lagen.nu

NJA 2007 s. 337

Fråga om det med hänsyn till proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken finns tillräckliga förutsättningar för häktning av en misstänkt med fast adress utomlands i syfte att genomföra ett avslutande förhör med denne under förundersökningen.

Ångermanlands tingsrätt

Allmän åklagare yrkade i en den 13 mars 2006 till Ångermanlands tingsrätt inkommen framställning häktning av L.O.K. med adress i Dubai, Förenade Arabemiraten.

I framställningen anförde åklagaren bl.a.:

L.O.K. är på sannolika skäl misstänkt för nedan angivna gärningar.

1. Grovt skattebrott. L.O.K. har i Sverige under 2001 bedrivit skattepliktig näringsverksamhet och han har uppsåtligen förtigit sin inkomst från näringsverksamheten genom att underlåta att till skattemyndighet avge föreskriven självdeklaration för inkomståret 2001 vilket framkallat fara för skatteundandragande, inkluderande egenavgifter, med minst omkring 5 miljoner kr. Gärningen är att bedöma som grovt brott då den rört mycket betydande belopp.

2. Grovt skattebrott. L.O.K. har i Sverige under 2001 bedrivit skattepliktig näringsverksamhet med omsättning i Sverige och han har då varit skattskyldig för mervärdesskatt. Han har i avsikt att undgå skatt underlåtit att registrera sig till mervärdesskatt och har uppsåtligen underlåtit att avge föreskrivna mervärdesskattedeklarationer för perioden maj 2001 vilket föranlett fara för skatteundandragande med minst 2,4 miljoner kr. L.O.K. skulle ha deklarerat mervärdesskatten i skattedeklaration senast den 12 juli 2001 eller, under alla förhållanden, i sin självdeklaration år 2002. Gärningen är att bedöma som grovt brott då den rört mycket betydande belopp eller varit av synnerligen farlig art.

3. Grovt skattebrott. L.O.K. har i Sverige under 2002 bedrivit skattepliktig näringsverksamhet och han har uppsåtligen förtigit sin inkomst från näringsverksamheten genom att underlåta att i till skattemyndighet avgiven självdeklaration för inkomståret 2002 redovisa inkomst av näringsverksamhet, vilket framkallat fara för skatteundandragande, inkluderande egenavgifter, med minst omkring 4 miljoner kr. Gärningen är att bedöma som grovt brott den rört mycket betydande belopp.

Risk föreligger att L.O.K. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff.

På grund härav hemställs att L.O.K. häktas. För det fall L.O.K. inställer sig till häktningsförhandling yrkas, i andra hand, att L.O.K. måtte åläggas förbud att lämna riket samt förpliktas att till polismyndigheten i Västernorrland överlämna sitt pass och att han under kontorstid 09- 15 första vardagen varje vecka telefonledes sätter sig i förbindelse med skattebrottsenheten i Sundsvall - - -.

Tingsrätten kallade till förhandling den 24 mars 2006, men denna förhandling ställdes in eftersom det inte fanns bevis för att kallelsen hade nått L.O.K. Ny förhandling sattes ut till den 20 juni 2006. Även denna förhandling ställdes in. Som skäl för detta beslut anförde tingsrätten:

L.O.K. har inte delgivits kallelse till häktningsförhandling den 20 juni 2006 och det finns inte skäl att tro att han oaktat detta inställer sig till förhandlingen. Frågan uppkommer då om förhandlingen kan genomföras i L.O.K:s utevaro på den grunden att det finns anledning att tro att han avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

