NJA 2009 s. 723

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Karl-Gunnar Ekeberg) anförde i beslut den 7 maj 2008:

Skäl

Avvisningsfrågan

Till grund för avvisningsyrkandet har åberopats att det inte finns någon som är behörig att gå i svaromål för svarandebolaget.

I ett kommanditbolag kallas de bolagsmän som förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än bolagsmannen har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget för kommanditdelägare. Annan bolagsman i ett kommanditbolag kallas komplementär. Enligt 3 kap. 7 § lagen om handelsbolag och enkla bolag är en kommanditdelägare inte behörig att företräda bolaget. Denna regel är tvingande (se Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 3:e upplagan, s. 331). Det är alltså endast den som är komplementär som får företräda kommanditbolaget. J.A. kan således inte som kommanditdelägare gå i svaromål för svarandebolagets räkning.

Komplementär i svarandebolaget är JOT Barbas AB. J.A. utgör styrelse i det bolaget, som den 29 mars 2007 försattes i konkurs av Norrtälje tingsrätt. Konkursen avslutades den 31 augusti 2007 utan överskott. Samma dag avslutades därför även bolaget i enlighet med 25 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551). Enligt rättspraxis har ett upplöst aktiebolag rättskapacitet endast i vissa undantagsfall, som inte är tillämpliga här. JOT Barbas AB saknar alltså rättskapacitet och kan inte som komplementär företräda svarandebolaget.

Eftersom det således inte finns någon som kan gå i svaromål för svarandebolagets räkning föreligger rättegångshinder, och käromålet skall avvisas.

Rättegångskostnadsfrågan

Avvisas parts talan anses parten som tappande enligt 18 kap. 5 § första stycket RB. Part som tappar målet skall enligt 18 kap. 1 § RB ersätta motpartens rättegångskostnader, om inte annat är stadgat. I det här fallet har svarandebolaget inte ansetts kunna föra sin talan i målet, varför bolaget inte heller bör kunna tillerkännas ersättning för sina rättegångskostnader. Frågan är då om J.A. har rätt till sådan ersättning.

I rättsfallet NJA 2001 C 46 för HD ett resonemang som enligt tingsrättens uppfattning kan tillämpas analogt i det här fallet:

Om svaranden anses inte existera, kan svaranden inte gärna tillerkännas rättegångskostnadsersättning. Det är emellertid inte rimligt att svarandesidan, inför möjligheten av en sådan bedömning, av kostnadsskäl underlåter att gå i svaromål och riskerar att få en tredskodom emot sig. Ingår den sidan i svaromål, bör det därför finnas möjlighet för den att få ersättning för sina rättegångskostnader. Det kan i så fall vara naturligt att de personer som uppträtt som företrädare för svarandeparten tillerkänns ersättningen.

Den som delgivits stämning och uppträtt som företrädare för svarandebolaget i detta fall är J.A. Med tillämpning av HD:s resonemang i NJA 2001 C 46 skall kärandebolaget, Rimbo Centrum Fastigheter AB, därför ersätta J.A. för dennes rättegångskostnader. Yrkat belopp är skäligt.

Slut

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmannen Jan Öhman och hovrättsrådet Lars Dirke, referent) anförde i beslut den 5 september 2008:

Frågan i målet är om bestämmelserna i 18 kap. RB kan tillämpas analogt i en situation som denna, där den person som begär rättegångskostnadsersättning stämts i egenskap av företrädare för svarandeparten, men där tingsrätten har funnit att det saknas någon behörig ställföreträdare för svaranden och därför avvisat talan.

Innan J.A. ingick i svaromål kan det inte sägas ha stått helt klart att han saknade rätt att företräda svaranden. Åtgärden att utfärda stämning saknade därför inte fog. Det bör inte läggas på den som stämts till rätten att på eget kostnadsansvar avgöra om svaromål ska avges eller inte. Under dessa förhållanden delar hovrätten tingsrättens uppfattning att Rimbo Centrum Fastigheter AB bör förpliktas att ersätta J.A. för dennes rättegångskostnader (jämför rättsfallet NJA 2001 C 46).

Hovrätten avslår överklagandet.

Domskäl

HD (justitieråden Johan Munck, Leif Thorsson, Torgny Håstad, Anna Skarhed, referent, och Lena Moore) meddelade den 5 november 2009 följande beslut:

Skäl

JOT Hotell & Konferens KB försattes i konkurs vid tingsrätten den 29 mars 2007. Rimbo Centrum Fastigheter AB (Rimbo) väckte i november 2007 talan mot kommanditbolaget i konkurs (kommanditbolaget) avseende fordran för lokalhyra. Sedan konkursförvaltaren förklarat att konkursboet avstod från att inträda i rättegången utfärdade tingsrätten stämning mot kommanditbolaget. Stämningen delgavs J.A. i dennes egenskap av styrelse i komplementären JOT Barbas AB (aktiebolaget) och kommanditdelägare i kommanditbolaget.

