lagen.nu

NJA 2012 s. 711

En person har, när han skulle avvisas från en restaurang, hotat och utövat visst våld mot en ordningsvakt. Ordningsvakten har inte ansetts berättigad till ersättning för kränkning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

Skaraborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Skaraborgs tingsrätt åtal mot R.B. för bl.a. våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman enligt följande gärningsbeskrivning.

R.B. har den 30 maj 2009 på restaurang Olins Kök & Bar i Skara när ordningsvakten B.H. skulle omhänderta honom med våld förgripit sig på B.H. i dennes myndighetsutövning genom att slå ett slag som träffat B.H. i ansiktet, vilket orsakat smärta, samt genom att riva B.H. i ansiktet, med smärta och rivmärken som följd. R.B. har vid samma tillfälle med hot om våld förgripit sig mot B.H. genom att till honom uttala ”jag ska plocka dig” och ”jag ska döda dig” eller liknande med samma innebörd, vilket hos B.H. varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan för den egna säkerheten till person.

I anslutning till åtalet yrkade B.H. skadestånd av R.B. med 6 100 kr, varav 1 100 kr för förstörda glasögon och 5 000 kr för kränkning.

R.B. kunde varken erkänna eller förneka gärningarna då han varit berusad och inte mindes. Han bestred skadeståndsyrkandet.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Tommy Eriksson) fann i dom den 7 december 2010 att åtalet var styrkt, att gärningarna skulle bedömas på sätt åklagaren gjort gällande samt att R.B. till följd av utgången i ansvarsdelen var skadeståndsskyldig mot B.H. Tingsrätten fann den yrkade ersättningen om 6 100 kr vara skälig.

Göta hovrätt

R.B. överklagade domen i skadeståndsdelen i Göta hovrätt och yrkade att han skulle befrias från skyldigheten att betala skadestånd för kränkning om 5 000 kr.

B.H. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättslagmannen Charlotta Riberdahl, hovrättsrådet Cecilia Isgren, referent, och tf. hovrättsassessorn Emma Sjöberg) anförde i dom den 27 oktober 2011:

Hovrättens domskäl

Parternas talan och åberopad bevisning

R.B. har till stöd för överklagandet anfört bl.a. följande. Den kränkning som B.H. utsatts för har inte varit av så allvarligt slag att kränkningsersättning ska utgå. B.H. har i sin roll som ordningsvakt en mental beredskap för att hantera bland annat stökiga personer och han har att räkna med att han kan bli angripen i sitt arbete. Det våld som B.H. utsattes för medförde bara en lindrig skada på B.H. Hotet har uttalats när R.B. befann sig i ett upprört tillstånd.

B.H. har till stöd för sitt bestridande anfört bl.a. följande. Han upplevde R.B. som mycket aggressiv och han uppfattade att angreppet skedde med direkt uppsåt att skada honom som person. Han uppfattade R.B. som mycket hotfull och har inte under sina tio år som ordningsvakt upplevt en situation som varit lika hotfull eller kränkande.

- - -

Hovrätten gör följande bedömning

Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär.

En förutsättning för kränkningsersättning är således att det har varit fråga om en allvarlig kränkning. Vad som utgör en allvarlig kränkning måste enligt förarbetena bedömas utifrån samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Vad som utgör en allvarlig kränkning är delvis beroende av vem som utsätts för våldet. Det krävs mer för att en allvarlig kränkning ska föreligga om våldet riktar sig mot vissa yrkesgrupper, såsom exempelvis polismän och ordningsvakter. Personer i dessa yrkesgrupper har anledning att räkna med att mötas med angrepp i arbetet, eftersom det ingår i deras normala arbetsuppgifter att hantera våldsamma och stökiga personer, och de har också en bättre mental beredskap för detta. Detta synsätt bör emellertid inte dras för långt, utan ersättning bör kunna ges när en person i tjänsten utsätts för en brottslig kränkning som är skymflig och direkt angriper den privata sfären (se prop. 2000/01:68 s. 50 och 66).

I förevarande fall har de angrepp B.H. utsatts för ägt rum i direkt anslutning till att han har ingripit mot R.B. B.H. måste i den situationen haft en mental beredskap för att han kunde utsättas för våld eller hot. Av tingsrättens dom framgår att B.H. bl.a. fått ett slag i ansiktet och att han omedelbart därefter utsatts för dödshot. B.H. har upplevt händelsen som mycket skrämmande och han har haft ont några dagar efter händelsen. Enligt hovrättens mening har det våld och hot som B.H. utsatts för varit så allvarligt att händelsen, även med beaktande av B.H:s yrke och den beredskap han måste ha mot angrepp av olika slag, får anses ha inneburit en kränkning av så allvarligt slag att han är berättigad till skadestånd i enlighet med 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Det yrkade beloppet för kränkning är skäligt. Ersättningen för förstörda glasögon är medgiven. Tingsrättens dom i fråga om skadestånd ska därför stå fast.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

R.B. överklagade och yrkade att HD skulle lämna B.H:s yrkande om skadestånd för kränkning utan bifall.

B.H. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren AnnaKarin Leo, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

Punkterna 1 och 2 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1 och 2 i HD:s dom.