L.O.K. är sedan länge bosatt i Dubai. Han har således inte lämnat Sverige först i samband med att häktningsfrågan anhängiggjordes och det har inte gjorts något egentligt försök att delge honom kallelse till förhandling den 20 juni 2006 inför tingsrätten. Det är endast känt att en ambassadtjänsteman så sent som sistlidna helg talade med L.O.K. i telefon angående delgivningen, men det finns inte något som visar att L.O.K. därvid fått uppgift om när förhandlingen avsågs att äga rum. Det kan vidare konstateras att L.O.K:s offentlige försvarare, advokaten P.-O.N., uppgivit att han inte gjort något försök att komma i kontakt med L.O.K. angående häktningsfrågan vare sig nu eller vid tidigare tidpunkt. Inte heller åklagaren känner till några uppgifter utöver de som framgår av handlingarna i målet rörande L.O.K:s förehavanden efter det att häktningsfrågan anhängiggjordes i mars 2006. Tingsrätten finner vid en sammantagen bedömning av det nu sagda att det inte framkommit uppgifter av sådan styrka som medför att det finns anledning att anta att L.O.K. avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Det föreligger därför hinder att hålla förhandling i hans utevaro och tingsrätten finner av processekonomiska skäl anledning att nu på handlingarna besluta att ställa in förhandlingen.

Åklagaren överklagade tingsrättens beslut att ställa in häktningsförhandlingen till Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle förordna att L.O.K:s utevaro inte utgjorde hinder för häktningsförhandling och/eller att han fortsättningsvis inte behövde kallas till förhandlingen.

Hovrätten anförde i beslut den 7 juli 2006 bl.a.:

Hovrätten finner genom den utredning som förebringats i målet att det finns anledning att anta att L.O.K. håller sig undan. Hans utevaro har därför inte, även om han inte delgivits kallelsen till förhandlingen, utgjort hinder för tingsrätten att hålla förhandlingen och därvid pröva åklagarens häktningsyrkande. Tingsrättens beslut att vid dessa förhållanden ställa in häktningsförhandlingen medför att målet kommer att försenas i onödan. Eftersom bestämt datum för häktningsförhandlingen redan hade passerats då överklagandet inkom till hovrätten och då hovrätten inte för framtiden kan förordna på sätt åklagaren yrkat föranleder överklagandet emellertid ingen vidare åtgärd från hovrättens sida, varför målet skall avskrivas.

I en den 14 augusti 2006 till tingsrätten ingiven komplettering till häktningsframställningen anförde åklagaren bl.a.:

L.O.K. är utöver vad som tidigare angivits även på sannolika skäl misstänkt för

4. Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. L.O.K. har under åren 2001 och 2002 i Sverige bedrivit enligt bokföringslagen bokföringspliktig näringsverksamhet. Han har för dessa år, uppsåtligen eller av oaktsamhet eller av grov oaktsamhet, åsidosatt sin bokföringsskyldighet genom att helt underlåta att bokföra förekommande affärshändelser med följd att rörelsens förlopp, ekonomiska ställning och resultat inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av någon bokföring. Alternativt görs gällande att L.O.K. såsom ställföreträdare för McGordons Ltd under 2002, på samma sätt, uppsåtligen eller av oaktsamhet eller av grov oaktsamhet åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet för den näringsverksamhet som bolaget bedrev i Sverige och som varit bokföringspliktig enligt bokföringslagen med följd att rörelsens förlopp, ekonomiska ställning och resultat inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av någon bokföring. Åsidosättandena av bokföringsplikten har gett upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt eller avgift allvarligt försvårats. Beslut om skatterevision fattades 2004-03-29.

L.O.K. yrkas, på tidigare angivna skäl, häktad i sin frånvaro även för denna gärning.

Ny häktningsförhandling sattes ut till den 30 augusti 2006. L.O.K. delgavs kallelse till denna förhandling men inställde sig inte. Däremot inställde sig hans offentlige försvarare. Åklagaren och försvararen förklarade sig anse att häktningsfrågan kunde avgöras utan hinder av L.O.K:s utevaro och tingsrätten beslöt att förhandlingen skulle genomföras.

Åklagaren framställde häktningsyrkandet.

Försvararen uppgav att L.O.K. förnekade gärningarna och bestred häktningsyrkandet.

