NJA 2007 s. 319

Fråga om missbruk av pass vid resa mellan länder utgör grovt brott enligt 15 kap. 12 § brottsbalken.

Nyköpings tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Nyköpings tingsrätt åtal mot P.O., född 1979 och medborgare i Nigeria, enligt 15 kap. 12 § BrB för missbruk av urkund, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning: P.O. har den 7 oktober 2006 på Skavsta Flygplats i Nyköping vid tullkontroll och inre gränskontroll missbrukat för annan person utfärdad passhandling genom att uppvisa denna och åberopa den som sin egen. Fara i bevishänseende har förelegat.

Brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till att det avser en passhandling som är avsedd att användas för sitt ändamål att legitimera innehavaren vid resa mellan olika länder.

Åklagaren yrkade vidare att P.O. skulle häktas för åtalad brottslighet med hänvisning till att det finns risk att han i frihet undandrar sig straff.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Christer von Szalay) anförde i dom den 11 oktober 2006:

Domskäl

Ansvar

P.O. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last. Närmare hörd över åtalet har han bl.a. uppgivit följande. Han kommer ursprungligen från Nigeria. Sedan hans bror blivit nerskjuten, dock inte dödad, kände han rädsla för sin egen säkerhet. Brodern är politiker i Nigeria, men blev skjuten på grund av pengar. Oroad över sin egen säkerhet tog han sig till Italien med eget pass och visum i början av år 2005. Vid ankomsten till Italien fick han klart för sig att han skulle bli hemskickad om han sökte asyl där. Av den anledningen avstod han från att söka asyl och skickade hem sitt pass till Nigeria. Under sin vistelse i Italien levde han i största armod. Han beklagade sig över sin situation för en annan, i Sverige bosatt bror - hans tvillingbror. Han frågade om denne kunde skicka honom sitt pass så att han kunde ta sig till Sverige och söka asyl här. Så blev det. Det är riktigt att han i samband med inresan till Sverige åberopat broderns pass som sitt eget vid tullen och senare för gränspolisen.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat en kopia av en i beslag tagen passhandling.

Tingsrättens bedömning.

P.O:s erkännande vinner stöd av utredningen och omständigheterna i övrigt. Åtalet för missbruk av urkund är styrkt i enlighet med åklagarens gärningspåstående. Gärningen är på av åklagaren anfört skäl att bedöma som grovt brott.

Påföljd

P.O. är 26 år. Normalpåföljden för nu aktuell brottslighet är fängelse. I målet har inte framkommit omständighet som medför att normalpåföljden bör frångås. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse 1 månad.

Häktning

P.O. har bestritt häktning.

Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen och då risk föreligger att P.O., som saknar hemvist i Sverige, i frihet undandrar sig straff skall åklagarens häktningsyrkande bifallas. P.O. skall kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft, dock längst till dess straffet är till fullo verkställt.

- - -.

Domslut

Tingsrätten dömde P.O. enligt 15 kap. 12 § BrB för missbruk av urkund, grovt brott, till fängelse en månad.

Svea hovrätt

P.O. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till böter eller villkorlig dom.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten avgjorde med stöd av 51 kap. 13 § 5 RB målet utan huvudförhandling.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Staffan Lind, referent, och tf. hovrättsassessorn Karolina Wieslander) anförde i dom den 15 januari 2007:

Hovrättens domskäl

Av utredningen framgår att P.O:s tvillingbror skickade sitt pass till P.O. för att denne skulle använda sig av det vid inresa till Sverige och att han också gjorde det. P.O. har därmed gjort sig skyldig till missbruk av urkund.

Den fråga som hovrätten därefter har att ta ställning till är om brottet, som tingsrätten funnit, är att bedömas som grovt brott eller inte.

I den aktuella straffbestämmelsen (15 kap. 12 § BrB) anges passet som en av de handlingar som omfattas redan av normalgraden av brottet. Bestämmelsen talar inte närmare om i vilka fall brottet skall rubriceras som grovt och såvitt avser missbruk av passhandling har denna fråga inte heller behandlats i förarbetena till straffbestämmelsen. För att brottet skall anses som grovt måste därför ytterligare omständigheter tillkomma.

Åklagaren har beträffande frågan om hur gärningen skall graderas i gärningsbeskrivningen endast angett att gärningen avser en passhandling som är avsedd att användas för sitt ändamål att legitimera innehavaren vid resa mellan olika länder.

