inskrivningsmyndigheten, har han inte haft någon anledning att betvivla att B.H. och J.H. beviljats lagfart. Om han verkligen skulle ha haft lagfart på fastigheterna under dessa år, skulle det ha föranlett information till honom om taxeringsvärde och skatteplikt vid deklarationer. Någon sådan information har inte lämnats honom. Då det måste anses uppenbart att T.J. förstått att B.H. och J.H. beviljats lagfart på respektive fastighet i vart fall någon tid efter avslutad lantmäteriförrättning (registreringsdag den 23 augusti 2000), är tiden för ansökan om besvär över domvilla under alla omständigheter försutten.
Hovrätten har inhämtat yttrande från inskrivningsmyndigheten.
Hovrättens bedömning.
Handläggningen av inskrivningsärenden regleras i 19 kap. JB. I kapitlets 36 § anges att i fråga om särskilda rättsmedel gäller 42 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. I den paragrafen finns en hänvisning till bestämmelserna om domvilla i 59 kap. RB.
I 59 kap. 1 § första stycket 2 RB föreskrivs att domvilla skall anses föreligga om ett avgörande har getts mot någon som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom avgörandet någon, som inte varit part i målet, lider förfång. T.J. får anses vara behörig att klaga över domvilla i enlighet med den bestämmelsen (jfr rättsfallet NJA 1964 s. 210). I 59 kap. 2 § RB föreskrivs att en ansökan om domvilla i sådant fall skall ha inkommit inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om avgörandet.
I 59 kap. 1 § första stycket 4 RB föreskrivs att domvilla skall anses föreligga om det i rättegången förekommit något annat grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. I 59 kap. 2 § RB föreskrivs att en ansökan om domvilla enligt punkten 4 skall ha inkommit inom sex månader från det att avgörandet vann laga kraft.
I frågan om klagan över domvilla har inkommit i rätt tid gör hovrätten följande bedömning.
Klagan inkom till hovrätten den 13 maj 2004. T.J. får således ha ägt kännedom om rättelsebeslutet tidigast den 13 november 2003 för att klagan över domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 RB skall kunna tas upp till prövning. T.J. har uppgett att han fick kännedom om beslutet först den 20 november 2003 och att han först det datumet fick beslutet i sin hand. Av rättsfallet NJA 1939 s. 465 framgår emellertid att det inte krävs att klaganden fått del av själva beslutet för att besvärstiden skall börja löpa. Det är tillräckligt att förhållandet stått klart för klaganden på annat sätt. Därvidlag har dödsboet efter R.H. anfört bl.a. att T.J. alltsedan lantmäteriförrättningens genomförande varit fullt medveten om att B.H. respektive J.H. hävdat de nybildade fastigheterna som sina och att B.H. även bor permanent på Lessebo Tollstorp 3:17. T.J. har för sin del hänvisat till hovrättens mål Ö 480-03. I det målet klagade B.H. och J.H. över domvilla beträffande lantmäterimyndighetens förrättningsbeslut avseende Lessebo Tollstorp 3:18 i vad avsåg arealbestämningen vid avstyckningen. I klagoskriften i det målet påstår B.H. och J.H. att den senare beviljades lagfart på fastigheten Lessebo Tollstorp 3:18 den 16 januari 2001 efter det att denne hade förvärvat fastigheten av B.H. T.J. fick del av den handlingen den 3 november 2003.
Redan den 3 november 2003 har T.J. alltså erhållit en uppgift om att annan än han stod som lagfaren ägare till Lessebo Tollstorp 3:18. Vidare har T.J. inte bestritt uppgiften om att B.H. bott på fastigheten Lessebo Tollstorp 3:17. Även den uppgiften talar för att T.J. borde ha förstått att annan hävdade fastigheterna som sina.
Dödsboet har anfört att om T.J. verkligen skulle ha haft lagfart på de avstyckade fastigheterna under dessa år skulle det ha föranlett information till honom om taxeringsvärde och skatteplikt vid deklarationer. T.J. har inte bemött det påståendet. Även nu angivna förhållanden talar för att T.J. tidigare än den 13 november 2003 måste förstått att han inte hade lagfart på fastigheterna.
Vid en samlad bedömning finner hovrätten således att T.J. ägt kännedom om förhållandena i mer än 6 månader innan klagan över domvilla inkom till hovrätten. Klagan över domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 kan därför inte upptas till prövning. Klagan över domvilla har kommit in senare än sex månader efter det att rättelsebeslutet vann laga kraft. Klagan kan därför inte heller tas upp till prövning enligt 59 kap. 1 § första stycket 4 RB.
- - -
Domslut
Hovrättens avgörande
Hovrätten avvisar T.J:s klagan över domvilla.
Högsta domstolen
T.J. överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle undanröja hovrättens avvisningsbeslut samt antingen förordna att T.J:s klagan över domvilla skulle tas upp till ny behandling av hovrätten eller pröva målet i sak.
Dödsboet efter R.H. bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Roger Wikström, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl
(efter en inledning om bakgrunden i allt väsentligt motsvarande vad som framgår av referatet i det föregående)
T.J. har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande. Han bestrider att det innan den 20 november 2003 stått klart för honom på vilket sätt lagfartsförhållandena förändrats för de aktuella fastigheterna. Han vitsordar i och för sig att han den 3 november 2003 fått uppgift om att B.H. överlåtit fastigheten Lessebo Tollstorp 3:18 till sin son J.H. och att lagfart för denne beviljades den 16 januari 2001. Han menar dock att den uppgiften framstod som mycket märklig eftersom han utgick ifrån att han var lagfaren ägare till fastigheten. Han har inte vid något tillfälle medverkat till att en överlåtelsehandling upprättades mellan honom och någon annan person. Vidare framgår det inte av skrivelsen på vilket sätt B.H. erhållit sin lagfart eller hur J.H. har förvärvat fastigheten och inte heller någon uppgift om aktnummer för dennes lagfart. Med hänsyn till dessa omständigheter kan man inte säga att han fått kännedom om avgörandet. Under dessa oklara omständigheter måste det finnas en viss tid för honom att undersöka uppgifterna. Det var först den 20 november 2003 när han erhöll kopior på de handlingar som hade åberopats i rättelseärendet som det stod klart för honom hur B.H. och J.H. hade erhållit sina lagfarter. Motparten har gjort gällande att B.H. och J.H. hävdat de nybildade fastigheterna som sina. När det gäller Lessebo Tollstorp 3:18 består denna fastighet enbart av tomtmark. J.H. har under den tid som han har haft lagfart för fastigheten inte vidtagit några åtgärder på fastigheten. I samband med de förhandlingar som föregick undertecknandet av köpekontraktet avseende stamfastigheten Lessebo Tollstorp 3:12, dvs. innan den 6 december 1999, fick han uppgift från B.H. att hon skulle bygga en ny permanentbostad på den mark som sedermera kom att registreras som Lessebo Tollstorp 3:17. Under tiden fram till att B.H. hade färdigställt sin bostad fick B.H. vederlagsfritt bo kvar i den mangårdsbyggnad som tillhörde stamfastigheten Lessebo Tollstorp 3:12. Eftersom han sedan 1999 visste att B.H. permanent skulle bo på den fastighet som sedermera kom att registreras som Lessebo Tollstorp 3:17 hade han ingen anledning att utgå ifrån att lagfartsförhållandena hade ändrats bara för att B.H. uppförde ett hus och bosatte sig permanent på fastigheten. Han gör gällande att parterna i samband med tillträdet träffade en ny överenskommelse som kom att ersätta delar av köpekontraktets § 15. Med hänsyn till B.H:s underlåtenhet att ansöka om lantmäteriförrättning mellan kontraktsdag och tillträdesdag samt att parterna vid tillträdet kom överens om att han skulle tillträda ”hela” fastigheten Lessebo Tollstorp 3:12 anser han att det var riktigt att han i mars 2000 beviljades lagfart. Parternas överenskommelse inkluderade även att han efter avslutad lantmäteriförrättning skulle avstå de aktuella tomtområdena. Han avvaktade därför att B.H. skulle kontakta honom för slutförande av ärendet. Han hade inte någon anledning att tro att lagfartsförhållandena hade förändrats förrän i november 2003 och han fick först den 20 november 2003 klart för sig på vilket märkligt sätt det hade skett utan hans medverkan. Med hänsyn till att förändringarna hade skett utan hans medverkan och på grund av inskrivningsmyndighetens felaktiga handläggning anser han att tidsfristen skall börja löpa från den dag han fick del av de aktuella besluten, dvs. den 20 november 2003.