Tingsrätten (rådmannen Olof Johnson) anförde i beslut samma dag:

L.O.K. är på sätt som anges i häktningsframställningen på sannolika skäl misstänkt för två fall av grovt skattebrott under år 2001 och för ett fall av grovt skattebrott under år 2002. L.O.K. är vidare - på sätt som det i den kompletterande häktningsframställningen i första hand görs gällande - på sannolika skäl misstänkt för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll under åren 2001 och 2002.

Det finns risk för att L.O.K. avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff.

På grund härav förklarar tingsrätten L.O.K. häktad.

Hovrätten för Nedre Norrland

L.O.K. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att hovrätten skulle upphäva häktningsbeslutet. Han yrkade även att hovrätten skulle hålla muntlig förhandling i målet.

Hovrätten (hovrättsråden Mats Fällström, Marie Norberg och Henrik Ibold, referent) meddelade den 12 oktober 2006 följande beslut:

Hovrätten, som inte finner skäl föreligga att hålla muntlig förhandling, lämnar överklagandet utan bifall.

Högsta domstolen

L.O.K. överklagade hovrättens beslut och yrkade upphävande av häktningsbeslutet.

Riksåklagaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Joanna Gerholm, föreslog i betänkande följande beslut:

L.O.K., som är svensk medborgare och som tidigare varit bosatt här i riket, är sedan juni 1998 bosatt i Dubai, Förenade Arabemiraten. I maj 2001 genomförde han i eget namn och under år 2002 genom ett av honom kontrollerat bolag två större mobiltelefonaffärer, båda med Ericsson, vilka av skattemyndigheten beräknats generera en nettovinst på tillhopa knappa 17 miljoner kr. L.O.K. har inte avgivit några inkomst- respektive mervärdesskattedeklarationer i anledning av affärerna. Han anser sig inte vara skattskyldig i Sverige, eftersom han utflyttat till Dubai och har gjort gällande att han därefter inte har bedrivit någon näringsverksamhet i Sverige. Skatteverket har emellertid ansett att L.O.K. genom mobiltelefonaffären i maj 2001 började bedriva aktiv näringsverksamhet i Sverige och att detta tillsammans med vissa andra omständigheter innebar att han fick anses vara obegränsat skattskyldig i Sverige för alla sina inkomster. Skatteverket har vidare tillämpat s.k. genomsyn och ansett att L.O.K. personligen skall beskattas för vinsten som uppkommit i det av honom kontrollerade bolaget genom bolagets mobiltelefonaffär under år 2002.

Förundersökning mot L.O.K. inleddes under år 2004 och brottsmisstankarna avser de båda mobiltelefonaffärerna. Husrannsakan företogs den 30 mars 2004 i privatbostaden på en näringsfastighet i Bullerbo, Sverige, som L.O.K. tillsammans med sin hustru förvärvade under senare delen av år 2001. L.O.K. delgavs misstanke om brott och förhördes samma dag. Han har härefter återvänt till Dubai.

Länsrätten i Västernorrlands län har i mellandom den 10 juli 2006 funnit att L.O.K. är obegränsat skattskyldig för inkomster från Sverige och utlandet från och med maj månad 2001 till och med i vart fall 2002 års utgång. Målet i övrigt - avseende det av L.O.K. kontrollerade bolagets rättsstatus samt hans egen avdragsrätt för ingående mervärdesskatt - har förklarats vilande i avvaktan på att mellandomen vinner laga kraft. Länsrätten har i beslut samma dag av samma skäl också vilandeförklarat två mål angående mervärdesskatt för beskattningsåren 2001 och 2002. Mellandomen har inte vunnit laga kraft.

Kravet på att det skall föreligga sannolika skäl för brottsmisstankarna innebär att det skall till mer än den svaga misstanke om brott som skall föreligga då förundersökning inleds men att det å andra sidan för häktning inte krävs de tillräckliga skäl som åklagaren behöver prestera för att kunna väcka ett åtal. Frågan om beviskravet uppfyllts måste bedömas efter omständigheterna i varje särskilt fall. Brottsmisstankarna måste härvid vid en objektiv bedömning framstå som berättigade (se NJA II 1943 s. 320, Ekelöf m.fl., Rättegång III, 7:e uppl. 2006 s. 55 och Bylund, Tvångsmedel I, 1993 s. 66 f.).

