NJA 2015 s. 62

Rätt till ersättning för privat försvarare när den tilltalade har frikänts. Om en tilltalad på grund av målets beskaffenhet får anses ha haft fog för att anlita en särskilt kvalificerad försvarare, så har han rätt till ersättning för den faktiska försvararkostnaden förutsatt att kostnaden är skälig enligt allmänna sysslomanna-rättsliga principer. Om en offentlig försvarare efterträds av en privat, så inverkar det inte på den tilltalades rätt till ersättning för försvararkostnaden annat än om den private försvararen inte har nyttiggjort sig det arbete som den offentlige försvararen har utfört.

Solna tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Solna tingsrätt åtal mot K.Å.R. för tre fall av försvårande av skattekontroll, grovt brott, med följande gärningspåståenden.

K.Å.R. och M.E. har varit ansvariga ställföreträdare i E-Schakt Entreprenad AB med säte i Stockholms kommun. Som ställföreträdare har K.Å.R. ensam och/eller tillsammans och i samförstånd med M.E. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen. - Åsidosättandet består i att K.Å.R. och M.E. under tiden december 2007-december 2009 bokfört eller låtit bokföra en faktura från Saltsjön Yachts AB om 570 000 kr (inklusive 114 000 kr i moms), en faktura från Optistat AB om 1 095 000 kr (inklusive 219 000 kr i moms) och en överenskommelse daterad 21 augusti 2009 mellan E-Schakt Entreprenad AB och Garrafao AB om 3,75 mkr i E-schakt Entreprenad AB trots att fakturan från Saltsjön Yachts AB är rörelsefrämmande i detta bolag och att de två sistnämnda verifikaten är osanna. Beträffande överenskommelsen mellan bolaget och Garrafao AB består åsidosättandet i vart fall av att överenskommelsen bokförts trots att den inte uppfyller kraven på vad ett verifikat ska innehålla enligt 5 kap. 7 § bokföringslagen. Underlagen till överenskommelsen har inte heller bevarats. Härigenom har K.Å.R. och M.E. gett upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvårats. - Brottet är att anse som grovt då åsidosättandet avsett mycket betydande belopp med användande av falska handlingar och som en följd av dess skatteundandragande syfte varit av särskilt farlig art.

K.Å.R. har varit ansvarig ställföreträdare i E-Trafik i Stockholm AB, med säte i Stockholms kommun. Som ställföreträdare har K.Å.R. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen. - Åsidosättandet består i att K.Å.R. under tiden december 2007-mars 2008 bokfört eller låtit bokföra en faktura från Agudo AB, daterad 2007-12-05, om 4,3 mkr samt en överenskommelse med Agudo AB, daterad 2008-01-30, om ca 4,3 mkr trots att den är osann. Beträffande fakturan från Agudo AB, daterad 2007-12-05, om 4,3 mkr består åsidosättandet i vart fall av att den bokförts trots att den inte uppfyller kraven på vad ett verifikat ska innehålla enligt 5 kap. 7 § bokföringslagen. Inga underlag till fakturan har upprättats eller bevarats. Härigenom har K.Å.R. gett upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvårats. - Brottet är att anse som grovt då åsidosättandet avsett mycket betydande belopp med användande av falska handlingar och som en följd av dess skatteundandragande syfte varit av särskilt farlig art.

K.Å.R. har varit ansvarig ställföreträdare i Babson AB med säte i Stockholms kommun. Som ställföreträdare har K.Å.R. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen. - Åsidosättandet består i att K.Å.R. under tiden december 2008-januari 2009 bokfört eller låtit bokföra två fakturor från bolaget till Optistat AB och Agudo AB om totalt 563 500 kr trots att dessa är osanna. Härigenom har K.Å.R. gett upphov till fara för att myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvårats. - Brottet är att anse som grovt då åsidosättandet avsett mycket betydande belopp med användande av falska handlingar och som en följd av dess skatteundandragande syfte varit av särskilt farlig art.