Dödsboet efter R.H. har anfört bl.a. följande. Frågan i målet gäller huruvida T.J:s ansökan om klagan över domvilla har skett inom den lagstadgade sexmånadersfristen. Bakom denna fråga döljer sig dock själva huvudfrågan, nämligen om det varit korrekt att meddela lagfart för B.H. och J.H. på de båda avstyckade markområdena. Till denna fråga har dock hovrätten inte tagit ställning i sitt överklagade beslut, varför den inte heller kan bli föremål för prövning i HD. Omständigheterna kring fastighetsköpet och vad som därefter skett har emellertid betydelse för bedömningen i vad mån T.J. före den 13 november 2003 skall anses ha känt till att lagfart beviljats för B.H. och J.H. T.J. har den 6 december 1999 undertecknat det köpekontrakt varigenom han från dödsboet förvärvade fastigheten Lessebo Tollstorp 3:12. Förvärvet har dock inte omfattat fastighetens hela areal, vilket framgår av § 15 i köpekontraktet. Undantag har skett för två markområden om ca en ha respektive 3 000 kvadratmeter. Det har mot denna bakgrund varit ett fel i sig av T.J. att söka lagfart på hela fastigheten, vilket dock skett. Civilrättsligt har han emellertid endast förvärvat äganderätten till fastighetens areal med undantag för de båda sedermera avstyckade markområdena. Dödsboet bestrider att det träffats någon sådan muntlig överenskommelse som T.J. påstår i samband med tillträdesdagen, vilken överenskommelse delvis skulle ersätta villkoren i köpekontraktets § 15. B.H. hävdar att det hela tiden har rått full enighet om att de båda markområdena som skulle avstyckas aldrig har ingått i köpet över huvud taget. T.J. medverkade personligen vid den lantmäteriförrättning under år 2000 vid vilken de båda undantagna markområdena avstyckades och har fått del av avstyckningsbesluten. Han har dessutom genom sin enskilda firma TJ Fastigheter i september 2000 vidarefakturerat R.H:s änka, B.H., en tredjedel av förrättningskostnaden. T.J. har i målet vitsordat att han kände till att B.H. avsåg att bebygga den större av de avstyckade tomterna (sedermera Lessebo Tollstorp 3:17) för permanentboende och att så även skett. Sedan hösten 2000 bor hon permanent på den fastigheten. Aldrig vid något tillfälle har T.J. efter köpet uttryckt sin förvåning över att hon låtit bygga en villa på mark som enligt den uppfattning han hävdar i målet skulle vara lagfaren på honom. Som hovrätten framhållit i sitt numera överklagade beslut har även T.J. den 3 november 2003 fått del av en inlaga av vilken det framgick att J.H. fått lagfart på Lessebo Tollstorp 3:18 under år 2001. När det som här är ostridigt att klaganden varit införstådd med att han inte förvärvat de markområden som lagfartsfrågan i målet gäller och när denna vetskap bekräftats genom lantmäteriförrättning och efterföljande hävd från de lagfarna ägarnas sida, skulle det vara direkt stötande att tillåta en prövning av besvär över domvilla rörande lagfartsbesluten på den grunden att klaganden måhända inte fått besluten från inskrivningsmyndigheten i sin hand. Det måste anses vara utrett och klarlagt att T.J. i praktiken fått kännedom om att lagfart beviljats annan än honom själv på de avstyckade markområdena före den 13 november 2003. T.J:s klagan över domvilla har därför inte kommit in till hovrätten inom den stadgade tidsfristen.
Enligt 19 kap. 36 § JB gäller vid handläggning av inskrivningsärenden i fråga om särskilda rättsmedel 42 § lagen (1996:242) om domstolsärenden som hänvisar till bestämmelserna om domvilla i 59 kap. RB. Enligt 19 kap. 34 § andra stycket JB skall ett slutligt beslut överklagas inom tre veckor från den dag en underrättelse eller ett bevis om beslutet hölls tillgängligt för sökanden eller inom fyra veckor från inskrivningsdagen. Enligt paragrafens tredje stycke gäller i fråga om andra beslut som kan överklagas än slutliga beslut och vilandeförklaring, bestämmelserna om klagotid i 38 § första och andra styckena ärendelagen. Enligt 38 § andra stycket ärendelagen är klagotiden i andra fall än när ett beslut innebär att ett ärende avgjorts, beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att meddelas, tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Frågorna i målet är dels vilken typ av beslut ett rättelsebeslut är vilket avgör på vilket sätt det skall överklagas och därmed när det har vunnit laga kraft, dels när T.J. skall anses ha fått kännedom om inskrivningsmyndighetens beslut.