Det finns inte någon generell skyldighet för en allmän domstol att i t.ex. skattebrottmål följa en allmän förvaltningsdomstols skatterättsliga bedömningar i ett skattemål utan den allmänna domstolen har att göra en egen prövning av de skatterättsliga frågor som aktualiseras. Betydelsen av ett skattebeslut för en person kan dock vara av stor betydelse i skattebrottmål, särskilt när det gäller den rent skatterättsliga bedömningen av skattskyldighet. Denna betydelse måste dock avgöras från fall till fall, och även med beaktande av var i instansordningen avgörandet träffats (se prop. 1982/ 83:134 s. 9 f., NJA 1979 s. 286 och NJA 2003 s. 207).

De faktiska omständigheter som brottsmisstankarna grundas på har vidgåtts av L.O.K. och länsrätten har i mellandom fastslagit att L.O.K. är obegränsat skattskyldig för inkomster från Sverige och utlandet under den tidsperiod brottsmisstankarna avser. I målet har inte framkommit någon omständighet som medför att det vid prövning av häktningsfrågan finns anledning att frångå länsrättens bedömning av L.O.K:s skattskyldighet. Vid sådana förhållanden och vid en samlad bedömning av utredningen i målet får L.O.K. anses vara på sannolika skäl misstänkt för den påstådda brottsligheten.

Av 23 kap. 18 § första stycket RB följer att s.k. slutförhör måste hållas med den misstänkte innan en åklagare får besluta om åtal. En åklagare anses kunna eftersätta denna skyldighet endast vid omedelbar preskriptionsrisk (se NJA II 1969 s. 684 och Fitger s. 23:66 f. med däri gjorda hänvisningar). Någon sådan risk är det inte fråga om i detta mål. De nuvarande förhållandena är alltså sådana att en lagföring av L.O.K. förutsätter att åklagaren får till stånd slutförhör med denne. Av 23 kap. 16 § RB följer att åklagaren härvid kan tillgripa häktning.

Såvitt framgår av utredningen har åklagaren sedan år 2005 vid flera tillfällen kallat L.O.K. att inställa sig personligen till förhör. De närmare skälen för att åklagaren inte har föranstaltat om förhör på annat sätt än genom personlig inställelse har inte framkommit. L.O.K:s upprepade förslag om att han i stället skall tillställas frågor per telefon eller brevledes får emellertid anses bemötta av åklagaren genom att denne fortsatt att kalla honom att inställa sig personligen till förhör på samma sätt som tidigare. Av detta följer att åklagaren uppenbarligen ansett att L.O.K:s personliga inställelse är erforderlig. Det finns med hänsyn till brottsmisstankarnas art och omfattning och L.O.K:s inställning till dessa inte skäl att ifrågasätta åklagarens bedömning i denna fråga. L.O.K. har dessutom enligt vad utredningen visar vid åtminstone något tillfälle givits möjlighet att komma med egna förslag om när slutförhör inom ramen för en föreslagen tidsrymd skulle kunna passa honom.

Vid dessa förhållanden står det klart att åklagarens häktningsyrkande har framställts i syfte att möjliggöra för åklagaren att slutföra förundersökningen i enlighet med vad som åligger honom enligt 23 kap. 18 § första stycket RB för att härefter kunna fatta beslut i åtalsfrågan. Ett beslut att väcka åtal är i sin tur en förutsättning för lagföring. Häktningsyrkandet kan därför inte - vilket påståtts av L.O.K. - anses vara framställt i otillbörligt syfte.

