NJA 2013 s. 922

En tilltalad har dömts för misshandel med ett straffvärde om fängelse tio månader. Med hänsyn till brottets straffvärde i förening med dess art har det ansetts vara oundgängligen påkallat att en ådömd skyddstillsyn förenas med fängelse.

Hudiksvalls tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Hudiksvalls tingsrätt åtal mot T.M., född 1989, för grov misshandel enligt följande gärningsbeskrivning: T.M. har natten mellan den 3 och 4 december 2010 på Smedjegatan i Delsbo, Hudiksvalls kommun, uppsåtligen tillfogat N.Z. smärta och kroppsskador genom att efter att ha fått ner honom på marken ta ett tag om hans hals och sedan slå flera slag i ansiktet så att N.Z. fått andnöd och sedermera svimmat. T.M. har därefter knäat och sparkat N.Z. i ansiktet och/eller på huvudet. - Brottet är att anse som grovt då T.M. visat särskild hänsynslöshet genom att fortsätta misshandeln på sätt som anges ovan efter att målsäganden svimmat av och därmed varit ur stånd att försvara sig.

T.M. bestred ansvar under åberopande av nödvärn. Han gjorde i vart fall gällande att situationen hade varit sådan att han haft svårt att besinna sig. Alternativt hävdade han att gärningen inte skulle bedömas som grov misshandel då han hade varit utsatt för provokation av målsäganden.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Bengt-Olov Horn) anförde i dom den 13 december 2011 bl.a. följande.

Utredningen

Åklagaren har föredragit delar av en journalutskrift och en röntgenremiss. Fotografier av N.Z. har förevisats. Åklagaren har också åberopat vissa i förundersökningsprotokollet markerade avsnitt.

N.Z. har berättat att han, som tidigare var bra kompis med T.M., hade varit i Sundsvall med några andra kompisar. Han stämde träff via telefon med sin dåvarande sambo, Y.F., på torget i Delsbo. Det hade blivit bråk med Y.F. på telefonen och när han träffade henne på torget fortsatte bråket. Det som de var osams om gällde något som T.M. hade sagt om N.Z. T.M:s sambo A.S. var också där och även hon var sur på honom för det som T.M. hade sagt om honom. Han sa till Y.F.: ”Ska du tro på vad den mytomanjäveln säger?”; med detta syftade han på det T.M. hade sagt.

Han började gå hemåt - han hade ingen ölflaska med sig vid detta tillfälle - när han kände ett grepp i sin luva. Det var T.M. som hade kommit till platsen och T.M. sa ”vem fan kallar du mytoman”. Han vet inte hur T.M. fick reda på att han kallat denne mytoman. T.M. drog ner honom på marken och han hamnade på rygg. Han tror att T.M. hukade sig över honom lite vid sidan om honom och det var då han såg att det var T.M. T.M. tog ett stryptag med en hand runt hans hals. Greppet var hårt och han fick ingen luft. Han försökte komma loss men det gick inte eftersom T.M. var starkare än honom. Han hörde Y.F. och A.S. skrika åt T.M. att denne skulle sluta. Precis innan han skulle svimma släppte T.M. taget runt hans hals och gav honom två till tre knytnävsslag i ansiktet. Sedan minns han inget mer men Y.F. har berättat att T.M. sparkade honom mot ansiktet. Minnet kom tillbaka när han var halvägs hemma. Y.F. höll då i honom och försökte hjälpa honom. Y.F. hade ringt ambulans, men det skulle ta så lång tid innan denna kom så det var lika bra att gå hem.

Dagen efter hade han ännu mera ont. Han låg hemma och orkade varken gå till läkare eller göra någon polisanmälan förrän några dagar senare. Han hade akut smärta i c:a två veckor och problem med yrsel i c:a en månad. Näsan är ännu inte återställd och han är alltid täppt i näsan.

