NJA 2013 s. 816

Fråga om en klagan över domvilla har getts in inom den i 59 kap. 2 § andra stycket RB föreskrivna fristen om sex månader från det att klaganden fick kännedom om avgörandet. En omständighet av betydelse för bedömningen har ansetts vara om det sedan mer än sex månader föreligger för klaganden iakttagbara yttre förhållanden som klart ger vid handen att ett avgörande av det ifrågavarande slaget har fattats.

Lantmäterimyndigheten i Skåne län beslutade den 15 november 2002 om avstyckning från fastigheten Ålstorp 3:48 i Kävlinge kommun. Samtidigt beslutades om fastighetsreglering som innebar att ett avtalsservitut för utfart omvandlades till ett s.k. officialservitut till förmån för styckningsdelarna. Avtalsservitutet hade ingåtts år 1949 och gav ägaren till fastigheten Ålstorp 3:48 rätt att för all framtid begagna sig av utfartsväg över fastigheten Ålstorp 3:7.

Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen

U.J., A.P., G.P., An.P., I.N. och L.S. som äger fastigheten Ålstorp 3:7 klagade den 6 mars 2012 över domvilla i Svea hovrätt och yrkade att lantmäterimyndighetens beslut i den del som avsåg officialservitutet skulle undanröjas.

Till grund för sitt yrkande anförde de i huvudsak följande. Officialservitutet är felaktigt tillkommet och till skada för den fortsatta användningen och utvecklingen av Ålstorp 3:7. Vid avstyckning av lotten Ålstorp 3:73 från Ålstorp 3:48 omvandlades ett avtalsservitut till ett officialservitut gällande rätt att använda väg som belastar Ålstorp 3:7 till förmån för Ålstorp 3:48 och 3:73. Dåvarande, numera avlidna, ägaren av Ålstorp 3:7, I.P., blev inte kallad till förrättningen och finns inte upptagen som sakägare trots att vägen belastar Ålstorp 3:7. Ålstorp 3:7 ägs numera av I.P:s barn. - - -. De fick kännedom om att det fanns ett servitut i början av januari 2012. Vid bouppteckningen var det ingen som kände till servitutet.

K.A. och H.A., lagfarna ägare av Ålstorp 3:73, bestred klagandenas yrkande och yrkade i första hand att klagan över domvilla skulle avvisas och i andra hand att klagan skulle ogillas. Till stöd för sina yrkanden anförde de i huvudsak följande. Det är inte sannolikt att nuvarande eller tidigare ägare inte skulle haft kännedom om officialservitutet förrän i januari 2012. Klagandena är sedan den 15 april 2009 lagfarna ägare av Ålstorp 3:7 och borde därmed redan när de blev delägare ha fått kännedom om officialservitutet. Bouppteckning efter I.P. upprättades den 20 februari 2009. I denna har för Ålstorp 3:7 angetts ett uppskattat marknadsvärde om 50 000 kr, vid vilket hänsyn måste ha tagits till den aktuella belastningen. Detta talar också för att klagandena måste ha känt till officialservitutet långt tidigare. Vidare har Ålstorp 3:73 varit bildad och bebyggd under snart tio års tid. Klagan över domvilla har därmed inkommit för sent. - - -.

Mark- och miljööverdomstolen (hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, tekniska rådet Cecilia Undén, hovrättsrådet Håkan Åberg och tf. hovrättsassessorn Hanna Granberger, referent) anförde följande i beslut den 31 oktober 2012.

Mark- och miljööverdomstolens skäl

En klagan över domvilla ska om den, som i detta fall, grundas på en omständighet som avses i 59 kap. 1 § första stycket 2 RB ges in till hovrätten inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen eller beslutet (59 kap. 2 § andra stycket RB).

I utredningen har det framkommit att bouppteckning efter I.P. upprättades den 20 februari 2009 och att klagandena den 15 april 2009 blev lagfarna ägare av fastigheten Ålstorp 3:7 i Kävlinge kommun. Mark- och miljööverdomstolen anser mot bakgrund av detta att klagandena i vart fall i samband med att de blev lagfarna ägare av Ålstorp 3:7 måste ha fått kännedom om officialservitutet och det lagakraftvunna förrättningsbeslutet från den 15 november 2002. Fristen för att ansöka om domvilla bör alltså räknas från den 15 april 2009.

Eftersom klagandenas talan om domvilla kom in först den 6 mars 2012 har den, oavsett om klagandena har rätt att föra denna talan eller inte, inkommit för sent. Deras klagan över domvilla ska därför avvisas.

Beslut

Mark- och miljööverdomstolen avvisar U.J:s, A.P:s, G.P:s, An.P:s, I.N:s och L.S:s klagan över domvilla.

Högsta domstolen

U.J., A.P., G.P., An.P., I.N. och L.S. överklagade och yrkade att avvisningsbeslutet skulle undanröjas och att deras klagan över domvilla skulle bifallas.

Motparterna motsatte sig bifall till överklagandet.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Olle Bergsten, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund

Motsvarar i huvudsak HD:s beslut p. 1 och 2.

Tillämpliga regler

Motsvarar i huvudsak HD:s beslut p. 3 och 4.

Frågan om talerätt

Motsvarar i huvudsak HD:s beslut p. 5.

Frågan om klagan över domvilla getts in i tid

6.

En domvilloklagandes uppgift om när han eller hon fick kännedom om det avgörande som klagan gäller behöver godtas bevisrättsligt om uppgiften inte motsägs av omständigheterna (jfr Peter Fitger, a.a. s. 58:44 och Lagen om domstolsärenden En kommentar s. 85 samt NJA 2012 s. 435). I den mån klaganden inte redogjort för omständigheter av betydelse för bedömningen har domstolen att utgå från vad som kan anses sannolikt (jfr NJA 2006 s. 70).

7.

För att klaganden ska anses ha fått kännedom om avgörandet krävs inte att han eller hon tagit del av avgörandet. För att fristen ska börja löpa är det tillräckligt att klaganden fått kännedom om omständigheter av vilka den slutsatsen måste dras att ett avgörande av aktuellt slag sannolikt finns (jfr NJA 1939 s. 465, Peter Fitger, a.a. s. 58:44, Lars Welamson och Johan Munck, Processen i hovrätt och Högsta domstolen Rättegång VI s. 183 samt minoriteten i NJA 2006 s. 70).

8.

Klagandena har gjort gällande att de fick kännedom om servitutet och förrättningsbeslutet först i samband med att U.J. i januari 2012 hade kontakt med Lantmäteriet i ett annat ärende. De har anfört bl.a. att det finns en alternativ utfartsväg för Ålstorp 3:48 enligt ett officialservitut från 1949 och att den vägen användes av den fastighetens innehavare åtminstone fram till 1970-talet.

9.

H.A. och K.A. har häremot lämnat bl.a. följande uppgifter. Det finns visserligen ett servitut för en alternativ utfartsväg från Ålstorp 3:48 men någon sådan väg har aldrig anlagts. De saknar därför annan utfartsväg än den som löper över Ålstorp 3:7. Sedan de år 2003 flyttade till Ålstorp 3:73 har klagandena regelbundet vistats på Ålstorp 3:7. U.J. har vistats där i stor omfattning under semestertider och hon har därför god kännedom om bebyggelse och vägsträckningar i området.

10.

Klagandena har inte motsagt uppgifterna om hur de vistats på fastigheten under den aktuella tiden och inte heller uppgiften om att det åtminstone under de senaste decennierna saknats alternativ utfartsväg för Ålstorp 3:48 och sedermera för Ålstorp 3:73. Det kan inte anses sannolikt att både I.P. och klagandena under någon längre tid efter 2003 undgått kännedom om att Ålstorp 3:73 varit bebyggd och bebodd, om att det inte fanns någon användbar alternativ utfartsväg för fastigheten och om att innehavarna tog väg över Ålstorp 3:7. Sådan kännedom är tillräcklig för att klagofristen i 59 kap. 2 § andra stycket RB ska ha börjat löpa (jfr p. 7).

Utgången i målet

11.

Som Mark- och miljööverdomstolen funnit har klagan över domvilla getts in för sent. Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, referent, Gudmund Toijer, Göran Lambertz och Johnny Herre) meddelade den 20 september 2013 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

Fastigheten Ålstorp 3:7 i Kävlinge kommun ägdes tidigare av I.P. Ett år 1949 ingånget servitutsavtal gav ägaren till grannfastigheten Ålstorp 3:48 rätt att för all framtid begagna sig av utfartsväg över Ålstorp 3:7. Den 15 november 2002 beslutade lantmäterimyndigheten om dels avstyckning från Ålstorp 3:48, dels fastighetsreglering genom vilken avtalsservitutet avseende utfartsvägen omvandlades till ett s.k. officialservitut till förmån för Ålstorp 3:48 och den avstyckade fastigheten Ålstorp 3:73. Enligt lantmäterimyndigheten deltog inte I.P. som sakägare vid förrättningen.

2.

I.P. avled år 2008. Efter arvskifte blev klagandena, som är barn till I.P., lagfarna ägare till Ålstorp 3:7. Den 6 mars 2012 gav de in klagan över domvilla avseende lantmäterimyndighetens beslut. De anförde att I.P. inte hade varit kallad till förrättningen och inte fanns upptagen som sakägare i beslutet. Mark- och miljööverdomstolen har avvisat domvilloklagan eftersom den ansågs ha kommit in för sent.

Tillämpliga regler

3.

Vid klagan över domvilla avseende en lantmäterimyndighets beslut i fastighetsbildningsmål tillämpas bl.a. 59 kap. 1 § och 2 § andra stycket RB (se 15 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988), 5 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar och 42 § lagen (1996:242) om domstolsärenden).

4.

Enligt 59 kap. 1 § första stycket 2 RB ska en lagakraftvunnen dom efter klagan av den vars rätt domen rör undanröjas på grund av domvilla om domen har getts mot någon som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller om någon som inte har varit part i målet lider förfång genom domen. Enligt 59 kap. 2 § andra stycket ska klagan över domvilla av detta slag ges in inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen.

Frågan om klagorätt

5.

I.P. var i egenskap av ägare till Ålstorp 3:7 rätteligen sakägare vid lantmäteriförrättningen såvitt den avsåg fastighetsreglering rörande servitut för väg över fastigheten. Hon var därför berörd av lantmäterimyndighetens beslut och skulle ha haft rätt att klaga över domvilla. Hennes talerätt tillkommer numera var och en av klagandena, i egenskap av delägare i Ålstorp 3:7 (jfr NJA 1939 s. 465, NJA 2011 s. 792, NJA 2012 s. 333, Peter Fitger, Rättegångsbalken, suppl. 73, oktober 2012, s. 58:42 och 59:20 samt Thorsten Cars, Om resning i rättegångsmål, 1959, s. 119 f.).

Vad som krävs för att en klagan över domvilla ska ha getts in i rätt tid

6.

Utgångspunkten för bedömningen av om klagoskriften har getts in inom sexmånadersfristen är den dag då klaganden fick kännedom om det avgörande som avses. Klaganden behöver inte ha tagit del av avgörandet för att fristen ska börja löpa.

7.

På grund av de svårigheter som kan föreligga för en klagande att bevisa när han eller hon första gången fick kunskap om ett avgörande är det tillräckligt att det vid en bedömning av de omständigheter som föreligger framstår som sannolikt att klaganden har fått kännedom om avgörandet inom fristen (jfr NJA 2006 s. 70).

8.

En uppgift från klaganden om när han eller hon fick kännedom om ett avgörande får ofta godtas, om uppgiften inte motsägs av vad motparten har anfört eller av omständigheterna i övrigt. Sådana omständigheter kan vara att det sedan mer än sex månader föreligger för klaganden iakttagbara yttre förhållanden, t.ex. rörande fast egendom, som klart ger vid handen att ett avgörande av det ifrågavarande slaget har fattats (jfr NJA 1939 s. 465).

Bedömningen i detta fall

9.

Klagandena har gjort gällande att de fick kännedom om officialservitutet först i samband med att en av dem, U.J., i januari 2012 var i kontakt med Lantmäteriet i ett annat ärende.

10.

Frågan är om de iakttagbara yttre förhållandena har varit sådana att de tidigare än sex månader innan klagoskriften gavs in klart gav vid handen att ett officialservitut förelåg. H.A. och K.A., ägare till Ålstorp 3:73, har i det hänseendet anfört att de saknar annan utfartsväg än den som löper över Ålstorp 3:7 samt att vägen har använts av dem sedan de år 2003 flyttade till fastigheten, vilket har varit känt för klagandena som regelbundet vistats på Ålstorp 3:7.

11.

I.P. och klagandena har visserligen kunnat iaktta att vägen över Ålstorp 3:7 från år 2003 har använts som utfartsväg också av H.A. och K.A. Detta kunde dock ha sin förklaring i avtalsservitutet från år 1949, som avsåg en väg med i huvudsak samma sträckning som enligt 2002 års officialservitut. Förhållandet kan därför inte anses ha klart gett vid handen att det hade skett en avstyckning och att avtalsservitutet i samband med det hade omvandlats till ett officialservitut till förmån för 3:48 och 3:73.

12.

Mot den angivna bakgrunden och då det inte heller i övrigt har framkommit omständigheter som talar emot klagandenas uppgift om när de fick kännedom om förrättningsbeslutet framstår det som sannolikt att det har skett inom sexmånadersfristen.

Utgången i målet

13.

Eftersom klagoskriften om domvilla har kommit in till hovrätten inom sex månader från det att klagandena ska anses ha fått kännedom om förrättningsbeslutet, ska Mark- och miljööverdomstolens avvisningsbeslut undanröjas och målet återförvisas till domstolen för fortsatt handläggning.

Domslut

HD:s avgörande

HD undanröjer avvisningsbeslutet och återförvisar målet till Mark- och miljööverdomstolen för fortsatt handläggning.

HD:s beslut meddelat: den 20 september 2013.

Mål nr: Ö 5089-12.

Lagrum: 59 kap. 2 § RB.

Rättsfall: NJA 1939 s. 465 och NJA 2006 s. 70.