NJA 2008 s. 812

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Hans Andrén) anförde i dom den 31 maj 2005, såvitt avser de refererade åtalspunkterna:

Yrkanden m.m.

- - -

Åklagaren har till utveckling av åtalet förklarat att han med uttrycket ”lågt pris”, där det förekommer i stämningsansökningen, menar till ”lägre pris än Systembolagets försäljningspris över disk”.

De tilltalades inställning

Åtalspunkten 1

L.G., som vidgått att han vid aktuell tid varit anställd som besiktningsman vid Svensk Bilprovning i Kungsbacka, har förnekat att han för egen del i denna sin anställning mottagit - - - gåvor av (gratis erhållit) sprit, vin eller öl från något håll - - - men, i enlighet med åtalet i övrigt, erkänt att han av B.A. och D.F. - för sina och sina arbetskamraters gemensamma räkning - till priser som ligger under det svenska Systembolagets priser, fått köpa sprit, vin och öl i enlighet med åtalet (åtalspunkterna 1C-1D) - - -. L.G. har vidare förnekat att han av B.Z., utan ersättning men för personligt bruk, erhållit mer än någon whiskyflaska samt lite vin och öl. L.G. har likväl bestritt ansvar under invändning att inköpen inte är att betrakta som muta eller otillbörlig belöning och inte heller har påverkat hans tjänsteutövning.

- - -

Åtalspunkten 7

D.F. har erkänt att han vid ett tillfälle och efter beställning av L.G. åt denne inhandlat och levererat tio flak öl, vart och ett om 24 burkar, och fem lådor vin om vardera sex flaskor, ävensom att han till L.G. för B.A:s räkning levererat åtta flak öl, vardera om 24 burkar, och fyra lådor vin om vardera sex flaskor. D.F. har likväl bestritt ansvar under invändning att L.G. vid första tillfället erlagt betalning motsvarande D.F:s inköpspris med visst påslag och att D.F. vid andra tillfället ombesörjt en leverans från B.A. till L.G. enligt en överenskommelse mellan dem.

Åtalspunkten 8

B.A. har erkänt gärningen men bestritt ansvar under invändning att gärningen inte innefattar någon muta eller otillbörlig belöning, eftersom han sålt varorna till L.G. till självkostnadspris och efter dennes beställning samt införts till riket inom ramen för hans ”införselkvot” ävensom att han i vart fall saknat uppsåt till bestickning.

Domskäl

Ansvarsfrågan

Åtalspunkterna 1 C, 1 D - - -

L.G:s invändning att han erlagt betalning för varorna med samma eller något högre belopp än som B.A. och D.F. erlagt samt således och i övrigt till gängse handelspris är inte vederlagd och är inte heller ägnad att betvivla. Påståendet att L.G. kunnat köpa angivna varor till ”lågt pris” innebär inte heller någon tillgångsförskjutning till förmån för honom. Vid sådant förhållande och då åklagaren inte lagt L.G. annat till last som varande muta, skall åtalen i rubricerade åtalspunkter ogillas.

Åtalspunkten 1 E

Ingenjören B.Z., född 1946, har på åklagarens begäran hörts utan edgång p.g.a. misstanke om delaktighet i anknytande brottslighet. Av B.Z:s utsaga framgår följande. B.Z. är bilhandlare och driver företaget BZ- bilar i stadsdelen Majorna i Göteborg. Han importerar huvudsakligen fyrhjulsdrivna fordon och minibussar, uteslutande från Tyskland och utför sina registreringsbesiktningar sedan 8-9 år i Kungsbacka. Han lät tidigare utföra registreringsbesiktningar på andra stationer men Kungsbacka Bilprovning kunde ge honom den service som passade honom och hans företag genom att snabbt tillhandahålla tider. Han säljer fordonen endast till ”slutkund” och har hållit på med denna verksamhet sedan 1975. Han är registrerad importör. Besiktningarna i Kungsbacka började sedan han via en annan importör fått kontakt med L.G. Efter att kontakten etablerats har han ringt direkt till L.G. och gjort upp om besiktningstider. Besiktningarna ombesörjdes mest av hans personal men ibland också av honom själv. Hans företag omsätter 11-12 miljoner kr om året, vilket motsvarar 60-70 fordon. Han har aldrig givit någon något för besiktningarna utom kanske något vid juletid eller, efter någon resa, någon flaska whisky eller flaska vin och, tror han, vid något tillfälle ett flak öl. Detta har skett helt på hans eget initiativ och som ”en god gest”.

