NJA 2017 s. 203
Ett mejeri har fått regelbundna leveranser av mjölk från ett lantbruk. Enligt en särskild prisöverenskommelse skulle mejeriet betala tilläggsersättning för KRAV-godkänd mjölk. Mejeriet har utan grund hävt överenskommelsen om tilläggsersättning. För att lantbrukarna skulle behålla sin rätt till tilläggsersättningen, har det krävts att de meddelade mejeriet att de inte accepterade hävningen.
Skaraborgs tingsrätt
Bröderna A.F. och B.F. bedrev lantbruk i Falköpings kommun. De levererade mjölk till Falköpings Mejeri ekonomisk förening, som betalade ett tillägg för mjölken eftersom denna var KRAV-certifierad. Per den 1 december 2003 upphörde emellertid mejeriet att betala tillägget.
Bröderna F. väckte i januari 2014 talan mot mejeriet vid Skaraborgs tingsrätt och yrkade att mejeriet skulle åläggas att betala 118 288 kr jämte ränta till dem.
Mejeriet bestred yrkandet.
Parterna anförde följande grunder för sin talan.
Bröderna F
Bröderna F. och mejeriet slöt ett avtal om att KRAV-tillägg skulle utgå för mjölkleveranserna till mejeriet. Mejeriet bröt avtalet utan grund, dvs. trots att det inte skett något väsentligt avtalsbrott, genom att efter en period sluta betala tillägget, vilket orsakade skada för bröderna F. i form av uteblivet KRAV-tillägg. Bröderna F. lämnade i december 2003 och därefter löpande neutrala reklamationer till mejeriet om att de inte godtog mejeriets hävning av avtalet avseende tillägget. Bröderna F. har därför rätt till i första hand betalning och i andra hand skadestånd.
Kravets storlek uppgår till yrkat belopp.
För det fall tingsrätten skulle finna att bröderna F. inte levererat KRAV-godkänd mjölk vitsordas att mejeriet haft rätt att häva avtalet om KRAV-tillägg.
Mejeriet
Parterna var tidigare bundna av ett avtal som på visst sätt reglerade rättigheter och skyldigheter för respektive part vid leverans av KRAV-mjölk från bröderna F. till mejeriet. Mejeriet hävde, genom verkställande direktör T.A., avtalet i december 2003 på grund av ett väsentligt avtalsbrott. Bröderna F. reklamerade inte hävningen förrän i november 2013, vilket är för sent. Bröderna F. har därför inte rätt till skadestånd.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Ann-Christin Andersson) anförde i dom den 7 november 2014 bl.a. följande.
Domskäl
Parterna är överens om att mejeriet hävde avtalet med bröderna F. om tilläggsersättning för levererad KRAV-mjölk i december 2003 och att skälet angavs vara att bröderna F. använt foder som inte var KRAV-godkänt. Parterna har olika uppfattning om bröderna F. använt icke godkänt foder. Tingsrätten börjar därför med att pröva frågan om den mjölk som bröderna F. levererade var felaktig, dvs. inte stämde överens med det som parterna avtalat. Om mjölken inte uppfyllde reglerna för KRAV är parterna överens om att mejeriet hade rätt att häva avtalet om tilläggsersättning.
Har Bröderna F. använt foder som inte var KRAV-godkänt?
I 17 § första stycket köplagen (1990:931) stadgas bl.a. att en vara ska anses felaktig om den avviker från vad som följer av avtalet. Parterna är ense om att man avtalat att bröderna F. skulle leverera KRAV-godkänd mjölk. För det fallet att den levererade mjölken inte uppfyllt reglerna för KRAV så har mjölken varit felaktig. Det är mejeriet som ska styrka att det förelegat fel i den levererade mjölken.
Mejeriets VD T.A. har uppgett att uppfattningen om att bröderna F. använt icke godkänt foder baserade sig dels på ett telefonsamtal från en kusin till bröderna F. där denne uppgav att han levererat konventionellt foder till bröderna F., dels att bröderna F. i december 2003 erkände att de använt konventionellt foder. Vad gäller bröderna F:s kusin så har A.F. uppgett att bröderna på grund av en arvstvist inte haft någon kontakt med kusinen sedan den 14 februari 2003 och att telefonsamtalet till mejeriet var ett sätt för kusinen att hämnas. Vad gäller det som uppfattades som ett erkännande, så har A.F. uppgett att bröderna först förnekade att de använt konventionellt foder, men att de senare dragit sig till minnes att det KRAV-godkända fodret innehöll 49 % konventionellt foder och att det var detta som de vidgick.
