NJA 2011 s. 45

En variant av poker (Texas Hold´em) har i ett visst fall när den spelats i turneringsform inte ansetts vara ett spel vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § brottsbalken.

Uddevalla tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Uddevalla tingsrätt åtal mot G.S., J.J., M.L., P.H., M.J. och R.M. för grovt dobbleri enligt följande gärningsbeskrivning:

Den 23-25 mars 2007 anordnade Grebbestad Event i samarbete med 24hPoker en pokerturnering, EPC 2007, i Tanums Hotell- och Konferensanläggning ABs lokal, Tanumsstrandshallen i Grebbestad, Tanums kommun. Antalet deltagare uppgick till i vart fall 680 stycken. Deltagarna betalade en insats om 250 euro per person för deltagandet i huvudturneringen, Texas Hold’em NL Freezeout.

Inbetalningen av insatserna skedde antingen till 24hPokers klient på Internet, till ett bankkonto i Schweiz eller till G.S. på plats vid turneringen. Högsta vinsten uppgick till ca 50 000 euro. Av insatsens belopp gick 220 euro till vinstpott och 30 euro till en avgift (rake) till anordnarna. Vid tillfället anordnades också sidospel, cash-game och sit-and-go. För deltagande i sidospelen tog anordnarna en avgift (rake) på ca 20-50 kr per person och timme. Turneringen avbröts av polis den 23 mars 2007.

G.S. och J.J. var sedan april 2006 registrerade delägare och bolagsmän i Grebbestad Event HB.

Företrädare för Grebbestad Event överenskom under hösten 2006 med företrädare för 24hPoker om att anordna EPC 2007. De framställde tillsammans med företrädare för 24hPoker en inbjudan till turneringen. De bokade lokal och turneringsledare. De tog emot delar av insatserna till turneringen. De höll i de praktiska arrangemangen på plats genom att bl.a. iordningställa lokalen, instruera personalen, ta emot deltagarna och ansvara för själva spelen, såväl huvudturneringen som sidospelen.

24hPoker är en bolagskonstruktion med 24hPoker Holding AB som moderbolag i en koncern med ett flertal dotterbolag, bl.a. 24hPoker AB och 24hPay Ltd. P.H. var vd för 24hPoker Holding AB och 24hPoker AB. M.L. var vd för 24hPay Ltd under perioden maj 2006-december 2006. Därefter var han kvar i dess styrelse fram till i vart fall april 2007. P.H. var emellertid att betrakta som faktisk företrädare för 24hPay Ltd.

Företrädare för 24hPoker överenskom med företrädare för Grebbestad Event om att anordna EPC 2007. De framställde tillsammans med företrädare för Grebbestad Event en inbjudan till turneringen. De tog emot delar av insatserna till turneringen. De tillhandahöll bord, kortlekar, marker m.m. De betalade ut ersättning till Grebbestad Event i anledning av turneringen.

M.L. har överenskommit med företrädare för Grebbestad Event om att anordna EPC 2007. Han framställde tillsammans med företrädare för Grebbestad Event en inbjudan till turneringen. Han godkände att 24hPoker betalade ut ersättning till Grebbestad Event. M.L. informerade fortlöpande P.H. om EPC 2007.

P.H. informerades fortlöpande av M.L. och godkände/tillät anordnandet av EPC 2007.

G.S., J.J., M.L. och P.H. har således, i sina respektive egenskaper i bolagen, tillsammans och i samförstånd den 23 mars 2007 i en av Tanums Hotell- och Konferensanläggning AB hyrd lokal, Tanumsstrandshallen, i Grebbestad, Tanums kommun, olovligen för allmänheten anordnat pokerspel om pengar, pokerturneringen EPC 2007. Pokerspelets utgång har till väsentlig del varit beroende av slumpen och verksamheten har framstått som äventyrlig med hänsyn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter, bl.a. att det utöver huvudturneringen förekommit sidospel i form av cash-game och sit-and-go. Verksamheten har vidare varit ägnad att tillföra nämnda anordnare en betydande ekonomisk vinning.

R.M., vd för Tanums Hotell- och Konferensanläggning AB, och M.J., försäljningschef för samma bolag, har, i sina respektive egenskaper i bolaget, tillsammans och i samförstånd den 23 mars 2007 i Grebbestad, Tanums kommun, tillåtit ovanstående verksamhet i bolagets lokal, Tanumsstrandshallen, vilken de upplåtit åt allmänheten genom att hyra ut den för EPC 2007.

Dobbleriet är grovt med hänsyn till att verksamheten bedrivits yrkesmässigt och omfattat avsevärda belopp.

De tilltalade förnekade brott.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Lars Bjurstam) meddelade dom den 29 april 2008.

I domen redogörs inledningsvis under rubriken Gällande regler för innehållet i 16 kap. 14 och 14 a §§ BrB och tillämpliga bestämmelser i lotterilagen (1994:1000), under rubriken Sakframställningar för åklagarens och de tilltalades utveckling av sin talan samt under rubriken Utredning för vad som har framkommit vid förhör med de tilltalade och ett stort antal vittnen, bl.a. flera deltagare i turneringen.

Domskäl

Vilken verksamhet är det som har förekommit vid turneringen EPC 2007?

Under denna rubrik anförs i domskälen:

Inledningsvis konstaterar tingsrätten att det den 23-25 mars 2007 anordnades en pokerturnering i Tanumsstrandshallen i Grebbestad, EPC 2007. Antalet deltagare uppgick till i vart fall 680 stycken, vilka hade betalat en insats om 250 euro per person för deltagande i huvudturneringen. I turneringen, där pokerformen Texas Hold’em NL Freezeout spelades, fanns en prisstege som innebar att vinster skulle utbetalas till de 69 bäst placerade deltagarna. Högsta vinsten var 50 000 euro. Av insatsens belopp gick 220 euro till prispotten och 30 euro till anordnarna. Huvudturneringen har således omsatt ca 170 000 euro, vilket motsvarar drygt 1,5 miljoner SEK, varav nästan 150 000 euro eller drygt 1,3 miljoner SEK gått till prispotten. Anordnarna har tagit ca 20 000 euro eller drygt 180 000 SEK i avgift för huvudturneringen.

- - -

Tingsrätten fann på anförda skäl styrkt att det utöver huvudturneringen även förekommit sidospel i form av cash-games och sit-and-go såsom åklagaren hade gjort gällande. Med beaktande av att sidospelen ägt rum i samma lokal som huvudturneringen och att huvudturneringens bord och kortlekar hade använts fann tingsrätten att det inte rådde någon tvekan om att den eller de som anordnat huvudturneringen också hade anordnat sidospelen.

Enligt tingsrätten stod det klart att intäkterna från sidospelen skulle ha kunnat bli stora om inte EPC 2007 hade avbrutits.

I domskälen anförs vidare:

Med hänsyn till de priser som skulle delas ut till de bäst placerade deltagarna i huvudturneringen och till att sidospel för de utslagna spelarna i form av cash-games och sit-and-go förekom har turneringen EPC 2007 haft en sådan karaktär att den utgjort ett sådant lotteri som avses i 3 § lotterilagen, vilket innebär att turneringen endast hade fått genomföras med tillstånd från Lotteriinspektionen, om den varit att anse som anordnad för allmänheten.

Har turneringen EPC 2007 varit anordnad för allmänheten?

Att det inte är straffbart anordna spel för ett slutet sällskap framgår indirekt av att såväl dobbleriparagrafen som lotterilagen gäller anordnande för allmänheten.