Åklagaren yrkade vidare att tingsrätten skulle förordna om näringsförbud för K.Å.R. samt att företagsbot skulle åläggas E-Schakt Entreprenad AB med 2 000 000 kr, E-trafik i Stockholm AB med 2 000 000 kr och Babson AB med 500 000 kr.

I samband med att huvudförhandling i målet inleddes lade åklagaren ned åtalet mot K.Å.R. K.Å.R. yrkade frikännande dom.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Hans Frostell) ogillade i dom den 3 oktober 2012 åtalet samt yrkandena om näringsförbud och företagsbot. Beträffande rättegångskostnader anförde tingsrätten följande.

Då K.Å.R. har frikänts har han rätt till ersättning för kostnader för sin privata försvarare. För detta yrkar han ersättning för arbete 110 timmar à 2 800 kr (exkl. moms) eller totalt 385 000 kr. - - -.

Åklagaren har avgett yttrande.

Tingsrätten finner att advokat L.G. nedlagt för mycket arbete på målet med tanke på att han kommit in i målet vid ett sent skede och att åtalet nedlagts efter en dags huvudförhandling. Eftersom K.Å.R. anlitat privat försvarare trots att en offentlig försvarare redan var förordnad för honom bör vidare ersättningen reduceras med vad som skulle ha utgått till den offentlige försvararen om denne hade fortsatt att biträda K.Å.R. Sammanlagt finner tingsrätten att ersättningen ska bestämmas till 80 timmar à 1 205 kr eller med 96 400 kr exkl. moms. - - -.

I domslutet tillerkände tingsrätten L.G. ersättning av allmänna medel med 120 500 kr. Av beloppet avsåg 24 100 kr mervärdesskatt.

Svea hovrätt

K.Å.R. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att han skulle tillerkännas ersättning i enlighet med yrkandet vid tingsrätten.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Lars Hesser och hovrättsrådet Maj Johansson) anförde i beslut den 21 december 2012 följande.

Skäl

Av handlingarna framgår bl.a. följande. K.Å.R. fick den 17 juni 2010 offentlig försvarare i det aktuella målet, som dock ersattes den 22 juni 2010 av en ny offentlig försvarare, advokaten C.J.M. Åklagarens stämningsansökan i målet inkom till tingsrätten i februari 2012. I skrivelse inkommen till tingsrätten den 10 april 2012 anmälde advokat L.G. att K.Å.R. vänt sig till honom för biträde som privat försvarare i målet och att denne därför med stöd av 21 kap. 6 § RB begärde att den förordnade offentlige försvararen skulle entledigas. Den 15 maj 2012 entledigades C.J.M. och tillerkändes samtidigt ersättning för allt sitt nedlagda arbete i målet med 163 559 kr, varav 98,5 timmars arbete à 1 205 kr.

Av kostnadsräkningen från L.G. framgår bl.a. följande. Ersättning begärs för 78 timmars arbete under tiden den 15 februari-den 22 augusti 2012 avseende olika kontakter med K.Å.R. och C.J.M., genomgång och analys av det omfattande förundersökningsmaterialet, upprättande av ett flertal promemorior, för 25 timmars arbete under tiden den 13 augusti-den 21 augusti 2012 avseende förberedande av rättegången och slutligen för 7 timmars arbete avseende medverkan vid huvudförhandlingen den 22 augusti, vilken för K.Å.R:s del slutade med att åklagaren nedlade åtalet.

Hovrätten prövar först timersättningens storlek.

K.Å.R. har alltså anlitat L.G. som privat försvarare trots att han haft en offentlig försvarare. HD har i rättsfallet NJA 1991 s. 600 slagit fast att ersättningen för en privat försvarare i ett sådant fall normalt bör bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm men att taxan bör kunna frångås när målets beskaffenhet eller annan särskild anledning föranleder detta. En sådan omständighet kan vara att försvararens särskilda skicklighet, insikter och erfarenheter kan bli till avgörande betydelse för målets utgång eller leda till att handläggningen förkortas. I förevarande fall kan hovrätten inte finna att insatserna från L.G., som inte begärt några kompletteringar av förundersökningen eller åberopat någon bevisning i målet, varit sådana att det finns anledning att frångå huvudregeln.