Av den skriftliga bevisningen framgår att bröderna F. varit KRAV-certifierade under den i målet aktuella tiden och att de inköpt KRAV-godkänt foder till sina djur. A.F. har gett en rimlig förklaring till varför kusinen skulle påstå att han sålt konventionellt foder till bröderna F. Beträffande vad som sagts vid T.A:s besök på gården i december 2003 så står ord mot ord. Under dessa förhållanden har mejeriet inte styrkt att bröderna F. använt icke godkänt foder till sina djur. Då det således inte är styrkt att den levererade mjölken var felaktig har mejeriet hävt avtalet om KRAV-tillägg utan grund.
Vad blir följden av mejeriets obefogade hävningsförklaring?
En obefogad hävningsförklaring innebär inte att avtalet som sådant upphör (se Köplagen, Jan Ramberg, 1 uppl., s. 613). Den obefogade hävningsförklaringen och underlåtenheten att betala tilläggsersättningen innebär istället att mejeriet gjorde sig skyldig till avtalsbrott genom att inte betala tilläggsersättningen i rätt tid. Av 51 § köplagen framgår att köparen i sådant fall kan kräva betalning och skadestånd.
Har bröderna F. reklamerat den obefogade hävningsförklaringen i tid?
Efter att mejeriet hävt avtalet om tilläggsersättning har bröderna F. fortsatt att leverera mjölk. T.A. har uppgett att mejeriet tog emot mjölken som konventionell mjölk och att bröderna F. inte ifrågasatt detta på annat sätt än att de frågat när de kunde få börja leverera ekologisk mjölk igen. A.F. har bekräftat att T.A. meddelat dem att KRAV-tillägget dragits in, men att denne lovat att det skulle återställas. Bröderna F. måste senast i samband med att de i slutet av januari 2004 fick mejeriets avräkningsnota ha förstått att mejeriet inte tog emot mjölken som KRAV-mjölk. Även om det på gårdskvittona stod att mejeriet hämtade KRAV-mjölk, så kan bröderna F. på grund av den uteblivna betalningen av tilläggsbeloppet inte ha undgått att förstå att mejeriet betraktade mjölken som konventionell mjölk.
Då bröderna F. förstått att mejeriet hävt avtalet och inte längre hämtade mjölken som KRAV-mjölk så har det enligt grunderna för 52 § 3 stycket köplagen och allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden (se NJA 2007 s. 909) ålegat bröderna F. att agera för det fall de inte accepterade hävningen.
Detta innebär att bröderna F. har förlorat sin rätt att kräva betalning av tilläggsbeloppet för det fall de väntat orimligt länge med att framställa kravet.
- - -
Det är bröderna F. som ska styrka att de inte har väntat orimligt länge med att framställa krav på betalning av tilläggsbeloppet. Av såväl T.A:s som A.F:s uppgifter framgår att diskussionen parterna emellan snarast rörde frågan huruvida mejeriet åter skulle acceptera bröderna F. som leverantörer av KRAV-mjölk och inte huruvida bröderna F. skulle få tilläggsersättning för den mjölk som levererats under mellantiden. Att mejeriet, såsom A.F. påstått, måste ha förstått att bröderna F. ville ha tilläggsersättning för all levererad mjölk har inte framkommit. Det är därför inte visat att bröderna F. framställt något krav på betalning förrän i november 2013. Då detta är en orimligt lång tid har bröderna F. förlorat sin rätt att kräva betalning av tilläggsbeloppet.
Bröderna F. har i andra hand yrkat skadestånd. Tingsrätten gör i denna del samma bedömning som vad gäller rätten till betalning. Bröderna F. har därför även förlorat rätten att kräva skadestånd. Käromålet ska därför ogillas.
Domslut
Domslut
Tingsrätten ogillar käromålet.
Göta hovrätt
A.F. och B.F. överklagade i Göta hovrätt och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.
Mejeriet motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Niklas Rundberg och Ulrika Tydén, referent, samt tf. hovrättsassessorn Petra Schöniger) anförde i dom den 15 juli 2015 bl.a. följande.
Hovrättens domskäl
- - -
Hovrätten gör följande bedömning.
Som framgår av tingsrättens dom är parterna överens om att mejeriet hävde avtalet med bröderna F. om tilläggsersättning för levererad KRAV-mjölk i december 2003, och att skälet för detta var att bröderna F. använt foder som inte var KRAV-godkänt. Om mjölken inte uppfyllde reglerna för KRAV är parterna överens om att den då var att anse som felaktig och att mejeriet hade rätt att häva avtalet om tilläggsersättning.
Det är, som tingsrätten har angett, mejeriet som ska visa att det har förelegat fel i den levererade mjölken. Hovrätten instämmer i den bedömning som tingsrätten har redovisat och finner således att mejeriet inte har uppfyllt sin bevisbörda i detta hänseende. Det har därför inte funnits grund för mejeriet att häva avtalet.
Som tingsrätten har konstaterat innebär en obefogad hävningsförklaring inte att avtalet som sådant upphör. Säljaren kan - som i detta fall - välja att hålla fast vid avtalet och kräva betalning enligt 52 § första stycket köplagen (1990:931). Om varan ännu inte har avlämnats, förlorar dock säljaren rätten att kräva betalning om han väntar orimligt länge med att framställa kravet, 52 § tredje stycket köplagen. Har säljaren däremot fullgjort den egna prestationen genom att avlämna varan, går han inte miste om sin rätt till betalning enligt den sistnämnda bestämmelsen. I sådana fall gäller i stället allmänna regler om fordringspreskription för säljarens rätt till priset för varan. (Prop. 1988/89:76 s. 161 f. och Ramberg m.fl., Köplagen. En kommentar, 2 uppl. 2013, s. 445.)
Det framställda yrkandet i målet avser betalning av KRAV-tillägg för mjölk som har avlämnats under perioden december 2003-oktober 2004. Under sådana förhållanden ställer köplagen alltså inte upp något reklamationskrav på säljaren. Eftersom situationen som sådan är lagreglerad bör enligt hovrättens mening inte heller ett reklamationskrav anses gälla med stöd av allmänna rättsgrundsatser. Rätten att kräva betalning är därför inte förlorad. Det är ostridigt att fordringspreskription inte har inträtt. Bröderna F. har således rätt till betalning av KRAV-tillägget.
- - -
Hovrätten fann på anförda skäl att ersättningen skulle bestämmas till det belopp som framgår av domslutet.
Hovrättens domslut
Med ändring av tingsrättens dom förpliktade hovrätten Falköpings Mejeri ekonomisk förening att till A.F. och B.F. betala 107 155 kr jämte ränta.
Högsta domstolen
Falköpings Mejeri ekonomisk förening överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle ogilla A.F:s och B.F:s talan.
A.F. och B.F. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade, med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om att mejeriets hävningsförklaring inte varit befogad, prövningstillstånd i målet.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Anu Rintala, föreslog i betänkande följande dom.
Domskäl
Domskäl
1-4. Överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-5 i HD:s dom.
HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om att Falköpings Mejeri ekonomisk förenings hävningsförklaring inte varit befogad. Frågan är då vilken eventuell reklamationsskyldighet en kontraktspart har vid krav på betalning efter motpartens ogrundade hävning.
I detta fall är köplagen tillämplig. Som hovrätten konstaterat innebär en obefogad hävningsförklaring inte att avtalet som sådant upphör utan säljaren kan i stället välja att hålla fast vid köpet och kräva betalning (se Ramberg m.fl., Köplagen, 1 maj 2016, Zeteo, kommentaren till 64 § under 14.2.2. Obefogad hävningsförklaring). Sådana krav omfattas inte av någon reklamationsplikt, vilket däremot är fallet om en avtalspart vill göra gällande påföljder med anledning av att en vara eller annan prestation varit felaktig. Utgångspunkten är i stället att den som har avlämnat en avtalsenlig vara till en köpare har rätt att få betalt för den under förutsättning att fordringen inte har preskriberats. (Se 52 § första stycket köplagen och prop. 1988/89:76, s. 162 f., jämförd med 32 och 59 §§ köplagen.)
Bröderna F:s yrkande i målet avser betalning av tilläggsersättning för avlämnad mjölk. Mot bakgrund av det ovan anförda föreligger inte någon reklamationsplikt och rätten till betalning har därför inte gått förlorad på den grunden. När det gäller storleken på tilläggsersättningen gör HD samma bedömning som hovrätten. Hovrättens domslut ska därmed fastställas.
Domslut
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Lars Edlund och Stefan Johansson, referent) meddelade den 30 mars 2017 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Bröderna F. drev lantbruk och levererade mjölk till mejeriet. Enligt ett särskilt avtal skulle mejeriet, utöver grundersättning för konventionell mjölk, betala ett tillägg till bröderna F. för den levererade mjölken eftersom den var certifierad som s.k. KRAV-mjölk (tilläggsersättning). Från och med december 2003 upphörde mejeriet att betala tilläggsersättning för mjölken. Mejeriet gjorde gällande att bröderna F. inte hade följt de särskilda regler som gällde för leverantörer av KRAV-mjölk. Bröderna F. fortsatte att leverera mjölk till mejeriet och fick då betalt bara med grundersättningen för konventionell mjölk.
Bröderna F. väckte i januari 2014 talan mot mejeriet och yrkade vissa belopp jämte ränta som motsvarade tillägget för leverans av KRAV-mjölk under perioden december 2003-oktober 2004. Beloppen skulle utges i första hand som betalning av tilläggsersättning för levererad mjölk och i andra hand som skadestånd.
Mejeriet bestred betalningsskyldighet och invände att avtalet om tilläggsersättning hade hävts av mejeriet i december 2003 på grund av ett väsentligt avtalsbrott från bröderna. Mejeriet hävdade att bröderna F. inte reklamerat hävningen förrän i november 2013, vilket var för sent. Bröderna F. anförde att det inte förelegat något väsentligt avtalsbrott från deras sida och att reklamation hade skett i tid.
Tingsrätten fann att mejeriet hade hävt avtalet om tilläggsersättning utan grund. Bröderna F. måste emellertid senast i slutet av januari 2004, då de fick mejeriets avräkningsnota, ha förstått att mejeriet hävt avtalet och inte längre hämtade mjölken som KRAV-mjölk. Tingsrätten ansåg att det enligt grunderna för 52 § tredje stycket köplagen och allmänna kontraktsrättsliga principer i kommersiella förhållanden ålegat bröderna F. att agera för det fall att de inte accepterade hävningen. Tingsrätten fann att bröderna inte visat att de hade framställt något krav på betalning förrän i november 2013 och att det var en orimligt lång tid. De hade därmed förlorat sin rätt att kräva såväl betalning som skadestånd. Tingsrätten ogillade därför käromålet.
Hovrätten har, i likhet med tingsrätten, funnit att hävningen var obefogad. Bröderna F. hade fullgjort sin prestation, och köplagen ställer under sådana förhållanden inte något reklamationskrav på säljaren. Hovrätten har ansett att eftersom situationen är lagreglerad bör inte heller ett reklamationskrav gälla med stöd av allmänna rättsgrundsatser. Fordringspreskription har inte inträtt. Hovrätten har därför kommit till slutsatsen att bröderna F. har rätt till betalning och att deras talan ska bifallas.
HD har meddelat prövningstillstånd med utgångspunkt i vad hovrätten har funnit utrett om att mejeriets hävning inte har varit befogad.
Rättsliga utgångspunkter
En säljare som har avlämnat en vara har efter en köpares obefogade hävning rätt att hålla fast vid köpet och kräva betalning utan någon särskild reklamationsplikt (se 52 § första stycket köplagen och prop. 1988/89:76 s. 162 f.). I detta fall handlar det emellertid framför allt om hävning av en särskild prisöverenskommelse som avser kommande leveranser i ett långvarigt avtalsförhållande.
Många avtal, särskilt sådana som gäller under längre tid och som rymmer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, förutsätter en lojal samverkan mellan parterna under avtalstiden. I det ligger bl.a. att parterna har en skyldighet att i vissa för avtalet väsentliga delar lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Det gäller även i situationer då den ena parten gör sig skyldig till ett avtalsbrott. (Jfr t.ex. Jori Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, 2007, s. 153 ff. samt Jan Ramberg och Christina Ramberg, Allmän avtalsrätt, 10 uppl. 2016, s. 34 ff.)
Av allmänna kontraktsrättsliga principer följer att en avtalspart som vill göra gällande påföljder på grund av avtalsbrott, t.ex. skadestånd, inte kan förhålla sig passiv (se NJA 2007 s. 909). Även när det gäller fullgörelse av ett avtalsåtagande finns det i vissa situationer en plikt att meddela motparten att ett anspråk görs gällande, t.ex. när en part vet att den andra parten inrättar sig på visst sätt i förlitan på en rättslig bedömning som är felaktig, när en part har gett motparten intrycket att han har eftergivit sin rätt eller när en part under mycket lång tid underlåtit att göra sin rätt gällande (se NJA 2002 s. 630).
Bedömningen i detta fall
Av de uppgifter som lämnats av såväl mejeriets verkställande direktör som A.F. framgår att parternas diskussion i tiden efter hävningen främst rörde frågan huruvida mejeriet åter skulle acceptera bröderna F. som leverantörer av KRAV-mjölk. Det har vidare, som tingsrätten funnit, inte framkommit att bröderna F. framställt något krav på tilläggsersättning förrän i november 2013.
Bröderna F. har efter hävningen alltså fortsatt att leverera mjölk till mejeriet, och mejeriet har betalat bara grundersättning för leverans av konventionell mjölk. Bröderna måste då ha insett att mejeriet ansåg att överenskommelsen om tilläggsersättning hade upphört att gälla. Det har i den situationen ålegat bröderna att meddela mejeriet att de inte accepterade hävningen och att de alltjämt hade rätt till tilläggsersättning. Eftersom de inte gjort det, har de förlorat sin rätt att kräva betalning av tilläggsersättning eller skadestånd med anledning av mejeriets i och för sig obefogade hävning. Käromålet ska därför ogillas.
Domslut
Domslut
Med ändring av hovrättens dom ogillar HD käromålet.
HD:s dom meddelad: den 30 mars 2017.
Mål nr: T 4191-15.
Lagrum: 52 § köplagen (1990:913).
Rättsfall: NJA 2002 s. 630 och NJA 2007 s. 909.