3. För att ersättning ska utgå krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en kränkning av allvarligt slag. HD har i rättsfallen NJA 1994 s. 395, 1999 s. 725 och 2005 s. 738 angett att en polisman i tjänsten måste vara beredd på att mötas med vissa angrepp och antas ha en större mental beredskap inför detta än andra, varför ersättning för kränkning inte kan utgå vid varje våldshandling, ofredande eller liknande brott mot person. Även om det ingår i en persons normala arbetsuppgifter att hantera våldsamma och stökiga personer bör dock ersättning ofta utgå om han eller hon i tjänsten utsatts för en brottslig kränkning som är skymflig eller direkt angriper den privata sfären, t.ex. ett renodlat kränkande angrepp som att bli spottad direkt i ansiktet (se NJA 2005 s. 738 och prop. 2000/01:68 s. 50 och 66).

4. Samma synsätt som har kommit till uttryck i ovannämnda rättsfall bör anläggas när det är fråga om kränkningsersättning till en ordningsvakt. I förevarande fall har det våld och de hot som B.H. utsatts för haft ett omedelbart samband med hans ingripande mot R.B. Angreppen har inte gått utöver vad B.H. har haft anledning att räkna med i tjänsten. Den aktuella kränkningen kan därmed inte anses så allvarlig att B.H. är berättigad till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Hovrättens dom i denna del ska därför ändras.

Domslut

Se HD:s domslut.

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, referent, Göran Lambertz, Johnny Herre och Dag Mattsson) meddelade den 8 november 2012 följande dom.

Domskäl

Bakgrund och frågan i målet

1. I samband med att B.H. i egenskap av ordningsvakt skulle avvisa R.B., som i berusat tillstånd hade knuffat en annan restauranggäst, slog och rev R.B. honom i ansiktet samt ropade att han skulle döda honom. För detta och viss annan brottslighet har R.B. dömts till skyddstillsyn och ålagts att betala skadestånd till B.H., dels för förstörda glasögon med 1 100 kr, dels för kränkning med 5 000 kr. Frågan i HD är om R.B. ska förpliktas att betala kränkningsersättning till B.H.

Kränkning av personer i särskilt utsatta yrkesgrupper

2. Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. Våld och hot mot tjänsteman är brott som innefattar angrepp mot person och frid och som därmed kan grunda rätt till ersättning för kränkning (se prop. 2000/01:68 s. 64).

3. Personer inom vissa yrkesgrupper löper typiskt sett en större risk än andra att utsättas för våld, hot eller liknande angrepp i sin yrkesutövning. HD har, vid allvarlighetsbedömningen av en kränkning, i rättsfallen NJA 1999 s. 725 och NJA 2005 s. 738, uttalat att en polisman i tjänsten måste vara beredd på att mötas med vissa angrepp och ha en större mental beredskap inför detta än andra, varför ersättning för kränkning inte kan utgå vid varje våldshandling, ofredande eller liknande brott mot person som en polis blir utsatt för i sin yrkesutövning. Vid en påstådd kränkning som har skett i direkt anslutning till ett ingripande där polismannen tillgriper våld krävs mer än annars för att kränkningsersättning ska utgå. Om en kränkning är av sådan art att den kan sägas utgöra ett klart angrepp på offrets privata sfär, kan ersättning utgå även när offret tillhör en utsatt yrkesgrupp. I 2005 års rättsfall tillerkände HD en polis ersättning för kränkning när denne hade blivit bespottad rakt i ansiktet under omständigheter som medförde att handlingen bedömdes vara i hög grad förnedrande och skymflig.

4. En ordningsvakt kan förordnas att tjänstgöra vid en viss verksamhet och inom ett visst område, t.ex. i en lokal där alkohol serveras till allmänheten (se 2 och 5 §§ lagen,1980:578, om ordningsvakter). Om inte annat följer av förordnandet har en ordningsvakt samma befogenhet som en polisman att, när det är nödvändigt för att den allmänna ordningen ska upprätthållas, från ett visst område eller utrymme avvisa eller avlägsna en person som genom sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för denna. Detsamma gäller om en sådan åtgärd behövs för att en straffbelagd handling ska avvärjas. (Se 13 § och 29 § tredje stycket polislagen, 1984:387.)

Bedömningen i detta fall

5. B.H. har vid den aktuella händelsen varit förordnad som ordningsvakt och haft i uppgift att upprätthålla ordningen på restaurangen. Det synsätt som har angetts i punkt 3 ska därför läggas till grund för bedömningen av om B.H. har utsatts för en allvarlig kränkning.

6. Det hot och det våld som B.H. har utsatts för utövades när han fysiskt ingrep mot R.B. i en situation då denne på grund av sitt störande uppträdande skulle avlägsnas från lokalen. En ordningsvakt får under ett sådant ingripande antas ha en mental beredskap att mötas av ett visst verbalt och fysiskt motstånd mot åtgärden. R.B:s angrepp på B.H. har inte varit så grovt att det av den anledningen kan anses ha utgjort en allvarlig kränkning av hans personliga integritet. Angreppet har inte heller varit skymfligt eller förnedrande. B.H. har sålunda inte utsatts för en kränkning som berättigar till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

7. Hovrättens dom i denna del ska därför ändras.

Domslut

Med ändring av hovrättens dom lämnar HD B.H:s yrkande om skadestånd för kränkning utan bifall.

HD:s dom meddelad: den 8 november 2012.

Mål nr: T 5408-11.

Lagrum: 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).

Rättsfall: NJA 1990 s. 186, NJA 1994 s. 395, NJA 1999 s. 725 och NJA 2005 s. 738.

Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation