NJA 2011 s. 429

En majoritetsaktieägare har rätt att vid en talan om tvångsinlösen enligt 22 kap. aktiebolagslagen lösa in återstående aktier i bolaget även om majoritetsaktieägaren genom avtal på förhand har avstått från en sådan rätt.

Stockholms tingsrätt

Carmeuse S.A. förde vid Stockholms tingsrätt talan mot SMA International B.V. på det sätt som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmännen Mats Dahl, Joakim Munter och Sakari Alander) anförde följande i dom (mellandom) den 22 augusti 2008.

Bakgrund

Den 9 oktober 1997 träffade parterna ett avtal, Joint Venture Agreement, i vilket parterna reglerade deras inbördes förhållanden som ägare av hälften var av aktierna i det svenska bolaget SMA Svenska Mineral AB (556206-3874). Med tillämpning av avtalets artikel 15.2 fastställdes i skiljedom den 28 september 2006 att SMA International B.V. hade rätt att inlösa alla Carmeuse S.A. tillhöriga aktier i det svenska bolaget utom en. Inlösen har skett i enlighet med skiljedomen.

Den 23 april 2007 meddelades en skiljedom mellan parterna angående tvångsinlösen enligt 22 kap.aktiebolagslagen vari skiljenämnden bl.a. fastställde att SMA International B.V. har rätt att lösa in Carmeuse S.A:s kvarvarande aktie i SMA Svenska Mineral AB till det fastställda lösenbeloppet 10 000 kr. Skiljenämnden förpliktade vidare SMA International B.V. att ersätta Carmeuse S.A. för dess kostnad i förfarandet med 225 000 kr jämte ränta från dagen för skiljedomen till dess betalning sker.

I ansökan om stämning mot svaranden har käranden fört talan mot skiljedomen med yrkande:

a) att tingsrätten med ändring av den klandrade skiljedomen mellan parterna ogillar det av svaranden framställda yrkandet om inlösen av den käranden tillhöriga aktien i SMA Svenska Mineral AB,

b) att tingsrätten med ändring av skiljedomen bifaller det av käranden i skiljeförfarandet framställda yrkandet om ersättning för kostnader med 867 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för skiljedomen tills betalning sker, samt

c) ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten med belopp som senare anges.

Svaranden har bestritt kärandens talan och yrkat ersättning för egna rättegångskostnader.

Käranden har yrkat att rätten i särskild dom skall fastställa att svarandebolaget inte har rätt att lösa in den omtvistade aktien enligt 22 kap.aktiebolagslagen, om svarandebolaget genom avtal har avstått från en sådan rätt. Svarandebolaget har bestritt yrkandet om särskild dom.

Mellan parterna föreligger det ovannämnda Joint Venture Agreement daterat den 9 oktober 1997. Käranden påstår vilket svaranden bestrider att detta avtal innebär att svaranden genom avtal avstått från en rätt att påkalla inlösenförfarande enligt 22 kap.aktiebolagslagen.

Mellandomstema

Tingsrätten beslutade den 20 mars 2008 att genom särskild dom (mellandom) pröva frågan huruvida SMA International B.V. enligt 22 kap.aktiebolagslagen har rätt att inlösa den omtvistade aktien även om bolaget genom avtal har avstått från en sådan rätt.

Yrkande

Käranden har yrkat att rätten skall besvara den sålunda ställda frågan med att svaranden inte har rätt att enligt 22 kap.aktiebolagslagen inlösa den omtvistade aktien, om svaranden genom avtal avstått från en sådan rätt, medan svaranden har yrkat att rätten skall besvara den ställda frågan på motsatt sätt.

Domskäl

Tvistefrågan som skall prövas genom denna dom är sålunda huruvida regleringen i 22 kap.aktiebolagslagen om tvångsinlösen är tvingande i så måtto att ett avtal mellan aktieägare om att avstå från framtida tvångsinlösen inte hindrar ett sådant förfarande, om övriga förutsättningar för tvångsinlösen föreligger.

Av 22 kap. 1 § aktiebolagslagen framgår att aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsägaren) har rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Regeln är av tvingande natur i så måtto att det inte är tillåtet att i bolagsordning föreskriva att rätt eller skyldighet till inlösen inte skall finnas eller att de skall inträda under andra förutsättningar än som anges i lagen (prop. 2004/05:85 s. 809). Frågan är då vilken verkan ett avtal aktieägarna emellan om begränsning i rätten till tvångsinlösen har.