T.M. har berättat att han var ute och gick med sin hund när hans sambo A.S. ringde. Hon sa att det var något ”tjafs” på torget och han gick dit. När han kom till torget hörde han N.Z. skrika om honom att han var en mytoman. N.Z. knuffade till A.S. och kallade henne för hora. N.Z. hotade även att döda Y.F. och gick sedan iväg och han följde efter denne eftersom han ville prata. När han kom ikapp N.Z. vände sig denne om och han såg att N.Z. höll en ölflaska i handen. N.Z. lyfte armen och han blockerade ett slag och fällde sedan N.Z. till marken med ett nacksving. Han och N.Z. började munhuggas och N.Z. kom sedan upp på fötter igen. N.Z. sprang emot honom och försökte ta tag i honom vid midjan. Han slängde ner N.Z. på marken igen och sa åt denne att han inte ville slåss. N.Z. slog ett slag med flaskan som träffade honom på armbågen. Det gjorde väldigt ont och sedan svartnade det för hans ögon. Han har inget minne av att han slagit N.Z. men antar att det är han som har gjort det. Han såg inte att N.Z. var skadad eller blödde.

Y.F. har i allt väsentligt berättat att hon, på tre till fyra meters avstånd, såg att T.M. skulle prata med N.Z. T.M. drog ner N.Z. på marken bakifrån och sedan satte sig T.M. över N.Z. och tog ett stryptag på honom. T.M. slog N.Z. flera gånger i ansiktet med som hon uppfattade hårda knytnävsslag. Hon och A.S. ropade till T.M. att han skulle sluta och då reste sig T.M. och sparkade N.Z. mot huvudet. Om hon i polisförhör berättat att hon sett T.M. knäa N.Z. så var det förmodligen så, men hon minns inte detta nu. Hon har inte sett N.Z. hålla i en ölflaska vid detta tillfälle och tror inte att hon skulle ha missat det om så hade varit fallet. N.Z. har inte hotat henne till livet och hon har heller inte sett att N.Z. fällts till marken två gånger. Slutligen har hon inte sett att N.Z. försökt skada T.M. Efteråt hjälpte hon N.Z. hem och han var då ”borta” och jämrade sig. Det rann blod ur näsan och munnen på N.Z.

A.S. har i allt väsentligt berättat att hon såg N.Z. springa iväg från torget och att hon och Y.F. sprang efter. De kom ikapp N.Z. vid Q8 och höll i honom. N.Z. knuffade henne och skrek ”fuck you” till henne. T.M. var också där och denne bad henne hålla i hunden. När hon stod och höll på med hunden såg hon T.M. slå mot N.Z:s ansikte då denne låg ner på marken. Hon och Y.F. skrek åt T.M. att sluta. Hon kommer inte ihåg att hon sett T.M. sparka mot N.Z. Hon vet att N.Z. hade med sig en ölflaska, men hon såg inte att denne hade flaskan framme. Hennes minnesbild idag är inte så bra och det hon berättade för polisen är riktigt.

Domskäl

Av den skriftliga bevisning och de fotografier som åklagaren har åberopat framgår att N.Z. har tillfogats förhållandevis allvarliga skador. Tingsrätten noterar i denna del särskilt vad som antecknats i remissvaret; nämligen att det föreligger ett fraktursystem genom näsbenet framtill med ett flertal små fragment med dislokation åt vänster på 1-3 mm. Detta fynd styrker N.Z:s uppgifter om att han fått kraftiga knytnävsslag i ansiktet av T.M., men kan också vara ett resultat av en spark mot ansiktet. Vidare konstaterar tingsrätten att N.Z. vid läkarundersökning befunnits ha rodnader och synliga petekier på halsen. Petekierna - eller punktformiga blödningar - är sådana som typiskt sett kan uppkomma t.ex. på grund av strypvåld och utgör starkt stöd för N.Z:s berättelse att T.M. tagit ett stryptag på honom.

Tingsrätten anser i övrigt att N.Z. gjort ett lågmält och eftertänksamt intryck. Det finns inga tecken på att han försökt överdriva sin berättelse; snarare tvärtom. Y.F. har gjort ett mycket trovärdigt intryck och i de delar hennes minnesbild varit något sämre har hon tydligt uppgivit att det hon berättade för polisen vid förhör var korrekt. Samma inställning har A.S. intagit när hon konfronterats med uppgifter från polisförhöret. Tingsrättens slutsats är därför att det är N.Z:s, Y.F:s och A.S:s berättelser som ska läggas till grund för bedömningen. Genom dessa och den skriftliga bevisningen är det utrett att T.M. handlat på det sätt som anges i gärningsbeskrivningen.

När det gäller T.M:s invändningar om nödvärn, nödvärnsexcess och provokation gör tingsrätten följande överväganden. Det är klarlagt att N.Z. kallat T.M. mytoman och att N.Z. lämnat torget i Delsbo varefter T.M. följt efter honom. T.M. är den ende av de hörda som pratat om att N.Z. slagit mot honom med en flaska. Det påståendet är vederlagt genom de två vittnesmålen. Eftersom det är T.M. som följt efter N.Z. - uppenbarligen för att konfrontera denne angående användandet av ordet mytoman - är det inte fråga om någon nödvärnssituation; bevisningen talar för att det är T.M. som får anses vara angriparen. Även om att bli kallad mytoman i viss mån kan anses vara provocerande utgör detta i sammanhanget inte någon faktor som har straffrättslig relevans.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten att åtalet är styrkt i sin helhet och gärningen ska på de skäl som åklagaren angivit rubriceras som grov misshandel.

Påföljd

Den gärning som T.M. ska dömas för har ett högt straffvärde. Misshandel är dessutom ett artbrott där det finns en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Sett ur denna synvinkel borde påföljden bestämmas till ett relativt långt fängelsestraff.

Emellertid har framkommit att T.M:s personliga förhållanden motiverar att hänsyn tas till dessa vid påföljdsvalet. Helt klart föreligger ett övervakningsbehov men det förslag som Frivården lämnat är långt ifrån tillräckligt ingripande för att tingsrätten ska kunna godta det. Vid en avvägning mellan de skäl som finns för olika påföljder anser tingsrätten att det får anses lämpligt att ådöma T.M. en skyddstillsyn. Med hänsyn till brottets art och höga straffvärde krävs dock att påföljden också förenas med skärpande inslag. Då det förslag som Frivården lämnat inte är tillräckligt i detta avseende är tingsrättens bedömning att skyddstillsynen ska förenas med tre månaders fängelse i enlighet med 28 kap. 3 § BrB.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde T.M. enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB och med åberopande av 28 kap. 3 § BrB för grov misshandel till skyddstillsyn och fängelse 3 månader.

Hovrätten för Nedre Norrland

T.M. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade att åtalet skulle ogillas eller i vart fall att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med särskild föreskrift.

Åklagaren bestred T.M:s ändringsyrkande och yrkade anslutningsvis att påföljden skulle bestämmas till fängelse.

T.M. bestred åklagarens yrkande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson och Marie Norberg, tf. hovrättsassessorn Helene Karlsson, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 4 april 2012:

Utredningen i hovrätten

I hovrätten har samma bevisning som vid tingsrätten åberopats. Videoupptagningarna av förhören vid tingsrätten med N.Z., T.M., Y.F. och A.S. har spelats upp.

Hovrättens domskäl

Skuld och rubricering

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten ifråga om T.M:s skuld. T.M. ska därmed dömas för misshandel.

När det gäller frågan om misshandelsbrottet ska bedömas som grovt brott gör hovrätten följande överväganden. Åklagaren har gjort gällande att T.M. visat särskild hänsynslöshet genom att fortsätta misshandeln efter att målsäganden av allt att döma svimmat av och därmed varit ur stånd att försvara sig. Hovrätten finner dock att det inte är visat i målet att N.Z. redan var avsvimmad när T.M. knäade och sparkade honom i ansiktet; det kan ha varit just dessa angrepp som fick N.Z. att ”slockna”. Det är klarlagt att misshandeln orsakade skador i form av ett fraktursystem genom näsbenet, sår och blåmärken på ansiktet och huvudet samt rodnader på halsen. Även om de uppkomna skadorna inte kan betecknas som svår kroppsskada har de varit förhållandevis betydande, vilket är en förutsättning för att bedöma en misshandel som grov (se NJA 2011 s. 89). När det gäller faktorn särskild hänsynslöshet eller råhet har HD i det aktuella rättsfallet slagit fast att det ska vara en hänsynslöshet som går klart utöver vad som i sig ligger i att tillfoga den skada som är aktuell. Häri kan anses ligga att våld som tillgrips som medel för ett visst ändamål, instrumentellt våld, i allmänhet får anses vara allvarligare än impulsstyrt våld. Även om våldet inte varit direkt instrumentellt kan det dock anses som uttryck för särskild hänsynslöshet eller råhet om gärningen i annat fall företogs i direkt avsikt att skada eller plåga. Så kan exempelvis vara fallet om våldet utförts i särskilt integritetskränkande former, om våldet riktat sig mot barn, handikappade eller andra skyddslösa personer, om det varit fråga om gemensamt våld mot en ensam person eller om våldsutövningen fortsatt efter det att den utsatte blivit försvarslös.

Det förhållandet att det var fråga om ett oprovocerat angrepp som inleddes bakifrån och där T.M. tillfogade N.Z. bl.a. en spark mot ansiktet när denne låg ned och därmed var försvarslös talar för att misshandeln ska bedömas som grov. I detta fall är det dock inte utrett annat än att det var fråga om impulsstyrt våld och det var en ensam gärningsman. Misshandeln har även haft ett relativt snabbt förlopp. Vid en samlad bedömning av skadebilden samt övriga omständigheter finner hovrätten därför att gärningen ska bedömas som misshandel av normalgraden.

Påföljd

Hovrätten bedömer att straffvärdet för gärningen uppgår till tio månaders fängelse.

Av utredningen i målet framgår att T.M. tidigare missbrukat narkotika men att han nu varit drogfri sedan drygt ett år tillbaka. Av det psykologutlåtande som T.M. åberopat framgår att T.M. har flera psykiatriska diagnoser och andra mentala svårigheter. T.M. har själv uppgett att han kommer påbörja medicinering och att han har en pågående psykologkontakt. T.M:s övervakare A.F. har berättat att T.M. har utvecklats enormt mycket sedan domen vid tingsrätten och att denne arbetar hos honom och tar stort ansvar.

Misshandel är brott av sådan art att det finns en stark presumtion för fängelse. Presumtionen i detta fall är enligt hovrättens bedömning stark. Med hänsyn till T.M:s personliga förhållanden finns även starka skäl för skyddstillsyn. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att en skyddstillsyn med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB är den lämpligaste påföljden för T.M. Detta då ett längre fängelsestraff skulle riskera att förstöra den goda utveckling och de behandlingsinsatser som T.M. påbörjat. Med beaktande av att straffvärdet uppgår till tio månaders fängelse ska dock fängelsestraffets längd sättas ned till två månader. För att denna påföljd ska bli tillräckligt ingripande ska den förenas med en föreskrift för T.M. att genomgå den psykiatriska behandling som frivården anser lämplig.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i påföljdsdelen på det sätt att hovrätten rubricerar brottet som misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB och bestämmer påföljden till skyddstillsyn och fängelse 2 månader. Skyddstillsynen förenas med en föreskrift för T.M. att genomgå den psykiatriska behandling som frivården finner lämplig.

Högsta domstolen

T.M. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om psykiatrisk behandling, men utan att skyddstillsynen dessutom förenades med fängelse.

Riksåklagaren motsatte sig att domen ändrades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ann-Christine Lindeblad, Göran Lambertz, referent, Agneta Bäcklund och Lars Edlund) meddelade den 1 november 2013 följande dom:

Domskäl

Bakgrund

1.

T.M. dömdes av tingsrätten för grov misshandel till skyddstillsyn och fängelse i tre månader. Sedan T.M. överklagat domen dömde hovrätten honom för misshandel av normalgraden till skyddstillsyn och fängelse i två månader samt föreskrift om att han ska genomgå den psykiatriska behandling som frivården finner lämplig. Enligt hovrätten är straffvärdet för brottet tio månaders fängelse.

Rubricering och frågan i HD

2.

Som hovrätten har funnit ska T.M. dömas för misshandel av normalgraden med ett straffvärde om fängelse i tio månader.

3. Som målet föreligger i HD ska påföljden vara skyddstillsyn. Frågan är om skyddstillsynen ska förenas med fängelse

När ska skyddstillsyn kombineras med fängelse?

4.

Enligt 28 kap. 3 § första stycket BrB får skyddstillsyn förenas med fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader. Det får dock enligt 30 kap. 11 § ske endast om det är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller till den tilltalades tidigare brottslighet. Den fråga som uppkommer i målet är vad som gäller när straffvärdet inte är så högt att det i sig medför att det är oundgängligen påkallat att en skyddstillsyn förenas med fängelse, men där det tillkommer att brottslighetens art är sådan att påföljden normalt är fängelse (30 kap. 4 § andra stycket BrB).

5.

Tidigare gällde att skyddstillsyn fick förenas med anstaltsbehandling. Bestämmelsen ändrades den 1 januari 1980 så att skyddstillsyn i stället fick förenas med fängelse. Det fordrades att det bedömdes ”av hänsyn till allmän laglydnad oundgängligen erforderligt”. Genom den påföljdsreform som trädde i kraft den 1 januari 1989 utmönstrades begreppet ”hänsyn till allmän laglydnad” ur lagen, och bestämmelsen i 30 kap. 11 § fick det innehåll som har nämnts i föregående punkt.

6.

Enligt propositionen utgör brottslighetens art inte skäl för att tillgripa kombinationen skyddstillsyn och fängelse. Om fängelse ådöms med hänsyn till brottets art, utdöms enligt propositionen regelmässigt korta fängelsestraff. Fängelse ska då användas ensamt och inte kombineras med skyddstillsyn. Med uttrycket ”oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den tilltalades tidigare brottslighet” markeras enligt propositionen att det ska krävas mycket starka skäl för att tillgripa kombinationen. Möjligheten att förena en skyddstillsyn med fängelse bör utnyttjas endast i de fall då alternativet är att döma den tilltalade till ett längre fängelsestraff. Avsikten är således inte att kombinationen mera allmänt ska användas för att skärpa skyddstillsynspåföljden. (Se prop. 1987/88:120 s. 108.) Det finns inte någon vägledande rättspraxis när det gäller betydelsen av brottslighetens art för frågan om skyddstillsyn får förenas med fängelse.

7.

Lagbestämmelsens lydelse kan ge intrycket att brottslighetens art inte får inverka på frågan om en skyddstillsyn ska förenas med fängelse. Detta kan dock inte ha varit avsett. Uttalandet i propositionen att vid korta straff fängelse ska användas ensamt, och inte kombineras med skyddstillsyn, måste innebära att det är just i dessa fall av artbrottslighet som kombinationen inte ska användas. (Jfr även justitieutskottets uttalande i JuU 1978/79:38 s. 47.) När straffvärdet är högt inverkar brottslighetens art på vanligt sätt, dvs. så att fängelse ska ådömas i högre grad än annars. Så tolkat innebär uttrycket ”oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde” att kombinationen får användas vid artbrott endast när straffvärdet är så högt att alternativet till skyddstillsyn är ett inte helt kort fängelsestraff.

8.

Det sagda innebär att en skyddstillsyn som ådöms för en misshandel där straffvärdet är så högt som fängelse tio månader normalt bör förenas med fängelse.

Bedömningen i detta fall

9.

T.M. har tidigare missbrukat narkotika men varit drogfri sedan några år; han lämnar kontinuerligt urinprov och blodprov. Han har bedömts uppfylla kriterierna för ADD (Attention deficit disorder) och har haft återkommande depressioner och kontinuerliga svåra sömnproblem. Bland annat på grund av koncentrationssvårigheter har han haft det svårt i skolan och inte kunnat arbeta några längre tider. Han har tidigare fått mycket begränsad hjälp med sina mentala problem, men domen på skyddstillsyn har inneburit att han fått ett stöd som synbarligen har varit värdefullt. Han genomgår också psykiatrisk behandling två till tre gånger i månaden, ca tre timmar per tillfälle. Han upplever behandlingen mycket positivt och börjar förstå sig själv och sin situation bättre än förr. Vidare har han nu en medicin som fungerar bättre än den tidigare. Några sömnsvårigheter har han inte numera och han känner sig mycket bättre till mods. Boendesituationen är ordnad och han har stöd av anhöriga.

10.

Med hänsyn till T.M:s personliga förhållanden så har domstolarna bedömt skälen för skyddstillsyn väga så tungt, att denna påföljd har valts trots att presumtionen för fängelsestraff är stark vid sådan misshandelsbrottslighet som T.M. har gjort sig skyldig till. Som har framgått är det för de fall då alternativet till skyddstillsyn är ett längre fängelsestraff som kombinationen skyddstillsyn och fängelse är avsedd.

11.

Med hänsyn till det aktuella brottets straffvärde i förening med dess art är det, även med beaktande av T.M:s personliga förhållanden, oundgängligen påkallat att skyddstillsynen förenas med fängelse. Som hovrätten har funnit ska straffets längd vara två månader. Skyddstillsynen ska förenas med en föreskrift om att T.M. ska genomgå den psykiatriska behandling som frivården finner lämplig.

12.

Hovrättens dom ska alltså fastställas. - - -.

Domslut

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 1 november 2013.

Mål nr: B 2089-12.

Lagrum: 28 kap. 3 § och 30 kap. 11 § BrB.