En person med bostad och vistelseort i utlandet - som alltså inte avvikit - kan genom sitt faktiska förhållningssätt i och för sig anses undandra sig lagföring utan att han för den delen gjort sig oanträffbar. L.O.K:s upprepade vägran - utan närmare motivering - att inställa sig personligen till slutförhör och den omständigheten att han också härefter delgiven kallelse till häktningsförhandling förklarat sig inte ha några planer på att besöka Sverige medför att det får anses finnas en konkret och beaktansvärd risk för att L.O.K. undandrar sig lagföring.

Brottsmisstankarna rör bl.a. tre fall av grova skattebrott, innefattande påståenden om fara för skatteundandraganden uppgående till mångmiljonbelopp, vilket med styrka talar för att häktningsbeslutet bör bestå. Bedömningen av om en häktning av L.O.K. kan anses proportionell med hänsyn till den förväntade häktningstiden bör grundas på hur omständigheterna ter sig i nuläget. Åklagaren har uppgett att endast slutförhör med L.O.K. återstår innan förundersökningen kan färdigställas och slutdelges denne och beslut fattas i åtalsfrågan. Vid sådant förhållande, och då det inte heller har framkommit någon annan särskilt konkretiserad omständighet hänförlig till L.O.K:s personliga förhållanden som medför att häktning trots detta inte bör komma i fråga, får för närvarande skälen för häktning anses uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för honom eller för något annat motstående intresse. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HD (justitieråden Johan Munck, Dag Victor, Ella Nyström och Kerstin Calissendorff) meddelade den 23 maj 2007 följande beslut:

Skäl

HD instämmer i domstolarnas bedömning att L.O.K. är på sannolika skäl misstänkt för grovt skattebrott, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll.

L.O.K. är såvitt framkommit i målet sedan år 1998 bosatt i Dubai, Förenade Arabemiraten, under fast adress. Förundersökningen inleddes under år 2004 varvid L.O.K., som då vistades i Sverige, delgavs misstanke om brott och förhördes. Han återvände därefter till Dubai. Häktningsbeslutet fattades utan att L.O.K. var närvarande vid rätten. Beslutet har inte verkställts.

Riksåklagaren har uppgett att syftet med häktningen är att åklagaren skall kunna slutföra förundersökningen och fatta beslut i åtalsfrågan. Såvitt framgår återstår av förundersökningen att hålla ett avslutande förhör med L.O.K., varefter det kan bli fråga om s.k. slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § första stycket RB.

L.O.K., som i målet har en i Sverige verksam advokat som ombud och försvarare, har vid flera tillfällen kallats att inställa sig personligen till förhör i Härnösand. Han har besvarat kallelserna med att han inte avser att resa till Sverige för ytterligare förhör men är beredd att svara på frågor per telefon eller brev. Han har även hänvisat till att han tidigare i både förhör och skrift har detaljrikt redogjort för de aktuella affärerna. Framställningen från L.O.K. om telefonförhör eller skriftliga frågor har såvitt framgått inte bemötts på annat sätt än att han på nytt kallats till förhör och slutligen begärts häktad.

I målet har inte framkommit att L.O.K. avvikit eller att han håller sig dold i syfte att undandra sig lagföring eller straff. Den omständigheten att han har bostad och vistelseort i Dubai och till följd härav är svår att anträffa under utredningstiden utgör inte i sig tillräckligt skäl för häktning (jfr Ekelöf m.fl., Rättegång III, 7 uppl. s. 57, JO 1983/84 s. 56 och Fitger, Rättegångsbalken s. 24:10). I betraktande av vad han själv uppgivit om att han åtminstone för närvarande inte har för avsikt att resa till Sverige för att delta i förhör får det dock anses föreligga risk för att han undandrar sig lagföring. Det finns alltså ett sådant särskilt häktningsskäl som avses i 24 kap. 1 § RB.

