NJA 2013 s. 1155

Grov misshandel?

Helsingborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs tingsrätt åtal mot I.-C.Z. och M.C. för grov misshandel enligt följande gärningsbeskrivning.

I.-C.Z. och M.C. har den 11 maj 2013 i Åstorp gemensamt och i samförstånd misshandlat målsäganden genom att utdela knytnävsslag och sparkar som träffat huvud, kropp och armar. Våldet har utdelats såväl när målsäganden stått upp som efter att han fallit omkull och legat ner på marken.

Våldet har orsakat smärta, någon minuts sänkt medvetandegrad, blödning i ena ögats bindehinna, blåmärken i ansiktet, hudavskrapningar i ansiktet och på bålen, hudblödningar på halsen och bålen samt en rodnad på ena örat.

I.-C.Z. och M.C. har visat särskild hänsynslöshet eller råhet.

Målsäganden A.H. yrkade skadestånd av I.-C.Z. och M.C.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Karoline Fridolf) anförde i dom den 16 juli 2013 följande.

Domskäl

Allmänt om parternas förhållande till varandra

- - -. L.O. och A.H. är ett par. L.O. och I.-C.Z. är kusiner med varandra. I.-C.Z. och A.H. känner också varandra och det är via deras kontakt som L.O. och A.H. har träffats. I.-C.Z. och M.C. är kamrater med varandra.

Inställningen till åtalet

I.-C.Z. och M.C. har förnekat brott.

Vad som till en början har blivit utrett

Den 11 mars i år gick A.H. på Änggatan i Åstorp på väg hem till sin bostad. Någon eller några personer gav sig då på A.H. bakifrån. A.H. blev misshandlad och hamnade på marken. Vittnet H.D. var inne i sitt hus och såg hur den höga häcken kring hans tomt rörde sig. När A.H. reste sig upp från marken gick H.D. ut från sin bostad och gjorde vissa observationer. A.H. ringde till L.O. Enligt L.O:s telefon tog hon emot samtalet från A.H. kl. 14.46. L.O. och vittnet R.G. gick och mötte A.H. R.G. är kusin med såväl I.-C.Z. som L.O. En släkting till A.H. ringde till polisen. Enligt händelserapporten påbörjades ärendet hos polisen kl. 15.18.

En polispatrull kom hem till A.H:s bostad. Polisen återkom till A.H. den 13 maj för ett förhör och då tog polisen också ett stort antal fotografier av honom. På dessa fotografier syns flera skador i hans ansikte och på hans kropp. A.H. har genomgått rättsmedicinsk undersökning. Enligt det rättsmedicinska utlåtandet påvisade A.H. skador i form av blödning i det vänstra ögats bindehinna, blåmärken på/i ansiktet, hudavskrapningar på/i ansiktet och bålen samt hudblödningar på/i halsen och bålen. I utlåtandet anges även att A.H. vid beröring haft smärta på vänster hand samt på bålens framsida men att det inte fanns några synliga skador där. Slutligen anges också att A.H. haft en rodnad på vänster ytteröra. I utlåtandet anges att de dokumenterade skadorna i ögat, ansiktet, på halsen och på bålen har ett utseende som kan överensstämma med att de uppkommit den 11 maj eller i näraliggande tid, att skadorna uppkommit genom inverkan av trubbigt våld samt att den samlade skadebilden talar för att dessa skador helt eller till övervägande del har tillfogats A.H. av annan eller andra personer genom slag och spark eller sparkar och möjligen drag i klädespersedlar.

- - -.

Tingsrättens bedömning

På vilket sätt har A.H. misshandlats och har misshandeln utövats av en eller flera personer?

A.H. har vid förhör under huvudförhandlingen uppgett bl.a. följande angående hur han har misshandlats. När han gick på Änggatan hörde han en bil som bromsade in bakom sig. Han trodde att det var ungdomar som körde och vände sig därför inte om. Därefter hörde han steg bakom sig och när han vände sig om fick han ett knytnävsslag i ansiktet av en gärningsman. En annan gärningsman kom därefter fram och gav honom ett slag i magen. Den första gärningsmannen höll därefter tag framtill i A.H:s jacka och fortsatte att slå. Den andre gärningsmannen sparkade honom i magen. Därefter fortsatte de två gärningsmännen att slå honom med knytnävsslag främst mot ansiktet och så fick han motta sparkar bl.a. i magen. Han blev slagen och sparkad tills han föll till marken. Den förste gärningsmannen slog mest med knuten hand medan den andre gärningsmannen mest sparkade. När han låg på marken fortsatte de två gärningsmännen att sparka och slå honom överallt på kroppen och i ansiktet och huvudet. Hans huvud slog i asfalten. Han kunde inte skydda sig och han trodde att han skulle dö. Han kan inte säga hur många slag och sparkar han fick men det var många. Han upplevde det som att misshandeln pågick under en lång tid. Av slagen och sparkarna blev han yr. Han upplevde det som att han förlorade medvetandet en kort stund. När han vaknade till var han yr och gärningsmännen var borta. Han kunde knappt ta sig upp och han vinglade fram. Efter en liten bit fick han sätta sig ner. Han ringde till L.O. och bad henne komma och hjälpa honom hem.