Hovrätten övergår härefter till att pröva vilket antal timmar som ersättning bör utgå för. Vid bestämmande av den ersättningsgilla tid som den privata försvararen nedlagt på sitt uppdrag bör en given huvudregel vara att ersättning inte bör utgå för det merarbete - i förhållande till den offentlige försvararen - som den private försvararen varit tvungen att lägga ner på sitt nya uppdrag för att läsa in sig på målet. Av motsvarande skäl som angivits i det ovannämnda rättsfallet bör dock undantagsvis ett högre antal timmar kunna godtas.

Vid hovrättens prövning av antalet ersättningsberättigade timmar bör därför först göras en jämförelse med hur många timmar som det skulle ha varit rimligt att den offentlige försvararen skulle ha nedlagt på sitt försvararuppdrag om han fortsatt att handlägga detta till slutet. Det är då för hovrätten uppenbart att den offentlige försvararen inte skulle ha behövt lägga ner mer arbete på att förbereda sig inför huvudförhandlingen och den enda huvudförhandlingsdagen än de 80 timmar som tingsrätten funnit ersättningsbara. Några särskilda skäl som medför att antalet ersättningsberättigade timmar ska sättas högre har inte framkommit.

På grund av det ovan anförda ska tingsrättens beslut stå fast och överklagandet avslås.

Slut

Hovrätten avslår överklagandet.

Referenten, hovrättsrådet Ingela Halvorsen var skiljaktig och ville bifalla K.Å.R:s yrkande med följande motivering:

Rätten kan besluta att en tilltalad som frikänns kan få ersättning för sina rättegångskostnader av allmänna medel (31 kap. 2 § första stycket RB). Sådan ersättning innefattar kostnaden för försvarare om kostnaden skäligen varit motiverad för att den tilltalade skulle kunna ta tillvara sin rätt. HD har i rättsfallet NJA 1991 s. 600 slagit fast att ersättning normalt bör bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm, men att taxan bör kunna frångås när målets beskaffenhet eller annan särskild anledning föranleder detta.

Enligt 21 kap. 6 § första stycket ska ett förordnande för en offentlig försvarare återkallas då den misstänkte själv utser annan försvarare om det inte skulle uppstå synnerlig olägenhet. Som exempel på synnerlig olägenhet har i förarbetena angivits uppskov med målet (jfr NJA II 1943 s. 285). Olägenheter bestående i merarbete är ganska vanligt förekommande i dessa situationer och torde enligt ett uttalande av JO inte kunna anses innefatta synnerlig olägenhet (JO 1980/81 s. 58). Den omständigheten att visst merarbete uppkommer genom att den nye försvararen måste läsa in målet är således inte enligt min uppfattning ett skäl att sätta ned försvararens arvode.

L.G. har mångårig erfarenhet som försvarare i mål om ekonomisk brottslighet. Den arbetsinsats i timmar räknat som han lagt ner på målet framstår som rimlig även mot bakgrund av att han påbörjat sitt arbete först i februari 2012. Det saknas därför skäl att ifrågasätta hans uppgift om nedlagd tid. Sedan huvudförhandlingen inletts har åklagaren efter den första dagen lagt ned åtalet mot K.Å.R., något som inte kunnat förutses varför förberedelsearbetet inte heller kunnat inskränkas. Med beaktande av dessa omständigheter anser jag att det saknas anledning att frångå det belopp som yrkats även med hänsyn till att det väsentligt överstiger timkostnadsnormen. Jag vill därför bifalla K.Å.R:s yrkande om ytterligare ersättning för sina rättegångskostnader.