Mot B.Z:s sålunda lämnade uppgifter har åklagaren tillåtits hänföra sig till B.Z:s uppgifter vid polisförhör (förundersökningsprotokollet s. 196) varav framgår att B.Z. därvid uppgivit följande. ”Vid ytterligare tillfällen har L.G. fått någon flaska sprit eller vin eller något flak öl. Det kan röra sig om 10-15 flaskor whisky, 5 flaskor vin och 5 flak öl. Det har då gällt en tidsrymd av 6 år.”

B.Z. har som förklaring till skillnaderna i hans uppgifter vid huvudförhandlingen och vid förundersökningen uppgivit att uppgifterna i förundersökningen inte stämmer med det verkliga förhållandet.

B.Z:s uppgifter är väl förenliga med L.G:s inställning i förevarande åtalspunkt.

Någon närmare utredning om B.Z:s gåvor till L.G. föreligger inte. B.Z:s uppgifter om arten och omfattningen av hans gåvor får därför godtagas. Genom L.G:s egna och B.Z:s uppgifter är emellertid utrett att L.G. erhållit gåvorna av B.Z. för sin tjänsteutövning.

Det har i målet inte gjorts gällande och inte heller framkommit att B.Z:s gåvor lämnats i syfte att framkalla något pliktstridigt handlande från L.G:s sida eller att L.G. gentemot B.Z. eller i dennes företag gjort sig skyldig till något sådant handlande. Detta är heller inte nödvändigt för att straffansvar skall inträda. B.Z. har förklarat att gåvorna lämnats som en gest för god service. Någon annan bilprovningens service utöver den som rimligen varje kund bör bestås med, och som motiverar gåvor som visserligen för B.Z., som inköpt dem utomlands, är av ringa värde men för mottagaren desto större, har inte nämnts och är svårt att se med hänsyn till vad som allmänt är känt om bilprovningens verksamhet och om dess rutiner som framkommit i målet. Det ligger därför nära till hands att befara att gåvor av aktuellt slag ändå lämnas för att uppnå eller bibehålla en smidigare och mer favoriserad handläggning eller som en erkänsla därav än som eljest tillkommer en kund. Oaktat detta har det accepterats som en sedvänja att företagare ger julgåvor och presenter vid högtidsdagar så länge som det rör sig om blommor, böcker, choklad, frukt eller annat av ringa värde och gåvorna inte kunde antas påverka mottagarna i deras tjänsteutövning. Det saknar därvid betydelse om gåvorna är årligen återkommande eller avser alkoholdrycker (NJA 1981 s. 477). Å andra sidan kan den gåva som sålunda anses acceptabel komma att bli betraktad som muta om den lämnas utom etablerad sedvänja. Av stor betydelse synes vara huruvida fråga är om en typisk gåva av ringa värde som lämnas vid ett typiskt tillfälle.

B.Z. har förklarat att vissa av hans gåvor var julgåvor. De avser ringa värde och får i enlighet med vad som sagts anses acceptabla. Härutöver återstår dock ytterligare några gåvor som B.Z. vidgått. Utredningen på denna punkt är emellertid diffus och värdet av gåvorna vid skilda tillfällen oklart om än närmast ringa. Mellan den tillbörliga och otillbörliga gåvan finns en ”gråzon” där mottagandet av gåvan visserligen kan anses olämpligt eller stridande mot interna regler men likväl inte av beskaffenhet att föranleda straffrättsligt ansvar (Cars, Mutbrott etc. s. 51).

Vid övervägande av vad som sålunda och i övrigt förekommit finner tingsrätten inte styrkt att L.G. härutinnan gjort sig skyldig till mutbrott. Åtalet i åtalspunkten 1 E skall alltså ogillas.

- - -

Åtalspunkterna 7-8

D.F:s och B.A:s erkännanden vinner stöd av utredningen.

D.F:s invändning om att han endast varit B.A. behjälplig med en leverans av öl till L.G. är inte vederlagd och skall följaktligen inte heller, jämväl med hänsyn till övriga omständigheter, bedömas annorlunda.

Vad beträffar åtalet i övrigt visar utredningen inte annat än att D.F. och B.A. inhandlat dryckerna för L.G:s och i ett fall M.A:s räkning och på deras initiativ. D.F:s och B.A:s gärningar är sålunda väsentligen att jämställa med sysslomannens uppgift. Någon bestickning i form av billig försäljning, såsom åtalen avser, bör således inte anses föreligga. Åtalen i dessa avseenden skall därför ogillas.

- - -

Domslut

Domslut

L.G. dömdes för annat mutbrott än de som omfattas av referatet till villkorlig dom, men åtalet enligt de refererade åtalspunkterna ogillades i fråga om såväl L.G. avseende mutbrott som D.F. och B.A. gällande bestickning.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kent Sundqvist och Britta Ekström, referent, samt adjungerade ledamoten Eva Bloch och två nämndemän) anförde i dom den 29 november 2006, såvitt nu är i fråga:

Hovrättens domskäl

- - -

Hovrättens bedömning

- - -

Inledande och allmänna överväganden

Den största delen av målet avser åtal för bestickning och mutbrott samt därmed sammanhängande åtal för olovlig försäljning och olovligt innehav av alkoholdrycker - - -, i fortsättningen ”alkoholdelen”. (Endast åtalen i åtalspunkterna 1 C-E, 5, 7 och 8 i fråga om mutbrott och bestickning berörs av referatet; red:s anm.)

Reglerna om ansvar för bestickning och mutbrott syftar till att motverka förfaranden som otillbörligt kan påverka beslutsprocessen i en verksamhet. Vad som är otillbörligt är beroende av sed och allmän uppfattning. Det kan växla från tid till annan och vara olika på olika verksamhetsområden. Vad som är otillbörligt får, enligt uttalanden i förarbetena till bestämmelserna, avgöras på grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. En sådan omständighet är självfallet en förmåns ekonomiska värde, men även andra faktorer måste beaktas, t.ex. om förmånstagaren utövar myndighet. Otillbörlighetsbegreppet får en vidare innebörd när verksamheten innefattar myndighetsutövning, vilket gäller för Svensk Bilprovning AB, än när så inte är fallet.

Bevisningen som åklagaren har åberopat i hovrätten består huvudsakligen av uppgifter från de tilltalade och från personer som är eller varit misstänkta för delaktighet i anknytande brottslighet. Beträffande alkoholdelen är detta, bortsett från protokoll över beslag hos L.G. jämte fotografier, den enda bevisningen.

Vad åklagaren i alkoholdelen har påstått om mängder och slag av alkoholdrycker är i stort sett ostridigt. - - - och D.F. har dock i detta avseende vidhållit vad de erkände vid tingsrätten. De tilltalade har lämnat uppgifter som mestadels går ihop med varandra. I den mån avvikelser förekommit har det inte framkommit skäl att ge företräde åt uppgifter från någon av de tilltalade i förhållande till någon annan. Utgångspunkten är därför att bedömningen av om någon av dem gjort sig skyldig till brott måste göras utifrån hans egna uppgifter.

Det kan i detta sammanhang också anmärkas att åtalet i alkoholdelen inte innefattar några ansvarspåståenden grundade på lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Det kan vidare påpekas att uppdrag att för annans räkning köpa alkohol, i Sverige eller i utlandet, inte behöver vara straffbart enligt alkohollagen (1994:1738).

Hovrätten prövar åtalet i den ordning som framgår av åklagarens stämningsansökan.

- - -.

Åtalspunkt 1 C och 1 D samt 7 och 8 A, de senare såvitt avser bestickning

En muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövning kan utgöras av kontanter, varor, tjänster, rabatter eller någon annan materiell förmån, men den kan också vara av immateriell natur och behöver inte ha ett ekonomiskt värde för mottagaren för att kunna betraktas som muta och omfattas av bestämmelserna i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB (se Cars, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, 2 uppl., 2001, s. 49 ff.).

Åklagaren har hävdat att L.G., genom att han till lågt pris - dvs. till lägre pris än Systembolagets försäljningspris över disk - fått förvärva alkoholhaltiga drycker, vilka också levererats till honom, från B.A. respektive D.F. tagit emot muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning.