Av de uppgifter som tingsrätten inhämtat från bolagsregistret framgick bl.a. att delägare i kommanditbolaget var komplementären JOT Barbas AB samt tre kommanditdelägare, varav en var J.A. Denne var även ensam styrelseledamot i aktiebolaget. Aktiebolagets firma tecknades av styrelsen, som dock inte var fulltalig då det saknades en suppleant. Av utdraget framgick vidare att aktiebolaget hade upplösts efter avslutad konkurs.

J.A. inkom med svaromål där han i första hand yrkade att Rimbos talan skulle avvisas men samtidigt bestred käromålet i sak. Till stöd för yrkandet om avvisning anförde han i huvudsak att han, enligt 3 kap. 7 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, inte var behörig att företräda kommanditbolaget i egenskap av kommanditdelägare och att han inte heller i egenskap av styrelseledamot i aktiebolaget var behörig att gå i svaromål för kommanditbolagets räkning eftersom aktiebolaget hade upplösts efter en underskottskonkurs och därmed saknade rättskapacitet. Rimbo vitsordade att aktiebolaget var upplöst och att J.A. endast var kommanditdelägare i kommanditbolaget samt hemställde om tingsrättens beslut i avvisningsfrågan. Rimbo anförde därvid att om talan skulle avvisas så skulle även eventuella rättegångskostnadsanspråk från kommanditbolaget avvisas, eftersom detta bolag saknade behörig företrädare. Även J.A:s eventuella yrkande om ersättning för rättegångskostnad bestreds eftersom han enligt Rimbo inte var part i målet.

J.A. yrkade härefter, med hänvisning till regeln i 18 kap. 5 § RB, ersättning för egna rättegångskostnader. Rimbo yttrade sig vid den fortsatta skriftväxlingen inte i fråga om skäligheten av kostnadsyrkandet.

Tingsrätten avvisade käromålet och tillerkände J.A. yrkad ersättning för rättegångskostnader. Rimbo överklagade beslutet med yrkande att hovrätten skulle upphäva beslutet om rättegångskostnad. Hovrätten har avslagit överklagandet.

Frågan i HD är i första hand hur rättegångskostnaderna vid tingsrätten ska fördelas mellan parterna. Så som målet här föreligger till bedömning har HD att utgå från tingsrättens lagakraftvunna beslut om avvisning (se NJA 2009 s. 342).

Avvisas en talan, ska parten enligt 18 kap. 5 § första stycket RB anses som tappande. Den som tappar målet ska därvid enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § samma balk ersätta motpartens rättegångskostnader, om ej annat är stadgat. Frågan är vad som ska gälla i ett fall som det förevarande, där en uppgiven ställföreträdare för svaranden delgivits stämningsansökningen och yttrat sig över denna varefter avvisning skett, på den grunden att det inte funnits någon som kunnat gå i svaromål för svarandens räkning.

Den som i föregiven egenskap av företrädare för svaranden blir instämd i en rättegång måste, även om han känner till omständigheter som innebär att han inte anser sig ha rätt att företräda svaranden, ha rätt att yttra sig inte bara i frågan om rättegångshinder utan också i rimlig omfattning beträffande målet i sak för att undvika en tredskodom mot svaranden. Den som på detta sätt dras in i processen bör också vid prövning av rättegångskostnadsfrågan betraktas som motpart vid tilllämpningen av 18 kap. 1 § RB (jfr NJA 2001 C 46).

Trots att J.A. delgivits stämningen i sin egenskap av ställföreträdare för kommanditbolaget och att beslutet om avvisning, vilket grundats på de omständigheter han framfört i sitt svaromål, innebär att J.A. enligt domstolarnas uppfattning inte ägt svara för bolagets räkning, bör han därför i princip vara berättigad till ersättning för sina kostnader i målet.

Fråga uppkommer därvid om det i detta fall föreligger omständigheter som utgör skäl att frångå huvudregeln i 18 kap. 1 § RB beträffande rättegängskostnaderna vid tingsrätten. Enligt 18 kap. 3 § andra stycket får rätten, ifall omständighet varav utgången berodde inte var känd för den tappande före rättegången och han inte heller hade bort äga kännedom om den, förordna att vardera parten ska bära sin kostnad.

Även om Rimbo när talan väcktes inte kände till de uppgifter angående kommanditbolaget som föranledde tingsrättens avvisningsbeslut, skulle bolaget genom en registerkontroll ha kunnat skaffa sig denna information innan talan väcktes. Mot bakgrund härav finns det inte skäl att frångå huvudregeln om tappande parts skyldighet att ersätta motparten hans rättegångskostnad. Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

Med hänsyn till utgången i HD ska Rimbo ersätta J.A. för rättegångskostnader i HD. Yrkat belopp får anses skäligt.

Domslut

HD:s avgörande

Överklagandet lämnas utan bifall.

Rimbo Centrum Fastigheter AB ska ersätta J.A. för rättegångskostnader i HD med 12 500 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s beslut tills betalning sker.