- - -

Utredningen i målet visar att EPC 2007 haft i vart fall 680 deltagare. Deltagarlistorna ger vid handen att vissa spelare representerat pokerklubbar medan andra anmält sitt deltagande via 24h:s klient. Vissa deltagare har genom s.k. satellitturneringar vunnit tillträde till turneringen. Vad som synes ha varit gemensamt för deltagarna i EPC 2007 är endast deras pokerintresse. Vidare synes det inte ha funnits någon begränsning beträffande vilka personer som bjöds in till turneringen. Inte heller har turneringsledningen hållit strikt på att anmälan och betalning skulle göras före turneringen. - - -.

Mot denna bakgrund finner tingsrätten, vid en samlad bedömning av de i målet aktuella omständigheterna, att EPC 2007 i praktiken har stått öppna för en stor och obestämd krets av personer och att turneringen därmed inte kan anses anordnad inom ett slutet sällskap. Turneringen får därmed anses anordnad för allmänheten.

Har turneringen EPC 2007 skett olovligen?

Av utredningen framgår att anordnarna inte hade ansökt om tillstånd från Lotteriinspektionen för huvudturneringen eller för de sidospel som anordnades för dem som slogs ut ur turneringen. Enligt vittnesmålet från Lotteriinspektionens chefsjurist H.H. hade det inte heller gått att få tillstånd för en turnering liknande EPC 2007. Det kan således konstateras att turneringen har spelats olovligen.

Har utgången av spelet helt eller till väsentlig del berott på slumpen?

Vid huvudturnering i EPC 2007 har det spelats poker, Texas Hold’em NL Freezeout. Även vid sidospelen har denna form av poker spelats. N.G. har berättat att denna pokerform har spelats i Sverige sedan 20 år. Han har vidare berättat att ”Mörkpoker och Texas Hold’em skiljer sig åt i formen. Texas Hold’em innebär att det sker ett antal budgivningsrundor och eftersom det är flera budgivningar kan spelaren använda den information som ges. De som spelar Texas Hold’em tycker att individuell skicklighet kommer till pass och att det är det svåraste spelet eftersom det finns mycket information att ta hänsyn till. De som spelar mörkpoker tycker att det är svåraste eftersom det inte finns mycket information.”

De tilltalade har gjort gällande att poker i form av Texas Hold’em är ett skicklighetsspel som inte är beroende av slumpen.

I målet har inte presenterats någon utredning som närmare belyser förhållandet mellan slump och skicklighet i Texas Hold’em eller någon annan form av poker.

Vissa av de hörda vittnena har dock uttalat sig i frågan. P.M., som är ordförande i Svenska Pokerförbundet har uppgett att Texas Hold’em kräver mer skicklighet än andra former av poker och att det inte går att vinna en stor turnering med bara tur. D.S. har angett att spelet består till 75 % av skicklighet och 25 % tur. Enligt C.-J.N. är poker ett skicklighetsspel som har inslag av slump och tur. Liknande uppgifter har även lämnats av V.H., M.H., S.J. och M.R.

I kommentaren till dobbleribestämmelsen anges att den ”gäller inte bara spel, dvs. verksamhet vars utgång skall vara bestämd av regler som tillåter deltagare att fortgående påverka sina vinstmöjligheter genom något slags kalkyl eller liknande åtgärd. Även liknande verksamhet, vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen, omfattas.”

Vidare anges i kommentaren: ”Genom kravet att spelets eller verksamhetens utgång helt eller till väsentlig del skall bero på slumpen blir bestämmelsen inte tillämplig på t.ex. schack, golf, biljard, tävlingsbridge och andra utpräglade skicklighetsspel. Departementschefen påpekade emellertid (prop. 1981/82:170) att även spel som normalt är att anse som skicklighetsspel kan komma att bedömas som dobbleri om spelet genom särskilda regler ges ett så hasardbetonat inslag att slumpen mer än den individuella skickligheten bestämmer utgången. Som ett utpräglat skicklighetsspel kan inte räknas ett sådant spel som poker. Där kan den individuella spelskickligheten ha stor betydelse men den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången. Enligt departementschefen blir poker att bedöma som dobbleri, om inte spelet av något skäl framstår som inte äventyrligt. I tidigare praxis har poker bedömts som dobbleri (NJA 1944 s. 256, jfr NJA 1960 s. 339).”

Även i nyare rättsfall har underrätter bedömt att poker inte är ett skicklighetsspel, t.ex. Köpings tingsrätt, dom den 10 juni 1982, DB 227, Skövde tingsrätt, dom den 1 juni 2001, mål B 1184-00 och Alingsås tingsrätt, dom den 29 maj 2007, mål B 1693-07. Vidare har hovrätter i rättsfallen RH 1985:71 och RH 2007:82 funnit att poker faller under lotterilagstiftningen.

I Danmark har Østre Landsret i en dom från den 18 december 2007 ansett att Texas Hold’em inte är ett skicklighetsspel. Samma bedömning har en norsk domstol, Midhordland Tingsrett, tidigare gjort i en dom från den 31 maj 2006.

Mot bakgrund av den enhetlighet i bedömningen som framgår av de redovisade uttalandena från förarbeten och kommentaren till BrB samt ovan redovisad rättspraxis, finner tingsrätten att det krävs att nyare utredningar/undersökningar visar att poker är ett utpräglat skicklighetsspel för att tidigare bedömningar skall kunna frångås. I målet har endast vissa inte helt entydiga vittnesmål lämnats vilka närmast talar om Texas Hold’em som ett spel med inslag av såväl skicklighet som tur, där dock skickligheten synes överväga. Med hänsyn härtill finner tingsrätten att poker i form av Texas Hold’em alltjämt måste bedömas vara ett spel vars utgång i vart fall till väsentlig del beror på slumpen.

Har verksamheten framstått som äventyrlig och/eller ägnad att tillföra anordnarna betydande ekonomisk vinning?

För att ansvar för dobbleri skall komma i fråga skall den verksamhet som anordnas för allmänheten framstå som äventyrlig eller som ägnad att tillföra anordnaren betydande ekonomisk vinning. Vad som är äventyrligt skall bedömas med hänsyn till verksamhetens art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter.

I kommentaren till BrB anges: ”Den verksamhet som anordnas för allmänheten skall för att ansvar för dobbleri kommer i fråga framstå som äventyrlig eller som ägnad att tillföra anordnaren betydande ekonomisk vinning. - Vad som är äventyrligt skall bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter. Vid sidan av om utgången av spelet eller verksamheten är beroende av slumpen skall därvid beaktas bl.a. sådana omständigheter som verksamhetens art och insatsernas ekonomiska värde. Poker utgör exempel på spel som till sin art kan bedömas som äventyrligt. - Bestämmelsen har utformats så att utanför dobbleristadgandets tillämpningsområde skall falla spel som inte är förenade med några egentliga risker för deltagarna. Avgörande för bedömningen i det avseendet är insatsernas storlek. Även om insatserna i varje spel inte uppgår till stora belopp, kan dock förlusterna per speltillfälle bli betydande. Också i sådana fall skall anordnande av spelet bedömas som dobbleri.”

I rättsfallet RH 1985:71 har hovrätten prövat frågan om pokerspel om pengar där insatsen för varje deltagare redan från början varit begränsad till ett - inte obetydligt - bestämt och betalt belopp var äventyrligt. Insatsen var 1 000 kr och drygt 30 personer deltog vid spelet. Eftersom ytterligare insats inte var tillåten och därför ingen deltagare kunde bli frestad att satsa och riskera mer än vad han bestämt sig för och betalt innan spelet inleddes, fanns enligt hovrätten inget påtagligt moment av eggelse till impulsivt och oöverlagt risktagande under inflytande av spelets gång. Därför ansågs spelet inte vara äventyrligt enligt 16 kap. 14 § BrB. Åtalet för dobbleri ogillades.