L.G. har invänt att inköpen inte enbart skett för egen räkning utan även för andra anställda på bilprovningen. Denna invändning är inte motbevisad. Hovrätten finner dock att detta inte har någon betydelse vid bedömningen av skuldfrågan, eftersom det av utredningen i målet framgår att det är L.G. som i förhållande till D.F. och B.A. tagit initiativ till inköpen och faktiskt gett dem i uppdrag att köpa de angivna mängderna. Till detta kommer att L.G:s egna inköp, med hänsyn till mängden alkoholdrycker som togs i beslag i hans bostad i mars 2005, avsett tämligen stora mängder.

L.G. har vidare invänt att inköpen inte är att betrakta som muta eller otillbörlig belöning. I denna fråga gör hovrätten följande bedömning.

Av utredningen framgår att L.G. betalat samma eller något högre belopp än vad B.A. respektive D.F. själva betalat i Tyskland och att detta är mindre än vad alkoholen skulle ha kostat på Systembolaget. I den mån L.G. haft möjlighet att från andra köpa alkohol som förts in från Tyskland till motsvarande pris och få den levererad till sig, har förmånen att få köpa just från B.A. och D.F. inte haft något ekonomiskt värde för honom. Detta hindrar dock inte att själva möjligheten i sig att köpa alkoholdrycker på det sätt som skett bör anses utgöra en sådan otillbörlig förmån som omfattas av bestämmelserna om bestickning och mutbrott. Möjligheten kan nämligen antas framstå som attraktiv och därför tänkas påverka mottagarens tjänsteutövning. Detta gäller särskilt som L.G., för sin egen och andra anställdas räkning, frekvent och i relativt stor omfattning utnyttjat förmånen.

Åklagaren har inte påstått att L.G. handlat pliktstridigt eller att detta varit syftet från B.A:s eller D.F:s sida. Han har däremot gjort gällande att L.G. fått förmånen att köpa alkoholdrycker till lågt pris för sin tjänsteutövning. När det gäller denna fråga är framför allt följande av intresse.

L.G. har uppgett att han genom åren blivit vän med de bilimportörer som lät besiktiga bilar i Kungsbacka, men att han inte har umgåtts med vare sig B.A. eller D.F. utanför arbetstid. De senare har bekräftat att de såg besiktningsmännen som goda arbetskollegor. De har också sagt att de var angelägna om att besiktningarna utfördes korrekt så att alla eventuella fel påtalades och kunde åtgärdas innan de sålde bilarna vidare till sina kunder. Det förhåller sig också så att L.G. har blivit varse möjligheten att genom bilimportörerna göra inköp av alkohol i sin tjänsteutövning och själv frågat om B.A. och D.F. kunde köpa med öl och andra alkoholdrycker till honom och andra anställda på bilprovningen när de ändå transporterade bilar från Tyskland. Till bilden hör vidare, som åklagaren lagt till i hovrätten, att alkohol har levererats till L.G., bl.a. till hans arbetsplats. På grund av nämnda omständigheter anser hovrätten att det är utrett att L.G. fått förmånen för sin tjänsteutövning.

Av det tidigare sagda följer att de objektiva förutsättningarna för ansvar för bestickning respektive mutbrott är uppfyllda. För att ansvar skall kunna ådömas krävs uppsåt i förhållande till brottets objektiva rekvisita. Beträffande otillbörligheten av en förmån innebär detta att uppsåtet måste omfatta de faktiska och rättsliga omständigheter som bildar grundvalen för omdömet att förmånen är otillbörlig (se Kommentaren till brottsbalken, 17 kap. 7 § respektive 20 kap. 2 §, i avsnittet Det subjektiva rekvisitet).

L.G. utövade som besiktningsman vid bilprovningen myndighet över sina kunder. Han måste ha varit medveten om att han härigenom hade en sådan ställning att det skulle kunna uppfattas som otillbörligt av honom att ta emot även förmåner av mindre värde. Motsvarande insikt måste D.F. och B.A. ha haft. Denna bedömning vinner stöd av att det vid förhören i hovrätten har framkommit att såväl L.G. som D.F. och B.A. har ansett att frågan varit känslig eftersom alkoholen alltid har levererats till L.G:s bil på personalparkeringen eller hem till hans bostad. Genom detta och genom hur L.G, D.F och B.A. har agerat står det klart att uppsåt i relevanta avseenden har förelegat hos var och en av dem. L.G:s uppgift om att han haft samtycke från personal i ledande ställning är inte tillräckligt för att befria från ansvar.

På grund av det ovan anförda skall L.G. dömas för mutbrott enligt ansvarspåståendet under punkt 1 C och 1 D, D.F. för bestickning enigt ansvarspåståendet under punkt 7 och B.A. för bestickning enligt ansvarspåståendet under punkt 8 A. Mutbrotten som L.G. gjort sig skyldig till är inte att bedöma som grova.

- - -.

Åtalspunkt 1 E

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att B.Z:s uppgifter om arten och omfattningen av hans gåvor får godtas samt att det är utrett att L.G. erhållit gåvorna för sin tjänsteutövning. Hovrätten instämmer vidare i de överväganden som tingsrätten gjort avseende julgåvor och presenter vid högtidsdagar samt tingsrättens slutsats att B.Z:s gåvor till L.G. får anses acceptabla till den del de avsett julgåvor.

Som tingsrätten konstaterar har det emellertid förekommit ytterligare några gåvor. Om dessa har B.Z. i hovrätten berättat följande. Vid de tillfällen han hämtade bilar i Tyskland brukade han köpa den mängd alkohol han hade rätt att föra in i Sverige. Innan han på vägen hem passerade Kungsbacka brukade han ringa till bilprovningen och fråga om det fanns någon tid för att besiktiga bilen; på så sätt kunde han spara in en resa dit. Om det fanns en tid brukade han överlämna en flaska whisky av märket Statsman à 70 cl, inköpt på Aldi för motsvarande 58 kr, på bilprovningen. Detta gjorde han för att han hade sprit med sig och för att de var så hyggliga så att han fick tid för besiktning. Under 2000-2003 inträffade detta ungefär två till tre gånger om året. Ibland kan han ha överlämnat ett flak öl. Det kan också ha rört sig om vin, men det minns han inte. Han lämnade alltid alkoholen till L.G., eftersom det bara var denne han hade kontakt med.

Av förhören med M.A. och M.S. har framgått att bilprovningens utbildning i etik- och moralfrågor före ingripandet mot L.G. hade innehållit information om att de inte kunde ta emot gåvor från kunder. Det finns emellertid, som tingsrätten påpekat, en ”gråzon” där mottagandet av en gåva kan anses olämpligt eller stridande mot interna regler men ändå inte straffbart som mutbrott.

När det gäller nu berörda gåvor har de visserligen, åtminstone sett ur B.Z:s perspektiv, haft ett ringa värde. Frekvensen av gåvorna sammantaget med att de överlämnats när B.Z. med kort varsel fått tid för besiktning, den del av bilprovningens verksamhet som innefattar myndighetsutövning, medför emellertid att gåvorna måste anses som otillbörliga i den mening som avses i BrB:s bestämmelse om mutbrott. Detta måste L.G. ha insett. Han kan därför inte undgå ansvar. Att han i hovrätten har uppgett att han inte personligen brukat alkoholen utan placerat den i lunchrummet på bilprovningen och att den sedan nyttjats vid personalfester föranleder inte någon annan bedömning. L.G. skall alltså beträffande åtalet under punkt 1 E dömas för mutbrott. Inte heller detta brott är att bedöma som grovt.

Åtalspunkt 5 och 8 B, den senare såvitt avser bestickning

Vad som anförts ovan vid prövningen av åtalet under punkt 1 C och 1 D samt 7 och 8 A gäller även M.A:s förvärv och B.A:s försäljning till honom. De objektiva förutsättningarna för ansvar för bestickning respektive mutbrott är således uppfyllda även vad gäller åtalet i nu aktuella delar.

Vid bedömningen av frågan om M.A. - - - (åtalspunkt 5 mot M.A. ogillad; red:s anm.)

Vad däremot gäller B.A. föreligger de omständigheter som redovisats ovan vid bedömningen av åtalet under punkt 1 C och 1 D samt 7 och 8 A. Genom att sälja vin till M.A. har han lämnat otillbörlig belöning till ytterligare en besiktningsman på bilprovningen. Han kan därför inte undgå ansvar för åtalet för bestickning under punkt 8 B utan skall dömas för detta brott.

Påföljd

För såväl bestickning som mutbrott är föreskrivet böter eller fängelse i högst två år.