När det gäller frågan vilken typ av beslut ett rättelsebeslut är anges i författningskommentaren till 19 kap. 34 § JB att slutliga beslut är beslut om bifall eller avslag på ansökan (prop. 1999/2000:39 s. 164). Enligt 17 kap. 1 § RB är ett slutligt beslut ett beslut varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig. Rätten kan enligt 17 kap. 15 § RB besluta om rättelse av ett beslut som innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av skrivfel eller liknande förbiseende. Ett sådant rättelsebeslut är att anse som ett slutligt beslut (jfr Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, 1949 s. 202, och prop. 1989/90:71 s. 82). I 33 § ärendelagen finns en bestämmelse om rättelse som i huvudsak överensstämmer med 17 kap. 15 § RB. Ett rättelsebeslut enligt ärendelagen är också att anse som ett slutligt beslut (jfr Fitger, Lagen om domstolsärenden, 2 uppl. 2004 s. 265).
Ett rättelsebeslut enligt JB bör i enlighet med detta också anses vara ett slutligt beslut vilket innebär att det skulle ha överklagats senast tre veckor från det att beslutet hölls tillgängligt för sökanden eller inom fyra veckor från inskrivningsdagen enligt 19 kap. 34 § andra stycket JB. Beslutet har därmed vunnit laga kraft mer än sex månader innan klagan över domvilla gavs in. T.J. har vitsordat att han den 3 november 2003 fick kännedom om att B.H. överlåtit Lessebo Tollstorp 3:18 till J.H. och att denne fått lagfart den 16 januari 2001. Med hänsyn till omständigheterna vid köpet av fastigheten Lessebo Tollstorp 3:12 då två markområden undantogs och det ena området senare avstyckades till Lessebo Tollstorp 3:18, hade T.J. inte skäl att ifrågasätta dessa uppgifter. Han måste senast vid den tidpunkten även ha förstått att dödsboet och därefter B.H. genom ändring av det tidigare lagfartsbeslutet hade fått lagfart på den andra avstyckade fastigheten Lessebo Tollstorp 3:17, särskilt som hon flera år tidigare hade bebyggt fastigheten och bosatt sig där. Därmed har T.J. känt till lagfartsbesluten i mer än sex månader innan han den 13 maj 2004 gav in klagan över domvilla till hovrätten. Eftersom besluten hade vunnit laga kraft mer än sex månader innan klagan gavs in är därmed klagan över domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 RB för sent ingiven. Det innebär att en klagan enligt 59 kap. 1 § första stycket 4 RB också är ingiven för sent. Hovrättens avvisningsbeslut skall därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens beslut.
Domskäl
HD (justitieråden Blomstrand, Pripp och Lundius, referent) meddelade den 28 februari 2006 följande beslut:
Skäl
T.J. förvärvade från dödsboet efter R.H. genom köpekontrakt den 6 december 1999 fastigheten Lessebo Tollstorp 3:12 med undantag för två i köpekontraktet närmare angivna markområden. Sedan köpebrev utfärdats, vari de undantagna markområdena inte nämndes, fick T.J. den 16 mars 2000 lagfart på fastigheten.
Den 21 juli 2000 avstyckades tre markområden från Lessebo Tollstorp 3:12. Två av dessa registrerades den 23 augusti 2000 som Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18.
Inskrivningsmyndigheten i Växjö domsaga förde i beslut om rättelse den 9 oktober 2000 över lagfarterna på Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18 från T.J. till dödsboet efter R.H. T.J. klagade den 13 maj 2004 över domvilla till Göta hovrätt och yrkade att besluten om rättelse skulle undanröjas och att han skulle förklaras vara lagfaren ägare till Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18.
Inskrivningsmyndighetens beslut om rättelse var slutliga beslut (jfr 17 kap. 15 § RB samt Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, 1949 s. 202, och prop. 1989/90:71 s. 82; se också 33 § lagen, 1996:242, om domstolsärenden och Fitger, Lagen om domstolsärenden, 2 uppl. 2004 s. 265). De vann därför laga kraft efter tre veckor från det att besluten hölls tillgängliga för dödsboet eller i vart fall fyra veckor från inskrivningsdagen (19 kap. 34 § andra stycket JB). Besluten vann alltså laga kraft flera år innan T.J. gav in sin klagan över domvilla.