Konfronterad med att det i ett polisförhör från den 13 maj 2013 står antecknat att A.H. sagt att den förste gärningsmannen efter första slaget höll fast i A.H:s jacka medan den andra gärningsmannen kom springande och sparkade honom i magen så att han föll omkull och att den förste gärningsmannen fortsatte att slå A.H. i ansiktet när han låg ner medan den andre gärningsmannen sparkade honom både i magen och i ryggen, har A.H. uppgett att det i och för sig är riktiga uppgifter som har antecknats. Detsamma har A.H. sagt gällande uppgifterna som står antecknade i ett förhör under förundersökningen den 20 maj 2013 om att båda gärningsmännen slog honom tills han hamnade på marken och att den förste gärningsmannen slog honom i ansiktet medan den andre gärningsmannen sparkade honom i magen och ryggen samt utdelade knytnävsslag. När det har påståtts att A.H. har berättat olika i de olika polisförhören i förhållande till vad han uppgett vid huvudförhandlingen, har A.H. sagt att han hela tiden berättat om slag och sparkar och att han sagt att sparkarna träffat överallt. Han har också uppgett att han av poliserna som har förhört honom inte har fått så detaljerade frågor som han har fått vid huvudförhandlingen och att detta är anledningen till att svaren kan ha blivit något annorlunda vid huvudförhandlingen.

A.H. har under huvudförhandlingen lämnat en sammanhängande berättelse. Han har svarat eftertänksamt på frågorna han har fått och gjort sitt bästa för att förklara sig när det har påståtts att han lämnat motsägelsefulla uppgifter. Det finns ingen anledning att tro att A.H. medvetet har lämnat felaktiga uppgifter vare sig vid huvudförhandlingen eller vid förhören under förundersökningen. De uppgifter som har lämnats vid polisförhören kan inte anses oförenliga med de uppgifter som har lämnats vid huvudförhandlingen, även om en del uppgifter som lämnats vid huvudförhandlingen har varit något mer detaljerade och ordningsföljden för våldsanvändningen ibland har varit omkastad. Det kan också konstateras att det första polisförhöret har varit kortare än det andra. Det framstår därför som fullt naturligt att det varit mer detaljerade frågor i det efterföljande polisförhöret.

A.H:s uppgifter om att han har fått ta emot knytnävsslag och sparkar mot huvudet och kroppen samt vilka skador han fått av misshandeln är väl förenliga med den skadebild och de slutsatser som har dokumenterats i det rättsmedicinska utlåtandet. Hans uppgift om att han haft sänkt medvetandegrad och varit ordentligt yr när han rest sig upp får stöd av H.D:s iakttagelser. Enligt denne gick A.H. lite vingligt men inte på ett berusat sätt och H.D. var på väg mot A.H. för att fråga om denne behövde hjälp när en annan utomstående person tog kontakt med A.H. för att hjälpa denne. Även L.O. och R.G. har bekräftat att A.H. inte kunnat ta sig hem själv utan att de har fått stötta honom. Även skadebilden i övrigt har bekräftats av dem.

När det gäller A.H:s uppgift om att det varit två gärningsmän bekräftas denna av att både L.O. och R.G. har uppgett att A.H. i direkt anslutning till att de hämtat honom sagt att det varit två gärningsmän. Att det varit två personer som gått från platsen innan A.H. rest sig upp är också H.D:s uppfattning. Han har spontant sagt så och på direkt fråga har han sagt att han är nästintill helt säker på detta.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det genom den bevisning som har gåtts igenom har blivit ställt bortom rimligt tvivel att A.H. blivit misshandlad med knytnävsslag och sparkar mot huvudet och kroppen både när han har stått upp och efter det att han har fallit till marken samt att misshandeln har utförts av två gärningsmän och medfört de skador som har angetts i gärningsbeskrivningen. Uppgifterna som har redovisats medför också att det klarlagts att de två gärningsmännen har agerat gemensamt och i samförstånd under hela händelseförloppet.