Den verksamhet som bedrivs av Svensk Bilprovning AB innefattar myndighetsutövning. Som tingsrätten redovisat måste därför stora krav ställas på funktionärer inom denna verksamhet att stå emot otillbörliga belöningar.

Vid bedömningen av straffvärdet för de gärningar som L.G. gjort sig skyldig till är främst att beakta att det är han som i förhållande till D.F. och B.A. har tagit initiativet till gärningarna och att de skett systematiskt. Vidare bör beaktas att gärningen under punkt 1 E avsett lång tid. På grund av dessa omständigheter anser hovrätten att påföljden för L.G:s del inte kan stanna vid böter.

Det saknas särskild anledning att befara att L.G. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Eftersom det har upplysts att han har slutat på Svensk Bilprovning AB och att han, oavsett utgången i målet, inte kommer att få tillbaka sin anställning finns det skäl att inte förena den villkorliga domen med böter.

D.F och B.A. har båda i relativt stor omfattning lämnat otillbörliga belöningar till besiktningsmän vid bilprovningen. Med hänsyn till att ingen av dem har initierat förfarandet, kan påföljden dock för deras del bestämmas till böter.

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade i fråga om L.G. i ansvarsdelen tingsrättens dom på det sättet att L.G. friades i den åtalspunkt där han fällts i tingsrätten men dömdes enligt 20 kap. 2 § BrB för mutbrott avseende åtalspunkterna 1 C, 1 D och 1 E. Ingen ändring skedde i straffpåföljden villkorlig dom.

Hovrätten ändrade, såvitt nu är i fråga, tingsrättens dom beträffande D.F. och B.A. så att de dömdes enligt 17 kap. 7 § BrB för bestickning, D.F. (åtalspunkt 7) jämte visst annat brott till 60 dagsböter å 30 kr och B.A. (åtalspunkt 8) jämte visst annat brott till 60 dagsböter å 150 kr.

Domskäl

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström, referent, Kerstin Calissendorff, Stefan Lindskog och Lena Moore) meddelade den 10 juli 2008 följande dom:

Domskäl

Hovrätten har funnit styrkt att L.G. i sin anställning som besiktningsman vid Svensk Bilprovning i Kungsbacka under tiden september 2004- mars 2005 till lågt pris fått köpa i vart fall tio flak öl och tio flaskor starksprit från B.A. och i vart fall 32 flak öl och 84 flaskor vin från D.F. samt fått alkoholen levererad till sig. B.A. och D.F. var anställda vid bilföretag som regelbundet besiktigade fordon vid Svensk Bilprovning i Kungsbacka. Hovrätten har ansett att det varit fråga om otillbörlig belöning för L.G:s tjänsteutövning och har dömt L.G. för mutbrott och D.F. för bestickning. B.A. har också dömts för bestickning för att han under tiden september-november 2004 till den anställde vid Svensk Bilprovning M.A. till lågt pris sålt en låda om sex flaskor vin och levererat alkoholen till denne. Hovrätten har vidare funnit styrkt att L.G. under åren 2000-2003 från B.Z., anställd vid ett bilföretag som regelbundet besiktigar fordon vid Svensk Bilprovning i Kungsbacka, fått alkoholdrycker i gåva. Hovrätten har godtagit B.Z:s uppgifter om omfattningen av gåvorna. Av uppgifterna framgår att B.Z. två till tre gånger om året, och därutöver vid jultid, överlämnat en flaska whisky till L.G. samt att B.Z. ibland kan ha överlämnat ett flak öl. Hovrätten har ansett att dessa gåvor, med undantag för julgåvorna, varit en otillbörlig belöning för L.G:s tjänsteutövning och har dömt L.G. för mutbrott i denna del.

Av utredningen i målet framgår att B.A., D.F. och B.Z. köpt alkoholdryckerna i Tyskland i samband med sina resor dit för att hämta bilar som skulle importeras till Sverige samt fört in dryckerna i Sverige och levererat dem till L.G. respektive M.A. I förhållande till de priser B.A. och D.F. betalat vid inköpen i Tyskland har L.G. och M.A. betalat samma eller något högre belopp men priserna har varit lägre än Systembolagets priser. B.Z. har uppgett att han hade betalat motsvarande 58 kr per flaska för whiskyn som han gav till L.G.