Högsta domstolen

K.Å.R. överklagade och yrkade full ersättning för sina kostnader vid tingsrätten.

Justitiekanslern motsatte sig ändring av hovrättens beslut.

Sveriges Advokatsamfund avgav yttrande.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Hanna Borén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Domskäl

Skäl

Bakgrund och frågan i målet

Punkterna 1-3 motsvarar punkterna 1-3 i HD:s beslut.

Argumenteringen i HD

4.

K.Å.R. har gjort gällande följande. Den som frikänts från ansvar ska hållas skadeslös, under förutsättning att arvodet bedöms som skäligt. Det saknas skäl att i nu aktuellt fall utgå från brottmålstaxans timkostnadsnorm då försvararen under mycket lång tid arbetat med mål rörande ekonomisk brottslighet. Förundersökningsmaterialets omfattning och karaktär medför att den nedlagda tiden inte kan ifrågasättas.

5.

Justitiekanslern har anfört följande. Utgångspunkten bör vara att förutsättningarna för att frångå timkostnadsnormen vid bestämmandet av ersättningen för en privat försvarare bör vara desamma som när motsvarande fråga aktualiseras beträffande en offentlig försvarare. Det saknas således skäl att frångå timkostnadsnormen till försvarare - oavsett om de är offentliga eller privata - i mål som inte varit mer komplicerade eller krävande än vad som ofta är fallet i liknande mål. I nu aktuellt fall kan det inte anses föreligga några sådana omständigheter som motiverar att ersättningen för det arbete som har utförts bestäms efter andra kriterier än ersättningen till de andra försvararna i samma mål.

6.

HD har inhämtat yttrande från Advokatsamfundet som anfört följande. Det ifrågasätts om ersättning till frikänd tilltalad för anlitande av försvarare alltjämt normalt bör bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm eftersom en sådan tolkning strider mot utgångspunkten att en frikänd person ska hållas skadeslös. En skälig ersättningsnivå för en privat försvarare måste bedömas utifrån olika förhållanden hänförliga såväl till målets karaktär som till hur uppdraget utförts.

Den rättsliga regleringen

Punkterna 7-8 motsvarar i huvudsak punkterna 7 och 10 i HD:s beslut.

9.

HD har i ett par äldre rättsfall uttalat att ersättning till frikänd tilltalad för anlitande av privat försvarare normalt ska bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm, som kan frångås när målets beskaffenhet eller annan särskild anledning föranleder det. Omständigheter som försvararens särskilda kunskaper och erfarenheter inom ett visst rättsområde eller att målet rör ett speciellt rättsområde med förhållandevis svårbedömda problem har ansetts utgöra skäl att frångå huvudregeln (se t.ex. rättsfallen NJA 1982 s. 836 och NJA 1991 s. 600). I ett senare rättsfall har HD konstaterat att det avgörande för bedömningen bör vara om parten när arbetet utfördes hade skäl att anse att det behövdes för att kunna ta tillvara sin rätt i det aktuella målet (se NJA 2008 s. 259).

Ersättning för försvararkostnad med stöd av 31 kap. 2 § RB

10.

Ledning för tillämpningen av 31 kap. 2 § RB utgörs i huvudsak av rättspraxis som tillkom före år 1995, då den lagändring infördes som innebar att ersättningens storlek till rättshjälpsbiträden och offentliga försvarare knöts till en timkostnadsnorm (se prop. 1994/95:150, Bilaga 3, s. 2 och 13 f.). Detta medför att det finns anledning att tydliggöra tillämpningen av 31 kap. 2 § RB i fall där den tilltalade har frikänts och där yrkad timersättning avseende försvararkostnad överstiger timkostnadsnormen.

11.