Är I.-C.Z. och M.C. identiska med de två gärningsmännen?

Tingsrätten fann på anförda skäl att det blivit ställt utom rimligt tvivel att gärningsmännen var identiska med I.-C.Z. och M.C.

Sammanfattande bedömning och rubricering av brottet

Sammanfattningsvis ska alltså I.-C.Z. och M.C. dömas för att gemensamt och i samförstånd den 11 maj 2013 ha misshandlat A.H. med knytnävsslag och sparkar mot huvud och kropp både när A.H. har stått upp, men också när han legat ner på marken efter det att han har fallit omkull på grund av våldet som han har utsatts för. Av misshandeln har A.H. fått de skador som har angetts i gärningsbeskrivningen.

I misshandelssituationen har det varit två personer mot en ensam person. Våldet har utövats mot kroppen och huvudet och det har varit fråga om knytnävsslag och sparkar. Av våldet har A.H. fallit till marken. Trots detta har I.-C.Z. och M.C. fortsatt angreppet med samma våldsanvändning som tidigare. A.H. har då varit i ett mycket utsatt läge eftersom han i praktiken har varit helt försvarslös. Misshandeln av A.H. har vidare varit oprovocerad och den har inletts med att A.H. utan förvarning har blivit antastad bakifrån med en omedelbar våldsanvändning. I.-C.Z:s och M.C:s agerande måste anses som särskilt hänsynslöst och rått. Misshandeln av A.H. har emellertid inte pågått någon längre tid. De skador som A.H. har fått har inte varit alltför allvarliga och det har inte kommit fram några omständigheter som visat att den sänkta medvetandegraden eller avsvimningen har inneburit några risker för A.H:s hälsa. Trots det relativt kortvariga förloppet och den begränsade skadebilden anser tingsrätten vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter som har förts fram, att misshandeln bör bedömas som så allvarlig att den uppnår gränsen för grovt brott.

- - -.

Straffvärde och påföljdsval för M.C.

- - -.

Minimistraffet för grov misshandel är fängelse ett år. Straffvärdet för den grova misshandel som M.C. har dömts för bedöms ligga runt minimistraffvärdet.

Brottets straffvärde och art medför att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Vid straffmätningen saknas skäl att gå ifrån straffvärdet. Påföljden för M.C. bestäms därför till ett års fängelse.

Domslut

Tingsrätten dömde M.C. enligt 3 kap. 6 § BrB för grov misshandel till fängelse 1 år.

I.-C.Z. dömdes för bl.a. grov misshandel till fängelse 1 år.

M.C. förpliktades att solidariskt med I.-C.Z. utge skadestånd till A.H. med 12 400 kr jämte ränta.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

M.C. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han yrkade att åtalet och skadeståndsyrkandet skulle ogillas. I andra hand yrkade han att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden och att fängelsestraffet skulle sättas ned.

Åklagaren och A.H. motsatte sig ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Cecilia Gilljam, f.d. hovrättsrådet Roger Bergforsen och tf. hovrättsassessorn Sophia Nottehed, referent, samt två nämndemän) meddelade dom i målet den 1 oktober 2013.

Hovrätten fann på anförda skäl utrett att M.C. gemensamt och i samförstånd med en annan person hade misshandlat A.H. på det sätt som åklagaren hade påstått. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömningar i frågorna om rubricering och påföljd.

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan några ändringar.

Högsta domstolen

M.C. överklagade och yrkade att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden och att fängelsestraffet till följd därav skulle kortas väsentligt.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

HD (justitieråden Marianne Lundius, Ella Nyström, referent, Kerstin Calissendorff, Martin Borgeke och Dag Mattsson) meddelade den 20 december 2013 följande dom.

Domskäl

Vad M.C. ska dömas för

M.C. har av tingsrätten och hovrätten dömts för att gemensamt och i samförstånd med en annan person ha misshandlat A.H. med knytnävsslag och sparkar mot huvud och kropp såväl när A.H. har stått upp som när han har legat ner på marken efter att han fallit omkull på grund av det våld som han har utsatts för. Enligt domstolarna har A.H. av misshandeln fått smärta, en kort stunds sänkt medvetandegrad, blödning i ena ögats bindehinna, blåmärken i ansiktet, hudavskrapningar i ansiktet och på bålen, hudblödningar på halsen och bålen samt en rodnad på ena örat. Gärningen har, med hänvisning till att M.C. har visat särskild hänsynslöshet och råhet, bedömts som grov misshandel.

