NJA 2014 not 2

1. S.L. var ensam aktieägare i Servess Development AB (Servess) och tecknade ensam bolagets firma. Som ett led i en affärstransaktion mellan Servess och Totalekonomen på Söder KB (Totalekonomen) utfärdade Servess den 10 oktober 2009 tre löpande skuldebrev om 5 miljoner kr, 25 miljoner kr respektive 30 miljoner kr.

2. På varje skuldebrev tecknades ett borgensåtagande av AB Eric Lindvall Fastigheter (Fastighetsbolaget) som innebar att Fastighetsbolaget gick i borgen såsom för egen skuld för de förpliktelser som angavs i skuldebreven. Borgensåtagandena för Fastighetsbolaget undertecknades av S.L. och J.L.

3. Under den i målet aktuella tiden bestod Fastighetsbolagets styrelse av H.L., J.L., S.L. och U.L. Den sistnämnde var styrelseordförande. Styrelsen, styrelseordföranden eller två ledamöter i förening hade rätt att teckna bolagets firma. Fastighetsbolaget hade som verksamhet att hyra ut fastigheter och inventarier till moderbolaget Lindvalls Kaffe AB.

4. Den 15 december 2009 ansökte Totalekonomen om stämning vid Stockholms tingsrätt mot Servess och Fastighetsbolaget och yrkade att bolagen skulle förpliktas att till Totalekonomen solidariskt betala 60 miljoner kr jämte ränta. Som grund för yrkandet anförde Totalekonomen bl.a. att betalning för skulden hade uteblivit och hänvisade till sitt innehav av de tre skuldebreven. Såväl Servess som Fastighetsbolaget medgav Totalekonomens talan. Servess företräddes därvid av S.L. medan Fastighetsbolaget företräddes av S.L. och J.L. gemensamt. Eftersom talan hade medgetts biföll Stockholms tingsrätt käromålet i dom den 21 januari 2010. Genom domen förpliktades Servess och Fastighetsbolaget att solidariskt till Totalekonomen betala 60 miljoner kr jämte ränta. Domen vann laga kraft den 12 februari 2010.

5. Efter ansökan från Totalekonomen beslutade Kronofogdemyndigheten den 12 april 2010 om utmätning av en fastighet som ägdes av Fastighetsbolaget. Till grund för ansökan åberopades tingsrättens dom jämte skuldebrevet om 30 miljoner kr.

6. Åtal väcktes mot bl.a. S.L. med anledning av de nu beskrivna åtgärderna. Han dömdes den 7 maj 2012 av Svea hovrätt för trolöshet mot huvudman till fängelse i två år och sex månader. Hovrätten fann därvid klarlagt bl.a. att borgensåtagandena ingåtts och käromålet vid Stockholms tingsrätt medgetts utan att de övriga ledamöterna i Fastighetsbolagets styrelse, med undantag för J.L., haft kännedom om det samt att bolaget iklätt sig borgensåtagandena om 60 miljoner kr utan att bolaget hade fått någon kompensation för det. Genom S.L:s agerande uppkom beaktansvärd fara för slutlig förlust för bolaget med 60 miljoner kr. Hovrättens dom vann laga kraft.

7. Fastighetsbolaget ansökte den 21 januari 2011 i Svea hovrätt om resning av Stockholms tingsrätts dom. Bolaget anförde till stöd för ansökningen att S.L. hade begått brottslig gärning som inverkat på målets utgång, att skuldebreven varit falska eftersom innehållet varit medvetet oriktigt samt att nya omständigheter och bevis framkommit, däribland uppgifter beträffande borgensåtagandena och medgivandet av käromålet, som inte tidigare hade lagts fram. Fastighetsbolaget anförde att bolaget fick kännedom om skuldebreven, borgensåtagandena och medgivandet av käromålet i och med utmätningen av bolagets fastighet i april 2010 eftersom det var först då som H.L. eller U.L. fick sådan kännedom. Resningsansökningen hade därmed enligt bolaget gjorts i rätt tid, dvs. inom ettårsfristen.

8. Hovrätten avvisade Fastighetsbolagets ansökan om resning i de delar som den inte grundade sig på påstående om annans brottsliga gärning. Hovrätten anförde som skäl för sin bedömning att Fastighetsbolaget genom ställföreträdarna S.L. och J.L. haft kännedom om de aktuella förhållandena och att sådan kännedom därmed hade förelegat mer än ett år innan resningsansökningen gavs in.

9. Enligt 58 kap. 1 § 1 st. RB får sedan dom i tvistemål vunnit laga kraft resning till förmån för någon av parterna beviljas t.ex. om brott som har avseende på målet ligger ombud eller ställföreträdare till last och brottet kan antas ha inverkat på målets utgång (p. 1); om skriftlig handling, som åberopats till bevis, varit falsk eller om part, som hörts under sanningsförsäkran, eller vittne, sakkunnig eller tolk avgivit falsk utsaga och handlingen eller utsagan kan antas ha inverkat på utgången (p. 2) eller om omständighet eller bevis, som inte tidigare lagts fram, åberopas och dess framläggande sannolikt skulle ha lett till en annan utgång (p. 3).

10. Enligt 58 kap. 4 § 2 st. RB ska en ansökan om resning i tvistemål på grund av något sådant förhållande som avses i 1 § 1 st. 1, 2 eller 3 göras inom ett år från det att sökanden fick kännedom om det förhållande som ansökningen grundas på. Åberopas annans brottsliga gärning som grund för ansökan får dock tiden räknas från det att dom över gärningen vann laga kraft.

11. S.L. och J.L. har haft kännedom om de förhållanden som resningsansökningen grundas på i mer än ett år innan ansökningen gjordes. Frågan i HD är om den omständigheten innebär att Fastighetsbolaget har haft kännedom i den mening som avses i 58 kap. 4 § RB och att talan till följd därav är prekluderad.

12. HD har i flera rättsfall behandlat frågan om tillämpningen av 58 kap. 4 § 2 st. RB i mål där resningssökanden varit underårig och därför företrätts av ställföreträdare (NJA 1985 s. 358, NJA 1986 s. 95 och NJA 1999 s. 229). Samtliga fall har rört ansökan om resning i faderskapsmål. Som huvudregel har sökanden ansetts ha erhållit kännedom om ett förhållande redan i och med att en ställföreträdare för sökanden har fått sådan kännedom. Undantag har gjorts när ställföreträdaren medvetet har lämnat oriktiga uppgifter i strid med vad som fått antas vara sökandens intressen. Ettårsfristen har då inte beräknats med utgångspunkt från ställföreträdarens vetskap om det rätta förhållandet, utan sökanden har ansetts oförhindrad att åberopa uppgifter som han eller hon fått kännedom om mindre än ett år före resningsansökningen.

13. Förevarande fall rör en resningsansökan från ett aktiebolag. Som huvudregel bör gälla att ett aktiebolag får anses ha fått kännedom om ett resningsgrundande förhållande redan i och med att en ställföreträdare för bolaget har fått det. Det erfordras därvid inte att ställföreträdaren ensam är behörig firmatecknare. (Jfr bl.a. Rolf Dotevall, Mellanmannens kunskap och huvudmannens bundenhet, 1998, s. 244 ff. och Daniel Stattin, Tillräknande av vetskap i aktiebolags- och aktiemarknadsrätten, SvJT 2012 s. 1.) En tillämpning av denna regel i ett fall som det aktuella får dock orimliga konsekvenser, nämligen när det som resningsgrund görs gällande att två styrelseledamöter, utan övriga styrelsens vetskap, har agerat i strid med bolagets intressen och samma ledamöters kunskap om sitt eget agerande medför att bolagets talan skulle vara prekluderad. Undantag från huvudregeln måste alltså kunna göras i ett sådant fall.

14. Fastighetsbolagets uppgifter, att S.L. och J.L. medvetet agerat i strid med bolagets intressen och att de övriga styrelseledamöterna i bolaget saknat kännedom om deras agerande, motsägs inte av utredningen. Vid prövningen av om Fastighetsbolaget haft kännedom om de förhållanden som resningsansökan grundas på ska därmed bortses från den kännedom som S.L. och J.L. hade.

15. Att H.L. och U.L. fick kännedom om skuldebreven, borgensåtagandena och domen först i samband med att bolagets fastighet utmättes får godtas vid den prövning som ska göras enligt 58 kap. 4 § 2 st. RB (jfr NJA 2006 s. 70 och NJA 2013 s. 816). Fastighetsbolaget ska alltså anses ha fått sådan kännedom som avses i den bestämmelsen först i april 2010, dvs. inom ettårsfristen. Fastighetsbolaget är därmed oförhindrat att i resningsärendet även åberopa förhållanden som avses i 58 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 RB.

16. HD ansluter sig till hovrättens bedömning när det gäller Totalekonomens avvisningsyrkande.

17. Av det anförda följer att hovrättens beslut under punkten 1, att avvisa de delar av Fastighetsbolagets resningsansökan som inte grundar sig på påstående om annans brottsliga gärning, ska undanröjas och målet i den delen återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling. Vidare följer att Totalekonomens överklagande ska avslås.

18. Med hänsyn till den bedömning som ovan redovisats är de omständigheter som Totalekonomen vill bevisa med de åberopade förhören utan betydelse i målet. Bevisningen ska därför avvisas. Det finns inte heller av annan anledning något skäl att hålla sammanträde i målet.