Som utgångspunkt för tillämpningen av 31 kap. 2 § RB bör vara att den som frikänns ska hållas skadeslös för sådan kostnad som har varit nödvändig för att tillvarata hans eller hennes rätt (se prop. 1972:4 s. 269 f.). Även sådana kostnader för försvararen som överstiger timkostnadsnormen bör således kunna ersättas så länge dessa skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna tillvarata sin rätt. Vilka kostnader som är skäliga bör bedömas utifrån omständigheter som målets allmänna art och komplexitet samt om det funnits behov av särskild sakkunskap inom det aktuella rättsområdet (jfr rättsfallet NJA 2008 s. 259). Framstod arbetskostnaden som nödvändig för den tilltalade när arbetet utfördes för att han skulle kunna tillvarata sin rätt ska som huvudregel ersättning utgå. En omständighet som talar för detta är om det i och för sig funnits skäl att förordna en offentlig försvarare. Även den omsorg och skicklighet med vilken uppdraget har utförts bör beaktas. Har ombudet varit särskilt kostsamt och finns det fog för att anta att den tilltalades rätt kunnat tillvaratas på ett lika tillfredsställande sätt för mindre kostnad kan det däremot utgöra en omständighet som talar för en annan bedömning (jfr NJA II 1943 s. 234 ff.). Till ledning för den bedömningen kan vara det kostnadsläge som gäller för jurister som är verksamma inom aktuellt rättsområde.

Bedömningen i detta fall

12.

I nu aktuellt mål entledigades den offentlige försvararen av tingsrätten sedan K.Å.R. utsett L.G. som privat försvarare. Med hänsyn till målets beskaffenhet var K.Å.R. i behov av en försvarare. Det har inte framkommit några uppgifter som ger stöd för att L.G. kunnat förutse att åklagaren skulle lägga ner åtalet mot K.Å.R. L.G. hade därmed att anpassa sitt förberedelsearbete utifrån att huvudförhandlingen skulle bli av och K.Å.R. får anses haft skäl att anse att arbetet behövdes för att tillvarata hans rätt och kostnaderna för ombudet får anses skäligen motiverade för det ändamålet. Detsamma gäller den merkostnad som föranleddes av att L.G. kom in i processen i ett senare skede och hade att sätta sig in i målet (jfr NJA 1984 s. 641 I och II).

13.

Det anförda medför att K.Å.R:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten bör bifallas i sin helhet.

Domslut

HD:s avgörande

Se HD:s beslut.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Ella Nyström, Kerstin Calissendorff, Ingemar Persson, referent, och Dag Mattsson) meddelade den 11 mars 2015 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1.

K.Å.R. stod vid tingsrätten åtalad för tre fall av försvårande av skattekontroll, grova brott, avseende tre olika bolag. Åklagaren yrkade även näringsförbud samt företagsbot för de tre bolagen. K.Å.R. hade en offentlig försvarare som entledigades sedan han anlitat en privat försvarare (jfr 21 kap. 6 § första stycket RB). Den entledigade försvararen tillerkändes ersättning av allmänna medel för arbete motsvarande 98,5 timmar.

2.

I samband med att huvudförhandling inleddes lade åklagaren ned åtalet mot K.Å.R. Han yrkade ersättning för rättegångskostnader med 385 000 kr avseende arvode till hans försvarare. Arvodet grundades på en tidsåtgång om 110 timmar och en timkostnad på 2 800 kr jämte mervärdesskatt.

3.

I frikännande dom tillerkände tingsrätten K.Å.R. ersättning av allmänna medel med 120 500 kr. Beloppet beräknades efter 80 timmars arbete med en timersättning om 1 205 kr jämte mervärdesskatt. Hovrätten har avslagit K.Å.R:s överklagande av ersättningsbeslutet.

Utgångspunkter och frågorna i målet

4.

Enligt 31 kap. 2 § första stycket RB kan en tilltalad som har frikänts i ett mål där åklagaren för talan få ersättning av allmänna medel för kostnader för bl.a. försvarare, under förutsättning att kostnaderna skäligen varit motiverade för att den tilltalade skulle kunna tillvarata sin rätt. Skälighetskravet får anses ta sikte på såväl att den åtgärd som har föranlett kostnaden ska vara motiverad som att kostnaden för åtgärden i sig ska vara rimlig.

5.

I målet aktualiseras två frågor rörande principerna för en frikänd tilltalads rätt till ersättning för sina försvararkostnader, nämligen dels betydelsen av de regler som gäller för ersättning till offentliga försvarare (brottmålstaxans timkostnadsnorm, som har tillämpats av domstolarna), dels betydelsen av det dubbelarbete som ett byte av försvarare kan föranleda (domstolarna har ansett att dubbelarbete motiverade en ersättningsreduktion svarande mot 30 timmar).

6.

En utgångspunkt för bedömningen av frågorna är att den tilltalade har rätt att fritt välja försvarare.

Allmänt om en privat försvarares rätt till arvode av den tilltalade

7.

Skälighetskravet i 31 kap. 2 § första stycket RB innebär bl.a. att en tilltalad för försvararkostnad inte är berättigad till högre ersättning än vad som svarar mot ett skäligt arvode i förhållandet mellan försvararen och den tilltalade. Timkostnadsnormen är inte tillämplig i det förhållandet. I stället är vad som utgör skäligt arvode att bestämma efter allmänna sysslomannarättsliga principer. För advokater tillkommer reglerna om god advokatsed.

8.

Under förutsättning att uppdraget har utförts med den professionalism som klienten har haft fog att förvänta, så har ett ombud rätt till ett arvode som svarar mot vad han och andra med motsvarande erfarenheter och kunskaper i allmänhet kan debitera för liknande uppdrag (marknadsmässig ersättning). Att ombudet är överkvalificerat eller har en särskild kompetens som inte är relevant för uppdraget motiverar inte ett förhöjt arvode utan att så har överenskommits med klienten. Dessa principer gäller även för försvararuppdrag.

9.

När det gäller försvararuppdrag får det anses vara marknadspraxis att arvodet bestäms med utgångspunkt i den tid (mätt i timmar) som försvararen har lagt ned på erforderliga åtgärder för uppdraget. Försvararens särskilda kunskaper samt andra faktorer som kompetens och skicklighet i övrigt kommer i regel då till uttryck i timersättningsnivån.

Allmänt om en tilltalads rätt till ersättning för försvararkostnad

10.

Den som frikänns från ett åtal ska i princip hållas skadeslös för kostnad som har varit nödvändig för att tillvarata hans rätt (jfr prop. 1972:4 s. 269 f.).

11.

I rättsfallet NJA 1982 s. 836 uttalade HD att målets beskaffenhet inte kunde motivera att ersättning för privat försvarare utgick med högre belopp än vad som skulle ha tillerkänts en offentlig försvarare med tillämpning av brottmålstaxan. Uttalandet återges i rättsfallet NJA 1984 s. 641 I. Även i rättsfallet NJA 1985 s. 851 har brottmålstaxan varit bestämmande för vad den tilltalade har tillerkänts. I rättsfallet NJA 1991 s. 600 uttalade HD med hänvisning till 1982 års fall att ersättning till frikänd tilltalad för försvararkostnad normalt bör bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm, men att denna bör kunna frångås när målets beskaffenhet eller annan särskild anledning föranleder det.

12.

Den bakomliggande tanken synes vara att en tilltalad i regel kan finna en erforderligt kompetent försvarare bland dem som åtar sig offentliga försvararuppdrag, och att den som åtar sig sådana uppdrag bör vara beredd att acceptera också ett privat försvararuppdrag mot en ersättning bestämd efter timkostnadsnormen. Eftersom ersättning inte ska utgå för en kostnad som är högre än vad som hade behövts för att ta tillvara den tilltalades rätt, så kommer - om målets beskaffenhet eller annan särskild omständighet inte föranleder att den tilltalade har haft ett behov av en särskilt kvalificerad försvarare - den normen att sätta ett tak för den kostnad som den tilltalade är berättigad att få ersättning för.

13.

Mindre omfattande mål som rör frekvent återkommande frågor och där den möjliga påföljden inte framstår som alltför ingripande är av sådan beskaffenhet att den tilltalade i regel utan större svårighet kan finna en i alla avseenden fullgod försvarare, som är beredd att åta sig uppdraget mot en ersättning svarande mot timkostnadsnormen. HD:s uttalande i 1991 års fall, att ersättningen till en frikänd tilltalad för försvararkostnad normalt bör bestämmas med utgångspunkt i brottmålstaxans timkostnadsnorm, måste förstås i ljuset av att flertalet brottmål hör till denna kategori.

14.

Annorlunda förhåller det sig med mål som rör komplicerade ekonomiska eller rättsliga frågor eller som av annat skäl erfordrar särskilt kvalificerad kompetens eller erfarenhet. I mål av sådan beskaffenhet är det inte givet att den tilltalade kan anlita en tillräckligt kompetent privat försvarare till en ersättningsnivå svarande mot timkostnadsnormen. Om den tilltalade anlitar en privat försvarare under sådana förhållanden, bör han - om han frikänns - i regel vara berättigad till ersättning svarande mot den kostnad han har haft för försvararen, givet att försvararersättningen enligt allmänna sysslomannarättsliga principer är skälig. I detta ligger att försvararen inte har rätt till ersättning för sådan särskild kompetens som har saknat värde för uppdraget.

15.

Det anförda kan sammanfattas på det viset, att målets beskaffenhet är avgörande för den tilltalades berättigade behov av försvar. Om han anlitar en försvarare som är överkvalificerad i förhållande till hans behov, så kan han inte få ersättning för merkostnaden. Men om han på grund av målets beskaffenhet får anses ha haft fog för att anlita en särskilt kvalificerad försvarare, så har han rätt till ersättning för den faktiska försvararkostnaden förutsatt att denna är skälig enligt allmänna sysslomannarättsliga principer. Detta är i linje med vad som gäller enligt 18 kap. 8 § RB om rättegångskostnad i tvistemål. I förarbetena till den bestämmelsen anges att avgörande för om en merkostnad ska ersättas för ombud vars anlitande varit särskilt dyrbart, bör vara huruvida partens talan synes ha kunnat på lika tillfredsställande sätt ha utförts till en mindre kostnad (NJA II 1943 s. 235).

Betydelsen av att dubbelarbete kan ha förekommit

16.

En privat försvarare kan ha utfört arbete som är relevant för hans uppdrag och som han har rätt att få ersatt av den tilltalade, men som den tilltalade inte har rätt att få ersatt av det allmänna om han frikänns. Ett sådant fall är att en frikänd tilltalad har anlitat först en privat försvarare och därefter en annan. Då ska det vid bestämmandet av ersättningen till den tilltalade i regel göras en reduktion för den merkostnad som försvararbytet har fört med sig. Rätten till ersättning ska alltså begränsas till vad kostnaden skulle ha blivit, om försvaret hade genomförts av en och samma försvarare.

17.

När en offentlig försvarare ersätts av en privat är situationen annorlunda. Om den tilltalade frikänns ska kostnaden för den offentlige försvararen stanna på staten. Det betyder att den tilltalade har haft en kostnad för endast en försvarare, den private. Eftersom den tilltalade inte har haft någon merkostnad på grund av försvararbytet blir frågan huruvida hans rätt till ersättning för den kostnad som han har haft ska reduceras därför att delar av den offentlige försvararens arbete har blivit onyttigt.

18.

I rättsfallet NJA 1984 s. 641 I - där en offentlig försvarare ersattes av en privat - uttalade HD att det ”ibland” kan finnas fog för att reducera ersättningen till den tilltalade ”med belopp motsvarande den extra kostnad som orsakats av att en ny försvarare har måst sätta sig in i målet”. Vilka omständigheter som skulle vara relevanta för en sådan reduktionsbedömning låter sig emellertid inte utläsas av fallet.

19.

Under vilka förutsättningar och i vilken utsträckning den som har haft en offentlig försvarare ska ersätta det allmänna för kostnaden för försvaret är ingående författningsreglerat. Utan författningsstöd bör därför inte indirekt den betalningsskyldigheten utsträckas (genom ett slags tyst kvittning mot en frikänd tilltalads anspråk på ersättning för kostnaden för en privat försvarare). De omständigheter som skulle kunna föranleda att ett byte från en offentlig försvarare till en privat medför en begränsning av en frikänd tilltalads rätt till ersättning för sin fulla försvararkostnad måste därför ha att göra med skäligheten av den kostnaden, inte med att den offentlige försvararens arbete blev onyttigt.

20.

När ett försvararbyte sker kan ibland delar av den förste försvararens förberedelsearbete nyttiggöras av den nye försvararen. Det kan röra sig om anteckningar från möten med möjliga vittnen, rättsutredningar och annat. Det måste förutsättas att den nye försvararen genom kontakt med den tidigare i möjligaste mån söker tillgodogöra sig sådant utredningsarbete. Om det framgår att den nye försvararen inte har tillvaratagit de möjligheter som kan finnas i sådana hänseenden, bör det inverka på hans rätt till arvode av den tilltalade och följaktligen på den tilltalades rätt till kostnadsersättning av det allmänna.

Bedömningen i detta fall

21.

När K.Å.R. anlitade den private försvararen hade han tidigare suttit häktad i ungefär en månad. Det rörde sig om påstådd ekonomisk brottslighet som krävde ett inte oväsentligt mått av specialistkompetens. Målet får mot denna bakgrund anses ha varit av sådan beskaffenhet att K.Å.R. hade fog för att anlita en särskilt kvalificerad försvarare. Han har därför rätt till ersättning för hela försvararkostnaden, förutsatt att denna inte överstiger vad som är skäligt i förhållandet mellan honom och försvararen.

22.

Det har inte satts i fråga annat än att den tidsåtgång som ligger till grund för den private försvararens arvodesräkning till K.Å.R. svarar mot nedlagt arbete. Inte heller har det framkommit att den private försvararen har vidtagit onödiga åtgärder eller på annat sätt överarbetat målet. Någon reduktion för ”dubbelarbete” ska således inte göras.

23.

Såvitt framkommit av utredningen har den i målet aktuelle försvararen mycket stor erfarenhet och en erkänd kompetens, särskilt i fråga om komplicerade ekonomiska brottmål, men han kan inte anses ha varit överkvalificerad i förhållande till K.Å.R:s behov av försvar. Av utredningen kan också slutsatsen dras att försvararens timersättning inte överstiger en marknadsmässig nivå.

24.

Det arvode som den private försvararen har betingat sig av K.Å.R. är mot bakgrund av det föregående att anse som skäligt i förhållandet dem emellan. Eftersom K.Å.R. i betraktande av målets beskaffenhet har rätt till ersättning för vad som är skälig försvararkostnad i förhållandet mellan honom och hans försvarare, så ska hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader bifallas i dess helhet. Hovrättens beslut ska ändras i enlighet med detta.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut tillerkänner HD K.Å.R. ytterligare ersättning av allmänna medel för rättegångskostnad vid tingsrätten med 264 500 kr avseende ombudsarvode. I beloppet ingår mervärdesskatt med 52 900 kr.

HD:s beslut meddelat: den 11 mars 2015.

Mål nr: Ö 260-13.

Lagrum: 31 kap. 2 § RB.

Rättsfall: NJA 1982 s. 836, NJA 1984 s. 641 I, NJA 1985 s. 851, NJA 1991 s. 600.