NJA 2015 s. 663

Hovrättens dom meddelades efter Europadomstolens dom den 10 februari 2009 i målet Zolotuchin mot Ryssland. Genom den domen fick rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning) enligt artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen ett ändrat innehåll (jfr NJA 2013 s. 746, p. 26-32).

H.S. har påförts skattetillägg för samma oriktiga uppgifter som domen för grovt skattebrott avser beträffande inkomst av näringsverksamhet rörande vinster av aktiehandel för taxeringsåret 2000. Skattetillägget har påförts innan åtalet väcktes. Rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott (gärning) har alltså blivit åsidosatt. Därmed ska resningsansökan bifallas i denna del. (Jfr NJA 2013 s. 502 och NJA 2013 s. 746.)

H.S. påfördes även skattetillägg för att han hade lämnat oriktiga uppgifter avseende inkomst av tjänst för taxeringsåret 2000, dvs. beslutet omfattar samma taxeringsår och inkomstslag som åtalet för grovt skattebrott. Frågan är vilken betydelse det har att beslutet om skattetillägg hann vinna laga kraft före brottmålsdomen.

Av NJA 2013 s. 502 (p. 67-72) framgår att förbudet i artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll mot dubbla lagföringar och straff bör som svensk lag tillämpas på ett sätt som är förenligt med grundläggande svenska processuella principer, inte bara om res judicata utan också om lis pendens. Ett pågående förfarande om skattetillägg innebär därför enligt grunderna för 45 kap. 1 § tredje stycket RB hinder mot åtal (den s.k. lis pendens-principen). För att rättegångshinder på grund av lis pendens ska föreligga krävs det enligt rättsfallet att frågan om ett uttag av skattetillägg dessförinnan har konkretiserats i det enskilda fallet. Det avgörande är när Skatteverket har fattat beslut om att påföra skattetillägg. Från den tidpunkten föreligger alltså hinder mot åtal för skattebrott även om beslutet om skattetillägg inte har vunnit laga kraft.

Det finns hinder mot åtal även om skattetillägget har undanröjts (se HD:s beslut den 10 juli 2015 i mål Ö 4358-13).

Europadomstolen har klargjort att artikel 4.1 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll - som i och för sig inte förbjuder att två förfaranden pågår parallellt (lis pendens) - syftar till att förhindra inte bara att en person döms två gånger för samma brott utan också att prövning sker i två förfaranden; det gäller även om det ena förfarandet inte leder till fällande dom. När det ena av två samtidigt pågående förfaranden har avslutats genom ett slutligt avgörande måste det andra förfarandet avbrytas för att förbudet enligt artikeln inte ska överträdas (den s.k. res judicata-principen). (Se bl.a. Europadomstolens domar i målen Nykänen mot Finland, no 11828/11, och Glantz mot Finland, no 37394/11, båda från den 20 maj 2014, och dom i målet Lucky Dev mot Sverige, no 7356/10, den 27 november 2014.)

Det skatterättsliga förfarandet avslutades den 16 juni 2009 när kammarrättens dom vann laga kraft. Förfarandet i brottmålet avslutades därefter den 2 mars 2012. Båda förfarandena pågick således efter den 10 februari 2009, då det svenska systemet för skattebrott och påförande av skattetillägg genom avgörande i Zolotuchin-målet blev oförenligt med tilläggsprotokollets förbud mot dubbel lagföring och dubbla straff. Eftersom förfarandet i brottmålet fortsatte fastän skatteförfarandet vann laga kraft får det därmed anses stå klart att en överträdelse av förbudet enligt artikel 4.1 i tilläggsprotokollet har skett.

Då de båda förfarandena numera har avslutats finns det emellertid inte någon pågående överträdelse som kan avbrytas. Resningsinstitutet ger emellertid domstolarna möjlighet att under vissa förutsättningar upphäva eller ändra ett materiellt oriktigt beslut trots att det har vunnit laga kraft.

När det gäller överträdelser av tilläggsprotokollets förbud mot dubbel lagföring och dubbla straff har HD och Högsta förvaltningsdomstolen i flera fall beviljat resning för att möjliggöra att ett avgörande i det rättsstridiga förfarandet undanröjs (jfr bl.a. NJA 2013 s. 746 och HFD 2014 ref. 35). När en ansökan om resning däremot avsett det förfarande som först inletts och som därmed enligt lis pendens-principen varit rättsenligt har resningsansökan avslagits (jfr bl.a. NJA 2013 s. 780 och HFD 2013 not. 77).

Beträffande åtalet och domen för grovt skattebrott rörande inkomst av tjänst för taxeringsåret 2000 har skattetillägg påförts först efter det att åtal väcktes. Eftersom åtalet därmed inte utgjorde hinder för den fortsatta brottmålsprocessen saknas skäl att genom resning angripa detta förfarande. H.S:s ansökan om resning ska därför avslås i den delen.

För det fall Europakonventionens regel om tillgång till ett effektivt rättsmedel fordrar ytterligare prövning får den ske i annan ordning (jfr Högsta förvaltningsdomstolens beslut, I och II, den 9 juni 2015 i mål 6065-14 och 6781-14).