Av 20 kap. 2 § BrB framgår att en arbetstagare och vissa därmed jämställda personer som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning döms för mutbrott. Den som till någon som avses i bestämmelsen lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen döms enligt 17 kap. 7 § BrB för bestickning.

Vad som kan utgöra muta eller annan otillbörlig belöning är förmåner av olika slag. Den typiska mutan är en materiell förmån av ekonomisk natur. I förarbetena till bestämmelserna har som exempel nämnts bl.a. gåvor, rabatter och provisioner samt även förtäckta förmåner såsom till ”självkostnadspris” tillhandahållna varor och tjänster. Inom det straffbara området faller varje förmån som normalt sett är av beskaffenhet att kunna utgöra ett verksamt bestickningsmedel. (SOU 1974:37 s.141, jfr prop. 1975/76:176.)

Alkoholen från B.Z. utgjorde gåva. Övriga alkoholdrycker har L.G. och M.A. fått köpa till ett lägre pris än på Systembolaget. I förhållande till om de själva hade åkt till Tyskland och gjort inköpen har det utgjort en förmån att få varorna levererade till sig. Det förhållandet att L.G. utnyttjade möjligheten till inköp vid flera tillfällen visar också att erbjudandet inte var meningslöst för honom. Mot denna bakgrund får det anses vara fråga om sådana förmåner som kan utgöra muta eller annan otillbörlig belöning.

Bestämmelserna om straffansvar för mutbrott respektive bestickning avser att förhindra inte endast pliktstridiga handlingar av arbetstagarna utan även uppkomsten av misstankar om att dessa obehörigen låtit sig påverkas av förmåner av olika slag. Avsikten är att ge ett långtgående skydd för vad som kan betecknas som tjänstens integritet. Det är alltså inte nödvändigt för straffansvar att konstatera att en förmån faktiskt haft betydelse för mottagarens handlande.

Den typiska mutan, som innebär att någon tar emot en förmån som lämnas med det direkta syftet att mottagaren skall ge givaren en förmån, är alltid otillbörlig. Frågan om en viss förmån utgör en otillbörlig belöning är i andra fall beroende av sed och allmän uppfattning och får avgöras på grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. I förarbetena har uttalats att varje transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning är att betrakta som otillbörlig. Av betydelse för bedömningen av om förmånen varit ägnad att påverka tjänsteutövningen är arten av och värdet på förmånen satt i relation till befattningen. Otillbörlighetsbegreppet får anses ha en vidare innebörd när det gäller verksamhet som innefattar myndighetsutövning jämfört med om så inte är fallet. Kravet på särskilt integritetsskydd vid myndighetsutövning kan i vissa falla innebära att förmånen anses otillbörlig även om den objektivt sett inte är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning. (Se HD:s dom den 11 juni 2008 i mål B 1866-07 med där intagna hänvisningar, NJA 2008 s. 705)

Sambandet mellan L.G. och M.A. å ena sidan samt B.A., D.F. och B.Z. å den andra har helt haft sin grund i tjänsten. Förmånerna skall därför anses har lämnats för tjänsteutövningen. L.G:s och M.A:s verksamhet vid Svensk Bilprovning innefattade myndighetsutövning. Värdet på vid varje tillfälle lämnad förmån kan visserligen antas ha varit måttligt men det har i de delar som omfattas av HD:s prövning varit fråga om ett upprepat förfarande. Objektivt sett har förfarandet gett anledning till misstanke om att B.A., D.F. och B.Z. fått en förmånligare behandling än andra vid bilprovningen. Med beaktande av det integritetsskydd som tjänstens beskaffenhet har krävt är lämnandet och mottagandet av förmånerna att anse som otillbörlig belöning.

Den fråga som har ställts i prövningstillståndet bör därför besvaras så att det förfarande som hovrätten funnit styrkt har inneburit lämnande och mottagande av en otillbörlig belöning i den mening som avses i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB.

Vid denna bedömning finns inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

Domslut

Domslut

HD förklarar att det förfarande som hovrätten funnit styrkt innebär lämnande och mottagande av otillbörlig belöning i den mening som avses i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB.

HD meddelar inte prövningstillstånd i de delar frågan därom har förklarats vilande. Hovrättens dom står därmed fast.