Det får närmast anses som en truism att ett avtal mellan aktieägare i ett bolag om t.ex. överlåtelsebegränsningar är bindande avtalsparterna emellan och att parterna har att åtlyda avtalets förpliktelser. När det gäller just avtal om överlåtelsebegränsningar får det vidare anses vara en vedertagen uppfattning att sådana avtal saknar verkan mot bolaget och att en överlåtelse i strid med ett sådant avtal normalt innebär att förvärvaren blir att betrakta som ny aktieägare (prop. 2004/05:85 s. 251 och 1397 samt där anförd litteratur).

Av NJA 1972 s. 29 följer vidare att ett avtal om rösträttsutövning som efter ordalydelsen strider mot aktiebolagslagen ändå kan vara giltigt mellan parterna, dvs. måste åtlydas av den förpliktade, men sakna associationsrättslig betydelse.

I målet är emellertid inte fråga om avtalade begränsningar i aktiers överlåtbarhet eller om rösträttsutövning utan fråga om påstått avtalade begränsningar i fråga om rätten att påkalla tvångsinlösen enligt 22 kap.aktiebolagslagen. En given utgångspunkt med hänsyn till det anförda är att ett sådant avtal är bindande mellan avtalsparterna. I den mån en part inte respekterar ett sådant utfäst avstående från att påkalla tvångsinlösen torde detta kunna föranleda kontraktuella påföljder på grund av avtalsbrott. Något vägledande prejudikat om huruvida ett sådant avtal som berörts även utgör hinder mot en tvångsinlösen föreligger dock inte.

Det finns anledning att närmare beröra frågan om avtalade överlåtelsebegränsningar som saknar stöd i bolagsordningen. Enligt 4 kap. 7 § aktiebolagslagen kan aktier fritt överlåtas och förvärvas om inte annat följer av ett sådant förbehåll som anges i 8, 18 eller 27 § samma kapitel eller annars av lag. I Lagrådets yttrande konstaterades att den reella funktionen av lagrummet (p.g.a. att aktiebolagslagen tillåter vilka inskränkningar som helst i den fria överlåtelserätten i aktieägaravtal) blir en annan än att öka utbudet av aktiebolagskapital, vilket angavs vara ett av ändamålen med lagstiftningen. Bestämmelsen kommer i stället att för bolaget underlätta bedömningen av vem som har rätt att uppträda som aktieägare gentemot bolaget, t.ex. vid bolagsstämma och vid utdelning (prop. 2004/05:85 s. 1397). Med andra ord kommer bolagsordningen sålunda att tjäna som handledning för bolagsorganen vid bedömningen av vilka aktier som skall anses företrädda och röstberättigade vid bolagsstämman.

På motsvarande sätt får anses följa av NJA 1972 s. 29 och den princip som enligt vedertagen tolkning då lades fast att bolagsorganen kan förlita sig på aktieboken - med bortseende från eventuella avtal om rösträttsutövning - vid bedömningen av vilket förslag bolagsstämman gett bifall till.

Bolagsordningen har således betydelse för att skillnader i rösträtt resp. eventuell ”passivisering” av rösträtt rörande överlåtna men ännu inte hembjudna aktier blir offentliggjorda till gagn för såväl tredjemansintresset som för bolagsorganens hantering av dessa inskränkningar. De ändamål som bär upp denna princip - att begränsningarna måste framgå av bolagsordningen för att gälla mot bolaget - gör sig med styrka gällande även när det gäller en sådan avtalad inskränkning i rätten att påkalla tvångsinlösen som här är i fråga. Med hänsyn härtill och då det inte är möjligt att i bolagsordning inskränka rätten till tvångsinlösen bör lagstiftarens ställningstagande till sistnämnda fråga i lagstiftningsärendet (prop. 2004/05:85 s. 439 och 809) tolkas så att det heller inte är möjligt att med verkan mot majoritets- eller minoritetsägaren genom avtal inskränka rätten till inlösenförfarande enligt 22 kap.aktiebolagslagen.

Den i mellandomstemat ställda frågan besvaras i enlighet med det ovan anförda.

Domslut

Tingsrätten förklarar att SMA International B.V. enligt 22 kap.aktiebolagslagen (2005:551) har rätt att inlösa den omtvistade aktien även om bolaget genom avtal med Carmeuse S.A. har avstått från en sådan rätt.

Svea hovrätt

Carmeuse S.A. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle fastställa att SMA International B.V. inte hade rätt att lösa in den omtvistade aktien enligt 22 kap.aktiebolagslagen, om SMA International genom avtal med Carmeuse hade avstått från sådan rätt.

SMA International bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Renfors samt hovrättsråden Måns Edling, Maj Johansson, referent, och Anne Kuttenkeuler) anförde följande i dom den 18 november 2009.

Hovrättens domskäl

Utredningen

Hovrätten har med stöd av 50 kap. 13 § andra stycket 2 RB avgjort målet utan huvudförhandling.

Hovrätten har tagit del av handlingarna.

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten och vidareutvecklat vad de anförde där.

Hovrättens bedömning

Enligt 22 kap. 1 § aktiebolagslagen har en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsaktieägaren) rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Av förarbetena (prop. 2004/05:85 s. 438, 439 och 809) till aktiebolagslagen framgår att syftet med reglerna om inlösen bl.a. är ett intresse av rationella ägarförhållanden inom näringslivet, en möjlighet att underlätta fusioner och en möjlighet för minoriteter att ta sig ur den utsatta position som kan uppkomma när en aktieägare till följd av sitt aktieinnehav i praktiken kontrollerar ett bolag. Bestämmelsen i 22 kap. 1 § aktiebolagslagen är av tvingande natur och i förarbetena uttalas vidare att det innebär att det inte är möjligt att i bolagsordning föreskriva att rätt eller skyldighet till inlösen inte ska finnas eller att rätten eller skyldigheten ska inträda under andra förutsättningar än som anges i lagen.

Däremot kan aktieägare träffa avtal sig emellan om att inte påkalla inlösen eller om att inlösenbeloppet ska bestämmas på visst sätt. Ett avtal har verkan mellan parterna och ett brott mot det kan föranleda skadeståndsskyldighet. I litteraturen har det uttalats att ett sådant avtal saknar aktiebolagsrättslig relevans och inte kan beaktas i en inlösentvist (Aktiebolagslagen, En kommentar, av Sten Andersson, Svante Johansson och Rolf Skog, s. 22:3).

I det nu aktuella målet är fråga om vilken verkan ett avtal om begränsning av rätten att påkalla tvångsinlösen enligt 22 kap.aktiebolagslagen ska anses ha. En utgångspunkt är, såsom tingsrätten funnit, att ett sådant avtal i och för sig är bindande mellan avtalsparterna. En annan utgångspunkt vid bedömningen bör vara det förhållandet att en sådan begränsning inte kan göras i bolagsordningen. Som tingsrätten funnit talar ändamålsskäl mot att en inskränkning av rätten till tvångsinlösen, med verkan mot majoritets- eller minoritetsägaren, skulle kunna göras i annan form. Rätten till tvångsinlösen har enligt hovrätten en sådan karaktär att den inte bör kunna avtalas bort. Hovrätten finner därför att avtalet inte har någon rättslig verkan i det bolagsrättsliga förfarande som tvångsinlösen innebär och att det inte kan beaktas i det förfarandet. Överklagandet ska därmed avslås och tingsrättens domslut fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

Carmeuse S.A. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att SMA International B.V. inte hade rätt att lösa in den omtvistade aktien enligt 22 kap.aktiebolagslagen, om SMA International B.V. genom avtal med Carmeuse S.A. hade avstått från sådan rätt.

SMA International B.V. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Edvardsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Den 9 oktober 1997 träffade SMA International B.V. (SMA) och Carmeuse S.A. ett avtal, Joint Venture Agreement, i vilket parterna reglerade sina inbördes förhållanden som ägare av hälften var av aktierna i det svenska bolaget SMA Svenska Mineral AB. Av artikel 15.2 i avtalet framgår bl.a. att under vissa förutsättningar har SMA rätt att köpa alla utom en aktie av Carmeuse. Med tillämpning av avtalets artikel 15.2 fastställdes i skiljedom den 28 september 2006 att SMA hade rätt att inlösa alla Carmeuse tillhöriga aktier i det svenska bolaget utom en. Inlösen har skett i enlighet med skiljedomen.

Den 23 april 2007 meddelades en skiljedom mellan parterna angående tvångsinlösen enligt 22 kap.aktiebolagslagen (2005:551) vari skiljenämnden bl.a. fastställde att SMA har rätt att lösa in Carmeuse kvarvarande aktie i SMA Svenska Mineral AB till det fastställda lösenbeloppet 10 000 kr.

Carmeuse förde talan mot skiljedomen och yrkade att tingsrätten i särskild dom skulle fastställa att SMA inte har rätt att lösa in den omtvistade aktien enligt 22 kap.aktiebolagslagen, om svarandebolaget genom avtal har avstått från en sådan rätt. Carmeuse påstod, vilket SMA bestred, att svaranden genom avtalet avstått från en rätt att påkalla inlösenförfarande enligt 22 kap.

Tingsrätten beslutade att genom särskild dom (mellandom) pröva frågan huruvida SMA enligt 22 kap.aktiebolagslagen har rätt att inlösa den omtvistade aktien även om bolaget genom avtal har avstått från en sådan rätt. I mellandom förklarade tingsrätten att SMA har rätt att inlösa den omtvistade aktien även om bolaget genom avtal med Carmeuse har avstått från en sådan rätt.

Carmeuse överklagade till hovrätten, som har fastställt tingsrättens domslut.

HD:s bedömning

Enligt 22 kap. 1 § första stycket aktiebolagslagen har en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i ett aktiebolag (majoritetsaktieägaren) rätt att av de övriga aktieägarna i bolaget lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majoritetsaktieägaren. Enligt 22 kap. 6 § ska en majoritetsaktieägare som vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och det inte kan träffas överenskommelse om detta, hos bolagets styrelse skriftligen begära att tvisten avgörs av skiljemän.

Rätten att få till stånd inlösen har funnits länge. Den har bl.a. motiverats med att den underlättar fusioner mellan moderbolag och dotterbolag. Minoritetsaktieägarnas rätt att begära inlösen hänger samman med att en minoritet, som innehar mindre än en tiondel av aktierna i bolaget, saknar möjlighet att utöva många av de rättigheter som aktiebolagslagen annars tillerkänner en minoritet. Genom reglerna om rätt att begära inlösen har minoriteten getts en möjlighet att ta sig ur den utsatta position som detta innebär. Allmänintresset av rationella ägarförhållanden inom näringslivet har också angetts som ett skäl för tvångsinlösenrätten (prop. 2004/05:85 s. 437 ff.). Det är inte möjligt att med rättslig verkan i bolagsordningen föreskriva att någon rätt eller skyldighet till inlösen inte ska finnas eller att en sådan rätt eller skyldighet ska inträda under andra förutsättningar än de som anges i lagen (se a. prop. s. 809).

I målet är emellertid inte fråga om i bolagsordningen föreskrivna begränsningar utan om vad som gäller när aktieägare träffat avtal om begränsningar av rätten till tvångsinlösen. Syftet med s.k. aktieägaravtal är att bestämma aktieägarnas förhållande till varandra och till bolaget. Aktieägaravtal anses dock som huvudregel bara binda parterna och sakna verkan i förhållande till aktiebolaget. Härom är doktrinen i princip enig. Det brukar sägas att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen medför att avtal mellan aktieägare aldrig i frånvaro av lagstöd får aktiebolagsrättsliga verkningar.

Frågan är då vad som avses med att avtal saknar aktiebolagsrättsliga verkningar.

10.

I doktrinen råder delade meningar i frågan (se t.ex. Sten Andersson m.fl., Aktiebolagslagen, En kommentar, Del II, suppl. 3 april 2008, s. 22:3, Niklas Arvidsson, Aktieägaravtal. Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, Ak. avh. 2010, s. 19 f. och 116 ff., Niklas Arvidsson, Aktieägaravtalet och dess rättsverkningar, Ny Juridik 4:10, s. 52 ff. samt Erik Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal - särskilt om begränsningar i rätten till tvångsinlösen enligt ABL 22 kap., Festskrift till Torkel Gregow, 2010, s. 355 ff.).