En ytterligare förutsättning för att häktning skall få ske är enligt paragrafens tredje stycke, som ger uttryck för den s.k. proportionalitetsprincipen, att skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Riksåklagaren har i HD anfört att det inte är säkert att det räcker med ett telefonförhör, bl.a. eftersom ett stort antal handlingar måste genomgås vid förhöret. Även om dessa problem skulle gå att lösa kan det enligt riksåklagaren med hänsyn till omständigheterna ifrågasättas om L.O.K. skulle ställa upp på telefonförhör för det fall häktningen hävs. Enligt riksåklagarens uppfattning är det vidare tveksamt om L.O.K. kommer att vara tillgänglig för kommande slutdelgivning och, om åtal väcks, för delgivning av stämningsansökan.

I det skede vari förundersökningen nu befinner sig är det fråga om att genomföra ett avslutande förhör med den avlägset bosatte L.O.K. Möjligheten att åstadkomma detta på annat sätt än att han personligen inställer sig i Sverige har inte prövats trots flera hänvändelser i saken från L.O.K:s sida.

I målet har inte förebragts tillräckligt underlag för slutsatsen att förhöret av utredningstekniska eller andra skäl inte skulle kunna genomföras per telefon eller genom skriftväxling. Om detta kan ske skulle det stå i god överensstämmelse med principen att ingen i onödan bör drabbas av kostnader eller olägenheter på grund av förundersökningen (23 kap. 4 § första stycket RB). Under dessa omständigheter får det anses oproportionerligt att i nuvarande läge besluta om häktning av L.O.K. En motsatt bedömning kan emellertid komma att framstå som befogad för det fall åklagaren söker föranstalta om telefonförhör eller ställa frågor skriftligen till L.O.K. och detta visar sig inte kunna ge tillräckligt underlag för förundersökningens slutförande.

Det finns alltså inte för närvarande tillräckliga förutsättningar för häktning av L.O.K. Häktningsbeslutet skall således upphävas.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut upphäver HD häktningsbeslutet.

Referenten, justitierådet Per Virdesten, var skiljaktig och anförde:

Jag är ense med majoriteten såvitt avser de första till och med sjunde styckena under rubriken Skäl. Därefter anför jag följande.

L.O.K. är misstänkt för allvarlig brottslighet. Brottsmisstankarna rör bl.a. tre fall av grova skattebrott, som innefattar påståenden om fara för skatteundandraganden uppgående till mångmiljonbelopp. Med hänsyn till gärningarnas omfattning och karaktär får det anses befogat att L.O.K. är personligen närvarande vid det förhör som nu skall hållas.

L.O.K. har vid flera tillfällen kallats till förhör men vägrat att inställa sig. Han har inte heller inställt sig till häktningsförhandling till vilken han delgivits kallelse. Som riksåklagaren framhållit framgår det av olika uttalanden av L.O.K. att han anser sig utsatt för oriktig myndighetsutövning av såväl domstolsväsendet, åklagarväsendet och Skatteverket och att det mot bakgrund bl.a. härav kan ifrågasättas om han över huvud taget är intresserad av att medverka i utredningen. När det gäller möjligheterna att delge L.O.K. framgår det av utredningen att han i kontakter med en UD-tjänsteman sagt sig inte vara säker på att han ville ta emot delgivningen av handlingar eftersom han ansåg sig felbehandlad av det svenska domstolsväsendet. L.O.K:s agerande hittills under förundersökningen talar därför starkt för att en ordning för den fortsatta förundersökningen som bygger på frivillighet från L.O.K:s sida numera inte är ett alternativ till häktning.

Det kan mot bakgrund av det anförda inte anses oproportionerligt att i nuvarande läge besluta om häktning av L.O.K. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HD:s beslut meddelat: den 23 maj 2007.

Mål nr: Ö 959-07.

Lagrum: 24 kap. 1 § samt 23 kap. 4 § första stycket och 18 § första stycket RB.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2007-05-23
Målnummer
Ö959-07
Lagrum
24 kap. 1 § samt 23 kap. 4 § första stycket och 18 § första stycket rättegångsbalken (1942:740)
Sökord
Häktning
Proportionalitetsprincipen
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation