NJA 2006 s. 747
En rätt till ett officialservitut har ansetts inte vara berörd av en beslutad gemensamhetsanläggning. Servitutsinnehavaren har därför inte haft rätt att som sakägare föra talan mot anläggningsbeslutet.
Tingsrätten
Lantmäterimyndigheten i Karlstads kommun beslutade den 3 maj 2004 att inrätta en gemensamhetsanläggning bestående av en gemensam utfartsväg från fastigheterna Jonsbol 1:13, 1:14, 1:15 och 1:16 till allmän väg. Enligt punkten 7 i beslutet fick grind eller led inte behållas eller uppsättas på förrättningsvägen av annan än anläggningssamfälligheten.
Karlstads tingsrätt, fastighetsdomstolen
L.B., som ägde fastigheten Öckna 1:31, överklagade lantmäterimyndighetens beslut vid Karlstads tingsrätt, fastighetsdomstolen, och yrkade att beslutet skulle undanröjas. Han anförde att han genom gemensamhetsanläggningen berövades den rätt till utfart till den allmänna vägen som hans fastighet hade enligt ett servitut. Enligt L.B. saknade hans fastighet rätt att framföra fordon över gemensamhetsanläggningen och hade anläggningssamfälligheten rätt att spärra infarten med t.ex. en vägbom.
Lantmäterimyndigheten gav in ett yttrande, vari anfördes bl.a. följande.
- - - Öckna 1:31 erhöll officialservitut för utfart vid fastighetens bildande - - - genom disponering av servitut från stamfastigheten Öckna 1:29, som i sin tur erhöll detta då denna fastighet bildades genom avstyckning, se kartkopia akt 17-C-622. - - -
I Lantmäteriverkets anvisningar för tillämpning av anläggningslagen anges bl.a. följande angående innehavare av särskild rätt (A. 20, sid. 2):
”När utrymme tas i anspråk enligt 12 § får rättighet som grundar sig på frivillig upplåtelse vika. Innehavare av särskild rätt av avtalsnatur till fastighet, som inlöses eller eljest tas i anspråk för gemensamhetsanläggning, är sakägare, om hans rätt berörs. - - - Vid inlösen kan i vissa fall även rättigheter av officialkaraktär påverkas. Skall LM förordna att sådan rättighet skall upphöra eller undanträngas, är innehavaren alltid sakägare vid förrättningen. (se A. 12. e).”
Med hänvisning till 12 § anläggningslagen anges i A. 12. e, sid. 6 följande:
”Av 1 kap. 4 § expropriationslagen följer vidare att officialrättighet inte rubbas vid upplåtelse av utrymme. Enligt 12 § 3 st. sista punkten får emellertid LM i anläggningsbeslutet förordna att rätten till utrymme för anläggningen skall ha företräde framför särskild rätt som tillskapats vid expropriation eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning - - -”
Rättighetshavare är sakägare endast om deras rätt kan påverkas av förrättningen. Lantmäterimyndigheten (LM) har i förrättningen inte förordnat att gemensamhetsanläggningen ska ha företräde framför officialservitutet 17-C-622.1.
L.B. har inte varit sakägare i förrättningen, då hans rätt till utfart inte påverkats. Inte heller finns möjlighet att tvångsvis ansluta Öckna 1:31 till gemensamhetsanläggningen, då detta skulle strida mot 5 § anläggningslagen.
L.B:s överklagande skall avvisas, då han inte är sakägare.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Lars Holmgård) anförde följande i beslut den 13 juli 2004.
Skäl
Av utredningen framgår att de servitutsrättigheter som är knutna till L.B:s fastighet inte påverkas av den beslutade gemensamhetsanläggningen. Detta innebär att vägen inte kan stängas av på ett sätt som hindrar att servitutet utnyttjas.
Eftersom servitutsrättigheterna inte påverkas och det inte framkommit någon annan grund för att L.B. skall anses vara sakägare, skall hans överklagande avvisas.
Beslut
L.B:s överklagande avvisas.
Hovrätten för Västra Sverige
L.B. överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hans överklagande till fastighetsdomstolen skulle prövas i sak.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Kjell Björnberg, hovrättsrådet Ann-Carin Glimstedt, referent, och hovrättsassessorn Jeanette Andersson) anförde följande i beslut den 7 december 2004.
Sakägarbegreppets innebörd har inte preciserats i fastighetsbildningslagen. Enligt förarbetena till lagen (prop. 1969:128 s. B 221) är ägarna av de fastigheter som berörs av fastighetsbildningen sakägare. Hit räknas även servitutshavarna.
Med berörd fastighet menas fastighet som direkt är indragen i förrättningen genom att mark byts eller på annat sätt tas i anspråk, gräns ändras eller bestäms, genom att servitut bildas, upphävs eller ändras eller genom att samfälld mark berörs i vilken fastigheten har del. Det kan inte alltid från början av en förrättning förutses vilka som kommer att beröras på nu angivet sätt.
L.B. är ägare till fastigheten Karlstad Öckna 1:31. Till förmån för den fastigheten finns ett servitut som gäller rätt till utfart mot allmän väg. Den av lantmäterimyndigheten inrättade gemensamhetsanläggningen innebär att det tillkommer ytterligare tillfartstrafik inom den kil som framgår av den till det överklagade beslutet bilagda kartskissen. Området är för gemensamt bruk mellan delägarna i gemensamhetsanläggningen och servitutshavaren. Den nyttighet som gemensamhetsanläggningen innefattar har inte givits företräde framför den rätt som servitutet medför utan rättigheterna skall utövas utan förfång vid sidan av varandra. Servitutsrättigheten rubbas således inte genom anläggningsbeslutet. Detta betyder att föreskriften under punkten 7 i anläggningsbeslutet inte ger rätt att spärra eller på annat sätt hindra trafik inom kilen som alstras till och från Karlstad Öckna 1:31.
Även om L.B. bör ses som sakägare kan mot denna bakgrund de omständigheter som han åberopat inte anses innebära att hans rätt kommit att så beröras av förrättningen, att det finns skäl att undanröja det överklagade beslutet. Hovrätten finner därför att hans överklagande skall avslås.
F.d. fastighetsrådet Stig Landin var skiljaktig och anförde:
Jag instämmer i majoritetens skrivning fram till sista stycket, vilket skall ha följande lydelse:
Oavsett sakfrågan kan vara av begränsad betydelse för klaganden skall lantmäterimyndigheten ge alla berörda parter tillfälle att komma till tals inom förrättningens ram. Sålunda skall exempelvis punkt 7 i anläggningsbeslutet vid en påyrkad lägesjustering utanför klagandens rådighetsområde kunnat minska risken för konflikt mellan kontrahenterna.
Följaktligen finner jag att förrättningen skall återförvisas till lantmäterimyndigheten för förnyad handläggning.
Högsta domstolen
L.B. överklagade och fick anses ha yrkat att hans överklagande skulle prövas i sak, alternativt att lantmäterimyndighetens beslut skulle undanröjas och förrättningen återförvisas till lantmäterimyndigheten för förnyad handläggning.
Flertalet motparter inkom med svarsskrivelser.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Agneta Graffman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.
Domskäl
Skäl
L.B. äger fastigheten Karlstad Öckna 1:31 som när den bildades erhöll officialservitut avseende rätt att begagna viss befintlig väg för utfart till allmän väg. Upplåtet utrymme för den nu beslutade gemensamhetsanläggningen sammanfaller vid utfarten till allmän väg till en mindre del med området för servitutet. Fråga är om L.B. på grund av servitutet skall anses såsom sakägare och därmed ha rätt att överklaga anläggningsbeslutet.
Enligt 20 § anläggningslagen (1973:1149) är innehavare av särskild rätt till fastighet som tas i anspråk för gemensamhetsanläggning sakägare vid förrättningen om hans rätt berörs. Med särskild rätt avses bl.a. servitutsrätt. När utrymme upplåtits för gemensamhetsanläggning har denna anläggningsrättighet företräde framför all annan rätt som har tillkommit genom frivillig upplåtelse medan frågan om företrädet i förhållande till annan särskild rätt har, med undantag för vägrätt, lämnats oreglerad (se Hemström, Gemensamhetsanläggningar, 1986 s. 127 f.). Enligt 12 § tredje stycket anläggningslagen skulle lantmäterimyndigheten emellertid ha kunnat förordna att den beslutade anläggningsrättigheten skulle ha företräde framför den till L.B:s fastighet hörande servitutsrättigheten. Något sådant förordnande har inte meddelats. Servitutsrättigheten rubbas således inte genom anläggningsbeslutet. Vägen kan därför inte, som L.B. påstår, stängas av på ett sätt som hindrar att servitutet utnyttjas. Inte heller framgår av utredningen i målet att L.B:s möjligheter att använda vägen på grund av ökad trafik på det för gemensamhetsanläggningen och servitutet gemensamma området försvåras. Den till L.B:s fastighet knutna servitutsrätten berörs sålunda inte av den beslutade gemensamhetsanläggningen. L.B. kan därför inte anses som sakägare på grund av servitutet.
L.B. har vidare till stöd för sin talan anfört att han som ägare till fastigheten Karlstad Öckna 1:31 har olägenhet av gemensamhetsanläggningen eftersom en del av de transporter av skogsprodukter från Karlstad Öckna 1:30, som tidigare skedde på den för gemensamhetsanläggningen ianspråktagna fastigheten Karlstad Öckna s:2, nu måste ske på väg över hans fastighet med risk för skador på fastigheten som följd. Ett avtalsservitut till förmån för Karlstad Öckna 1:30 medger emellertid ägaren av denna fastighet rätt att transportera bl.a. skogsprodukter på vägen över Karlstad Öckna 1:31. Vad L.B. anfört i denna del innebär inte att han berörs av anläggningsbeslutet på sådant sätt att han får ställning som sakägare med rätt att föra talan mot detta.
L.B:s överklagande skall sålunda avslås.
Domslut
HD:s avgörande
HD lämnar överklagandet utan bifall.
Domskäl
HD (justitieråden Munck, Lennander, Blomstrand, referent, Pripp och Håstad) meddelade den 29 december 2006 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelat: den 29 december 2006.
Mål nr: Ö 39-05.
Lagrum: 12 § tredje stycket och 20 §anläggningslagen (1973:1149).
Rättsfall: NJA 1977 s. 585, NJA 1985 s. 429 och NJA 2002 s. 161.