11.

Uttrycket att aktieägaravtal saknar verkan i förhållande till aktiebolaget leder närmast tanken till att innebörden skulle vara att aktieägaravtal inte binder bolaget eller bolagsorganen. Eller, som Carmeuse anfört, att man bör lägga fokus på vilka eventuella verkningar en tilllämpning av aktieägaravtalet får i förhållande till bolaget. Detta har också framförts i doktrinen som ett sätt att tolka principen.

12.

I samband med att frågan om begränsningar i rätten att överlåta aktier behandlades i motiven till aktiebolagslagen anfördes att frågor om möjligheterna till och verkan av avtal mellan aktieägarna i grund och botten är av avtalsrättslig, inte aktiebolagsrättslig, natur och därför inte bör regleras i aktiebolagslagen (a. prop. s. 251). Det är svårt att förstå detta uttalande på något annat sätt än att lagstiftarens uppfattning är att det som regleras i aktiebolagslagen är av aktiebolagsrättslig natur. Vidare konstaterades då utgångspunkterna för aktiebolagslagen slogs fast att en viktig aspekt är reglernas flexibilitet. Det finns en mängd regler i aktiebolagslagen som är uppställda enbart i aktieägarnas intresse. En princip i svensk aktiebolagsrätt är dock att det är möjligt att avvika från dessa regler, under förutsättning att alla aktieägare går med på det. I den utsträckning lagens regler syftar enbart till att erbjuda aktieägarna ett sätt att reglera sina mellanhavanden menade lagstiftaren att det är logiskt att aktieägarna, om de så vill, får reglera dessa på annat sätt än vad som anges i lagen. Därför utökades även aktieägarnas möjligheter att reglera frågor i bolagsordningen. Det anfördes emellertid också att åtskilliga aktiebolagsrättsliga frågor över huvud taget inte bör överlämnas till aktieägarna att avgöra utan fordra en tvingande lagreglering (a. prop. s. 202).

13.

Lagstiftarens avsikt synes alltså ha varit att låta aktiebolagslagens bestämmelser avgöra huruvida avtal som berör frågor som regleras i aktiebolagslagen kan få någon aktiebolagsrättslig verkan. Härför talar även det förhållandet att regeringen inte följde Lagrådets förslag att ta in en bestämmelse om att överlåtelsebegränsningar saknar verkan mot bolaget. Regeringen ansåg att en sådan bestämmelse skulle innebära en risk för oönskade motsatsslut i andra delar av lagen (a. prop. s. 251 och 546 f.).

14.

Rätten till tvångsinlösen kan, som nämnts, inte begränsas i bolagsordningen. När frågan om möjligheten att i bolagsordningen inskränka eller ta bort majoritetsaktieägarens rätt till inlösen diskuterades i motiven, ansågs starka skäl tala emot en sådan ordning (a. prop. s. 439). Att det skulle vara möjligt att i ett aktieägaravtal, på ett sätt som medför verkan i ett tvångsinlösenförfarande, på förhand inskränka majoritetsaktieägarens rätt berördes över huvud taget inte. De syften som föranlett regeln om tvångsinlösen - att underlätta fusioner, behovet av ett minoritetsskydd och allmänintresset av rationella ägarförhållanden inom näringslivet - skulle förfelas om det vore möjligt att i aktieägaravtal på förhand inskränka den rätt till tvångsinlösen som lagen ger.

15.

Något utrymme att i aktieägaravtal, med verkan i ett tvångsinlösenförfarande, på förhand inskränka aktiebolagslagens bestämmelser om tvångsinlösen kan därför inte anses föreligga.

16.

Av det anförda följer att SMA enligt 22 kap.aktiebolagslagen har rätt att inlösa den omtvistade aktien även om bolaget genom avtal har avstått från en sådan rätt. Hovrättens domslut ska därför stå fast.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Per Virdesten, referent, Gudmund Toijer, Lena Moore och Johnny Herre) meddelade den 27 juni 2011 dom i enlighet med betänkandet.

HD:s dom meddelad: den 27 juni 2011.

Mål nr: T 128-10.

Lagrum: 22 kap.1 och 6 §§aktiebolagslagen (2005:551).