Det brott som P.O. gjort sig skyldig till har inneburit att passet i och för sig missbrukats men för sitt egentliga ändamål; att passera gränser mellan olika länder. Denna enda omständighet är enligt hovrättens mening inte tillräcklig för att brottet skall bedömas som grovt. P.O. skall därför dömas för missbruk av urkund av normalgraden. Påföljden bör då bestämmas till dagsböter.

Med hänsyn till den tid som P.O. har varit frihetsberövad i målet bör förordnas om att böterna skall anses i sin helhet erlagda.

(P.O. var frihetsberövad från och med den 7 oktober 2006 och återfick friheten den 18 oktober 2006; red:s anm.)

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att påföljden bestäms till 120 dagsböter å 30 kr.

Böterna skall anses helt erlagda.

- - -.

Hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt var skiljaktig och anförde följande. Ett pass är en urkund som är förtjänt av ett särskilt skydd mot missbruk när det används för att legitimera innehavaren vid resa mellan olika länder. Den omständigheten att P.O. missbrukat sin brors pass för inresa i riket medför att det brott han döms för bör bedömas som grovt. Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom och dagsböter.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma P.O. för missbruk av urkund, grovt brott, och bestämma påföljden till fängelse en månad.

Riksåklagaren justerade i HD andra stycket i gärningsbeskrivningen enligt följande. Brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till att P.O. använt passet för att kunna resa mellan olika länder.

P.O. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Lena Råssjö, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Enligt 15 kap. 12 § BrB döms den som missbrukar pass, betyg eller dylik för viss man utställd urkund genom att utge sig för att vara denne, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.

I det lagstiftningsarbete som föregick bestämmelsen föreslogs ursprungligen att straffmaximum skulle vara fängelse i sex månader. Den särskilda straffskalan för grovt brott togs med på förslag från Lagrådet, som med hänsyn till de ganska svåra fall som kunde ingå under brottsbeskrivningarna ansåg föreslaget straffmaximum vara för lågt. Lagrådet angav att straffmaximum i då gällande lag var fängelse i två år och framhöll även att preskriptionstiden enligt förslaget kunde bli väl kort i svårare fall, om det inte bestämdes ett högre maximistraff. Några exempel på vad som kunde betecknas som svåra fall lämnades emellertid inte (NJA II 1948 s. 477 och prop. 1962:10 s. B 367, B 456 och C 201).

I straffbestämmelsen nämns således pass som ett exempel på sådana urkunder som omfattas av brott av normalgraden. Även om ett pass är en urkund som förtjänar särskilt skydd, kan bestämmelsen därför inte tolkas så att en gärning är att bedöma som grovt brott, enbart av det skälet att den avser ett pass.

Missbruk av annan persons pass bör inte heller bedömas som grovt brott enbart av den anledningen att passet använts för sitt huvudsakliga ändamål, dvs. för resa mellan olika länder. Som lagen är utformad måste det krävas ytterligare någon försvårande omständighet för att missbruk av pass vid resa in i eller ut ur landet skall utgöra grovt brott. Någon sådan omständighet har inte framkommit i förevarande fall. Den gärning som P.O. har begått skall därför bedömas som brott av normalgraden.

Anledning saknas att göra någon annan bedömning än hovrätten i fråga om påföljden. Hovrättens domslut skall därför fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Severin Blomstrand, Marianne Lundius och Anna Skarhed) meddelade den 15 maj 2007 dom i enlighet med betänkandet.

Referenten, justitierådet Torgny Håstad, med vilken justitierådet Gertrud Lennander instämde, var skiljaktig och anförde:

Enligt den lydelse som bestämmelsen i 15 kap. 12 § BrB har är det möjligt att bedöma missbruk av pass antingen som ett normalbrott eller som ett grovt brott, beroende på omständigheterna. Ett pass är en urkund som är förtjänt av ett särskilt skydd mot missbruk när det används för att legitimera innehavaren vid resa mellan olika länder. Med hänsyn härtill bör missbruk av pass vid inresa till Sverige normalt bedömas som ett grovt brott, vilket motiverar fängelse en månad om inte särskilda förmildrande omständigheter föreligger. Några sådana har inte åberopats i förevarande fall. P.O. skall därför enligt min mening dömas för missbruk av urkund, grovt brott, till fängelse en månad.

HD:s dom meddelad: den 15 maj 2007.

Mål nr: B 694-07.

Lagrum: 15 kap. 12 § BrB.