M.C. har i HD gjort gällande att det inte är styrkt att A.H. har fått sparkar mot huvudet, att han sparkats när han legat på marken eller att han har varit avsvimmad.

HD gör samma bedömning som hovrätten beträffande vad som är utrett om den gärning som M.C. ska dömas för.

Frågan i målet

Den huvudsakliga frågan i målet är om misshandeln som M.C. har gjort sig skyldig till ska bedömas som grov.

Reglerna om grov misshandel

Enligt 3 kap. 6 § BrB ska vid bedömande av om ett misshandelsbrott ska anses som grovt särskilt beaktas bl.a. om gärningsmannen har visat särskild hänsynslöshet eller råhet. I samband med en lagändring år 1988, då ordet särskild framför hänsynslöshet eller råhet ersatte ordet synnerlig, uttalades i förarbetena att vissa typsituationer kan urskiljas då en misshandel framstår som utslag av en råhet eller hänsynslöshet som går vida utöver vad som kännetecknar våldshandlingar i allmänhet. Som exempel nämndes fallet då flera tillsammans misshandlar en annan person. Det angavs att det främst är offrets utsatta läge när han angrips av flera på en gång som utgör det försvårande momentet och som medför att brottet ofta ter sig särskilt allvarligt, oberoende av vilken skada som har uppkommit av misshandeln. Ytterligare nämndes det fallet att en misshandel fortsätts trots att offret saknar förmåga att värja sig, såsom då sparkar utdelas mot en person som redan ligger. (Prop. 1987/88:14 s. 5 f.; se även NJA 2003 s. 229.)

Genom en lagändring år 2010 infördes i 3 kap. 6 § andra stycket BrB en särskild straffskala för misshandel som är att anse som synnerligen grov. Av bestämmelsen framgår att det särskilt ska beaktas bl.a. om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Samtidigt tillades i 29 kap. 1 § andra stycket att det vid bedömningen av ett brotts straffvärde särskilt ska beaktas om gärningen har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. I förarbetena uttalades att det följer av lagändringen att straffvärdet för ett brott som utgör ett sådant angrepp ska vara högre än enligt tidigare praxis. Som exempel nämndes att en grov misshandel som enligt dittillsvarande praxis hade bedömts ha ett straffvärde motsvarande ett års fängelse, framöver borde kunna anses ha ett straffvärde om ett år och tre månader. (Prop. 2009/10:147 s. 15 och 41 f.)

I praxis har uttalats att det får antas att avsikten med 2010 års reform inte endast har varit att påverka straffvärdebedömningen inom givna straffskalor, utan också att åstadkomma en förskjutning mellan de olika graderna av exempelvis misshandelsbrott, så att något fler fall än tidigare kommer att bedömas som grova brott (se NJA 2011 s. 89 p. 10).

Gärningen ska bedömas som grov misshandel

Misshandeln mot A.H. hade ett ganska snabbt övergående förlopp. Även om han fick skador på flera ställen på kroppen och huvudet som gjorde ont under några veckor, så var skadorna av inte särskilt allvarligt slag.

Misshandeln skedde emellertid efter det att M.C. och en annan person i en bil hade fått syn på A.H. när han gående var på väg till sitt hem. Gärningsmännen har uppenbarligen haft en beredskap att angripa A.H. Angreppet skedde överraskande bakifrån och A.H. fick omedelbart ta emot slag och sparkar från de båda gärningsmännen. I något skede hölls A.H. fast i jackan medan slag utdelades. Slagen och sparkarna, som träffade både huvudet och kroppen, fortsatte sedan han hade fallit till marken.

10.

Misshandeln har inletts på ett för A.H. särskilt skrämmande sätt, och han fick även ta emot slag och sparkar från två gärningsmän i ett läge när han var försvarslös. Gärningen har inneburit ett allvarligt angrepp på hans trygghet till person. Med beaktande av vad som får antas ha varit avsikten med 2010 års lagändringar (se p. 6) är misshandeln att anse som särskilt hänsynslös och ska därmed bedömas som grov.

Påföljd

11.

HD ansluter sig till hovrättens bedömning att straffvärdet för brottet motsvarar minimistraffet för grov misshandel, fängelse ett år. Med hänsyn till det höga straffvärdet, och eftersom det saknas förutsättningar för någon annan påföljd, ska M.C. dömas till fängelse. Det finns inte anledning att vid straffmätningen gå ifrån straffvärdet. Hovrättens domslut ska därför fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 20 december 2013.

Mål nr: B 5204-13.

Lagrum: 3 kap. 6 § och 29 kap. 1 § BrB.

Rättsfall: NJA 2003 s. 229 och NJA 2011 s. 89.