Utredningen i förevarande fall visar att insatsen i huvudturneringen vid EPC 2007 var bestämd från början och inte kunde ökas under turneringens gång. Insatsen var dock mer än dubbelt så stor som i det redovisade hovrättsfallet. Antalet deltagare i EPC 2007 har uppgått till i vart fall 680 personer. Vid sidan av huvudturneringen har det vid EPC 2007 även förekommit sidospel i form av cash-games och sit-and-go. M.R. har berättat att han köpte marker till sidospelen för 3 000 kr och att han hade fördubblat sin insats då spelet avbröts. S.J. har angett att han köpte marker för 1 500-2 000 kr för att spela cash-games. M.H. har berättat att minimuminsatsen vid cash-games var 500 kr vilket han tyckte var för dyrt. Det har i förhören framkommit uppgifter om att sidospel förekom vid tre-fem bord innan spelet avbröts och att det vid varje bord satt åtta-tio spelare. Omständigheterna i förevarande fall skiljer sig således väsentligt åt från de omständigheter som rådde i det redovisade hovrättsfallet. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att verksamheten vid EPC 2007 måste bedömas som äventyrlig.

Med hänsyn till den avgift som anordnarna tagit ut från deltagarna, drygt 180 000 kr, och att kostnaderna för arrangemanget till i vart fall väsentlig del betalades som ”sponsorersättning” från 24h samt med beaktande av att det enligt vad som omvittnas även togs ut avgifter på sidospelen finner tingsrätten att turneringen EPC 2007 även varit ägnad att tillföra anordnarna en betydande ekonomisk vinning.

Vem eller vilka har anordnat turneringen EPC 2007?

Under denna rubrik anför tingsrätten som sin bedömning, efter en genomgång av utredningen, att det inte råder någon som helst tvekan om att G.S. och J.J. i sina egenskaper i Grebbestad Event HB tillsammans och i samförstånd har anordnat pokerturneringen EPC 2007. Vidare anför tingsrätten:

Den medverkan i anordnandet av EPC 2007 som utredningen visar att 24h Poker har lämnat tyder enligt tingsrättens bedömning mer på att 24h Poker varit sponsor än arrangör/anordnare av turneringen. De har visserligen främjat gärningen genom sitt agerande men inte i sådan utsträckning att ansvariga personer inom 24h Poker skall bedömas som gärningsmän, dvs. anordnare av turneringen. Åklagaren har inte framställt något alternativyrkande avseende medhjälp till brottet.

Har verksamheten tillåtits i en lägenhet som upplåtits för allmänheten? Och vem har i så fall tillåtit verksamheten?

Under denna rubrik konstaterar tingsrätten bl.a. att M.J. och R.M. trots vetskap om pokerturneringens storlek och om att lagenligheten kunde ifrågasättas har tillåtit att turneringen spelades i Tanums Hotell- och Konferensanläggning AB:s lokal Tanumsstrandshallen utan att göra några som helst närmare efterforskningar. Omständigheterna visar enligt tingsrättens mening att de har varit likgiltiga inför frågan om det var dobbleriverksamhet som de hyrde ut lokalen till. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att M.J. och R.M. inte kan undgå ansvar för dobbleri genom att ha tillåtit pokerturneringen i bolagets lokal Tanumsstrandshallen.

Skall gärningen bedömas som grov?

Enligt tingsrättens bedömning innebär redan huvudturneringens omsättning, drygt 35 prisbasbelopp, att den gärning som G.S. och J.J. skall dömas för har avsett så avsevärda belopp att den rimligen måste bedömas som grovt dobbleri.

När det gäller M.J. och R.M. har det i utredningen inte framkommit någonting som styrker att de skulle ha haft närmare kännedom om huvudturneringens omsättning. Den gärning de skall dömas för ska enligt tingsrätten inte bedömas som ett grovt brott.

Sammanfattning

Under denna rubrik anförs i domskälen:

Sammanfattningsvis har tingsrätten funnit att G.S. och J.J. i sina egenskaper i Grebbestad Event HB tillsammans och i samförstånd olovligen för allmänheten anordnat pokerspel om pengar, pokerturneringen EPC 2007, och att omständigheterna varit sådana att de inte kan undgå ansvar för dobbleri. Spelets utgång har till väsentlig del berott på slumpen och verksamheten har framstått som äventyrlig och ägnad att tillföra anordnarna betydande vinning. Med hänsyn till verksamhetens avsevärda omsättning har tingsrätten funnit att gärningen skall bedömas som grovt dobbleri.

M.L. och P.H. har i sina respektive egenskaper inom 24h Poker medverkat till gärningen men inte i sådan mån att tingsrätten funnit dem vara att bedöma som gärningsmän. Då åklagaren inte framställt något alternativyrkande avseende medhjälp till brottet ogillar tingsrätten åtalet mot dem.

Vidare har tingsrätten funnit att M.J. och R.M. inte kan undgå ansvar för dobbleri genom att ha tillåtit pokerturneringen EPC 2007 i bolagets lokal Tanumsstrandshallen. Gärningen har för deras del inte bedömts som grovt dobbleri bl.a. då det inte styrkts att de haft någon närmare kännedom om pokerturneringens omsättning.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde G.S. och J.J. enligt 16 kap. 14 § första meningen och 14 a § BrB för grovt dobbleri.

G.S. dömdes dessutom enligt 4 § första stycket och 4 a §trafikbrottslagen för grovt rattfylleri.

Påföljden bestämdes för G.S. till fängelse 8 månader och för J.J. till fängelse 6 månader.

Tingsrätten dömde M.J. och R.M. enligt 16 kap. 14 § andra meningen BrB för dobbleri till vardera 80 dagsböter.

Åtalet mot M.L. och P.H. ogillades.

Nämndemannen Lars-Göran Lundkwist var skiljaktig angående straffmätningen för G.S. och ansåg att påföljden skulle bestämmas till fängelse 6 månader.

Hovrätten för Västra Sverige

Åklagarna överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle skärpa straffen för G.S. och J.J. De yrkade vidare att hovrätten skulle döma M.L. och P.H. för grovt dobbleri alternativt medhjälp till grovt dobbleri till fängelse. De justerade gärningsbeskrivningen genom att tillägga att ”M.L. och P.H. har i vart fall härigenom främjat anordnandet med råd och dåd” samt att antalet deltagare i turneringen EPC 2007 uppgått till 670 personer.

Även G.S., J.J., M.J. och R.M. överklagade och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. I andra hand yrkade de strafflindring.

Åklagarna yrkade anslutningsvis att hovrätten skulle döma M.J. och R.M. för grovt dobbleri och skärpa straffen för dem.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Sigvard Helin, hovrättsrådet Gunnel Alenbratt, f.d. kammarrättsrådet Margaretha Ericsson och två nämndemän) anförde i dom den 14 maj 2009:

Utredningen i målet

Parterna har i hovrätten åberopat i huvudsak samma skriftliga och muntliga bevisning som vid tingsrätten. G.S., J.J., M.L., P.H., M.J. och R.M. har hörts på nytt. Övrig muntlig bevisning har tagits upp genom att ljudupptagningar vid tingsrätten har spelats upp eller genom att hovrätten tagit del av referaten av förhören i tingsrättens dom. - - -

Som ny skriftlig bevisning har åberopats ett dokument ”Statistical Analysis of Texas Hold’em”, ett utlåtande ”Poker, tur eller skicklighet?” av Erik Broman, en artikel ”Är poker ett skicklighetsspel?” av Howard Lederer, rankinglistor över turneringar i en pokerklubb i Gävle och från turneringen Nordic Light Poker 2009 vid Casino Cosmopol i Sundsvall, information från Högskolan i Borås om en kurs på 7,5 poäng om spelteori och poker, ett omprövningsbeslut från Skatteverket den 28 november 2008 gällande Grebbestad Event HB, en sammanställning över kostnader kring EPC 2007 upprättad av G.S. samt medicinskt underlag beträffande J.J.

På G.S:s begäran har hållits vittnesförhör med Erik Broman, som är doktor i matematik, och D.G., som bl.a. är konsult i spelbranschen. På M.L:s begäran har vittnesförhör hållits med pokerspelarna J.B. och J.L. De har under förhören visat en power-pointpresentation av pokerspelet Texas Hold’em och gett exempel på hur spelet kan genomföras.

Hovrättens domskäl

Hovrätten ska pröva om G.S., J.J., M.L., P.H., M.J. och R.M., i enlighet med vad som anges i den justerade gärningsbeskrivningen, har gjort sig skyldiga till dobbleribrott.

Bestämmelsen i 16 kap. 14 § BrB om dobbleri omfattar fall där någon utan tillstånd anordnar spel eller liknande verksamhet för allmänheten och det är fråga om spel vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen. Verksamheten ska vidare framstå som äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnare betydande ekonomisk vinning. Även den som tilllåter sådan verksamhet i en lägenhet eller ett liknande utrymme som han upplåtit till allmänheten kan dömas för dobbleri.

Har spelet varit anordnat för allmänheten?

Vid turneringen EPC 2007 har spelats pokerspelet Texas Hold’em och omkring 670 personer har deltagit i turneringen.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att turneringen EPC 2007 i praktiken har stått öppen för en stor och obestämd krets av personer och att turneringen därmed har varit anordnad för allmänheten.

Beror spelets utgång helt eller till väsentlig del på slumpen?

En fråga av avgörande betydelse för bedömningen av de åtalades ansvar är om utgången av pokerspelet helt eller till väsentlig del beror på slumpen.

Åklagarna har om slumpens betydelse anfört bl.a. följande. Lagstiftaren har varken när bestämmelsen skrevs eller i samband med de översyner som gjorts konkretiserat vad som är att anse som ”väsentlig del”. Trots det har man konstaterat att poker inte kan anses vara ett utpräglat skicklighetsspel och den motivering man lämnat är att den individuella skickligheten kan ha stor betydelse för utgången men att den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången. I utredningen SOU 2006:11 har framför allt tryckts på att det är pokerspelets karaktär som gör att det bör omfattas av lotterilagstiftningen och därigenom dobbleribestämmelsen. I alla former av poker, oavsett hur många händer som spelas, är slumpen betydelsefull, viktig för spelet och dess utgång. Den slumpmässiga kortfördelningen är en förutsättning för den individuella spelarens mer eller mindre lämpliga bedömning av hur han ska spela sin hand. Spelarens skicklighet påverkar inte vilken starthand han eller hans motspelare får eller vilka kort som kommer upp på bordet.

Före den 1 januari 1983 innehöll dobbleribestämmelsen i 16 kap. 14 § ett förbud att för allmänheten anordna äventyrligt spel om pengar eller pengars värde eller tillåta sådant spel i en lokal som man upplåtit åt allmänheten. Genom en lagändring nämnda dag infördes en uttrycklig bestämmelse om att spelets utgång helt eller till väsentlig del skulle bero på slumpen. I tingsrättens dom har redovisats uttalanden av departementschefen i förarbetena till bl.a. denna ändring, prop. 1981/ 82:170. Hovrätten ser anledning att för tydlighetens skull redovisa något ytterligare av vad departementschefen har anfört och antecknar därför följande (se prop. s. 111 ff.).

Jag ansluter mig till förslaget att det nuvarande begreppet äventyrligt bör definieras på ett annat sätt än f.n. Avgörande för bedömningen om en verksamhet är att anse som dobbleri eller inte bör vara om spel- eller lotteriverksamheten vid en samlad bedömning framstår som äventyrlig. Därvid bör beaktas bl.a. sådana omständigheter som verksamhetens art och insatsernas ekonomiska värde.

Vissa slag av spel omfattas f.n. inte av dobbleribestämmelserna. Hit hör utpräglade skicklighetsspel som exempelvis schack, golf, biljard och tävlingsbridge. Arbetsgruppen menar att dobbleribestämmelserna i fortsättningen bör vara tillämpliga på vissa spel av det här slaget, nämligen om insatsernas storlek m.m. gör spelet oacceptabelt från allmän synpunkt.

Som jag tidigare har anfört, har praktiskt taget samtliga remissinstanser som särskilt berört skicklighetsspelen avstyrkt den föreslagna kriminaliseringen i den delen. Jag ansluter mig till remissinstansernas uppfattning. Det finns enligt min mening inget påtagligt behov av en sådan vidsträckt kriminalisering. Även i fortsättningen bör således gälla att spel, som väsentligen bygger på den individuella spelskickligheten och inte på slumpens växlingar, i princip faller utanför dobblerilagens tillämpningsområde. Detta bör gälla även om det är fråga om höga insatser. Vad som nu sagts utesluter emellertid inte att även anordnandet av spel som normalt är att anse som skicklighetsspel under vissa förutsättningar kan komma att bedömas som dobbleri, nämligen om spelet genom särskilda regler ges ett så hasardbetonat inslag att slumpen mer än den individuella skickligheten bestämmer utgången. Denna gränsdragning, som alltså överensstämmer med gällande rätt, framgår om man i BrB:s bestämmelser gör det till en uttrycklig förutsättning för straffbarheten att den ifrågavarande verksamheten helt eller till väsentlig del skall bero på slumpen och samtidigt i enlighet med vad som förut har sagts ställer kravet på att den aktuella verksamheten med hänsyn till samtliga omständigheter skall framstå som äventyrlig. Även en verksamhet som inrymmer en möjlighet för deltagarna att genom sin skicklighet kunna påverka utgången bör dock till sin art kunna bedömas som äventyrlig. Som exempel på sådant spel kan nämnas poker, där den individuella spelskickligheten kan ha stor betydelse men där den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången. Som nyss berördes har poker också hittills i allmänhet bedömts som dobbleri.

Sedan tingsrättens dom meddelades har utredningen ”En framtida spelreglering”, SOU 2008:124, lagts fram. Enligt kommittédirektiven skulle utredaren särskilt överväga om fysiskt pokerspel i turneringsform borde kunna anordnas utan tillstånd, alternativt efter tillstånd, och under vissa förutsättningar. I utredningen har uttalats följande (se utredningen s. 338).

Grunden för pokerspel är därför att spelarna måste kunna beräkna sannolikhet för att olika händer innehas av de andra spelarna runt spelbordet. Med vilken precision sådan sannolikhetsberäkning kan ske påverkas av det sätt på vilket spelet utförs. Populära varianter av poker innehåller spel med såväl öppna som mörka kort. De öppna korten kan identifieras av alla spelare och sannolikhetsberäkningen underlättas därför. Möjligheten att med egna åtgärder, i form av kortbyten, påverka sammansättningen av den egna handen i relation till sannolikheten för att motspelarna har vissa händer, varierar således med valet av pokerform. Den slumpmässiga fördelningen av kort ur en blandad kortlek innebär dock att ett slumpstyrt osäkerhetsmoment alltid finns kvar. Sannolikheten för en viss hand är alltid en sannolikhet. Avgörande för framgång i poker är därför att spelaren förvaltar sina pengar med hänsyn tagen till risken för vinst eller förlust i varje giv. Särskilt gäller det vid turneringsspel. Vid turneringsspel spelar alla deltagare med en från början lika summa marker - den som bäst förvaltar dessa under turneringen vinner. Spelarens förmåga att hantera sannolikheter och att förvalta sina medel i förhållande till sannolikheter är det som är pokerns kärna.

I utredningen sägs vidare att det synes saknas förutsättningar att kunna anordna pokerspel i turneringsform utan att komma i konflikt med lotterilagens förvärvsbegrepp och sammanfattningsvis görs bedömningen att turneringsspel inte bör tillåtas.

I tingsrättens dom har redovisats vissa äldre rättsfall och underrättsdomar. I dessa avgöranden har domstolarna bedömt att pokerspel är att hänföra till äventyrliga spel eller till spel som inte är skicklighetsspel. Härutöver finns en dom den 5 december 2008 från Gävle tingsrätt i mål B 918-08. Även där har domstolen gjort bedömningen att utgången i spelet till väsentlig del beror på slumpen. Till motsatt slut har en domstol i Pennsylvania, USA, kommit i en dom den 14 januari 2009. Efter en analys av förhållandet mellan skicklighet och tur, utifrån bl.a. varje spelares möjlighet att utöva skicklighet och skicklighetens betydelse för utfallet, har domstolen konstaterat att Texas Hold’em är ett spel där skicklighet dominerar över tur och att det därmed inte är ett olagligt spel enligt delstatens kriminallagstiftning.

Den utredning som härutöver har presenterats i hovrätten är dokumentet ”Statistical Analysis of Texas Hold’em”. I denna statistiska studie av utgången i spelet Texas Hold’em har granskats 103 miljoner pokerhänder spelade på Internet. Av analysen framgår att utgången i 75,7 procent av spelen har bestämts utan att någon spelare har visat sina kort, att följaktligen 24,3 procent av spelade händer har slutat med kortvisning och att spelen i hälften av dessa senare fall har vunnits av den spelare som haft de bästa korten.

Vidare har åberopats en artikel av amerikanen Howard Lederer. Enligt vad som upplysts är han professionell pokerspelare och pokerteoretiker. I artikeln har han bl.a. anfört att skicklighetsmomentet i poker är de handlingar som är helt i spelarens kontroll och som exempel nämnt satsningar, syner och när man kastar sin korthand. Han har vidare anfört att det inte finns något slumpmoment som tvingar en spelare att göra någon av dessa handlingar. När det gäller pokerhänder som avgörs utan kortvisning har han resonerat som så att varje spelare som förlorat har beslutat att använda skicklighetsmomentet genom att kasta sin hand och därigenom utesluta sig från handen medan vinnaren har använt skicklighetsmomentet till att syna och satsa för att påverka sina motspelare att kasta sina händer. Enligt Howard Lederer är de påverkande faktorerna spelarens erfarenhet, sinnesstämning, förmåga att läsa motspelare, hans kort och hans markerställning. Vinnaren utses genom att denne förutspår det rätta utfallet. Enligt Howard Lederer krävs det tålamod, mod, psykologi och god förståelse för att lyckas i spelet.

Även vittnena D.G., Erik Broman, J.B. och J.L. har hävdat att Texas Hold’em är ett skicklighetsspel.

Erik Broman har vidare uppgett i huvudsak följande. Utifrån sina erfarenheter som matematiker drar han slutsatsen att det turneringsspel som spelades i Grebbestad är ett skicklighetsspel. Enligt hans uppfattning är det fråga om ett skicklighetsspel när det finns stort utrymme för att med egna kunskaper påverka spelets utgång. Det ska dock inte vara fråga om triviala kunskaper som är enkla att tillägna sig. Enligt Erik Broman är det svårt att säga vilket utslag skickligheten ger om endast en hand spelas men han är övertygad om att skickligheten och ”de stora talens lag” är avgörande vid 40 spelade händer. I sitt utlåtande har Erik Broman redovisat något om de överväganden en skicklig spelare gör i varje situation av spelet. När det gäller betydelsen av skicklighet i en turnering som den i Grebbestad har han i utlåtandet konstaterat att en deltagare som klarat sig till finalbordet, dvs. är bland de 10 sista spelarna, kommer att ha spelat 500 händer och att det är osannolikt att en oskicklig spelare skulle klara av det.

J.B. och J.L. har som viktiga egenskaper hos en spelare i en Texas Hold’em-turnering nämnt matematisk kunskap, erfarenhet, psykologisk kunskap, kunskap att känna igen satsningsmönster, uthållighet och mod.

Hovrätten gör följande bedömning.

Hovrätten konstaterar att det som i Texas Hold’em styrs av slumpen är vilka kort som respektive spelare får och vilka kort som läggs upp på bordet. Vad respektive spelare styr över är vilka satsningar han ska göra. Det avgörande för framgång i poker är, som det pekats på i utredningen ”En framtida spelreglering”, spelarens förmåga att hantera sannolikheter och förvalta sina medel i förhållande till dessa sannolikheter. Som också anförts i utredningen innebär detta att det alltid finns kvar ett slumpstyrt osäkerhetsmoment. Det förhållandet att ett slumpstyrt moment alltid finns kvar behöver emellertid inte betyda att samtliga former av pokerspel är att hänföra till sådana spel vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen. Enligt hovrättens mening måste en bedömning göras i varje enskilt fall.

Det framstår som uppenbart att en framgångsrik pokerspelare i spelet Texas Hold’em måste ha förmåga att göra matematiska analyser. Spelaren behöver också ha strategiska kunskaper och erfarenheter om motspelares agerande för att vinna framgång i spelet. Som en parentes kan nämnas att det av bevisningen framgår att det finns möjlighet att genom högskoleutbildning förvärva vissa sådana kunskaper. Faktorer som tålamod, mod och uthållighet framstår mer som personliga egenskaper än uttryck för skicklighet. Naturligtvis påverkar även personliga egenskaper utfallet av skicklighetsmomenten. Texas Hold’em spelas på så sätt att varje spelare får två egna kort som inte visas för motspelarna. Därefter läggs fem öppna kort på bordet i tre olika omgångar. Genom att använda ett av eller båda de egna korten i kombination med korten på bordet ska spelaren skapa en så bra pokerhand som möjligt. Efter varje kortomgång, dvs. vid fyra tillfällen, har spelarna möjlighet att göra satsningar eller avstå därifrån. Genom de öppna korten, de upprepade momenten av satsningar och motspelarnas agerande erhåller spelarna en stor mängd information. En skicklig spelare kan utifrån denna information göra grundade bedömningar om hur han eller hon ska genomföra sitt spel. Enligt hovrättens mening råder det ingen tvekan om att en spelares skicklighet har en inte oväsentlig betydelse för utgången i Texas Hold’em.

Som redan sagts förutsätter ansvar för dobbleri att spelets utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen. Vad som avses med uttrycket ”väsentlig del” är inte närmare angivet. De uttalanden som hovrätten i denna del har funnit är departementschefens uttalanden i prop. 1981/ 82:170, vilka redovisats ovan. Sålunda nämner departementschefen pokerspel som exempel på äventyrliga spel och anför att det är spel där den individuella spelskickligheten kan ha stor betydelse men där den av slumpen beroende kortfördelningen betyder mycket för utgången. I samband med ställningstagandet att även anordnandet av spel som normalt anses som skicklighetsspel kan bedömas som dobbleri uttalar han att det kan ske när spelet ges ett så hasardbetonat inslag att slumpen mer än den individuella skickligheten bestämmer utgången. Av dessa uttalanden kan dras slutsatsen att slumpen inte måste ha avsevärt större betydelse än skickligheten utan att det är fråga om vilket moment som väger över.

Frågan är då vilken betydelse slumpen respektive skickligheten har haft i det nu aktuella fallet.

Den studie som gjorts av spelade pokerhänder på Internet är intressant men leder inte hovrätten till några egentliga slutsatser när det gäller skicklighetens betydelse för spelets utgång.

Enligt vittnesuppgifter och rankinglistor från en pokerklubb i Gävle och Casino Cosmopol i Sundsvall är det ofta samma spelare som återkommer i toppen efter genomförda turneringar. Erik Broman har anfört att ett större antal händer måste spelas för att en spelare ska få betydande användning av sin skicklighet. Det är enligt Erik Broman effekten av de stora talens lag, vilken innebär att även små skillnader i sannolikheten att vinna ett enda delspel kommer att spela stor roll i det långa loppet.

Enligt hovrättens mening talar utredningen för att skickligheten mer än slumpen bestämmer utgången i en så omfattande turnering som skulle ha spelats vid EPC 2007. Invändningen om att utgången i turneringen inte helt eller till väsentlig del skulle ha berott på slumpen måste därför godtas. När det gäller turneringen EPC 2007 kan vad som förevarit därför inte leda till ansvar för dobbleri. Frågan är då vad som gäller beträffande sidospel.

Liksom tingsrätten anser hovrätten att det är klarlagt att det även har förekommit sidospel i form av cash-games och sit-and-go. Beträffande cash-games är det uppenbart att utgången i dessa spel till väsentlig del berott på slumpen. Sit-and-go, som varit en form av miniturneringar i Texas Hold’em, kan ha haft den omfattningen att skickligheten börjar få betydelse. Denna slutsats drar hovrätten utifrån Erik Bromans uttalande att redan tio spelade händer kan leda till att skickligheten får effekt. Enligt hovrättens mening kan dock inte dras slutsatsen att skickligheten i dessa fall har haft större betydelse än slumpen. Sidospelen har vidare anordnats olovligen och verksamheten framstår som äventyrlig. Sidospelen har därför inte varit tillåtna.

Vem eller vilka är ansvariga?

Hovrätten har av utredningen förstått att det regelmässigt förekommer sidospel i samband med turneringsspel. Spelen kan vara arrangerade av anordnaren av turneringen eller komma till stånd efter privata initiativ. När det gäller M.L., P.H., M.J. och R.M. finns ingen utredning som visar att de haft någon del i arrangemanget av sidospelen eller varit medvetna om att sådana spel skulle förekomma i lokalen. På grund härav och då hovrätten ansett att huvudturneringen inte varit att bedöma som brott mot dobbleribestämmelsen ska de gå fria från ansvar. Tingsrättens domslut beträffande M.L. och P.H. ska därför fastställas. Såvitt angår M.J. och R.M. ska tingsrättens dom ändras och åtalet ogillas.

Även G.S. och J.J. ska gå fria från ansvar för spelet i huvudturneringen. När det gäller sidospelen anser hovrätten klarlagt att G.S. och J.J. i sina egenskaper i Grebbestad Event HB tillsammans har anordnat dessa. Härigenom har de gjort sig skyldiga till ett dobbleribrott.

Vid polisingripandet hade turneringen endast pågått i några timmar och sidospel förekom i mindre omfattning. Det finns viss anledning att utgå från att verksamheten med sidospelen skulle ha blivit omfattande och rört stora belopp om verksamheten inte hade avbrutits så tidigt som skett. Den föreliggande utredningen medger emellertid inte med tillräcklig säkerhet några bestämda slutsatser i det hänseendet. Brottsligheten rörande sidospelen kan därför inte bedömas som grov utan ska bedömas som dobbleri.

- - -

Domslut

Domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom beträffande G.S. på så sätt att hovrätten beträffande gärningen den 23 mars 2007 dömde G.S. enligt 16 kap. 14 § BrB för dobbleri och, med tillämpning av 30 kap. 3 § andra stycket 2 BrB, bestämde påföljden för grovt rattfylleri till fängelse en månad och för dobbleri till villkorlig dom.

Hovrätten ändrade tingsrättens dom beträffande J.J. på så sätt att hovrätten beträffande gärningen den 23 mars 2007 dömde J.J. enligt 16 kap. 14 § BrB för dobbleri och bestämde påföljden till villkorlig dom och 60 dagsböter å 50 kr.

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut beträffande M.L. och P.H.

Med upphävande av tingsrättens dom i huvudsaken ogillade hovrätten åtalet mot M.J. och R.M.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma G.S., J.J., M.L., P.H., M.J. och R.M. för grovt dobbleri och bestämma påföljden för var och en av dem till fängelse. För det fall HD skulle finna att M.L. och P.H. inte var att anse som gärningsmän yrkade riksåklagaren att de skulle dömas för medhjälp till grovt dobbleri och att påföljden även vid en sådan utgång skulle bestämmas till fängelse.

G.S. och J.J. överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Med utgångspunkt i hovrättens bedömning att det även förekommit sidospel i samband med pokerturneringen EPC 2007 i Grebbestad meddelade HD prövningstillstånd i frågan om de pokerspel (Texas Hold’em) som förekommit under huvudturneringen och sidospelen (cash-games och sit-and-go) utgör spel vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § BrB.

HD förklarade frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

G.S. överklagade även beträffande den påföljd han dömts till för grovt rattfylleri men i den delen meddelade HD inte prövningstillstånd.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

HD (justitieråden Dag Victor, Lena Moore, Göran Lambertz, referent, Ingemar Persson och Martin Borgeke) meddelade den 6 april 2011 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

1.

I mars 2007 anordnades i Grebbestad en pokerturnering, EPC 2007, med cirka 670 deltagare och som var avsedd att pågå i tre dagar. Sedan polis avbrutit turneringen åtalades G.S., J.J., M.L. och P.H. för grovt dobbleri för att ha anordnat dels huvudturneringen, dels sidospel i form av mindre sidoturneringar (sit-and-go) och kontantspel (cash-games). Även M.J. och R.M. åtalades för grovt dobbleri. I deras fall avsåg åtalet att de hade tillåtit spelen i Tanums Hotell- och Konferensanläggning AB:s lokaler.

2.

Den pokervariant som spelades var, såväl i huvudturneringen som i sidospelen, Texas Hold’em. I detta spel får var och en av spelarna i varje giv (spelomgång), efter viss obligatorisk satsning, först två egna kort ”mörkt”, dvs. korten visas inte för övriga spelare. Härefter får spelarna satsa i potten. Därefter läggs tre ”öppna” kort på bordet, varpå följer en ny satsningsomgång, ytterligare ett öppet kort, ny satsningsomgång, ett sista öppet kort och en sista satsningsomgång. De fem öppna korten tillhör alla spelarna och ska kombineras med de två individuella mörka korten till en hand om fem kort. Potten vinns av den som antingen är ensam om att inte ha lagt sig (dvs. gett upp given), eller har bäst kort av de kvarvarande när korten visas.

3.

I huvudturneringen betalade var och en av deltagarna en insats om 250 euro, varav 220 euro gick till vinstpotten och återstoden till en avgift (rake) till anordnarna. Spelarna fick marker motsvarande insatserna och markerna användes när spelarna satsade i spelet. Planen för turneringen innebar att en spelare var utslagen när han hade förlorat alla sina marker, att de sist kvarvarande 69 spelarna skulle vinna priser och att priset till segraren skulle vara 50 000 euro. Vars och ens insats var alltså begränsad till ett i förväg bestämt belopp. Det fanns ingen möjlighet att få tillbaka sin insats. För den som deltog i turneringen var alltså alternativen att antingen bli utslagen och därmed förlora sin insats eller att vinna pris.

4.

Sidoturneringarna var av samma slag som huvudturneringen, sålunda med viss begränsad insats per turnering. Antalet spelomgångar varierade.

5.

Även i kontantspelen användes marker som deltagarna kunde växla till sig hos anordnarna. Här fanns inte några begränsningar i fråga om vad som kunde satsas innan spelen var slut. Spelarna fick sålunda växla till sig nya marker, lämna spelet eller stanna kvar allt efter egna önskemål.

6.

Tingsrätten, som fann att poker i form av Texas Hold’em måste bedömas vara ett spel vars utgång i vart fall till väsentlig del beror på slumpen, dömde G.S. och J.J. för grovt dobbleri avseende samtliga spel. M.L. och P.H. hade enligt tingsrätten inte medverkat som gärningsmän till anordnandet av spelen och frikändes med hänvisning till att det inte hade framställts något alternativyrkande. M.J. och R.M. dömdes för dobbleri för att ha tillåtit spelen.

7.

Hovrätten fann att utgången i huvudturneringen inte till väsentlig del berodde på slumpen men att detta däremot gällde för sidoturneringarna och kontantspelen. G.S. och J.J. dömdes för dobbleri för att ha anordnat dessa. Övriga fyra tilltalade frikändes på den grunden att det enligt hovrätten inte fanns någon utredning som visade att de hade haft någon del i arrangemanget av sidospelen respektive varit medvetna om att sådana spel skulle förekomma i lokalen.

8.

Frågan i HD är om pokerspelen i huvudturneringen, sidoturneringarna och kontantspelen är sådana spel vars utgång till väsentlig del beror på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § BrB.

9.

HD har hållit förhandling.

Dobbleribrottet och lotterilagen

10.

Redan i början av 1700-talet fanns det i svensk lagstiftning förbud mot s.k. äventyrliga spel. Förbudet upptogs ursprungligen i olika förordningar och påbud men kom att tas upp i den centrala strafflagen i samband med antagandet av 1864 års strafflag. Det centrala förbudet i den ursprungliga straffbestämmelsen riktade sig mot att hålla ”hus där äventyrliga spel om penningar eller penningevärde allmänneligen bedrivas”. Det var också straffbart för den ”som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe” att tillåta att det bedrevs sådant spel där. (Se angående äldre lagstiftning och praxis Wedberg, Äventyrligt spel, i Tärningskast om liv och död, Rättshistoriska skisser, Stockholm, 1935 s. 210 ff. och Stjernberg, Kommentar till Strafflagen kap. 17-18, Uppsala 1930, s. 148 ff.) År 1948 fick bestämmelsen, utan egentliga sakliga ändringar, en något annorlunda utformning. Straffansvaret angavs avse att för allmänheten anordna ”äventyrligt spel om penningar eller penningvärde” eller att tillåta sådant spel i lokal som upplåtits åt allmänheten. När BrB antogs år 1962 fördes bestämmelsen över dit med en betydelselös formell jämkning av brottsbeskrivningen och ett tillägg av brottsbeteckningen ”dobbleri”.

11.

Sedan lång tid har det i svensk lag också funnits en särskild reglering av lotterier. Enligt 1939 års lotteriförordning (1939:207) som, med olika justeringar, gällde tills den år 1983 ersattes av lotterilagen (1982:1011) fick lotteri om pengar eller pengars värde inte anordnas för allmänheten utan tillstånd eller i vissa fall anmälan. Som lotteri ansågs, i första hand, varje företag i vilket en eller flera deltagare kunde få högre vinst än de övriga beroende på lottning, gissning, vadhållning eller liknande av slumpen helt eller delvis beroende anordning.

12.

I 1939 års lotteriförordning angavs att det i strafflagen, från 1965 BrB, stadgades om förbud mot äventyrliga spel i vissa fall. Innebörden ansågs vara att förordningen inte var tillämplig på äventyrliga spel även om sådana formellt omfattades av lotteriförordningens definition av lotteri. Det var alltså inte möjligt att meddela tillstånd till äventyrliga spel med stöd av lotteriförordningen.

13.

Någon definition av vad som avsågs med äventyrligt spel gavs inte i lag. En förutsättning för att något skulle vara ett spel ansågs emellertid vara att minst två personer deltog och att någon av dem kunde erhålla en större vinst än övriga deltagare. Verksamheten skulle vidare vara bestämd av regler som tillät deltagarna att fortgående påverka sina vinstmöjligheter genom någon slags kalkyl eller annan åtgärd. För att spelet skulle anses äventyrligt krävdes vidare att slumpen var av betydelse för utgången. Detta uteslöt emellertid inte att spel som inrymde en möjlighet för deltagarna att genom sin skicklighet påverka utgången ändå kunde anses vara äventyrliga. Poker brukade anses vara ett exempel på sådana spel (jfr NJA 1944 s. 256). Även andra faktorer än slumpens betydelse inverkade på bedömningen av om ett spel var att anse som äventyrligt. Om spelets regler var konstruerade så att de lockade till större eller till fler insatser under spelets gång ansågs det tala för att spelet var att anse som äventyrligt, medan begränsningar i fråga om insatser och vinstmöjligheter kunde göra att ett annars äventyrligt spel inte ansågs vara ett sådant (jfr NJA 1960 s. 339 och NJA 1967 s. 615).

14.

Den i BrB upptagna bestämmelsen om straff för dobbleri fick, såvitt nu är aktuellt, sin utformning i samband med att 1982 års lotterilag infördes. De ändringar som då gjordes innebar också att förhållandet mellan BrB:s dobbleribestämmelse och lotterilagstiftningen förändrades i grunden. Den tidigare lagtekniska skillnaden mellan enligt BrB förbjudna äventyrliga spel och i lotterilagstiftningen reglerade lotterier togs bort. Den i lotteriförordningen intagna regeln om att det stadgades om dobbleri i BrB ersattes med en sedvanlig subsidiaritetsklausul enligt vilken det inte skulle dömas till ansvar enligt lotterilagens straffbestämmelse om ansvar kunde ådömas enligt BrB.

15.

Ändringen innebar att lotterilagen blev tillämplig även i förhållande till de äventyrliga spelen och att det därmed också öppnades en möjlighet att lämna tillstånd till sådana spel. I dobbleribestämmelsen återspeglades detta genom att ett olovlighetsrekvisit infördes. Dessutom vidgades bestämmelsens tillämpningsområde genom att ansvar föreskrevs för anordnande eller tillåtande av inte endast spel utan också ”liknande verksamhet”. Den senare ändringen innebar att ansvar för dobbleri kunde komma i fråga även för vissa fall som tidigare endast kunnat bestraffas enligt lotterilagstiftningen. Syftet med ändringarna var att BrB:s dobbleribestämmelse och den nya lotterilagen skulle omfatta samma typer av verksamhet men att brottsbalksbestämmelsens tillämpningsområde skulle reserveras för de mest kvalificerade fallen (prop. 1981/82:170 s. 111). Det kan beträffande den åsyftade ordningen noteras att det i den nuvarande lotterilagen (1994:1000) finns en särskild förhöjd straffskala för grova brott.

16.

De nu berörda ändringarna baserade sig på förslag som hade lagts fram i promemorian Dobbleri (BRÅ PM 1979:4) från Brottsförebyggande rådet. I promemorian föreslogs också att begreppet ”äventyrligt spel” skulle avskaffas och att det i stället skulle anges att dobbleribestämmelsen omfattade spel (eller lotteri) ”som med hänsyn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och övriga omständigheter framstår som äventyrligt”. Förslaget motiverades i promemorian bl.a. med de gränsdragningssvårigheter som det innebar att hålla s.k. ”rena skicklighetsspel” utanför regleringen. Enligt promemorian skulle även sådana under vissa omständigheter kunna anses falla in under den föreslagna regleringen. Även i nu berört avseende lades promemorians förslag, med en avvikelse, till grund för den nya regleringen. I propositionen anslöt sig den föredragande departementschefen till de remissinstanser som hade avstyrkt att skicklighetsspel skulle kunna omfattas av regleringen. För att det skulle undvikas att så blev fallet kompletterades dobbleribestämmelsen med det rekvisit, att utgången ”helt eller till väsentlig del beror på slumpen”, vars innebörd den i HD nu aktuella prövningen avser.

17.

Att slumpens betydelse för dobbleribestämmelsens tillämplighet har reglerats särskilt medför ändrade förutsättningar för bedömningen av om ett spel (eller en liknande verksamhet) är att bedöma som äventyrligt. Även om andra faktorer med styrka talar för att ett spel är att bedöma som äventyrligt är ansvar för dobbleri uteslutet om inte utgången också till i vart fall väsentlig del beror på slumpen. Det kan noteras att det, när regleringen av slumpens betydelse för dobbleribestämmelsens tillämplighet infördes, var tillräckligt för att lotterilagstiftningen skulle vara tillämplig att en verksamhet ”delvis” berodde på slumpen. För den nuvarande lotterilagens tillämplighet finns över huvud taget inte något uttryckligt krav på att slumpen ska vara av betydelse. Vad som finns är endast en, inte minst med hänsyn till att lagen klart omfattar vissa verksamheter vars utgång ansetts ”inte till någon del” bero på slumpen, svårtolkad föreskrift i 3 § tredje stycket om att hänsyn ska tas till verksamhetens allmänna karaktär, och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet (jfr prop. 1993/94:182 s. 52).

Bedömning av spelen vid EPC 2007

18.

De tilltalade har i sin argumentation för att pokervarianten Texas Hold’em inte till väsentlig del beror på slumpen lagt stor vikt vid att denna genom en större mängd av öppen information också ger större utrymme för skicklighet än sådan traditionell poker som tidigare har varit föremål för bedömning i förarbeten och rättspraxis. Så kan visserligen antas vara fallet. Det är dock inte möjligt att av utredningen i målet dra slutsatsen att Texas Hold’em är i sådan utsträckning mindre beroende av slumpen än traditionell poker att det motiverar en annan rättslig bedömning.

19.

Av större betydelse för om Texas Hold’em är till väsentlig del beroende på slumpen är om bedömningen ska göras i förhållande till en spelomgång eller i förhållande till en turnering, ett antal spelomgångar eller dylikt. Riksåklagaren, som hänvisat till vissa uttalanden i förarbetena till den nuvarande lagstiftningen (prop. 1981/82:170 s. 112), har i den delen gjort gällande att slumpens betydelse ska bedömas i förhållande till en spelomgång, medan de tilltalade har menat att den ska bedömas i förhållande till omfattningen av en turnering eller det större antal spelomgångar som ett ”spel” annars naturligen omfattar.

20.

Att förutsättningarna för vinst i en enstaka spelomgång i hög grad växlar beroende på den enligt spelets regler slumpmässiga fördelningen av kort mellan olika spelare och bordet är inte ifrågasatt i målet. Vad de tilltalade gjort gällande är att skickligheten slår igenom mer på slumpens bekostnad ju fler omgångar som ett spel omfattar. I målet har uppgifter lämnats om att skicklighetsmomentet skulle dominera över slumpen efter mellan 20 och 60 genomförda spelomgångar och att i genomsnitt 30 spelomgångar spelas per timme. Om betydelsen av slumpen räknas i förhållande till ett större antal spelomgångar skulle utgången därför inte till väsentlig del bero på slumpen.

21.

Det kan antas att ett synsätt liknande det som riksåklagaren har gett uttryck för har legat bakom att poker enligt äldre lagstiftning i allmänhet ansågs vara ett äventyrligt spel. Att kortfördelningen beror på slumpen torde också ha setts som en egenhet hos spelet som eggar deltagarna att göra större insatser och därigenom bidrar till att spelet framstår som äventyrligt (jfr t.ex. Beckman m.fl., Brottsbalken jämte förklaringar, Band II, 1965 s. 210 f.).

22.

Att slumpens betydelse särreglerades vid lagändringen år 1983 innebär emellertid att prövningen i den delen måste göras utan hänsynstagande till i vad mån det finns andra faktorer som kan göra att verksamheten framstår som äventyrlig. Däremot är det naturligt att vid prövningen beakta arrangemangets uppläggning i stort och inte endast enstaka moment som ingår i detta. Att den slumpvisa kortfördelningen är av väsentlig betydelse för utgången av en spelomgång innebär således inte i sig att också utgången av ett i turneringsform anordnat spel, om än delvis beroende på slumpen, är att betrakta som i väsentlig del beroende på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § BrB. Det kan också noteras att slumpens betydelse enligt lagtexten är direkt relaterad till det spel som anordnats, vilket vid turneringsspel rimligen är turneringen som sådan och inte enstaka spelomgångar.

23.

I huvudturneringen fanns en på förhand bestämd nivå för insatserna. Spelarna slogs ut allteftersom de förlorade sina marker. Turneringen var avsedd att pågå i tre dagar. Det är uppenbart att det slumpmoment som består i hur korten fördelas - som har stor betydelse för utgången av enskilda givar - spelar en underordnad roll i en turnering av det slaget.

24.

Sidoturneringarna (sit-and-go) pågick eller var avsedda att pågå under kortare tid. Enligt de i målet lämnade uppgifterna har det rört sig om två till tre timmar per turnering. Sidoturneringarna har därför haft en sådan omfattning att utgången av dessa inte kan anses till väsentlig del ha berott på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § BrB (jfr punkt 20 ovan).

25.

Kontantspelen (cash-games) skilde sig från turneringarna därigenom att spelarna kunde lämna spelet när de önskade och även köpa nya marker vid behov. Spelarna kunde alltså själva bestämma det antal spel som de deltog i, liksom sina samlade insatser. Det innebär att speltypen, i motsats till turneringsspelen, inte har någon annan enligt reglerna given avgränsning än varje spelomgång som kan läggas till grund för prövningen av slumpens betydelse. Kontantspelen måste mot den bakgrunden anses vara sådana spel där utgången beror till väsentlig del på slumpen.

26.

Slutsatsen är att, av de spel som anordnades vid pokerturneringen EPC 2007 i Grebbestad, kontantspelen, men inte huvudturneringen och sidoturneringarna, utgjorde sådana spel där utgången till väsentlig del berodde på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § BrB.

Övriga frågor

27.

HD:s ställningstagande innebär att det inte har funnits förutsättningar att döma G.S. och J.J. för dobbleri på grund av deras ansvar för sidoturneringarna (sit-and-go). Prövningstillstånd ska därför i anledning av deras överklaganden lämnas i den del som frågan därom förklarats vilande. Riksåklagaren har i HD gjort gällande att gärningsbeskrivningen i den del som de dömts till ansvar också omfattar ansvar enligt lotterilagen. Frågan om det finns förutsättningar att döma dem till sådant ansvar i fråga om sidoturneringarna har inte varit föremål för hovrättens prövning. Hovrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till hovrätten.

28.

Riksåklagaren har inte gjort gällande att det vid sidan av den fråga som HD har tagit ställning till skulle finnas någon fråga i målet som det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att HD prövar. HD gör inte någon annan bedömning. Detta innebär att prövningstillstånd inte ska lämnas i anledning av riksåklagarens överklagande och att hovrättens dom i dessa delar ska stå fast.

Domslut

Domslut

HD förklarar att, av de pokerspel (Texas Hold’em) som förekom vid turneringen EPC 2007 i Grebbestad, kontantspelen (cash-games) utgör spel vars utgång till väsentlig del beror på slumpen i den mening som avses i 16 kap. 14 § BrB medan huvudturneringen och sidoturneringarna (sit-and-go) inte utgör sådant spel.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i anledning av G.S:s och J.J:s överklaganden i den del som frågan därom förklarats vilande, undanröjer hovrättens dom i den delen samt återförvisar målet till hovrätten för sådan förnyad prövning som föranleds av HD:s ställningstagande.

HD meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt i anledning av riksåklagarens överklagande. Hovrättens dom står därmed fast i den delen.

HD:s dom meddelad: den 6 april 2011.

Mål nr: B 2760-09.

Lagrum: 16 kap. 14 § BrB.

Rättsfall: NJA 1944 s. 256, NJA 1960 s. 339 och NJA 1967 s. 615.