Enligt 59 kap. 2 § andra stycket och 4 § RB skall klagan över domvilla som grundas på någon omständighet som avses i 1 § första stycket 4 ges in inom sex månader från det att domen eller beslutet vann laga kraft. I den mån T.J:s domvilloklagan grundas på omständighet som avses i 1 § första stycket 4, dvs. att det i inskrivningsärendet skulle ha förekommit något grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på ärendets utgång, så har hans klagan givits in för sent.
T.J. har emellertid klagat över domvilla i första hand med hänvisning till 59 kap. 1 § första stycket 2 RB på den grunden att inskrivningsmyndigheten vidtagit rättelserna utan att bereda honom tillfälle att yttra sig i ärendena. Enligt 59 kap. 2 § andra stycket RB jämfört med 42 § ärendelagen skall klagan över domvilla som grundas på någon omständighet som avses i 59 kap. 1 § första stycket 2 RB ges in inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om beslutet. Avgörande för bedömningen blir således huruvida T.J. fick kännedom om besluten senast den 13 november 2003.
T.J. har vitsordat i och för sig att han den 3 november 2003 i en rättegångsinlaga fick uppgift om att B.H. överlåtit fastigheten Lessebo Tollstorp 3:18 till sin son J.H. och att lagfart för denne beviljades den 16 januari 2001. Han har uppgett att han därefter började undersöka vem som egentligen var lagfaren ägare till fastigheterna Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18 och att han, efter det att han granskat utdrag ur fastighetsregistret, genom sitt ombud beställde kopior av handlingarna i rättelseärendena, vilka ombudet fick den 20 november 2003. Av handlingarna i målet framgår att beställningen gjordes den 14 november 2003.
Det kan inte anses att T.J. redan genom uppgiften i rättegångsinlagan fått kännedom om inskrivningsmyndighetens beslut att överföra lagfarten på fastigheten Lessebo Tollstorp 3:18 till dödsboet efter R.H. Än mindre kan det anses att han genom den uppgiften fått kännedom om det motsvarande rättelsebeslutet beträffande fastigheten Lessebo Tollstorp 3:17.
Emellertid har innehållet i inlagan gett T.J. anledning att undersöka lagfartsförhållandena närmare. Han har i det syftet låtit införskaffa utdrag ur fastighetsregistret. Genom uppgifterna i utdragen har han fått kännedom om rättelsebesluten. T.J. har inte uppgett när han fick del av utdragen, men det måste ha skett innan hans ombud den 14 november 2003 beställde kopior av handlingarna i rättelseärendena. Det framstår för övrigt som naturligt att T.J. informerade sig om innehållet i fastighetsregistret genast när han fått del av inlagan. Med hänsyn till det anförda och då T.J. avstått från att närmare redovisa förhållandena kan det inte anses sannolikt att han fick kännedom om rättelsebesluten först när sexmånadersfristen börjat löpa.
På grund av det anförda skall hovrättens beslut fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer hovrättens beslut.
Skiljaktig
Justitieråden Svensson och Lennander var skiljaktiga beträffande motiveringen och ansåg att skälen från det stycke som slutar ”den 14 november 2003.” skall ha följande lydelse.
”Genom uppgifterna i rättegångsinlagan avseende fastigheten Lessebo Tollstorp 3:18, som i likhet med Lessebo Tollstorp 3:17 motsvarade ett område som i köpekontraktet undantagits från hans förvärv av stamfastigheten, har T.J. fått en påtaglig anledning att misstänka att inskrivningsmyndigheten avfört honom som lagfaren ägare till både Lessebo Tollstorp 3:17 och 3:18. Han måste därför anse ha fått kännedom om rättelsebesluten på ett sådant sätt att den i 59 kap. 2 § andra stycket RB angivna sexmånadersfristen började löpa redan från den 3 november 2003 (jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 206 och Fitger, Rättegångsbalken, s. 59:21 och 58:73 f.). T.J. skall alltså anses ha känt till besluten i mer än sex månader innan han den 13 maj 2004 gav in klagan över domvilla till hovrätten. Hans klagan över domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 RB är således för sent ingiven.
På grund av det anförda skall hovrättens beslut fastställas.”
HD:s beslut meddelat: den 28 februari 2006.
Mål nr: Ö 2366-05.
Lagrum: 59 kap. 2 § andra stycket RB och 42 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.